Dikta på proffsnivå
Hos Cyberspunken
hittade jag något för alla diktare, gå in o kika och skriv nåt fint du med, såhär blev min ;)
Att födas. Man kan inte protestera
Och inte har man kunnat förutspå
Man lyder snällt, men undrar varför då Men Varför?
verkar ingen acceptera
Man vet att detta inte får fallera
Man skriker så man närapå blir blå
Och alla dumma töntar ska man klå
Ens kropp, ens minne allt tycks haverera
Kan någon enda människa förklara!
Men allt man kan få fram nu är ett skrik
Det är ens öde, att man dömts att vara
Man får en filt.
Man tuggar på en flik
Man äger varken vilja eller snara
Man tvingas hålla ut tills man blir lik
hittade jag något för alla diktare, gå in o kika och skriv nåt fint du med, såhär blev min ;)
Att födas. Man kan inte protestera
Och inte har man kunnat förutspå
Man lyder snällt, men undrar varför då Men Varför?
verkar ingen acceptera
Man vet att detta inte får fallera
Man skriker så man närapå blir blå
Och alla dumma töntar ska man klå
Ens kropp, ens minne allt tycks haverera
Kan någon enda människa förklara!
Men allt man kan få fram nu är ett skrik
Det är ens öde, att man dömts att vara
Man får en filt.
Man tuggar på en flik
Man äger varken vilja eller snara
Man tvingas hålla ut tills man blir lik
En kärring har flyttat in hos mig...
En konstig gammal kärring har flyttat in hos mig, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Jag har säkert inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där. Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mej framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.
Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka. Jag tycker det är ganska grymt. Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men nej.
Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig.Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom?????
JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärringfan stjäl.Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner!
Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt godsaker som choklad, vin och annat gott.Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktigt sötrövad. Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort.
Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.
Stackars kärring, för att vara en gammal människa é hon väldigt barnslig.Hon ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mej.
Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre.
Speciellt det här är tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt.
Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står.
Tv:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel.
Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre.Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis???
På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.
Hon följer mig vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mig i provrummet, så jag inte kan se mig i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.
Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på men då jag skulle ta ett nytt passfoto
- vad tror ni då hände? Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mig.SÅ NU FÅR JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!!!
Mata aldrig nån annans katt...
Låt inte heller katten få ligga och sova i er soffa, säng eller nånstans överhuvudtaget.
Kela gärna med en katt, men gör det UTANFÖR huset.
I annat fall vet snart inte katten var den bor. Och det kanske finns någon som saknar den väldigt mycket. Nåt litet barn någonstans kanske gråter och frågar efter sin älskade katt.
Det här är ju egentligen självklart, att man inte matar någon annans husdjur.
Ändock, så görs det.
Det här är skalman, och han är oerhört saknad av sin familj. I synnerhet av yngsta dottern och yngsta sonen, som frågar efter honom flera gånger varje dag.
Gubben är på väg hem från köpenhamn, han sms:ade förut, bad mig stänga alla dörrar, inkl kattluckan. Sätta på AC:n som är avstängd då vi inte har råd att köra den.
Sen ska han gå och hämta vår katt och stänga in honom i natt, så får ett slut på detta, så katten får lära om igen var han hör hemma.
I morse tittade han hem en sväng, jag stängde snabbt dörrarna och höll honom inne i ett par timmar, tills värmen tvingade mig att öppna igen.
Min yngsta blev så glad så hon nästan började gråta när hon fick se honom, sen så har hon krupit runt på golvet och kelat med honom, sprungit runt med ett snöre som han har jagat. Hon bar på honom, lyfte upp honom i sängen och låg o kelade med honom. I 2 timmar....
Jag har mått dåligt hela dan, då jag ser hur mycket katten betyder för henne, och hur mycket hon saknar honom. Därför måste vi göra något drastiskt.
Det hjälper inte att be den nya fodervärden att slänga ut honom.
Av säkerhetsskäl skriver jag inte mer än så....
Vi vill ha tillbaks vår katt....
Hans mamma, saknar honom oxå, hon ligger på golvet bredvid vår säng på nätterna, på morronen när vi vaknar hoppar hon upp och lägger sig tätt intill. Det har hon ALDRIG gjort förut...
Skalman, vi saknar dig
Naturbilder - regnbåge
Någon saknade mina bilder ;)
Jag har inte orkat på ett tag, men jag får väl bjuda på ett par stycken då då ;)
Regnbågen är otroligt vacker, och kameran åker fram varenda gång den tittar hit. Hur många regnbågsbilder ska jag spara på tycker ni ?? hihi
Här kommer i alle fall ett par av dom, tänk inte visste jag att skatten vid regnbågens slut kunde ligga i en båt???
Ett jäkla jobb att jaga efter den ;)
KOlla in, ser ni två regnbågar ??
Lite fläckar på bilden, då det tvunget skulle regna samtidigt ;)
SEn måste jag bjuda alla insektshatare på lite matnyttigt.
Jag älskar inte alls spindlar, långt därifrån. Men dom är allt bra fräcka, tycker ni inte ;)
Det får va allt för idag,.
Försöker få sonen att gå och lägga sig NUUU ,för jag e dödstrött. Men snacka om o va seg......
ZZZZZZZZZZZ natt i natt
Jag har inte orkat på ett tag, men jag får väl bjuda på ett par stycken då då ;)
Regnbågen är otroligt vacker, och kameran åker fram varenda gång den tittar hit. Hur många regnbågsbilder ska jag spara på tycker ni ?? hihi
Här kommer i alle fall ett par av dom, tänk inte visste jag att skatten vid regnbågens slut kunde ligga i en båt???
Ett jäkla jobb att jaga efter den ;)
KOlla in, ser ni två regnbågar ??
Lite fläckar på bilden, då det tvunget skulle regna samtidigt ;)
SEn måste jag bjuda alla insektshatare på lite matnyttigt.
Jag älskar inte alls spindlar, långt därifrån. Men dom är allt bra fräcka, tycker ni inte ;)
Det får va allt för idag,.
Försöker få sonen att gå och lägga sig NUUU ,för jag e dödstrött. Men snacka om o va seg......
ZZZZZZZZZZZ natt i natt
larm till tvättmaskinen...
Jag vet att många har nåt larm som piper när tvättmaskinen är klar, för att man inte ska glömma den.
Men jag behöver inget sånt. För jag brukar inte glömma den. Jaja, kanske kommer jag inte ihåg exakt när den är klar, men åtminstone kommer jag på det senast nån dag efter ;)
Mitt största problem är att komma ihåg att sätta på den?!?!?!
Jo det är sant, jag fyller maskinen, häller i tvättmedel o skjöljmedel, stänger luckan, o sen går jag ....
ALLTID vid dessa tillfällen så kommer jag ihåg och vill ta ut tvätten nästan exakt 2 timmar senare, då den borde vara klar... bara för o upptäcka att det är lika skitet som när jag la i den.
Är det nån som har nåt bra förslag på detta?? Hur löser jag att komma ihåg o sätta igång den.
Här älskar jag bara min 15 år gamla toppmatade, för den sätter på sig så fort man stänger luckan, helt av sig själv.
Men den andre, nä den ska man minsann trycka igång manuellt. Helt värdelöst. Det borde ju för sjutton finnas maskiner för npf:are.... men alla möjliga funktioner som tjuter o blinkar så fort man glömt nåt.
Tänk va bra det hade vart om den tjöt så fort man stängde luckan, ja, i några sekunder åtminstone, bara som en påminnelse att man ska sätta igång den oxå.
Idag for jag ner glad i hågen för att hänga upp tvätten. Nähäpp.... då var den ju inte klar.. *harkel* den skulle visst tvättas först oxå...
Två timmar senare trotsade jag surt åskvädret o hivade upp tvätten ute, nu är den pisseblöt efter allt regn, men jaja, det kommer väl nya solar...
Idag har jag haft samma vattenglas hela dan. Men fasen va motion jag fått, för mina glas har fötter, och har sprungit runt huset helt av sig självt och jag har varit tvungen att leta överallt.
På toa, i sovrummet, i hallen, i arbetsrummet, på altan...
Men allvarligt, hur trevligt kan det vara för ett glas att springa in i garderoben i hallen då???
Vad gör det liksom där??
Knäck den gåtan om du kan va ;)
Men jag behöver inget sånt. För jag brukar inte glömma den. Jaja, kanske kommer jag inte ihåg exakt när den är klar, men åtminstone kommer jag på det senast nån dag efter ;)
Mitt största problem är att komma ihåg att sätta på den?!?!?!
Jo det är sant, jag fyller maskinen, häller i tvättmedel o skjöljmedel, stänger luckan, o sen går jag ....
ALLTID vid dessa tillfällen så kommer jag ihåg och vill ta ut tvätten nästan exakt 2 timmar senare, då den borde vara klar... bara för o upptäcka att det är lika skitet som när jag la i den.
Är det nån som har nåt bra förslag på detta?? Hur löser jag att komma ihåg o sätta igång den.
Här älskar jag bara min 15 år gamla toppmatade, för den sätter på sig så fort man stänger luckan, helt av sig själv.
Men den andre, nä den ska man minsann trycka igång manuellt. Helt värdelöst. Det borde ju för sjutton finnas maskiner för npf:are.... men alla möjliga funktioner som tjuter o blinkar så fort man glömt nåt.
Tänk va bra det hade vart om den tjöt så fort man stängde luckan, ja, i några sekunder åtminstone, bara som en påminnelse att man ska sätta igång den oxå.
Idag for jag ner glad i hågen för att hänga upp tvätten. Nähäpp.... då var den ju inte klar.. *harkel* den skulle visst tvättas först oxå...
Två timmar senare trotsade jag surt åskvädret o hivade upp tvätten ute, nu är den pisseblöt efter allt regn, men jaja, det kommer väl nya solar...
Idag har jag haft samma vattenglas hela dan. Men fasen va motion jag fått, för mina glas har fötter, och har sprungit runt huset helt av sig självt och jag har varit tvungen att leta överallt.
På toa, i sovrummet, i hallen, i arbetsrummet, på altan...
Men allvarligt, hur trevligt kan det vara för ett glas att springa in i garderoben i hallen då???
Vad gör det liksom där??
Knäck den gåtan om du kan va ;)
Hemläxa i rensning....
Det har vi fått idag, bägge över 40 år gamla.. nåja, jag är inte 41 än minsann ;) sååååå mycke över är jag inte...
Vi träffade boendestödet och arbetsterapeuten idag, och nu börjar vi lägga upp en strategi för framtiden.
Vi ska träffas varannan vecka året ut, med lite uppehåll för deras semester.
Vad vi fick i tankeläxa var att se att vi är olika, och fungerar på olika sätt. Vi jobbar och tänker olika, och det måste vi lära oss att acceptera. Tex så när gubben får för sig att röja någonstans, så tömmer han bokstavligt talat det rummet han föresatt sig att rensa i.
Jag klarar inte att göra så, för jag får panik, för då blir det ännu rörigare för mig, och jag vet inte vilken ände jag ska börja i, och om jag överhuvudtaget ska orka hela vägen.
Jag vill dela upp det i små rutor, jag delar systematiskt in ett rum och betar av det bit för bit. På så vis, så kan jag när jag känner att luften går ur mig, avsluta, utan att ha rört till det alls.
Problemet är, att gubben tycker det tar alldeles för lång tid att göra så, det händer ju liksom inget känner han. Och jag känner att hans sätt får mig att gå bananas, och jag blir trött bara av att se det, och måste gå därifrån, varpå han blir grinig för att jag inte hjälper till.
Därför måste vi börja se, hur olika vi tänker och agerar, utan att bli irriterade och gå bananas.
Vi fick många läxor idag... suuuck ;)
Det finns inte längre något "sen" i ordboken. Det ska ersättas med NU.
Gör det genast, och med en gång.
Läxa till:
Stanna upp när en ny impuls kommer, att shit jag måste ju bara .... stanna kvar där du står och befinner dig, och skriv på sin höjd upp på en lista det som just fångade din tanke, fortsätt sedan med det du höll på med.
Vi fick frågan, vad vi skulle göra när vi kom hem.
japp, gubben fick i läxa att sätta upp en brevhållare i hallen som har stått på golvet i säkerligen 3-4månader. Där ska inkommande o utgående post läggas. Han skulle oxå köpa en stooor almenacka för hela familjen, och kolla brädan till poolstegen som vi ordnat för ungarna, så den inte har ruttnat av vätskan och går mitt itu.
Jag skulle ta hand om 8 maskiner ren tvätt som låg på vardagsrumsbordet, lägga in den på respektive plats.
Det är döööden för mig, men jag har sen långt tillbaks utvecklat en strategi för att undvika detta dödsupprag. I lådor sorterar jag o viker tvätten DIREKT i var och ens låda, på så vis blir livet mycke enklare att sen lägga in den.
Nytt är oxå sen en tid tillbaks, att jag lägger in mina kläder, tjejernas, och yngste sonens, dom andra får ta reda på sitt själva ;)
Det var VARMT idag. Jag klarade knappt att röra mig. Det där uppdraget jag hade idag, tog nästan kål på mig, och hängde över mitt huvud hela dan.
När gubben la barnen så slet jag tag i mig själv, och gjorde dödsrycket ;) svetten sprutade, men jag bet ihop. För aldrig nånsin att jag tänker sitta där på nästa möte och få frågan, gjorde ni det ni skulle???
Nepp... liiite skämmigt.
ja, trots att gubben jobbade hela eftermiddan, så fick han ju lov minsann, att hämta skruvdragarn, och sätta upp den där posthyllan ;)
Inte kunde han väl strunta i det heller ;) Sen kom han ut med alla verktyg, och flinade stort, jahapp, då lägger jag väl tillbaks dom igen där jag hämtade dom ;)
Hela saken leder till att du tänker på ALLT du gör. Och får en massa saker gjort, som du normalt bara driter i ;) för att det ääär så jobbigt o jag gör det seeen...
Funderingar på hur vi egentligen funkar har legat över oss hela dan.
Idag så åt ungarna sallad, med räkor, majs, gurka, skinka, tomat, svamp etc..
Den lilla säger plötsligt, jag är mätt, okej, då ställer jag in resten i kylen.
Jag tar tallriken, o samtidigt ropar den andra dottern, FÄÄÄÄRDIIIIG,... fine, jag tar med tallriken, ställer den på en hylla på vägen, torkar dottern o vi går ut.
När äldste dottern säger, nu är jag mätt , så säger jag att då ställer jag in din i kylen oxå, som jag gjorde med din systeee..... uuups... plötsligt kan jag inte minnas att jag verkligen gjorde det...
DÅ kommer jag på, att den står kvar där jag ställde den, det bara försvann...
Mycke flugor finns det, spyflugor gröna äckliga, som dyker på allt som står framme, det är inte trevligt....
Men man får mycket tankar, när man väl pratar om hur vi har det.
Därför behöver man bli påmind om detta, genom att få prata med någon som förstår, och kan, och kan hjälpa en att tänka annorlunda.
Innan gubben går isäng, som han precis gjorde säger han, jag skulle behöva stryka en skjorta, men jag gör det i moorg..... hepp hepp hepp....
hur var det nu..... med SEN ????
tänk nu på hur mycke bättre du mår när du går o lägger dig, om du gör det idag.
Men nähe, det struntade han i..... jaja, som sagt, man kan ju bara ta EN sak i taget.
Det tar tid att lära sig nya beteenden och strategier. Men vi har precis bara börjat. Och det känns otroligt hoppfullt.
Vi kommer att stärkas av detta. Bara det att lära sig, att se att ens partner är olik en själv, och tänker och agerar på sitt sätt, kommer att ge så mycket. För det är nog inte så majsan, att allt som är självklart för dig, ska va självklart för alla andra ;) ;)
Boendestödet kommer nästa vecka, och tills dess så har vi i uppdrag att ha rensat ut ett förråd, och sorterat ut sånt som ska slängas, så när boendestödet kommer, så ska vi köra iväg med det. För vi kan få våra ryck minsann, och röja, men sen tar det stopp, det vi har röjt blir plötsligt stående nån annanstans, på sin höjd kan det landa 3 meter från huset i friggebon ;)
Men då kommer majsan o måste undra... men du, tänk om, vi faktiskt får ett ryck o kör iväg med det oxå, då har vi ju liksom inget att göra när boendestödet kommer...
Japp, säger arbetsterapeuten...... alltid alltid, en plan B.....
I npf-världen behövs alltid en plan B, för inte så sällan händer något åt ena eller andra hållet som raserar plan A ;)
Återigen, har jag hopp om livet. Äntligen känns det inte så övermäktigt, för vi får uppföljning hela tiden, och bara måste agera mellan mötena, för uppföljningen blir inge trevlig om vi struntat i det vi skulle göra ;)
Jag bara ÄÄÄLSKAR effekten av nätverksmöten ;)
pööööss
Vi träffade boendestödet och arbetsterapeuten idag, och nu börjar vi lägga upp en strategi för framtiden.
Vi ska träffas varannan vecka året ut, med lite uppehåll för deras semester.
Vad vi fick i tankeläxa var att se att vi är olika, och fungerar på olika sätt. Vi jobbar och tänker olika, och det måste vi lära oss att acceptera. Tex så när gubben får för sig att röja någonstans, så tömmer han bokstavligt talat det rummet han föresatt sig att rensa i.
Jag klarar inte att göra så, för jag får panik, för då blir det ännu rörigare för mig, och jag vet inte vilken ände jag ska börja i, och om jag överhuvudtaget ska orka hela vägen.
Jag vill dela upp det i små rutor, jag delar systematiskt in ett rum och betar av det bit för bit. På så vis, så kan jag när jag känner att luften går ur mig, avsluta, utan att ha rört till det alls.
Problemet är, att gubben tycker det tar alldeles för lång tid att göra så, det händer ju liksom inget känner han. Och jag känner att hans sätt får mig att gå bananas, och jag blir trött bara av att se det, och måste gå därifrån, varpå han blir grinig för att jag inte hjälper till.
Därför måste vi börja se, hur olika vi tänker och agerar, utan att bli irriterade och gå bananas.
Vi fick många läxor idag... suuuck ;)
Det finns inte längre något "sen" i ordboken. Det ska ersättas med NU.
Gör det genast, och med en gång.
Läxa till:
Stanna upp när en ny impuls kommer, att shit jag måste ju bara .... stanna kvar där du står och befinner dig, och skriv på sin höjd upp på en lista det som just fångade din tanke, fortsätt sedan med det du höll på med.
Vi fick frågan, vad vi skulle göra när vi kom hem.
japp, gubben fick i läxa att sätta upp en brevhållare i hallen som har stått på golvet i säkerligen 3-4månader. Där ska inkommande o utgående post läggas. Han skulle oxå köpa en stooor almenacka för hela familjen, och kolla brädan till poolstegen som vi ordnat för ungarna, så den inte har ruttnat av vätskan och går mitt itu.
Jag skulle ta hand om 8 maskiner ren tvätt som låg på vardagsrumsbordet, lägga in den på respektive plats.
Det är döööden för mig, men jag har sen långt tillbaks utvecklat en strategi för att undvika detta dödsupprag. I lådor sorterar jag o viker tvätten DIREKT i var och ens låda, på så vis blir livet mycke enklare att sen lägga in den.
Nytt är oxå sen en tid tillbaks, att jag lägger in mina kläder, tjejernas, och yngste sonens, dom andra får ta reda på sitt själva ;)
Det var VARMT idag. Jag klarade knappt att röra mig. Det där uppdraget jag hade idag, tog nästan kål på mig, och hängde över mitt huvud hela dan.
När gubben la barnen så slet jag tag i mig själv, och gjorde dödsrycket ;) svetten sprutade, men jag bet ihop. För aldrig nånsin att jag tänker sitta där på nästa möte och få frågan, gjorde ni det ni skulle???
Nepp... liiite skämmigt.
ja, trots att gubben jobbade hela eftermiddan, så fick han ju lov minsann, att hämta skruvdragarn, och sätta upp den där posthyllan ;)
Inte kunde han väl strunta i det heller ;) Sen kom han ut med alla verktyg, och flinade stort, jahapp, då lägger jag väl tillbaks dom igen där jag hämtade dom ;)
Hela saken leder till att du tänker på ALLT du gör. Och får en massa saker gjort, som du normalt bara driter i ;) för att det ääär så jobbigt o jag gör det seeen...
Funderingar på hur vi egentligen funkar har legat över oss hela dan.
Idag så åt ungarna sallad, med räkor, majs, gurka, skinka, tomat, svamp etc..
Den lilla säger plötsligt, jag är mätt, okej, då ställer jag in resten i kylen.
Jag tar tallriken, o samtidigt ropar den andra dottern, FÄÄÄÄRDIIIIG,... fine, jag tar med tallriken, ställer den på en hylla på vägen, torkar dottern o vi går ut.
När äldste dottern säger, nu är jag mätt , så säger jag att då ställer jag in din i kylen oxå, som jag gjorde med din systeee..... uuups... plötsligt kan jag inte minnas att jag verkligen gjorde det...
DÅ kommer jag på, att den står kvar där jag ställde den, det bara försvann...
Mycke flugor finns det, spyflugor gröna äckliga, som dyker på allt som står framme, det är inte trevligt....
Men man får mycket tankar, när man väl pratar om hur vi har det.
Därför behöver man bli påmind om detta, genom att få prata med någon som förstår, och kan, och kan hjälpa en att tänka annorlunda.
Innan gubben går isäng, som han precis gjorde säger han, jag skulle behöva stryka en skjorta, men jag gör det i moorg..... hepp hepp hepp....
hur var det nu..... med SEN ????
tänk nu på hur mycke bättre du mår när du går o lägger dig, om du gör det idag.
Men nähe, det struntade han i..... jaja, som sagt, man kan ju bara ta EN sak i taget.
Det tar tid att lära sig nya beteenden och strategier. Men vi har precis bara börjat. Och det känns otroligt hoppfullt.
Vi kommer att stärkas av detta. Bara det att lära sig, att se att ens partner är olik en själv, och tänker och agerar på sitt sätt, kommer att ge så mycket. För det är nog inte så majsan, att allt som är självklart för dig, ska va självklart för alla andra ;) ;)
Boendestödet kommer nästa vecka, och tills dess så har vi i uppdrag att ha rensat ut ett förråd, och sorterat ut sånt som ska slängas, så när boendestödet kommer, så ska vi köra iväg med det. För vi kan få våra ryck minsann, och röja, men sen tar det stopp, det vi har röjt blir plötsligt stående nån annanstans, på sin höjd kan det landa 3 meter från huset i friggebon ;)
Men då kommer majsan o måste undra... men du, tänk om, vi faktiskt får ett ryck o kör iväg med det oxå, då har vi ju liksom inget att göra när boendestödet kommer...
Japp, säger arbetsterapeuten...... alltid alltid, en plan B.....
I npf-världen behövs alltid en plan B, för inte så sällan händer något åt ena eller andra hållet som raserar plan A ;)
Återigen, har jag hopp om livet. Äntligen känns det inte så övermäktigt, för vi får uppföljning hela tiden, och bara måste agera mellan mötena, för uppföljningen blir inge trevlig om vi struntat i det vi skulle göra ;)
Jag bara ÄÄÄLSKAR effekten av nätverksmöten ;)
pööööss
Jag blev djupt berörd igår....
Jag läste en blogg, som jag kikar in på med jämna mellanrum.
