empati-sympati-särskilda behov
vilka intressanta diskussioner det blev av mina senaste inlägg. Nu kunde jag ju inte följa dessa, då jag har varit med på skolresa idag, med yngste sonen och en parallellklass.
Lärarna önskade 2 föräldrar från varje klass med på resan.... vi var 2...
från samma klass.
Say no more.
Sonen ville inte följa med, och var helt vansinnig för ett par dagar sen. Och jag insåg, att det skulle bli problem. Guuuud va pinsamt att mamma ska följa med.
Jag mailade mentorn i onsdags, han pratade med sonen i torsdags och även med hela klassen, om hur viktigt det är att föräldrar ställer upp, för annars kan det inte bli någon resa. Han ritade upp 12 kanoter för sonen, och visade visuellt att han skulle paddla i kanot nr 2, och mamma majsan i kanot nummer 12.
Någonstans i hans enorma engegemang i syftet att vända sonen till att följa med, lyckades han förbannat bra. Igår när han kom hem , var han glad som en speleman. Men jag fick noga klart för mig, att jag minsann inte fick gå o bajsa i skogen, inte heller kissa?!?! Nähä..... så morsor och farsor har inte samma behov som alla andra.
Fick lov att noga planera mina behov kan jag säga, då heeela klassen var utom synhåll, inklusive sonen, kunde jag få lov att lätta på trycket. hahhaa, men jag lovar, det var en kul dag.
Jag frågade hans mentor om jag skött mig bra ;) jag gjorde väl inte bort mig allt för mycket ;)
Absolut inte, han tyckte jag skötte det snyggt med sonen. Jag klargjorde för lärarna innan resan ,att JAG inte kommer att säga till honom om han gör ev dumheter, det sköter NI. Det är okej att få en tillsägelse av en vuxen, men inte okej att få den av sin mamma, som man dessutom är tvingad att stå ut med hela dan ;)
Vi skötte oss snyggt bägge två faktiskt *s*...
Och bägge två gick ner för räkning långt före alla andra *ge mig styrka*
I vår grupp hade vi gångsträcka på eftermiddan, 3 kilometer i kuperad terräng. Eftersom ena klassen inte bistod med någon frivillig förälder var vi bara 2 vuxna som kunde hålla koll på gångsträckan. Jag gick sist, vilket jag var väldigt nöjd med då jag slipper stressa upp mig om jag tappat bort nån, då har jag full koll bakåt.
När vi går där, så säger en av tjejerna... hade mina föräldrar vetat att vi skulle gå så långt hade jag aldrig fått följa med?!?!?
eeeh... jag får inte bära..
Jag hade själv undrat redan när vi åkte varför eleverna inte fått den informationen, för jag kan väl säga att klädsel och packning hos många inte var anpassad för detta.
Jag frågar henne om hon har problem med ryggen....j aa, jätteproblem, jag får inte bära.
Jag tittar på henne när hon går med en trunk virad över nacken, fram över axlarna och runt armarna, hon går och håller händer över ryggen, och jag ser att hon inte kommer att stå upp alls om hon ska gå den sträckan med den väskan hängande sådär.
Hennes nacke lutar åt höger, axlarna har oroväckande olika höjd. Vad göra, ??? Jag är känd för att inte vara så snäll mot skolan, men nu gjorde jag skolan en god gärning, för jag insåg, att dom får problem om denna tjejen inte orkar stå upp ikväll. Dessutom är hon bara 13 år gammal, och har svår scolios fick jag veta när jag frågade.
Jag bad mig ge henne sin väska, och efter mycket protester lämnade hon över den. Jag är över 40, jag överlever, men jag vet oxå pga egna erfarenheter hur jävligt det är att ha dom problemen vid så unga år.
Jag bar min egen väska, inklusive hennes hela vägen. Man kunde gott tro att jag precis duschat och inte torkat håret när jag kom fram ;) say no more ;)
Dock lyckades jag inte hålla den låga profil som jag lovat enligt sonen. Nog hade jag skämt ut honom?!?!??
Jo, jag skällde på hans kompisar. Och ja, det gjorde jag faktiskt. När jag går sist i ledet, och ser en av killarna slå bakåtfrivolter ner från ett stup, fick hjärtat i halsgropen då jag inte först visste om han slog ihjäl sig, och sedan får reda på att han blir puttad, då blev faktiskt majsan förbannad, ordentligt.
Vi är mitt ute i skogen, man vill inte råka ut för att någon slår huvet i en sten och svimmar av.
Men det var otroligt pinsamt tyckte sonen. Ja, möjligen, men jag tyckte inte det var särskilt lustigt. Vi har pratat om det när vi kom hem, att jag var med som en "extralärare", och jag måste också säga ifrån när det händer något.
Han är okej med det nu ;)
Vi var dock jääävligt trötta bägge två efter denna dag. Sonen däckade först, han gick själv 200 meter efter första gänget, och 200 meter före sista gänget, där jag och 6 st tjejer gick.
En av tjejerna blir plötsligt bekymrad, meeen varför går han där själv.
Dom är så underbara och tänker på varandra. Empati??? nä just de,.... sympati... eller... psykopati.... äsch skit samma...
I alle fall så svarade jag , att han är såå trött, han behöver gå där. Okej.
På hemresan så valde han att stå upp, långt bort från sina kompisar. Han orkade inte mer.
Ja åtminstone första resan, sen vet jag inte mer, då vi faktiskt schabblade bort större delen av gänget, och missade TVÅ stycken tåg hem.
HUUUR kan det ske *asg*
jo, 3 vuxna blev kvar i göteborg med 6 elever, som var sååå tvungna att köpa godis. Och det fick dom lov, för tåget skulle ju inte gå förrän 20 minuter senare.
nä, men det går liksom ett tåg varje kvart i rusningstrafik, och DET hade då inte lärarn på sin lista ;)
sen när vi då står där o vänta på nästa tåg, så vägrar han byta spår, för nr 15 går tåget ifrån, trots att tjejerna uppmärksammar oss på att det faktiskt står ett tåg på spåret bredvid som går till kungsbacka. Och ja, det stämde ju precis, och dääär gick tåget ;)
Vi hade väldigt kul på väg hem, då mentorn har en dotter i parallellklassen som åkte i det tidigare gänget och jag då som hade en son som oxå åkte tidigare. Jätteduktigt, två föräldrar tappar bort sina barn i göteborg *asg*.
Då har man väl lyckats ändå ;)
Det blev rätt kul ändå faktiskt, vi kom hem tryggt allihop ;)
Nu var det då meningen att jag som ambition hade att svara i ett nytt inlägg på alla jätteintressanta kommentarer jag fått, men det orkar jag inte nu.
En kommentar ska jag dock ändå uppmärksamma..
Ja Larry Söder så har jag självklart läst motionen, och inte bara utgått från en tidningsartikel. Jag väntar fortfarande på protokollet, som fortfarande inte är färdigjusterat!??!?!?
Jag grundar ALDRIG mina åsikter enbart efter ena sidans uttalande. Mitt starkaste vapen, är fakta, kunskap, lagar och paragrafer. Det är på det viset jag får igenom mina barns lagliga rättigheter i denna katastrofala skolvärld. Aldrig hårda ord, aldrig med ilska.... verklighet och laglig rätt räcker långt....
Jag lägger ut motionen här, så kan var och en själv få bilda sig en uppfattning. När protokollet är färdigjusterat så kommer det oxå ut här......
Rätt ska vara rätt ;)
NU är jag trött ;)
Motionen från (s)
Lärarna önskade 2 föräldrar från varje klass med på resan.... vi var 2...
från samma klass.
Say no more.
Sonen ville inte följa med, och var helt vansinnig för ett par dagar sen. Och jag insåg, att det skulle bli problem. Guuuud va pinsamt att mamma ska följa med.
Jag mailade mentorn i onsdags, han pratade med sonen i torsdags och även med hela klassen, om hur viktigt det är att föräldrar ställer upp, för annars kan det inte bli någon resa. Han ritade upp 12 kanoter för sonen, och visade visuellt att han skulle paddla i kanot nr 2, och mamma majsan i kanot nummer 12.
Någonstans i hans enorma engegemang i syftet att vända sonen till att följa med, lyckades han förbannat bra. Igår när han kom hem , var han glad som en speleman. Men jag fick noga klart för mig, att jag minsann inte fick gå o bajsa i skogen, inte heller kissa?!?! Nähä..... så morsor och farsor har inte samma behov som alla andra.
Fick lov att noga planera mina behov kan jag säga, då heeela klassen var utom synhåll, inklusive sonen, kunde jag få lov att lätta på trycket. hahhaa, men jag lovar, det var en kul dag.
Jag frågade hans mentor om jag skött mig bra ;) jag gjorde väl inte bort mig allt för mycket ;)
Absolut inte, han tyckte jag skötte det snyggt med sonen. Jag klargjorde för lärarna innan resan ,att JAG inte kommer att säga till honom om han gör ev dumheter, det sköter NI. Det är okej att få en tillsägelse av en vuxen, men inte okej att få den av sin mamma, som man dessutom är tvingad att stå ut med hela dan ;)
Vi skötte oss snyggt bägge två faktiskt *s*...
Och bägge två gick ner för räkning långt före alla andra *ge mig styrka*
I vår grupp hade vi gångsträcka på eftermiddan, 3 kilometer i kuperad terräng. Eftersom ena klassen inte bistod med någon frivillig förälder var vi bara 2 vuxna som kunde hålla koll på gångsträckan. Jag gick sist, vilket jag var väldigt nöjd med då jag slipper stressa upp mig om jag tappat bort nån, då har jag full koll bakåt.
När vi går där, så säger en av tjejerna... hade mina föräldrar vetat att vi skulle gå så långt hade jag aldrig fått följa med?!?!?
eeeh... jag får inte bära..
Jag hade själv undrat redan när vi åkte varför eleverna inte fått den informationen, för jag kan väl säga att klädsel och packning hos många inte var anpassad för detta.
Jag frågar henne om hon har problem med ryggen....j aa, jätteproblem, jag får inte bära.
Jag tittar på henne när hon går med en trunk virad över nacken, fram över axlarna och runt armarna, hon går och håller händer över ryggen, och jag ser att hon inte kommer att stå upp alls om hon ska gå den sträckan med den väskan hängande sådär.
Hennes nacke lutar åt höger, axlarna har oroväckande olika höjd. Vad göra, ??? Jag är känd för att inte vara så snäll mot skolan, men nu gjorde jag skolan en god gärning, för jag insåg, att dom får problem om denna tjejen inte orkar stå upp ikväll. Dessutom är hon bara 13 år gammal, och har svår scolios fick jag veta när jag frågade.
Jag bad mig ge henne sin väska, och efter mycket protester lämnade hon över den. Jag är över 40, jag överlever, men jag vet oxå pga egna erfarenheter hur jävligt det är att ha dom problemen vid så unga år.
Jag bar min egen väska, inklusive hennes hela vägen. Man kunde gott tro att jag precis duschat och inte torkat håret när jag kom fram ;) say no more ;)
Dock lyckades jag inte hålla den låga profil som jag lovat enligt sonen. Nog hade jag skämt ut honom?!?!??
Jo, jag skällde på hans kompisar. Och ja, det gjorde jag faktiskt. När jag går sist i ledet, och ser en av killarna slå bakåtfrivolter ner från ett stup, fick hjärtat i halsgropen då jag inte först visste om han slog ihjäl sig, och sedan får reda på att han blir puttad, då blev faktiskt majsan förbannad, ordentligt.
Vi är mitt ute i skogen, man vill inte råka ut för att någon slår huvet i en sten och svimmar av.
Men det var otroligt pinsamt tyckte sonen. Ja, möjligen, men jag tyckte inte det var särskilt lustigt. Vi har pratat om det när vi kom hem, att jag var med som en "extralärare", och jag måste också säga ifrån när det händer något.
Han är okej med det nu ;)
Vi var dock jääävligt trötta bägge två efter denna dag. Sonen däckade först, han gick själv 200 meter efter första gänget, och 200 meter före sista gänget, där jag och 6 st tjejer gick.
