Pusslar ihop mitt liv
Jag pusslar varje dag för att få ihop mitt liv.
Så också denna dag.
Jag blir inte långrandig här, då den här bloggappen som blogg.se har, kunde vara lite mer användarvänlig. Alla har faktiskt inte, hur konstigt det än låter, en fungerande dator.
Jag sätter en gummisnodd här, kommer du hit, går du dit, och sen tillbaka.
Eller hur 😜
http://katastrofhuset.wordpress.com
Allt är inte som det ser ut att vara, allt är inte som det är. Men med lite ödmjukhet kan vi förstå, att alla lever olika, och gör så gott dom kan ❤
(efterredigering, och hur såg mitt inlägg ut med blogg.ses fantastiska app!?!? Gör om gör rätt, hoppas att ingen behövde se den saliga röran med länkar över hela sidan) snälla, kan ni kanske fixa en app som liknar wordpress???
Bygger hus
Jo, jag bygger o bygger o målar. Har fått en väldig fart.
Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder förrän senare.
Den vänlige arge snickarn från kanal 5 dök ju upp till slut, och vi blev lite upp o nervända ;)
Jag kan inte delge några bilder förrän programmet har sänts vilket blir till våren. Lite frustrerande, då jag älskar att lägga upp bilder. Men så är det.
Vi har det underbart och har fått ett helt annat lugn. Nja jag har ju fått dåndamp och far fram o renoverar.
Han kommer ju tebax snart och snokar, bäst att göra nåt då ;)
Kan nån skänka lite tid???
Det var ju allt meningen att jag skulle blogga lite mer nu när det äntligen kom en fungerande app.
Men jag har som vanligt tokmycket omkring mig. Fast nu mer än vanligt, men det är roliga och spännande grejer som händer, samtidigt som det tar tid och kraft.
Snart ska här renoveras (mer om de lite längre fram) Därför har jag stora projekt med att rensa ut och röja bland all "skit" man har. Passar på o slänga så mycke som möjligt.
För att orka med livets rasande tempo tränar jag stenhård militärträning 3 dgr i veckan.
Det får huvet att stängas av i åtminstone 1 timme :-D
Nu har jag dock pajat höften igen, förmodligen för att jag burit för tungt och fel, så nu klarar jag inte tempot i träningen. Skit!!! Så fort jag får råd måste jag gå o fixa till de som hamnat snett.
Jag döööör om jag inte får träna.
Nähäpp, nu ska jag bära ut lite skräp till bilen för bortforsling. Femte lasset jag kör iväg nu ;)
Vi har inte glömt! Har ni? Skolfront!!
Vi glömmer det aldrig, den dagen jag kände mig tvingad att skriva in min son i särskolan.
Jag gavs inga andra val.
Tiden där höll på att knäcka honom totalt. Det var en utav alla gånger jag var livrädd att förlora honom. Att han skulle ge upp.
Skolfront gjorde ett reportage om sonen. Delar av det kommer att sändas ikväll 22:30 på SVT1
Vi har inte glömt. Nu ser UR till att ingen annan heller riskerar glömma ;)
http://www.ur.se/Skolfront/Hosten-2011/Sarskolan/
Testar nya appen ;)
Men NU kanske det äntligen kan gå smidigt att blogga här.
Jag har varit utan fungerande dator i snart ett år, vilket gjort det krångligt att blogga.
Ni vet allt måste ju gå enkelt ;)
Nu har blogg.se äntligen fått till en app, som jag nu provar på min iPad
Bjuder på en skojig bild oxå.
Här händer saker HELA tiden ;)
VÄNTA!!! Jag ska bara....
Det står: Visdomsord.
VÄNTA!!! Jag ska bara.....
Och så lite fina stjärnor och en gladgubbe ;)
Det där är standardsvaret från ALLA i detta huset, så då kunde jag lika bra skylta med det oxå ;)
När min 7-åring fått veta vad det stod, så frågade hon undrande "men varför är det en glad gubbe där då?"
Haha, ja DET kan man ju fråga sig då mamman i huset inte alls gillar det där svaret. Men det går ju att göra allting lite roligare faktiskt, nu blir jag inte lika frustrerad när jag får det svaret.
Ler varje gång jag ser min fina skylt med våra visdomsord ;)
Sitter här och funderar på om jag borde ge mig på nånting i huset. Har ju faktiskt fyllt en tvättmaskin, en diskmaskin och farit runt lite med dammsugarn. Det borde väl nästan räcka??
Dessutom ska sonen iväg senare och ska köras så jag hinner nog inte påbörja nåt. *funderar*
I morgon och på Tisdag är det dessutom kurs med alla goa attitydambassadörer. Så egentligen bör jag ju vila idag så jag orkar detta.
Och dessutom hinner jag ju inte färdigt om jag startar igång nåt. Och på Onsdag är jag nog säkert så trött och måste vila.....hmmmm
Jag ska nog fundera lite till..... jag ska bara ;)
Samma rubrik.... tänk va tiden går... ändå
Men det skullle väl lösa sig.
Gjorde det de då?
Ja, faktiskt. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur länge vi haft varmvatten... ett par veckor kanske??!?!
För det känns som vi alltid haft varmvatten o aldrig varit utan. O innan dess, när vi inte hade varmvatten kändes det som vi alltid varit utan?!?!?
Jag vänjer mig helt enkelt med det som är, just för stunden liksom.
Eehh....
Och, bye the way.... så är jag just nu helt utpumpad och dränerad på energi. (ovanligt?!?!?!) ja..
Håller på att hämta mig från ett MEGA-UTBROTT på mina äldsta söner.
Det finns inga diagnoser i världen som försvarar att man inte tar något som helst ansvar. Det gör faktiskt inte de...