Ett inlägg där berörde mig så djupt, och fick mina tårar att strila.
Min känsla och tanke blev, hur bra har vi det inte egentligen.
Det skadar inte, att stanna upp ibland, och tänka lite extra på andra människors livsöden.
Det trista är väl egentligen, att man fort glömmer, och kör på i ullstrumporna med gnat och gnäll över sitt eget liv och vardag.
Trots det, så går det aldrig att jämföra någon annans liv med ens eget, oavsett hur livet farit fram.
Man kan ha det oerhört tufft och jobbigt, trots att det finns andra som har det tusenfallt värre. Det gör det ändå inte lättare i ens egen vardag, att tänka på andra som har det värre.....
Problemen man själv tampas med, försvinner ju faktiskt inte bara genom att jämföra med någon annan.
Trots det, så är det aldrig fel, att stanna upp och känna in någon annans kamp i livet. Kanske kan man nånstans på vägen få en bättre förståelse för sig själv.
Här hittar ni bloggen
Henrik
Ett inlägg där berörde mig så djupt, och fick mina tårar att strila.
Min känsla och tanke blev, hur bra har vi det inte egentligen.
Det skadar inte, att stanna upp ibland, och tänka lite extra på andra människors livsöden.
Det trista är väl egentligen, att man fort glömmer, och kör på i ullstrumporna med gnat och gnäll över sitt eget liv och vardag.
Trots det, så går det aldrig att jämföra någon annans liv med ens eget, oavsett hur livet farit fram.
Man kan ha det oerhört tufft och jobbigt, trots att det finns andra som har det tusenfallt värre. Det gör det ändå inte lättare i ens egen vardag, att tänka på andra som har det värre.....
Problemen man själv tampas med, försvinner ju faktiskt inte bara genom att jämföra med någon annan.
Trots det, så är det aldrig fel, att stanna upp och känna in någon annans kamp i livet. Kanske kan man nånstans på vägen få en bättre förståelse för sig själv.
Här hittar ni bloggen
Henrik
min son har flyttat hemifrån...
;), inte riktigt men nästan.
Det gäller min yngste, som vi inte har sett röken av sen i onsdags i princip.
Han drog iväg i onsdags kväll på sin nya cykel, och i torsdags försvann han som en avlöning på förmiddan och jag jagade arslet av honom hela dan, för mat, dricka, vila.
Men nähedå.... han ska sova hos en kompis...
helt plötsligt står han på altan hemma, mamma, jag måste ha mediciner!!!
Okej, inför morrondan då alltså.
Jag frågade honom lite nyfiket vad som gjorde att han faktiskt cyklar 4 km en väg, för att hämta sina mediciner inför nästa dag.
Men mamma, jag koncentrerar mig bättre, jag tänker mig för när jag har dom.
Idag likadant, för ni kan väl inte tro, att han behagar komma hem idag.
Jag frågade om han just flyttat hemifrån..
Jajemen får jag till svar, självklart...
snyft... nåja....
Sen dök han plötsligt upp en halvtimme senare, mamma, mina mediciner. Han cyklar nog snart ihjäl sig faktiskt ;)
Jag är så imponerad av denna kille, som förstår hur dessa mediciner hjälper honom i han dagliga liv.
Han förklarar så bra varför han behöver dom, och att han måste ha dom, för han FUNGERAR.
Vill bara säga det med detta, att nästa gång någon får för sig att tro att man drogar sina barn med ritalin och concerta, så kanske man kan lämna dom åsikterna på andra sidor, för här får dom ingen förankring ,)
Tror nån verkligen att ett barn kommer hem på kvällen, och hämtar sin medicin för morgondagen, om han känt sig drogad av dom???
*harkel*.... inbillningssjuka är oxå en åkomma
Min lilla minsta dotter mår mycket bättre, hon har druckit mängder. Och badat massor. Men nog var hon uttorkad, för kissat har hon inte gjort i samma utsträckning. Sjutton va snabbt det går, ändå tycker jag dom dricker hela tiden, äter gurka, melon, tomat så det sprutar ur öronen.
Men hon är nog extra känslig min lilla, jag får själv hålla mig i skuggan, jag var riktigt nära nu i eftermiddags att lägga mig ner med överhettad hjärna (alltså inte överhettad ADHD-hjärna).
Jag fick slänga mig i poolen och ligga med huvet under vattnet en bra stund för att återfå skärpan...
Nu vill jag avsluta med att säga, att jag ÄÄÄLSKAR min blogg. Sååå mycket input, så mycket tankar, och bara så mycket underbara vänliga människor som jag får kontakt med här.... jag finner inga ord.
En Helene har kommenterat under inlägget att utveckla strategier.
Hon gav mig en länk, hur underhållsbidrag beräknas.
Jag följde länken, och ja, jag är blödig, mina tårar har runnit. Jag ÄR inte gniden och dum i huvet, det FINNS som många skrivit lagar för sånt här.
Den bästa är: i underhållsskyldigheten ska tas i beaktande det enskilda barnets behov, såsom sjukdom eller handikapp.
Och vet ni, i schablonbeloppet när man beräknar underhåll... så ingår ... CYKLAR!!!!!
Woooow..... har ni hört o häpna.....
Jag ger mina barn det dom behöver, efter bästa förmåga. Men deras pappa, ska våga sig att peka finger åt mig en gång till, genom min son, och lura i honom att han är såå fattig.
Var han inte fattig innan... så är han det snart...
Följ länken, så förstår ni snart varför ;)
http://www.famratt.com/underhall/und_bakgrund.htm
Jag följer länken, och jag följer den så långt det går....
TACK återigen, du Helene, för den. Du har fått mig på bättre humör.
För billigare blir dom inte ungarna, jag vet ärligt inte hur det ska sluta.
Nu har jag tagit ett beslut. Äldste sonen, har länge sagt att han vill flytta hemifrån när han börjar på gymnasiet.
Vi har omöjligen råd med det, då man faktiskt inte KAN få bidrag som täcker alla kostnader... (vad nu än hans pappa lurat i honom)
Men han ska få flytta. MEN, då är han så god att ta kontakt med sin pappa, så får han ordna med boende, bidrag etc, ja allt som kan tänkas ingå.
SEN, utöver det, så är det hans pappa, som ser till att han har det bra, och klarar sitt uppehälle.
Rättvist???
Japp, det tycker då åtminstone jag..
Jag är trött på den här förbannade hotellverksamheten, och restaurangen....
Jag vet du väninna några mil härifrån att du inte tror denna ungen om detta... men han är FÖRDJÄVLIG just nu, och han blev då rakt inte trevligare efter helgen hos pappa...
bl'äääärk
Det gäller min yngste, som vi inte har sett röken av sen i onsdags i princip.
Han drog iväg i onsdags kväll på sin nya cykel, och i torsdags försvann han som en avlöning på förmiddan och jag jagade arslet av honom hela dan, för mat, dricka, vila.
Men nähedå.... han ska sova hos en kompis...
helt plötsligt står han på altan hemma, mamma, jag måste ha mediciner!!!
Okej, inför morrondan då alltså.
Jag frågade honom lite nyfiket vad som gjorde att han faktiskt cyklar 4 km en väg, för att hämta sina mediciner inför nästa dag.
Men mamma, jag koncentrerar mig bättre, jag tänker mig för när jag har dom.
Idag likadant, för ni kan väl inte tro, att han behagar komma hem idag.
Jag frågade om han just flyttat hemifrån..
Jajemen får jag till svar, självklart...
snyft... nåja....
Sen dök han plötsligt upp en halvtimme senare, mamma, mina mediciner. Han cyklar nog snart ihjäl sig faktiskt ;)
Jag är så imponerad av denna kille, som förstår hur dessa mediciner hjälper honom i han dagliga liv.
Han förklarar så bra varför han behöver dom, och att han måste ha dom, för han FUNGERAR.
Vill bara säga det med detta, att nästa gång någon får för sig att tro att man drogar sina barn med ritalin och concerta, så kanske man kan lämna dom åsikterna på andra sidor, för här får dom ingen förankring ,)
Tror nån verkligen att ett barn kommer hem på kvällen, och hämtar sin medicin för morgondagen, om han känt sig drogad av dom???
*harkel*.... inbillningssjuka är oxå en åkomma
Min lilla minsta dotter mår mycket bättre, hon har druckit mängder. Och badat massor. Men nog var hon uttorkad, för kissat har hon inte gjort i samma utsträckning. Sjutton va snabbt det går, ändå tycker jag dom dricker hela tiden, äter gurka, melon, tomat så det sprutar ur öronen.
Men hon är nog extra känslig min lilla, jag får själv hålla mig i skuggan, jag var riktigt nära nu i eftermiddags att lägga mig ner med överhettad hjärna (alltså inte överhettad ADHD-hjärna).
Jag fick slänga mig i poolen och ligga med huvet under vattnet en bra stund för att återfå skärpan...
Nu vill jag avsluta med att säga, att jag ÄÄÄLSKAR min blogg. Sååå mycket input, så mycket tankar, och bara så mycket underbara vänliga människor som jag får kontakt med här.... jag finner inga ord.
En Helene har kommenterat under inlägget att utveckla strategier.
Hon gav mig en länk, hur underhållsbidrag beräknas.
Jag följde länken, och ja, jag är blödig, mina tårar har runnit. Jag ÄR inte gniden och dum i huvet, det FINNS som många skrivit lagar för sånt här.
Den bästa är: i underhållsskyldigheten ska tas i beaktande det enskilda barnets behov, såsom sjukdom eller handikapp.
Och vet ni, i schablonbeloppet när man beräknar underhåll... så ingår ... CYKLAR!!!!!
Woooow..... har ni hört o häpna.....
Jag ger mina barn det dom behöver, efter bästa förmåga. Men deras pappa, ska våga sig att peka finger åt mig en gång till, genom min son, och lura i honom att han är såå fattig.
Var han inte fattig innan... så är han det snart...
Följ länken, så förstår ni snart varför ;)
http://www.famratt.com/underhall/und_bakgrund.htm
Jag följer länken, och jag följer den så långt det går....
TACK återigen, du Helene, för den. Du har fått mig på bättre humör.
För billigare blir dom inte ungarna, jag vet ärligt inte hur det ska sluta.
Nu har jag tagit ett beslut. Äldste sonen, har länge sagt att han vill flytta hemifrån när han börjar på gymnasiet.
Vi har omöjligen råd med det, då man faktiskt inte KAN få bidrag som täcker alla kostnader... (vad nu än hans pappa lurat i honom)
Men han ska få flytta. MEN, då är han så god att ta kontakt med sin pappa, så får han ordna med boende, bidrag etc, ja allt som kan tänkas ingå.
SEN, utöver det, så är det hans pappa, som ser till att han har det bra, och klarar sitt uppehälle.
Rättvist???
Japp, det tycker då åtminstone jag..
Jag är trött på den här förbannade hotellverksamheten, och restaurangen....
Jag vet du väninna några mil härifrån att du inte tror denna ungen om detta... men han är FÖRDJÄVLIG just nu, och han blev då rakt inte trevligare efter helgen hos pappa...
bl'äääärk
Värmeslag
Det är VARMT... men jag ska minsann inte klaga, hade jag inte tänkt ;)
Man får lov att hålla sig i skuggan helt enkelt.
Det är värst för barnen. Dom brukar dock välja att vara inne alldeles självmant när det är som varmast.
Men ibland hjälper det inte alltid. Jag tror vår minsta har blivit överhettad.
Igår kväll somnade hon efter ett hysteriskt utbrott klockan sex. (hon hade krökt en spik på en liten båt hon skulle bygga, och det var så fruktansvärt.
Jag vaknade inatt att hon ropade. Hon sa att hon mådde illa, och ville ha vatten. Hon svepte en hel mugg.
Vid halv 5 ropade hon igen, ville ha mer vatten, När jag är på väg att hämta, så kräks hon ner sängen. Men hon svepte en mugg vatten till efter det.
Hon var nog vaken i drygt 1,5 timme, somnade om först 6. Jag är TRÖTT idag lugnt säga. Värmen hjälpe ju int direkt till.
Men lillan har dock varit på gott humör större delen av dan. Hon har druckit en hel del, och oxå petat i sig lite mat.
Men hon somnade för ett par timmar sen, vaknar och är jättelessen. Hon byter bara sängplats i princip och sover igen en kvart senare.
Hon har ju varit vaken en del i natt, och är trött förstås, och har hon blivit dålig av värmen, så bidrar ju det oxå till tröttheten.
Ska försöka peta i henne lite räkor när hon vaknar, hon älskar räkor, och det är bra med salt.
Man blir orolig för dom minsta, för dom klarar ju inte lika mycket som vi andra.
Är det någon som kan sånt här när det gäller barn? När är det läge att bli orolig?
Man får lov att hålla sig i skuggan helt enkelt.
Det är värst för barnen. Dom brukar dock välja att vara inne alldeles självmant när det är som varmast.
Men ibland hjälper det inte alltid. Jag tror vår minsta har blivit överhettad.
Igår kväll somnade hon efter ett hysteriskt utbrott klockan sex. (hon hade krökt en spik på en liten båt hon skulle bygga, och det var så fruktansvärt.
Jag vaknade inatt att hon ropade. Hon sa att hon mådde illa, och ville ha vatten. Hon svepte en hel mugg.
Vid halv 5 ropade hon igen, ville ha mer vatten, När jag är på väg att hämta, så kräks hon ner sängen. Men hon svepte en mugg vatten till efter det.
Hon var nog vaken i drygt 1,5 timme, somnade om först 6. Jag är TRÖTT idag lugnt säga. Värmen hjälpe ju int direkt till.
Men lillan har dock varit på gott humör större delen av dan. Hon har druckit en hel del, och oxå petat i sig lite mat.
Men hon somnade för ett par timmar sen, vaknar och är jättelessen. Hon byter bara sängplats i princip och sover igen en kvart senare.
Hon har ju varit vaken en del i natt, och är trött förstås, och har hon blivit dålig av värmen, så bidrar ju det oxå till tröttheten.
Ska försöka peta i henne lite räkor när hon vaknar, hon älskar räkor, och det är bra med salt.
Man blir orolig för dom minsta, för dom klarar ju inte lika mycket som vi andra.
Är det någon som kan sånt här när det gäller barn? När är det läge att bli orolig?
Handläggare på FK - tänker dom??
eller kanske slutar man tänka, känna, ta egna initiativ när man börjar jobba på försäkringskassan??
Jag kan inte "skryta" med, att jag träffat på särskilt många bra handläggare på den instansen.
MEN, under 2 års tid, har jag haft 3 st handläggare.... (ovanligt va.... dom byter lika ofta som en annan byter trosor)
Jag har träffat 2 av dom, den tredje hann komma och gå, inte helt ovanligt det heller.
Dessa 2 jag har träffat, har däremot varit HELT otroligt suveräna. Duktiga, trevliga, förstående.
Jag är förvånad, för jag har aldrig nånsin träffat på såna människor på FK förut.
Jag förstår ju naturligtvis, att jag haft en enorm tur, och att jag är en av få, som har den turen.
Jag läser på Miccan´s blogg, om hennes handläggare. En handläggare som vet ALLT om hur Miccan fungerar, vad hon behöver i form av förberedelse, trygghet och information.
Ändå, har människan mage, att bara skicka ett brev där hon talar om att hon nu går på semester, och att vi får höras vid senare.
Höras vid senare? Vad betyder det? Betyder det att handläggaren kommer att höra av sig, eller betyder det att Miccan ska ringa handläggarn när hon behagar komma tillbaks från semestern??
Miccan har under många många år fått kämpa i den största motvind som går att kämpa mot.
Jag vill inte lämna mer info om det här, men jag vet att det varit och ÄR ett helvete fortfarande många gånger.
Miccan kämpar sig till slut igenom gymnasiet, men TOPPbetyg, vilket ingen trodde henne om.
Jo förstås hennes familj, och jag då förstås ;) men ingen annan.
Nu har hon sökt in till Universitetet, och har kommit in på göteborgs universitet, geografiprogrammet, heltid och ska läsa samma utbildning som alla andra där. Har ni hört??
Miccan har kämpat sig igenom alla år i skolan och ska nu läsa på göteborgs universitet!!!!
Jag är så imponerad, och det ger mig otroligt mycket hopp inför framtiden när det gäller mina egna. Man KAN, och det GÅR.
Det här vill Miccan göra, för att kunna få ett jobb senare, med riktig lön. Hon kämpar för att slippa få en arbetspraktik.
Det är här problemet med försäkringskassan sätter käppar i hjulet. Miccan har sökt aktivitetsersättning, för att kunna känna trygghet under sin studietid.
Istället för att ge henne klara besked, om hur det blir, så skickar handläggarn ett brev mitt i sommarn, och talar om att hon går på semester, och att dom får höras vid efter det???
Nu har denna handläggare skapat oro och otrygghet hos Miccan, för nu vet hon inte hur det blir med varken studier eller annat....
Jag förstår inte vad som är så svårt...
Lite medmänsklighet, kan väl inte vara dyrare än att handläggarn kan kosta på sig liite av den varan??
Jag vet Miccan att det här kommer att lösa sig. Om inte annat så hota med Majsan, så jääklar ;)
Fast å andra sidan har du en mami som sköter det där jääklar alldeles förträffligt ;)
Du ska gå den utbildning du kommit in på, du ska också få aktivitetsersättning, var så säker.
För alltså ärligt, spelar det egentligen någon roll för FK..... om du inte får läsa den utbildningen med aktivitetsersättning, så blir det ju arbetspraktik, och då får du ju aktivitetsersättning ;)
Samma pengar, men om du får läsa din utbildning, så har staten snart ytterligare en välbetald skattebetalare, för att utbildningen leder till ett arbete ;)
STÅ PÅ DIG gumman, du fixar det här. Du får gnälla på mig om dom är dumma mot dig ;)
Gå in och läs hos MICCAN, hur försäkringskassan hanterar detta.....
Jag kan inte "skryta" med, att jag träffat på särskilt många bra handläggare på den instansen.
MEN, under 2 års tid, har jag haft 3 st handläggare.... (ovanligt va.... dom byter lika ofta som en annan byter trosor)
Jag har träffat 2 av dom, den tredje hann komma och gå, inte helt ovanligt det heller.
Dessa 2 jag har träffat, har däremot varit HELT otroligt suveräna. Duktiga, trevliga, förstående.
Jag är förvånad, för jag har aldrig nånsin träffat på såna människor på FK förut.
Jag förstår ju naturligtvis, att jag haft en enorm tur, och att jag är en av få, som har den turen.
Jag läser på Miccan´s blogg, om hennes handläggare. En handläggare som vet ALLT om hur Miccan fungerar, vad hon behöver i form av förberedelse, trygghet och information.
Ändå, har människan mage, att bara skicka ett brev där hon talar om att hon nu går på semester, och att vi får höras vid senare.
Höras vid senare? Vad betyder det? Betyder det att handläggaren kommer att höra av sig, eller betyder det att Miccan ska ringa handläggarn när hon behagar komma tillbaks från semestern??
Miccan har under många många år fått kämpa i den största motvind som går att kämpa mot.
Jag vill inte lämna mer info om det här, men jag vet att det varit och ÄR ett helvete fortfarande många gånger.
Miccan kämpar sig till slut igenom gymnasiet, men TOPPbetyg, vilket ingen trodde henne om.
Jo förstås hennes familj, och jag då förstås ;) men ingen annan.
Nu har hon sökt in till Universitetet, och har kommit in på göteborgs universitet, geografiprogrammet, heltid och ska läsa samma utbildning som alla andra där. Har ni hört??
Miccan har kämpat sig igenom alla år i skolan och ska nu läsa på göteborgs universitet!!!!
Jag är så imponerad, och det ger mig otroligt mycket hopp inför framtiden när det gäller mina egna. Man KAN, och det GÅR.
Det här vill Miccan göra, för att kunna få ett jobb senare, med riktig lön. Hon kämpar för att slippa få en arbetspraktik.
Det är här problemet med försäkringskassan sätter käppar i hjulet. Miccan har sökt aktivitetsersättning, för att kunna känna trygghet under sin studietid.
Istället för att ge henne klara besked, om hur det blir, så skickar handläggarn ett brev mitt i sommarn, och talar om att hon går på semester, och att dom får höras vid efter det???
Nu har denna handläggare skapat oro och otrygghet hos Miccan, för nu vet hon inte hur det blir med varken studier eller annat....
Jag förstår inte vad som är så svårt...
Lite medmänsklighet, kan väl inte vara dyrare än att handläggarn kan kosta på sig liite av den varan??
Jag vet Miccan att det här kommer att lösa sig. Om inte annat så hota med Majsan, så jääklar ;)
Fast å andra sidan har du en mami som sköter det där jääklar alldeles förträffligt ;)
Du ska gå den utbildning du kommit in på, du ska också få aktivitetsersättning, var så säker.
För alltså ärligt, spelar det egentligen någon roll för FK..... om du inte får läsa den utbildningen med aktivitetsersättning, så blir det ju arbetspraktik, och då får du ju aktivitetsersättning ;)
Samma pengar, men om du får läsa din utbildning, så har staten snart ytterligare en välbetald skattebetalare, för att utbildningen leder till ett arbete ;)
STÅ PÅ DIG gumman, du fixar det här. Du får gnälla på mig om dom är dumma mot dig ;)
Gå in och läs hos MICCAN, hur försäkringskassan hanterar detta.....
Att utveckla strategier....
Det är något man måste lära sig, åtminstone när man får barn.
Att utveckla strategier på hur man hanterar problem och svårigheter är en sak, en annan att klara det i vardagen.
Gårdagen bjöd ju på det där lilla extra ur många synvinklar.
mammamumrik ger mig en tankeställare i sin kommentar (tack kära du).
Låt inte dom tråkiga minnena ta över, fokusera på glädjen och det som blev bra... (inte ordagrant , men jag minns inte exakt *ler*)
Jo, jag ser glädjen hos yngste sonen. Han ÄR överlycklig. Han har fått massor av beröm för sin cykel. En utav dom äldre killarna som cyklar på proffsnivå som han brukar träffa på dirt-banan, hade sagt att det var en jävligt bra cykel för det priset. Den ramen, har använts på cyklar av världsmästare....
DÅÅÅ blev han om möjligt ännu gladare.
Då känns 7500:- som en piss i missisippi....
Den värmen, i mitt hjärta, är värt mer än alla pengar i världen.
Min gubbes pappa sa alltid... "ur en knuten näven kommer inget, ur en öppen näve kommer massor".... "det kommer nya pengar vet du"...
Ja, *ler* han hade nog så rätt.... det skänker åtminstone tusenfallt mer glädje att ge, än att snåla.
Att se hur duktig motoriskt sonen har blivit på allt cyklande skänker ytterligare glädje och värme.
Jag var duktigt förbannad igår, och jag kan väl inte säga egentligen att jag är mindre arg idag. Men jag har fått distans, och här kommer vi till strategierna.
Nu har faderskapet satt ribban. Men ska man diskuttera såna här saker med sina barn, så ska man också lägga korten på bordet och servera sanningen. Och DET har han inte gjort.
Nu har mina efterforskningar börjat... (har väl inte AS för intet)..
Bit för bit undersöker jag, löner, boendekostnad, dagiskostnad, skatter, bidrag etc..