En av tjejerna blir plötsligt bekymrad, meeen varför går han där själv.
Dom är så underbara och tänker på varandra. Empati??? nä just de,.... sympati... eller... psykopati.... äsch skit samma...
I alle fall så svarade jag , att han är såå trött, han behöver gå där. Okej.
På hemresan så valde han att stå upp, långt bort från sina kompisar. Han orkade inte mer.
Ja åtminstone första resan, sen vet jag inte mer, då vi faktiskt schabblade bort större delen av gänget, och missade TVÅ stycken tåg hem.
HUUUR kan det ske *asg*
jo, 3 vuxna blev kvar i göteborg med 6 elever, som var sååå tvungna att köpa godis. Och det fick dom lov, för tåget skulle ju inte gå förrän 20 minuter senare.
nä, men det går liksom ett tåg varje kvart i rusningstrafik, och DET hade då inte lärarn på sin lista ;)
sen när vi då står där o vänta på nästa tåg, så vägrar han byta spår, för nr 15 går tåget ifrån, trots att tjejerna uppmärksammar oss på att det faktiskt står ett tåg på spåret bredvid som går till kungsbacka. Och ja, det stämde ju precis, och dääär gick tåget ;)
Vi hade väldigt kul på väg hem, då mentorn har en dotter i parallellklassen som åkte i det tidigare gänget och jag då som hade en son som oxå åkte tidigare. Jätteduktigt, två föräldrar tappar bort sina barn i göteborg *asg*.
Då har man väl lyckats ändå ;)
Det blev rätt kul ändå faktiskt, vi kom hem tryggt allihop ;)
Nu var det då meningen att jag som ambition hade att svara i ett nytt inlägg på alla jätteintressanta kommentarer jag fått, men det orkar jag inte nu.
En kommentar ska jag dock ändå uppmärksamma..
Ja Larry Söder så har jag självklart läst motionen, och inte bara utgått från en tidningsartikel. Jag väntar fortfarande på protokollet, som fortfarande inte är färdigjusterat!??!?!?
Jag grundar ALDRIG mina åsikter enbart efter ena sidans uttalande. Mitt starkaste vapen, är fakta, kunskap, lagar och paragrafer. Det är på det viset jag får igenom mina barns lagliga rättigheter i denna katastrofala skolvärld. Aldrig hårda ord, aldrig med ilska.... verklighet och laglig rätt räcker långt....
Jag lägger ut motionen här, så kan var och en själv få bilda sig en uppfattning. När protokollet är färdigjusterat så kommer det oxå ut här......
Rätt ska vara rätt ;)
NU är jag trött ;)
Motionen från (s)
Autism = ingen empati
det vet vi väl alla vid det här laget, att när man har autism så har man ingen empati. Eller?
Så säger dom lärde minsann.
När min son var 5-6 år så hade han ingen autismdiagnos, utan "bara" autistiska drag. Vilket faktiskt inte är en diagnos, utan bara en benämning, på något man inte vet.... ungefär.
Jag var på en kurs, som hölls av bla psykologen som gjort utredningen på sonen (vilket hon misslyckades katastrofalt med då sonen bojkottade allt hon sa), men på den kursen så ifrågasatte jag just detta, med att autistiska personer sägs ha noll empati, för jag upplevde massor med situationer med sonen som för mig tydde på stor empati-förmåga.
Svaret jag fick då, var att det är inte empati han har, det är nåt annat. Vad det här annat skulle vara, fick jag dock aldrig svar på.
I måndags så hände en olycka vid cykelbanan. en av hans kompisar hade ramlat på cykeln, och allt verkade gått bra, tills pojken plötsligt skriker efter ambulans.
Det här fick jag reda på dagen efter, för inte förräns då hade sonen tagit in vad som hänt.
Denna pojken fick för sig att göra ett trick på cykeln, misslyckas och får styret in i låret.
Det blöder inte mycket, han står upp efteråt, men när han stoppar handen i fickan så ...tja...
Han fick styret 5 cm in i låret, slet sönder en muskel som fick skäras bort då den var så skadad, knäckte höftbenet och fick sy 19 stygn. Sonen som då behöver ett par dagar på sig att ta in vad som hänt, har sett cykeln efteråt. "mamma, det såg precis ut som köttfärs som man köper på hemköp".
Bitar av låret satt kvar på cykeln.
Jag är tacksam för att jag slapp se det där kan jag säga.
Sonen säger i tisdags, mamma, och dessutom så fyller han år, stackars honom, ligga på sjukhus på sin födelsedag, mamma jag vill ge honom en present.
Som alltid i detta hus, så rullar det i 380, och det gick två dagar till. tills idag.
Han kommer hem efter skolan, gör 6 mackor!??!? ja äta kan han minsann. Säger att han ska till cykelbanan, men mamma, nu har han kommit hem från sjukhuset, jag vill ge honom något. Jag har sällan kontanter hemma, men skrapar ihop 50:-.
Han frågar när han ska va hemma, och klargör noga för mig, att han inte kan hålla tiden. Han ber mig, med mobilen i högsta hugg, att tala om när han ska börja cykla hem. Jag är imponerad, han har själv kommit på att det inte funkar att beräkna tiden själv när han måste dra sig hemåt, för att komma hem i tid. Okej, då backar vi , du SKA cykla hem kl 7. Okej, han ställer telefonen på 7, och jag säger till honom att jag då väntar hem honom halv 8.
När klockan slår halv 8 o börjar ticka vidare, så knyter sig magen, fanken oxå, ska han misslyckas igen.
Nepp ;) ;) ;) 3 minuter över halv, ser jag han komma farande på vägen. LYCKA!!!
Och nu kommer jag då in på det inlägget skulle handla om från början, empati.... *sorry*
Kl 7 står han på hemköp, när telefonen ringer. Då står han och skall köpa en present till sin kompis. Alltså har han redan innan faktiskt beräknat tiden, och lämnat cykelbanan innan han ska cykla hem ;)
Han köper en ask med noblesse...
Cyklar hem till kompisen med denna, som jag vet, nu efteråt blev SÅÅÅÅ glad.
Han kan inte ha hunnit så mycke mer än att lämna av den, innan han hastade vidare för att komma hem i tid.
Jag tittar på min svettiga, långhåriga, brunögda son när han kommer hem. Med glansiga ögon säger jag, "vilken underbar kompis du är, som tänker på honom när han har skadat sig"...
Svaret: men mamma, han har ju varit på sjukhus och allt, det är faktiskt synd om honom"...
Ja... det är det, men nån empati har han inte, han har ju autism....
Så säger dom lärde minsann.
När min son var 5-6 år så hade han ingen autismdiagnos, utan "bara" autistiska drag. Vilket faktiskt inte är en diagnos, utan bara en benämning, på något man inte vet.... ungefär.
Jag var på en kurs, som hölls av bla psykologen som gjort utredningen på sonen (vilket hon misslyckades katastrofalt med då sonen bojkottade allt hon sa), men på den kursen så ifrågasatte jag just detta, med att autistiska personer sägs ha noll empati, för jag upplevde massor med situationer med sonen som för mig tydde på stor empati-förmåga.
Svaret jag fick då, var att det är inte empati han har, det är nåt annat. Vad det här annat skulle vara, fick jag dock aldrig svar på.
I måndags så hände en olycka vid cykelbanan. en av hans kompisar hade ramlat på cykeln, och allt verkade gått bra, tills pojken plötsligt skriker efter ambulans.
Det här fick jag reda på dagen efter, för inte förräns då hade sonen tagit in vad som hänt.
Denna pojken fick för sig att göra ett trick på cykeln, misslyckas och får styret in i låret.
Det blöder inte mycket, han står upp efteråt, men när han stoppar handen i fickan så ...tja...
Han fick styret 5 cm in i låret, slet sönder en muskel som fick skäras bort då den var så skadad, knäckte höftbenet och fick sy 19 stygn. Sonen som då behöver ett par dagar på sig att ta in vad som hänt, har sett cykeln efteråt. "mamma, det såg precis ut som köttfärs som man köper på hemköp".
Bitar av låret satt kvar på cykeln.
Jag är tacksam för att jag slapp se det där kan jag säga.
Sonen säger i tisdags, mamma, och dessutom så fyller han år, stackars honom, ligga på sjukhus på sin födelsedag, mamma jag vill ge honom en present.
Som alltid i detta hus, så rullar det i 380, och det gick två dagar till. tills idag.
Han kommer hem efter skolan, gör 6 mackor!??!? ja äta kan han minsann. Säger att han ska till cykelbanan, men mamma, nu har han kommit hem från sjukhuset, jag vill ge honom något. Jag har sällan kontanter hemma, men skrapar ihop 50:-.
Han frågar när han ska va hemma, och klargör noga för mig, att han inte kan hålla tiden. Han ber mig, med mobilen i högsta hugg, att tala om när han ska börja cykla hem. Jag är imponerad, han har själv kommit på att det inte funkar att beräkna tiden själv när han måste dra sig hemåt, för att komma hem i tid. Okej, då backar vi , du SKA cykla hem kl 7. Okej, han ställer telefonen på 7, och jag säger till honom att jag då väntar hem honom halv 8.
När klockan slår halv 8 o börjar ticka vidare, så knyter sig magen, fanken oxå, ska han misslyckas igen.
Nepp ;) ;) ;) 3 minuter över halv, ser jag han komma farande på vägen. LYCKA!!!
Och nu kommer jag då in på det inlägget skulle handla om från början, empati.... *sorry*
Kl 7 står han på hemköp, när telefonen ringer. Då står han och skall köpa en present till sin kompis. Alltså har han redan innan faktiskt beräknat tiden, och lämnat cykelbanan innan han ska cykla hem ;)
Han köper en ask med noblesse...
Cyklar hem till kompisen med denna, som jag vet, nu efteråt blev SÅÅÅÅ glad.
Han kan inte ha hunnit så mycke mer än att lämna av den, innan han hastade vidare för att komma hem i tid.
Jag tittar på min svettiga, långhåriga, brunögda son när han kommer hem. Med glansiga ögon säger jag, "vilken underbar kompis du är, som tänker på honom när han har skadat sig"...
Svaret: men mamma, han har ju varit på sjukhus och allt, det är faktiskt synd om honom"...
Ja... det är det, men nån empati har han inte, han har ju autism....
Återhållen sorg???
Det är knappt jag orkar skriva om det.
Jag var en snabbis på biblioteket idag för att kopiera lite papper. Jag passade då på att ta en lunch efteråt i fiket.
När jag sitter där, så kommer klassen som min son gick i på särskolan in.
Jag undrar nu om jag förträngde och inte ville se, under tiden han var där. Det jag såg nu, fick maten att växa i munnen, ögonen att fyllas av tårar. Det var med nöd o näppe jag klarade av att sitta kvar.
Ja, jag har nog svaret, att jag förträngde, och blundade då.
Hade jag haft min son där och då bredvid mig, hade jag gett honom en bamsekram och bett honom förlåta mig för att jag satte honom där.
Jag gavs ju iof inget val då, men det var ändå jag som skrev under inskrivningspappret.
Hur kunde jag?
Jag tror dom flesta förstår vad jag reagerar på, behöver inte skriva så mycket mer. Ni som känner sonen vet än mer vad jag syftar på.
Det är ytterligare ett mål i min kamp för barns lika rättigheter, att se till att det ALDRIG någonsin skrivs in ett barn i särskolan med normalbegåvning. Det kan till och med vara så att även barn med endast lätt utvecklingsstörning ska gå i vanlig skola. Man måste se till individen, till helheten, inte bara stirra sig blind på det där förbannade IQ:et..
Nu går han ju åter i vanlig klass, han stormtrivs, han är GLAD, han har klasskamrater som han kan prata med.
Som han själv uttryckte det under särskoletiden "mamma, det går inte att prata med någon där"
Ja, den periodens verklighet drog över mig idag. Det var nog bra, för det gör min övertygelse om att jag gjorde rätt ännu starkare.
