Akut-besök på Bup
kl 3 i natt slutade tårarna att rinna, sen låg jag ytterligare en timme, jag vågade inte somna.
vid 4 kände jag ändå att jag kunde slappna av. Då kom värsta åskovädret, och då kan jag definitivt inte sova.
Måste ändå ha slumrat till, men plötsligt väcks jag av att hjärtat hoppar 3 varv, och jag lyfter från soffan.
Det small nåt så djävulskt, hela huset vibrerade.
1,5 timme på sin höjd har jag sovit. Jag lovar att jag inte ser särskilt frack ut idag. Det gjorde inte sonen heller för den delen.
När vi kommer till Bup ber jag sonen gå och sätta sig i väntrummet, och jag vinkar till mig sekreterarn till luckan, tårarna rinner och jag får nästan ingen luft, men lyckas få fram vad som hänt och att vi måste få prata med någon.
Ibland har man någon högre makt med sig. Sjuksköterskan som vi trättat under några år jobbade idag. Hon satt i möte, så vi fick vänta en stund. Hon hade också fått ett återbud vilket gjorde att hon hade tid med oss en stund.
Jag hade redan bytt ut hans medicin, faktiskt redan igår. Mest för att det var så sent på dan för concertan. Jag är glad att jag gjorde det, för jag tror att det lättade fortare för honom nu.
Jag är så tacksam för den inre radarn man har ibland, som gjorde att jag gick ner på hans rum i natt. Jag brukar inte gå ner när han lagt sig, men "något" fick mig ändå att göra det. Rummet bara pyrde av någon obestämbar känsla, som inte gick att ta på, mer än att det var fel.
Jag är glad för det idag, så han inte behövde somna med detta hemska själv, och ve och fasa han kanske hade fortsatt skada sig.
Nu fick han ur sig en del igår, och idag sa han till sjuksköterskan att han mått såhär sen han fick den nya medicinen.
Det finns barn som reagerar på det sättet på concertan, även om det inte är vanligt. Det är i alla fall sista gången jag ens tänker tanken att prova den på mina barn igen. Min store mår inte heller bra av den.
När vi kom hem, så var han på mycket bättre humör, han gick och duschade och jag packade hans väska inför lägret. Han verkade glad över att få åka iväg, och jag tror det kom lägligt för oss alla just nu.
Sjuksköterskan sa att barn som mår så fruktansvärt dåligt behöver göra saker dom normalt brukar tycka är roligt, väldigt snabbt dessutom. För vuxna funkar det inte riktigt likadant, men det är viktigt för barn att få flytta fokus.
Det är väl nånstans tur i oturen, att jag har erfarenhet av självskadebeteende på nära håll, så jag visste ju en del om varför man gör så.
Det underlättade när jag pratade med sonen inatt. Även om jag trots det inte kunde hålla fattningen. Men samtidigt så finns det väl inget rätt eller fel sätt att reagera på. Man rår ju inte för sina känslor som dyker upp, och man kan inte va så jädra duktig jämt.
Och nånstans kanske det ändå är bra, att barnet får se en sån reaktion, för att kunna förstå allvaret.
Sista veckan innan dagis stänger, så jag ska VILA. Jag har bara mig själv att ta ansvar för på dagarna, (förutom äldste då, men han behöver jag inte passa direkt)
Han pratade på om allt möjligt på väg till lägret, och jag kände att det verkligen hade lättat jättemycket.
Det är nog viktigt att ta tag i sånt här direkt, och be att få prata med någon utomstående så man slipper bära allt själv.
Besöket på Bup kände jag var lika mycket för min skull som för sonens, jag behövde också ösa ur mig.
Nu ska jag blunda en stund innan jag hämtar tjejerna.
Tack ni alla goa som kommenterat, ni är ett ovärdeligt stöd..
KRAAAAM
mitt barn har skurit sig
Men nu är det bara för mycke, jag orkar inte mer.
Nu har jag funderat i över 1 timme på om jag verkligen ska skriva vad som hänt här. Nu har jag bestämt mig för att göra det. Dels för att jag behöver HJÄLP, råd, stöd, vad ska jag göra. Dels för att det kanske finns andra där ute i samma situation som kan vara hjälpta och också känna att dom inte är ensamma.
Det är många tankar som far i mitt huvud just, tårarna har sprutat konstant i snart 2 timmar, det finns inget stopp.
Sonen har varit iväg hela eftermiddan med kompisar, dom hade kollat på nån cykeltävling. När han kommer hem säger han att han missa starten och början, hans kompisar hade varit där från start.
Jag undrade lite försiktigt om dom inte bestämt att ringa till varandra, för det pratade dom om igår.
Men hans bästa kompis hade inte ringt i alla fall, utan bara till en annan kille.
Han var inte alls på humör när han kom hem, satt försjunken vid laptopen i vardagsrummet, höjde tv:n så det ekade. När jag stängde av tv:n så ryckte han till och undra va jag sysslade med.
När vi skulle äta skulle han inte ha nåt jävla kött, bara ris och sås. Jag är och har varit ganska tuff med att man behöver få i sig från alla delar, man kan inte leva på kolhydrater enbart.
Så en liten bit fick han allt peta i sig.
Han har pratat ett tag om att han minsann ska ha en trampmoppe, och det har vi suttit o kollat på, och han tycker det är skitcoolt. Jag tycker också det är coolt, eftersom jag inte är säker på att han är mogen för en Eu-moppe om 1 år.
Men nu har hans kompis sagt att att det är skittöntigt, och att han skulle bli retad.
Och då tror sonen att det är så.
Här blir det återigen fel, när vi försöker få sonen att förstå, för hundrafemtielfte gången, att det andra säger inte alltid stämmer.
Men det funkar inte.
Han sitter en stund till vid datorn, tills jag ber honom stänga av, och gå i säng. Då är kl ca 23...
Efter en halvtimme är han i o f på sitt rum men inte i säng, och jag ber honom igen, att gå och lägga sig. (han behöver oftast en halvtimme för att kunna lägga sig)
Jag ropar efter 10 min, han svarar inte. Jag ropar igen, inget svar.
Till slut blir jag irriterad och undrar vad han håller på med.
Han svarar nåt surt, halvlägger sig på sängen.
Jag ber honom klä av sig, och gå o lägga sig.
Han är förbannad, och sliter av sig byxorna, men lägger sig inte.
Då tröttna jag, och går ner på hans rum.
Och jag känner på hela atmosfären i rummet, att något är jävligt fel. Jag står mitt i rummet och scannar av för jag letar, efter "något", vad visste jag inte.
Jag tyckte det luktade konstigt. Parfymaktig doft. Jag frågar honom vad det är som luktar. Jag blir skräckslagen, har han tagit nån parfym för att dricka???
Han ligger under täcket, och vägrar prata med mig. Jag går fram till honom och ber honom komma fram ur täcket.
Det kommer ingen doft liknande den jag kände innan, men jag ser nåt annat.
Jag känner hur hjärtat börjar dåna, andningen stiger.
Men jag behåller fattningen, tittar på honom, ber honom komma med upp.
Jag tar med honom in i badrummet, och ber honom dra upp sin tröjärm.
goooode guuuud han är sönderrispad på ena underarmen.
Jag frågar vad han har gjort...
Vadåå blir svaret.
Det är det enda han svarar.... vadå, vad menar du....
Till slut klarar jag det inte längre, jag bryter ihop. Han blir förbannad och undrar varför jag gråter.
Jag förklarar att jag blir rädd och orolig för att han har skadat sig.
Jag ber honom igen att berätta vad han använt.
Jag säger också till honom att när man gör sig själv illa, så mår man jättedåligt, man har det inte bra.
Han berättar till slut att han gjort det med naglarna...
Jag frågar honom, vad det är som känns fel, vad som är jobbigt.
Det är ingen lätt fråga för någon att svara på, i ett sånt läge med gastkramande ångest.
Men han svarar...
ALLT, allt är fel.
Jag försöker få honom att berätta vad han menar med allt.
Hela jag, hela jag är fel, jag bryr mig inte om nånting, jag bryr mig inte om mina kompisar, jag skiter i allt.
Vid det här laget hyperventilerar jag. Jag började få panik. Jag blev livrädd för att han ville ta livet av sig, så jag frågar han rakt ut, om han vill dö...
Då blänger han på mig som jag är dum i hela huvet, neeej det vill jag inte.
Men snälla vännen, om du gör såhär då KAN du dö, förstår du det?
Jag ser på hans blick, att den tanken inte ens hade föresvävat honom. Kan man dö?
Jag tar hans huvud i mina händer, tittar på honom, och frågar om han börjat må så dåligt sista veckan.
Vet inte.... vet inte...
Vännen, det här är viktigt, du har aldrig gjort något sånt här förut, du har bytt medicin sista veckan, och kanske är det medicinen som gör att du mår så dåligt.
Kanske svarar han....
Jag har inte märkt något alarmerande, jag har haft koll, det har varit lugnare, men inget oroväckande. Förutom dom sista 2 dagarna, då han börjat sänka huvudet mer och mer. Men jag har inte vetat om det beror på att han har tråkigt eller nåt annat.
Jag tar tag i honom, drar honom till mig, och jag har ALDRIG nånsin fått en sån kram av min son nån gång nånsin.
Vi sitter en lång stund och bara kramas, och jag säger att vi omedelbart byter till dom gamla medicinerna. Så här ska han inte ha det.
Jag säger till honom att när han rispat så med naglarna så kan det bli infektion, så jag vill tvätta med sårtvätt.
Han tittar på mig, nickar och säger okej.
Jag säger också till honom att man behöver prata när man mår så jättedåligt. Ibland kanske man behöver prata med någon annan, än sin mamma och pappa.
Varför då blir svaret`?
Jag gav mig inte in på att förklara varför. Jag stövlar in på Bup i morgon och ser om jag kan få tag på nån, vem som helst.