Det är med stor sorg, och många tårar med det, inser, att jag borde ställt större krav tidigare.
Jag orkar fan inte mer.....
Tänk va tiden går ändå....
Om en vecka eller två, eller om kanske något halvår så har dagens händelser mer eller mindre bleknat. (ja åtminstone i min värld)
Jag tänker att om kanske inom en vecka så står det en ny varmvattenberedare i mitt hus. Hur det ska gå till har jag ingen som helst aning om, för pengar till det har jag inte. Men som sagt, varmvatten måste vi ju ha, och det får jag väl lösa... på nåt sätt. Får sova på det.
Jag vill nog mest säga, att hur jävligt livet än må vara, så finns det en annan dag, en morgondag. Det kan väl ändå bara bli bättre, i alla fall så småningom.
Men just nu.... life sucks...
Får väl bada barnen i handfatet med uppvärmt vatten från vattenkokaren ;)
Jag är inte trött - jag bara vilar.... lite
Fast jag har tappat intresset lite granna för datorn, blogg, facebook whatever.....
Fast egentligen inte, jag vill väldigt gärna, och har MASSOR att skriva om, och därför blir det inte av, för jag har för mycket... att skriva om eeeh o var börjar jag?!?!?!?
Just när jag känner att jag vilat färdigt så händer de nåt så jag måste vila om??!?!
Vi har varit lediga under veckan som gått, varit hemma från allt vad skola och fritids heter.
Det är ju vinter och kallt och åka pulka är förbannat roligt ;)
Finns inga backar där vi bor, så vi åkte iväg i Onsdags. Mina tjejer och en klasskompis till stora dottern. Vi hade SÅÅÅ roligt, vi fikade och mös i solskenet.
I Torsdags åkte vi igen, med grannen och hennes två barn. Hon tog en promenad med deras hund och jag kollade alla 4 barnen. Grannpojken hade en snowracer, och min äldsta ville testa. Hon åkte och det gick KANON, och min lilla ville åka. Min stora sa, SNÄLLA först får jag åka en gång till. NÄ, det ska va rättvist, så jag sa att lillsyrran ska åka först.
Ibland ångrar jag att jag är så envis....
Min lilla ville inte åka själv, så jag åker med. Säger till henne att hålla in benen, (är så rädd att dom ska fastna med benen)
Jag tråcklar oxå in mina ben på medarna. Och vi åker. SWIIIIIISCH!!! OOOIIII!!!!!!
Plötsligt kan jag inte styra, det går bara inte att svänga. Det går inte JÄTTEfort, men det går.... Försöker få ut benen för att bromsa, men jag kan inte, och från ingenstans ser jag ett träd komma farande. Det händer så jävla fort, jag hinner inte göra så mycket. Jag undrar fortfarande hur man kan hinna reagera på dessa nanosekunder. När jag inser att vi kommer att smälla in i trädet, släpper jag allt för att skydda min dotter.
Det jag minns är min dotters huvud som med full kraft smäller in i trädet. Samtidigt som det smäller kastar jag mig åt sidan med tösen i famnen, och jag är helt säker på att NU DÖR HON. Hon är DÖD!!
En sån smäll klarar ingen.
Samtidigt som det smäller, VRÅLAR hon, hon GALLSKRIKER, fullständigt VANSINNIGT gallskrik. Nästan som hon är förbannad. Jag ligger där och inser, att hon inte alls är död. Hon lever, hon skriker. Jag sätter mig upp och börjar kolla hennes huvud, pannan, näsan, tänder, allt....
ingenting....
Hur är det möjligt???
Inte en skråma, ?!?
Hon säger att hon har ont i kinden... jag frågar om hon har ont i huvet, mår illa, hur hon ser osv....
Allt verkar bra.
Jag har lite ont i handleden....
Snowboarden?? Tyvärr gick den inte att åka på mer.... Grannpojken var helt förtvivlad. Vi hade kört sönder hans snowboard.
Jag gick och satte mig med dottern i bilen. Det var svårt att avgöra, om hennes simmiga ögon var pga smällen, eller chocken.
Man blir trött av hjärnskakning... man blir trött av chock, vilket är vad??
Ringde sjukvårdsrådgivningen som rådde oss att åka till vårdcentralen. Tösen fick en ordentlig undersökning, och vid det här laget var hon på gott humör.
Endast en liten rodnad på ena kinden avslöjar äventyret.
Hur är det möjligt?
Jag minns att jag ville skydda min dotter. Jag har på något sätt fått upp min arm. Så när vi smäller i trädet, så bromsar jag smällen med min underarm, och sen smäller min dotter sitt huvud i min arm. Jag hade min dunjacka på mig, som säkert fungerade som en airbag. Jag kommer fortfarande inte ihåg att min arm tog smällen, jag var fullt upptagen med att skydda min dotter.
Men hon hade inte ett en skråma. Hade hennes huvud smällt i trädet..... end...
Jag hade bara lite ont i handleden efteråt.
Tills senare på kvällen....
På nyårsafton vaknar jag kl 4 på morron, och vet inte var jag ska ta vägen med armen.
Först då inser jag vad som egentligen hänt, och får nästan hjärtinfarkt vid tanken på min dotters huvud.... om inte min arm hade varit där.
Änglavakt eller skyddsinstinkt?
Tillbringade större delen av nyårsaftons dag på akuten. Har inte tid med några brutna armar eller sprickor. Har aldrig brutit något eller haft några sprickor, så jag vet inte hur det känns. Men ONT hade jag.
Röntgen visade ingenting. Fick handleden lindad, och ska ha den så några dagar.
Vilken tur. Har liksom inte tid med trasig högerarm.