Jag sänder en varm tanke, till dom elever som jag vet går kvar där, som aldrig skulle hamnat där.
Jag är ledsen för deras skull, och jag är ledsen för att deras föräldrar blir lurade att tro att det blir bra för deras barns liv och framtid.
Dom fick inte ens en chans...
Jag var en snabbis på biblioteket idag för att kopiera lite papper. Jag passade då på att ta en lunch efteråt i fiket.
När jag sitter där, så kommer klassen som min son gick i på särskolan in.
Jag undrar nu om jag förträngde och inte ville se, under tiden han var där. Det jag såg nu, fick maten att växa i munnen, ögonen att fyllas av tårar. Det var med nöd o näppe jag klarade av att sitta kvar.
Ja, jag har nog svaret, att jag förträngde, och blundade då.
Hade jag haft min son där och då bredvid mig, hade jag gett honom en bamsekram och bett honom förlåta mig för att jag satte honom där.
Jag gavs ju iof inget val då, men det var ändå jag som skrev under inskrivningspappret.
Hur kunde jag?
Jag tror dom flesta förstår vad jag reagerar på, behöver inte skriva så mycket mer. Ni som känner sonen vet än mer vad jag syftar på.
Det är ytterligare ett mål i min kamp för barns lika rättigheter, att se till att det ALDRIG någonsin skrivs in ett barn i särskolan med normalbegåvning. Det kan till och med vara så att även barn med endast lätt utvecklingsstörning ska gå i vanlig skola. Man måste se till individen, till helheten, inte bara stirra sig blind på det där förbannade IQ:et..
Nu går han ju åter i vanlig klass, han stormtrivs, han är GLAD, han har klasskamrater som han kan prata med.
Som han själv uttryckte det under särskoletiden "mamma, det går inte att prata med någon där"
Ja, den periodens verklighet drog över mig idag. Det var nog bra, för det gör min övertygelse om att jag gjorde rätt ännu starkare.
Jag sänder en varm tanke, till dom elever som jag vet går kvar där, som aldrig skulle hamnat där.
Jag är ledsen för deras skull, och jag är ledsen för att deras föräldrar blir lurade att tro att det blir bra för deras barns liv och framtid.
Dom fick inte ens en chans...
Rapport från Attention möte
Efter ett önskemål från mammamumrik att lägga upp "listan" med vad vi pratade om på vårt möte för vuxna med npf, så gör jag så gääärna det här. Kanske finns nåt tips att ta med till sin egen kommun... (vad det nu skulle va, hmpf)
Här kan ni läsa om vårt senaste möte
http://attention-kungsbacka.se/protokollmedlems080826.pdf
"off-the-vuxen-record" så kan jag tala om att jag har varit kontakt med artikelskribenten som jag skrev om härunder. Så nu väntar jag in protokollet från nämndens möte, sedan så agerar då majsan därefter ;) efter mycket bra tips som jag fick ;)
tjao tjao.... ont som fanken i magen just, så nu ska jag avsluta för denna dagen....
Här kan ni läsa om vårt senaste möte
http://attention-kungsbacka.se/protokollmedlems080826.pdf
"off-the-vuxen-record" så kan jag tala om att jag har varit kontakt med artikelskribenten som jag skrev om härunder. Så nu väntar jag in protokollet från nämndens möte, sedan så agerar då majsan därefter ;) efter mycket bra tips som jag fick ;)
tjao tjao.... ont som fanken i magen just, så nu ska jag avsluta för denna dagen....
Men???? - Larry Söder!!!
Jag trodde ju åtminstone att liiite utav det man försöker förmedla till politikerna faktiskt når fram mellan öronen.
Men jag har tydligen fel.
Hittade en insändare från gårdagens norra halland.
Skriven av Maj-Britt Rane-Andersson (s)
2:e vice ordf i nämnden för förskola och grundskola,
2:e vice ordförande i kommunfullmäktige.
Och ja, Larry Söder, jag vet vem Maj-Britt är. Jag tror bestämt att jag ska liera mig med henne, det kunde bli rätt så intressant för kommunen.... eller hur
Jag lägger in artikeln här i sin helhet:
Ge stöd till barn som har särskilda behov!
Nu har det hänt igen! Den borgerliga majoriteten i nämnden för Förskola och Grundskola säger nej till samma rättigheter för barn med särskilda behov som alla andra.
I en motion från Johan T (s) och undertecknad skrev vi "lika rättigheter och möjligheter för alla barn i kommunens skolor".
Majoriteten med Larry Söder (kd) i spetsen yrkade på avlsag, beroende på att "eftersom barns behov är individuella är det inte möjligt att ge samma resurser".
Hur kan man uttrycka sig så, det är ju just för att barnen som har särskilda behov skall få hjälp som vi skrev motionen. Till råga på allt, fick Larry Söder (kd) understöd av moderaterna, folkpartiet och centern.
Nu hoppas jag på att den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige tar sitt förnuft till fånga och ser till att nämnden för Förskola och Grundskola får minst 3 miljoner kronor för att inte dessa barn skall behöva vänta i mellan 12 och 15 månader för att få den hjälp och stöd de behöver. Förvaltningen har fattat detta men inte borgerligheten!
Har inte Larry och kompani läst Barnkonventionen? Eller struntar man i den, trots att vi har beslutat att följa denna enligt beslut i Kommunfullmäktige. Skärpning!
/end!
Nej, Maj-Britt, dom har inte läst barnkonventionen. I ett tidigare samtal med just Larry så föreslog jag att dom kunde slänga den broschyren i papperskorgen för det finns inte en enda punkt i den som efterlevs.
Och det hjälper inte alls att komma och säga att för dom flesta så fungerar det. Det är inte vad det handlar om här.
Det handlar om att ALLA ska få samma chans, med lika rättigheter. Då räcker det att 1 enda barn råkar illa ut, för att kunna säga att konventionen inte följs.
Jag ska göra allt som står i min makt Maj-Britt (om du nu läser här, annars får du snart ett samtal) för att kommunstyrelse och kommunfullmäktige tar sitt förnuft tillfånga.
Och Larry.... what´s up????
Du lyssnar ju inte på NÅGON. Hur kan du avslå en sådan motion som är så oerhört viktig för många barns framtid???
Vi är ganska många i föreningen. Jag kan skriva motioner var och varannan dag om så vore. Tror jag tar hjälp av Maj-Britt.
Nu är jag SUUUR!!!!
Men jag har tydligen fel.
Hittade en insändare från gårdagens norra halland.
Skriven av Maj-Britt Rane-Andersson (s)
2:e vice ordf i nämnden för förskola och grundskola,
2:e vice ordförande i kommunfullmäktige.
Och ja, Larry Söder, jag vet vem Maj-Britt är. Jag tror bestämt att jag ska liera mig med henne, det kunde bli rätt så intressant för kommunen.... eller hur
Jag lägger in artikeln här i sin helhet:
Ge stöd till barn som har särskilda behov!
Nu har det hänt igen! Den borgerliga majoriteten i nämnden för Förskola och Grundskola säger nej till samma rättigheter för barn med särskilda behov som alla andra.
I en motion från Johan T (s) och undertecknad skrev vi "lika rättigheter och möjligheter för alla barn i kommunens skolor".
Majoriteten med Larry Söder (kd) i spetsen yrkade på avlsag, beroende på att "eftersom barns behov är individuella är det inte möjligt att ge samma resurser".
Hur kan man uttrycka sig så, det är ju just för att barnen som har särskilda behov skall få hjälp som vi skrev motionen. Till råga på allt, fick Larry Söder (kd) understöd av moderaterna, folkpartiet och centern.
Nu hoppas jag på att den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige tar sitt förnuft till fånga och ser till att nämnden för Förskola och Grundskola får minst 3 miljoner kronor för att inte dessa barn skall behöva vänta i mellan 12 och 15 månader för att få den hjälp och stöd de behöver. Förvaltningen har fattat detta men inte borgerligheten!
Har inte Larry och kompani läst Barnkonventionen? Eller struntar man i den, trots att vi har beslutat att följa denna enligt beslut i Kommunfullmäktige. Skärpning!
/end!
Nej, Maj-Britt, dom har inte läst barnkonventionen. I ett tidigare samtal med just Larry så föreslog jag att dom kunde slänga den broschyren i papperskorgen för det finns inte en enda punkt i den som efterlevs.
Och det hjälper inte alls att komma och säga att för dom flesta så fungerar det. Det är inte vad det handlar om här.
Det handlar om att ALLA ska få samma chans, med lika rättigheter. Då räcker det att 1 enda barn råkar illa ut, för att kunna säga att konventionen inte följs.
Jag ska göra allt som står i min makt Maj-Britt (om du nu läser här, annars får du snart ett samtal) för att kommunstyrelse och kommunfullmäktige tar sitt förnuft tillfånga.
Och Larry.... what´s up????
Du lyssnar ju inte på NÅGON. Hur kan du avslå en sådan motion som är så oerhört viktig för många barns framtid???
Vi är ganska många i föreningen. Jag kan skriva motioner var och varannan dag om så vore. Tror jag tar hjälp av Maj-Britt.
Nu är jag SUUUR!!!!
frukost-tips gav resultat ;)
Tack Jayne för ditt tips längre ner angående vällingen.
Ibland är det tilt och man fastnar i tanke och handling.
Ditt tips om att hälla vällingen i mugg testade jag just idag ;)
Den store smakade inte ens, kom ut direkt o sa, "jag vill inte ha välling, jag vill ha oboj, jag äter mackan så länge medans du gör de"
Den drack hälften och sa sen att hon inte ville ha ;) ;)
Så nu har dom fått i sig nästan hela mackan, och dricker oboj (lättsockrad till o med) istället.
Nu var det ju bara första gången jag testade, så det kanske inte går lika bra i morgon. Men dom kanske inte ens ber om välling i morgon...
Happy morning ;)
Ibland är det tilt och man fastnar i tanke och handling.
Ditt tips om att hälla vällingen i mugg testade jag just idag ;)
Den store smakade inte ens, kom ut direkt o sa, "jag vill inte ha välling, jag vill ha oboj, jag äter mackan så länge medans du gör de"
Den drack hälften och sa sen att hon inte ville ha ;) ;)
Så nu har dom fått i sig nästan hela mackan, och dricker oboj (lättsockrad till o med) istället.
Nu var det ju bara första gången jag testade, så det kanske inte går lika bra i morgon. Men dom kanske inte ens ber om välling i morgon...
Happy morning ;)
Hjälp för vuxna med npf
Det handlade vårt möte på attention igår.
Det blev väldigt intressant när vi hade bollat ideér fram och tillbaka. Och det blev en gedigen lista på personer och enheter man kan vända sig till. Sen om man verkligen får någon hjälp är ju en annan femma.
Men om fler och fler börjar efterfråga hjälp så måste det ju hända något tänker jag ;)
Bla så kom det fram att vuxenpsyk i kommunen inte tycker att "vår grupp" hör hemma där. Och det kan jag väl i of hålla med om, men vart ska vi då ta vägen??
Vårdcentralerna är då deras egen önskan. Men jaja, hur mycket kunskap finns det där, och hur ska dom kunna hjälpa alla som behöver samtalsterapi, beteendeterapi, sjuksköterskekontakt, läkarkontroller etc etc.
Det bästa vore väl om det tillsattes ett team, en egen enhet för oss med kunnig personal. Det skulle kännas som att börja om från början om man tvingas vända sig till vårdcentralen.
Jag ska skriva ner allt som blev sagt igår och skicka ut till medlemmarna. Mailutskick går även till diverse enheter på landsting, kommun och skolor ;) Blir intressant om det kommer en reaktion tycker jag.
Vi jobbar vidare på ett vuxenprojekt som vi vill att kommunen ska ansvara för. Det finns inget för npf:are i vår kommun, vi sitter som vanligt mellan stolarna. Men det jobbar vi på att förändra ;) ..... det också ;)
Nä, nu får jag jaga yngste sonen som trampar runt i köket o precis verkar glömt att han ska plocka fram frukost...
tjaooo
Det blev väldigt intressant när vi hade bollat ideér fram och tillbaka. Och det blev en gedigen lista på personer och enheter man kan vända sig till. Sen om man verkligen får någon hjälp är ju en annan femma.