Läkarn skulle ringa i Tisdags innan hon gick på semester för att höra hur det gick. Hon ringde inte. Men det hade väl kvittat för då var allt lugnt.
Men nu är det inte lugnt, det är åt helvete, och för att förhindra att det händer igen måste jag agera direkt.
Han ska på läger denna veckan, fr om i morgon. Vet inte om det kan va en bidragande orsak till hans ångest.
Nu vet jag inte hur vi ska göra. Jag tror ju egentligen att han kan behöva komma iväg, och få vara med andra vuxna. Kanske kan han prata med någon av ledarna där. Samtidigt känner jag att jag själv behöver andas och slippa oroa mig för honom.
I morgon förmiddag skulle vi på kurs med store sonen, inför övningskörningen. Jag var så stolt för att jag tog tag i detta, så han inte skulle bli drabbad och behöva vänta.
Men jag kan inte lämna lillebror hemma alls som läget är nu. En förmiddag går bra i vanliga fall, för han sover ändå till runt 11. Men nu vågar jag inte.
Jag har varit runt i huset och låst och dragit ut nycklarna överallt. Jag är livrädd att han ska få för sig o sticka.
Det blir inte mycket sömn för mig inatt, jag vågar inte sova.
Jag är glad att han har bolltäcke, för det låter när han rör sig. Nu var det en 10 minuter sen jag hörde han vända sig sist, så kanske har han somnat nu. Skönt för honom.
Jag ville att han skulle lägga sig på ena soffan, så han inte behövde va själv, men det ville han inte.
Jag är förtvivlad, jag gråter, vet inte vad jag ska ta vägen.
Det blev långt det här, men jag behövde ösa ur mig.
Vad gick fel???
Är allt tillåtet när man har npf??
Ingen vet fortfarande hur bråket igår startade. Men spelar det nån roll? Faktum kvarstår, att flera stycken blev nerslagna av 1 person!!!
En blev sönderslagen i ansiktet så blodet sprutade, en blev sänkt till golvet och landar på en flaska och skär upp benet, en får flera sparkar i bröstet och hamnar på akuten hela natten.
Vilka mer som fick sparkar och slag vet jag inte, men personen vevade friskt under en bra stund. Det verkade räcka med att någon bara tittade på honom.
Vi vet att personen har diagnos ADHD. Beter sig personer med ADHD på detta viset i största allmänhet?
NEJ, det gör dom INTE!!!
Han äter inte "traditionella" mediciner som Ritalin eller Concerta. Han har tyngre mediciner, för vad vet jag inte, men jag vet att han har strikta order om att alkohol är absolut förbjudet, för dessa i kombination är livsfarligt.
Jo tack det vet vi ju nu.
Min gubbe hade pratat med honom strax efter att jag o tjejerna åkt hem, vid halv 9. Det enda svar han får är en kolsvart blick, då bestämmer sig gubben att inte prata mer med honom.
Mamman och lillasyster var förtvivlade igår, och tyckte det var orättvist för alla gav sig på killen. Merparten av gästerna var över 40 år, killen är 22-23. Det enda övriga gäster försökte var att få undan honom så ingen skulle bli skadad, inklusive kusinen, som senare hamnade på akuten pga sin välvilja. Men hade han inte gjort det han gjorde, kanske han hunnit slå ihjäl den mannen som låg och blödde på golvet.
Idag hade killen varit i festlokalen när dom städade där, och han säger: jaja, olycksfall i arbetet!??!?!
Men URSÄKTA!!
Ingen ånger, ingenting. Då vill jag påstå, att man har mycket mer än ADHD, och med tanke på de tyngre medicinerna han tydligen tar så är det troligen så.
2 saker undrar jag:
1. VARFÖR låter man som läkare någon gå på sådana mediciner som inte kan hålla sig ifrån spriten???
2. VARFÖR låter man som förälder sådant här hända? Hade det varit jag, hade jag gjort klart för mitt barn, att om du ska vara på mitt bröllop dricker du vatten, eller också åker du härifrån.
Det är ju inte första gången killen är i blåsväder, och många polisturer har det varit. Och alltid försvarar familjen, intill döden.
För så kommer det att sluta en vacker dag, någon dör pga att killen aldrig behöver ta ansvar, utan alltid får veta att någon annan bär skulden. Han slog ner 3 st pga att alla gav sig på honom??????
OM det nu ändå hade varit så, gör det någon skillnad? FÅR man lov att slå ner folk hur som helst?
Aldrig, det finns inga ursäkter. Vare sig du har ADHD, äter tunga mediciner eller har en extremt förlåtande mamma, så bär du ansvar för dina egna handlingar. NU och FÖR ALLTID!!
Jag är än gladare nu, att jag inte var med på festen. Eller jag kanske ska säga att killen med familj ska vara glada för det.
För JAG hade inte låtit en sån här sak bero. Nu är det svårt för mig att gå vidare, då jag faktiskt inte var där, jag har ju bara hört.
Jag har frågat min gubbe, om han tycker det är okej, att det bara rinner ut i sanden. Att killen ska gå där och tycka det är okej, att det var ett "olycksfall", när han slagit ner flera personer???
Nä, det tycker han ju inte.
men göra nåt, nä det vågar man inte.
Bra, då fortsätter vi att läsa i tidningarna om folk som slår ihjäl, våldtar och misshandlar folk.
För det är precis där vi är, hur många är det inte som egentligen sett ett livsfarligt beteende hos någon, men som inget sagt/gjort förrän det är för sent?
Jag är förbannad idag, efter allt som kommit fram under dan. Med all rätt anser jag. Killens systrar 14 och 16 år gamla var kvar och såg alltihop. 2 otroligt vackra brunbrända tjejer som var tärnor i gula klänningar.
Vilket minne, vilken kväll, när mamma gifte sig....
Jag är så jävla (ursäkta) trött på människor som beter sig som det behagar, och senare bara rycker på axlarna och tycker det var inget, eller någon annans fel, dom får skylla sig själva.
Det värsta är att dom får fortsätta på samma sätt, för ingen stoppar dom....
Strul med mallar
Jag hittade ett tips, skriver man ett nytt inlägg när man uppdaterat, så uppdateras samtidigt mallarna.
Verkar ju hellöjligt att behöva göra så, har man inte behövt förut. Får hoppas det är tillfälligt.
Men nu så har jag då fått till min design till en "hemlig" vän ;)
Vi får se om personen kräks eller gapskrattar..... förmodligen det sistnämnda ;)
Här hittar ni den i alla fall
http://majsan67.blogg.se/testing/index.html
Det blev ett långt bröllop
Och jag är så glaaaaad att jag var hemma kvart över 8 igår. Även om jag sovit oroligt i natt, så mår jag friskt ;)
Halv 2 i natt fick jag ett sms från gubben, dom var på väg till akuten.
Kl 3 ringde han från Sahlgrenska.
Hans kusin fick ett par rejäla sparkar och troligen är nåt eller fler revben knäckta.
Nu för en kvart sen hade han åtminstone fått röntga, men dom väntar fortfarande på svar från läkarn.
HUR kan det ta sån tid??? Okej, det var mitt i natten, men det spelar ju ingen roll om man kommer in på dan, det tar ju för fanken åtskilliga timmar i alla fall, oavsett om det är mycke folk eller ej.
Kan nån förklara hur arbetsgången går, hur det kan ta sån tid?
Man kan ju få sitta med sitt barn på akuten 10-12 timmar innan man får besked. Det är helt orimligt.
Han som sparkade kusinen igår var brudens son. Jävligt moget att förstöra sin mammas bröllop.
Innan sparken hade han gett sig på andra, någon hade han flugit på och sänkt till golvet med mängder av slag så han badade i blod.
Till sist skulle kusinen, som är STOOOOR, inte tjock, men stooor lägga sig på honom så det kunde få ett stopp.
Men killen hann tyvärr måtta ett par rejäla sparkar innan.
Festen tog slut efter det, alla åkte därifrån, var ingen som ville vara kvar.
Undra om hon är glad på sin son idag??
Gubben och kusinen med sambo var oxå på väg hem.
Men plötsligt kan han inte ta ett steg, han har så jädra ont så tårarna bryter fram.
Då bestämde gubben att det fick bli akuten. Det finns ju andra delar av kroppen som kan tagit skada.
Jag hoppas det inte är nåt allvarligt.
Jag väntar på besked...
Nu är dom på väg hem. Det syns inget på röntgen, verkar "bara" vara en rejäl smäll.
Men dom kan inte utesluta inre skador. Det är ju bara fördjävligt, att såna bråkstakar ska få ställa till det så här :(
ny bloggdesign, mallar funkar inte
Men det vill sig inte, jag ändrar i mallarna men det händer ingenting på sidan. Nu är det bäst jag lägger ner det, innan jag blir VANSINNIG!!!
Men i alla fall, jag slänger in en bild på hur den ser ut lokalt i datorn då, varför det inte funkar att lägga upp den är en gåta jag inte orkar lösa nu.
Jag har gjort den till någon jag känner, hihi.... jag tror nog att personen vet vem den är, när h*n ser den.. hahhaaaa
Så här ser den ut så långt ;)
Vad tror du om detta ? *fniss fniss*
Vad händer på blogg.se????
Men vad jag än gör för ändringar i mallarna så händer ingenting!!
Nu är jag vansinnig och får nog lägga ner verksamheten för idag.
Ska på bröllop sen, har INGEN lust. Men jag är väl tvungen att lyfta ändan ur vagnen nu.
Det börjar kl 5, ska hinna tvätta, duscha och göra iordning tjejerna oxå.
Bra att ta med sig dom för då kan jag åka hem tidigt. Jag kör idag ,)
Kanske funkar det att ändra malla senare ikväll.....
