Det har vi fått idag, bägge över 40 år gamla.. nåja, jag är inte 41 än minsann ;) sååååå mycke över är jag inte...

Vi träffade boendestödet och arbetsterapeuten idag, och nu börjar vi lägga upp en strategi för framtiden.
Vi ska träffas varannan vecka året ut, med lite uppehåll för deras semester.

Vad vi fick i tankeläxa var att se att vi är olika, och fungerar på olika sätt. Vi jobbar och tänker olika, och det måste vi lära oss att acceptera. Tex så när gubben får för sig att röja någonstans, så tömmer han bokstavligt talat det rummet han föresatt sig att rensa i.
Jag klarar inte att göra så, för jag får panik, för då blir det ännu rörigare för mig, och jag vet inte vilken ände jag ska börja i, och om jag överhuvudtaget ska orka hela vägen.
Jag vill dela upp det i små rutor, jag delar systematiskt in ett rum och betar av det bit för bit. På så vis, så kan jag när jag känner att luften går ur mig, avsluta, utan att ha rört till det alls.
Problemet är, att gubben tycker det tar alldeles för lång tid att göra så, det händer ju liksom inget känner han. Och jag känner att hans sätt får mig att gå bananas, och jag blir trött bara av att se det, och måste gå därifrån, varpå han blir grinig för att jag inte hjälper till.

Därför måste vi börja se, hur olika vi tänker och agerar, utan att bli irriterade och gå bananas.

Vi fick många läxor idag... suuuck ;)
Det finns inte längre något "sen" i ordboken. Det ska ersättas med NU.
Gör det genast, och med en gång.

Läxa till:
Stanna upp när en ny impuls kommer, att shit jag måste ju bara .... stanna kvar där du står och befinner dig, och skriv på sin höjd upp på en lista det som just fångade din tanke, fortsätt sedan med det du höll på med.

Vi fick frågan, vad vi skulle göra när vi kom hem.
japp, gubben fick i läxa att sätta upp en brevhållare i hallen som har stått på golvet i säkerligen 3-4månader. Där ska inkommande o utgående post läggas. Han skulle oxå köpa en stooor almenacka för hela familjen, och kolla brädan till poolstegen som vi ordnat för ungarna, så den inte har ruttnat av vätskan och går mitt itu.

Jag skulle ta hand om 8 maskiner ren tvätt som låg på vardagsrumsbordet, lägga in den på respektive plats.
Det är döööden för mig, men jag har sen långt tillbaks utvecklat en strategi för att undvika detta dödsupprag. I lådor sorterar jag o viker tvätten DIREKT i var och ens låda, på så vis blir livet mycke enklare att sen lägga in den.
Nytt är oxå sen en tid tillbaks, att jag lägger in mina kläder, tjejernas, och yngste sonens, dom andra får ta reda på sitt själva ;)

Det var VARMT idag. Jag klarade knappt att röra mig. Det där uppdraget jag hade idag, tog nästan kål på mig, och hängde över mitt huvud hela dan.
När gubben la barnen så slet jag tag i mig själv, och gjorde dödsrycket ;) svetten sprutade, men jag bet ihop. För aldrig nånsin att jag tänker sitta där på nästa möte och få frågan, gjorde ni det ni skulle???
Nepp... liiite skämmigt.

ja, trots att gubben jobbade hela eftermiddan, så fick han ju lov minsann, att hämta skruvdragarn, och sätta upp den där posthyllan ;)
Inte kunde han väl strunta i det heller ;) Sen kom han ut med alla verktyg, och flinade stort, jahapp, då lägger jag väl tillbaks dom igen där jag hämtade dom ;)

Hela saken leder till att du tänker på ALLT du gör. Och får en massa saker gjort, som du normalt bara driter i ;) för att det ääär så jobbigt o jag gör det seeen...

Funderingar på hur vi egentligen funkar har legat över oss hela dan.
Idag så åt ungarna sallad, med räkor, majs, gurka, skinka, tomat, svamp etc..
Den lilla säger plötsligt, jag är mätt, okej, då ställer jag in resten i kylen.
Jag tar tallriken, o samtidigt ropar den andra dottern, FÄÄÄÄRDIIIIG,... fine, jag tar med tallriken, ställer den på en hylla på vägen, torkar dottern o vi går ut.
När äldste dottern säger, nu är jag mätt , så säger jag att då ställer jag in din i kylen oxå, som jag gjorde med din systeee..... uuups... plötsligt kan jag inte minnas att jag verkligen gjorde det...
DÅ kommer jag på, att den står kvar där jag ställde den, det bara försvann...
Mycke flugor finns det, spyflugor gröna äckliga, som dyker på allt som står framme,  det är inte trevligt....


Men man får mycket tankar, när man väl pratar om hur vi har det.
Därför behöver man bli påmind om detta, genom att få prata med någon som förstår, och kan, och kan hjälpa en att tänka annorlunda.

Innan gubben går isäng, som han precis gjorde säger han, jag skulle behöva stryka en skjorta, men jag gör det i moorg..... hepp hepp hepp....
hur var det nu..... med SEN ????

tänk nu på hur mycke bättre du mår när du går o lägger dig, om du gör det idag.
Men nähe, det struntade han i..... jaja, som sagt, man kan ju bara ta EN sak i taget.
Det tar tid att lära sig nya beteenden och strategier. Men vi har precis bara börjat. Och det känns otroligt hoppfullt.
Vi kommer att stärkas av detta. Bara det att lära sig, att se att ens partner är olik en själv, och tänker och agerar på sitt sätt, kommer att ge så mycket. För det är nog inte så majsan, att allt som är självklart för dig, ska va självklart för alla andra ;) ;)

Boendestödet kommer nästa vecka, och tills dess så har vi i uppdrag att ha rensat ut ett förråd, och sorterat ut sånt som ska slängas, så när boendestödet kommer, så ska vi köra iväg med det. För vi kan få våra ryck minsann, och röja, men sen tar det stopp, det vi har röjt blir plötsligt stående nån annanstans, på sin höjd kan det landa 3 meter från huset i friggebon ;)

Men då kommer majsan o måste undra... men du, tänk om, vi faktiskt får ett ryck  o kör iväg med det oxå, då har vi ju liksom inget att göra när boendestödet kommer...

Japp, säger arbetsterapeuten...... alltid alltid, en plan B.....
I npf-världen behövs alltid en plan B, för inte så sällan händer något åt ena eller andra hållet som raserar plan A ;)

Återigen, har jag hopp om livet. Äntligen känns det inte så övermäktigt, för vi får uppföljning hela tiden, och bara måste agera mellan mötena, för uppföljningen blir inge trevlig om vi struntat i det vi skulle göra ;)

Jag bara ÄÄÄLSKAR effekten av nätverksmöten ;)


pööööss