Jag har fått en god hjälp av en underbar väninna, som har känningar i norge. TACK du engegerande vän ;)
I morgon ska jag undersöka hyrorna på adressen ifråga ;) lönerna har jag ett liiitet hum om. Men jag har ett ställe till att kolla med innan jag vet.
Hittintills, har jag i alla fall räknat ut, att dom har MINST 15.000:- netto mer i månaden än vad vi har. Dom kan ju försöka inbilla mig, att dom äts upp av att dom har dubbla kostnader mot vad vi har.
För då undrar jag, återigen, varför bor dom då där??? Om det nu är så eländigt ekonomiskt menar jag...
Tja.... har man lust att peka finger åt majsan, så vassego.....
Men det kostar på... det kan jag i alle fall lova...
Att utveckla strategier på hur man hanterar problem och svårigheter är en sak, en annan att klara det i vardagen.
Gårdagen bjöd ju på det där lilla extra ur många synvinklar.
mammamumrik ger mig en tankeställare i sin kommentar (tack kära du).
Låt inte dom tråkiga minnena ta över, fokusera på glädjen och det som blev bra... (inte ordagrant , men jag minns inte exakt *ler*)
Jo, jag ser glädjen hos yngste sonen. Han ÄR överlycklig. Han har fått massor av beröm för sin cykel. En utav dom äldre killarna som cyklar på proffsnivå som han brukar träffa på dirt-banan, hade sagt att det var en jävligt bra cykel för det priset. Den ramen, har använts på cyklar av världsmästare....
DÅÅÅ blev han om möjligt ännu gladare.
Då känns 7500:- som en piss i missisippi....
Den värmen, i mitt hjärta, är värt mer än alla pengar i världen.
Min gubbes pappa sa alltid... "ur en knuten näven kommer inget, ur en öppen näve kommer massor".... "det kommer nya pengar vet du"...
Ja, *ler* han hade nog så rätt.... det skänker åtminstone tusenfallt mer glädje att ge, än att snåla.
Att se hur duktig motoriskt sonen har blivit på allt cyklande skänker ytterligare glädje och värme.
Jag var duktigt förbannad igår, och jag kan väl inte säga egentligen att jag är mindre arg idag. Men jag har fått distans, och här kommer vi till strategierna.
Nu har faderskapet satt ribban. Men ska man diskuttera såna här saker med sina barn, så ska man också lägga korten på bordet och servera sanningen. Och DET har han inte gjort.
Nu har mina efterforskningar börjat... (har väl inte AS för intet)..
Bit för bit undersöker jag, löner, boendekostnad, dagiskostnad, skatter, bidrag etc..
Jag har fått en god hjälp av en underbar väninna, som har känningar i norge. TACK du engegerande vän ;)
I morgon ska jag undersöka hyrorna på adressen ifråga ;) lönerna har jag ett liiitet hum om. Men jag har ett ställe till att kolla med innan jag vet.
Hittintills, har jag i alla fall räknat ut, att dom har MINST 15.000:- netto mer i månaden än vad vi har. Dom kan ju försöka inbilla mig, att dom äts upp av att dom har dubbla kostnader mot vad vi har.
För då undrar jag, återigen, varför bor dom då där??? Om det nu är så eländigt ekonomiskt menar jag...
Tja.... har man lust att peka finger åt majsan, så vassego.....
Men det kostar på... det kan jag i alle fall lova...
Fyyyyy faaan säger jag.....
fan själv är lös i detta huset, så måste det va...
Sonen kom hem vid halv elva, jätteglad, cykeln är kanon, och han har träffat på kompisar som var megaimponerade. Han är helnöjd.
Tårtan som han inte hann äta innan han åkte, ville han då ha.
Men då ska gubben börja krångla... men vi kom ju överens om att vi skulle äta den tillsammans i morgon...
Tjejerna hade längtat efter tårta så dom fick lov av sonen att ta varsin bit trots att han inte var hemma.
Fint, så tjejerna ska få äta av sonens tårta, men han ska vänta tills i morrn????
Suuuuck...
Jahapp... så då avslutar vi en kanonfödelsedag, med att sonen blir skitlessen och rantar ner på sitt rum....
Bra jobbat...
Då gör jag som jag inte ska, får jag alltid höra. Jag blandar mig i, och undra va fan det är som är problemet.
Det är HANS födelsedag, det är väl klart att vi ska äta tårtan nu...
Han kommer inte ihåg den överenskommelsen, då var han bara inne i cykeln, det är glömt nu.
Och dessutom gjorde jag klart för gubben så borde du veta vid det här laget hur ungen funka, och kunde räkna ut med lilltån hur en sån sak slutar.
Så han fick krypa till korset, och ropa upp sonen, så nu har vi ätit tårta.
Under denna stund brakar fan lös igen..... *andas djupt*
Vet inte hur det startade, men store sonen, som varit hos sin pappa i helgen, kom in på att pappa faktiskt inte kan betala extra pengar hur som helst, för hur är det med dom 2500 som han betalar varje månad.
Jag lovar, min näsborrar vibrerar, och tinningarna bultar.
Det är inte första gången som deras "käre" fader har såna här diskussioner med sina barn, om vad han betalar till oss för att ta hand om HANS barn.
Är han så jävla dum, så han tror att 2500 kr i månaden ska täcka 2 tonåringars behov med kläder, mat, nöjen, aktiviteter, cyklar o mopeder, så borde han fan söka hjälp, för då är det nåt allvarligt fel.
Och det handlar inte om mängden pengar, det handlar om att ställa upp för sitt barn, nån jävla gång.
Sonen ringde och frågade om 1500 kr till frakten, för vi kände att det blev för mycke pengar. Men icke, det har han inte, det är ju semster vet du osv osv.... jaha... fan det tänkte jag inte på..... att han hade semester. Inte visste jag att han var den ende som hade semester nu.... nä så klart, han måste ha semesterpengar, det behöver ju inte vi...
Det värsta utav alltihop är att han sitter o har såna här diskussioner med sitt eget barn. Jag förstår inte att man kan vara så opsykologisk.
En 16-åring har ingen aning om kostnader för hus, mat, kläder osv, men får en 16-åring höra att vi FÅR 2500 för att försörja dom, så självklart är det tokmycke pengar för honom. Vad hans pappa lyckats med återigen, är att få sonen emot oss, för vi har sååååå mycke pengar.
Faderskapet ifråga har själv gjort ett medvetet val. At flytta till norge, med sin nya och deras dotter. För mig är det obegripligt hur man kan flytta ifrån sina barn så långt. Han ringer aldrig, har inte ens ringt sin son på hans födelsedag. vad ger ni mig för den. Han överlämnar helt o hållet till grabbarna att ringa o hålla kontakt när dom vill.
Yngste sonen stampade ner foten för 4 år sen, och sa att han ALDRIG mer åker till pappa. Det har han inte gjort heller...
Jag sa till min äldste idag, som för övrigt har ett 20-tal år fram tills han är vuxen, att han hemskt gärna får flytta till sin pappa om han vill. Det är inga problem. Så kan han kanske va glad om han får en penna i månaden för att kunna skriva.
För så illa är det. Yngste sonen sa när vi var i vimmerby, att när dom var med pappa i gränna, så fick dom några stycken polkagrisar var, för han hade inte råd med mer. När dom var på universeum kunde han inte köpa 2 st batterier till sin son´s kamera så han kunde ta kort, för det hade han inte råd med.
Jag köpte en polkagris till sonen i vimmerby, säkert 25 cm hög.... den kosta 39 kr... en hel förmögenhet faktiskt.
Har jag inte råd att unna både mig själv och barnen nåt när man är på semester, så kan man likväl hålla sig hemma. Ska man säga nej till allt så har man förstört nöjet med alltihop. För vad kommer dom ihåg???
Jo, när vi var i gränna ....... han kommer inte ihåg nånting av det dom såg.
Visst kan man få snåla trots att man åkt iväg. Men det här är ingen engångsföreteelse, såhär har det alltid varit.
Jag viker mig dubbel, vrider mig 78 varv för att göra vad jag kan för barnen. Får snåla in på nåt annat, för att vi ska kunna få lugn och ro när någon fastnat i en cykel tex.....
Han har ingen aning, om hur vi lever, hur vi har det, hur vår ekonomi ser ut.
Kom inte o inbilla mig du käre fader, att du flyttar hela ditt pick o pack och flyttar till ett annat land, om det inte betalar sig jävligt bra.
Och kom inte heller o slå i mina barn EN enda gång till, att du betalar det dubbla i bostad och matkostnad mot vad vi gör.
Vi är SEX st, ni är TRE.
Enligt min logik, så borde då VI betala det dubbla mot vad du gör.
Skrämmande.... vi får hem en otrevlig och sur unge efter besöket hos pappa. Och allt handlar om, att han då lurat i sin son att vi minsann har så mycket pengar, som han då hjälper till att betala, så sonen plötlsigt tycker VI är snåla?!?!?!?
Men tja.... om jag vill så kan jag, ta en advokat som kollar upp hans inkomst, och begär underhåll i procent av hans lön... så ska vi se hur jävla roligt det kan bli att leva sen.....
Och ändå vet han, att gubben väntar på konkursen och inte alltid får ut lön varje månad... hur fan är man funtad då??
Jag är så arg så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Nu har han gått för långt.... det här var droppen...
Men jag ska sova på saken.... nu får han lägga av och lura i sina barn saker som han inte har en aning om.
Jag är LESS.....
undra förresten hur mycke servicen på moppen kostar som lämnades in i dag... räcker underhållet till de tror ni???
Sonen kom hem vid halv elva, jätteglad, cykeln är kanon, och han har träffat på kompisar som var megaimponerade. Han är helnöjd.
Tårtan som han inte hann äta innan han åkte, ville han då ha.
Men då ska gubben börja krångla... men vi kom ju överens om att vi skulle äta den tillsammans i morgon...
Tjejerna hade längtat efter tårta så dom fick lov av sonen att ta varsin bit trots att han inte var hemma.
Fint, så tjejerna ska få äta av sonens tårta, men han ska vänta tills i morrn????
Suuuuck...
Jahapp... så då avslutar vi en kanonfödelsedag, med att sonen blir skitlessen och rantar ner på sitt rum....
Bra jobbat...
Då gör jag som jag inte ska, får jag alltid höra. Jag blandar mig i, och undra va fan det är som är problemet.
Det är HANS födelsedag, det är väl klart att vi ska äta tårtan nu...
Han kommer inte ihåg den överenskommelsen, då var han bara inne i cykeln, det är glömt nu.
Och dessutom gjorde jag klart för gubben så borde du veta vid det här laget hur ungen funka, och kunde räkna ut med lilltån hur en sån sak slutar.
Så han fick krypa till korset, och ropa upp sonen, så nu har vi ätit tårta.
Under denna stund brakar fan lös igen..... *andas djupt*
Vet inte hur det startade, men store sonen, som varit hos sin pappa i helgen, kom in på att pappa faktiskt inte kan betala extra pengar hur som helst, för hur är det med dom 2500 som han betalar varje månad.
Jag lovar, min näsborrar vibrerar, och tinningarna bultar.
Det är inte första gången som deras "käre" fader har såna här diskussioner med sina barn, om vad han betalar till oss för att ta hand om HANS barn.
Är han så jävla dum, så han tror att 2500 kr i månaden ska täcka 2 tonåringars behov med kläder, mat, nöjen, aktiviteter, cyklar o mopeder, så borde han fan söka hjälp, för då är det nåt allvarligt fel.
Och det handlar inte om mängden pengar, det handlar om att ställa upp för sitt barn, nån jävla gång.
Sonen ringde och frågade om 1500 kr till frakten, för vi kände att det blev för mycke pengar. Men icke, det har han inte, det är ju semster vet du osv osv.... jaha... fan det tänkte jag inte på..... att han hade semester. Inte visste jag att han var den ende som hade semester nu.... nä så klart, han måste ha semesterpengar, det behöver ju inte vi...
Det värsta utav alltihop är att han sitter o har såna här diskussioner med sitt eget barn. Jag förstår inte att man kan vara så opsykologisk.
En 16-åring har ingen aning om kostnader för hus, mat, kläder osv, men får en 16-åring höra att vi FÅR 2500 för att försörja dom, så självklart är det tokmycke pengar för honom. Vad hans pappa lyckats med återigen, är att få sonen emot oss, för vi har sååååå mycke pengar.
Faderskapet ifråga har själv gjort ett medvetet val. At flytta till norge, med sin nya och deras dotter. För mig är det obegripligt hur man kan flytta ifrån sina barn så långt. Han ringer aldrig, har inte ens ringt sin son på hans födelsedag. vad ger ni mig för den. Han överlämnar helt o hållet till grabbarna att ringa o hålla kontakt när dom vill.
Yngste sonen stampade ner foten för 4 år sen, och sa att han ALDRIG mer åker till pappa. Det har han inte gjort heller...
Jag sa till min äldste idag, som för övrigt har ett 20-tal år fram tills han är vuxen, att han hemskt gärna får flytta till sin pappa om han vill. Det är inga problem. Så kan han kanske va glad om han får en penna i månaden för att kunna skriva.
För så illa är det. Yngste sonen sa när vi var i vimmerby, att när dom var med pappa i gränna, så fick dom några stycken polkagrisar var, för han hade inte råd med mer. När dom var på universeum kunde han inte köpa 2 st batterier till sin son´s kamera så han kunde ta kort, för det hade han inte råd med.
Jag köpte en polkagris till sonen i vimmerby, säkert 25 cm hög.... den kosta 39 kr... en hel förmögenhet faktiskt.
Har jag inte råd att unna både mig själv och barnen nåt när man är på semester, så kan man likväl hålla sig hemma. Ska man säga nej till allt så har man förstört nöjet med alltihop. För vad kommer dom ihåg???
Jo, när vi var i gränna ....... han kommer inte ihåg nånting av det dom såg.
Visst kan man få snåla trots att man åkt iväg. Men det här är ingen engångsföreteelse, såhär har det alltid varit.
Jag viker mig dubbel, vrider mig 78 varv för att göra vad jag kan för barnen. Får snåla in på nåt annat, för att vi ska kunna få lugn och ro när någon fastnat i en cykel tex.....
Han har ingen aning, om hur vi lever, hur vi har det, hur vår ekonomi ser ut.
Kom inte o inbilla mig du käre fader, att du flyttar hela ditt pick o pack och flyttar till ett annat land, om det inte betalar sig jävligt bra.
Och kom inte heller o slå i mina barn EN enda gång till, att du betalar det dubbla i bostad och matkostnad mot vad vi gör.
Vi är SEX st, ni är TRE.
Enligt min logik, så borde då VI betala det dubbla mot vad du gör.
Skrämmande.... vi får hem en otrevlig och sur unge efter besöket hos pappa. Och allt handlar om, att han då lurat i sin son att vi minsann har så mycket pengar, som han då hjälper till att betala, så sonen plötlsigt tycker VI är snåla?!?!?!?
Men tja.... om jag vill så kan jag, ta en advokat som kollar upp hans inkomst, och begär underhåll i procent av hans lön... så ska vi se hur jävla roligt det kan bli att leva sen.....
Och ändå vet han, att gubben väntar på konkursen och inte alltid får ut lön varje månad... hur fan är man funtad då??
Jag är så arg så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Nu har han gått för långt.... det här var droppen...
Men jag ska sova på saken.... nu får han lägga av och lura i sina barn saker som han inte har en aning om.
Jag är LESS.....
undra förresten hur mycke servicen på moppen kostar som lämnades in i dag... räcker underhållet till de tror ni???
Cykelköp - KLART!!!
Tror ni verkligen det är sant????
Jag gör det inte ialla fall.....
När vi kom hem efter att ha flängt runt i 5 olika affärer, och en hel del "små"utbrott från mamma *grymt* så sjönk jag ihop som en sten. All luft har runnit av mig, och jag inser så här nu efteråt hur jäkla mycket kraft det har tagit runt den här förbannade cykeln.
För många som har läst om denna historia så låter det nog allför otroligt, och att jag borde stampa ner foten.
Jag kan förstå att man tycker så. Men jag vet också att många som läser, förstår och vet, att det är allt annat än enkelt med våra speciella barn. HAR dom bestämt sig, och fastnat i något, då är det i princip kört.
Ska man överhuvudtaget orka överleva, så får man ibland ta beslut som egentligen går rakt emot ens egna principer.
Jag kände att jag inte orkade en enda dag till. Dessutom är det hans födelsedag idag, och då han inte får några andra presenter pga den v'äntande cykeln och soft-airgungeväret, så blev det ju en jäkla trist födelsedag.
Den sista affären vi hamnade på var just sportex. Det finns mängder av fräcka cyklar, men sonen har skygglappar, så är det bara. Och jag kunde visst ha stampat ner foten, och sagt att du får välja någon i "denna raden", punkt slut.
Vad tror ni hade skett då?? Hade jag haft en nöjd och trevlig son? Och cykelhistorien hade fortsatt, var så säker. För då skulle det behöva bytas framgaffel, plockas med växlar och fan o hans moster.
Jag orkar inte mer....
Cykeln vi hitta behöver inte göras något med, förutom att han monterade bort frambromsen när han kom hem, och skruva av alla reflexer, för guuud va töntigt....
Den kosta 7500:- GAAAAAAAAH...... fick ta en del kontant och fick upp ett kreditkort som jag precis lyckats få ner till noll.... grrrrr.... men nu är det åtminstone sluttjatat. Han ringde för en stund sen och var på ett strålande humör, så än så länge har ingen sagt att han köpt en kass cykel, det är min skräck nu.... hugha
När vi åkte hem i bilen så tittade jag på honom och gjorde noga klart att NU är det bra, jag vill inte höra ett enda ljud om att något inte duger på den cykeln och måste bytas, för nu är jag TRÖTT på allt vad cyklar heter. FÖRSTÅR DU!!
mmmmm...... det förstår han ;) minsann...
Eftersom han varit så knölig, och priset för den cykeln han egentligen ville ha stannar på samma summa om jag beställer hem den från england, så kändes det som det kvitta. Nu är det åtminstone inget krångel om det skulle vara nåt fel på den.
Jag kan ju bara säga att det blir ingen mer cykel för den ungen förrän han jobbar o tjänar egna pengar och kan köpa själv. Nu är det BRA....
Nu ser vi väl honom ännu mindre, han drog iväg som en avlöning, hade inte ens tid att äta prinsesstårta som han tjatat om hela förmiddan ;)
Cykla cykla cykla...
Här är den fantastiska cykeln
Nu ska jag spela nåt meningslöst dataspel... behöver rensa hjärnan känner jag.....
Jag gör det inte ialla fall.....
När vi kom hem efter att ha flängt runt i 5 olika affärer, och en hel del "små"utbrott från mamma *grymt* så sjönk jag ihop som en sten. All luft har runnit av mig, och jag inser så här nu efteråt hur jäkla mycket kraft det har tagit runt den här förbannade cykeln.
För många som har läst om denna historia så låter det nog allför otroligt, och att jag borde stampa ner foten.
Jag kan förstå att man tycker så. Men jag vet också att många som läser, förstår och vet, att det är allt annat än enkelt med våra speciella barn. HAR dom bestämt sig, och fastnat i något, då är det i princip kört.
Ska man överhuvudtaget orka överleva, så får man ibland ta beslut som egentligen går rakt emot ens egna principer.
Jag kände att jag inte orkade en enda dag till. Dessutom är det hans födelsedag idag, och då han inte får några andra presenter pga den v'äntande cykeln och soft-airgungeväret, så blev det ju en jäkla trist födelsedag.
Den sista affären vi hamnade på var just sportex. Det finns mängder av fräcka cyklar, men sonen har skygglappar, så är det bara. Och jag kunde visst ha stampat ner foten, och sagt att du får välja någon i "denna raden", punkt slut.
Vad tror ni hade skett då?? Hade jag haft en nöjd och trevlig son? Och cykelhistorien hade fortsatt, var så säker. För då skulle det behöva bytas framgaffel, plockas med växlar och fan o hans moster.
Jag orkar inte mer....
Cykeln vi hitta behöver inte göras något med, förutom att han monterade bort frambromsen när han kom hem, och skruva av alla reflexer, för guuud va töntigt....
Den kosta 7500:- GAAAAAAAAH...... fick ta en del kontant och fick upp ett kreditkort som jag precis lyckats få ner till noll.... grrrrr.... men nu är det åtminstone sluttjatat. Han ringde för en stund sen och var på ett strålande humör, så än så länge har ingen sagt att han köpt en kass cykel, det är min skräck nu.... hugha
När vi åkte hem i bilen så tittade jag på honom och gjorde noga klart att NU är det bra, jag vill inte höra ett enda ljud om att något inte duger på den cykeln och måste bytas, för nu är jag TRÖTT på allt vad cyklar heter. FÖRSTÅR DU!!
mmmmm...... det förstår han ;) minsann...
Eftersom han varit så knölig, och priset för den cykeln han egentligen ville ha stannar på samma summa om jag beställer hem den från england, så kändes det som det kvitta. Nu är det åtminstone inget krångel om det skulle vara nåt fel på den.
Jag kan ju bara säga att det blir ingen mer cykel för den ungen förrän han jobbar o tjänar egna pengar och kan köpa själv. Nu är det BRA....
Nu ser vi väl honom ännu mindre, han drog iväg som en avlöning, hade inte ens tid att äta prinsesstårta som han tjatat om hela förmiddan ;)
Cykla cykla cykla...
Här är den fantastiska cykeln
Nu ska jag spela nåt meningslöst dataspel... behöver rensa hjärnan känner jag.....
GRATTIS min son ;)
Idag blir min lille kille 14 år GRATTIS GRATTIS...
Sur som ätticka nu på morron, ....."jag vill ha en dirt, jag vill ha en dirt"
Nu har vi suttit en timme på nätet... IGEN, och nu är han på liiite bättre humör.
Denna dagen ska ägnas åt att köra runt i olika cykelbutiker, nu måste det hända något. Det bästa är att kika runt så han får känna och klämma så kaaaanske kaanske vi kan slå till på nån cykel snart.
Nu har jag förklarat för honom att det är han själv som får detta cykelköp att dröja, då han har skygglappar och vägrar titta på nåt annat än 2 märken, allt annat är skit enligt honom själv.
Så nu har han fått ett val, sitt där på internet och leta och tjura, eller så blir det begagnat, eller nåt annat märke som vi kan åka och köpa nu.
Det brukar ta nån timme.... så svänger han sen ;)
Nu vill han ha en rosa cykel oxå.... NS bitch heter den, jiiiises..... kostar 10.000 begagnad.
Jo då, GRATTIS på födelsedagen min lille kille, det blir inget me de ;)
Tyvärr får han inga andra presenter idag, då han tidigare köpt ett softairgun, och fick en del av det i födelsedagspresent, + att vi var beredda att gå upp lite i pris när det gäller cykel, då får det liksom räcka sen.
En ny spännande dag med cykelletande har börjat.... TJOHOOOO!!!
Sur som ätticka nu på morron, ....."jag vill ha en dirt, jag vill ha en dirt"
Nu har vi suttit en timme på nätet... IGEN, och nu är han på liiite bättre humör.
Denna dagen ska ägnas åt att köra runt i olika cykelbutiker, nu måste det hända något. Det bästa är att kika runt så han får känna och klämma så kaaaanske kaanske vi kan slå till på nån cykel snart.
Nu har jag förklarat för honom att det är han själv som får detta cykelköp att dröja, då han har skygglappar och vägrar titta på nåt annat än 2 märken, allt annat är skit enligt honom själv.