Men om fler och fler börjar efterfråga hjälp så måste det ju hända något tänker jag ;)
Bla så kom det fram att vuxenpsyk i kommunen inte tycker att "vår grupp" hör hemma där. Och det kan jag väl i of hålla med om, men vart ska vi då ta vägen??
Vårdcentralerna är då deras egen önskan. Men jaja, hur mycket kunskap finns det där, och hur ska dom kunna hjälpa alla som behöver samtalsterapi, beteendeterapi, sjuksköterskekontakt, läkarkontroller etc etc.
Det bästa vore väl om det tillsattes ett team, en egen enhet för oss med kunnig personal. Det skulle kännas som att börja om från början om man tvingas vända sig till vårdcentralen.
Jag ska skriva ner allt som blev sagt igår och skicka ut till medlemmarna. Mailutskick går även till diverse enheter på landsting, kommun och skolor ;) Blir intressant om det kommer en reaktion tycker jag.
Vi jobbar vidare på ett vuxenprojekt som vi vill att kommunen ska ansvara för. Det finns inget för npf:are i vår kommun, vi sitter som vanligt mellan stolarna. Men det jobbar vi på att förändra ;) ..... det också ;)
Nä, nu får jag jaga yngste sonen som trampar runt i köket o precis verkar glömt att han ska plocka fram frukost...
tjaooo
Knulla din mamma
Det hittade jag skrivet på yngste sonens skrivbok i biologi nu på morron. Jag lovar, det är inte bra för hjärtat att få syn på sånt tidigt på morron. VARFÖR kan jag inte lära mig att kolla väskan på kvällen?
Nåja, att sudda hjälpte ju inte, då märkena efter pennan satt kvar. Ej heller svart tuschpenna. Tipex som man drar över som en tejp, hjälpte inte heller, men vanligt tipex i kombination med det andra fick till slut texten att blekna bort.
Jag satte boken framför näsan på sonen, och väste tyst "jag vill ALDRIG nånsin mer se dig kladda sånt här på dina böcker"
???VAdåå???
Ja såklart, det var inte nåt konstigt alls med det, ett uttryck han hört och det lät fräckt.
Suuuuck.
Men jag förklarade att det är väääldigt fult att skriva sådär, och nädå, det skulle han inte göra igen.
Nu blir det tråkigt för dig vännen att föklara varför din bok är målad och tipexad på. Det får han klara själv.
Man skriver mycket om kampen med skolan, och man sliter sitt hår.
Man ska inte glömma bort, att vi allt som ofta har ett mindre helvete hemma också, där man ska lära sitt barn som inte alltid förstår, hur man ska uppföra sig, och vad som är okej och inte.
Det är det nog många föräldrar som skriver under på.
Nu har jag nog rett ut varför mornarna numer har en tendens att sluta i katastrof med tjejerna. Det ÄR bra att vara en analyserande människa ;)
Jag har i veckor försökt få dom att äta frukost, istället för välling. Men det är helt omöjligt. Välling är väl bra näring, men, dom är såpass stora så jag känner att dom behöver tuggbar frukost så dom står sig till lunch halv tolv.
Detta har blivit en kamp, som jag sällan vinner med resultatet att jag är frustrerad och arg då jag måste skicka dom till dagis nästintill tomma i magen.
Idag tog jag ett djupt andetag, när bägge tjejerna la ifrån sig mackorna efter två tuggor, gick och gjorde varsin flaska välling, så är det bra med det.
Nu kanske vi får en trevligare start på dagen. Jag kanske ska ge dom både välling och macka samtidigt??
Vi har försökt med allt, fil och flingor, youghurt och musli, gröt... bla bla bla... Dom är helt enkelt inte hungriga.
På förra avdelningen hade dom fruktstund på förmiddan, men det får av nån konstig anledning bara småbarnsavdelningarna!?!?
Varför skulle inte större barn vara i behov av att fylla på med lite energi under förmiddan??
Det får bli dagens projekt, att undersöka om det kan införas på avdelningar för större barn oxå.
Det borde väl inte Kungsbackas ekonomi gå i botten av??
Nu måste jag se till att dom klär på sig, annars så har vi snart katastrof pga tidspress.
tjaoooo
Nåja, att sudda hjälpte ju inte, då märkena efter pennan satt kvar. Ej heller svart tuschpenna. Tipex som man drar över som en tejp, hjälpte inte heller, men vanligt tipex i kombination med det andra fick till slut texten att blekna bort.
Jag satte boken framför näsan på sonen, och väste tyst "jag vill ALDRIG nånsin mer se dig kladda sånt här på dina böcker"
???VAdåå???
Ja såklart, det var inte nåt konstigt alls med det, ett uttryck han hört och det lät fräckt.
Suuuuck.
Men jag förklarade att det är väääldigt fult att skriva sådär, och nädå, det skulle han inte göra igen.
Nu blir det tråkigt för dig vännen att föklara varför din bok är målad och tipexad på. Det får han klara själv.
Man skriver mycket om kampen med skolan, och man sliter sitt hår.
Man ska inte glömma bort, att vi allt som ofta har ett mindre helvete hemma också, där man ska lära sitt barn som inte alltid förstår, hur man ska uppföra sig, och vad som är okej och inte.
Det är det nog många föräldrar som skriver under på.
Nu har jag nog rett ut varför mornarna numer har en tendens att sluta i katastrof med tjejerna. Det ÄR bra att vara en analyserande människa ;)
Jag har i veckor försökt få dom att äta frukost, istället för välling. Men det är helt omöjligt. Välling är väl bra näring, men, dom är såpass stora så jag känner att dom behöver tuggbar frukost så dom står sig till lunch halv tolv.
Detta har blivit en kamp, som jag sällan vinner med resultatet att jag är frustrerad och arg då jag måste skicka dom till dagis nästintill tomma i magen.
Idag tog jag ett djupt andetag, när bägge tjejerna la ifrån sig mackorna efter två tuggor, gick och gjorde varsin flaska välling, så är det bra med det.
Nu kanske vi får en trevligare start på dagen. Jag kanske ska ge dom både välling och macka samtidigt??
Vi har försökt med allt, fil och flingor, youghurt och musli, gröt... bla bla bla... Dom är helt enkelt inte hungriga.
På förra avdelningen hade dom fruktstund på förmiddan, men det får av nån konstig anledning bara småbarnsavdelningarna!?!?
Varför skulle inte större barn vara i behov av att fylla på med lite energi under förmiddan??
Det får bli dagens projekt, att undersöka om det kan införas på avdelningar för större barn oxå.
Det borde väl inte Kungsbackas ekonomi gå i botten av??
Nu måste jag se till att dom klär på sig, annars så har vi snart katastrof pga tidspress.
tjaoooo
Måste man städa flera gånger?!?!?
Det är väl ändå väldigt märkligt...
I lördags så ägnade jag förmiddan åt tjejernas rum, plockade i ordning på allt, dammsög och tvättade golven. Sååå fiiint.
Tvättade några maskiner tvätt, och gick o plockade lite varstans. Jättenöjd.
Igår var vi på simskola halv 10 på morron ;) tjohoo, inga sovmornar här inte.
Min yngste dotter finner det väldigt trevligt att komma hem och tömma ut allt lego på rummet. :(
Vi hade besök hela eftermiddan, av en kille som jag lärt känna via föreningen. Han hade med sig familjen, dom har 2 grabbar, och deras äldste grabb funkar såå bra ihop med min stora tjej. Dom leker fantastiskt bra, och pratar om ALLT, det var jättemysigt. Vi gjorde rådjursstek, med potatisgratäng, sås och sallad. Det var verkligen en lyckad söndag, då söndagar normalt är tråååkiga.
Tjejernas rum var väl lagom kul att komma in i vid läggdags, alla gosedjru, dockor etc var nerplockat från hyllorna (som jag gjort så fint dagen innan), allt låg i 4-åringens säng...
Jag måste ju lära mig en sak, det inser jag. Att såhär är det, och kommer alltid att vara.
Men jag har ju svårt för att ta det, att det blir stökigt IGEN.....
Mammamumrik skrev om något liknande i sin blogg, man blir lika förvånad varje gång man ska göra om en procedur som är återkommande.
Det handlar ju om problem med att automatisera, det går inte på automatik som för dom flesta, utan det ÄR verkligen jättekonstigt att man ska städa om ett rum igen, när man precis har gjort de?!?!? eller nåt ... eeehhh...
I morse trodde jag på allvar att min sista stund va kommen.
Hur kan mornar bli så hysteriska??? Jag måste fundera över om jag gör något som får alla att slå över. (nä, allt är inte mitt fel som händer, det vet jag ;) ) men ibland kan det faktiskt vara tonläge, stress eller annat man inte är medveten om, som ställer till det ordentligt.
Den stora vrålade hela vägen till dagis, innan dess hade hon strulat nåt så vansinnigt med kläderna innan hon fick på sig, så jag var kan jag säga inte på mitt bästa humör.
Hon gallskrek när vi klev in på dagis (det händer aldrig att hon gör så, därför undrar jag nu vad som hände egentligen)
Då blev den lilla tjejen hysterisk oxå, hon är oerhört känslig för höga röster och primalskrik. Hon klarar inte det.
Så kontentan blev att jag fick lämna 2 st helt hysteriska tjejer på dagis. Det gör så förbannat ont i mig, man vill bara ta dom med sig igen. Men det löser ju inget. Dessutom satt yngste sonen i bilen, som hade 5 min på sig till skolan vid det laget. Jag var tvungen.
Jag ringde o kollade förut med dagis, och jo, dom hade lugnat sig. Självklart eftersom jag måste analysera allt , ska ju även såna här saker avhandlas i hjärnan. Dom skriker aldrig när dom ska till dagis, tvärtom. Så VAD är problemet??
Är det något som händer på morron, behöver vi förändra något så dagen startar bättre?
Eller är det något på dagis?
Jag får väl börja med att se över morgonrutinerna, eller om jag ska va ärlig, kanske jag måste börja skapa morgonrutiner *harkel*
Jag har i alla fall sovit närmare 10 timmar i natt. Slängde mig på kudden vid 8 igår kväll. Och jag hade ändå stooora problem med att komma upp halv 7 i morse. Ibland verkar det inte spela nån roll alls hur mycke man sover, man är helt dödstrött ändå..
Nä, nu ska jag köra storkillen till skolan, sen försäkringskassan för hjälp med en blankett... sen apotek, sen byta ut ett busskort..... sen handla skor till killarna, gympakläder till den store... hämta tjejerna... .bla bla bla...
Ja, det blir väl 8 i säng i dag oxå.
Vad hysteriskt mycket det låter.... men nu har jag börjat titta på mina listor, och försöker göra en tidsbedömning.
Då kan jag räkna ut, att allt detta kan ta max 2 timmar sammanlagt. DÅ är det väl inte så farligt ;)
Kanske ett bra sätt att träna tidsuppfattning på, och dessutom sänka stressen då man TROR man har så mycket, när det egentligen inte är det...
nä fanken nu måste jag åka...
I lördags så ägnade jag förmiddan åt tjejernas rum, plockade i ordning på allt, dammsög och tvättade golven. Sååå fiiint.
Tvättade några maskiner tvätt, och gick o plockade lite varstans. Jättenöjd.
Igår var vi på simskola halv 10 på morron ;) tjohoo, inga sovmornar här inte.
Min yngste dotter finner det väldigt trevligt att komma hem och tömma ut allt lego på rummet. :(
Vi hade besök hela eftermiddan, av en kille som jag lärt känna via föreningen. Han hade med sig familjen, dom har 2 grabbar, och deras äldste grabb funkar såå bra ihop med min stora tjej. Dom leker fantastiskt bra, och pratar om ALLT, det var jättemysigt. Vi gjorde rådjursstek, med potatisgratäng, sås och sallad. Det var verkligen en lyckad söndag, då söndagar normalt är tråååkiga.