Eftersom ingen skada var skedd har jag kört race i huset idag. Bandaget var i vägen, så det slet jag av. Kanske dumt..... Det gör ont.... *harkel*
Har inte tid med sånt....
Bandaget är på....
Min dotter mår bra, vi ska aldrig åka pulka igen har vi sagt ;)
Min värsta mardröm, att något ska hända barnen, höll på att hända.
Jag kommer aldrig att glömma när min dotters huvud med full kraft smäller i trädet... det var det jag såg....
Den synen kan inte dämpas av att jag nu vet att min arm tog smällen.... jag får inte bort den bilden....
Man ska inte ta något för givet....
Ett underbart nytt åt önskar jag er alla..... ta hand om varandra.
Kraaam
Det var INTE jag....
Jag lovar, jag är helt oskyldig till denna skapelse som står på vår tomt.
*viskar* (nästan helt oskyldig) *harkel*
Det var min yngste son som hitta på alltihop, helt säkert.. japp
Vi hann med lite lek i snön mellan målningen.
Har målat hela helgen för att färdigställa tjejernas rum tills fredag.
Hinner inte med så mycke data just nu, men det kommer väl så småningom ;)
natten på alla
Varför går sommarn så fort???
Har inte gjort mer än nödvändigt. Vi har haft en utflykt till Skara sommarland och några dagar i Blekinge med släkten.
I Skara träffade vi den stora stygga Tor som dånade över oss med sån kraft att vi blev som förlamade. Jo, det är alldeles sant faktiskt, hade till o med ont i en vecka efteråt.
Blixten slog ner bakom oss, och vi kände av stegspänningen som följde på detta, och S-HIT vad ont det gjorde. Jag rasade omkull, och vänninan (för övrigt väldigt smart kvinna) låg på mage på en pissevåt handduk. Har hört att man helst ska stå på ett ben för att ha så lite kroppsyta som möjligt i marken ;)
Nu drar ju allt igång nästa vecka. Startar med ett EVK på måndag, Tisdag drar jag till Jönköping på konferens,
Torsdag eller ev Fredag åker jag till Blekinge på bouppteckning. Mindre roligt, men så är det.
Jag har tittat på hus som jag funderar på att köpa, det är några detaljer som ska lösas först innan jag bestämmer mig fullt ut.
Det har ju för jösse namn och dar inte hänt nåt på hela sommarn (eller jo, hänt har det men bara idiotsaker) Men nu får det vara slut på lugnet, måste ha lite o göra känner jag. ;)
Återkommer om husköp och renovering...
Hoppas jag somnar innan 4 inatt, hade varit skönt som omväxling..
nighti
Karpaltunnelsyndrom
Och tänk ändå att jag har kommit ihåg det ordet i 7 år??!?!
Jag som har sånt bra minne. Ja, men dom mest krångliga saker minns jag av nån anledning.
Anledningen till att jag minns just detta, är att jag när jag var gravid med min äldsta dotter, drabbades av just dena "knepiga" åkomma.
Och jag fick då oxå veta, att det ofta är bestående,.... eeeh...
Ja, just de, kanske va det därför jag kom ihåg det.
För ända sen dess, har jag haft problem med detta. Jag vaknar flera gånger varje natt, av att jag är helt avdomnad från händerna och upp i hela armarna.
Jag har utvecklat strategier för detta, och försöker "låsa" händerna innan jag somnar, så jag inte ska kunna böja handlederna. Men av nån anledning (som jag inte har en aning om) ligger jag inte still på nätterna, och därför sker detta syndrom ändå, alldeles av sig själv.
Ja, och det kan vara så att man borde operera för att få bukt med detta. Men mitt problem är ju att jag har störst problem på nätterna, och då är det ju egentligen inget problem, mer än att jag har jävligt ont. Och det innebär att jag är jätteglad när det är morron och händer och armar börjar vakna igen, och när det väl har hänt så har jag glömt alltihop. Tills nästa natt... o nästa morron, jippiee .. osv...
Eftersom så mycket annat lugnat sig i mitt liv, så finns det plats för att fundera över just sånt här, som jag borde ha tagit tag i för länge sen.
Alltså, nu borde jag lösa detta. Om jag kommer ihåg i morron....
Ska faktiskt säga att jag bävar för att lägga mig varje kväll, pga detta. Hur många gånger kommer jag vakna i natt av smärta? Hur ska jag lägga händerna i kväll innan jag somnar för att undvika smärta?
Nä.. det har jag aldrig sagt till nån, för jag kommer ju aldrig ihåg det ;)
Påverkar det mig i min vardag?
Jo... det gör det nog en del... det stör min sömn, och störd sömn påverkar....
Äsch.... värdsliga ting, det finns värre saker ändå ;)
*buffar kudden och låser händerna i rakläge, så dom inte kan böja sig*
natti natt....
Karpaltunnelsyndrom
En lång paus.... med mycket funderingar.
Ja, förmodligen. Mina inlägg har lyst med sin frånvaro, men trots det har bloggen levt ett eget litet liv utan min närvaro.
Som exempel, har jag blivit kontaktad av en större tidning, som upprördes över att jag försökte tystas för mina åsikter.
Jag valde dock, att inte "haka på" detta. Men ENBART för min egen, och min son´s skull, ingen annans.
Jag har tagit en längre paus, helt fräckt utan att informera er som läser härinne, just för att jag faktiskt inte har rapporteringsskyldighet till halva världen ;) haha
Min tystnad har till största delen berott på att mitt liv har tagit en annan väg. Den vägen jag gick på förut, vek plötsligt av, och bjöd för den delen på nya utmaningar, som nya vägar brukar göra.
