Handläggare på FK - tänker dom??
Jag kan inte "skryta" med, att jag träffat på särskilt många bra handläggare på den instansen.
MEN, under 2 års tid, har jag haft 3 st handläggare.... (ovanligt va.... dom byter lika ofta som en annan byter trosor)
Jag har träffat 2 av dom, den tredje hann komma och gå, inte helt ovanligt det heller.
Dessa 2 jag har träffat, har däremot varit HELT otroligt suveräna. Duktiga, trevliga, förstående.
Jag är förvånad, för jag har aldrig nånsin träffat på såna människor på FK förut.
Jag förstår ju naturligtvis, att jag haft en enorm tur, och att jag är en av få, som har den turen.
Jag läser på Miccan´s blogg, om hennes handläggare. En handläggare som vet ALLT om hur Miccan fungerar, vad hon behöver i form av förberedelse, trygghet och information.
Ändå, har människan mage, att bara skicka ett brev där hon talar om att hon nu går på semester, och att vi får höras vid senare.
Höras vid senare? Vad betyder det? Betyder det att handläggaren kommer att höra av sig, eller betyder det att Miccan ska ringa handläggarn när hon behagar komma tillbaks från semestern??
Miccan har under många många år fått kämpa i den största motvind som går att kämpa mot.
Jag vill inte lämna mer info om det här, men jag vet att det varit och ÄR ett helvete fortfarande många gånger.
Miccan kämpar sig till slut igenom gymnasiet, men TOPPbetyg, vilket ingen trodde henne om.
Jo förstås hennes familj, och jag då förstås ;) men ingen annan.
Nu har hon sökt in till Universitetet, och har kommit in på göteborgs universitet, geografiprogrammet, heltid och ska läsa samma utbildning som alla andra där. Har ni hört??
Miccan har kämpat sig igenom alla år i skolan och ska nu läsa på göteborgs universitet!!!!
Jag är så imponerad, och det ger mig otroligt mycket hopp inför framtiden när det gäller mina egna. Man KAN, och det GÅR.
Det här vill Miccan göra, för att kunna få ett jobb senare, med riktig lön. Hon kämpar för att slippa få en arbetspraktik.
Det är här problemet med försäkringskassan sätter käppar i hjulet. Miccan har sökt aktivitetsersättning, för att kunna känna trygghet under sin studietid.
Istället för att ge henne klara besked, om hur det blir, så skickar handläggarn ett brev mitt i sommarn, och talar om att hon går på semester, och att dom får höras vid efter det???
Nu har denna handläggare skapat oro och otrygghet hos Miccan, för nu vet hon inte hur det blir med varken studier eller annat....
Jag förstår inte vad som är så svårt...
Lite medmänsklighet, kan väl inte vara dyrare än att handläggarn kan kosta på sig liite av den varan??
Jag vet Miccan att det här kommer att lösa sig. Om inte annat så hota med Majsan, så jääklar ;)
Fast å andra sidan har du en mami som sköter det där jääklar alldeles förträffligt ;)
Du ska gå den utbildning du kommit in på, du ska också få aktivitetsersättning, var så säker.
För alltså ärligt, spelar det egentligen någon roll för FK..... om du inte får läsa den utbildningen med aktivitetsersättning, så blir det ju arbetspraktik, och då får du ju aktivitetsersättning ;)
Samma pengar, men om du får läsa din utbildning, så har staten snart ytterligare en välbetald skattebetalare, för att utbildningen leder till ett arbete ;)
STÅ PÅ DIG gumman, du fixar det här. Du får gnälla på mig om dom är dumma mot dig ;)
Gå in och läs hos MICCAN, hur försäkringskassan hanterar detta.....
Jag ställer mig bredvid dig...i såfall och skriker!!!
Studiemedel som alla andra får när man läser på universitetet, duger inte det? Jag vet inte mycket om aktivitetsersättning så jag ska inte lägga mig i. Men studiemedel finns alltid att söka eftersom hon sökt ska gå på universitetet.
Självklart "duger" det åt min dotter. Du har nog inte läst hennes blogg alls eftersom du uttrycker dig så här Linda!! När man inte kan få förståelse från folk som själva har NPF var skall man då söka den?? Jag ger upp fullständigt att försöka förklara mer när jag läser din kommentar!! Vi är inte så korkade så att vi inte läst allt om studiemedel och vet det.
Förlåt TACK Majsan för ett förträffligt inlägg som vittnar om stor förståelse och empati! Tack också Jayne för du förstod!
Ursäkta mig, men vad i H*e? Du har inte läst inlägget alls märker jag Linda! Nu blir jag asförbannad på dig. Frågan är inte om jag ska söka studiemedel eller ej. Frågan är att få svar tidigt så att man kan söka sig till det andra alternativet då. och gissa vad det andra alternativet är? JO! studiemedel!