Tjejernas rum var väl lagom kul att komma in i vid läggdags, alla gosedjru, dockor etc var nerplockat från hyllorna (som jag gjort så fint dagen innan), allt låg i 4-åringens säng...
Jag måste ju lära mig en sak, det inser jag. Att såhär är det, och kommer alltid att vara.
Men jag har ju svårt för att ta det, att det blir stökigt IGEN.....
Mammamumrik skrev om något liknande i sin blogg, man blir lika förvånad varje gång man ska göra om en procedur som är återkommande.
Det handlar ju om problem med att automatisera, det går inte på automatik som för dom flesta, utan det ÄR verkligen jättekonstigt att man ska städa om ett rum igen, när man precis har gjort de?!?!? eller nåt ... eeehhh...
I morse trodde jag på allvar att min sista stund va kommen.
Hur kan mornar bli så hysteriska??? Jag måste fundera över om jag gör något som får alla att slå över. (nä, allt är inte mitt fel som händer, det vet jag ;) ) men ibland kan det faktiskt vara tonläge, stress eller annat man inte är medveten om, som ställer till det ordentligt.
Den stora vrålade hela vägen till dagis, innan dess hade hon strulat nåt så vansinnigt med kläderna innan hon fick på sig, så jag var kan jag säga inte på mitt bästa humör.
Hon gallskrek när vi klev in på dagis (det händer aldrig att hon gör så, därför undrar jag nu vad som hände egentligen)
Då blev den lilla tjejen hysterisk oxå, hon är oerhört känslig för höga röster och primalskrik. Hon klarar inte det.
Så kontentan blev att jag fick lämna 2 st helt hysteriska tjejer på dagis. Det gör så förbannat ont i mig, man vill bara ta dom med sig igen. Men det löser ju inget. Dessutom satt yngste sonen i bilen, som hade 5 min på sig till skolan vid det laget. Jag var tvungen.
Jag ringde o kollade förut med dagis, och jo, dom hade lugnat sig. Självklart eftersom jag måste analysera allt , ska ju även såna här saker avhandlas i hjärnan. Dom skriker aldrig när dom ska till dagis, tvärtom. Så VAD är problemet??
Är det något som händer på morron, behöver vi förändra något så dagen startar bättre?
Eller är det något på dagis?
Jag får väl börja med att se över morgonrutinerna, eller om jag ska va ärlig, kanske jag måste börja skapa morgonrutiner *harkel*
Jag har i alla fall sovit närmare 10 timmar i natt. Slängde mig på kudden vid 8 igår kväll. Och jag hade ändå stooora problem med att komma upp halv 7 i morse. Ibland verkar det inte spela nån roll alls hur mycke man sover, man är helt dödstrött ändå..
Nä, nu ska jag köra storkillen till skolan, sen försäkringskassan för hjälp med en blankett... sen apotek, sen byta ut ett busskort..... sen handla skor till killarna, gympakläder till den store... hämta tjejerna... .bla bla bla...
Ja, det blir väl 8 i säng i dag oxå.
Vad hysteriskt mycket det låter.... men nu har jag börjat titta på mina listor, och försöker göra en tidsbedömning.
Då kan jag räkna ut, att allt detta kan ta max 2 timmar sammanlagt. DÅ är det väl inte så farligt ;)
Kanske ett bra sätt att träna tidsuppfattning på, och dessutom sänka stressen då man TROR man har så mycket, när det egentligen inte är det...
nä fanken nu måste jag åka...
SPI - specialpedagogiska institutet
Jag fick i veckan info från gymnasiet att dom har bra samarbete med dessa, och att dom skulle höra sig för om dom kunde få låna hjälpmedel därifrån till sonen.
Jag bestämde mig för att kolla själv vad som fanns, ja, ligga steget före är aldrig fel ;)
Men, vet ni, visste ni att det inte finns längre???!?
Det var ju en otroligt bra sida, med massor av info om allt man ville veta om olika hjälpmedel och stöd för barn med funktionshinder.
Men dom finns på ett sätt kvar. Men med nytt utseende och namn. Myndigheten har bytt inriktining ;)
Numer heter dom spsm, specialpedagogiska myndigheten. Och fan vet om det inte verkar ännu bättre.
Dom utlyser en tävling på sin sida "var med och utse 2008 års skola för lika värde"
Bidragen från tävlande skolor ska vara inne senast 26 september.
HAAA, ja hörrni. Det ska bli oerhört intressant att läsa om dom skolor som skickat in sitt bidrag dit. Det kan ge en hint om vad som faktisk kan göras för att ordna en skola för alla.
Ja, jag räknar ju faktiskt inte med att just "vår" skola är med i tävlingen, för det vore ju ett skämt för nån stand up i framtiden ;)
Hur många av er läsares skolor tror ni kan bidra i tävlingen???
http://www.spsm.se/-System-/-test-/Nyhetsarkiv/Var-med-och-utse-2008-ars-skola-for-Lika-Varde/
gonatt då
Jag bestämde mig för att kolla själv vad som fanns, ja, ligga steget före är aldrig fel ;)
Men, vet ni, visste ni att det inte finns längre???!?
Det var ju en otroligt bra sida, med massor av info om allt man ville veta om olika hjälpmedel och stöd för barn med funktionshinder.
Men dom finns på ett sätt kvar. Men med nytt utseende och namn. Myndigheten har bytt inriktining ;)
Numer heter dom spsm, specialpedagogiska myndigheten. Och fan vet om det inte verkar ännu bättre.
Dom utlyser en tävling på sin sida "var med och utse 2008 års skola för lika värde"
Bidragen från tävlande skolor ska vara inne senast 26 september.
HAAA, ja hörrni. Det ska bli oerhört intressant att läsa om dom skolor som skickat in sitt bidrag dit. Det kan ge en hint om vad som faktisk kan göras för att ordna en skola för alla.
Ja, jag räknar ju faktiskt inte med att just "vår" skola är med i tävlingen, för det vore ju ett skämt för nån stand up i framtiden ;)
Hur många av er läsares skolor tror ni kan bidra i tävlingen???
http://www.spsm.se/-System-/-test-/Nyhetsarkiv/Var-med-och-utse-2008-ars-skola-for-Lika-Varde/
gonatt då
slagsmål på gymnasiet
joho minsann, det kan ju hända. Och det hände.
På det gymnasiet som sonen valde att lämna.
Jag har sedan dom varit små, präntat i dom, att "känna ja, känna nej"
Inte tänka ja, eller nej, utan KÄNNA. Det är stor skillnad på det.
Känns det NEJ i magen, så ÄR det nej. Lyssna på det och följ den känslan. (eller för den delen, om det känns JA följ då den)
Sonen gjorde det efter sin andra dag på gymnasiet. Han kom hem, och ville inte dit mer. Aldrig någonsin att jag skulle försöka övertala honom att stå ut ett tag, det blir nog bättre. Jag förstod, och jag slet mitt hår för att ordna något annat.
Nu vill jag veta, i vilken klass som det blev tumult. Gubben frågar mig varför jag bryr mig om det, när sonen har lämnat skolan. Nej, jag kanske inte bryr mig om det egentligen.
Men eftersom rektorn från skolan ringde mig dagen efter min son och två andra killar valt att byta, och var förtvivlad över att hans skola skulle få dåligt rykte, och att dom faktiskt kunde ge det en chans, och att dom inte behövde ha så bråttom, så känns det rätt angeläget att få veta om det kanske verkligen var så att killarnas magkänsla var rätt och riktig.
Rektorn bedyrade bestämt att dom inte har haft några problem tidigare, och att dom brukar lösa sådant här, och dom som inte sköter sig åker ut illa kvickt.
Jag tror honom, ja det gör jag. Men det hjälper inte, när min son sparkar bakut och känner att det var helt fel. Jag har ju lärt honom att KÄNNA, och nu gjorde han det, och då ska han oxå lita på den känslan.
Jag är så stolt över sonen, att han lyssnade på sin mage, och satte sig på tvären. Och nu när jag får höra om slagsmål på skolan, med misstanken om att det var just i den klassen, så inser jag, att han kände alldeles rätt. Nu vet jag ju inte om bråket var i den klassen, så jag ska inte säga så mycket mer om det.
Självklart uppstår det slagsmål i många klasser, på både grundskolan och gymnasiet, det går inte att förhindra. Men nu fick sonen ändå en känsla av att något är "fel", och det var nog inte så fel... hmmm
Det blev ju en del rabalder på skolan, då 3 föräldrar från samma klass ringer samma dag och säger samma sak, och dessutom så tar Miccan tag i saken och skäller lite på dom ;) ;)
Dom skulle ha extra koll på eleverna..... japp. Ja som sagt, sånt händer överallt, men det blev extra intressant med tanke på att 3 elever lämnar skolan enbart på magkänslan.
Sonen har det jättebra där han är nu. Jag ringde han halv 6 o undrade om han blivit kidnappad av skolan. Dom har varit i Ulricehamn hela dan, med massa aktiviteter. Men det var inte så intressant att prata om, det mest intressanta var då slagsmålet på förra skolan.
Sen fick jag så mycket kärleksförklaringar, då han rotade fram en rulle efter hushållspappret, och gick lös på sin stackars mamma ;), jag var inte sen att hänga på, fick tag på en hopviken kartong och gick bärsärkagång tillbaks..
Förbannade ungar, är det tacken man får efter allt man gör??? Ett kok stryk med en pappersrulle????
nä gonatt för nu...
På det gymnasiet som sonen valde att lämna.
Jag har sedan dom varit små, präntat i dom, att "känna ja, känna nej"
Inte tänka ja, eller nej, utan KÄNNA. Det är stor skillnad på det.
Känns det NEJ i magen, så ÄR det nej. Lyssna på det och följ den känslan. (eller för den delen, om det känns JA följ då den)
Sonen gjorde det efter sin andra dag på gymnasiet. Han kom hem, och ville inte dit mer. Aldrig någonsin att jag skulle försöka övertala honom att stå ut ett tag, det blir nog bättre. Jag förstod, och jag slet mitt hår för att ordna något annat.
Nu vill jag veta, i vilken klass som det blev tumult. Gubben frågar mig varför jag bryr mig om det, när sonen har lämnat skolan. Nej, jag kanske inte bryr mig om det egentligen.
Men eftersom rektorn från skolan ringde mig dagen efter min son och två andra killar valt att byta, och var förtvivlad över att hans skola skulle få dåligt rykte, och att dom faktiskt kunde ge det en chans, och att dom inte behövde ha så bråttom, så känns det rätt angeläget att få veta om det kanske verkligen var så att killarnas magkänsla var rätt och riktig.
Rektorn bedyrade bestämt att dom inte har haft några problem tidigare, och att dom brukar lösa sådant här, och dom som inte sköter sig åker ut illa kvickt.
Jag tror honom, ja det gör jag. Men det hjälper inte, när min son sparkar bakut och känner att det var helt fel. Jag har ju lärt honom att KÄNNA, och nu gjorde han det, och då ska han oxå lita på den känslan.
Jag är så stolt över sonen, att han lyssnade på sin mage, och satte sig på tvären. Och nu när jag får höra om slagsmål på skolan, med misstanken om att det var just i den klassen, så inser jag, att han kände alldeles rätt. Nu vet jag ju inte om bråket var i den klassen, så jag ska inte säga så mycket mer om det.
Självklart uppstår det slagsmål i många klasser, på både grundskolan och gymnasiet, det går inte att förhindra. Men nu fick sonen ändå en känsla av att något är "fel", och det var nog inte så fel... hmmm
Det blev ju en del rabalder på skolan, då 3 föräldrar från samma klass ringer samma dag och säger samma sak, och dessutom så tar Miccan tag i saken och skäller lite på dom ;) ;)
Dom skulle ha extra koll på eleverna..... japp. Ja som sagt, sånt händer överallt, men det blev extra intressant med tanke på att 3 elever lämnar skolan enbart på magkänslan.