En okänd mark, med lite hålor, gropar och stora, men också små stenar. Med min bakgrund i minne, så finns det inte längre för djupa gropar, stenar eller berg som är ett för stort hinder att ta sig förbi.
Jag har den senaste månaden gått igenom en separation, flyttat med allt vad det innebär.
Och nu funnit mig såpass tillrätta, och funnit ett lugn som jag faktiskt ärligt kan säga jag aldrig haft förut.
Ja, med så mycket lugn man nu kan finna när man har ADHD.
Jo, för man KAN finna lugn även när man har ADHD. Åtminstone om omgivningen håller sig lugn ;)
Det finns också en annan orsak till min tystnad. Vad kan jag skriva om mitt liv, om mig själv och det jag upplever, här på MIN SIDA, som JAG förfogar över, utan att falla sönder om någon bestämmer sig för att "attackera mig" för det jag står för??
Jag har varit tvungen att fundera över det. Jag har alltid vetat, att vem som helst kan läsa det jag skriver här, fullt medveten om att även grannen, utan att tala om det för mig, följer mitt liv här på internet.
Men vad gör jag den dagen, när det dyker upp människor som vänder det jag skriver emot mig? Och kanske använder metoder för att få mig att sluta skriva om olika saker? Jag blev ju tvungen att fundera över det, just för att det hände.
Jag har hela tiden vetat, att jag kan stå för det jag skriver, att jag är stolt för det jag skriver, att jag har RÄTT till det. Men oavsett om jag vet det, så ska jag också klara konsekvenserna av det. Det måste jag vara beredd på. Lika mycket som vem som helst får vara beredd på att det dom säger och gör, kan slå tillbaks mot dom.
Jag har under 3 dagar, deltagit i en utbildning där jag fått möjlighet att fundera över dessa frågorna. Vi har fått utbildning i hur man kan hantera media, och hur man framställs när man går ut offentligt med en berättelse, och vad det kan få för konsekvenser.
Jag har fått förmånen, att vara en av dom första deltagarna i ett stort projekt på uppdrag av regeringen i att förändra attityder och fördomar om psykisk ohälsa. I det uppdraget ingår att föreläsa och informera om vad psykisk ohälsa är, och omgivningens attityder, bemötande och fördomar.
Det är en stor ära för mig, att få den här möjligheten. Jag har blivit tvungen att fundera över vad det här innebär för mig, och dom som står mig nära, nu när jag antar det här uppdraget, som betyder så mycket för många människor.
Jag ska samtidigt med att göra min egen röst hörd, även tala för dom som inte kan, vågar, vill eller orkar göra det själva. Det är ett stort ansvar.
Men det vet jag att jag klarar.
1 av 4 människor drabbas någon gång i livet av psykisk ohälsa av något slag, men det pratar vi gärna inte om. Det är lite tabu.
Jag hoppas och tror att jag genom det här uppdraget, kan bidra med en förändrad syn på människor som drabbas av olika former av psykisk ohälsa.
Vi har möjlighet att välja vad vi vill göra.
Det kan handla om att delta i vårdutbildningar för vårdpersonal, utbildningar för poliser, lärare, eller att bli intervjuad i tidningar, radio och tv osv.
Vi kan också välja att delta i mässor, seminarier, olika forum etc.
Klarar jag det, vilket jag vet att jag gör, så klarar jag också av olika motsättningar mot det jag skriver i min blogg.
Samtidigt med detta så deltar jag också i ett annat projekt om hjälpmedel till funktionshindrade.
Det här är min väg ut, till en meningsfull sysselsättning. För det är ju det som är det viktiga, att vi alla har något meningsfullt att arbeta med.
Ja, i alla fall är det så för mig. Jag måste göra något som ger mig en mening, som fyller mig med energi, som gör att allt jag gått igenom inte har varit förgäves.
Så är det, så se upp nu, för here I come ;)
Jag är en attitydambassadör ;)
Nya sjukregler!!
Från och med 1/1 2010 gäller nya sjukpenningregler. De nya reglerna är klara och entydiga.SJUKDOM ÄR INGEN FRÅNVAROORSAK!
Läkarintyg accepteras inte längre. Kan du ta dig till doktorn så kan du också ta dig till arbetet.
TJÄNSTLEDIGHET PGA. OPERATION
Beviljas ej. Anställd äger ej rätt att avlägsna någon del av sin kropp. Den utrustning som fanns vid anställningens ingående ska vara kvar och hållas i användbart skick. Om något avlägsnas sänks också den anställdes värde och lönen ska reduceras i motsvarande omfattning. Kvinnliga skönhetsoperationer som sker på semestern är däremot att betrakta som kontinuerligt underhåll.
TANDLÄKARBESÖK
Besök hos tandläkare accepteras ej eftersom varje anställd som ej redan har löständer snarast ska installera sådana. I stället för att ränna hos tandläkaren ska ni sedan sända in proteserna till arbetsgivaren som ombesörjer lagning. Arbetsgivaren är skyldig att inom 60 dagar returnera tänderna.
GRAVIDITETSLEDIGHET
Ledighet för graviditet och mammaledighet har helt avskaffats i de nya reglerna. Kvinnliga arbetare ska sitta med benen ihop i arbetet och arbetsgivaren är skyldig att se till att preventivmedel alltid finns tillgängligt för att dölja eventuella spår av snedsprång. Skulle någon anställd bli med barn får förlossning ske på veckoslutsdagar och barnet tas om hand av mor- eller farföräldrar.
GYNEKOLOGBESÖK
Besök hos gynekolog på grund av den förfinade tekniken hos dagens kontorsmaskiner helt onödig. Sätt dig på kopieringsmaskinen och tag en bild (yngre kopierar direkt, äldre måste kanske trycka på förminskningen först). Sänd bilden på telefax till gynekologen och fortsätt arbeta. OBS! Var mycket noga med att faxa till rätt faxnummer.
