Det slog mig just, är det bra med semester egentligen???
Jo för dom flesta kanske.... men fanken vet om jag tillhör dom flesta??

Många föräldrar till barn med npf faaaasar inför sommarlov och semester. Rutiner ändras, den invanda strukturen försvinner i ett nafs...
Och ja, jag är en av dom föräldrar som inte alls gillar sommarlov, det innebär bra mycket mer konflikter, svårigheterna som alltid finns att få vardagen att funka blir plötsligt övermäktiga.

Igår va gubben helt vansinnig för att det bara är han som "plockar" skiten i huset.... (som vanligt då).... men jag tycker att JAG bara plockar, och ingen annan... (lite tid för eftertanke behövdes då)

Och jag kom fram till.... alltså vad GÖÖÖR jag egentligen. Inte mycke kan jag säga.....

Efter lite mer tankearbete, så förstår jag att jag har precis lika svårt för ledighet som sonen...

Jag klarar inte av när det liksom bara "flyter". Jag får ingen ordning alls. Jag vet inte vad som ska hända, när det ska hända, och varför, och det får resultatet.... INGENTING.

På eftermiddagarna efter en hel dags spikande kan gubben komma in o fråga om vi ska ut me båten, men då är jag helt över i huvet. Då har jag gått en hel dag och ödslat energi på allt jag behöver och måste och borde göra, så jag orkar bara inte. Det där skulle vi gjort direkt efter frukost... då hade det funkat.

Häromdan fick jag ett tokbryt för att han spikat och sågat hela dan, och han förstod inte varför, för jag hade ju sagt att det var ok....

Jag förstod inte heller... men jag kom på de sen.... om jag inte VET hur länge han ska va borta, så tappar jag fokus helt, jag hamnar i nåt vakuum, och "fastnar" i nån form av ingenting.

Hade jag däremot fått ett klockslag... "jag bygger till kl 16, sen kommer jag in" så ok, då hade jag kunnat fokusera på annat... än just bara "näääär är han färdig"

För honom blir det lite jobbigt, för han vill ju göra sitt tills han känner sig klar. Men jag klarar inte de.... här får vi problem.

Som tur va, kunde jag efter mitt utbrott se varför det skedde, och att det handlade om att jag inte kunde hantera situationen. Och jag kunde oxå tala om då att det var orättvist. Vad jag inte kunde få fram var behovet av att vara ensam....

Jag funkar inte alls överhuvudtaget när det inte finns hållpunkter på dagarna. Jag har problem att få ihop det även när dagis, skola, jobb o allt ångar på, men det är ändå lättare, för då VET jag vad som ska hända härnäst.....

Man lär sig inte alls nåt nytt varenda dag sa min son idag...... jooo... det tror jag bestämt man gör, varje dag, hela tiden lär man sig nya saker.

(förresten kunde jag hitta exempel på nya saker han lärt sig varje dag fleeeera dagar tillbaks, vilket gjorde honom lite putt.. haha)

Rom byggdes inte på en dag... säger dom..... och nä, dom har väl rätt. Hittar man bara rätt stenar att gjuta grunden med, så står vi stadigt sen :)

Jag gör våååågen...

usch. så roligt är det ju inte så man måste göra vågen.

Men, periodvis så reagerar jag på ALLT jag läser, ser och hör.... utan undantag (nåja, nästan)

förr har jag satt på mig skygglappar och undrat vad folk har för problem egentligen, för det är ju BAAARA jag som har rätt, tycker rätt, uppfattar rätt.... etc etc...

Nu stannar jag plötsligen upp, och får försöka se ur ett annat perspektiv på saker jag reagerar på, ställa frågor som : är det JAG som har en snedvriden syn? är det JAG, som uppfattar sakerna på ett annat sätt????

Men jag har ju inget svar på detta..... för hur ska jag kunna veta säkert om det ÄR jag.... eller andra.... *suuck*

Exempel från nu idag just för en stund sen: Har köpt GT idag med bilaga, bilagan idag är hallå....

Rubrik: 3 kvinnor om att vägra följa idealet... alltså idealet size zero... åååh va härligt tänker jag med människor som tycker om sig själva, som går ut med att dom är stolta för vilka dom är osv osv...

ända tills jag bläddrar fram o ser dessa 3 kvinnor......

Alltså... det KAN ju va så att jag har en knepig syn på hur kroppen ser ut osv... men ärligt talat... jag hade vart jäävligt nöjd om min kropp såg ut som deras i naket tillstånd!!!

Den första kvinnan ligger på mage på bilden. Tittar man riktigt noga så kan man se att hon har en del mage.... men varför ligger hon då på mage så att den inte syns om hon är så jääävla (ursäkta) stolt över denna kropp???