I´ll be back..
blööööääärk va fötter e äckligt
Idag bestämde jag mig för morgondagens projekt, jag ska slänga ut skötbordet, ja för det används inte längre i det syfte som det skulle va till.
Min dotter sa häromdan, att vi faktiskt inte behöver det längre, för vi har ingen blöja ju.
Nepp.
Jag kollade läget förut, vad finns där, jaaa massor finns där, för det används som avstjälpningsplats, för kläder, resväskor, papperspåsar... eeeh.... orkar inte räkna mer.
Längst ner hittade jag ett fotbad, ooooh, det vore bra.
Min yngsta upplyste mig häromdan att min fot har gått sönder, jo tack lilla vän jag känner det.
Jag har haltat hela veckan. Hela hälen är sprucken.
Hmmm... i med salt och vatten, och så filen, och blööööääärk va äckligt det är med fötter.....
sen gick jag på bomull ;)
Jag bytte vatten, o tvinga gubben att stoppa ner fötterna.
Så fick han sitta, och sen fila jag hans oxå.... blöööäääärk
Gubben undra om jag utförde någon egenterapi eftersom jag utsatte mig för detta trauma... jo kanske de.
Gubben ska skriva i sina memoarer sa han, att EN gång så tvättade min fru mina fötter...
???? vadå memoarer, jag gjorde det inte EN gång, jag gjorde det ju NU....
Jag ska väl inte skriva mina memoarer nu heller"!!!!!! , blev svaret...
näähäää,´nä då förstår jag ju ;) klart man inte kan skriva sina memoarer NU..
Nu traskar vi på bomull bägge två
utmaning från jayne
Igår fick jag en utmaning av Jayne
Regler:
- Beskriv först reglerna
- Svara på alla frågor
- Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din
- Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!
Fem saker som fanns på din Att-göra-lista idag?
♥ Ringa försäkringsbolaget
♥ RInga facket
♥ åka till bvc för MPR-vaccin för tjejerna
♥ åka till MC-donalds som belöning
♥ Ta emot anticimex för hjälp med myrstack
Vad gjorde du för 10 år sedan?
♥ Kämpade som bäst som ensamstående, för en dräglig tillvaro för mig o mina pojkar
Ställen du bott på?
♥ Föddes i Karlskrona bodde där ett par år. Flyttade sen till göteborg och bodde där till jag var 26, då vi hamnade i Halland, och där finns jag nu ;)
Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
♥ Betala av lånen på huset
♥ Ta med familjen på en låååångsemester lååångt bort
♥ Köpa städhjälp, strukturhjälp, avlastning och avlösning
♥ Hyra in någon som gör klart hus och trädgård
♥ starta eget för familjer med npf
Personer du vill veta mer om:
Mammamumrik, Frk F, Tant Rasch, Bakombrillorna, Cyberspunken, A mitt i livet
Jag blir glad för en kommentar:)(5)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
en vän är en vän, är alltid en vän....
En vän behöver inte alltid hålla med i det man säger och tycker. Men man kunde åtminstone förvänta sig, att en vän inte ger en kalla kårar, där man får en känsla av att det man delat tillsammans har spridits vind för våg, eller stjäl en bit utav det man försökt bygga upp.
Jag fick en dikt skickad till mig, som beskriver detta väldigt bra...
Jag delar med mig denna här:
"Jag trodde du var min Obelix, min bäste vän
Men du var min Brutus och stack mig i ryggen
Du la en tistel på mitt huvud istället för den rosen krona jag förtjänade..
Detta svek stack mig inte bara i hjärtat, det var gift i mitt vin
Ack detta grymma öde när den man trodde var en vän, blir en fiende mitt ibland oss
Författare: IC Truth
Jag ska bli religiös...
För ett halvår sen skickade jag in anmälan till min försäkring. Sen har dom i ett halvår försökt att på alla möjliga sätt hitta en liiiiten anledning till att jag inte är berättigad till ersättning.
Anledningen dom ville hitta var ett bevis på att jag inte var fullt arbetsför under tiden 2004 till 2006. Trots att jag under dom åren varit föräldraledig och heltidssökande på AF.
Dom ville att jag skulle skriva på en fullmakt för att dom skulle kunna skicka in nödvändiga papper.
Jag vägrade, utan bad dom om info vilka papper dom vill ha, så skaffar jag väl fram dom.
Det blev ju inte handläggarn gladare av, så jag fick till o med ringa AF, för att be dom om ett intyg om att jag var fullt frisk när jag sökte arbete?!?!?!?
Men allvarligt, hur ska AF kunna veta det??? Så länge man inte samtidigt är sjukskriven då är det ju en sak, men ursäkta..
Fick tag på ställföreträdande chef på AF, som inte hittade mig i registret då jag inte är inskriven där nu, så inte en endaste uppgift kunde hon lämna ut. Hon tyckte det var stor skam det försäkringsbolaget krävde, och lämnade sitt namn o nummer, som jag sedan mailade till försäkringstanten.
Fick inget svar.... det har varit tyst i en månad nu...
Jag betalar för fanken 1500 kr i kvartalet för mig o mina barn i den försäkringen, men när man vill ha ut ersättning, nä då ska dom jädra i mig gå igenom varje tum av ens psyke o kropp för att hitta en anledning till att inte ersätta.
Hon fick ge upp...
Idag ringde en ekonomisk rådgivare från försäkringsbolaget?!?!?!? Han ville boka en rådgivning.
För jag får min ersättning HJAAAAAAAAAAA......
Jag behöver ingen rådgivning just nu, finns inget att rådgiva om. Denna ersättning hade varit skönt att kunna sätta undan, men som läget är nu, så går inte det.
Men det räddar vår sommar, och sonen kan äntligen få sin cykel som han väntat på sen i höstas. Vi har helt enkelt inte haft pengar.
Det var inte överväldigande mycke, men det räckte för att jag skulle få tårar i ögonen, och ett mycket lugnare inre.
Att kunna infria ett löfte man gett till sitt barn äntligen, var det största idag ;)
pöss på er alla därute...
Känner mig som heeman ;0)
Den här gnagande ångesten över alla måsten och borden tar kål på mig.
Så igår tog jag tag i räkningarna, matade in dom i datorn, ringde samtal och ordnade upp massa papper.
Ringde runt till varenda körskola i Göteborg för att få tag på en introduktionsutbildning för mig o sonen.
Fanns nästan inga körskolor alls som hade någon innan semestern.
Men jag fick fatt på en. Sedan ska jag boka tid för synundersökning för honom oxå.
Det värsta är väl att läkarn inte hörde av sig igår som hon lovat, jag behöver ju ett läkarintyg.
Men det ger sig väl, får jaga rätt på en annan läkare i annat fall, hur svårt kan de va ;)
Idag fortsatte jag, med resten av papprena, tvättat lite, plockat upp, rensat i köket.
Och det är såå jädra skönt, för nu kan jag utan att känna nån stress, få göra det jag vill ;) ;)
Det är ju såååå det ska va.
För ett år sedan så ansökte jag om en barnförsäkring till sonen. Jag har en i o f, men inte lika omfattande som dom andra barnen. Jag fick förstås avslag den gången för dessa barn anses mer olycksbenägna. Men en olycksförsäkring kunde jag teckna?!?!?!? que?!?!?
Nu försökte jag igen, blir så förbannad på den här diskrimineringen. Det är väl inget som säger att sonen inte kan fungera som dom flesta andra när han blir vuxen. Får han bara rätt anpassning och rätt stöd, så kan han fungera som vem som helst. Det är ju detta som är problemet, det obefintliga stödet och hjälpen, fick man bara det så skulle mycket göra skillnad.
Så jag tog helt enkelt och scannade in beskedet från försäkringsbolaget, bifogade det som pdf i ett mail till advokaten som jag anlitade i höstas. Jag bad henne åta sig detta för det är diskriminering.
Försäkringsbolagen har nämligen ingen rätt att neka försäkring med den motiveringen.
Så nu får vi se, om man kan vinna ännu en kamp. Det var då själva faen, vad man ska behöva strida för precis allt...
nu ska jag besöka bloggvärlden ;)
Kan inte låta bli ;)
Kunde ju inte låta bli innan kudden ;)
NU är det natt ;)
nu är det nog natten va?
Ska ju upp o laga köttbullar och makaroner i morrn bitti. Minstingen ska fara på äventyr till stora staden i morron.
Men jag kan ju aldrig ge mig. Hittar ju grejer jag måste ändra på hela tiden... *gäääsp*
Är det nån mer än "barnstugan" som upplever bloggen långt ner, och långt åt höger??
Här ser den bra ut, i min lilla burk... o de räcker för mig *s*
nädå, den ska självklart gå att läsa för alla. Säg till om om nåt ser knasigt ut..
Jag kanske kan ta en skärmdump (i morron) och lägga ut, så ser man hur den ser ut hos mig ;)
natti natti då
YEEEEES!!!!!!
Först låg allt huller om buller, fick panik en liten stund.
Men i min dator ser allt bra ut faktiskt, jag hoppas att det gör det i era oxå ;)
Hojta annars så får du laga det åt mig ... haha
jag e så dukti så ;)
Jag ringde massa dööötrista samtal, sorterade räkningar, knattra in dom i datorn... o sen dog jag...
Vad är det för fel när man får elräkningar för 11.500 på 2 månader??????
Hur fan kan dom skicka avstämningsfakturor 2 månader på raken, och dessutom mitt i semestertider.
Tack så jävla mycke för de då.....
jaja, vi kunde ju inte åka nånstans innan heller... nu behöver vi inte ens fundera... suuuck...
Men sen på eftermiddan har jag fortsatt och designa blogg...
Och nu, tänkte jag våga mig på att skifta... *gulp*
Jag är liiiite nervig, för det är inte helt ovanligt att allt faller på ända av nån konstig anledning, åtminstone när jag ska göra nåt.. hmmm
Men okej, jag ska bara lugna nerverna med en cig, sen testar jag...