ÖVRIGT
Eftersom toaletter ofta är en plats där smitta av magsjukdomar mm kan spridas ska alla dylika behov vara avklarade i bostaden innan man går till arbetet.
Det är tufft nu ;)
TYSTNAAD!!!!
När jag varit på GT-runda med sonen och kom hem hade det bestämts att dom små skulle till en kompis.
Min äldsta kom upp yrvaken kl 10?!?!? i morse o fråga om nån skulle till göteborg?!?
Den yngsta av döttrarna ville GÅ till kompisen, jo för det sa pappa ett par timmar tidigare att dom kunde göra. Men nu var kl halv ett o läget var lite annorlunda.
Men lova inte den ungen nåt och ändra på det sen, aja baja...
Den store ville INTE gå, ville INTE leka med A och hennes syster skulle vara med. Samtidigt med detta kommer yngre sonen med telefonen och ber mig beställa biobiljetter..
Men varför ska JAAAG??? Jag kan inte säger sonen, har aldrig gjort det.
Nähä... och jag går ju själv på bio så jävla ofta så jag har säkert numret i huvet va??!?
Gubben fick i uppdrag o handla idag, då jag snabbt insåg att jag inte skulle orka.
Mitt i allt så frågar han vad för sås han ska köpa till pizzan han planerat o laga.
Men det vet väl INTE JAAAAG!!!!
Men deg finns väl färdig va??? Då jag inte sett sån deg på länge sa jag att det fick han nog göra själv.
Men men men,.... hur gör man då då???
Men va FAAAAAN!!
Ser jag ut som nåt jävla uppslagsverk????? Jag har väl inte koll på hur man gör pizzadeg, TA REDA PÅ DET SJÄÄÄLV!!!!
Maaamma, kan du köra mig o kompisarna till bion..... ska vi åka snart eller..... var ska jag handla..... vad ska jag handla.... har jag några pengar...... kan du flytta över pengar till mig..... jag VILL INTE GÅÅÅÅ..... jag VIIIILLL gå.....
Är det nån som har en slägga jag kan dra i huvet på mig själv???
Nu är ALLA försvunna, precis ALLA.
Det är första gången under dessa 2 lediga veckor jag får en paus.
Och så undrar gubben varför jag är trött?!?!?!
Men nu sitter jag här och NJUUUUTER av tystnaden och ensamheten. I hela 2 timmar ska jag göra INGENTING!!! Hör ni det?? INGENTING!!!!
Undrar just hur många gånger gubben hinner ringa på dessa 2 timmar..... räkningen har börjat... en gång är redan avklarad...
Nu ska jag göra INGENTING....
14.33 riiing.... två gånger
15.45 riiing.... tre gånger
Nu ska jag hämta barnen.... full rulle igen ;)
Sängen MONTERAD!!!
Jag är HELT slut...
Det sabla paketet har frusit i bilen inatt, för ungen vägra städa sitt rum igår.
Och jag lovar.... HUR bär ungen sig åt för att "korka" igen rummet så fullständigt???
Det slutar alltid med att jag får ångest och går ner med slamdammsugarn... i princip.
Jag frågar ungen varför han slänger skräpet på golvet när han har en papperskorg.
Svar: för den är full...
?!?!?!??!
Eeeehhhh... har du provat att tömma den då???
Men det är ju så jobbigt, och för långt o gå till soptunnan...
Ge mig styrka....
Men jag är SÅ nöjd med mig själv, jag for fram som en furie i hans rum, (som vanligt) och rensade, och sen började jag montera säng. TVÅ galna tonåringar som hade fått i uppdrag att hjälpa mig satt i rummet och SATT i rummet och reta gallfeber på mig. Mitt i alltihop fick yngste tonåringen för sig att hans dator måste fixas och sen lät det...
MAMMA..... mammmaaaa..... du maammmaaaaa, hur gör man nu... MAAAMMMAAAAA.... vad ska jag trycka... MAAAAMMMAAAA....
MEEN FÖR H---TE...... JAG SKI........TER I DIN DATOR JUST NU, JAG SKRUVAR SÄÄÄNG!!!!
Och store tonåringen som är jävligt duktig på datorer ombads fixa detta, men nääää, inte kan han väl... nääää fattar ingenting....
Till slut sa jag till skitungarna att försvinnna så långt dom kunde, för jag fick UTBROTT!!!!...
Mitt imellan skruvandet, när dom väl försvunnit så logga jag in i bios i datorn och ändra lite inställningar, så spara jag o sen startade jag igång eländet..
(men säg inte för guds skull att robban var här en gång, och visa mig hur man skulle göra, och det var minst ett år sen minsann, för batteriet till minnet lägger av och då måste man göra om allt. jag kan väl inte hjälpa att jag har fotominne och kom ihåg det ganska så direkt... eller)
Min store tonåring var MÄKTA sur när han kom tillbaks och jag inte alls hade nån lust att tala om hur jag gjorde, jag tryckte ju liksom bara på en annan knapp.... hur svårt kan de va egentligen???
Sängen???
Jaså... ja den höll vi på med ... eeh...
ja den fick jag minsann oxå ihop, och jag blev tvungen o fråga sonen om han kanske möjligen hade nån plan på att sova över nån annanstans snart, så jag kunde få sova där.
SÅÅÅÅ gooo säng!!!!
Dom sålde ut svindyra resårmadrasser. Som tex, en 180 bred madrass för 695:-, som hade kostat 2300:-
Nu skulle ju inte sonen ha en så bred säng, för vem får plats med en sån, men en 90 bred kostade 895.. tja... klart det är dyrare o köpa i mindre partier...