Så nu har han fått ett val, sitt där på internet och leta och tjura, eller så blir det begagnat, eller nåt annat märke som vi kan åka och köpa nu.
Det brukar ta nån timme.... så svänger han sen ;)
Nu vill han ha en rosa cykel oxå.... NS bitch heter den, jiiiises..... kostar 10.000 begagnad.
Jo då, GRATTIS på födelsedagen min lille kille, det blir inget me de ;)
Tyvärr får han inga andra presenter idag, då han tidigare köpt ett softairgun, och fick en del av det i födelsedagspresent, + att vi var beredda att gå upp lite i pris när det gäller cykel, då får det liksom räcka sen.
En ny spännande dag med cykelletande har börjat.... TJOHOOOO!!!
Har satt kommunen i arbete ;)
Vilka himla tur att jag finns, så dom har nåt o göra på kommunen ;)
Vi hade ju nätverksmöte för ett tag sedan. Jag lovar, det finns inget effektivare. Samla alla på samma ställe, man berättar EN gång, sen är det bra.
Tänk om man skulle ta alla dessa kontakter själv, vilken tid det hade tagit, och vilken enorm kraft och energi som gått åt. Man hade aldrig orkat.
Vi har sökt kontaktfamilj för tjejerna, för att få lite avlastning, och för att dom också ska få se något annat än bara mamma o pappa ;)
Det skulle ta 4 månader att utreda detta....
2 veckor efter mötet ringer en semesterinkallad handläggare, och har bestämt sig för att godkänna vår ansökan, då underlaget efter nätverksmötet var tillräckligt ;)
Hon tyckte också att det fanns behov av en samordnare, då våra behov ser lite olika ut i familjen. Tänk att få någon som kollar över insatserna, skriver upp mål och delmål, och kollar av att dom insatser som vi har och förhoppningsvis ska få är rätt, och verkligen ger något.
Dom var här idag.... va glada vi blev när vi öppna dörren och såg en person vi träffat förut, när vi hade nätverksmöten ang sonen. Det visste vi inte att hon skulle komma med, och handläggarn som har hand om kontaktfamiljs - ansökan visste inte heller att vi kände varandra innan hon frågade henne om uppdraget som samordnare ;)
Hon är verkligen KANON-bra...
Det känns som vi plötsligt får tag på guldkornen på kommunen, den där vakande ängeln verkar fortfarande hänga kvar över oss ;)
På måndag så har vi möte med boendestödet och arbetsterapeuten för att gå igenom lite planering och struktur innan dom går på semester. Dom träffades ensamma igår och la upp en strategi för vad DOM anser är viktigast just nu, och på måndag ska vi tillsammans gå igenom detta ;)
Tänka sig, att landsting och kommun kan samarbeta!?!??! kors i taket va ;)
I augusti har vi en tid inbokad med handikapp-omsorgen för att prata om kontaktperson till bägge killarna. Dom har ju lite olika behov, den lille behöver hjälp med att lära sig hur man tar sig fram med buss tex, och vad som gäller socialt ute i vida världen, den store behöver någon som DRAAAAR ut honom.
Då tänker jag att en kille skulle vara bra för den store, kanske inte alltför många år äldre, men ändå någon som han kan identifiera sig med, och prata killsnack ;)
För den lille är det just en sån person han inte ska, han ska ha en stabil och bestämd "morsa" tänker jag.
Har tillfrågat hans förra assistent om uppdraget och hon vill hemskt gärna åta sig detta.
För den store har jag lite ideér, tänkte fråga killarna på yngste sonens korttids, dom har ju lång erfarenhet och kunskap, och skulle vara kanon för detta, någon av dom ;)
Så ni ser.... mitt i semestern är det full aktivitet på kommun och landsting för att få ihop hjälpinsatser för vår familj...
Men ja... ni vet.... dom har ju träffat på majsan ;) hon som då aldrig ger sig.... lika bra dom inser det ;)
Känner mig alldeles upprymd just nu, och har hopp om livet.
Det är förbannat svårt att "fläka" ut sig såhär, men vi måste för vår egen skull. Säger man inget, så kan man ju inget få heller ;)
Jag mailade idag protokoll och det jag läste upp på förra mötet till hon som ska vara samordnare...
En timme efter det ringer handläggarn på barn o ungdom, och frågar tyst och stilla om hon får använda det jag skrivit i utredningen.... hon var väldigt tagen, hon kände att det sa liksom allt, och beskrev vår situation precis sådan den är...
Jag har i efterhand fått höra, att det jag läste satt som en klump i magen hela eftermiddan efter mötet.....
Ibland är det skrivna mycket effektivare än det sagda....
Här är inlägget med det jag läste upp....
http://majsan67.blogg.se/2008/june/natverksmote-idag.html
nu ska jag ta en cider ;)
Vi hade ju nätverksmöte för ett tag sedan. Jag lovar, det finns inget effektivare. Samla alla på samma ställe, man berättar EN gång, sen är det bra.
Tänk om man skulle ta alla dessa kontakter själv, vilken tid det hade tagit, och vilken enorm kraft och energi som gått åt. Man hade aldrig orkat.
Vi har sökt kontaktfamilj för tjejerna, för att få lite avlastning, och för att dom också ska få se något annat än bara mamma o pappa ;)
Det skulle ta 4 månader att utreda detta....
2 veckor efter mötet ringer en semesterinkallad handläggare, och har bestämt sig för att godkänna vår ansökan, då underlaget efter nätverksmötet var tillräckligt ;)
Hon tyckte också att det fanns behov av en samordnare, då våra behov ser lite olika ut i familjen. Tänk att få någon som kollar över insatserna, skriver upp mål och delmål, och kollar av att dom insatser som vi har och förhoppningsvis ska få är rätt, och verkligen ger något.
Dom var här idag.... va glada vi blev när vi öppna dörren och såg en person vi träffat förut, när vi hade nätverksmöten ang sonen. Det visste vi inte att hon skulle komma med, och handläggarn som har hand om kontaktfamiljs - ansökan visste inte heller att vi kände varandra innan hon frågade henne om uppdraget som samordnare ;)
Hon är verkligen KANON-bra...
Det känns som vi plötsligt får tag på guldkornen på kommunen, den där vakande ängeln verkar fortfarande hänga kvar över oss ;)
På måndag så har vi möte med boendestödet och arbetsterapeuten för att gå igenom lite planering och struktur innan dom går på semester. Dom träffades ensamma igår och la upp en strategi för vad DOM anser är viktigast just nu, och på måndag ska vi tillsammans gå igenom detta ;)
Tänka sig, att landsting och kommun kan samarbeta!?!??! kors i taket va ;)
I augusti har vi en tid inbokad med handikapp-omsorgen för att prata om kontaktperson till bägge killarna. Dom har ju lite olika behov, den lille behöver hjälp med att lära sig hur man tar sig fram med buss tex, och vad som gäller socialt ute i vida världen, den store behöver någon som DRAAAAR ut honom.
Då tänker jag att en kille skulle vara bra för den store, kanske inte alltför många år äldre, men ändå någon som han kan identifiera sig med, och prata killsnack ;)
För den lille är det just en sån person han inte ska, han ska ha en stabil och bestämd "morsa" tänker jag.
Har tillfrågat hans förra assistent om uppdraget och hon vill hemskt gärna åta sig detta.
För den store har jag lite ideér, tänkte fråga killarna på yngste sonens korttids, dom har ju lång erfarenhet och kunskap, och skulle vara kanon för detta, någon av dom ;)
Så ni ser.... mitt i semestern är det full aktivitet på kommun och landsting för att få ihop hjälpinsatser för vår familj...
Men ja... ni vet.... dom har ju träffat på majsan ;) hon som då aldrig ger sig.... lika bra dom inser det ;)
Känner mig alldeles upprymd just nu, och har hopp om livet.
Det är förbannat svårt att "fläka" ut sig såhär, men vi måste för vår egen skull. Säger man inget, så kan man ju inget få heller ;)
Jag mailade idag protokoll och det jag läste upp på förra mötet till hon som ska vara samordnare...
En timme efter det ringer handläggarn på barn o ungdom, och frågar tyst och stilla om hon får använda det jag skrivit i utredningen.... hon var väldigt tagen, hon kände att det sa liksom allt, och beskrev vår situation precis sådan den är...
Jag har i efterhand fått höra, att det jag läste satt som en klump i magen hela eftermiddan efter mötet.....
Ibland är det skrivna mycket effektivare än det sagda....
Här är inlägget med det jag läste upp....
http://majsan67.blogg.se/2008/june/natverksmote-idag.html
nu ska jag ta en cider ;)
Cykelköp - - del 2
Jag kan ju inte avsluta den där boken hur många gånger som helst. Det finns väl bara ett slut. Så jag får helt enkelt börja på en ny.... *suuuck*
Jag har idag hävt cykelköpet pga det sista mailet jag fick från leverantören.
Dom har full rätt att ändra priset på frakten som det behagar. Det är heller inte möjligt att skicka tillbaks cykeln då dom inte tar emot returer. Vad händer då om det är något större fel på cykeln?? Då står vi där....
Jag brukar alltid säga att man ska lita på sin magkänsla, men är ofta dålig på att göra det, då huvet säger något annat.
Men jag tror bestämt att magen har mer rätt än huvet många gånger.
Någon konstig molande känsla i magtrakten sa mig att detta inte skulle bli bra, det kändes olustigt, då det inte fanns någon returrätt. Väldigt osäkert.
Det hade blivit katastrof om något blivit fel med cykeln och den inte gick att använda, sonen hade ju dött.
Så vad mitt huvud än sa, att det nog inte är nån fara, så lyssnade jag på olustkänslan i magen, den tog över, och jag annulerade köpet.
Nu får jag vänta 1-5 dagar på att "få tillbaks" pengarna som reserverats från mitt konto.... blir sååå trött.
Så ja, då börjar vi på nästa bok, Del 2 - kapitel 1..
Börja om från början.... börja om på nytt... tra la lal a......
åh ge mig styrkan att berätta detta för sonen när han kommer hem efter en hel dags cykling..... *andas andas*
Jag har idag hävt cykelköpet pga det sista mailet jag fick från leverantören.
Dom har full rätt att ändra priset på frakten som det behagar. Det är heller inte möjligt att skicka tillbaks cykeln då dom inte tar emot returer. Vad händer då om det är något större fel på cykeln?? Då står vi där....
Jag brukar alltid säga att man ska lita på sin magkänsla, men är ofta dålig på att göra det, då huvet säger något annat.
Men jag tror bestämt att magen har mer rätt än huvet många gånger.
Någon konstig molande känsla i magtrakten sa mig att detta inte skulle bli bra, det kändes olustigt, då det inte fanns någon returrätt. Väldigt osäkert.
Det hade blivit katastrof om något blivit fel med cykeln och den inte gick att använda, sonen hade ju dött.
Så vad mitt huvud än sa, att det nog inte är nån fara, så lyssnade jag på olustkänslan i magen, den tog över, och jag annulerade köpet.
Nu får jag vänta 1-5 dagar på att "få tillbaks" pengarna som reserverats från mitt konto.... blir sååå trött.
Så ja, då börjar vi på nästa bok, Del 2 - kapitel 1..
Börja om från början.... börja om på nytt... tra la lal a......
åh ge mig styrkan att berätta detta för sonen när han kommer hem efter en hel dags cykling..... *andas andas*
stopp i katthult
gjorde oss väldans sena hem. har kanske 45 min kvar, me hemskt trötta ungar, o en sur tonåring på station i gbg efter visit hos sin pappa. vi får plocka upp honom på stn hemmavid, vi kan inte åka så långt me alla, säkerheten går före.
jag får besöka alla bloggar när ja har en dator, de går för segt på denna..
see you sen...
vilket pissväder :(
fy fanken va de har regnat idag, o inte lite heller, himlen har varit helt öppen större delen av dan.
vi är blöta!!! nähädå majsan trotsar o säger nej till att släpa på regnkläder. fick jag minsann äta upp då gubben fick köpa poncho för 150 spänn.
nåja dethar varit kanonkul ändå. pippi fick vi träffa hos lotta på bråkmakargatan, då dom fick ha showen inne.
madicken har vi träffat. ronja o birk hann vi oxå me. tjejerna har dock inte sett filmen, dom tycker den e lite läskig.
emil missade vi tyvärr, då det inte gick att va ute i ösregnet.
men nu hörrni, när vi skulle åka kom sommarvädret. så nu far vi till stugan o badar sjön. tillbaks till isoleringen :(
så nu kan ja Inte blogga mer idag.
ska försöka ge mig ut me kameran sen o se om ja kan fånga in nåt vildsvin eller nån megaälg.
kraaam till alla
jag får LAPPSJUKA
allvarligt, stackars domm som bor här. INGEN täckning på mobilerna. möjligen telia om man nu har de.
vi bor i horn, utanför kisa. nästan framme i vimmerby kunde ja koppla upp mig.
vi får börja me att utfodra tjejerna som inte ville ha frukost.
i morse fråga min lilla, mamma var e lampan.. haha
ja, de e konstigt utan ström minsann.
tur att mamma kan få en liiiten möjlighet att kontakta omvärlden :)
nu e vi framme hos pippi långstrump.
hej så länge
vi närmar oss jönköping
vi kom iväg till slut :) o blogga kan ja oxå... hehe
får passa på innan vi landar i urskogen, då tappar vi kontakt me världen :(
vi ska ta matpaus i jkp, är HUNGRIIII
cykelköp.... trodde ni boken va klar?
ja Bara skoja..
fick ett mail från
företaget idag, där dom sa att den frakten som kom upp vid beställningen inte gäller cyklar, o frågar om de e ok att bet 120 pund i frakt ist för 25...
det är för fan tusen spänn, o inte så lite fräckt att göra så.
på knagglig engelska svarar jag inte alltför vänligt va jag tyckte om detta, o att dom får se över sina rutiner så inte folk tvingas betala summor dom inte har råd me.
jag Bad dom skicka cykeln då jag inte har hjärta att säga nej till sonen nu o som dessutom fyller år nästa vecka.
jag skrev att jag kände mig väldigt lurad då det var en stor kostnad ja inte hade räknat me.
det är åtminstone sista gången ja handlar där.. fan va sne jag är.
näe nu vill jag ha rast, ja e röksugen :)
seee yaa
Bild(21).jpg
jag kommer sakna er snyft
Bild(21).jpg
testar o slänger in ett inlägg från mobilen :-)
vik hädan.... ADHD
Det är en sjukdom, det är ett monster, och sjukdomar utrotar vi, monster finns inte vad jag vet, och behöver således inte utrotas heller.
Men jag förstår, *djup suck*, att det inte är okej, att ha diagnosen ADHD. Jag måste göra något åt detta, jag måste hitta andra orsaker till mitt ostrukturerade liv, så jag kan slippa *droga* ner mig själv och mina barn, med dessa fruktansvärda preparat *böjer på huvet, skrapar med foten i marken, och skäms, för att jag gått på denna rapakalja*
Denna rapakalja, att tro, att jag skulle kunna fungera lite bättre med vakenhetshöjande mediciner, som sägs öka koncentrationen, vakenheten, dämpa impulser, etc etc.
Jösses, hur kunde jag va så dum, att jag inbillar mig, att jag faktiskt är mycket vaknare sedan jag började äta dessa förrädiska tabletter, som tar DÖÖÖD på folk, en lååångsam död.
Jag förstår nu, att det självklart är bättre, att jag tar kål på min omgivning, med mina exter, dåliga humör, obefintliga struktur och organiseringsförmåga, än att ta dessa dödspiller...
Omgivningen får vackert stå ut, för jag har egentligen inte ADHD, jag har *rastlösa leggins*
Ja, ni vet, såna där förbannade strumpebyxor kan ju korva sig så förjordat... inte för att jag använder såna, för dom kliar bara, men om jag provade så kanske min ADHD bara försvann, om inte annat så fick jag nåt annat att tänka på... kliande leggins..
Jag svarar på en kommentar under tidigare inlägg. Några har rådit mig till att spärra personen som spam.
Men jag tycker det är trevligare så här ;)
Jag raderar aldrig kommentarer, om inte någon personligen ber mig göra det... (med en bra mycket bättre anledning) ;)
Okej... jag saxar inlägg och svar:
Det är ju för sjutton en seriös undersökning, jag måste ju bidra med mina fantastiska upplevelser med mina leggins..
Jag försöker att gör någonting konkret för och av Diagnostiserigen av Adhd, Jag har upptäckt att det finns vissa små fysiska attribut som personer med Adhd har. Så jag försöker samla ihop och få svar av en rad personer med Adhd och frågar om dom om just detta. Så att neurolog forskare kan kombinera sin forskning om Adhd med just dessa symtom.
jösses.... *hämtar andan*, varför kom inte jag på detta, att göra en sån undersökning, så forskarna kan fortsätta sitt idoga forskande om ADHD och neurotiska leggins.....
Det här är en jätteseriös förfrågan och jag har kontakt med några läkare för att få hjälp med just detta, för min och din skull, samt alla kids som har Adhd. Jag behöver svar på hur många personer med "bekräftad Adhd" som har nedanstående symtom också. För att kunna pressa igeom forskning om just detta.
Inte visste då jag att Eva Kärfve var läkare??? Eller är hon?? Jag har oxå kontakt med massa läkare, men jag pratar förstås bara med dom som delar min uppfattning om vad ADHD är och varför det finns. Läkare som tycker motsatsen mot mig, befattar jag mig inte med... varför skulle jag ;)
Eller va tror du själv ;) så gör vi ju alla.....
1. När man lägger si och somver så vippar, rör många på fötterna och har svårt att hålla dom stilla.
du milde, jag läste nånstans en gång, att muskler rycker hos människan när dom är på väg att ska sova... jag kan baskemig inte minnas att det stod något om ADHD i detta samband.... men det är ju inte klokt, vilken upptäckt... då har ju ALLA ADHD ;) ;)
Jag har ingen aning om jag rör på fötterna när jag ska sova, fullt möjligt, eller inte. När jag ska somna så somnar jag, har liite annat o fundera på faktiskt, än mina fötter. Och tja, om sonen rör på sina, får förbli en obesvarad fråga. Va sjutton ska jag sitta o kolla detta vid hans sängkant, om han möjligen rör sina fötter???
2. Många upplever att dom har problem med "restless leggs".
shiiit det har min mamma!!!!!! det har hon sagt faktiskt. För hundra år sen eller nåt... . Måste faktiskt ringa henne o säga att hon har ADHD.. egentligen..
Du milde vilka restlösa leggins jag hade förut då, för att jag blev sååå förbannnad på en sak ;)a då studsar lårkakorna mot varandra. Jag vet ju inte hur det där restlegs känns så jag kan då rakt inte svara på den frågan..
3. Många upplever att dom är väldigt varma. Yttemperaturen är väldigt hög. Man är överhettad och kokar över. Har liknande värmesymtom som kvinnor har i klimakteriet. Våra hjärnor arbetar himla mycket så det är kanske inte konstigt att vi "överhettas".
med denna sommarn förstår jag om mer än hälften kokar över, men mig veterligen (och det är fullständigt vetenskapligt bevisat) så kokar man över när alla många barn tjatar på samma gång..
Blir man alltför varm kan man ju alltid prova att bada... eller kanske duscha ;)
hmm hmmm, det har ju varit en del åska i sommar, jag kan långt innan det blir åska tala om det, för jag blir överhettad och kokar över ;)
Fast det är kanske också fullt möjligt att jag ÄR i klimakteriet oxå förstås hmmm hmmm....
näää, egentligen har jag alltid varit en väldigt frusen person, om man är tvärtom, vad är det då???? DHDA....
Om det här skulle bekräftas och läggas till i Adhd diagnostisering, samt att det faktum att det är ärftliga egenskaper från fädernas sida så skulle en del som inta har Adhd med ändå diagnostiseras och medicineras för Adhd kunna undvikas så att dom får rätt hjälp. Samt att Adhd skulle framställas mer korrekt.
så du menar att för att få diagnosen ADHD så måste man även uppfylla dessa 3 kriterier...
frenetiskt vippande med fötterna vid läggdags....
restlegs less.... ;o)
överkokad hjärna och värmeslag...
jag tänker med sorg på alla dessa med tydliga svårigheter som inte kan få diagnos och hjälp, då dom inte uppfyller kriteriet restlösa leggins....
En annan fundering.... om man bara ärver ADHD från fädernas sida... vem ärver då dom egna barnen det av, om deras mamma har ADHD men inte pappan???
Att Adhd symtomen är en ärftlig latent egenskap som gör att vi tar in och bearbetar en mängd intryck och information väldigt snabbt. Vi har snabbare teoretisk inlärning gentimot majoriteten. Vi använder oss av en logik på ett annat sätt än majoriteten, vilket gör att vi ser helheten på ett annat sätt. I rätt miljö så kan vi ta in väldigt stora mängder information som fastnar väldigt lätt, och inte som det många gånger för studenter att dom måste nöta, tragla, läsa in det ett flertal gånger innan det sitter.
shit, där kom ju beviset, jag kan alltså inte ha ADHD, för jag måste göra som studenterna, nöööta in. Om det inte är nåt alldeles särdeles intressant då vill säga, då fattar jag på nolltime... hade iof felaktigt inbillat mig att det funkar så för större delen av befolkningen, med eller utan ADHD ;)
Vet inte om jag skulle springa och stoltsera med att jag skulle ha snabbare teoretisk inlärning, en bättre och annorlunda logik.... det låter ju nästan som jag skulle tycka att jag är smartare än alla andra då ;) *petar mig i näsan*
Att reaktionerna på omgivningen av alla intryck som vi har svårt att utestänga. Sk "Hyperaktivitet", Pga våra empatiska egenskaper att sätta sig in i omgivningens sinnes stämning och humör, gör att vi hänger på omgivningens upprymda beteende, vilket kan resultera i att vi överreagerar med Hyping, och blir väldigt intensiva. Det här resulterar i att vi får svårt att koncentrera oss i röriga och stojjiga miljöer som samtidigt är plottriga med en mängd saker på väggar osv.
jag blir riktigt orolig alltså.... detta stämmer inte heller på mig *snyft* jag blir inte hyper, jag blir dödstrött i ovan beskrivna miljö..... KAN det möjligen bero på att jag har ADHD hypo???
Ooooojj va inte alla med ADHD likadana?? vilken upptäckt... skriv upp det oxå..
Skulle vi ta vara på dom kids med Adhd och låta dom utvecklas i rätt miljö så skulle det sannolikt leda till att vi hade en rad av personer i Einsteins klass, vilket skulle leda till att våran utveckling skulle accelerera väldigt mycket snabbare än i dagens takt. Men istället så sitter dom i röriga miljöer som leder till att dom mår dåligt och slutar att fungera, för att dom är känsliga för omgivningens påverkan.
Då gäller det att man som förälder slåss för sitt barns överlevnad då. Den där einstein-hjärnan dör liksom inte, den finns där ändå nånstans, var så säker. Såna förmågor kommer när dom behövs. Varför ska man skynda på en utveckling som kan leda till galenskap om man driver på för hårt??
en tanke bara som slog mig...
Ärver man verkligen BARA ADHD???? Kan man verkligen inte ha helt VANLIGA gener, egenskaper från sina föräldrar... som inte har med ADHD att göra, eller ÄR man helt plötsligt bara en diagnos????