Skriiik högt om det är nåt som e konstigt, länkar som inte funkar, eller annat som hamnat på tvärs ;)
See yaaa
(hör ni nån som skriker om en stund, så är det bara jag, som får ett spel ;) )
fastnat i bloggdesign
vill ändra designen i bloggen så det roar jag mig med nu, och då kan man ju inte göra nåt annat alls.
det blir inte riktigt som jag vill. Blir det nånsin det?
Jag har lagt den som testsida under tiden jag mixtrar.
Gå gärna in o kolla och kom med synpunkter.
Det finns en hel del till att göra, så det tar väl en stund tänker jag ,)
här är den i alla fall.
Ny design
nu måste jag fortsätta lite till ;)
najti najti
Körkortstillstånd.
Jisses amalia va tiden går.
Redan dags för övningskörning!!
I morse sa jag till gubben, att NU ska jag sätta mig och skriva ut nödvändiga blanketter som behövs. För han ska inte behöva vänta för att jag aldrig kan få saker o ting gjort, då jag glömmer bort.
Nu för tiden behövs ju dessutom läkarintyg om man har en neuropsykiatrisk diagnos. Shit, o läkarn går på semester efter tisdag. Jag mailade henne direkt, och hoppas nu på att hon ser det och hinner skriva det intyget.
Man ska också fylla i en hälsodeklaration... men vad ÄR detta för en fråga?
Har du eller har du haft ADHD, Damp, Asperger... osv..
Vadå haft???
jo du förstår, jag hade lite damp en period men jag mår bra nu!?!?!?
Ne, den frågan stör mig, så den måste ju ändras tänker jag, ska ordna de i morron ;)
Jag fick till och med skrivit ut blankett för att söka om terminskort inför gymnasiet. Det ska skickas in så fort intagningen är klar, vilket den är vilken dag som helst.
Jag känner mig riktigt duktig nu ;)
Så fort sonen visar sig så ska han få skriva på alla papper.
I morrn ska jag beställa tid för synundersökning, och så ska vi anmäla oss till kurs som vi måste gå innan vi kan köra.
jag HAAAATAR blanketter, fanken va jobbigt det är att få en sån ifyllt klart. Det är oftast så att frågorna är jäkligt konstigt ställa många gånger och jag fattar ibland inte vad dom vill att man ska svara. Då lägger jag undan den, och så är den glömd....
Men nu SKA jag för sonens skull, fixa detta. Hur svårt kan de va ??
hej hopp
TACK dunderbar...
Fick en kommentar under inlägget Tävling, som gjorde mig extra nyfiken.
Jag följde länken, och nu är jag uttorkad. Jo, det är sant, tårarna har sprutat på mig, sprutat av både gapskratt så jag knappt fått luft, och av sorg över en människas livsöde.
Texterna på sidan, lämnar plats för mycket eftertanke. Man stannar verkligen upp, och funderar på livet.
Så mycket glädje, så mycket sorg...
Så MYCKET jävlar anamma och energi.
TACK så mycket dunderbar för att du delade med dig.
Jag kommer att besöka din blogg igen.
Din sida och din blogg berörde mig så djupt, så jag vill länka till dig i ett inlägg.
Kämpa på, och hälsa Pernille ;)
Dunderbars hemsida
Dunderbars blogg
TACK dunderbar återigen, för du har gett mig en stund med goa skratt, och gråt. En välbalanserad stund av både livets goda och mörka sidor. Det var precis vad jag behövde.
Nu ska jag sova ;)
Jag blir glad för en kommentar:)(2)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Tävling...
sonen har fastnat i att han måste ha luftpistol, softair-gun... you name it....
stööön vilket tjat.
Då hittar jag som av en händelse en tävling där en kille lottar ut en luftpistol ;) jiiiiihaaaa...
nåja, har ju inte vunnit den än å andra sidan..hrrmmm
Men här är tävlingen http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.2627046
min motivering till varför jag ska vinna den hittar ni i en kommentar i hans blogg ;)
Jag blir glad för en kommentar:)(6)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Hämnden på assistenten ;)
Sonen pepprade henne med softairgun hela dan för en kvarsittning han hade fått haha..
Sen tvingade vi på henne o hennes man varsin våtdräkt och så körde sambon ut med dom, för nu skulle dom åka gummiring.
Jag var kvar hemma ifall barnen skulle vakna.
Jag satt på bryggan med dunjacka och benen invirade i en filt.
Jag skrattade så jag grät.
Hennes gubbe lyckades inte sätta sig i gummiringen, än for han baklänges med benen i vädret, än framstupa.
Jag lovar det såg så jädra roligt ut.
Deras son filmade spektaklet, och han filmade sin mamma minst lika mycke. Tårarna rann, hon fick ingen luft som hon skratta åt gubben.
När det var hennes tur så lyckades hon sitta kvar tills linan sträcktes så for hon baklänges hon med. hahaha
Men sen jäklar fick hon till det och åkte en bra runda tills hon trodde hon skulle få wiplash och släppte taget. Det blåste en del kan jag säga, så vågorna var inge kul ;)
Vi åt sill o potatis, min minsta och jag under ett paraply, hon iklädd pälsmössa och vinterjacka. Men nähä, är det midsommar äter vi ute minsann ;)
Vi fick faktiskt ge upp till slut, det skurade inte, det ÖÖÖSTE ner.
Middan fick vi inte förrän strax före tolv på natten, ja ni vet, det där med planering då *harkel*
Hade inte assistenten satt fart på oss hade vi nog fortfarande inte fått mat *himlar me ögona*
När vi satt o åt blev hon så full i skratt, för det hon fick höra när hon anställdes för sonen.
Rektorn hade sagt till henne, att du vet inte vilken familj du har fått på halsen.... fyyyy
ja hujedamej, stackars henne ;)
skååål då säger hon sen, nu skulle rektorn se oss... mohahaha...
ja fy hundan vilken hemsk familj hon har råkat ut för ;)
Vi lär väl få tillbaks med råge för våra upptåg igår.... vi är bjudna till dom i augusti....
tur dom bor i lägenhet, det kan väl inte hända så mycke då va?
hmm om man nu inte tvingas ta balkongvägen in klättrandes på väggen ,)
jag skall ju söka kontaktperson till bägge pojkarna. Jag har frågat henne om hon kan tänka sig detta, och hon har sagt ja ;)
Jag kanske skall söka en själv, så kan hon va min kontaktperson oxå.. haha...
Hon vill så gärna göra något för oss, hon sa att hon vet att hon skulle kunna hjälpa oss att få ordning..... hon tittade på mig, för du majsan... så här kan ni inte ha de....
Hon sa dock att vi faktiskt håller rent, för skitigt är här inte, men stökigt är det... nähä.... har jag aldrig sett ;)
Nätverksmöte idag
Vi behöver väldigt mycket hjälp med planering och struktur, då allt står och faller med detta.
Det var handläggare från LSS, Barn- o ungdom SOL, familjebehandlare, boendestödjare, arbetsterapeut och till o med min handläggare från FK tog sig tid att komma 1 timma ;)
Han är otroligt bra, och jag hoppas jag får behålla honom en liten stund åtminstone.
Sonen´s assistent var med, även om hon ska sluta. Men jag kände att hennes kunskap är så värdefull så kanske kan hon vara till någon hjälp, såsom kontaktperson eller nåt.
2 av dom vänner vi bjudit in kunde tyvärr inte närvara idag, men det blir ett uppföljningsmöte till hösten.
Sen var då den vännen med som sa : "jag förstår inte vad det är för ett pucko som bara har beviljat stöd 1½ timme i veckan".... mohahahaaa *asg*.
Ju du kära vän, han satt två stolar till vänster om dig ;) hihihiiii
Vad som kom fram idag, var att bägge sönerna skulle vara hjälpta av någon form av kontaktperson. LSS-handläggarn hör av sig om 1 vecka om detta, så ska vi träffa henne för att titta närmare på den omfattningen.
Den ene behöver hjälp med att bromsas, och få stöd i det sociala samspelet och hur man bär sig åt om man ska åka buss tex. Den store behöver ha någon som tar ut honom, då han fullständigt har låst in sig.
Vi fick på plats idag lämna ansökan om kontaktfamilj för tjejerna, då den handläggarn förstod behovet. Vi har förslag på familj, det var en utav dom som tyvärr inte kunde komma idag. Men vi fortsätter på det spåret. Handläggningstiden är 4 månader vid en sån ansökan?!?!? Va i jösse namn sysslar dom med?
Handläggarn på socialpsykiatrin var allt annat än poppis idag, då han inte kan ge något mer än det jag har. Så lät det. JAG har ju fått det stödet jag har rätt till med mina diagnoser, det kan ju inte innefatta hela familjen menar han på. Men allt hänger ju ihop, stödet till mig är meningslöst i slutändan om resten av familjen inte heller funkar.
Då är vi här igen, med att du MÅSTE ha diagnos för att överhuvudtaget få en chans till hjälp.
Det är så, att samhälle, kommun och landsting gemensamt är dom som skapar den här "diagnoshysterin". För man är ju TVUNGEN att göra en utredning för att få hjälp. Det räcker inte med att man har ett problem.
Jävligt tragiskt.
Arbetsterapeuten fick be mig att andas när vi hade en paus, att inte bli upprörd och arg. Men jäklar att det var svårt när den handläggarn pratade. Det satt en gubbe bredvid mig, med bultande tinningar. Jag är glad att han satt bredvid mig så jag slapp se hans mördarblick mot den handläggarn. Så fort han öppnade munnen så STIRRADE den här mannen på honom med kolsvarta ögon. Det var min sambo de ;) hahahaaa...
