Jag måste genast skriva ett inlägg till. Saker som barn säger måste ju bara dokumenteras.

Precis utanför dörren till dagis igår så böjer sig min minsta fram mot sin storasyster, lyser med ögonen, och säger med förväntansfull röst:

T, tänk om A är här idag. Jag tycker JÄTTEmycke om honom.
Min stora lägger huvudet på sne, tittar med den vuxnaste minen hon kan åstadkomma på sin lillasyster, och säger:

Nä I, det gör du nog inte. Han är ju en kille....

*asg* nä killar kan man ju inte tycka om så sant, så sant.

Underbara ungar ;)

Idag så var logopeden på besök på förskolan.
Trots invändningar i våras så tjatade jag mig till att logopeden skulle lyssna på henne.
Invändningar var, som vanligt att det handlar om mognad, och att hon bara är 4, och det är för tidigt att titta på talet.

Men när jag klart och tydligt förklarade varför, att en äldre bror har tal- och språkstörningar och svåra läs- och skrivsvårigheter, och att jag inte vill att ett barn till ska behöva vänta på insatser så gav dom med sig.
Nu har dottern inte tillnärmelsevis såna svårigheter som storebror, men emellanåt ett otydligt tal. Som dels beror på vet vi nu ett snett bett i munnen och kanske också en hörselnedsättning.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om *mutter när hjärnan tänker på annat än jag vill*

Vi pratade om logopeden M i morse. Dottern utbrister: "meeen, hon va ju tjoooock".
Jag stod som ett frågetecken, och frågade vad det spelar för roll?
Jag förstod senare att hon bara just kom på vem det var, och att hon minns att hon var tjock.

Jag hade bett att få växla några ord med denne M, och jag måste säga att jag inte upplevde henne som speciellt tjock, så jag förstod då inte alls vad dottern menat.

När vi åkte hem från dagis idag, så frågade jag henne hur det hade gått hos M. Hon svarar då att det inte var den M, det var en annan M. Den andra M var mycket tjockare.... (hade rätt svårt att hålla mig kvar på vägen kan jag säga)

Jag sa då lite försiktigt att kanske har M ätit lite mindre mat under sommarn, och blivit smalare. Det här var ju svårt då jag inte vill lägga in några värderingar om mängden mat och storleken på människor, men nån förklaring var jag ju tvungen att ge.

Då säger dottern det som tog udden av allt.
Nädu, den andra M som är tjock, HON har nog ätit mycke mer mat än den M som är smal.

End of discussion... typ...
Jag och gubben fick inte luft, tårarna rann. Det var en sån underbar kommentar. Synd att man inte spelar in dom hela tiden.
Det är svårt att skratta utan att det märks, så det blev rätt tyst i bilen. Vi fick svälja gapskrattet.