Sonen har det jättebra där han är nu. Jag ringde han halv 6 o undrade om han blivit kidnappad av skolan. Dom har varit i Ulricehamn hela dan, med massa aktiviteter. Men det var inte så intressant att prata om, det mest intressanta var då slagsmålet på förra skolan.
Sen fick jag så mycket kärleksförklaringar, då han rotade fram en rulle efter hushållspappret, och gick lös på sin stackars mamma ;), jag var inte sen att hänga på, fick tag på en hopviken kartong och gick bärsärkagång tillbaks..
Förbannade ungar, är det tacken man får efter allt man gör??? Ett kok stryk med en pappersrulle????
nä gonatt för nu...
Vara nöjd med lite
Jag funderade förut, hur dålig man är på att se det man verkligen gör, utan istället ofta fokuserar på allt man inte gör/borde göra.
Det tycker jag är viktigt och något som jag ett tag försökt att vara uppmärksam på, för min egen skull.
Jag ska lista vad jag gjort idag:
1. Fått iväg 4 ungar till dagis och skola (med allt vad det innebär, som många nog förstår)
2. Fyllt i alla papper som dräller in från skolan såhär i början på terminen.
3. Ringt kommunen och sagt till om byte av busskort för sonen, då han bytte gymnasie.
3. Ringt och peppat en vän inför ett EVK idag.
4. Ring gymnasiet och pratat om vad sonen behöver för stöd i skolarbetet.
5. Åkt till försäkringskassan för hjälp med en blankett. (dom hade stängt idag, så jag får ta det på måndag)
6. Varit och handlat kläder till 4-åringen som plötsligt efter sommarn inte har någonting att sätta på sig.
När jag kom hem:
7. Slängde in två maskiner tvätt.
8. Dammsugit i badrummet, tvättat toa och handfat.
Jag är helt slut, (som vanligt, behöver väl knappast nämnas)
Men vad ser jag egentligen av min dag. Jo jag ser "bara" dom två sista sakerna på listan. Det är det enda jag gjort idag. Jag skulle behöva, skulle borde måste.... städa tjejernas rum också.
Men då stannar jag upp faktiskt för en gångs skull, och SER allt det andra jag också faktiskt gjort.
Och plötsligt kan jag känna mig riktigt nöjd. Egentligen så skulle jag faktiskt kunna vara nöjd även om jag "bara" gjort dom två sista sakerna.
För något, är bättre än inget, och är också bättre än allt.
Här ser man också tydligt, hur mycket jag och många med mig faktiskt gör, "utanför" det vardagliga i hemmet, som inte syns, som inte märks. Då är det jobbigt när man får frågan varför man är trött. och har du BARA städat toa idag...
Så med det vill jag säga, var nöjd med det du gör, ÄVEN om det "bara" handlar om att städa toa.
Eller skriv en lista på det du gjort under dagen, precis som jag nu gjorde, och upptäck hur FANTASTISKT duktig du har varit, som fått så mycket saker gjorda ;)
Jag har varit DUKTIG idag. BRA jobbat Majsan
Det tycker jag är viktigt och något som jag ett tag försökt att vara uppmärksam på, för min egen skull.
Jag ska lista vad jag gjort idag:
1. Fått iväg 4 ungar till dagis och skola (med allt vad det innebär, som många nog förstår)
2. Fyllt i alla papper som dräller in från skolan såhär i början på terminen.
3. Ringt kommunen och sagt till om byte av busskort för sonen, då han bytte gymnasie.
3. Ringt och peppat en vän inför ett EVK idag.
4. Ring gymnasiet och pratat om vad sonen behöver för stöd i skolarbetet.
5. Åkt till försäkringskassan för hjälp med en blankett. (dom hade stängt idag, så jag får ta det på måndag)
6. Varit och handlat kläder till 4-åringen som plötsligt efter sommarn inte har någonting att sätta på sig.
När jag kom hem:
7. Slängde in två maskiner tvätt.
8. Dammsugit i badrummet, tvättat toa och handfat.
Jag är helt slut, (som vanligt, behöver väl knappast nämnas)
Men vad ser jag egentligen av min dag. Jo jag ser "bara" dom två sista sakerna på listan. Det är det enda jag gjort idag. Jag skulle behöva, skulle borde måste.... städa tjejernas rum också.
Men då stannar jag upp faktiskt för en gångs skull, och SER allt det andra jag också faktiskt gjort.
Och plötsligt kan jag känna mig riktigt nöjd. Egentligen så skulle jag faktiskt kunna vara nöjd även om jag "bara" gjort dom två sista sakerna.
För något, är bättre än inget, och är också bättre än allt.
Här ser man också tydligt, hur mycket jag och många med mig faktiskt gör, "utanför" det vardagliga i hemmet, som inte syns, som inte märks. Då är det jobbigt när man får frågan varför man är trött. och har du BARA städat toa idag...
Så med det vill jag säga, var nöjd med det du gör, ÄVEN om det "bara" handlar om att städa toa.
Eller skriv en lista på det du gjort under dagen, precis som jag nu gjorde, och upptäck hur FANTASTISKT duktig du har varit, som fått så mycket saker gjorda ;)
Jag har varit DUKTIG idag. BRA jobbat Majsan
funderingar, på alltet...
och kanske oxå på intet.. vad vet jag.
Många tankar just nu.
Jag ska svara på Larry Söders kommentar lite längre ner. För det vill jag ;) men inte idag.
Jag måste ju ge en eloge till att en politiker faktiskt tar sig tid att svara på befolkningens funderingar, och oxå vad jag tycker verkar ta till sig det som skrivs.
Dock ska jag direkt kommentera en mening som fick mig att brista ut i gapskratt: skolan använder inte pengarna som Majsan vill"... hahah
nä minsann, det gör dom inte. Men sorgligt nog, så är det inte bara majsan som anser det, utan majoriteten av föräldrar till barn med särskilda behov upplever detta. Och dessutom, inte att förglömma, så använder inte heller skolan pengarna såsom lagen hänvisar. Lagen har ju inte majsan bestämt, med dock så försöker majsan följa lagen så gott det går, ja faktiskt ,)
Jag funderar på min äldsta dotters hörsel. Jag ringde öronmottagningen idag, (jo jag försöker att få gjort saker som gnager i skallen, för att lätta på trycket)
Hon frågar ibland samma fråga 4-5 gånger o man svarar, o till slut så undrar man om det är möjligt.. men haaallååå, jag har ju svarat.
Förskolan frågade i våras om vi tyckte hon hörde dåligt, men jag har inte upplevt det så.
Men i alla fall, så får vi en egenremiss skickat till oss, och det är inte alls omöjligt att hon har vätska i örat, vilket inte alls är ovanligt. Så vi ska köpa en otoventballong, eller va sjutton de nu hette på apoteket, för att tryckutjämna öronen. Det ska kunna hjälpa till.
och jag funderar vidare.... KAN det nånsin möjligen nån gång någonsin, vara helt BRA!!!???
Det MÅSTE liksom vara nåt hela tiden. Men nåja, större problem har man väl stött på, minst sagt än vätska i öronen ;)
Jag glädjer mig oxå i mina funderingar över alla heja-rop jag får i mina kommentarer. Fina mammamumrik som sätter pricken på allt, och som får en att blänka till, när det blåser. Jag är glad för ALLA goa kommentarer som hejar på mig i min vilda framfart.
Jag är glad för alla fina kommentarer där dom flesta tänker på vad som dom skriver. Att värna om varandra, att skydda varandra, trots att vi i många fall inte "känner" varandra, må vara det viktigaste. För det är väl viktigt ändå, att vi som "känner" varandra tänker oss för, vad vi lägger för kommentarer till varandra? Jag menar, man kan ju veta en hel del om personen bakom bloggen, och kan stjälpa den rejält om man inte väljer sina ord.
Nu blev jag kryptisk, och kan nog inte förklara så mycket mer, utan att skriva rent ut vad jag menar, och det vill jag inte. För vi skulle väl värna om varandras intregitet ;) Typiskt mig, att säga något som jag sen inte kan förklara, men nåja. Jag vet ju ändå att många vet vad jag menar, och dom som inte vet, får väl fråga då, och kanske hoppas på ett svar ;)
nån gång...
Jag funderar ihop ett brev jag skall skriva till läkarn i morgon. Äldste sonens läkare, som har såna stora problem med att skriva ett läkarintyg så han kan få körkortstillstånd. Han har medicinerat sen december, och näää, vi hade så bråttom med att vilja ha körkortstillstånd. Tja, ett halvår efter han fyllde, väldigt bråttom *fnys*
Nu har hon ringt o bett om anstånd till länstyrelsen tom november. Ja, så sonen kommer att få vänta ett år extra på att få börja köra, bara för att hon har problem med att skriva intyg?!?!??
Jag tycker det är bra, med den nya regeln som är nu, att det krävs läkarintyg. Ja, det gör jag, och det står jag för oxå. Men om det inte finns några som helst indikationer tillbaks i tiden på att bilkörningen kommer att påverkas av diagnosen så VAD är då problemet???
Tja, fördomar, och okunskap enligt min mening. Jag vet inte för vilken gång i ordningen hon talat om för mig att jag omöjligen kan ha AS?!?!? Det är precis samma sak, som jag skulle säga att min yngste omöjligen kan ha autism, för han sitter ju inte och gungar fram o tebax på golvet eller bankar huvet i väggen....
För såna fördomar råder oxå, han HAR väl ändå inte autism??? Han som är så rar o snäll o social?!?!?.
Nä, jag kan titta läkarn i ögonen, jag kan prata, ..och vad jag nu mer kan enligt henne, som gör att jag då automatiskt inte kan ha AS....
Dessa funderingar ska hon få i ett brev av mig. Sonen har för jösse namn kört moppe i 1½ år. Ingen mänska frågade om han hade några hinder för att framföra detta fordon. Och jag lovar dig, en tonåring på moppe är livsfarlig med eller utan ADHD.... (i dom flesta fall, pga omognad)
nu blev det tomt i skallen, eller tilt som jag brukar säga... och nu ska jag snarka kudden, (eller nä, inte snarka, det klarar gubben så bra själv) men jag ska sova åtminstone.
Denna veckan, ja.... bara liiite för mycke kan jag känna.
Trots det fick jag iväg medlemsinbjudan idag till föreningen, och uppdaterade hemsidan oxå, förde in nya medlemmar i registret.
Det tog dock bara en kvart, för jag satte timstocken att ringa, så jag inte skulle fastna i nån korkad detalj, så då gick det undan. Sen somnade jag faktiskt. Tur hade jag då, att gubben kom hem tidigt, och hämtade tjejerna, för jag var pigg.
Men..."varför är du så trött"....
Ja, HUR kan man va så trött, när man gör ingenting på dagarna, jag är ju bara hemma....??
(behöver jag säga vem frågan kom från??)
jag orkar inte ens förklara längre..... man FÅR inte va trött, om man inte jobbat en hel dag, så är det bara..
natti
Många tankar just nu.
Jag ska svara på Larry Söders kommentar lite längre ner. För det vill jag ;) men inte idag.
Jag måste ju ge en eloge till att en politiker faktiskt tar sig tid att svara på befolkningens funderingar, och oxå vad jag tycker verkar ta till sig det som skrivs.
Dock ska jag direkt kommentera en mening som fick mig att brista ut i gapskratt: skolan använder inte pengarna som Majsan vill"... hahah
nä minsann, det gör dom inte. Men sorgligt nog, så är det inte bara majsan som anser det, utan majoriteten av föräldrar till barn med särskilda behov upplever detta. Och dessutom, inte att förglömma, så använder inte heller skolan pengarna såsom lagen hänvisar. Lagen har ju inte majsan bestämt, med dock så försöker majsan följa lagen så gott det går, ja faktiskt ,)
Jag funderar på min äldsta dotters hörsel. Jag ringde öronmottagningen idag, (jo jag försöker att få gjort saker som gnager i skallen, för att lätta på trycket)
Hon frågar ibland samma fråga 4-5 gånger o man svarar, o till slut så undrar man om det är möjligt.. men haaallååå, jag har ju svarat.