Det slutade med att handläggarn plötsligt när det är en kvart kvar av mötet beviljar på plats utökad tid till hösten. Han gick plötsligt också med på att låta boendestödjarn tillsammans med arbetsterapeuten träffa mig och sambon ihop för stödsamtal och förhoppningsvis vidare hjälp med struktur och planering.
Jag älskar nätverksmöten, det går mycke fortare att få hjälp, och ingen vågar egentligen sitta och neka den hjälpen man vill ha, för då får dom hela mötet på sig ;)
Jag hade skrivit ner en del saker igår, och meningen var att jag skulle öppna med att läsa upp detta, för att vi skulle få något att utgå ifrån.
Men tiden gick, och jag fick inte tillfälle. Istället när det är 5 minuter kvar, och det brukar avslutas med en runda där alla får säga något kort om mötet så ber jag om att få läsa upp det.
Det tog nästan 5 minuter, och när jag avslutat var det knäpptyst i rummet. En i nätverkslaget tar till slut till orda och säger tyst, ska vi avsluta med detta?
Och så blev det. Jag lägger in det jag läste upp här, för jag kan tänka att många kan få känna igen sig, och kanske känna att dom inte är så ensamma om att ha det tufft.
Det blir ett långt inlägg detta....
2008-06-18
Vi är en stor familj. 2 vuxna och 4 barn, och som bonus 2 goa katter.
Vi bor i hus, ett underbart hus precis vid havet.
L driver företag sedan många år tillbaks, och har klarat det galant, i med som motvind.
Utåt sett är vi en välfungerande familj, och få kan föreställa sig vilken kraft och energi det tar för oss att bara överleva vardagen.
Jag har vid upprepade tillfällen försökt att förklara hur det ser ut för oss, hur tungt det är, att klara vardagen med tvätt, städ, handling, matlagning osv.
Standardsvaret är, att så är det för alla. Det ÄR tufft att ha stor familj, och man måste faktiskt ta ansvar.
Precis som vi inte visste det. Dessutom är det just det vi försöker göra hela tiden. Men att aldrig någonsin någon gång lyckas nå ända fram, till ett fungerande liv tar enormt mycket på krafterna. Att få sådana svar är som ett slag under bältet, och vi tappar mer energi. För vi BORDE ju klara det, för alla andra tycker också det är jobbigt.
Det känns numer meningslöst att försöka beskriva en kaotisk vardag, då det på något sätt inte når fram hur vi egentligen har det.
Den kaotiska vardag vi har, med dagliga sysslor är bara toppen på isberget.
Det finns så mycket mer.
Som båten vi hade, som ingen kom ihåg att lägga en presenning över för att skydda motorn. En presenning för 100kr, kunde gett oss 100.000 kr vid försäljning av båten.
Nu fick vi ingenting, för motorn är död.
Försäkringen på båten som vi hade kostade oss 500 kr i månaden. Var det någon som kom ihåg att säga upp den, när vi körde iväg båten?
Det tog ett halvår innan jag kunde lyfta på luren och säga upp den.
Det kostade oss 3000:-
Vi har hela huset fullt av verktyg. Är det någon som vet var? Vi hittar dom inte, vi köper nytt. Lägger ifrån oss, borta igen. Köper nytt osv osv.
En glödlampa går sönder. Är det någon som kommer sig för att byta den? Kanske, efter några månaders mörker i badrummet. Möjligen till hösten då det mörknar tidigt och någon byter den i ren ilska över att inte se något.
En bil behöver service. Varför lämnas den inte in? Hur många tusenlappar förlorar vi på bilen vid eventuell försäljning för att bilen inte setts över.
En blankett behöver fyllas i. Har vi tur så kommer vi oss för dagen innan svarsdatum.
En livsviktig försäkring som kunde trygga ett barns framtid dribblas bort av glömska, och ångest och oro över detta barns framtid äter sakta upp mig.
En lapp om påskrift från förskola/skola ska skrivas under och skickas tillbaks. Då får jag vara glad om jag överhuvudtaget kommer ihåg att jag sett lappen. Om den möjligen kommer hem alls, så läggs den på något "bra ställe" för att aldrig mer hittas.
Matsäck för utflykt, oj va det idag? Vad är klockan? 7, finns det någon affär öppen nu?
Sakta går sommar över till höst, höst går över till vinter. Trots det står vi inför faktum varje år att barnen inte har några vinterkläder. I panik får vi kasta oss iväg och förse barnen med det nödvändigaste. Då blir det dyrt, för allt ska köpas på en gång.
Likadant är det när vinter går över till vår och sedan sommar. Garderoben gapar tom på kläder för den årstiden.
Snart är det jul, jo det är så. Tiden går fort. 3 timmar är en kvart, och dagen innan julafton är julklappar och mat fortfarande inte inhandlade.
Vi har 2 barn med särskilda behov, som behöver mycket stöd och struktur. Vem hjälper dessa barnen, när föräldrarna själva har svårigheter med detsamma?
Vi ber dom städa sina rum, oftast när det gått alldeles för långt, så det inte finns golv att trampa på längre.
Vem kan förvänta sig att dom klarar det då? Det gör ju inte ens vi.
Varje morgon knyts min mage i ångest, när jag går ner till pojkarna med deras mediciner. Jag ser, jag noterar att här behöver det röjas. Så här kan dom inte ha det. Jag ger medicinen, går ut ur rummet, ser något annat på vägen, och tanken på pojkarnas rum får inte längre plats i en översvämmad hjärna. Det är glömt.
Tills nästa morgon när proceduren upprepas.
Gräsklippare står ute året om, högtryckstvätt som utstår både frost, is och snö. Det går sönder, ja klart det gör. Jag tänker ofta, hur länge kunde vi haft våra saker, om vi kunde ta hand om dom.
Cyklar som rostar för att vi inte ställer in dom. Saker som sprids för vinden. Barn som frågar efter saker, som ingen har en aning om var det tagit vägen.
Barn och vuxna som släpper prylar där dom står och går, där det till slut blir övermäktigt att överhuvudtaget kunna få ordning.
Det värsta jag varit med om på länge, är när jag kommer till ena sonens bmx, och ALLA barnen har integralhjälm, och skydd. Alla utom min son. Han har vanlig cykelhjälm, jeans och tröja. Egentligen får han inte cykla då. Kan någon föreställa sig hur det känns som förälder, att se detta? Att känna blickarna? Den där mamman är ju helt oansvarig, som inte bryr sig om att hennes barn inte har rätt skydd. Veckan därpå hade vi fått fatt på hjälmen som glömts hos en kompis, men veckan gick så fort, så ytterligare utrustning fanns inte. Det har gått 4 veckor sedan den gången. Han cyklar fortfarande endast i integralhjälm, och vanlig klädsel.
Jag kommer på det, inför varje träning, men då är det så dags. (om jag nu råkar komma ihåg att det ÄR träning)
Ändå, är barnens bästa alltid i fokus. Men inte ens där räcker vi till i alla lägen.
Men det så klart, det gör ju inte någon.
Finns det mer? Ja, MYCKET mer. Nu har jag skrapat på ytan, det finns mer att gräva i.
Ångest, oro, stress, irritation kantar vår vardag, då vi ständigt måste brottas med sådant vi inte åtgärdat från början, som blir större och större ju längre vi väntar.
Är det meningen att en familj ska behöva leva i sådan stress? ÄR det verkligen så att föräldrar ska behöva oroa sig för hur det ska gå för barnen när dom är vuxna, för att dom inte haft förmågan att hjälpa dom, och lära dom strategier att klara vardagen?
Jag vet, L vet, hur vi kämpar, och aldrig riktigt får ihop det.
Hur ska vi få andra att förstå, att det här inte bara handlar om vanlig vardagsstress, utan om ett helt liv, där det enda vi strävar efter är att få må bra och känna att vi klarar upp vår vardag?
Allt är inte som det ser ut att vara. En utåt sett välfungerande människa, kan ha ett rent helvete.
Undrar om någon kan förstå hur mycket energi det krävs, för att vara den där välfungerande människan utåt.
Är det då så konstigt, att man inte orkar lägga på en presenning över båtmotorn när man kommer hem på eftermiddagen?
Eller är det så konstigt, att man inte orkar åka till leksaksaffären som man faktiskt lovade?
Eller att man efter 1 månads påtryckningar fortfarande inte beställt klipptid till en desperat tonåring?
Är vi lata? Det är det många som tror. Om dom bara visste, att orken inte räcker, att minnet inte fungerar som det ska, att den obefintliga strukturen och planeringen sakta tar kål på oss.
Ingen borde ha det såhär. Vi behöver hjälp, vem kan hjälpa oss? Och vem bär ansvaret för att ge oss hjälpen?
Nu är det dags att landsting och kommun lär sig att samarbeta så vi kan få hjälp till en bättre vardag, och få börja känna lite glädje. Glädje över livet, och tacksamhet över det vi har.
Finns det någon som skulle orka hur länge som helst, med en sådan vardag?
Vi gör det inte. Så vem hjälper oss?
no more comments
1 miljon frågor
Men just idag behövde jag flytta fokus, och det var det perfekt ;)
Här kommer mina onödiga svar:
1.Vad är klockan: 22:49
2.Vilket namn står det på ditt födelsebevis: Mary-Anne Åse
3. Smeknamn: Majsan, Maja (säg inte det till någon, det var länge sen) påse har också varit poppis.... Eller Åååå... seee, jättekul va..
4. Vad heter dina föräldrar: Laila och Leif
5. Antal ljus på din senaste tårta: Eeeeh, på MIN tårta, senaste tårta jag åt var dotterns, och då var det 4 ljus ;)
6.Husdjur: 2 goa katter, och om jag måste nämna alla, så en miljon silverfiskar ;)
7.Hårfärg: ja, inte är det grått i alle fall, hehe. Just nu är det väldigt mycke ljusa slingor kvar från senaste färgning, men tja, råttfärgat brukar dom nog säga om det.