Nästa sida visar upp en kvinna med en kropp som många skulle kunna döööö för att få ha..... Hon är ju jättesnygg, i alla fall i mina ögon. Jag hade gärna haft den platta magen.... ja faktiskt...

3:dje kvinnan.... tja... vad ska jag säga. Tror knappast hon drar mer än strl 36... max.....  jo tack.... jag hade oxå varit nöjd med gott självförtroende om jag haft dessa 3 kvinnors kroppar....

Där står dom o visar upp ursnygga kroppar i tidningen och ondgör sig samtidigt över det smala idealet... och att man ska vara nöjd med sig själv så som man ser ut?!?!? Men hallå.... ???

Har jag inte förstått nu igen???

Hade dom däremot visat en frodig kvinna, i vilken ålder som helst, som uppmanar unga flickor att vara nöjda med sina kroppar... då kunde jag bättre ta till mig det budskapet....

Men jag hittar inte budskapet i detta fallet..... man har fortfarande visat, att man ska dölja det som sticker ut, att dom som är nöjda ser ut som dom på bilderna..... för mig blir det helt fel....

hur vidrigt som helst utan meds....

igår eftermidda somna jag ju kl 4 o sov i 2,5 timmme..... vid halv elva somna jag igen... och sov till halv tio i morse.... stöööön

vid 12 gick ja o la mig igen?????.... var helt slut... sov i 2 timmar... varpå jag fick nog ..... faktiskt.... så här kunde jag minsann inte ha de...

så jag tog min medicin, och efter nån timme så säger gubben min, ja hjärtat... nu går du att umgås med igen, nu är du mycket trevligare.... jösses......

Och återigen så känner jag hur tragiskt det är att jag behövt gå i hela mitt liv med den här obeskrivliga tröttheten utan att någon av alla läkare o psykologer jag träffat förstått vad det handlar om....

klart måste jag ju släppa tanken på det... och fokusera på hur bra det blivit nu... men svårt är det... har ju lite lust att stämma någon....

nåja.... det blir nog en o annan stämning efter sommarn i vilket fall som helst... annars blir det ju alltför tråkigt...

nu är det dags för kudden igen... sååå vaken blev jag ju ändå inte tydligen... zzzzzzznaaaaaaaaaaaaark...

sa jag till min sjuksköterska. Jag tyckte hon kunde ta alla pillerna o göra av dom nånstans där dom hade bättre verkan...

Det var för några veckor sen. Jag har varit jävligt trött det sista och inte mycke har funkat o det kändes meningslöst att äta medicin då om dom ändå inte hjälper.

Hon sa att jag kunde prova o va utan nån dag eller så för o se om det blev nån skillnad. Det tänkte jag prova när sonen åkte på läger o gubben har semester. Alltså idag då....

Kan bara konstatera, medicinerna funkar... .alldeles för jävla bra.

Kan man bli tröttare än jag vart idag?? Jag tror faktiskt inte de... och har jag varit så här trött i hela mitt liv??? Tänk va fort man glömmer ändå.... ja, jag har varit så trött i hela mitt liv.

Jag har heller inte hört alls va folk sagt till mig idag, allt har gått mig förbi, totalt vakuum har jag befunnit mig i. Vi var ute o rodde i en liten gummibåt jag o tjejerna (det gick ju ok, jag fick ju sitta)..... omdömeslös som jag plötsligt blev (konstigt) så skulle jag sätta lite fart på den här båten för 199:- och tog i lite varpå åran gick av... japp... varför inte... nåt måste ju alltid gå fel när jag är med ;)

Så hur lätt blev det tillbaks då, fick sitta o paddla med en halv o en hel åra utan stöd av årtullar 300 meter tillbaks hem...

ja la båten på stranden.... lämna den där o gubben fråga om jag bundit fast den, för det har ju blåst en del idag... DAAAHHH... varfö dååå??? Klart jag inte hade.... kan väl inte tänka på sånt heller....

Nåja.... ska i alla fall inte klaga på medicinen mer, den funkar...

Men jag har oxå haft hjärtklappning i några veckor, o hjärtat hoppar ibland dubbelslag o det känns som det ska hoppa ur allra minst. Det är en vanlig biverkning, men jag vill oxå se om det beror på medicinen eller om det kan va nåt annat. Det kan jag bara få reda på om jag gör några dagars uppehåll.

Kl fyra i eftermiddags så orkade jag inte längre.... ramla ihop på sängen o sov i 2,5 timme..... och vet ni.... jag ska strax gå o lägga mig igen... jag är sååå trött....

så ävven om jag känner att jag inte får struktur o tappar ordningen trots medicinering så gör dom så att jag orkar hänga i en hel dag... och för att inte tala om humöret... huugha.... det har inte varit kul att känna mig idag kan jag säga....