Man kanske har en väääldigt logiskt tänkande moder, och en fader med hysteriskt bra inlärningsförmåga, ingen av dom har ADHD... men får då barnet diagnos i alle fall? Det borde ju ske med dom kriterierna som tas upp här ovan. DET är ju bakvänt, lika bakvänt som att få diagnos när legginsen lösar ;)
Man kan vara en helt "vanlig" person med helt "vanliga" ärvda gener, med samma egenskaper som en person med ADHD. Är det ADHD, eller gener då?
Tänk på de duu .....
Men jag förstår, *djup suck*, att det inte är okej, att ha diagnosen ADHD. Jag måste göra något åt detta, jag måste hitta andra orsaker till mitt ostrukturerade liv, så jag kan slippa *droga* ner mig själv och mina barn, med dessa fruktansvärda preparat *böjer på huvet, skrapar med foten i marken, och skäms, för att jag gått på denna rapakalja*
Denna rapakalja, att tro, att jag skulle kunna fungera lite bättre med vakenhetshöjande mediciner, som sägs öka koncentrationen, vakenheten, dämpa impulser, etc etc.
Jösses, hur kunde jag va så dum, att jag inbillar mig, att jag faktiskt är mycket vaknare sedan jag började äta dessa förrädiska tabletter, som tar DÖÖÖD på folk, en lååångsam död.
Jag förstår nu, att det självklart är bättre, att jag tar kål på min omgivning, med mina exter, dåliga humör, obefintliga struktur och organiseringsförmåga, än att ta dessa dödspiller...
Omgivningen får vackert stå ut, för jag har egentligen inte ADHD, jag har *rastlösa leggins*
Ja, ni vet, såna där förbannade strumpebyxor kan ju korva sig så förjordat... inte för att jag använder såna, för dom kliar bara, men om jag provade så kanske min ADHD bara försvann, om inte annat så fick jag nåt annat att tänka på... kliande leggins..
Jag svarar på en kommentar under tidigare inlägg. Några har rådit mig till att spärra personen som spam.
Men jag tycker det är trevligare så här ;)
Jag raderar aldrig kommentarer, om inte någon personligen ber mig göra det... (med en bra mycket bättre anledning) ;)
Okej... jag saxar inlägg och svar:
Det är ju för sjutton en seriös undersökning, jag måste ju bidra med mina fantastiska upplevelser med mina leggins..
Jag försöker att gör någonting konkret för och av Diagnostiserigen av Adhd, Jag har upptäckt att det finns vissa små fysiska attribut som personer med Adhd har. Så jag försöker samla ihop och få svar av en rad personer med Adhd och frågar om dom om just detta. Så att neurolog forskare kan kombinera sin forskning om Adhd med just dessa symtom.
jösses.... *hämtar andan*, varför kom inte jag på detta, att göra en sån undersökning, så forskarna kan fortsätta sitt idoga forskande om ADHD och neurotiska leggins.....
Det här är en jätteseriös förfrågan och jag har kontakt med några läkare för att få hjälp med just detta, för min och din skull, samt alla kids som har Adhd. Jag behöver svar på hur många personer med "bekräftad Adhd" som har nedanstående symtom också. För att kunna pressa igeom forskning om just detta.
Inte visste då jag att Eva Kärfve var läkare??? Eller är hon?? Jag har oxå kontakt med massa läkare, men jag pratar förstås bara med dom som delar min uppfattning om vad ADHD är och varför det finns. Läkare som tycker motsatsen mot mig, befattar jag mig inte med... varför skulle jag ;)
Eller va tror du själv ;) så gör vi ju alla.....
1. När man lägger si och somver så vippar, rör många på fötterna och har svårt att hålla dom stilla.
du milde, jag läste nånstans en gång, att muskler rycker hos människan när dom är på väg att ska sova... jag kan baskemig inte minnas att det stod något om ADHD i detta samband.... men det är ju inte klokt, vilken upptäckt... då har ju ALLA ADHD ;) ;)
Jag har ingen aning om jag rör på fötterna när jag ska sova, fullt möjligt, eller inte. När jag ska somna så somnar jag, har liite annat o fundera på faktiskt, än mina fötter. Och tja, om sonen rör på sina, får förbli en obesvarad fråga. Va sjutton ska jag sitta o kolla detta vid hans sängkant, om han möjligen rör sina fötter???
2. Många upplever att dom har problem med "restless leggs".
shiiit det har min mamma!!!!!! det har hon sagt faktiskt. För hundra år sen eller nåt... . Måste faktiskt ringa henne o säga att hon har ADHD.. egentligen..
Du milde vilka restlösa leggins jag hade förut då, för att jag blev sååå förbannnad på en sak ;)a då studsar lårkakorna mot varandra. Jag vet ju inte hur det där restlegs känns så jag kan då rakt inte svara på den frågan..
3. Många upplever att dom är väldigt varma. Yttemperaturen är väldigt hög. Man är överhettad och kokar över. Har liknande värmesymtom som kvinnor har i klimakteriet. Våra hjärnor arbetar himla mycket så det är kanske inte konstigt att vi "överhettas".
med denna sommarn förstår jag om mer än hälften kokar över, men mig veterligen (och det är fullständigt vetenskapligt bevisat) så kokar man över när alla många barn tjatar på samma gång..
Blir man alltför varm kan man ju alltid prova att bada... eller kanske duscha ;)
hmm hmmm, det har ju varit en del åska i sommar, jag kan långt innan det blir åska tala om det, för jag blir överhettad och kokar över ;)
Fast det är kanske också fullt möjligt att jag ÄR i klimakteriet oxå förstås hmmm hmmm....
näää, egentligen har jag alltid varit en väldigt frusen person, om man är tvärtom, vad är det då???? DHDA....
Om det här skulle bekräftas och läggas till i Adhd diagnostisering, samt att det faktum att det är ärftliga egenskaper från fädernas sida så skulle en del som inta har Adhd med ändå diagnostiseras och medicineras för Adhd kunna undvikas så att dom får rätt hjälp. Samt att Adhd skulle framställas mer korrekt.
så du menar att för att få diagnosen ADHD så måste man även uppfylla dessa 3 kriterier...
frenetiskt vippande med fötterna vid läggdags....
restlegs less.... ;o)
överkokad hjärna och värmeslag...
jag tänker med sorg på alla dessa med tydliga svårigheter som inte kan få diagnos och hjälp, då dom inte uppfyller kriteriet restlösa leggins....
En annan fundering.... om man bara ärver ADHD från fädernas sida... vem ärver då dom egna barnen det av, om deras mamma har ADHD men inte pappan???
Att Adhd symtomen är en ärftlig latent egenskap som gör att vi tar in och bearbetar en mängd intryck och information väldigt snabbt. Vi har snabbare teoretisk inlärning gentimot majoriteten. Vi använder oss av en logik på ett annat sätt än majoriteten, vilket gör att vi ser helheten på ett annat sätt. I rätt miljö så kan vi ta in väldigt stora mängder information som fastnar väldigt lätt, och inte som det många gånger för studenter att dom måste nöta, tragla, läsa in det ett flertal gånger innan det sitter.
shit, där kom ju beviset, jag kan alltså inte ha ADHD, för jag måste göra som studenterna, nöööta in. Om det inte är nåt alldeles särdeles intressant då vill säga, då fattar jag på nolltime... hade iof felaktigt inbillat mig att det funkar så för större delen av befolkningen, med eller utan ADHD ;)
Vet inte om jag skulle springa och stoltsera med att jag skulle ha snabbare teoretisk inlärning, en bättre och annorlunda logik.... det låter ju nästan som jag skulle tycka att jag är smartare än alla andra då ;) *petar mig i näsan*
Att reaktionerna på omgivningen av alla intryck som vi har svårt att utestänga. Sk "Hyperaktivitet", Pga våra empatiska egenskaper att sätta sig in i omgivningens sinnes stämning och humör, gör att vi hänger på omgivningens upprymda beteende, vilket kan resultera i att vi överreagerar med Hyping, och blir väldigt intensiva. Det här resulterar i att vi får svårt att koncentrera oss i röriga och stojjiga miljöer som samtidigt är plottriga med en mängd saker på väggar osv.
jag blir riktigt orolig alltså.... detta stämmer inte heller på mig *snyft* jag blir inte hyper, jag blir dödstrött i ovan beskrivna miljö..... KAN det möjligen bero på att jag har ADHD hypo???
Ooooojj va inte alla med ADHD likadana?? vilken upptäckt... skriv upp det oxå..
Skulle vi ta vara på dom kids med Adhd och låta dom utvecklas i rätt miljö så skulle det sannolikt leda till att vi hade en rad av personer i Einsteins klass, vilket skulle leda till att våran utveckling skulle accelerera väldigt mycket snabbare än i dagens takt. Men istället så sitter dom i röriga miljöer som leder till att dom mår dåligt och slutar att fungera, för att dom är känsliga för omgivningens påverkan.
Då gäller det att man som förälder slåss för sitt barns överlevnad då. Den där einstein-hjärnan dör liksom inte, den finns där ändå nånstans, var så säker. Såna förmågor kommer när dom behövs. Varför ska man skynda på en utveckling som kan leda till galenskap om man driver på för hårt??
en tanke bara som slog mig...
Ärver man verkligen BARA ADHD???? Kan man verkligen inte ha helt VANLIGA gener, egenskaper från sina föräldrar... som inte har med ADHD att göra, eller ÄR man helt plötsligt bara en diagnos????
Man kanske har en väääldigt logiskt tänkande moder, och en fader med hysteriskt bra inlärningsförmåga, ingen av dom har ADHD... men får då barnet diagnos i alle fall? Det borde ju ske med dom kriterierna som tas upp här ovan. DET är ju bakvänt, lika bakvänt som att få diagnos när legginsen lösar ;)
Man kan vara en helt "vanlig" person med helt "vanliga" ärvda gener, med samma egenskaper som en person med ADHD. Är det ADHD, eller gener då?
Tänk på de duu .....
abstinens...
det är nåt allvarligt fel på mig. Ja, jo, jag har ju ADHD och AS, det förstås, men det är ju inga fel, snarare en tillgång ;) *blink blink*
Men vad får man för diagnos när man har internetberoende ???
Eller ingår det som ett utav kriterierna vid ADHD och AS???
Jag ska ju åka bort, och stugjäveln har ingen STRÖM. Hör ni de, ingen ströööm...
Batteriet på datorn räcker max 20 minuter... gaaaaaah...... hjälp
Jo jag kunde ju surfa på min handi, som har windows. Men gaaaaah, mitt i skogen finns ingen täckning... gaaah...
Då måste jag ju självklart förstår ni väl, pumpa in så mycke inlägg så jag överlever i 3 dagar ;)
Nu måste jag nog fundera lite, på vad nästa inlägg ska handla om... hmm. hmm..
jaja, jag är nog rätt störd hörrni ;)
Men vad får man för diagnos när man har internetberoende ???
Eller ingår det som ett utav kriterierna vid ADHD och AS???
Jag ska ju åka bort, och stugjäveln har ingen STRÖM. Hör ni de, ingen ströööm...
Batteriet på datorn räcker max 20 minuter... gaaaaaah...... hjälp
Jo jag kunde ju surfa på min handi, som har windows. Men gaaaaah, mitt i skogen finns ingen täckning... gaaah...
Då måste jag ju självklart förstår ni väl, pumpa in så mycke inlägg så jag överlever i 3 dagar ;)
Nu måste jag nog fundera lite, på vad nästa inlägg ska handla om... hmm. hmm..
jaja, jag är nog rätt störd hörrni ;)
poolen behöver nog chock-kloreras idag..
vi har hastigt bestämt oss för att åka till Astrid Lindgrens värld i morgon.
Vi lånar en stuga, de där jaktstugan som gubben brukar åka till. Mitt i skogen, ingen jävla ström = ingen dator .. muuuhäääää
Mörkt är det, kallt åh åh åh..... nääääeeee... ville nog hellst hyrt en stuga i vimmerby jag.
Men åter till poolen, den ska ju stå oanvänd tills på söndag. Grannarna kollar efter huset i o f.
Poolen består nu av en skimmer, som är sååå förbannat bra. Köpte den i ett paket med pooldammsugare och hela kittet för 299:- i leksaksaffärn faktiskt ;)
Den drar in vartendaste litet djur eller löv som tänkas kan smyga sig ner på ytan. Så jag behöver aldrig nånsin gå med håven minsann.
Filtret spolade jag rent igår, så det klarar sig. Fullt med insekter o annan skit var det dessutom.
Jag gör rent det en gång per vecka. Det är ju livsfarligt att låta alger växa i poolen, sånt kan man bli döds-sjuk av.
Mitt enda problem är då poolduken, som jag skulle vilja dra på. Men det kan jag inte göra, för jag har en katt som älskar vatten. Den enda gång jag la på duken, så fann jag honom skuttandes ovanpå och plaskade.
Vill ju inte att han ska gå igenom, för då kommer han inte upp igen.
Jag tror jag kastar i dubbelt klor, så den säkert klarar sig till på söndag. Det borde räcka. Jag tillsätter klor varje dag, så det blir väl ungefär samma sak.
Jag hoppar i MINST en gång i veckan, trots att det ibland är sviinkallt, och känner runt i hela poolen efter glatta ytor =tecken på alger. Hittintills har det varit såå strävt o fint...
Nu ska jag ta in tvätten från linan innan den blir blöt igen ;)
Vi lånar en stuga, de där jaktstugan som gubben brukar åka till. Mitt i skogen, ingen jävla ström = ingen dator .. muuuhäääää
Mörkt är det, kallt åh åh åh..... nääääeeee... ville nog hellst hyrt en stuga i vimmerby jag.
Men åter till poolen, den ska ju stå oanvänd tills på söndag. Grannarna kollar efter huset i o f.
Poolen består nu av en skimmer, som är sååå förbannat bra. Köpte den i ett paket med pooldammsugare och hela kittet för 299:- i leksaksaffärn faktiskt ;)
Den drar in vartendaste litet djur eller löv som tänkas kan smyga sig ner på ytan. Så jag behöver aldrig nånsin gå med håven minsann.
Filtret spolade jag rent igår, så det klarar sig. Fullt med insekter o annan skit var det dessutom.
Jag gör rent det en gång per vecka. Det är ju livsfarligt att låta alger växa i poolen, sånt kan man bli döds-sjuk av.
Mitt enda problem är då poolduken, som jag skulle vilja dra på. Men det kan jag inte göra, för jag har en katt som älskar vatten. Den enda gång jag la på duken, så fann jag honom skuttandes ovanpå och plaskade.
Vill ju inte att han ska gå igenom, för då kommer han inte upp igen.
Jag tror jag kastar i dubbelt klor, så den säkert klarar sig till på söndag. Det borde räcka. Jag tillsätter klor varje dag, så det blir väl ungefär samma sak.
Jag hoppar i MINST en gång i veckan, trots att det ibland är sviinkallt, och känner runt i hela poolen efter glatta ytor =tecken på alger. Hittintills har det varit såå strävt o fint...
Nu ska jag ta in tvätten från linan innan den blir blöt igen ;)
fyrverkeri mitt i sommarn ;)
jo, det har vi här, dock sent i natten.
Jag älskar min nya kamera. När man ser nåt, så hinner man minsann slita fram kameran och smälla av, och man får det på bild som man önskade.
Nu har jag trollat lite med bilderna, fick ett tips på program. TACK Vicke för det.
Ska lära mig lite mer, upplösningen blir katastrof när man måste förminska bilderna rejält för att få dom att fungera, men jag får väl öva lite ;)
varför funkar bara den ena bilden????
suuuck
Cykelköp - sista kapitlet...
Jaa, ni läste helt rätt.
Nu har jag beställt den där f****de cykeln.
Jag fattar inte, för jag har varit inne på den sidan förut, men inte fått uppfattningen om att dom skickade till sverige.
Frakten var på 25 pund, vilket i dagsläget gör 300:-
Trist bara att pundskiten har gått upp så det gjorde cykeln nästan 500;- dyrare än i början på veckan.
Men nu var jag så fördjordat trött på o höra om cyklar, så jag beställde den, så får de va bra med det.
6300:- stannade då notan på. Gode gud hjälp mig. Men samtidigt har vi lovat honom i ett års tid. Det går liksom inte o låta han vänta mer.
Här är då den fantastiska apparaten han ska få..
specialized p1
Så nu skrev jag, (förhoppningsvis) det sista kapitlet i boken om cykeln ;)
Nu har jag beställt den där f****de cykeln.
Jag fattar inte, för jag har varit inne på den sidan förut, men inte fått uppfattningen om att dom skickade till sverige.
Frakten var på 25 pund, vilket i dagsläget gör 300:-
Trist bara att pundskiten har gått upp så det gjorde cykeln nästan 500;- dyrare än i början på veckan.
Men nu var jag så fördjordat trött på o höra om cyklar, så jag beställde den, så får de va bra med det.
6300:- stannade då notan på. Gode gud hjälp mig. Men samtidigt har vi lovat honom i ett års tid. Det går liksom inte o låta han vänta mer.
Här är då den fantastiska apparaten han ska få..
specialized p1
Så nu skrev jag, (förhoppningsvis) det sista kapitlet i boken om cykeln ;)
Ett barn är ALLTID ett barn...
Ibland undrar jag om människor vet det, förstår det, tänker på det.
Faktum är att en människa, är ALLTID en människa. Oavsett var du kommer ifrån.
Känslor bär vi alla på, vi reagerar på samma saker... i själen, i hjärtat är vi någonstans lika. Sedan att hjärnan kanske inte alltid är funktionell hos alla, det må så vara, men på något sätt, är jag övertygad om, att själen, hjärtat är oförstört från allra första början.
Sedan kan vi bli tvingade att stänga av vår själ, vårt hjärta av olika anledningar, för att det kan bli för jobbigt att känna, uppleva.
Hos vår granne har det i 2 veckor bott en familj från litauen. Dom jobbar på en bekants företag. Det är 2 st män, en mamma och ett barn. Barnet är ca 4,5 år.
Dom bor i ett rum, med tillhörande toa och dusch på ca 30 kvm. Männen åker till arbetet vid 6-7 på morron, och kommer hem 7-8 på kvällen.
Mamman och pojken är kvar. INNE i detta rum. Dom sticker inte ut näsan på HELA dagarna. När pappan kommer hem, RUSAR pojken ut, dada... dada... han springer som en tok, helt sjövild. Tro fanken det, vem hade inte gjort det om man suttit instängd en hel dag.
Vi har lidit här, vi har pratat. Vi har KRÄVT att ansvarig på företaget på något försöker få familjen att förstå att det här är ohållbart. Grannen har försökt få ut pojken, oftast helt utan resultat.
Jag har varit på väg att ringa sociala myndigheten, men blev lugnad med att det inte var nån fara. Mamman sägs inte klara av pojken... "he is a 4 year old huligan"
Okej, men..... ja, jag hade oxå varit en huligan om jag tvingats sitta inlåst sådär.
I eftermiddags satt vi hos grannen, när jag plötsligt ser gardinen dras åt sidan, och en liten pojk stack fram huvet.
Jag sken upp som en sol, ropade på honom, vinkade att han skulle komma ut.
Jag lova, det tog 1 sekund så kom han utfarande. Vi sparka boll, han skrek, och vrålade, sprang som en tok, helt hysterisk.
Med ögon som tefat, helt tomma, vild blick.
När min store dotter sprang hem vid halv 6 for han efter som ett jehu. Jag lika snabbt efter. JO, han behövde punktmarkeras så mycket hade jag insett.
Hjälp, jag är helt slut. Han har aldrig byggt med lego, det är ett som är säkert. Han hittade en leksaksmobil, som han blev kär i. Han ropade hallå, jag ropade hallå, han hittade ett litet elektroniskt spel från mcdonalds med bilar, men inte såg han vad det var, han tryckte frenetiskt, och pang pang, krasch bom....
Mycket våld i pojken, det märktes. Varje gång han gjorde så, tog jag spelet, tittade på honom "no no, bruuum bruuum"
Till slut kom han farande med det, bruuum bruuum. ;) goa unge
Jag visade han alla bilar som tjejerna har, jo, dom har massor av bilar faktiskt.
Inte intresserad. Pippihuset, med hästen lilla gubben, pippi, prusiluskan osv... det var sååå roligt. Och leksaks-spisen, som man kunde sätta på en batteridriven platta, så den brusa. Där lagade han mat, ja när han inte prata i telefon då förstås ;)
Sen när tjejerna lagt sig, så var vi ute han och jag. Jag tog fram en trehjuling. Jag trodde han skulle dö. Vilka ögon. Han satte sig på den, och förstod inte vad han skulle göra. Då kom mina tårar. Han hade aldrig suttit på en sån, han kunde inte.
Men vi hjälptes åt, jag visade, han provade, jag klappade händer, gjorde tummen upp. Han var sååå lycklig.
Sen hittade han dotterns tvåhjuling, ooo hjälp, hur ska detta gå.
Jag klappade han på huvet, no no, hjälm, hjälm, kom kom... och jag hämtade en rosablommig hjälm och vilken lycka. Så stolt så stolt.
Mitt i allt kom hans pappa hem, butter, sträng, inte ett leende.
Majsan satte upp sin allra bestämdaste min, hälsade glatt och vänligt. Inte ett ord engelska kan dom.
Dada... dada... och så prata han, han ville visa hur han kunde cykla ;)
Jag stod rak i ryggen, stolt över grabbens nya kunskap, och klappade händer och ropade bra L, braaaa....
Pappa sa några ord till honom, och jag trodde ju, att nu måste pojken gå hem. Men nä, det gjorde han inte, vi fortsatte cykla.
Till slut fick jag ryggskott och satte mig på gatan, no no... vila, aj aj aj aj...
Så var det bra. Då hittade vi lillapolen, där vi lekte med fiskar och krokodiler. Han spruta vatten på mig, jag sprutade tillbaka. Han skrattade så han tjöt.
Han kom hit kl halv 6, kl halv 9 först kom det ett livstecken från föräldrarna.
Hans mamma, mager som en skrika, kritblek då hon inte sett dagens ljus på veckor närmade sig sakta.
Hon ropade, men han ville inte lyssna. Så till slut fick hon lov att komma närmare. Jag satt kvar tills hon faktiskt behagade komma fram
Jag reste mig upp, och hälsade. VArje gång hon ropade på pojken, satte han upp två fingrar, och drog en harang som bara mamma kunde begripa ;)
Jag förstod dock, 2 minuter, en liiiten stund till.
Efter att mamma försökt några gånger, gick jag fram och satte mig på huk, la handen på hans arm, sa: L, mama, NU! Släpp sakerna nu...
Han släppte dom snällt, tog mig i handen, och reste sig och vi gick till mamma.
Hon lyfte upp honom, och jääääädrar va mycket han hade att berätta.
Natti natti L sa jag, han vände sig tvärt, kastade sig runt halsen på mig, och gav mig världens kram.
Sen fick jag gå in, och tårarna rann.
Hur mycket man än vill göra för ett barn, så kan man inte alltid. Hur gör man, när dom inte bor här, dom har ett helt annat liv? Men det gör lika ont i mig trots det. Det är ett BARN, oavsett förhållande. Han behöver kärlek, omsorg, omtanke som alla andra barn.
Hans tomma, stirrande hysteriska ögon, hade under dessa timmar förvandlats till varma, lekfull, glada ögon. Fulla med liv....