Förskolan frågade i våras om vi tyckte hon hörde dåligt, men jag har inte upplevt det så.
Men i alla fall, så får vi en egenremiss skickat till oss, och det är inte alls omöjligt att hon har vätska i örat, vilket inte alls är ovanligt. Så vi ska köpa en otoventballong, eller va sjutton de nu hette på apoteket, för att tryckutjämna öronen. Det ska kunna hjälpa till.
och jag funderar vidare.... KAN det nånsin möjligen nån gång någonsin, vara helt BRA!!!???
Det MÅSTE liksom vara nåt hela tiden. Men nåja, större problem har man väl stött på, minst sagt än vätska i öronen ;)
Jag glädjer mig oxå i mina funderingar över alla heja-rop jag får i mina kommentarer. Fina mammamumrik som sätter pricken på allt, och som får en att blänka till, när det blåser. Jag är glad för ALLA goa kommentarer som hejar på mig i min vilda framfart.
Jag är glad för alla fina kommentarer där dom flesta tänker på vad som dom skriver. Att värna om varandra, att skydda varandra, trots att vi i många fall inte "känner" varandra, må vara det viktigaste. För det är väl viktigt ändå, att vi som "känner" varandra tänker oss för, vad vi lägger för kommentarer till varandra? Jag menar, man kan ju veta en hel del om personen bakom bloggen, och kan stjälpa den rejält om man inte väljer sina ord.
Nu blev jag kryptisk, och kan nog inte förklara så mycket mer, utan att skriva rent ut vad jag menar, och det vill jag inte. För vi skulle väl värna om varandras intregitet ;) Typiskt mig, att säga något som jag sen inte kan förklara, men nåja. Jag vet ju ändå att många vet vad jag menar, och dom som inte vet, får väl fråga då, och kanske hoppas på ett svar ;)
nån gång...
Jag funderar ihop ett brev jag skall skriva till läkarn i morgon. Äldste sonens läkare, som har såna stora problem med att skriva ett läkarintyg så han kan få körkortstillstånd. Han har medicinerat sen december, och näää, vi hade så bråttom med att vilja ha körkortstillstånd. Tja, ett halvår efter han fyllde, väldigt bråttom *fnys*
Nu har hon ringt o bett om anstånd till länstyrelsen tom november. Ja, så sonen kommer att få vänta ett år extra på att få börja köra, bara för att hon har problem med att skriva intyg?!?!??
Jag tycker det är bra, med den nya regeln som är nu, att det krävs läkarintyg. Ja, det gör jag, och det står jag för oxå. Men om det inte finns några som helst indikationer tillbaks i tiden på att bilkörningen kommer att påverkas av diagnosen så VAD är då problemet???
Tja, fördomar, och okunskap enligt min mening. Jag vet inte för vilken gång i ordningen hon talat om för mig att jag omöjligen kan ha AS?!?!? Det är precis samma sak, som jag skulle säga att min yngste omöjligen kan ha autism, för han sitter ju inte och gungar fram o tebax på golvet eller bankar huvet i väggen....
För såna fördomar råder oxå, han HAR väl ändå inte autism??? Han som är så rar o snäll o social?!?!?.
Nä, jag kan titta läkarn i ögonen, jag kan prata, ..och vad jag nu mer kan enligt henne, som gör att jag då automatiskt inte kan ha AS....
Dessa funderingar ska hon få i ett brev av mig. Sonen har för jösse namn kört moppe i 1½ år. Ingen mänska frågade om han hade några hinder för att framföra detta fordon. Och jag lovar dig, en tonåring på moppe är livsfarlig med eller utan ADHD.... (i dom flesta fall, pga omognad)
nu blev det tomt i skallen, eller tilt som jag brukar säga... och nu ska jag snarka kudden, (eller nä, inte snarka, det klarar gubben så bra själv) men jag ska sova åtminstone.
Denna veckan, ja.... bara liiite för mycke kan jag känna.
Trots det fick jag iväg medlemsinbjudan idag till föreningen, och uppdaterade hemsidan oxå, förde in nya medlemmar i registret.
Det tog dock bara en kvart, för jag satte timstocken att ringa, så jag inte skulle fastna i nån korkad detalj, så då gick det undan. Sen somnade jag faktiskt. Tur hade jag då, att gubben kom hem tidigt, och hämtade tjejerna, för jag var pigg.
Men..."varför är du så trött"....
Ja, HUR kan man va så trött, när man gör ingenting på dagarna, jag är ju bara hemma....??
(behöver jag säga vem frågan kom från??)
jag orkar inte ens förklara längre..... man FÅR inte va trött, om man inte jobbat en hel dag, så är det bara..
natti
GAAAH vilken dag!!!
Morgonen började med vansinne då yngste sonen inte alls behagade gå upp. Inte fick vi gått igenom schemat igår heller, då han var helt överflippad. Så jag fick köra honom i morse, och han blev sur för att han inte fick cykla. Det är 5 km till skolan, och enligt honom själv, så tar det 5 minuter att cykla dit.
Jovisst, säkert, det tar 10 minuter med bil, så det blir nog bra me de ;)
Uppepå det så trilskades tjejerna nåt så djävulskt med både frukost och kläder så jag var i upplösningstillstånd innan kl 8 på morron......
Jag sa till sonen att komma hem direkt, så vi tillsammans kunde lägga in schemat i hans klocka. Tror ni han är hemma`??? GAAAAAAH....
Han ringer hem och drar en lång harang om cyklar och licenser och bmx, och jag fattar noll.
Till slut fick jag fram att bmx:en börjar idag, och han måste ha en vuxen med sig så han kan få cykellicens för att kunna tävla. Men åååååh va jag avskyr när det kommer upp saker samma dag, jag får tilt i hjärnan.
Jag har ingen aning om jag löser det, vet inte när gubben kommer hem, och dessutom är jag dödstrött efter alla telefonsamtal hit o dit för att lösa situationen för store sonen. Men jag får väl bita ihop, eller nåt.. suuuck.
Store sonen då, jag ringde syon på det gymnasiet han hoppar av, hemskt trevlig och sympatisk.. eeh... *harkel*
Snorkigt förklarade hon att det är gymnasieintaget som sköter om det där. När jag upplyste henne om att det är syon man ska kontakta, så mjukna hon liiite, och sa att det var då riktigt "jag bara förklarar hur det ligger till".
Fine, hon satte i alla fall upp honom online på sitt andra o tredjeval. Men jag har inte tid o vänta på svar, och sonen behöver veta. Så kl 13 pep telefonen och jag ringde direkt när dom öppna på gymnasieintaget. Efter 5 minuter var det klart, och han börjar på skolan i morgon kl 11 ;) ;)
Han valde att söka till sitt tredjeval, och det var nog klokt då det är i kommunen. Jag hoppas detta blir bra nu.
För en stund sen ringde rektorn på det andra gymnasiet haha... vilket rabalder det blivit (är du med på ett hörn Miccan) mohahaha
Han beklagade sig över att killarna inte gett dom en chans, o att dom brukar reda upp sånt här. Jag förklarade så gott jag kunde att det inte är skolan som är problemet, utan klassen dom hamnade i.
Dom har alla 3 erfarenheter med sig av skinheads sen förut, så jag tror att det var detta som gjorde att dom backade.
Att dom ska behöva sitta och lyssna på hur många gånger dom har åkt dit för misshandel, och hur många bilar dom kvaddat etc etc blev bara för mycket för dom.
Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Nu har dom extra koll på klassen, dom har haft möte. Dom tar avstånd från allehanda skryt inom brottets bana, och således åker man ut från skolan om det fortsätter.
Han försökte med att vi skulle träffas tillsammans med sonen och prata, men jag avböjde. Han har bestämt sig, det finns liksom inte nåt att säga. Hans rädsla för vad som kan uppstå i klassen med dessa grupper gör att han för allt i världen inte ger det en chans till.
Jag avslutade med att säga att jag vet att det är en bra skola, för jag känner ju miccan ;) och hon har baara gott att säga.
Lika stressat skratt och harklande denna gången oxå, och inga mer kommentarer, typ.
Förstår inte miccan varför dom inte tar emot mina hälsningar från dig ;)
Nu är jag trött o måste ladda inför bmx ikväll, som jag plötsligen då måste åka på utan förvarning... stöööön
Jovisst, säkert, det tar 10 minuter med bil, så det blir nog bra me de ;)
Uppepå det så trilskades tjejerna nåt så djävulskt med både frukost och kläder så jag var i upplösningstillstånd innan kl 8 på morron......
Jag sa till sonen att komma hem direkt, så vi tillsammans kunde lägga in schemat i hans klocka. Tror ni han är hemma`??? GAAAAAAH....
Han ringer hem och drar en lång harang om cyklar och licenser och bmx, och jag fattar noll.
Till slut fick jag fram att bmx:en börjar idag, och han måste ha en vuxen med sig så han kan få cykellicens för att kunna tävla. Men åååååh va jag avskyr när det kommer upp saker samma dag, jag får tilt i hjärnan.
Jag har ingen aning om jag löser det, vet inte när gubben kommer hem, och dessutom är jag dödstrött efter alla telefonsamtal hit o dit för att lösa situationen för store sonen. Men jag får väl bita ihop, eller nåt.. suuuck.
Store sonen då, jag ringde syon på det gymnasiet han hoppar av, hemskt trevlig och sympatisk.. eeh... *harkel*
Snorkigt förklarade hon att det är gymnasieintaget som sköter om det där. När jag upplyste henne om att det är syon man ska kontakta, så mjukna hon liiite, och sa att det var då riktigt "jag bara förklarar hur det ligger till".
Fine, hon satte i alla fall upp honom online på sitt andra o tredjeval. Men jag har inte tid o vänta på svar, och sonen behöver veta. Så kl 13 pep telefonen och jag ringde direkt när dom öppna på gymnasieintaget. Efter 5 minuter var det klart, och han börjar på skolan i morgon kl 11 ;) ;)
Han valde att söka till sitt tredjeval, och det var nog klokt då det är i kommunen. Jag hoppas detta blir bra nu.
För en stund sen ringde rektorn på det andra gymnasiet haha... vilket rabalder det blivit (är du med på ett hörn Miccan) mohahaha
Han beklagade sig över att killarna inte gett dom en chans, o att dom brukar reda upp sånt här. Jag förklarade så gott jag kunde att det inte är skolan som är problemet, utan klassen dom hamnade i.
Dom har alla 3 erfarenheter med sig av skinheads sen förut, så jag tror att det var detta som gjorde att dom backade.
Att dom ska behöva sitta och lyssna på hur många gånger dom har åkt dit för misshandel, och hur många bilar dom kvaddat etc etc blev bara för mycket för dom.
Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Nu har dom extra koll på klassen, dom har haft möte. Dom tar avstånd från allehanda skryt inom brottets bana, och således åker man ut från skolan om det fortsätter.
Han försökte med att vi skulle träffas tillsammans med sonen och prata, men jag avböjde. Han har bestämt sig, det finns liksom inte nåt att säga. Hans rädsla för vad som kan uppstå i klassen med dessa grupper gör att han för allt i världen inte ger det en chans till.
Jag avslutade med att säga att jag vet att det är en bra skola, för jag känner ju miccan ;) och hon har baara gott att säga.
Lika stressat skratt och harklande denna gången oxå, och inga mer kommentarer, typ.
Förstår inte miccan varför dom inte tar emot mina hälsningar från dig ;)
Nu är jag trött o måste ladda inför bmx ikväll, som jag plötsligen då måste åka på utan förvarning... stöööön
skolan har börjat... TJOOOHOOOO!!!!
Och jag är sååå LYCKLIG.. japp... nästan jämt.
Mötet idag gick bra. Jag "slapp" dock träffa rektorn, eller vi kan vända på det, han slapp träffa mig .. höhö..
Men bägge klassföreståndarna var med, och nya assistenten. Hon blir kanon, hon är en klippa, enormt intresserad. Vi gör det bästa utifrån dom förutsättningar vi har. Det kommer att funka.