Ett par dagar till ska jag göra uppehåll, för att kolla om hjärtat lugnar sig...... för så här trött klarar jag bara inte av att vara.

Min son blir ju helt hopplös om han nån dag inte får sin medicin. Han har ju den hyperaktiva formen av ADHD, för mig är det motsatsen. Jag kan säga som så att han är INTE kul utan mediciner... så jag kunde väl räknat ut ändå att jag oxå skulle märka skillnad utan...

Nu ska jag kolla om gubben gjort mat... för trots allt måste man äta... säger dom....

o sen... NAAATTI NAAATTI.......ZZZZZZZZzzzzzzzzz

har jag haft här... och nu är jag gråhårig.. förresten har jag inget hår alls för det har jag slitit av i min kamp för att lösa detta....

Man ska inte ha olika leverantörer för tekniken i huset så mycke säger jag...stööön... man blir skickad fram o tebax o ingen vill ta ansvar för problemet...

Det visade sig att vi inte hade något telefonabonemang, det sas upp när jag valde IP-telefoni... men hur har vi då kunnat surfa i snart ett år, eftersom det krävs ett teleabonemang för just detta???

DEEET var mystiskt säger alla leverantörer jag ringer till??? Visst, så då blir man lurad på massa abonemangskostnader fast man inte behöver???

Så då fick jag ju beställa nytt abonemang... nytt bredband.... japp.... när jag gjort allt detta så ringer min bredbandsleverantör och ber så tusen många gånger om ursäkt för att dom missat att ge mig väldigt viktig info.... nämligen att kablarna gjorts om till "hel" ledning i samband med byte till IP-telefoni.... japp.... och således så krävs inget abonemang då...

Fick ringa o ångra alla beställningar igen... piiinsamt... o visst hade vi internet, om jag koppla modemet direkt i datorn.... men inte om jag koppla ihop den med routern... klia klia huvet...

fel på routern.... och jösses måste ju ha ny genast då... funka inte heller... nåja... jag satt här o hängde över bordet förut o klicka o ändra inställningar o blaj blaj... o tjoff... så nu surfar vi...

Är väl egentligen ganska onödigt att försöka analysera vad som var fel och hur det blev rätt???.... det finns ändå aldrig några svar på de...

Nu undrar jag bara hur många jag har missuppfattat av alla människor jag pratat med.... o skällt lite på då oxå ;).... hmmm... det får jag ju heller aldrig veta, men det är något som är jobbigt sen jag fick diagnos. Hur vet jag när JAG missuppfattar och tolkar fel, eller när helt enkelt den andra personen är helt trög???... För det FINNS faktiskt andra som är tröga oxå... helt säkert ju...

Som hon på ip-telefonin som säger att hon faktiskt skickat ett mail till mig har jag inte läst de???? nääääää.... faktiskt inte, jag har ju inget internet... kan ju knappast va jag som inte fattar då...

sluttjatat för ida....

av ett mail jag fick så passande igår.

Underbart och kom så lägligt efter helgens bravader ;)

Håll till godo:

 Hej

Här får ni med många kramar 

 Tänk på detta.

Du kanske inte tror på det, men det är till 100 % sanning! Och får jag inte  tillbaka detta mail får jag ta den smällen

1. Åtminstone 2 personer i välden äskar Dig så mycket att de skulle dö för  Din skull.

2. Åtminstone 15 personer älskar Dig på något sätt.

 3. Den enda anledningen till att någon hatar Dig, är att de skulle vilja vara precis som Du.

4. Ett leende från Dig kan ge lycka till vem som helst, även om de inte  känner dej.

5. Varenda kväll tänker någon på Dig innan den somnar.

6. Du betyder allt för någon.

7. Om det inte vore för Dig, skulle någon inte leva nu.

 8. Du är speciell och unik.

9. Någon som Du inte ens vet existerar, älskar Dig.

 10. När Du gjort ditt livs största misstag, kommer det något gott ur detta  med.

 11. När Du tror att hela världen vänt ryggen åt

 12. När Du tror att Du inte har den minsta chans att få som Du vill, får Du  det inte heller. Men om Du tror på Dig sjäv, får du Exakt som Du ville, förr eller senare.

 13. Kom alltid ihåg komplimanger du fått, glöm alla otäcka gliringar.

14. Tala alltid om vad Du tycker om folk till dem. De mår mycket bättre, om de vet.

 15. Om Du har en underbar bästa vän, ta Dig tid att låta vännen
veta att  denne är underbar. Sänd detta brev till alla Du bryr dig
om, inklusive de som du bryr dig om  men inte känner så väl och inklusive
Den person som sände det till Dig. När Du gjort detta kan Du lysa upp en
persons dag och kanske, får dennes> perspektiv på livet att bli till det bättre! Det kan trots allt inte vara  fel?