Jag tittade på hans mamma, tomorrow sa jag, och pekade på pojken.
No no no no no, halvt hysteriskt.
Why....
Vad jag förstod så skulle dom åka iväg i morron.
Jag fick för en stund sen reda på att dom har ett annat boende dom ska byta till... på fredag först
Aldrig, att jag tänker låta pojken sitta instängd där en hel dag till. Jag går och hämtar honom i morgon.
Dom är vad jag förstår livrädda för att han ska göra nån skada, göra nån illa. Inget sånt finns att skönja i den pojken, han är hur go som helst.
Men får man aldrig vistas ute bland folk, leka med andra barn. Hur ska man då veta hur man uppför sig mot andra?
Vi har lyckats att förstå varandra, jag från sverige, han från litauen. Han pratar precis heeela tiden, men trots det har vi hittat vår särskilda kommunikation, med tecken och gester och enstaka ord.
I vår värld, är vi alla lika, alla är behövda, alla vill bli sedda.
Så lite som behövs, för att ett litet barn ska väckas till liv och blomma ut.
Jag vågar tro, att oavsett hur hans fortsatta uppväxt blir, så kommer han alltid att minnas dom personer som kom i hans väg, som såg honom, som brydde sig. Det kommer att hjälpa honom igenom hans allra mörkaste stunder.
Hur mycket jag än vill göra, så kan jag inte göra så mycket mer. Det gör ont, fruktansvärt ont, mer än vad jag egentligen klarar. Men jag måste ändå släppa taget, han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, och jag vet att han kommer att tänka på mig och på mina tjejer, och allt roligt han varit med om denna lilla stund. Jag hoppas att han kan hålla hoppet uppe vid tanken på detta.
För varje person som vågar se, som vågar tränga sig in i en persons liv och öppna upp lite av livsglädjen, kommer att hjälpa denna personen att orka ett litet tag till. Jag hoppas denna kille träffar på MÅNGA såna människor i sitt liv.
Han ska va kvar i Sverige till november. Känner jag mig själv rätt, så klarar jag nog inte av tanken på att han sitter inlåst tills dess.
Så länge han är kvar i landet, så har jag ju ändå en liten möjlighet att göra något.
Det kanske bara behövs att någon kan hjälpa dom att tänka på ett annat sätt, när det gäller deras lilla barn.
Vi behöver alla tänka om. Oavsett, land, ursprung, religion etc så är vi människor, med känslor.
Alla behöver en värmande tanke, en uppmuntrande kram, ett leende. lite omtanke.
I morgon när du går ut, så ge ett leende till någon du inte känner på gatan, det kan rädda den människan resten av dagen, och kanske längre.
Så lite som behövs... me ngör så mycket för någon annan.
Jag är i sorg, för detta lilla barn. Jag önskar att jag kunde göra mer..... men vet inte vad...
gonatt....
Faktum är att en människa, är ALLTID en människa. Oavsett var du kommer ifrån.
Känslor bär vi alla på, vi reagerar på samma saker... i själen, i hjärtat är vi någonstans lika. Sedan att hjärnan kanske inte alltid är funktionell hos alla, det må så vara, men på något sätt, är jag övertygad om, att själen, hjärtat är oförstört från allra första början.
Sedan kan vi bli tvingade att stänga av vår själ, vårt hjärta av olika anledningar, för att det kan bli för jobbigt att känna, uppleva.
Hos vår granne har det i 2 veckor bott en familj från litauen. Dom jobbar på en bekants företag. Det är 2 st män, en mamma och ett barn. Barnet är ca 4,5 år.
Dom bor i ett rum, med tillhörande toa och dusch på ca 30 kvm. Männen åker till arbetet vid 6-7 på morron, och kommer hem 7-8 på kvällen.
Mamman och pojken är kvar. INNE i detta rum. Dom sticker inte ut näsan på HELA dagarna. När pappan kommer hem, RUSAR pojken ut, dada... dada... han springer som en tok, helt sjövild. Tro fanken det, vem hade inte gjort det om man suttit instängd en hel dag.
Vi har lidit här, vi har pratat. Vi har KRÄVT att ansvarig på företaget på något försöker få familjen att förstå att det här är ohållbart. Grannen har försökt få ut pojken, oftast helt utan resultat.
Jag har varit på väg att ringa sociala myndigheten, men blev lugnad med att det inte var nån fara. Mamman sägs inte klara av pojken... "he is a 4 year old huligan"
Okej, men..... ja, jag hade oxå varit en huligan om jag tvingats sitta inlåst sådär.
I eftermiddags satt vi hos grannen, när jag plötsligt ser gardinen dras åt sidan, och en liten pojk stack fram huvet.
Jag sken upp som en sol, ropade på honom, vinkade att han skulle komma ut.
Jag lova, det tog 1 sekund så kom han utfarande. Vi sparka boll, han skrek, och vrålade, sprang som en tok, helt hysterisk.
Med ögon som tefat, helt tomma, vild blick.
När min store dotter sprang hem vid halv 6 for han efter som ett jehu. Jag lika snabbt efter. JO, han behövde punktmarkeras så mycket hade jag insett.
Hjälp, jag är helt slut. Han har aldrig byggt med lego, det är ett som är säkert. Han hittade en leksaksmobil, som han blev kär i. Han ropade hallå, jag ropade hallå, han hittade ett litet elektroniskt spel från mcdonalds med bilar, men inte såg han vad det var, han tryckte frenetiskt, och pang pang, krasch bom....
Mycket våld i pojken, det märktes. Varje gång han gjorde så, tog jag spelet, tittade på honom "no no, bruuum bruuum"
Till slut kom han farande med det, bruuum bruuum. ;) goa unge
Jag visade han alla bilar som tjejerna har, jo, dom har massor av bilar faktiskt.
Inte intresserad. Pippihuset, med hästen lilla gubben, pippi, prusiluskan osv... det var sååå roligt. Och leksaks-spisen, som man kunde sätta på en batteridriven platta, så den brusa. Där lagade han mat, ja när han inte prata i telefon då förstås ;)
Sen när tjejerna lagt sig, så var vi ute han och jag. Jag tog fram en trehjuling. Jag trodde han skulle dö. Vilka ögon. Han satte sig på den, och förstod inte vad han skulle göra. Då kom mina tårar. Han hade aldrig suttit på en sån, han kunde inte.
Men vi hjälptes åt, jag visade, han provade, jag klappade händer, gjorde tummen upp. Han var sååå lycklig.
Sen hittade han dotterns tvåhjuling, ooo hjälp, hur ska detta gå.
Jag klappade han på huvet, no no, hjälm, hjälm, kom kom... och jag hämtade en rosablommig hjälm och vilken lycka. Så stolt så stolt.
Mitt i allt kom hans pappa hem, butter, sträng, inte ett leende.
Majsan satte upp sin allra bestämdaste min, hälsade glatt och vänligt. Inte ett ord engelska kan dom.
Dada... dada... och så prata han, han ville visa hur han kunde cykla ;)
Jag stod rak i ryggen, stolt över grabbens nya kunskap, och klappade händer och ropade bra L, braaaa....
Pappa sa några ord till honom, och jag trodde ju, att nu måste pojken gå hem. Men nä, det gjorde han inte, vi fortsatte cykla.
Till slut fick jag ryggskott och satte mig på gatan, no no... vila, aj aj aj aj...
Så var det bra. Då hittade vi lillapolen, där vi lekte med fiskar och krokodiler. Han spruta vatten på mig, jag sprutade tillbaka. Han skrattade så han tjöt.
Han kom hit kl halv 6, kl halv 9 först kom det ett livstecken från föräldrarna.
Hans mamma, mager som en skrika, kritblek då hon inte sett dagens ljus på veckor närmade sig sakta.
Hon ropade, men han ville inte lyssna. Så till slut fick hon lov att komma närmare. Jag satt kvar tills hon faktiskt behagade komma fram
Jag reste mig upp, och hälsade. VArje gång hon ropade på pojken, satte han upp två fingrar, och drog en harang som bara mamma kunde begripa ;)
Jag förstod dock, 2 minuter, en liiiten stund till.
Efter att mamma försökt några gånger, gick jag fram och satte mig på huk, la handen på hans arm, sa: L, mama, NU! Släpp sakerna nu...
Han släppte dom snällt, tog mig i handen, och reste sig och vi gick till mamma.
Hon lyfte upp honom, och jääääädrar va mycket han hade att berätta.
Natti natti L sa jag, han vände sig tvärt, kastade sig runt halsen på mig, och gav mig världens kram.
Sen fick jag gå in, och tårarna rann.
Hur mycket man än vill göra för ett barn, så kan man inte alltid. Hur gör man, när dom inte bor här, dom har ett helt annat liv? Men det gör lika ont i mig trots det. Det är ett BARN, oavsett förhållande. Han behöver kärlek, omsorg, omtanke som alla andra barn.
Hans tomma, stirrande hysteriska ögon, hade under dessa timmar förvandlats till varma, lekfull, glada ögon. Fulla med liv....
Jag tittade på hans mamma, tomorrow sa jag, och pekade på pojken.
No no no no no, halvt hysteriskt.
Why....
Vad jag förstod så skulle dom åka iväg i morron.
Jag fick för en stund sen reda på att dom har ett annat boende dom ska byta till... på fredag först
Aldrig, att jag tänker låta pojken sitta instängd där en hel dag till. Jag går och hämtar honom i morgon.
Dom är vad jag förstår livrädda för att han ska göra nån skada, göra nån illa. Inget sånt finns att skönja i den pojken, han är hur go som helst.
Men får man aldrig vistas ute bland folk, leka med andra barn. Hur ska man då veta hur man uppför sig mot andra?
Vi har lyckats att förstå varandra, jag från sverige, han från litauen. Han pratar precis heeela tiden, men trots det har vi hittat vår särskilda kommunikation, med tecken och gester och enstaka ord.
I vår värld, är vi alla lika, alla är behövda, alla vill bli sedda.
Så lite som behövs, för att ett litet barn ska väckas till liv och blomma ut.
Jag vågar tro, att oavsett hur hans fortsatta uppväxt blir, så kommer han alltid att minnas dom personer som kom i hans väg, som såg honom, som brydde sig. Det kommer att hjälpa honom igenom hans allra mörkaste stunder.
Hur mycket jag än vill göra, så kan jag inte göra så mycket mer. Det gör ont, fruktansvärt ont, mer än vad jag egentligen klarar. Men jag måste ändå släppa taget, han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, och jag vet att han kommer att tänka på mig och på mina tjejer, och allt roligt han varit med om denna lilla stund. Jag hoppas att han kan hålla hoppet uppe vid tanken på detta.
För varje person som vågar se, som vågar tränga sig in i en persons liv och öppna upp lite av livsglädjen, kommer att hjälpa denna personen att orka ett litet tag till. Jag hoppas denna kille träffar på MÅNGA såna människor i sitt liv.
Han ska va kvar i Sverige till november. Känner jag mig själv rätt, så klarar jag nog inte av tanken på att han sitter inlåst tills dess.
Så länge han är kvar i landet, så har jag ju ändå en liten möjlighet att göra något.
Det kanske bara behövs att någon kan hjälpa dom att tänka på ett annat sätt, när det gäller deras lilla barn.
Vi behöver alla tänka om. Oavsett, land, ursprung, religion etc så är vi människor, med känslor.
Alla behöver en värmande tanke, en uppmuntrande kram, ett leende. lite omtanke.
I morgon när du går ut, så ge ett leende till någon du inte känner på gatan, det kan rädda den människan resten av dagen, och kanske längre.
Så lite som behövs... me ngör så mycket för någon annan.
Jag är i sorg, för detta lilla barn. Jag önskar att jag kunde göra mer..... men vet inte vad...
gonatt....
Google sökning
Ibland vrider man sig bara dubbel.
Jag tittar på vad folk söker på i googlefältet, för att sedan klicka sig till min blogg.
Igår har någon sökt på...... ÅSNEBAJS *asg*
Härligt att få gapskratta lite....
Här kan man läsa om åsnebajs:
Skolan suger
Varkula i tanden är något ofta återkommande sökord...
Vad skriver jag om egentligen ;)
Jag tittar på vad folk söker på i googlefältet, för att sedan klicka sig till min blogg.
Igår har någon sökt på...... ÅSNEBAJS *asg*
Härligt att få gapskratta lite....
Här kan man läsa om åsnebajs:
Skolan suger
Varkula i tanden är något ofta återkommande sökord...
Vad skriver jag om egentligen ;)
Cykelköp - kapitel 4.. m.m
Var ska jag börja????
Vi delar upp det...
Okej...
Nu har han bestämt sig för cykel.
Fine...
Dom sidor som har cykeln på lager, skickar inte varor utanför UK.
Dom som skickar, och dessutom fraktfritt får in cykeln i september. Kan min son vänta till september?
Wild guess.... NOOOOOOTTT!!!
Nu har jag suttit i ett par timmar igen på nätet och letat, men skam den som ger sig, nån gång får jag väl napp.
Bup-besök idag med bägge pojkarna. Tusen frågor fick dom, som vad dom tänker på morgonen när dom vaknar?!?!? Vem fan vet det?? Tänker man alls? Och beror inte det lite på vad som händer runt om en för tillfället?
Suck...
Den äldste stod kvar på samma vikt..
Den lille, har tappat 1 kg.
Och han har inte råd med det.
Denna gången blir det hårda bud i mellerud, dom började prata om näringsdryck. Precis som jag skulle få i honom det.
Vi har inga lightprodukter hemma, har alltid matlagningsgrädde i såser etc (det syns inte annat på mig.. haha)
Men vad gör man, när han sticker iväg och cyklar, glömmer mobilen, och försvinner i 7 timmar, och inte ätit under dom timmarna???
Jag kan omöjligen köra runt och leta efter honom runt hela hålan...
Jag var på hab oxå, i 2 timmar. Vi gick igenom klockan. Det där ska nog bli bra. Det kom rätt lägligt då dom sa till honom på bup att han MÅSTE äta. Nu kan jag införa klockan i syftet att larma när han behöver äta. Till hösten kan jag lägga in hans schema med salnummer då han tycker det är jobbigt att hitta.
Han tyckte den var jättecool. Om det fanns hastighetsmätare i den *daaah*
Jo, mycket träningsfunktioner fanns det, så det är inte omöljigt, har inte hunnit kolla än. Kan man göra den lite roligt oxå, så blir det lättare tror jag.
Man kan oxå lägga in timers för olika saker, som koka makaroner, etc. Han använder timstocken till det väldigt mycke, så den funktionen är kanon.
Pojkarnas pappa kom överens med vår äldste son, att han skulle åka till farmor till helgen. För hans pappa med familj skulle oxå dit.
Jag blev så förbannat irriterad, då han inte frågade om yngste sonen också ville åka med.
Han kanske oxå vill träffa allihop.
Jag pratade med min äldste om detta, och han tyckte också det var jättekonstigt.
Jag pratar med den yngste. Näpp, han ska inte dit.
Jag tycker pappa är snål. Han bryr sig inte om mig, då bryr jag mig inte om honom heller. Så svarar han.
Han ringde sin pappa igår, och frågade om han kunde betala frakten på 1500:-. Vi betalar cykeln, 5500:-
Näpp... det är sååå tufft nu, vid semestertider.
Tja, va jobbigt för dom, tänk finns det någon familj som inte har det tufft ekonomiskt vid semestertider??
Visst betalar han underhåll. Men det täcker inte dom här större sakerna. Och tänk va, vi har det inte heller superkul ekonomiskt. Vare sig under semestern eller annars.
Tänk att man bryr sig så mycket om sitt barn. Det handlar inte om pengarna, men eftersom han aldrig hör av sig eller kommer och hälsar på dom, så kunde kanske ändå ett litet bidrag till en hett efterlängtad cykel vara en hjälp.
Det gör ont att se sitt barn bli så besviken. Men jag kan inte göra så mycket. Det drabbar deras far hårdast i slutändan, det är jag säker på.
Så nu åker den store själv, den lille vägrar. Han ger fan..
Idag hade gubben fått ett meddelande på telesvaret från vårdcentralen. Han var på hälsokontroll för nån månad sen.
Om det var nåt konstigt med proverna skulle dom höra av sig inom 3 dagar.
Det gjorde dom inte.
Idag kom det ett meddelande, att dom ville han skulle komma och ta kompletterande prover denna veckan.
Jag lovar, man kan dö för mindre.
Ni tror mig nog inte, men han var döende.
Han stod och lagade mat och lyssnade av telefonen. Han stängde ner allt. Blev yr, höll på att svimma, och livet tog slut.
Jag sa till honom att dom inte ringer o pratar in på en svarare om det är nåt allvarligt.
Men han var heeelt knäckt.
Ge mig telefonen väste jag, så får jag lyssna.
Jo, ett par prover, absolut inget att oroa sig för, det är ett B-12 prov...
GAAAAAAAAH...... ja guuud va döende man kan va.
Du har B-vitaminbrist människa. Det dör man inte av, du får äta vitaminer bara... HALLÅÅÅÅÅ....
Ge mig styrka att klara av denna familj, jag tror inte det är möjligt....
nu kommer gubben o yngste sonen hem från fisketuren, och jag har fortfarande inte lyckats hitta nån cykel... ooooiiiiiii
heeeej, måste dra...
Vi delar upp det...
Okej...
Nu har han bestämt sig för cykel.
Fine...
Dom sidor som har cykeln på lager, skickar inte varor utanför UK.
Dom som skickar, och dessutom fraktfritt får in cykeln i september. Kan min son vänta till september?
Wild guess.... NOOOOOOTTT!!!
Nu har jag suttit i ett par timmar igen på nätet och letat, men skam den som ger sig, nån gång får jag väl napp.
Bup-besök idag med bägge pojkarna. Tusen frågor fick dom, som vad dom tänker på morgonen när dom vaknar?!?!? Vem fan vet det?? Tänker man alls? Och beror inte det lite på vad som händer runt om en för tillfället?
Suck...
Den äldste stod kvar på samma vikt..
Den lille, har tappat 1 kg.
Och han har inte råd med det.
Denna gången blir det hårda bud i mellerud, dom började prata om näringsdryck. Precis som jag skulle få i honom det.
Vi har inga lightprodukter hemma, har alltid matlagningsgrädde i såser etc (det syns inte annat på mig.. haha)
Men vad gör man, när han sticker iväg och cyklar, glömmer mobilen, och försvinner i 7 timmar, och inte ätit under dom timmarna???
Jag kan omöjligen köra runt och leta efter honom runt hela hålan...
Jag var på hab oxå, i 2 timmar. Vi gick igenom klockan. Det där ska nog bli bra. Det kom rätt lägligt då dom sa till honom på bup att han MÅSTE äta. Nu kan jag införa klockan i syftet att larma när han behöver äta. Till hösten kan jag lägga in hans schema med salnummer då han tycker det är jobbigt att hitta.
Han tyckte den var jättecool. Om det fanns hastighetsmätare i den *daaah*
Jo, mycket träningsfunktioner fanns det, så det är inte omöljigt, har inte hunnit kolla än. Kan man göra den lite roligt oxå, så blir det lättare tror jag.
Man kan oxå lägga in timers för olika saker, som koka makaroner, etc. Han använder timstocken till det väldigt mycke, så den funktionen är kanon.
Pojkarnas pappa kom överens med vår äldste son, att han skulle åka till farmor till helgen. För hans pappa med familj skulle oxå dit.
Jag blev så förbannat irriterad, då han inte frågade om yngste sonen också ville åka med.
Han kanske oxå vill träffa allihop.
Jag pratade med min äldste om detta, och han tyckte också det var jättekonstigt.
Jag pratar med den yngste. Näpp, han ska inte dit.
Jag tycker pappa är snål. Han bryr sig inte om mig, då bryr jag mig inte om honom heller. Så svarar han.
Han ringde sin pappa igår, och frågade om han kunde betala frakten på 1500:-. Vi betalar cykeln, 5500:-
Näpp... det är sååå tufft nu, vid semestertider.
Tja, va jobbigt för dom, tänk finns det någon familj som inte har det tufft ekonomiskt vid semestertider??
Visst betalar han underhåll. Men det täcker inte dom här större sakerna. Och tänk va, vi har det inte heller superkul ekonomiskt. Vare sig under semestern eller annars.
Tänk att man bryr sig så mycket om sitt barn. Det handlar inte om pengarna, men eftersom han aldrig hör av sig eller kommer och hälsar på dom, så kunde kanske ändå ett litet bidrag till en hett efterlängtad cykel vara en hjälp.
Det gör ont att se sitt barn bli så besviken. Men jag kan inte göra så mycket. Det drabbar deras far hårdast i slutändan, det är jag säker på.
Så nu åker den store själv, den lille vägrar. Han ger fan..
Idag hade gubben fått ett meddelande på telesvaret från vårdcentralen. Han var på hälsokontroll för nån månad sen.
Om det var nåt konstigt med proverna skulle dom höra av sig inom 3 dagar.
Det gjorde dom inte.
Idag kom det ett meddelande, att dom ville han skulle komma och ta kompletterande prover denna veckan.
Jag lovar, man kan dö för mindre.
Ni tror mig nog inte, men han var döende.
Han stod och lagade mat och lyssnade av telefonen. Han stängde ner allt. Blev yr, höll på att svimma, och livet tog slut.
Jag sa till honom att dom inte ringer o pratar in på en svarare om det är nåt allvarligt.
Men han var heeelt knäckt.
Ge mig telefonen väste jag, så får jag lyssna.
Jo, ett par prover, absolut inget att oroa sig för, det är ett B-12 prov...
GAAAAAAAAH...... ja guuud va döende man kan va.
Du har B-vitaminbrist människa. Det dör man inte av, du får äta vitaminer bara... HALLÅÅÅÅÅ....
Ge mig styrka att klara av denna familj, jag tror inte det är möjligt....
nu kommer gubben o yngste sonen hem från fisketuren, och jag har fortfarande inte lyckats hitta nån cykel... ooooiiiiiii
heeeej, måste dra...
Nere för räkning :(
I morse trillade ju sonen ihop på golvet, och kräktes. Han har varit väldigt låg idag, matt, trött.
Så på cykelfronten har det varit lugnt. Han har inte orkat helt enkelt.
Jag ordnade upp dom sista papprena för store sonens körkortstillstånd, fixade lite andra intyg. Tvättade och hängde 2 maskiner. Det kändes helt underbart, då det hängt över mig ett tag.
Sen var jag helt utslagen. Jag sjönk ihop i soffan, HELT slut.
Jag satt o funderade på hur jag kunde bli så trött av det, funderade på om det tagit sån energi att skjuta på det, så när jag väl fick det gjort så gick luften ur mig.
Men.... plötsligt får jag tokont i halsen, kan inte svälja. Varm så jag håller på att krypa ur skinnet.
Jag har legat sen dess, hela eftermiddan och ligger fortfarande.
Är helt matt. Fattar inte vad som hände. Nåt jäkla virus måste satt klorna i oss mig o pojken.
Jag orkar inte så mycke mer, ska sova igen. Ska svara på alla underbara kommentarer i morgon. Hoppas jag känner mig piggare då. Eller jag måste va piggare. Det är vägning på Bup för bägge pojkarna kl 10, sen ska jag till Hab kl 13 för att hämta ut en Iron man
Min förhoppning är att den ska hjälpa sonen, att lättare hålla reda på när han behöver äta, sova, gå upp osv.