Så du! Jag blir inte arg om jag inte får aktivitetsersättning. Jag blir arg när man inte får inte ordentligt svar.
hipp hepp ;) här ryker det gnistor ;)
Jag ville bara inflika med att vi alla har olika förutsättningar.
Har man en tryggad tillvaro sedan innan ekonomiskt, kanske det funkar med enbart studiemedel.
Men med Miccan´s bakgrund i åtanke, och att hon lever ensam och själv får stå för alla utgifter, är läget något annat.
Aktivitetsersättning är i princip samma sak som sjukersättning, och utbetalas från 18-30 års ålder.
Att kunna få det stödet under en kort period så man kan komma vidare i livet, få ett arbete med lön ser inte jag som något fel, och inget som jag heller missunnar någon.
Det handlar om trygghet under en period, en trygghet Miccan behöver efter allt som har varit.
Som sagt, alla har eller har fått olika förutsättningar. Alla kan inte göra/fungera som alla andra. Det är ju det hela saken gäller, det är därför min blogg handlar om npf....
Hoppsan, det var inte meningen att såra någon. Förlåt om jag uttryckte mig på det sättet. Som jag skrev ovan så har jag ingen aning om hur det fungerar med aktivitetsersättning, men ville påtala att det finns studiemedel som alla har rätt att söka.
Nej, jag har inte läst hela Miccans blogg, därmot uppfattade jag som att Miccan menade att hon skulle behöva skippa utbildningen för att hon inte skulle få aktivitetsersättning i tid, och då menade jag att det finns studiemedel att söka.
Jag tycker inte det finns någon anledning att bli asförbannad för mig för att jag påtalar något som är en självklarhet för andra högskolestudenter. Det blir lätt missförstånd när man uttrycker sig skriftligt, men jag hoppas att man kan vara så storsint att även om någon tar illa vid sig av något jag skrivit så menar jag aldrig något illa.
Fråga vad jag menar innan ni blandar in starka känslor, för är det något jag vet om universitetet är att basgrupper är en stor del av kunskapslärandet och då fungerar det inte att bli asförbannad så fort någon utrycker sig på ett sätt som i själva verket bara är ett missförstånd.
Jag har som sagt ingen aning om vad aktivitetsersättning innebär utan har själv studiemedel, trots mitt eget npf.
Att bli klappad på huvudet, antytt att man tror man står över andra och missförstådd som i kommentaren ovan är inte vad situationen som Miccan befinner sig idag kräver.
Att studiemedel finns att tillgå vid studier är något de flesta medborgare i vårt avlånga land vet. Det tillhör allmänbildningen att veta detta. T o m Jag (Ewa) är medveten om det trots att jag bara är lokalvårdare och alltså har en låg utbildning.
Hur skolan funkar är nog vår familj mer medveten om än de allra flesta om man brytt sig om att sätta sig in i vår situation.
Då Micaela har aktivitetsersättning beviljad till juni 2009 så ville hon få ha kvar den under den beviljade tiden för att kunna komma i rutiner i lugn och ro för sina studier. Det borde du Linda som skriver att du själv har npf vara helt medveten om att det är viktigt.
Miccan har aldrig någonstans antytt att hon ger upp studierna det har du läst in helt på egen hand men hon får en betydligt tuffare situation att snabbt komma in i rutiner men det får bli så då. Det inlägget handlade om är handläggningstid, FK:ans bemötande och rätten att få något som man redan är beviljad för att kunna ta kontrollen över sitt liv framöver och kunna leva självständigt.
Tack igen Majsan för att du finns och har en värme, empati och förståelse för hur en NPF:ares vardag är!
Okej, tack för klargörandet. Jag läste in något helt annat. Jag menade ändå inget illa och jag hoppas allt ordnar sig till det bästa för Miccan.
ja herre gud! dom puckona på FK undrar man ju ibland över. jag har tack o lov hållt mej borte från deras "listor" men hört en drös med skräckexempel på hur människor kan behandlas. Borde finnas ett krav att innan som får handlägga åt en människa ska dom gå i denns skor 2 veckor. vet vad smärta är, eller veta hur dennes vardag funkar. inte bara sitta där på sin höga stol o peka finger o säga vad som ska göra eller inte göras.
min exsvärmor är exempelvis supersjuk. hon har långgången fibromyalgi och allvarliga problem med hjärtat. (plus en hejdundrans mycket annat) nu har hon blitt av med sin peng minsan. dom vill inte skola om henne, nej då. man lägger inte en 55 åring i skolan igen. men ändå får hon inget nånstans ifrån. hon har typ en 13 olika läkares intyg om att hon inte kan jobba, men bryr do sej? nope! dom tog henne till SIN läkare som kollade på henne 1½ minut. äh, du ser väl frisk ut.. (?) va? inga undersökningar nada! så nu går hon hemma utan cash ändå kan hon inte jobba. inte att hon inte vill, hon vill inget annat än att kunna jobba.. men icke, de går inte..