Tillägnat alla vänner jag känner som tar mig för den jag är och älskar mig trots fel och brister ;)

(brukar aldrig läsa mail som vidarebefordras till mig likt ett sånt här, men något fick mig att ändå titta, det är jag glad för, det stärkte mig ytterligare) 

dom tycker JAG är knäpp???? Halleluja..... tja... när jag tänker efter, så är jag ganska knäpp..... men jag är smart nog att stå för det oxå hahahahhaha.... 's'

hur många vågar de????? *blink*

O jädra nickanpickan som inte svarar på sms, du ska fååååååå grrrrrr......

Skrev ett långt inlägg och kom åt nån skit-tangent och allt försvann, och täntkte att.... tja.... det var väl inte meningen då... (alltid kan man skylla på nåt)

I mitt nästa liv så ska jag bosätta mig så långt ifrån andra hus jag bara kan...... så jag själv kan välja när jag vill umgås...

Vi blev inte inbjudna till dagens bryggfest..... varför... jo... för att vi inte är medlemmar.... varför... jo... för att jag sommarn 2001 fick veta att man bara får bli medlemm när man bygger ett nytt hus?!?!?!? Befintliga hus då alltså är inte aktuella. Enda anledningen till att jag ville vara medlem var att mina pojkar skulle få lov att bada på deras "fina" strand och ha en möjlighet att träffa andra barn i området. Men nähä.... det gick ju inte... sen dess har jag inte frågat igen...

Men idag var det bryggfest.... och hela gatan var bjudna utom vi....  jag skiter , med handen på hjärtat i denna festen, men vi hade nämligen ingen jävla aning.....

Och min sambos kusin är inte heller med i bryggföreningen, men är bjuden för att hans mamma är med och har bjudit med sin son.... grattis....

när jag ikväll undrar varför det är så här.... så blir jag sågad (alltså mycket snack händer ju innan, efter och under tiden)  men kontentan var.... jag har ju inte förstått nånting... jag måste ju ha missuppfattat alltihop, självklart var vi bjudna till festen.... och bla bla bla..... hur skulle en familj på 6 personer ha missat en inbjudan till en fest?????

Och självklart har jag missuppfattat svaret jag fick 2001 när jag blev nekad inträde i bryggföreningen, för alla är välkomna dit..... okej, då har alltså min sambo också missuppfattat detta??? Alltså är vi dumma i huvet???? Ja, det var precis så som min sambos morbror´s fru sa idag,..... att vi är dumma i huvet, för vi har HELT missförstått detta.....

IIIIsssccchhh... jag vill inte leva i morron när min sambo "som inte hörde detta" vaknar och får veta vad som blev sagt.... .... hjälp..... stackars grannar.... vojne... vooojne.... puuuhh...

men så här blev de..... .jag blev å det närmaste utslängd av mina döttrars favorit för att hon tyckte jag var så j-----vla dum.... GRATTIS snälla lilla damen.... vill du se mina döttrar igen????

Sen ställde jag mig mitt på golvet, och blev ignorerad av 4 personer i säkert 10-15 min..... dom pratade, skrattade och hade allmänt trevligt, och jag hade så pass vett att hålla truten under tiden, jag bara studerade........ dom låtsades som om jag inte fanns.... *s*

Och...... men bry dig inte om henne, hon har ju missuppfattat allting, hon förstår ju faktiskt inte, hon har ju funktionshinder. Var det nån som uttryckte detta???? Nej. Ingen: Men stämningen, och attityden talade om att så var fallet........  jag fanns inte..... innan jag gjorde utredningen så var jag den som dom lyssnade på.... nu är jag nobody....... frågan är då.... gjorde jag rätt som talade om att jag har fått diagnosen AS/ADHD?????

Jag svarar själv: JA, jag gjorde rätt... för jag har fortfarande mina vänner kvar.... faktiskt *ler* många vänner, med och utan diagnos, och dom vännerna behandlar mig precis som jag alltid varit, dom gör ingen skilland på mig från då till nu....

Men det gör mina grannar... och det märks tydligt..... vilka tror ni jag väljer att umgås med?????.....

Jag undrar bara hur en svärdotter ena dagen kan sitta o prata skit om sin svärmor, o nästa dag försvara henne bara för att framstå i rosa skimmer, och jag undrar ännu mer hur en svärmor ena dagen kan sitta och kräkas över sin svärdotter för att nästa (när densamme står framför henne) kan höja henne till skyarna och tycka att det inte funnits nån duktigare i hela vida världen....

Och så tycker folk att det är trevligt med grannar???????

Nja.... varken eller.... grannar och släkt är ungefär desamma....

dom är värst...