Sen när skolan början ska jag ladda in hans skolschema i den, med salnummer etc, då det är jobbigt för honom att hitta rätt sal.
NU ska blunda..
ses i morrn
Så på cykelfronten har det varit lugnt. Han har inte orkat helt enkelt.
Jag ordnade upp dom sista papprena för store sonens körkortstillstånd, fixade lite andra intyg. Tvättade och hängde 2 maskiner. Det kändes helt underbart, då det hängt över mig ett tag.
Sen var jag helt utslagen. Jag sjönk ihop i soffan, HELT slut.
Jag satt o funderade på hur jag kunde bli så trött av det, funderade på om det tagit sån energi att skjuta på det, så när jag väl fick det gjort så gick luften ur mig.
Men.... plötsligt får jag tokont i halsen, kan inte svälja. Varm så jag håller på att krypa ur skinnet.
Jag har legat sen dess, hela eftermiddan och ligger fortfarande.
Är helt matt. Fattar inte vad som hände. Nåt jäkla virus måste satt klorna i oss mig o pojken.
Jag orkar inte så mycke mer, ska sova igen. Ska svara på alla underbara kommentarer i morgon. Hoppas jag känner mig piggare då. Eller jag måste va piggare. Det är vägning på Bup för bägge pojkarna kl 10, sen ska jag till Hab kl 13 för att hämta ut en Iron man
Min förhoppning är att den ska hjälpa sonen, att lättare hålla reda på när han behöver äta, sova, gå upp osv.
Sen när skolan början ska jag ladda in hans skolschema i den, med salnummer etc, då det är jobbigt för honom att hitta rätt sal.
NU ska blunda..
ses i morrn
Cykelköp - Kapitel 3
Jag har börjat på en ny bok, den ska heta "allt om dagen, före dagen, efter dagen vi köpte cykel"
Det värsta är att det inte kommer bli nåt slut, för det kommer aldrig ta slut. Så är det.
Han var vansinnigt sur igår då jag bromsade köp av cykel utan dämpare på framgaffeln.
Ner på sitt rum och tjura.
Fick gå ner prata med honom.
Jag frågade varför han helt plötsligt ska köpa en annan cykel, som han egentligen inte vill ha.
Han är bestämd med att man kan byta framgaffeln, sälja den gamla och köpa en ny... suuck
Nu har jag lovat honom idag, att åka till dirt-banan, och försöka få tag på nån av dom äldre killarna som cyklat några år, och fråga dom vad rekommenderar.
Men han ska INTE följa med, för guuuuud va pinsamt, morsan på dirt-banan. Jag kan ju göra bort honom.
Jag lovar, ska inte säga att jag känner honom.
Blir ändå rätt svårt, då jag tror dom ser att vi är släkt så att säga ;)
Han blir i alla fall på bättre humör, kommer upp o tittar vidare på cykel.
Han är tilbaks till den han ville ha från början. Klart han ska köpa en cykel som han vill ha.
Då kommer det fram varför det blev så fel.
Hans kompis sa att han inte fick köpa en cykel som han tänkt köpa, för kompisen vill inte att någon ska ha en likadan.
Åååh hjälp.
Jag försökte förklara att ingen kan förbjuda någon annan att köpa det den vill ha.
Jag kan inte säga till mina kompisar att dom inte får köpa en röd bil för jag vill ha en röd bil för mig själv.
Om du nu hinner köpa en cykel innan din kompis, så får väl din kompis leta efter en annan cykel då om han nu inte vill ha en likadan... eller hur ;)
Jo, det tyckte han ju faktiskt, och blev på ett strålande humör, mamaaa då köper vi den NUUU...
Okej, 5500:-, det funkar. Samma cykel kostar mellan 7-8000:- i butik.
Men det sket sig. Frakten låg på 1500:-... det är bara för mycket.
Då kan vi ju likväl köpa den här hemma.
Men nu har jag sagt ett pris till honom, och då får jag hålla mig till det.
Han mår inge bra idag, kom upp från sitt rum och rasade ihop på golvet och kräktes. Lille gubben.
Får se om det var nåt tillfälligt, tänkte vi skulle åka iväg till ett megastort cykellager och kika lite.
Hoppas att han piggnar till snart.
Han vill så gärna ha sin cykel, fan att dom ska va så förjordat dyra....
Fortsättning följer :::: ;)
Frigörande andning..
*frust* *frust* Det behöver jag nog nu...
Fast jag har testat det en gång, EN gång, och det räckte vill jag lova.
Hur dum får man bli, om man lägger sig på en matta på golvet och hyperventilar ut all syre ur hjärnan så man får en panikattack????
Hrmm *harkel* jo, tydligen jag då. Men jag begriper då rakt inte fortfarande syftet med det.
Det ska tydligen frigöra blockeringar i kroppen, hmm.. jo jag förstår, men om hjärnan är tömd på syre, hur fanken ska du då veta vad som frigörs??? Det vore önskvärt att veta vad för skit som åker ut.
Nä vet ni va, det stack i läpparna, det svartna för ögonen, och det surrade i hela huvet. Och jag fick panik, för jag dog nästan faktiskt...
nåja, det kändes ju så.
Nu var det sisådär 10 år sen, och såna exter har jag slutat med.
Men jag kom o tänka på de, när jag plötsligt kände att jag behövde djupandas nu ikväll.
Jag skrev ju om cykel igår, men idag så var den cyken, käääässs, (=kass, det är mitt uttryck då hrrmm)
Vi hittade en annan, i england, bra ¨pris, ingen fraktkostnad, men "due in stock".... 1/9 beräknas den komma in.
Jahapp, har man ADHD så är det SÅÅÅÅÅ fel.
NU, genast, och helst i förrgår ska cykeln infinna sig här.
Jag har suttit i TIMMAR idag, och letat cykel på nätet.
Det viktigaste för sonen har varit en framgaffel med stötdämpare. Nu har han tokpanik, så han vill köpa en cykel UTAN stötdämpare, för att få hem den fortare. Och sen ska han sälja den gaffeln, för att köpa en med dämpare.... GAAAAAAH.
Jag kan inget om cyklar, vet inte hur man byter en sån, men sonen säger att det är sååå enkelt.
Jag frågar om han tror det är lika enkelt att byta däck på en bil???
DAAAAHH, men DET är ju inte samma sak.... *frigörande andning*
Hur gör ni andra, med era speciella underbara ungar när det gäller jämförelser?
Jag går bet, min son förstår inte jämförelser, det är fullständigt stopp.
Som när vi spelade tennis på Wii häromdan. Det går hett till kan jag lova ;)
Jag skulle bara slå honom, och jag hade stått kvar fortfarande om det sig ville, men jag slog honom, men storebrors "gubbe"
Då har jag inte vunnit!!!????!?!
Nähä, för det var inte min gubbe, så jag har fortfarande inte slått honom.
Jag frågar: om jag spelar "riktig" tennis, och lånar ett rack, och vinner.... vann jag inte då, var det då kompisen som vann, som ägde racket???
eeeh... jaaaa..
jamen självkart... *frigörande andning*
Det är inte samma sak *frigörande andning* ... igen...
Jag får spader......
Nu har jag lovat och åka till cykelbanan i morgon, för att kolla med killarna som är 18-20, vilken cykel dom kunde rekommendera.
Men DOM fattar ju inget, för dom kom ju sist i en tävling...
Japp.... det berodde helt klart på cykeln, så dom är helt käääss... o dom har ingen aning *suuuuck*
SNÄÄÄÄLLA rara, hjälp mig.. innan jag ligger där på mattan o tappar syre... *frigörande andning*
Fast jag har testat det en gång, EN gång, och det räckte vill jag lova.
Hur dum får man bli, om man lägger sig på en matta på golvet och hyperventilar ut all syre ur hjärnan så man får en panikattack????
Hrmm *harkel* jo, tydligen jag då. Men jag begriper då rakt inte fortfarande syftet med det.
Det ska tydligen frigöra blockeringar i kroppen, hmm.. jo jag förstår, men om hjärnan är tömd på syre, hur fanken ska du då veta vad som frigörs??? Det vore önskvärt att veta vad för skit som åker ut.
Nä vet ni va, det stack i läpparna, det svartna för ögonen, och det surrade i hela huvet. Och jag fick panik, för jag dog nästan faktiskt...
nåja, det kändes ju så.
Nu var det sisådär 10 år sen, och såna exter har jag slutat med.
Men jag kom o tänka på de, när jag plötsligt kände att jag behövde djupandas nu ikväll.
Jag skrev ju om cykel igår, men idag så var den cyken, käääässs, (=kass, det är mitt uttryck då hrrmm)
Vi hittade en annan, i england, bra ¨pris, ingen fraktkostnad, men "due in stock".... 1/9 beräknas den komma in.
Jahapp, har man ADHD så är det SÅÅÅÅÅ fel.
NU, genast, och helst i förrgår ska cykeln infinna sig här.
Jag har suttit i TIMMAR idag, och letat cykel på nätet.
Det viktigaste för sonen har varit en framgaffel med stötdämpare. Nu har han tokpanik, så han vill köpa en cykel UTAN stötdämpare, för att få hem den fortare. Och sen ska han sälja den gaffeln, för att köpa en med dämpare.... GAAAAAAH.
Jag kan inget om cyklar, vet inte hur man byter en sån, men sonen säger att det är sååå enkelt.
Jag frågar om han tror det är lika enkelt att byta däck på en bil???
DAAAAHH, men DET är ju inte samma sak.... *frigörande andning*
Hur gör ni andra, med era speciella underbara ungar när det gäller jämförelser?
Jag går bet, min son förstår inte jämförelser, det är fullständigt stopp.
Som när vi spelade tennis på Wii häromdan. Det går hett till kan jag lova ;)
Jag skulle bara slå honom, och jag hade stått kvar fortfarande om det sig ville, men jag slog honom, men storebrors "gubbe"
Då har jag inte vunnit!!!????!?!
Nähä, för det var inte min gubbe, så jag har fortfarande inte slått honom.
Jag frågar: om jag spelar "riktig" tennis, och lånar ett rack, och vinner.... vann jag inte då, var det då kompisen som vann, som ägde racket???
eeeh... jaaaa..
jamen självkart... *frigörande andning*
Det är inte samma sak *frigörande andning* ... igen...
Jag får spader......
Nu har jag lovat och åka till cykelbanan i morgon, för att kolla med killarna som är 18-20, vilken cykel dom kunde rekommendera.
Men DOM fattar ju inget, för dom kom ju sist i en tävling...
Japp.... det berodde helt klart på cykeln, så dom är helt käääss... o dom har ingen aning *suuuuck*
SNÄÄÄÄLLA rara, hjälp mig.. innan jag ligger där på mattan o tappar syre... *frigörande andning*
MAAAMMMAAA jag vill ha en dirt NUUUU
japp, det vill han. Och jag har lovat han en dirt (en cykelsort då för er som vet lika lite som jag)
Det var en jääävligt dyr muta, eller som man ska säga positiv förstärkning.
Jag anmälde honom till FMT i höstas, funktionsinriktad musikterapi.
Han var helt vansinnig, men jag trodde så mycket på detta, att jag drog till med en sjuhelsikes positiv förstärkning ;)
Han har HATAT det, men OJ vilken utveckling han gjort. Dom spelar in varje lektion, och det är en sån skillnad på pojken från han började tills nu så man tror inte det är sant.
Hållning, kordination, koncentration... ja ALLT.
Det är så roligt att se.
Tyvärr kunde vi inte infria vårt löfte som vi trodde.
Min sambo blev blåst av en kompanjon i företaget på ett antal miljoner, och han har inte kunnat ta ut lön alla månader detta året.
Nu väntar han bara på att kronofogden säger stopp, dom vill ha pengar, så måste han stänga igen.
Det kanske handlar om en månad drygt, så är konkursen ett faktum.
Han tänker dock aldrig mer ha företag ihop med andra, för tydligen kan man inte lita på någon, även om man känt en person i många många år. Sorgligt men sant.
Dom har rörelse i norge, danmark, finland. Dom har kursat norge och danmark, pga denna "kollegan".
Att sverige hänger kvar beror endast på att min sambo var den enda som inte hade några skulder till leverantörer, och alla papper i ordning.
Men eftersom dom har företagen ihop, så är det en tidsfråga innan fogden kastar sig över sverige oxå...
JAHA... en dirt?? just de, det pratade vi om
Vi har kollat på nätet, men vi kommer inte överens. Om priset.
Vi har sagt MAX 5000:-
Men han är sååå förbannad, för man kan inte köpa en dirt för det.
Dom kostar minst 10.000 mamma!!!
Jaså.....
Skit på dig.... ALDRIG att han får en cykel för 10.000... GLÖM!!
Saken är den, att vi har tjafsat om detta i ett halvår, och han förstår inte. Det är helkört, jag är dum i huvet som inte fattar att en cykel för 5000 är helt kass.
För honom handlar det om priset, hur bra den är. För det har hans kompisar sagt.
Nu har han ändå kunnat tänka sig en begagnad för att kunna få det märket han vill ha, det blir ju lite billigare. Liiiite billigare.... vi har kommit ända ner till 7000:-
Suuuuck...
Jag ringde på en cykel idag. Helt ny, köpt 27/6-08 för 7495:-. Försäkring i 12 månader finns.
Japp, kanon... vi kan få den för 5000:-..
Problemet är att jag tycker det är skumt.
Jag bad om en bild på cykeln, för att bilden som dom har i annonsen är tagen från en annan sida på nätet.
Men oj så mycket bortförklaringar, kameran var sönder, sonen var i finland och bla bla bla...
Han VILL ha den, och ja, det är rätt pris... MEN varför säljer du en helt nyinköpt cykel för 7495:- för 5000;- 3 veckor efter du köpt den???Och dessutom, dom har köpt den på hobbex?????
Det FINNS inga cyklar på hobbex, vi har letat, men det finns inte. Dom bad oss kolla bild på sportex på cykeln, men varför ska jag om den finns på hobbex????
Läs annonsen själv, vad tycker du, är det verkligen möjligt???
http://www.blocket.se/vi/16949491.htm?ca=15_s
(blev ett jäkla snurrigt inlägg, men jag har en hoppande son i soffan framför en dator och jag får SPAAAADER)))
Det var en jääävligt dyr muta, eller som man ska säga positiv förstärkning.
Jag anmälde honom till FMT i höstas, funktionsinriktad musikterapi.
Han var helt vansinnig, men jag trodde så mycket på detta, att jag drog till med en sjuhelsikes positiv förstärkning ;)
Han har HATAT det, men OJ vilken utveckling han gjort. Dom spelar in varje lektion, och det är en sån skillnad på pojken från han började tills nu så man tror inte det är sant.
Hållning, kordination, koncentration... ja ALLT.
Det är så roligt att se.
Tyvärr kunde vi inte infria vårt löfte som vi trodde.
Min sambo blev blåst av en kompanjon i företaget på ett antal miljoner, och han har inte kunnat ta ut lön alla månader detta året.
Nu väntar han bara på att kronofogden säger stopp, dom vill ha pengar, så måste han stänga igen.
Det kanske handlar om en månad drygt, så är konkursen ett faktum.
Han tänker dock aldrig mer ha företag ihop med andra, för tydligen kan man inte lita på någon, även om man känt en person i många många år. Sorgligt men sant.
Dom har rörelse i norge, danmark, finland. Dom har kursat norge och danmark, pga denna "kollegan".
Att sverige hänger kvar beror endast på att min sambo var den enda som inte hade några skulder till leverantörer, och alla papper i ordning.
Men eftersom dom har företagen ihop, så är det en tidsfråga innan fogden kastar sig över sverige oxå...
JAHA... en dirt?? just de, det pratade vi om
Vi har kollat på nätet, men vi kommer inte överens. Om priset.
Vi har sagt MAX 5000:-
Men han är sååå förbannad, för man kan inte köpa en dirt för det.
Dom kostar minst 10.000 mamma!!!
Jaså.....
Skit på dig.... ALDRIG att han får en cykel för 10.000... GLÖM!!
Saken är den, att vi har tjafsat om detta i ett halvår, och han förstår inte. Det är helkört, jag är dum i huvet som inte fattar att en cykel för 5000 är helt kass.
För honom handlar det om priset, hur bra den är. För det har hans kompisar sagt.
Nu har han ändå kunnat tänka sig en begagnad för att kunna få det märket han vill ha, det blir ju lite billigare. Liiiite billigare.... vi har kommit ända ner till 7000:-
Suuuuck...
Jag ringde på en cykel idag. Helt ny, köpt 27/6-08 för 7495:-. Försäkring i 12 månader finns.
Japp, kanon... vi kan få den för 5000:-..
Problemet är att jag tycker det är skumt.
Jag bad om en bild på cykeln, för att bilden som dom har i annonsen är tagen från en annan sida på nätet.
Men oj så mycket bortförklaringar, kameran var sönder, sonen var i finland och bla bla bla...
Han VILL ha den, och ja, det är rätt pris... MEN varför säljer du en helt nyinköpt cykel för 7495:- för 5000;- 3 veckor efter du köpt den???Och dessutom, dom har köpt den på hobbex?????
Det FINNS inga cyklar på hobbex, vi har letat, men det finns inte. Dom bad oss kolla bild på sportex på cykeln, men varför ska jag om den finns på hobbex????
Läs annonsen själv, vad tycker du, är det verkligen möjligt???
http://www.blocket.se/vi/16949491.htm?ca=15_s
(blev ett jäkla snurrigt inlägg, men jag har en hoppande son i soffan framför en dator och jag får SPAAAADER)))
Jag tog en restresa ;)
nåja, men det kändes så i alla fall.
Med kameran i högsta hugg by night för att föreviga det makalöst vackra, så infann sig utomlandskänslan.
Syrsorna som lät i gräset, ljuset, hela atmosfären...
Man kan bli religiös för mindre ;)
Här är två av bilderna
Visst är dom vackra ;)
Med kameran i högsta hugg by night för att föreviga det makalöst vackra, så infann sig utomlandskänslan.
Syrsorna som lät i gräset, ljuset, hela atmosfären...
Man kan bli religiös för mindre ;)
Här är två av bilderna
Visst är dom vackra ;)
Mitt bidrag på missionblog.at
Jag tipsade ju häromdan om fototävlingar på Missionblog
Jag var ju väldigt tvungen att skicka in mitt bidrag till Jump in the pool. Med ny kamera blir det extra kul ;)
Lätt blir det ju inte när man får kommentarer på tyska.. *haha* är lite ringrostig när det gäller det språket....
Men flugshow fattar jag ju ;)
Kommentaren:
wie bei einer flugshow... :-)
Och mitt bidrag, som du hittar här ;)
Jag var ju väldigt tvungen att skicka in mitt bidrag till Jump in the pool. Med ny kamera blir det extra kul ;)
Lätt blir det ju inte när man får kommentarer på tyska.. *haha* är lite ringrostig när det gäller det språket....
Men flugshow fattar jag ju ;)
Kommentaren:
wie bei einer flugshow... :-)
Och mitt bidrag, som du hittar här ;)
Min sköldpadda är en tiger ;)
Nåja, han heter ju Skalman, och han är sköldpadds-tecknad *hihi*
Nu har kameran varit framme igen...
Han är såååå gooo min lille misse ;)
Nu har kameran varit framme igen...
Han är såååå gooo min lille misse ;)
Det här är lillsnabel ;)
Jag hittade denna helt ljuvliga pellefant inne hos Bloggoraklet
Den vill åka på en låång resa runt bloggvärlden. Nu har han hamnat hos mig. Jag ska vårda han ömt, hålla han i famnen.
Det bästa med denna lilla är att han är alldeles tyyyst ;)
Jag kan ha honom bredvid mig när jag sitter vid datorn, han behöver aldrig bajsa, aldrig äta, tjatar inte, han är helt enkelt bara ljuvligt tyst och go ;)
Han ska hjälpa mig, att påminna mig om att jag behöver ta lite tid för mig själv. Det får bli hans mission hos mig ;)
Gå in till Bloggoraklet och ta med dig honom till dig oxå
2008-07-09 @ 08:31:52
Jag blir glad för en kommentar:)(2)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Jag blir glad för en kommentar:)(2)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Jag tänkte åka till netonnet
Det sa jag för en stund sen, då vi varit vakna sen kvart över 5, av någon outgrundlig anledning, så blev det morron då...AAAARRRGHHHHH.
Vi kan väl åka allihop då säger gubben
!?!??!?
Är det så jobbigt att låta mig få en stund för mig själv...
Strax efter säger han att han ska åka och köpa lysrör....
Inget snack om att vi ska åka allihop och handla lysrör....
Men allihop ska ranta efter mig när jag ville ha en stund i ensamhet och kolla på kameragrejer.
suuuck....
Kanske jag måste sluta planera i mitt huvud och sen bli tjurig då nån annan tänkt sig nåt annat.
Vad vet jag... men jag behövde bara lite luft..
Men vi kan åka allihop inga problem, sen är jag världens gladaste resten av dan... NOOT
Vi kan väl åka allihop då säger gubben
!?!??!?
Är det så jobbigt att låta mig få en stund för mig själv...
Strax efter säger han att han ska åka och köpa lysrör....
Inget snack om att vi ska åka allihop och handla lysrör....
Men allihop ska ranta efter mig när jag ville ha en stund i ensamhet och kolla på kameragrejer.
suuuck....
Kanske jag måste sluta planera i mitt huvud och sen bli tjurig då nån annan tänkt sig nåt annat.
Vad vet jag... men jag behövde bara lite luft..
Men vi kan åka allihop inga problem, sen är jag världens gladaste resten av dan... NOOT
bloggergame - missionblog.eu
Nu har jag hittat en sida där man kan bli premierad för sina fotokunskaper ;)
Jag som älskar att ta kort, får verkligen något att bita i.
Just nu pågår en tävling som heter "jump into the pool"
Man ska helt enkelt ta en bild av ett poolhopp och skicka in.
Sidan är på engelska. You can earn money, and maybe a porsche ;)
Photo & Video Blogger Game : Become Famous: Fun Unlimited
http://www.missionblog.at
Det blir nya roliga missions hela tiden, vem vet, man kanske blir berömd som amatörfotograf ;)
Jag som älskar att ta kort, får verkligen något att bita i.
Just nu pågår en tävling som heter "jump into the pool"
Man ska helt enkelt ta en bild av ett poolhopp och skicka in.
Sidan är på engelska. You can earn money, and maybe a porsche ;)
Photo & Video Blogger Game : Become Famous: Fun Unlimited
http://www.missionblog.at
Det blir nya roliga missions hela tiden, vem vet, man kanske blir berömd som amatörfotograf ;)
2008-07-07 @ 16:41:34
Jag blir glad för en kommentar:)(1)
Permalink Få betalt för bloggen
Trackbacks ()
Jag blir glad för en kommentar:)(1)
Permalink Få betalt för bloggen
Trackbacks ()
Jag är nominerad ;)
Jag blev så superduperglad, jag har blivit nominerad av Jayne
Jag ska välja ut 7 st som jag vill nominera, och DET var minsann inte lätt. Vill ju nominera så många ju.
