fan själv är lös i detta huset, så måste det va...

Sonen kom hem vid halv elva, jätteglad, cykeln är kanon, och han har träffat på kompisar som var megaimponerade. Han är helnöjd.

Tårtan som han inte hann äta innan han åkte, ville han då ha.
Men då ska gubben börja krångla... men vi kom ju överens om att vi skulle äta den tillsammans i morgon...
Tjejerna hade längtat efter tårta så dom fick lov av sonen att ta varsin bit trots att han inte var hemma.

Fint, så tjejerna ska få äta av sonens tårta, men han ska vänta tills i morrn????
Suuuuck...
Jahapp... så då avslutar vi en kanonfödelsedag, med att sonen blir skitlessen och rantar ner på sitt rum....

Bra jobbat...
Då gör jag som jag inte ska, får jag alltid höra. Jag blandar mig i, och undra va fan det är som är problemet.
Det är HANS födelsedag, det är väl klart att vi ska äta tårtan nu...
Han kommer inte ihåg den överenskommelsen, då var han bara inne i cykeln, det är glömt nu.
Och dessutom gjorde jag klart för gubben så borde du veta vid det här laget hur ungen funka, och kunde räkna ut med lilltån hur en sån sak slutar.

Så han fick krypa till korset, och ropa upp sonen, så nu har vi ätit tårta.

Under denna stund brakar fan lös igen..... *andas djupt*

Vet inte hur det startade, men store sonen, som varit hos sin pappa i helgen, kom in på att pappa faktiskt inte kan betala extra pengar hur som helst, för hur är det med dom 2500 som han betalar varje månad.
Jag lovar, min näsborrar vibrerar, och tinningarna bultar.
Det är inte första gången som deras "käre" fader har såna här diskussioner med sina barn, om vad han betalar till oss för att ta hand om HANS barn.
Är han så jävla dum, så han tror att 2500 kr i månaden ska täcka 2 tonåringars behov med kläder, mat, nöjen, aktiviteter, cyklar o mopeder, så borde han fan söka hjälp, för då är det nåt allvarligt fel.

Och det handlar inte om mängden pengar, det handlar om att ställa upp för sitt barn, nån jävla gång.
Sonen ringde och frågade om 1500 kr till frakten, för vi kände att det blev för mycke pengar. Men icke, det har han inte, det är ju semster vet du osv osv.... jaha... fan det tänkte jag inte på..... att han hade semester. Inte visste jag att han var den ende som hade semester nu.... nä så klart, han måste ha semesterpengar, det behöver ju inte vi...

Det värsta utav alltihop är att han sitter o har såna här diskussioner med sitt eget barn. Jag förstår inte att man kan vara så opsykologisk.
En 16-åring har ingen aning om kostnader för hus, mat, kläder osv, men får en 16-åring höra att vi FÅR 2500 för att försörja dom, så självklart är det tokmycke pengar för honom. Vad hans pappa lyckats med återigen, är att få sonen emot oss, för vi har sååååå mycke pengar.

Faderskapet ifråga har själv gjort ett medvetet val. At flytta till norge, med sin nya och deras dotter. För mig är det obegripligt hur man kan flytta ifrån sina barn så långt. Han ringer aldrig, har inte ens ringt sin son på hans födelsedag. vad ger ni mig för den. Han överlämnar helt o hållet till grabbarna att ringa o hålla kontakt när dom vill.
Yngste sonen stampade ner foten för 4 år sen, och sa att han ALDRIG mer åker till pappa. Det har han inte gjort heller...

Jag sa till min äldste idag, som för övrigt har ett 20-tal år fram tills han är vuxen, att han hemskt gärna får flytta till sin pappa om han vill. Det är inga problem. Så kan han kanske va glad om han får en penna i månaden för att kunna skriva.
För så illa är det. Yngste sonen sa när vi var i vimmerby, att när dom var med pappa i gränna, så fick dom några stycken polkagrisar var, för han hade inte råd med mer. När dom var på universeum kunde han inte köpa 2 st batterier till sin son´s kamera så han kunde ta kort, för det hade han inte råd med.
Jag köpte en polkagris till sonen i vimmerby, säkert 25 cm hög.... den kosta 39 kr... en hel förmögenhet faktiskt.
Har jag inte råd att unna både mig själv och barnen nåt när man är på semester, så kan man likväl hålla sig hemma. Ska man säga nej till allt så har man förstört nöjet med alltihop. För vad kommer dom ihåg???

Jo, när vi var i gränna ....... han kommer inte ihåg nånting av det dom såg.
Visst kan man få snåla trots att man åkt iväg. Men det här är ingen engångsföreteelse, såhär har det alltid varit.

Jag viker mig dubbel, vrider mig 78 varv för att göra vad jag kan för barnen. Får snåla in på nåt annat, för att vi ska kunna få lugn och ro när någon fastnat i en cykel tex.....
Han har ingen aning, om hur vi lever, hur vi har det, hur vår ekonomi ser ut.
Kom inte o inbilla mig du käre fader, att du flyttar hela ditt pick o pack och flyttar till ett annat land, om det inte betalar sig jävligt bra.
Och kom inte heller o slå i mina barn EN enda gång till, att du betalar det dubbla i bostad och matkostnad mot vad vi gör.
Vi är SEX st, ni är TRE.
Enligt min logik, så borde då VI betala det dubbla mot vad du gör.

Skrämmande.... vi får hem en otrevlig och sur unge efter besöket hos pappa. Och allt handlar om, att han då lurat i sin son att vi minsann har så mycket pengar, som han då hjälper till att betala, så sonen plötlsigt tycker VI är snåla?!?!?!?

Men tja.... om jag vill så kan jag, ta en advokat som kollar upp hans inkomst, och begär underhåll i procent av hans lön... så ska vi se hur jävla roligt det kan bli att leva sen.....
Och ändå vet han, att gubben väntar på konkursen och inte alltid får ut lön varje månad... hur fan är man funtad då??

Jag är så arg så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Nu har han gått för långt.... det här var droppen...
Men jag ska sova på saken.... nu får han lägga av och lura i sina barn saker som han inte har en aning om.

Jag är LESS.....
undra förresten hur mycke servicen på moppen kostar som lämnades in i dag... räcker underhållet till de tror ni???