Och vad gäller datorn så är den inte igång, för plötsligt krävde den att vi aktiverade windows och sonen hittar inte skivan, och vi får inte igång internet. Jag får säkert igång det om jag försöker, men jag ORKAR INTE mer idag. FAKTISKT!!!...
Nu sitter bägge dessa ohängda ungar o kollar film med bruce willis, nån galen film som jag sett hundra gånger, nåt högteknologiskt dravel med flygande tefat osv.... som jag kan vara utan... faktiskt...
Nu har dom slutat kommentera (nästan) allt som händer och sägs, till glädje för gubben som höll på och få fullständigt bryt ett tag HAHAHAH..... jag har haft jätteroligt... Hur orkar dom med sig själva egentligen???
Så, nu har jag tyckt en jädra massa igen om mänskor, denna gången om mina egna... visst är det väl himla dumt ändå...
Nu ska jag kolla om mina potensier har odlats färdigt på farm ville o sen ska jag SOVA!!!
(det här förbannade lovet tar kol på mig, det är GT VARENDA dag, och jag flänge VARJE förmiddag med sonen och hans tidningar)
GOTT NYTT ÅR!!
Men ALLT är ju möjligt....
I helgen fick vi äntligen sålt tjejernas gamla sängar. Inte alls för dom pengar vi hade tänkt oss, men ibland får man välja mellan att vara "gneten", eller att inte få något alls.
Min ena son är i akut behov av en riktig säng, och det blev avgörande när vi antog budet.
Därför åkte jag till Ikea idag, (känns ibland som jag bor där), och det verkar ju alla andra oxå göra faktiskt. Var får alla mänskor sina pengar ifrån?????
När jag väl står i lagerhyllorna och ska hämta med mig grejerna grips jag av FAAASA.
HUR ska jag få med mig det paketet i bilen???
210 cm långt, och 110 cm brett. Vikt 45 kg
Men shiiiit..... eeehhhh...
Ja, alltså, om man nu inte provar, så får man ju aldrig veta om det verkligen funkar faktiskt.
Jag frågade en fjomp som jobbade där om han kunde tänka sig att jag kunde få in den i en kombi??
Jo, jag förstår att jag borde veta hur stor min bil är, och det vet jag, precis när jag tagit reda på det... men till nästa gång liksom, hur kommer man ihåg sånt???
Men på Ikea har man inte koll på det, och varför skulle dom? Dom är ju inte biltillverkare ¨precis ;)
Jaja, jag stod där vid hyllan en stund och funderade, och funderade..... och funderade... KAN jag möjligen få in den i bilen, PLUS 2 madrasser, PLUS en ribbotten... och just de ja, 4 bilsäten för mycke, och dessutom två stycken barnbilstolar... suuuck..
kunde ju inte tänkt på det innan, att plocka ur dom.. nä varför de. Hade någon talat om för mig att sängstommen jag skulle köpa var paketerad i ett så stort fodral?? NÄ, alltså var det inte mitt fel.
Men som jag skrev innan, provar man inte, så vet man ju inte ;)
Jag släpade ner 45 kg paket från lagerhyllan, ner på vagnen.
GENOMSVETT!!!...
Hämtade en madrass varu-utlämningen, .... MYCKET saker på vagnen...
*andas*
Ut till bilen.... (kan ju berätta att jag precis dagen till ära tömt bilen på MILJONER saker, eftersom jag skulle besiktiga bilen oxå idag, som jag dessutom avbokat 4 gånger för att jag inte riktigt känt för att rensa bilen, men nu var jag tvungen, för den 1/1-2010 skulle jag annars haft körförbud)
(vilken lång parantes)
Parentesen var så lång att jag alldeles kom av mig.....
eeeeh....
Just de ja.... jag kom ut till bilen, och fick börja med att montera ner 3 stolar....
Fick ju oxå lov att se väldigt upptagen ut varje gång nån gick förbi, ja alltså som om jag visste precis vad jag höll på med... *harkel*
För jag måste erkänna en sak, att det borde vara alldeles orimligt att få in det paketet i bilen... så jag förstår ju oxå om folk tittade på mig.... Och att folk tittade gjorde mig ju allt mer beslutsam. Det SKA gå!!!
Varför sa ingen till mig att plocka ut barnens bilstolar innan jag åkte???
Men okej.... ett platt paket, om än så stort, så får man in en jädra massa under, när man väl fått in det i bilen ;) ;)
Japp..... det gick till och med att stänga bakluckan, och VET NI, jag hade full uppsikt i ALLA backspeglar oxå ;)
Det hade jag planerat noga förstår ni, att stuva bra så jag kunde ha full uppsikt *harkel* (ååh jag ljuger så braa)
Och jag kunde oxå, tro det eller ej sitta rakt i förarsätet ;) *happy* Eftersom jag vaknade med total nacklåsning i måndags så var jag extra glad åt detta. (ja, total nacklåsning... TOTAL nacklåsning. Jag vaknade inte med det, jag fick det när jag skulle byta sida på morronen, KNAAAK.... men sånt har jag inte tid med, så jag har botat med alla metoder jag kan komma på ;), dom effektivaste visade sig vara det jag lärde mig när jag läste till friskvårdsterapeut en gång i tiden)
Men säg mig... ÄR jag inte bäst ;) *smil*
Ps. kan inte låta bli att ösa på när jag skriver, för jag tycker det är så roligt när somliga tolkar mig bokstavligt och skriver nåt kul ;) Ds:
Och Ps igen: så har sonen inte bemödat sig att städa sitt rum, så ingen säng monterad idag ;)
Dagens lärdom, lite envis ADHD, och lite logisk Asperger, så finns det inga hinder. ALLT är möjligt ;) ;)
Hepp...