8.Favoritfärg: Hjärta ;) jag älskar rött, det kan man förstå om man ser min bil. Jag avgudar min vackra bil ;)
9.Piercing: hepp... tja, några igenväxta öronhål har jag allt... (alltså inte hörselgångs-hålen då, utan ni vet i öronsnibben)
10.Tatuering(ar): nepp, det gör nog alldeles för ont faktiskt, men det finns ju i leksaksaffärn ;)
11.Födelseort: Karlskrona
12.Bostadsort: Kungsbacka
13.Nuvarande bostad: Villa tillsammans med sambon ;)
14. Har du varit kär: hm, måste tänka... tänka tänka... JAA men det är väl klart ;)
15. Har du varit i några andra värlsdelar: är norge en världsdel? Eller turkiet? Grekland då? Nehe, nä då har jag nog inte de ;)
16. Har du varit med om en bilkrasch: jomen, fast det beror på vad som menas med frågan? Om jag har varit med om en, kan ju betyda att jag varit med och sett en, eller att jag själv varit inblandad i en. På A svarar jag ja, på B nej ;)
17. 2 eller 4 dörrar (på bilen): men alltså, 5 dörrar förstås, annars får man inte plats.
18. Kaffe eller glass: både ock egentligen. Men kaffe tar kål på mig ihop med medicinen, så det blir väldigt sällan.
19. Snuttefilt eller kramdjur: snuttefilt? Jag är väl vuxen eller.. Hrmpf, det får bli gossedjur.
20. Salladsdressing: ohoh, jag älskar dressing. Känn på bilringarna så förstår ni ;)
21. Färg på strumporna: 10 nakna spretande tår... alltså ingen färg. Strumplös är jag...
23. Favoritfilm: suck, skitfråga. Jag kommer inte ihåg vad jag sett för filmer, vad dom heter, eller vad dom handlar om.. Så PASS.
24. Favoritcitat ur en film: Pettson säger: du måste ha tålamod. Findus: men det är ju precis det jag inte HAAAR ;)
25. Bästa semestern: ensam i turkiet, utan ungar och gubbe ;)
26. Favoritmat: ooo, i stort sett allt ju. Men om jag måste välja, rådjurs-stek, hasselbacks-potatis, och en hemmagjord sås med hjärtat ;)
27. Bästa veckodagen: Lördag... tror jag
28. Senaste låt du har lyssnat på: hur ska jag komma ihåg det`? Jag lyssnar ju på radio hela dagarna, vilken var sist?
29. Tandkräm: någon pepsodent antar jag. Helst ska det vara genomskinligt grönt klet (fast det är ju sonens krav mest)
30. Favorit TV-program: pff, tittar inte alls på tv nu för tiden, jag orkar bara inte. Men om jag behöver välja, helt klart Magnus Uggla, var fan är mitt band ;)
31. Favoritrestaurang: hrm, jag är ju sällan på restaurang, men hamnkrogen är otrolig, och snuskigt dyr
32. Favoritblommor: blommor? Vad är det förnåt? Ska dom vattnas så finns det ingen plats för dom ;)
33. Tycker inte om: Människor som inte tar ansvar för sina egna handlingar och det dom sagt.
34. Sport att titta på: iiiirk, måste jag? Okej, möjligen gymnastik i OS då....
35. Snabbmatrestaurang: det som finns till hands, blir väl av praktiska skäl MC...
36. Senaste sjukhusvistelse: för 2 veckor sen när sonen fick en pinne i halsen..
37. Favoritdricka: ett glas rött är väl aldrig fel....
38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: ljusblå melerat, en fondtapet vid huvudgaveln på sängen som går i brunt och ljusblå detaljer... passar nog bra faktiskt...
39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: men allvarligt, klart jag inte kuggat ... ;)
40. Var är du om 10 år: I Sverige och jobbar för en fungerande vardag för människor med neuropsykiatriska diagnoser.
41. Vem fick du senast e-mail från: Blogg.se som informerade mig om nyinlagd kommentar.
42. Är du dömd för något brott: nej vet ni vad, brottas är inget som ligger för mig..
43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: fick och fick, har nog alldeles för många redan... *Harkel* men jag har gömt dom. Men om jag skulle få ett, skulle det lätt bli ULLARED ;) ;) tänk va, vad jag skulle handla..
44. Vad gör du när du är uttråkad: dampar..
45. Fras/ord du använder (för) ofta: Fan..
46. Vän som bor längst ifrån dig: vänner kan aldrig bo för långt ifrån. Är det en vän, så finns den alltid nära ändå ;)
47. Vad retar du dig på: Människors oförståelse för annorlundaskap..
48. Det bästa du vet: När jag får gjort saker genast..
49. Läggdags: eeh, rätt snart ser jag just..
50. Vem tror du kommer att svara snabbast på det här: haha, vem orkar egentligen svara på sånt här ;)
51. Vem/vilka tror du kommer låta bli att svara: dom flesta faktiskt
52. Vad är klockan: 23:12
53. Favorit beatle: beatle? Favoritlåt av beatles, eller vad var frågan?
54. Favoritlek: tja, om lägga pärlor med barnen räknas som lek så...
55. Favoritfilmmusik: eeeh, ja, det va ju det här med att hålla reda på filmer,titlar och handling..
56. Skostorlek: 38 till 39
57. Syskon: 4 styckna. 3 i livet och en i himlen
58. Favoritpålägg: makrillfilé med majonnäs... finns färdiga burkar att köpa i danmark ;)
59. Om du skulle skänka bort: skänker för mycket redan, är snäll så jag är dum..
60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: vackraste ordet? Hm... en dotter som säger: mamma, du är söt och vacker mamma..
61. Bästa bok du läst: fsssss... okej, samma som med filmer, har ju noll koll... men nionde insikten var en bok som berörde
62. Är du internetberoende: vilken jädra dum fråga. Klart jag inte är ;) hahaha
63. Favoritdjur: ooo, lätt självklart kattemissar ;)
64. Gillar du snö: ja, om den ligger där den landar i mer än 2 timmar tycker jag det är jättemysigt
65. Favoritglaglass: tofu-vanilj, dessutom mjölkfri ;)
66. När köpte du något åt dig själv sist: en tröja, cross. Rea 70%, startpris 795, slutpris 240 ;) jag ÄÄÄLSKAR rea
67. Är du långsint: det beror på. Har jag blivit kränkt eller sårad, då är jag livs-sint...
68. Favoritgrupp/artist: eeeh, musik, film, bok... trött jag blir, eeh, tja Robert Gustafson???
69. Vilken är din bästa egenskap: jag ger ALDRIG upp
70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: att få en fungerande vardag för vår familj.
71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20.000 kr: vem skulle döda ett djur för pengar? Då har man inga känslor i såna fall
72. Vad gör du: löser nåt jädra krypto, med en miljon frågor. Tar det aldrig slut???
73. Mest intressanta stad du varit i: borås.... Alla trafikljus är ALLTID röda..
74. Vilket djur skulle du identifiera dig med: snigel .. Moahhaha
75. Vad fascinerar dig hos andra människor: humorn
76. Senaste pojkvännen/flickvännen: tja, jag har ju mitt på det torra.... Ja, alltså man torkar efter ett tag ;) hehe
77. Favoritgodis: marabou mjölkchoklad. Och lite lakris funkar också.
78. Spelar du nåt instrument: joo, gitarr ibland, synth... fast jag har nog glömt av, det var ett tag sedan.
79. Vilken/vilka sporter gillar du mest: men jag har ju svarat, gillar inte sport. Men gymnastik då i så fall.
80. Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa: Dalai Lama
81. Vilken film såg du på bio senast: hur stavas de bbbb iii bb oo.... BIO... kommer jag inte ihåg ens
82. Senaste köpa skiva: *gäsp* nu börjar jag bli trött.
83: Roligaste konserten: michael jackson då jag närapå blev ihjälklämd. Visst va de kul? ;)
84. Bästa känslan: harmoni
85. Samlar du på något: haha, ja skit och dynga. Kan någon komma hit o rensa?
86. Isåfall vad: ja skit, som sagt.... Räcker inte de?
87. Är du feminist: ja en o annan röd strumpa trängs i lådan här hemma.
88. Om du var ett instrument, vad skulle du vara då: ukulele ;)
89. Favoritskiva: Björn Rosenström
90. Bästa kompis: Den som inte går bakom ryggen på mig
91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: ragata, mara, monster, jävul ;)
Nädå, jag är nog rätt lugn ute på stan ;)
92. Vad stör du dig mest på i detta ögonblick: att gubben hostar utan att hålla för munnen, och får taket att lyfta sig. När vaknar barnen?
93. Favoritlåt: Que.?
95. Har du en mobiltelefon: hmm, jo några stycken just nu. Vad man nu ska med flera till??
96. Vem är du kär i just nu: mig själv? Får man svara de?
97. Vad är det vackraste som finns: en vindstilla tidig morgon, röd soluppgång. BARA jag själv på altanen beundrande över det vackra...
98. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: hmm *funderar* har ju alltid haft en önskan om Australien. Men det ÄR ju en del djur där alltså..
99. Är du homo- eller bisexuell: hur vet man de? Man är väl född som man ska va. Nja, jag antar att jag är inget av det.
100. Vad är klockan nu när du är klar: 23:33
(skulle det ta så lång tid)
Gör om mig
Ett inlägg till bara mig har Miccan gjort ;)
Hon la lite bilder som jag kunde välja mellan för att göra om henne.
Det är ju så fantastiskt roligt så det gjorde jag så gärna.
Och så här blev resultatet:
(jag har frågat om jag fick lov att lägga upp dom här, och det fick jag)
FÖRE:
EFTER:
Säg till om ni behöver en ansiktslyftning ;)
Förnyad utredning
Jag ville prova en medicinhöjning då det spritter enormt mycket just nu, och har gjort den senaste tiden.