Men när jag gick lite djupare i tanken, så fann jag dom 7 jag vill nominera ;)
Här är dom 7 personer, som jag har valt ut med stor omsorg ;)
Bakombrillorna för att hon är en sådan kämpe, både för sig själv, och med barn. *beundrar*
Gullan för hennes helt underbara inlägg, man blir så glad. Sån äkta ärlighet finner man sällan
Agnetha för sin kamp mot sin sjukdom, och flera barn med diagnos, föreläser om sig själv och sina barn. MÅSTE läsas
Ulla67 för den underbart varma och välkomnande bloggen, med bilder på både mat och natur, så man dånar ;)
Tant Rasch för hennes fantastiska kreativitet och ordflöde. Den fina damptants-loggan har hon minsann gjort ;)
Mammamumrik för den fantastiska förmågan att kunna blanda verklighet med ordbajseri, helt underbart ;)
Cyberspunken för att jag känner att hon behöver det ;), nu är det dags att få lite fart på cyberspunken ;)
Frk F fick alltså inte va med, för någon kanske tryckt på fel knapp, och då kom jag inte in på den bloggen. och då blev jag suuur, ja, men annars så skulle jag nominerat, men det gick då inte då...
2008-07-06 @ 19:53:33
Jag blir glad för en kommentar:)(7)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Jag blir glad för en kommentar:)(7)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Ny kamera - fina bilder ;)
Jag fick ju tag på en ny kamera. Igår tog jag 700 bilder *harkel*
NÅja, jag hade ju hemskt roligt ;)
Så nu blir det ett bildinlägg...
Att få behålla dom färger man ser när man tar kortet var en hit...
En fantastisk tidig lördagmorgon, kl 02.30, taget med lite olika inställningar därav färgskiftningarna
Känner mig som rena journalisten. Pepprade kort på ungarna, den tar 3 bilder i minuten, och det var den bästa funktionen av alla, då man lyckas få guldbilder ;)
Det var för varmt igår för att liten skulle kunna vara jätteglad ;)
Liten fyrfoting måste ju oxå fångas på bild ;)
Det var alla bilder för idag ;) Kunde ju inte gärna lägga upp alla 700, hade blitt lite trååk ;)
Nu ska jag ge mig ut på nya fotoäventyr ;)
NÅja, jag hade ju hemskt roligt ;)
Så nu blir det ett bildinlägg...
Att få behålla dom färger man ser när man tar kortet var en hit...
En fantastisk tidig lördagmorgon, kl 02.30, taget med lite olika inställningar därav färgskiftningarna
Känner mig som rena journalisten. Pepprade kort på ungarna, den tar 3 bilder i minuten, och det var den bästa funktionen av alla, då man lyckas få guldbilder ;)
Det var för varmt igår för att liten skulle kunna vara jätteglad ;)
Liten fyrfoting måste ju oxå fångas på bild ;)
Det var alla bilder för idag ;) Kunde ju inte gärna lägga upp alla 700, hade blitt lite trååk ;)
Nu ska jag ge mig ut på nya fotoäventyr ;)
NU ska vi bota ADHD ;)
OBS!!!! väldigt mycket i mitt inlägg är skrivet med ironi och sarkasm, men dock en del fakta in i mellan. Ni som känner mig, är jag säker på kan urskilja vilket som är vad ;)
japp, och Damp, och låt oss bota allt vad funktionsNEDSÄTTNINGAR heter.
Om bara människor runtomkring, ja hela samhället kunde förstå vikten av att ändra hela atmosfären, och miljön, så skulle det inte finnas någon ADHD!!
Det är säkert, åtminstone när jag följer en länk från kommentarer i min blogg, då är det så.
Tänk ändå hur många är inte dom föräldrar som önskar, att det ändå vore så enkelt. Då slapp föräldrarna gå med på att "droga" ner sina barn, eller ge dom knark. Läkarna älskar att skriva ut knark till barn nämligen, för dom tjänar pengar på detta. Visste ni inte det?
Amfetamin finns det en drog som heter, har jag hört. Jag är mäkta stolt över att jag faktiskt inte har någon kunskap om denna drog, för hade jag haft den kunskapen och vetat hur den påverkar oss, så hade det varit ett tecken på att jag nyttjat den själv, förmodligen. Jag behöver inte skryta med att jag vet allt om ämnet... och varför skulle jag?
Det finns mediciner som botar ADHD, visste ni det? Dom heter bla concerta, ritalin, strattera. Visste ni oxå att det är mediciner som drogar ner oss???
Nu fattar jag äntligen varför jag är så förbannat trött jämt, jag är ju för fanken DROGAD!!
Det är ju fruktansvärt, och borde va straffbart.
Hade bara "någon" ordnat min tillvaro, min vardag, hjälpt mig med struktur, ändrat miljön i skola och på arbete så hade jag inte behövt knarka?!?!?!
Jag äter ju medicin helt i onödan. Det är ju ingenting värt att jag orkar hålla mig vaken en hel dag med mediciner, det hade ju varit enklare om min familj kunde ändra på sig, så jag orkar leva.
Men egentligen har jag nog Damp.. ja faktiskt, för nog fanken fanns det missbruksproblem i min familj när jag växte upp, om jag tänker efter. Och visste ni det, då får man damp?
När man har Damp så är det på detta vis :
Citat:
Damp: Ungar som har föräldrar som struntar i dom, förringar och behandlar allmänt fel och elakt, så blir dom också på ett visst sätt också. Dom SKA höras mest, stressar upp sin omgivning på ett negativt sätt, är aggresiva och destruktiva/självdestruktiva. För att om man behandlar människor på ett visst sätt så går dom sönder, vilket jag tycker säger sig själv. Ni föräldrar som är så här borde hängas upp på lokala torget för piskning + allmänt åtlöjje.
Japp, så nu vet vi faktiskt det, Har ditt barn diagnosen Damp, så är du en fruktansvärt usel förälder, som ska pinas inför alla.
Damp är en diagnos som använts mycket och som också är en "skällsdiagnos", jävla dampunge, har du damp osv....
Den används i allt mindre utsträckning, då den inte är internationellt gångbar, såsom ADHD är.
ADHD som diagnos sätts över världen och alla vet vad det är och vad det innefattar.
Damp är något helt annat än beskrivningen ovan. Damp får du inte för att du har/haft föräldar som är elaka och behandlar dig fel. Damp är inte heller lika med aggresivitet, destruktivitet osv.
Det här är Damp:
DAMP är en förkortning av Dysfunktion i fråga om Aktivitetskontroll och uppmärksamhet, Motorik-kontroll och Perception eller på engelska Deficits in Attention, Motor control and Perception. DAMP är en kombination av ADHD-symtom och motoriska-perceptuella svårigheter. DAMP är därigenom ett snävare begrepp än ADHD. |
Aktivitetskontrollen och uppmärksamheten är alltid avvikande vid DAMP. Därtill kommer svårigheter med motorik och perception, svårigheter som kan vara antingen motoriska eller perceptuella. |
Alltså kortfattat så är Damp lika med ADHD med tillägg motoriska och/eller perceptionella svårigheter.
Numer ställer man sällan den diagnosen utan man får ett tillägg till diagnosen ADHD:
betydande motoriska och perceptionella svårigheter.
ADHD, normal, Damp Autism, Asperger, oavsett vad, så är ALLA egna individer, egna personligheter. Man har också andra gener, som man ärver av sina förfäder, inte bara en diagnos.
Var och ens svårigheter, är just svårigheter just för den personen som har dom, och dom ska och bör tas på allvar, oavsett orsak.
Om det nu hjälper någon att medicinera så personen får en bättre vardag, ett bättre liv, varför ska vi ta ifrån någon det?
Ja, vill man nu kämpa för det, så lycka till. Men glöm då inte bort, att det finns mängder av barn och vuxna, som faktiskt äntligen fått ett fungerande liv. Ska vi missunna dom det?
Det ena utesluter inte det andra.
En fungerande miljö, vardag, är otroligt viktig. Men slutar verkligen hjärnan att åka torped för det??
Kan det vara så, att en medicin kan hjälpa någon att få ett lugnare inre, ett lugnare tänk? Är det så fel?
Jag tänker inte länka till personen, som "fått för sig" att dessa mediciner är som hin håle själv, den som verkligen vill läsa får leta själv. Jag är dock oerhört glad över att inte många kommenterar på den sidan, det visar att anhängarna lyser med sin frånvaro.
Ja, min son blev sjuk av concerta. Men betyder det då automatiskt att ALLA ska akta sig för den medicinen?
Jag äter ju själv concerta, och eftersom medicinen höjer vakenheten, och jag faktiskt plötsligt orkar hålla mig vaken, så kan den ju inte vara helt katastrofal??
Jag vet inte heller, om mina barn kommer att bli missbrukare av något slag, för det kan ingen veta. Faktiskt..... kan någon förälder veta det?? Ja, det finns dom som tror sig veta det (leta själv).
Men det finns mängder av studier som pekar på, att dom som medicineras tidigt, löper mycket mindre risk för att fastna i missbruk.
Det var ju väldigt synd egentligen då, att denna människa inte fick möjlighet att medicinera tidigare, så h*n slapp slösa bort 3 år av sitt liv på att faktiskt knarka REN amfetamin. Hur man sedan kan jämföra ren knark, med concerta, är för mig en gåta...
Och varför är bara concerta så livsfarligt, ritalin innehåller samma verksamma ämnen, men den är tydligen helt okej??
Kanske för att kunskapen inte sträcker sig längre???
OBS!!!! väldigt mycket i mitt inlägg är skrivet med ironi och sarkasm, men dock en del fakta in i mellan. Ni som känner mig, är jag säker på kan urskilja vilket som är vad ;)
Jag blir bara så jädra matt... och mattare blir jag, när man beskriver en ADHD-person utifrån sitt eget perspektiv, som att alla med den diagnosen är på ett visst sätt.
Jag kan inte läsa en termins kurs på en kväll.... jag har ADHD.... om du har ADHD, då kan du faktiskt det... varför kan då inte jag det? Är jag då utvecklingsstörd, eller bara drogad???
Om du kan det... är du då som du ska??? Och har du verkligen "bara" ADHD då???
Är det normalt??? *blink blink blink*
gonatt från en debattsugen majsan ;)
Körkortstillstånd
Nu är vi så gott som klara med handledarkurs, alla papper är ifyllda. Vi ska bara göra en synundersökning.
Eftersom sonen behöver glasögon för att se på långt håll måste vi göra undersökningen hos en optiker. Men det löser vi snabbt.
Men då fattas det ett läkarintyg. Jag var så stolt över mig själv för att jag lyckades ta tag i detta, och löste alltihop inom loppet av en vecka, trots stor turbulens men lillkillen i början på veckan.
Jag mailade läkarn för 2 veckor sen och bad om ett läkarintyg.
Jag fick svar per post för några dagar sen. Hon kan inte skriva ett läkarintyg nu, utan vill träffa sonen igen för att kolla lite mer hur han svarat på mediciner osv.
I mitten på augusti!!!
Jag satte fart med allt bara för att han har sommarlov så vi kan börja köra när vi alla är lediga.
Nu sket det sig i alla fall.
Man kan ju också se det som så att jag kunde vara lite mer förberedd han fyllde ju faktiskt 16 i mars.... men nu har jag ingen framförhållning och varför vet vi ju *harkel*
Jag är lite lätt sur över detta, och inte kan jag göra nåt heller eftersom läkarn är på semester.
Jag ska höra mig för lite försiktigt med läkarn på allergimottagningen på måndag, då hon oxå jobbar på Bup in i mellan och har stor erfarenhet av npf oxå.
Men jag är tveksam till att hon skriver ett intyg, då går hon ju emot sin kollegas beslut. Men det kostar ju inget att fråga faktiskt ;)
Samtidigt är jag nog en av få, som tycker det är bra att det krävs läkarintyg vid dessa diagnoser, trots att jag har barn med funktionshinder.
För store sonen är det inga problem med den formen av ADHD han har, men jag har väldigt svårt att se yngste sonen bakom ratten om 2 år när han får övningsköra.
Mycket kan ändras förstås men om det inte gör det, så ska han heller inte köra.
Men vi får väl vackert vänta då, allt annat är ju klart, men synd är det, för sonens skull...
Idag ska jag åka och titta på en systemkamera som jag önskat mig väldigt länge nu.
För en gångs skull är jag noga förberedd och har läst på om olika kameror. Har oxå varit runt och känt och klämt på olika så det inte blir några impulsköp som jag ångrar sen ;)
Jag älskar att fotografera och den kameran vi har når inte fram till det jag önskar.
För övrigt är det sista dagen på dagis idag, nu stänger dom i 4 veckor så det gäller att passa på att djupandas idag, så vi överlever semestern ;)
kram alla goa
Eftersom sonen behöver glasögon för att se på långt håll måste vi göra undersökningen hos en optiker. Men det löser vi snabbt.
Men då fattas det ett läkarintyg. Jag var så stolt över mig själv för att jag lyckades ta tag i detta, och löste alltihop inom loppet av en vecka, trots stor turbulens men lillkillen i början på veckan.
Jag mailade läkarn för 2 veckor sen och bad om ett läkarintyg.
Jag fick svar per post för några dagar sen. Hon kan inte skriva ett läkarintyg nu, utan vill träffa sonen igen för att kolla lite mer hur han svarat på mediciner osv.
I mitten på augusti!!!
Jag satte fart med allt bara för att han har sommarlov så vi kan börja köra när vi alla är lediga.
Nu sket det sig i alla fall.
Man kan ju också se det som så att jag kunde vara lite mer förberedd han fyllde ju faktiskt 16 i mars.... men nu har jag ingen framförhållning och varför vet vi ju *harkel*
Jag är lite lätt sur över detta, och inte kan jag göra nåt heller eftersom läkarn är på semester.
Jag ska höra mig för lite försiktigt med läkarn på allergimottagningen på måndag, då hon oxå jobbar på Bup in i mellan och har stor erfarenhet av npf oxå.
Men jag är tveksam till att hon skriver ett intyg, då går hon ju emot sin kollegas beslut. Men det kostar ju inget att fråga faktiskt ;)
Samtidigt är jag nog en av få, som tycker det är bra att det krävs läkarintyg vid dessa diagnoser, trots att jag har barn med funktionshinder.
För store sonen är det inga problem med den formen av ADHD han har, men jag har väldigt svårt att se yngste sonen bakom ratten om 2 år när han får övningsköra.
Mycket kan ändras förstås men om det inte gör det, så ska han heller inte köra.
Men vi får väl vackert vänta då, allt annat är ju klart, men synd är det, för sonens skull...
Idag ska jag åka och titta på en systemkamera som jag önskat mig väldigt länge nu.
För en gångs skull är jag noga förberedd och har läst på om olika kameror. Har oxå varit runt och känt och klämt på olika så det inte blir några impulsköp som jag ångrar sen ;)
Jag älskar att fotografera och den kameran vi har når inte fram till det jag önskar.
För övrigt är det sista dagen på dagis idag, nu stänger dom i 4 veckor så det gäller att passa på att djupandas idag, så vi överlever semestern ;)
kram alla goa
Självskadebeteende - råd och stöd
Jag vill tacka ALLA, ingen nämnd ingen glömd, som har svarat och varit till ett otroligt stöd.
Speciellt vill jag tacka er som ringde mig, och berättade om era egna erfarenheter.
Den ena som förälder till ett barn som gjort likadant, och den andra som själv har gjort sig illa.
Det var enormt viktigt för mig att få höra bägge sidorna. Känslorna som förälder när ens barn mår dåligt, och sidan utifrån den som mår dåligt som inte ser någon annan råd än att göra sig illa.
Nog för att det var skönt att komma till Bup, och känna att någon tog över för en stund, just då var det ovärderligt. Men sen kom känslan, vad gör jag nu? Kommer han att göra det igen? Vad ska jag göra då?
Inte blev jag erbjuden nåt samtal efter. När den första chocken har lagt sig kommer ju alla frågor och tankar inför framtiden.
Jag ringde till min egen sjuksköterska som har stor erfarenhet av vuxna med självskadebeteende, fick pratat med henne en stund. Hon fick lugnat mig med att en gång inte alls behöver starta igång ett fortsatt beteende.
Sjuksköterskan som vi träffade igår ringde och kollade hur läget var.
På eftermiddan ringde den nya sköterskan som ska ta över efter semestern. Vi pratade en lång stund, om bägge pojkarna.
Min store son var ju vaken när det hände, och jag hyperventilerade ju i 2 timmar så jag kunde inte prata med honom.
Han var helt slut igår han oxå, så han sov inte mycket han heller. Vi har försökt att prata med honom, men han säger bara att det är lugnt, ingen fara.
Men ingen kan orka bära hur mycket som helst, och det har ju varit väl mycke kring hans bror.
Detta pratade vi om, och hon kände att bägge pojkarna skulle få träffa en manlig sjukskötare som börjar i augusti. Jag ville att dom någon gång skulle få komma dit utan mig, om det är något dom vill prata om som inte jag ska höra.
Så min äldste fick en tid i augusti.
Dom ska även starta igång någon "pojkgrupp" där ungdomar i samma situation kan få träffas och dela med sig av sina erfareneheter. Hon skrev upp att bägge killarna skulle få möjlighet till detta.
Hon frågade också om det kunde vara bra om killarna fick en arbetsterapeut för sin egen del, vilket jag mer än gärna tackade ja till. Det kan vara bra för dom att få någon utifrån som hjälper dom med strukturen i sina rum, med sina grejer, med allt som ska kommas ihåg med skola och allt vad det innebär.
Det underlättar också för mig, att jag blir mindre stressad om någon annan tar den biten.
Dom har ju fått en ny arbetsterapeut på Bup oxå, dom gör mycket bra i den omorganisationen dom håller på med.
Det är många nya som börjar på Bup nu, och nya anställda är pigga och alerta och vill göra MASSOR. Det är bäst att passa på innan deras lust trappas av ;) Har vi tur hinner vi få mycket hjälp innan det sker.
Jag pratade med en av lägerledarna i förmiddags, och allt har gått JÄTTEbra. Han var på ett strålande humör hela eftermiddan och kvällen. Så jag hoppas hoppas hoppas att det vänder, och att vi inte behöver uppleva en sån här sak igen.
Det var det absolut värsta jag varit med om. Ett skrubbsår kan du blåsa på, plåstra om, men smärtan i själen kan du inte ta bort. Det står utanför ens kontroll, och skapar fullständig panik.
Min lille lille kille, jag saknar honom nu så det gör ont. Men samtidigt är det enormt skönt att vi får vara ifrån varandra lite, och bearbeta allt på varsitt håll. Man går lätt varandra på nerverna.
Jag hoppas att den nya sköterskan på Bup tog till sig vad jag sa till henne idag. Att det fattas något, ni kan inte bara koncentrera er på att hjälpa barnen, stödet måste innefatta hela familjen. Brister det hos den vuxne så är ändå allt förgäves i slutändan. Det blir nästan bara värre med alla scheman, goda råd, och hjälpmedel dom skickar med. Det skapar än större ångest hos en förälder med liknande svårigheter, och man får enormt dåligt samvete när man sen inte fixar det.
Idag känns det otroligt mycket bättre. Inga panikattacker ;)
Gubben är på väg hem från köpenhamn, tjejerna ligger, och store sonen sitter med hörlurar vid datorn.
Jag är SJÄÄÄÄLV!!! och det är sååå skönt...
TACK ni alla goa för att ni finns...
Speciellt vill jag tacka er som ringde mig, och berättade om era egna erfarenheter.
Den ena som förälder till ett barn som gjort likadant, och den andra som själv har gjort sig illa.
Det var enormt viktigt för mig att få höra bägge sidorna. Känslorna som förälder när ens barn mår dåligt, och sidan utifrån den som mår dåligt som inte ser någon annan råd än att göra sig illa.
Nog för att det var skönt att komma till Bup, och känna att någon tog över för en stund, just då var det ovärderligt. Men sen kom känslan, vad gör jag nu? Kommer han att göra det igen? Vad ska jag göra då?
Inte blev jag erbjuden nåt samtal efter. När den första chocken har lagt sig kommer ju alla frågor och tankar inför framtiden.
Jag ringde till min egen sjuksköterska som har stor erfarenhet av vuxna med självskadebeteende, fick pratat med henne en stund. Hon fick lugnat mig med att en gång inte alls behöver starta igång ett fortsatt beteende.
Sjuksköterskan som vi träffade igår ringde och kollade hur läget var.
På eftermiddan ringde den nya sköterskan som ska ta över efter semestern. Vi pratade en lång stund, om bägge pojkarna.
Min store son var ju vaken när det hände, och jag hyperventilerade ju i 2 timmar så jag kunde inte prata med honom.
Han var helt slut igår han oxå, så han sov inte mycket han heller. Vi har försökt att prata med honom, men han säger bara att det är lugnt, ingen fara.
Men ingen kan orka bära hur mycket som helst, och det har ju varit väl mycke kring hans bror.
Detta pratade vi om, och hon kände att bägge pojkarna skulle få träffa en manlig sjukskötare som börjar i augusti. Jag ville att dom någon gång skulle få komma dit utan mig, om det är något dom vill prata om som inte jag ska höra.
Så min äldste fick en tid i augusti.
Dom ska även starta igång någon "pojkgrupp" där ungdomar i samma situation kan få träffas och dela med sig av sina erfareneheter. Hon skrev upp att bägge killarna skulle få möjlighet till detta.
Hon frågade också om det kunde vara bra om killarna fick en arbetsterapeut för sin egen del, vilket jag mer än gärna tackade ja till. Det kan vara bra för dom att få någon utifrån som hjälper dom med strukturen i sina rum, med sina grejer, med allt som ska kommas ihåg med skola och allt vad det innebär.
Det underlättar också för mig, att jag blir mindre stressad om någon annan tar den biten.
Dom har ju fått en ny arbetsterapeut på Bup oxå, dom gör mycket bra i den omorganisationen dom håller på med.
Det är många nya som börjar på Bup nu, och nya anställda är pigga och alerta och vill göra MASSOR. Det är bäst att passa på innan deras lust trappas av ;) Har vi tur hinner vi få mycket hjälp innan det sker.
Jag pratade med en av lägerledarna i förmiddags, och allt har gått JÄTTEbra. Han var på ett strålande humör hela eftermiddan och kvällen. Så jag hoppas hoppas hoppas att det vänder, och att vi inte behöver uppleva en sån här sak igen.
Det var det absolut värsta jag varit med om. Ett skrubbsår kan du blåsa på, plåstra om, men smärtan i själen kan du inte ta bort. Det står utanför ens kontroll, och skapar fullständig panik.
Min lille lille kille, jag saknar honom nu så det gör ont. Men samtidigt är det enormt skönt att vi får vara ifrån varandra lite, och bearbeta allt på varsitt håll. Man går lätt varandra på nerverna.
Jag hoppas att den nya sköterskan på Bup tog till sig vad jag sa till henne idag. Att det fattas något, ni kan inte bara koncentrera er på att hjälpa barnen, stödet måste innefatta hela familjen. Brister det hos den vuxne så är ändå allt förgäves i slutändan. Det blir nästan bara värre med alla scheman, goda råd, och hjälpmedel dom skickar med. Det skapar än större ångest hos en förälder med liknande svårigheter, och man får enormt dåligt samvete när man sen inte fixar det.
Idag känns det otroligt mycket bättre. Inga panikattacker ;)
Gubben är på väg hem från köpenhamn, tjejerna ligger, och store sonen sitter med hörlurar vid datorn.
Jag är SJÄÄÄÄLV!!! och det är sååå skönt...
TACK ni alla goa för att ni finns...
