Körkortstillstånd
Eftersom sonen behöver glasögon för att se på långt håll måste vi göra undersökningen hos en optiker. Men det löser vi snabbt.
Men då fattas det ett läkarintyg. Jag var så stolt över mig själv för att jag lyckades ta tag i detta, och löste alltihop inom loppet av en vecka, trots stor turbulens men lillkillen i början på veckan.
Jag mailade läkarn för 2 veckor sen och bad om ett läkarintyg.
Jag fick svar per post för några dagar sen. Hon kan inte skriva ett läkarintyg nu, utan vill träffa sonen igen för att kolla lite mer hur han svarat på mediciner osv.
I mitten på augusti!!!
Jag satte fart med allt bara för att han har sommarlov så vi kan börja köra när vi alla är lediga.
Nu sket det sig i alla fall.
Man kan ju också se det som så att jag kunde vara lite mer förberedd han fyllde ju faktiskt 16 i mars.... men nu har jag ingen framförhållning och varför vet vi ju *harkel*
Jag är lite lätt sur över detta, och inte kan jag göra nåt heller eftersom läkarn är på semester.
Jag ska höra mig för lite försiktigt med läkarn på allergimottagningen på måndag, då hon oxå jobbar på Bup in i mellan och har stor erfarenhet av npf oxå.
Men jag är tveksam till att hon skriver ett intyg, då går hon ju emot sin kollegas beslut. Men det kostar ju inget att fråga faktiskt ;)
Samtidigt är jag nog en av få, som tycker det är bra att det krävs läkarintyg vid dessa diagnoser, trots att jag har barn med funktionshinder.
För store sonen är det inga problem med den formen av ADHD han har, men jag har väldigt svårt att se yngste sonen bakom ratten om 2 år när han får övningsköra.
Mycket kan ändras förstås men om det inte gör det, så ska han heller inte köra.
Men vi får väl vackert vänta då, allt annat är ju klart, men synd är det, för sonens skull...
Idag ska jag åka och titta på en systemkamera som jag önskat mig väldigt länge nu.
För en gångs skull är jag noga förberedd och har läst på om olika kameror. Har oxå varit runt och känt och klämt på olika så det inte blir några impulsköp som jag ångrar sen ;)
Jag älskar att fotografera och den kameran vi har når inte fram till det jag önskar.
För övrigt är det sista dagen på dagis idag, nu stänger dom i 4 veckor så det gäller att passa på att djupandas idag, så vi överlever semestern ;)
kram alla goa
du ska vara stolt över dig själv, di har gjort ett bra jobb
Jag fick skit i går av en " vän" när jag sa att min semester börjar när skolorna börjar...
Njut av din dag och se ändå det ljusa ( om det går) med att slippa tider ett tag.
Du är BÄST MAJSAN
Vad skönt att ni fått handledarkursen avklarad nu, trots allt. :D
Jag använde det intyget jag fick när jag ansökte om aktivitetsersättning. Sen så tar det sin lilla tid att få ett körkortstillstånd. De måste ju besluta om det också. Mitt tog upp till sex veckor, och jag fick inte ens så mkt tid som man annars ska få för att jag använde ett ganska gammalt intyg. Men det gick bara jag skulle skicka in ett annat, nyare intyg på en gång. Det har jag narturligtvis inte gjort för att jag har känt att jag inte behöver det. Om jag behöver ett körkortstillstånd i framtiden så ansöker jag bara om det igen..
fick du tag i någon kamera
Min psykolog är faktiskt en man :P
Jag vet. Det är förvånande.
Ja, dessa barn. Min 16 åring tjatar på mig att vi ska börja övningsköra men jag tänker vänta med det, vis av erfarenhet. Mina två äldre började när dom var 16 år men det blev ändå det sista halvåret som dom övningskörde innan dom fyllde 18 år. Moa funderar mycket på om hon kommer att få ta körkortet och det tror jag hon klarar av. Concertan gör underverk med henne. Det känns som en skänk från ovan.
Jag har fotat ganska mycket med min kamera, den är ju inte så avancerad men passar mig perfekt. Tyvärr lånade Moa den igår och alla bilder som vi tog under kvällen (vi firade Emelies födelsedag) är bort raderade. Hon är så olycklig nu men det går ju att ta nya bilder.
Hoppas att ni får en fin sommar, andas och ta varje tokig dag som den kommer. Vad kan vi annars göra som har barn som är "annorlunda". Kram till dig.
Jag förstår din tanke..men för mig är det semester med varje lov...speciellt dessa långa för de innebär INGA läxor...
Givetvis kvarstår min sons svårigheter..men nu sliper jag tjata och hålla reda på väskor, läxor, böcker, tröjor,nycklar till skåpet, anteckningar, prov... ja allt som har emd skolan att göra. Vi har ju ingen bra kontakt och bra stöd i skolan...
Men som sagt... jag föstår vad du menar!!!!
Kram
Vilken intressant blogg! Har ingen med de diagnoserna i min familj eller närhet, så det är verkligen intressant att få veta lite mer än det man läser och hör i medierna.