Han står käpprätt upp i soffan runt halv 4 på eftermiddan, som en sån där docka med rund fot som inte går att välta.
Då ska ALLT hända, och helst lite till. Och jag får spader.
Läkarn vill prova conserta igen, vilket jag inte är så sugen på, då han blev djupt deprimerad av dessa för ett par år sedan.
Men, jag provar gärna för att se om effekten kanske varar lite längre så jag slipper få hjärtinfarkt varje eftermiddag.
Det är rätt läge att testa nu, då det är långhelg och vi är hemma allihop. Blir det problem är vi fler som kan tackla det.
Hon frågade mig hur jag såg på hans diagnoser, och jag har inga invändningar mot dom, för dom är rätt.
Det jag däremot anser felaktigt är begåvningen som var gränsen till utvecklingsstörning, enligt senaste utredning.
Men då begåvningsprofilen är väldigt ojämn och han stupade på läsfrågor och bokstäver så känns den orättvis.
Så jag välkomnar en ny utredning.
Jag frågade om det var okej att assistenten som han haft sista terminen kunde få fylla i formuläret då hon känner han bäst just nu i skolsituationen. Då får han en rättvis bedömning då hon är den enda som kan ge den i nuläget.
Jag funderade på detta med förnyad utredning när jag åkte därifrån. Det ska ju göras en sådan vartannat år. Ja, för barn alltså då saker kan förändras. Inte kanske att funktionshindret försvinner, men det kan se väldigt annorlunda ut, och en diagnos som man tidigare fått kanske inte längre är rätt.
Men då funderade jag på hur det är för vuxna. Ska vuxna oxå göra om sin utredning vartannat år? Nje, det är nog inte så stor idé ;)
Får man diagnos som vuxen, så HAR man nog helt klart svårigheter.
Men OM man nu skulle göra om utredningen, kan man då fuska sig igenom den?
Jag tänker som så, att man som vuxen är medveten på ett annat sätt, om VAD man kan svara på frågorna för att få det att bli något annat, tja, kanske ingenting, om man nu skulle få för sig att man inte VILL ha en diagnos.
Hur man nu skulle bli hjälpt utav det, om man har svårigheter det vet jag då rakt inte, men om man skulle vilja "bli av" med diagnosen, är det då tekniskt möjligt att lura sig igenom testerna?
Och OM det nu är möjligt, varför skulle man vilja det?
Frågeformulären är lätta att tyda om man har lite kunskap. Man ser direkt vilka avsnitt som handlar om AS, tourettes etc. Då borde det vara möjligt att svara tvärtom mot hur man egenligen är som person, just för att man VET, vilka svar som indikerar på det ena eller andra.
Jag funderade dock vidare och kom fram till att en hel del av utredningen är i princip omöjlig att lura sig igenom.
Frågeformulären är ibland så luriga, och många frågor återkommer flera gånger fast på olika sätt, så för att lura sig igenom dessa får man nog vara snudd på psykopat, möjligen.
Har man "bara" ADHD/Asperger-problematik och har kunskap om detta kan man nog slinka igenom just dom frågeformulär som handlar om detta.
Men frågan kvarstår ju fortfarande, varför man i så fall skulle göra en utredning från första början?
Man ber ju om det för att man faktiskt har så stora svårigheter så man känner att man inte fungerar som man skulle önska.
Nåja, nu flummade jag iväg känner jag. Men jag funderade efter att en ny utredning ska göras på sonen, och funderade då utifrån vuxenperspektivet.
Själv har jag inga som helst funderingar på att göra en förnyad utredning. Varför skulle jag överhuvudtaget vilja göra det?
Jag HAR svårigheter, det blir ju ingen skillnad på dom med en utredning till.
Och medicinen, den hjälper mig utan tvekan på flera områden. Bara det är en indikation om att diagnosen är rätt.
Känns väldigt skönt att ha landat i det, och att jag kan acceptera det, att jag är som jag är, och försöka göra det bästa utav det.
Tänk ändå vad jobbigt det skulle vara att inte vilja ta till sig sin diagnos och slösa sig igenom livet genom att förneka och deppa över den problematik man har, utan att vilja se att den finns...
Jag är glad att jag är den jag är, jag duger så gott ändå ;)
Hoppas att mina söner oxå kan känna så genom livet.
Den store lär inte få problem med det i alla fall...
Och jag vågar nog påstå, att den yngre sonen inte heller kommer att ha så stora svårigheter med den biten..
natti natti....
Det kom ett mail
Fick mail från specialpedagogen på skolan.
Hon skriver såhär :
Nu är ni välr riktigt stolta över M:s prestation i skolan?! Att bli diagnostiserad i nian och ändå gå ut med så fina betyg är en enorm prestation och något som man inte får uppleva så ofta som lärare.
Jag är oerhört stolt över honom. Mot slutet blev det lite mycket för M men även det funkade ju. Helt otroligt. Under de sista veckorna kom han och jobbade på otroligt bra i svenskan på både håltimmar och efter skolan.
Även med hemkunskap. Hälsa honom från mig. Det är verkligen en superduktig grabb ni har. Jag hoppas att han kommer att trivas på gymnasiet och att han kommer att finna många nya vänner.
Jaa, mamma är superdupermegastolt. Vad annat kan man va ;)
Så här blev betygen.
Bild G
Engelska VG
Hemkunskap G
Idrott G
Matematik VG
Tyska G
Musik G
Biologi MVG
Fysik MVG
Kemi VG
Geografi G
Histora G
Religion G
Samhäll G
Slöjd G
Svenska VG
Teknik VG
Klart jag är stolt *snyft*
Favorit i repris ;)
Mamma ordna gärna. Det är kul med rosa mos, men äta det kan man då rakt inte, för det är ju väldigt läbbigt.
Det var ju fotboll tydligen i lördags, då kom grannen ut i halvlek. Var ju bara tvungen att ta lite bilder ;)
Ansiktena har jag suddat ut, vill inte lägga ut bilder på andra hur som helst.
Nu vakna jag ;)
japp så är det. Jag somnade i soffan halv7. Det var nån som klubbade ner mig bokstavligt talat, jag blev dödstrött.
Långt borta när jag sov som bäst hör jag min papegoja till tonåring.... mamaaaa mmaaammaa , sover du, e du vaken, maaamma kan jag ta honungsmelon... hallåååå...
va fan, får man nånsin va ifred??
Jag lät han tjata, jag orkade bara inte svara.
Skolavslutningen igår var kall, brrrrr...
Käck som jag är så tyckte jag att tjejerna kunde få vara hemma från dagis o va me. Behöver jag säga att jag ångrade mig ett antal miljoner gånger???
Igår var dom i sitt esse hela dan, överdjävliga. Fy att jag inte tog till flykten härifrån...
Jag larvade till det med en ministudentskylt... måste ju alltid utmärka mig ... fnyys...
nåja, sonen var den enda på skolan som hade en sån minsann, haha... lite kul är det allt. Och han skäms ju aldrig för nåt så han bar gärna omkring på den , hihi...
Trots den jobbiga dan, så får jag va positiv och framana bilden på mina bägge tjejer när dom står o väntar på sin bror med varsin ros i handen. Det får va värt allt ;)
Innan vi åker är dom så här glada ;)
Vi fick vänta o vänta på brorsan, och kallt var det oxå. Här sitter dom sammanbitna 
Nu måste jag faktiskt sova igen.... trots tidiga kvällssömn är jag fortfarande lika trött...
natti natti...
skolavslutning
Det är dubbelt.... jag behöver vila från allt vad skola heter, men samtidigt... hur ska sommarn bli med en son på väg in i värsta tonårstrotsen..
Min snälla goa kille håller på att förvandlas till ett monster, säger emot precis allt. Faktum är att han låter precis som lillasyster... NEJ... NEJ NEEEJ, precis hela tiden.
Jag är så in i... trött.
Orkar inte skriva nåt här, får hoppas att jag finner krafterna åter efter morrondagen.
Rektorn har inte hört av sig, och jag har inte orkat ta tag i det där.
Men jag stöter väl på honom i morgon kan jag tänka, vi får se.
Jag är nog mer deppig än trött tror jag. Fast deppighet leder ju till trötthet oxå.
Är så oerhört ledsen för assistenten som lämnar oss. Hon är en mycket speciell människa som gjort så mycket för sonen och övriga klassen, och en hel del för hela skolan.
Att dom inte jobbade mer för att få behålla henne är för mig en gåta. Men snålheten bedrar visheten brukar man säga, så till hösten lär dom få se konsekvenserna av detta.
Det blir inte mycket njuta i sommar, för kommer att ha ont i magen inför hösten.
Idag har vi haft möte i brukarrådet på dagis. Den stora frågan är hur vi kvalitets-säkrar maten. Hur är näringsinnehållet i maten när den ställs fram på barnens bord?
Svaret på den frågan lyder: Att dom har matlistor med råvaror uträknat för att täcka näringsbehovet.
Men frågan gällde ju inte FÖRE tillagning, utan när barnen får maten till sig... suuuck.
Det tar jag tag i när skolan är slut ;)
nu måste jag sova, för som vanligt kan jag inte planera, har en del att göra i morron bitti... min son slutar ju nian ju. Och nåt måste man ju hitta på...
natti för idag...
(tack ni gulliga för att ni kikar in och kollar hur jag har det, det värmer nåt erhört att veta att det finns människor som tänker på en) ;)
Solsting???
Men inte vet jag..
Dödsångest mer i så fall.
Vid 7-tiden igår så blev jag plötsligt yr huvudet, och fick svimningskänslor. Var tvungen att bara sätta mig ner.
Jag skakade i hela kroppen och frös. Det var ju inte direkt kallt så hur man kan frysa är ju rätt knas...