Natti natti ;)
Vaccinet slut på 3 dagar???
Jag fattar absolut ingenting. På landstingets hemsida står det att man från o med denna vecka börjar vaccinera barn, ungdomar och deras föräldrar. Övriga ombeds respektera turordningen.
Jag var inställd på att vi vuxna skulle få vänta. Det viktigaste var ju att barnen fick sitt vaccin.
När vi nu väl lyckades samla ihop alla 6 samtidigt, så var det ju rätt snopet när vi kom till vår vårdcentral och det var SLUT!?!?!?
Att ringa sjukvårdsupplysningen för o kolla om vi kunde åka nån annanstans kunde vi glömma, 27 minuters väntetid i telefonkö.
Men vi satte oss i bilarna och äldste sonen kopplade upp sig på min mobil, och kollade om det fanns vaccin nån annanstans.
Kungsbacka vårdcentral hade fortfarande kvar, men öppnade inte förrän kl 15, och klockan var 13.30...
Vi tog nummerlappar och bestämde oss för o vänta.
Men då delade dom på oss, och bad mig gå med dom minsta till BVC, där dom hade öppet mellan 13-15..
Knasigt tyckte då jag, då dessa enheter låg i samma korridor med en dörr emellan, och dom ändå sprang fram och tillbaka och "snodde" vaccin av varandra..... hmmm
Vi fick vänta en kvart, tjejerna fick först, och sen jag. Sköterskan säger då att hon tog nästan alla vuxendoser från vårdcentralen.
Då bad jag vänligt men bestämt att dom skulle gå dit och hämta resterande familjemedlemmar så dom kunde få inne på bvc.
Min yngste son har inte råd att bli liggande i nån influensa. Skulle han bli riktigt dålig, och inte få i sig nån näring på några dar, så blir det inte roligt, pga hans låga vikt.
För mig har han varit prio 1 att få vaccinet.
Så nu är vi vaccinerade med första dosen alla 6.
Vad jag blev irriterad på var alla äldre som inte respekterade att barn och föräldrar var prioriterade.
Dom kom dit ändå och fick sitt vaccin, vilket fick till följd att många barn får vänta ytterligare 1-3 veckor.
Vaccinet tog alltså slut under tiden vi var där. Vi hade tur, det var dom sista kanske 100 doserna som gick.
VAd som är ännu konstigare är att det står på hemsidan att dom har doser så det räcker till alla barn och ungdomar.
Vad jag kan se är det i dagsläget endast en vårdenhet som inte har slut på vaccin just nu.
Har dom verkligen tillräckligt där?
Nåja ....
Jag och min 5-åring har jävligt ont. Hon fick sin i benet, vilket ju blir värre, för man går ju mer än man behöver använda armen.
Jag kan knappt lyfta min.... kan ju kaaanske bero på att jag monterat ihop några barnmöbler, och suttit och sorterat lego ett par timmar..... *funderar*
Fast det känns rätt rejält faktiskt.
Min yngre son fick dom ta in på rummet igen när vi var där, för han sa plötsligt att han fick feber, mådde illa och blev yr. Han ska då alltid utmärka sig ;)
Han var rätt blek ett tag, och har inte gjort mycke väsen av sig resten av dan ;)
Nu ska jag snart sova... är riktigt trött...
najti najti
Min syster skulle varit 32 nu....
Behövde tända ett ljus för henne idag kände jag.
Det var enormt vackert på kyrkogården med alla levande ljus.
Det är nu lite drygt 17 år sedan min syster dog, 22 oktober 1991, 14 år ung.
Jag fyller år 18 oktober, min bror 23 oktober.
Jag minns min brors 6-årsdag som igår, dagen efter min systers bortgång.
Han förstod inte mycket, och jag glömmer aldrig hans förvirrade ögon när vi sjöng "ja må han leva".
Man brukar stå upp och ta i när man sjunger den, alla brukar vara glada.
Ja, ni kan ju tänka er, att det inte riktigt såg ut så den gången.
Jag var gravid med min äldsta son, som föddes i mars året därpå. Jag var på något sätt tvungen att komma vidare rätt fort, då jag hade en ny liten människa att ta hand om.
Jag åkte också och tände ett ljus för flickornas farmor och farfar. Tyvärr var dom borta innan flickorna föddes, så dom har aldrig träffat sina farföräldrar.
Varje gång jag är vid deras grav, reagerar jag på datumet.
Deras farfar dog 21 oktober 1977.
Min syster dog 22 oktober..... Min syster är född 1977
Lite spoky....
Nu säger jag gonatt för ikväll...
Familjens projektledare säger upp sig
Hur många har inte känt för att säga upp sig, från det jobb vi aldrig ens sökt?
Plötsligt i boken får jag en hemsk tanke, men SHIT jag är en MAN.... eller.. så har alla män ADHD.
Jag kanske rentav inte har ADHD, jag kanske "bara" är en man?!?? Hemska tanke...
Så tror ni jag höll på och skratta ihjäl mig när jag senare i boken läser om hur författaren nu ska kliva ut ur garderoben, som MAN.
För den insikten kom hon också fram till.
Jag och en väninna har skrattat så vi tjuter under våra samtal när vi försökt reda ut begreppen man och kvinna. Och vi har ju för längesen kommit fram till att dom HAR funktionshinder, men´s syndrom.
Författaren i boken lider själv av SMIK, som hon kallar det, Syndrom Man I Kvinnokropp.
Det ÄR ett funktionshinder och då har man rätt att få hjälp med planering, matlistor och annat.