Det gav sig inte heller. Men då kom jag på att jag bara druckit en dricka sen 11-tiden och självklart glömt o äta.. *harkel*
Först gick jag o stoppa hela huvet i poolen, sen gick jag in o tryckte i mig lite pizza som blivit över sen gårdagen.
När jag stod i köket så kändes det som jag inte var där, dom andra kändes långt bort och det surrade i huvet.
Det var så jäkla äckligt.
Jag satte på mig fleece-jacka, kröp ihop i soffan invirad i ett tjockt täcke och en filt.
Sen somnade jag som en klubbad säl.
Jag blev väckt en timme senare för maten var klar. När jag vaknar dryper jag av svett, var helt dyngsur i hela huvet.
Jag åt och åt och åt, var nog förbannat hungrig ;)
Sen kröp jag ihop i soffan igen, och somnade direkt.
Men... inte nog med det. Pizza två dar i rad gillar inte min mage. Så en timme senare vaknar jag med MAGKNIP med stort MAGKNIP..
Efter 1½ timme kunde jag äntligen få sova för natten, då gick det över...
Jo, jag kan va ynklig jag med ;) ;)
Tyckte allt lite synd om mig då...
När det är varmt behöver man svalka sig, det är åtminstone barnen duktiga på. Yngste sonen vågade inte bada igår, men han ville så gärna så till slut fick han ett infall och kastade sig över kanten med kläderna på, till tjejernas stora förtjusning.. haha, hjälp va dom skrattade...
Här är min lilla simmerska
Pappa är livrädd för att ramla i vattnet och håller krampaktigt i madrassen... hihi
Ha en solig söndag ni alla ;)
Väntar fortfarande..
Jag väntar fortfarande på rektorns samtal, om att assistenten slutar. Eller tycker han kanske att det räcker med att hon själv meddelat mig???
Det tycker då inte jag, men jag väntar ut honom, tills på tisdag, sen vill jag ha ett svar på hur han tänker lösa detta.
Svarar på lite kommentarer:
A:
Ja, det har varit alldeles för mycket motgångar det sista, och då har jag inte skrivit om det värsta, då jag inte kan eller får lämna ut det här på bloggen.... så man undrar ju vem som är emot oss. Kanske nån form av woodo, någon sitter med nålar och sticker hål på varenda ballong som försöker lyfta från dyn ;)
Vi SKA ha en ny assistent, lika bra kan vi aldrig få, men hälften så bra är faktiskt gott nog då jag aldrig kunnat drömma om något liknande som vi haft...
Kraaaam
Nettan:
Vi försöker och försöker med bra dagar, det löser inget att deppa ändå vet du ;)
Victor:
Va gullig du är, du kanske ska satsa på assistentyrket ändå... men liten är du väl ändå inte.. ung kanske, men inte liten direkt ;)
Micaela:
Ja, svordomar är bra... herreherrejättejävlar bra assistent vill vi ha vet du väl ;) kramiz på dig
Lillaviola:
Även om jag är ilsk, så förstår jag assistenten. Det ligger mer bakom i hennes beslut än vad jag kan skriva om här. Men det är frustrerande. Visst är jag en hemskt elak mamma som inte ger sonen chansen att klara sig själv ;)
Men så länge han har huvet mer i marken än i luften så får han nog allt finna sig i att ha en högerarm extra ;)
Det är ju kanonbra att din son lovat att bättra sig, du ska se om du ger honom en chans, att han faktiskt fixar allting nu... *fniss fniss* *massa ironi*.... usch nu va jag elak, men jag vet ju att du känner din son, och att du vet vad han förmår, men som alltid kan dom ju överraska ;)
Kraam
Linda:
Nä, resursjobb kanske inte är nåt att satsa på.... vad vet jag, men känslan av att kunna ta ett barn med svårigheter genom skolan med godkända betyg skulle då skänka mig mer glädje än något annat i livet.
Olyckor kommer sällan ensamma som du säger... MEN, när det vänder, vänder det med besked, och det VET jag, det är det som håller mig flytande ;)
Ulla:
Jo jag är ledsen, kan inget annat vara efter denna underbara människa. Det ska bara lösa sig, är lite matt just nu och orkar inte så mycket. Och jag vet att jag samlar krafter när jag går ner så i trötthet som jag gör just nu, när jag hämtat mig smäller det högt, det vill jag lova...
kraaam
Ewa:
Du behöver inte säga nåt alls, det räcker med att du bara finns till, det vet du väl ;)
Du och din dotter är en så värdefull hjälp så jag finner inte ord, så jag vet inte heller vad jag ska säga..
Mängder av kramar tillbaks till dig och de dina ;)
Jayne:
Nä, det finns nog alldeles för få trän, tror du inte *s*
Om er assistent inte funkar, är det då inte bättre att vara utan? Hur mycket skada kan inte en assistent ställa till med om det inte funkar? Kanske är det då bättre att kämpa utan ?
Dom skolpengarna är INTE samma i hela landet, och är oxå olika årskursvis.
Jag ringde ett samtal till kommunen bara, och frågade efter siffrorna på grundskole-elev och särskole-elev. Tog 3 minuter att få fram ;) Man måste vara nitisk hela tiden vet du, information och fakta kommer man långt med.... ;)
Tack för dina tankar ;)
Nehtan:
Ja, nog vill man handplocka och skräddarsy assistenter. Det är ju tyvärr omöjligt, man får kanske nöja sig med gott nog..
Jag skrev nog lite kryptiskt ser jag nu, med tanke på ditt svar. Ingen har tömt ut nåt vatten, jag skulle bara va lite lustig ;)
Poolen har sprungit läck, en söm har gått sönder, därav vattenavgången ;)
Jag menade att jag inte kan tömma ut hela poolen på 7000 liter vatten hur som på tomten, för jag måste ju tömma hela poolen för att kunna lämna tillbaks den.... ;)
Kram till dig o dina barn...
Lillaviola:
jo, jag lever, har inte ork just nu att vare sig skriva eller besöka bloggar. Det är så mycket annat som tar mina krafter... men nu har jag skrivit lite rader ju ;)
kramizar i massor ;)
Lillajag:
ja, visst var det tråkigt.... :(
Micaela:
JAAAAAAAAAA!!!!!!!!!Du e såååå braaaaaaaa!!!! GRATTIS GRATTIS GRATTIS, du är bara bäst, det vet du väl.. kraaaaam.
Du har visat att man kan, då kan min son oxå... eller hur ;)
Jag vill ju ha bilder juuuuu ;) *fjäskar*.... kanske mor din kan ge mig dom i morrn ;)
kraaaaaam
Idag har jag varit i jönköping på ISA kontaktcenter. Vi vill ha en liknande verksamhet i vår byhåla.
Vi var 4 st som åkte, en tjej som har satt ihop ett projektförslag, jag och en sjuksköterska på Vuxenpsyk, och en kille på kommunen som tidigare jobbat på arbetslivsenheten. Han står nu mellan två jobb, och vi vill ha honom som projektledare väldigt gärna ;)
Jag körde dit, men då mitt minne är som det är, hade jag glömt mina mediciner för eftermiddan och min luft räcker inte en hel dag, så sjuksköterskan fick köra hem. Jag var helt tom i huvet.
Men dagen var sååå bra, och vi fick mycket tips och ideér. Det var så underbart att lyssna till dom brukare som går där, hur hjälpta dom varit och hur mycket det gett dom. Det är en verksamhet som verkligen fungerar, och jag önskar att vi kan få till något liknande hos oss.
Nu ska vi vila hjärnorna lite, så får vi se vad vi kan åstadkomma senare ;)
Det var i alla fall skönt att åka iväg och få fokusera på nåt helt annat...
go kväll för idag ;)
Assistenten lämnar oss :(
Någonstans så visste jag att det skulle bli så, men samtidigt hade jag hoppats in i det längsta att hon skulle "ta sitt förnuft till fånga" och stanna kvar hos denna helt underbara pojk..
Jag vet varken upp eller ner idag, har bara varit trött, och inte orkat tänka på vad jag ska göra åt detta nu.
Kanske skulle jag inget göra heller. Ny assistent till hösten är vad jag förstår så gott som fixat.
Jag kan inte säga något mer just nu då jag behöver ha det beskedet svart på vitt innan jag tror på det.
Blir det så som jag fått höra, så ska jag nog vara mer än nöjd.
Ingen kan någonsin ersätta den assistent vi haft, en sådan till finns inte. Jag är arg på henne idag, jävla människa som bara har mage att lämna min son i sticket, nu när det har gått så bra.
Du kanske läser det här K, och jag vill att du ska veta att du har tagit en stor plats i våra hjärtan, med din glädje, ditt engegemang, din kämparglöd, och framförallt din tro på att ALLA KAN....
Men jag är lika arg på dig för det, för att du väljer att sluta hos min son
Jag berättade för sonen idag. Assistenten ska berätta för klassen i morgon, och då är det bra om sonen är förberedd.
Jag såg på hans ansikte, och hörde på hans röst, att det här gillade han INTE....
Jag såg hans förtvivlan, som han snabbt bytte ut mot tuffhet, för att slippa känna detta jobbiga...
Jamen mamma, jag behöver ingen ny assistent, jag kan klara mig själv, snääälla jag kan väl få försöka....
Nope... inte aktuellt, han MÅSTE faktiskt ha en assistent...
Suck, ingen bra dag i dag heller. Det är fanimej bara problem hela tiden...
I lördags köpte vi en pool, för en del av pengarna vi fick för tvillingkärran.
På söndag eftermiddag hade någon varit o snott några 10000 liteer vatten ;)
Poolen läcker... suuuuuck
Vem tömmmer ut 7000 liter vatten på tomten hur som?
Nädå, vi har den kvar denna veckan oxå, tills gubben och jag har byggt eett nytt trädäck....
Det ska va ordning oxå....
Assistent sökes++
någon son känner sig manad ???