Men nu hörrni, nu behöver man inte längre utreda sig om man inte får ihop livspusslet, nu räcker det att man har Men´s syndrom, för det är sååå synd om dig om du samtidigt måste hålla ordning på allt i familjen. Det förkortar ju köerna avsevärt på våra psykmottagningar. En fördel med att ha SMIK är ju ändå att man inte är drabbad av pungsvett, för hur jävla kul kan det va egentligen? Eller tänk bara hur jobbigt det måste va att besluta sig för om pitten ska va till vänster eller till höger!?!? Du milde, ja DET kan inte va lätt.
En annan sak som ofta diskutteras här är att man måste berömma varandra. Jaha, "GUUUUD va duktig du är, har du DAMMSUGIT!!!" Eller "ooooh, tänk att du kom ihåg att vi inte hade mjölk hemma, va DUKTIG du är!!"
Jag brukar säga såhär till gubben faktiskt, "om du säger att jag är duktig när jag har tvättat, får du en rak jävla höger" Det är INTE DUKTIGT att göra sånt som alla gör hela tiden, det ska bara göras.
Jag brukar få frågan varför mitt mått på berömmelse ska gälla, bara för att jag inte tycker det är på sin plats med beröm för triviala saker, så behöver ju inte det gälla för alla.
Nähä.... det är väl jag som är konstig då....
MEEEN, tänk va i boken jag läste så kommer avsnittet, "män är som femåringar" ;) ;) För dom vill ha beröm.
Hör här: Citat: "Titta, jag har lagat mat", "Titta, jag har lagt in i tvättmaskinen", som om det är något märkvärdigt. Typ, "är jag inte duktig". Hela tiden."
Som sagt, eftersom den här mannen då inte gör det så ofta, blir det ju såå speciellt, och visst var han väl duktig? Eller?
Och då kommer vi till det här förbannade "duktighetssyndromet" som vi påför våra barn från tidiga år, vilket leder till ökad ångest och stress hos våra barn och ungdomar. För dom måste va så sabla duktiga hela tiden.
Ta tex det här, när ditt barn säger att "mamma, jag har ätit upp all min mat".. Vad svarar vi oftast på det??
Du vinner en bulle om du svarar rätt.. (men du MÅSTE äta upp hela, annars är du inte duktig)
Jo, möjligen svarar du, att "åååh va duktig du är" Vad händer nästa dag, när ditt barn inte orkar äta upp sin mat? Ja, du säger ju självklart inte att "va dååålig du är" (hoppas jag då inte i alla fall)
MEN, vad tänker barnet?? Eftersom barnet då var så duktig dagen innan och åt upp sin mat, så känner med all sannolikhet barnet sig dålligt, och misslyckat.
Just det här med att utan att tänka säga till sina barn att dom är duktiga mest hela tiden, utan att hinna andas, har jag jobbat hårt med att minska på. Det handlar inte om att jag inte tycker dom är duktiga längre, utan att försöka minska risken för att dom inom sig ska känna krav på duktighet.
Självklart har jag väl inte slutat säga att dom är duktiga helt och hållet. Men i vardagssaker, som exemplet med maten räcker det med som svar "va bra"... för då kan svaret bli lika när dom inte ätit upp (vilket man faktiskt inte behöver göra om man inte orkar)....
Då undrar jag lite.... eftersom män har ett stort behov, att liksom barn bli bekräftade, BLIR inte pojkar bekräftade som barn?? Är det bara tjejer som får höra att dom är duktiga, och sen fortsätter att vara duktiga, som kvinnor, mammor och fruar?
Medans männen fortfarande längtar efter berömmelse och kändisskap när dom klarat av att BÅDE diska, tvätta och dammsuga?
Det verkligt intressanta med alltihop är att jag inte klarar just det som författaren skriver att männen inte klarar. Då återkommer ju frågan IGEN.... är jag en man, eller har alla män ADHD?
För eftersom jag då VET att jag har ADHD och per automatik har mycket svårare med planering, struktur osv, som männen verkar ha svårare med just för att dom är män, så GÖR det ju absolut ingenting att jag inte alltid fixar ihop livspusslet. Jag är ju som en man ;) ;)
Rådet i slutet av boken är fenomenalt:
Var lat, riktigt jävla lat.
Jag har faktiskt, för mitt eget välmåendes skull, och för att jag överhuvudtaget ska orka finnas, släppt mer och mer. Jag har ju reda på så mycket runtomkring, som inte syns, samtidigt som jag dessutom måste kämpa dubbelt upp för att få ihop det, pga att det inte går automatiskt. Så det är inte rimligt att tro att jag orkar så mycket mer.
För det är ju också så att min energinivå sjunker mycket fortare, och oftare, och tar helt slut dessutom om det vill sig illa. Och det är ju sabla onödigt, för då orkar jag ju inte det jag redan gör heller. Logik....
Jag är dock inte lat, jag har bara släppt för att jag inte ska koka över.
Och som hon skriver i slutet, är det jobbigt, och inte alls trivsamt. För det jag inte håller reda på, håller ingen annan reda på heller. (och här skulle min sambo ALDRIG hålla med mig... men inbillning är också en sjuka har jag hört)
Men jag kan ändå vara nöjd för jag räddar nästa generations kvinnor, nämligen min små töser. Så avslutar hon boken - Gode Gud, låt mig inte ha fostrat en duktig flicka -
Och jag tänker inte fostra en duktig man heller. Familjelogistiken ska fungera, och jag är inte per automatik bättre på det bara för jag är kvinna.
Vilket osökt fick mig att undra hur logistiken fungerar hos Jonas Gardell och Mark Levengood?????? Fundera på det ni ;)
Köp boken, den bjuder på många goa skratt. Och den kostar bara 39:- som pocket ;)
Familjens projektledare säger upp sig