Vi gick igenom schemat... lite väääl sent, nu får jag sitta med det ikväll och knappa in det i hans klocka. Var ju liksom därför jag bad att få det tidigare, oxå för att kunna förbereda sonen lite bättre.
Vi ändrade genast på schemat då dagar till kl 4 inte fungerar för honom. Så vi flyttade tunga lektioner som matte och svensk/engelska som låg mellan 3-4 två utav dagarna. Det orkar han inte.
Han blir väl inte överlycklig då ett par håltimmar får stryka på foten, men håltimmar är ett fördärv, då kommer han helt av sig, det är bättre det kör på.
Nästa fredag ska två st klasser ut och paddla. Assistenten är ledig den dan, och genast så får jag frågan hur vi ska göra då?!?!?!
Eeeeh va? Jo, dom menar förstås om sonen ska vara hemma den dan. Varför ska han va hemma, för att dom blir livrädda för hur det ska gå. Har dom inte lärt sig alls hur han fungerar, han är inget problem, han startar inte igång saker, det är andra som gör det och han hakar på. Dessutom är det väldigt roligt att trigga igång sonen tycker en del, och DET skapar problem.
Men, ja, jag funderar en stund och säger att jag får väl åka med då, för sonen ska inte missa detta.
Jag hoppas bara att jag kan lösa barnvakt för tjejerna på nåt sätt på morronen och eftermiddan.
Kan väl bli rätt intressant o se lärarna in action en hel dag ;)
Vi har fikat med assistenten idag jag och sonen, och det gick kanon. Sonen sa väl inte så mycket, tittade mest snett under lugg. Men nu slipper han gå o fundera resten av dan och natten hur det ska bli i morron. Nu kommer han till skolan som alla andra, och han vet vem hon är och varför hon är där. Det blir bra.
Dock grumlades hoppet inför yngste sonens skoldag, när den store kom hem efter andra dan på gymnasiet.
Han är helt knäckt. Jag fick ett par sms från honom på dan idag, då jag förstod redan då, att det här blir trubbel.
Ja, han och två kamrater från gamla klassen, sedan består ena halvan av klassen av "araber" (hans egna ord) och den andra halvan av skinheads.
Den förstnämda gruppen har han inga som helst problem med, däremot så kände han stort obehag inför den andra gruppen. Jag förstår honom, det har varit problem med skinheads och nazister på förra skolan och han vet vad dom kan ställa till med. Stämningen och kamratskapen i den klassen kan aldrig bli bra, och sonen som behöver lugn och ro allra mest av allt.
Men som han själv sa, vad kan man förvänta sig när den elev med lägst poäng har 85.
Jag tycker iof att det är bra att alla får en chans att söka till ett gymnasium, men det blir nog lätt stökigt i klasser där merparten saknar betyg i hälften utav ämnena.
Men det är bara att leta vidare, det lutar väl åt andrahandsvalet. Där kommer man inte in om man har betyg under 185. Men det valde sonen bort för att det bara var "nördar" där. Det hjälpte liksom inte att mamma förklarade att han är likadan själv. Där är det åtminstone lugn o ro, för där sitter dom och glor in i en skärm.
Det här är så jädra typiskt, så glad som han var igår när han åkte iväg, och så kommer han hem helt knäckt. Han är jättebesviken. Jag har försökt få upp honom att äta, jag vill prata lite med honom om hur han tänker. Men jag låter det vara idag, så får vi lösa det i morron. Jag ringer dom samtal som behövs för att fixa det här.
Specialpedagogen på skolan ringde förut, och hon skulle kolla klasslistan i morgon, vad det nu ska göra för skillnad och vad hon ska göra åt de. Han har redan bestämt sig, han går inte dit mer. Han tycker det är tråkigt då han tyckte om skolan och personalen. Men han fixar inte den klasskonstelationen. Och ja, kanske inte så smart att sätta dessa motpoler i samma klass, vad tror man det ska bidra till?? Det är väl svårt att veta innan, men jag har en känsla av att det inte är första gången det händer heller.
Nåja, vi får se, hans två kompisar lutar nog åt den lokala skolan här. Dom har 9 platser kvar hörde jag idag, och vet ni, den som har lägst poäng där..... har FEMTIO??!?!?
Betyg i fem ämnen. Om dom har 9 platser kvar, så verkar dom ha svårt att få in folk, för det är rätt många platser. Får nog ta ett snack med sonen i morrn.
Egentligen ska vi prata med SYON på skolan, och få en tid dit, men det har vi inte tid med. Jag vill att han snabbt ska komma in i en skola och en klass. Det får inte gå en vecka, för då tappar han sugen.
Nu ska jag få in yngste sonen i duschen, och sen i säng, och då ska jag minsann själv krypa in i täcket. Jag är helt över.
Så nu vet ni, om ni trodde kampen skulle va över när grundskolan är slut så tog ni fel ;)
Men det är bara att kavla upp ärmisarna, och ta nya tag... va annat kan man göra ????
zzzzzzzzzzzzzzz
Mötet idag gick bra. Jag "slapp" dock träffa rektorn, eller vi kan vända på det, han slapp träffa mig .. höhö..
Men bägge klassföreståndarna var med, och nya assistenten. Hon blir kanon, hon är en klippa, enormt intresserad. Vi gör det bästa utifrån dom förutsättningar vi har. Det kommer att funka.
Vi gick igenom schemat... lite väääl sent, nu får jag sitta med det ikväll och knappa in det i hans klocka. Var ju liksom därför jag bad att få det tidigare, oxå för att kunna förbereda sonen lite bättre.
Vi ändrade genast på schemat då dagar till kl 4 inte fungerar för honom. Så vi flyttade tunga lektioner som matte och svensk/engelska som låg mellan 3-4 två utav dagarna. Det orkar han inte.
Han blir väl inte överlycklig då ett par håltimmar får stryka på foten, men håltimmar är ett fördärv, då kommer han helt av sig, det är bättre det kör på.
Nästa fredag ska två st klasser ut och paddla. Assistenten är ledig den dan, och genast så får jag frågan hur vi ska göra då?!?!?!
Eeeeh va? Jo, dom menar förstås om sonen ska vara hemma den dan. Varför ska han va hemma, för att dom blir livrädda för hur det ska gå. Har dom inte lärt sig alls hur han fungerar, han är inget problem, han startar inte igång saker, det är andra som gör det och han hakar på. Dessutom är det väldigt roligt att trigga igång sonen tycker en del, och DET skapar problem.
Men, ja, jag funderar en stund och säger att jag får väl åka med då, för sonen ska inte missa detta.
Jag hoppas bara att jag kan lösa barnvakt för tjejerna på nåt sätt på morronen och eftermiddan.
Kan väl bli rätt intressant o se lärarna in action en hel dag ;)
Vi har fikat med assistenten idag jag och sonen, och det gick kanon. Sonen sa väl inte så mycket, tittade mest snett under lugg. Men nu slipper han gå o fundera resten av dan och natten hur det ska bli i morron. Nu kommer han till skolan som alla andra, och han vet vem hon är och varför hon är där. Det blir bra.
Dock grumlades hoppet inför yngste sonens skoldag, när den store kom hem efter andra dan på gymnasiet.
Han är helt knäckt. Jag fick ett par sms från honom på dan idag, då jag förstod redan då, att det här blir trubbel.
Ja, han och två kamrater från gamla klassen, sedan består ena halvan av klassen av "araber" (hans egna ord) och den andra halvan av skinheads.
Den förstnämda gruppen har han inga som helst problem med, däremot så kände han stort obehag inför den andra gruppen. Jag förstår honom, det har varit problem med skinheads och nazister på förra skolan och han vet vad dom kan ställa till med. Stämningen och kamratskapen i den klassen kan aldrig bli bra, och sonen som behöver lugn och ro allra mest av allt.
Men som han själv sa, vad kan man förvänta sig när den elev med lägst poäng har 85.
Jag tycker iof att det är bra att alla får en chans att söka till ett gymnasium, men det blir nog lätt stökigt i klasser där merparten saknar betyg i hälften utav ämnena.
Men det är bara att leta vidare, det lutar väl åt andrahandsvalet. Där kommer man inte in om man har betyg under 185. Men det valde sonen bort för att det bara var "nördar" där. Det hjälpte liksom inte att mamma förklarade att han är likadan själv. Där är det åtminstone lugn o ro, för där sitter dom och glor in i en skärm.
Det här är så jädra typiskt, så glad som han var igår när han åkte iväg, och så kommer han hem helt knäckt. Han är jättebesviken. Jag har försökt få upp honom att äta, jag vill prata lite med honom om hur han tänker. Men jag låter det vara idag, så får vi lösa det i morron. Jag ringer dom samtal som behövs för att fixa det här.
Specialpedagogen på skolan ringde förut, och hon skulle kolla klasslistan i morgon, vad det nu ska göra för skillnad och vad hon ska göra åt de. Han har redan bestämt sig, han går inte dit mer. Han tycker det är tråkigt då han tyckte om skolan och personalen. Men han fixar inte den klasskonstelationen. Och ja, kanske inte så smart att sätta dessa motpoler i samma klass, vad tror man det ska bidra till?? Det är väl svårt att veta innan, men jag har en känsla av att det inte är första gången det händer heller.
Nåja, vi får se, hans två kompisar lutar nog åt den lokala skolan här. Dom har 9 platser kvar hörde jag idag, och vet ni, den som har lägst poäng där..... har FEMTIO??!?!?
Betyg i fem ämnen. Om dom har 9 platser kvar, så verkar dom ha svårt att få in folk, för det är rätt många platser. Får nog ta ett snack med sonen i morrn.
Egentligen ska vi prata med SYON på skolan, och få en tid dit, men det har vi inte tid med. Jag vill att han snabbt ska komma in i en skola och en klass. Det får inte gå en vecka, för då tappar han sugen.
Nu ska jag få in yngste sonen i duschen, och sen i säng, och då ska jag minsann själv krypa in i täcket. Jag är helt över.
Så nu vet ni, om ni trodde kampen skulle va över när grundskolan är slut så tog ni fel ;)
Men det är bara att kavla upp ärmisarna, och ta nya tag... va annat kan man göra ????
zzzzzzzzzzzzzzz
laddar inför skolmöte i morgon.
Fick samtal idag, från sonens mentor på skolan. Konstigt nog så ringde "fel" mentor. Eller fel och fel, han ÄR sonens mentor, men på sista utvecklingssamtalet så kom vi överens om att den andre klassföreståndaren skulle vara sonens mentor eftersom hon träffar honom mycket mer. Den klasslärarn ska ha klassen i svenska och engelska, och ja, jag måste nog säga att det vore bra om hon var hans mentor. Den andra klasslärarn är gympalärare, jättebra, jättemysig och helt underbar med sonen, MEN ja, ni förstår nog vad jag menar. Jag har inget emot honom alls,men han han känner inte sonen, och i gympan är det inga större problem ,förutom duschen efteråt som sonen vägrar.
Men jag ser inget större problem med det heller, för får vi honom inte att duscha så får vi helt enkelt stryka gymnastiken från schemat. Som jag ser det är det viktigt att han förstår vikten av hygien, och ju äldre han blir, ju mer svettas han. Jag vill för allt i världen inte att han ska bli påhoppad för detta, så då är det bättre att vi plockar gympan. Rör på sig gör han ändå, då han cyklar från det han slår upp ögona tills han går o lägger sig ;)
Men av nån anledning så finns inte detta "muntliga" beslut nedskrivet någonstans. Så i fortsättningen "erbjuder" jag 2 alternativ, 1. lägger en diktafon på bordet och spelar in alla samtal, som jag sedan skriver ner, naturligtvis först efter att jag frågat att det är okej. 2. plockar med mig datorn och skriver ner allt som sägs på den. Det blir inte så stor skillnad då jag kan skriva samtidigt som dom pratar, och få med allt som sägs. Problemet är väl bara att det i efterhand kan påstås att jag ändrat i dokumentet. Men jag har en plan för det med ;)
Ska man behöva hålla på så här??? Ska sånt behövas??
Nu ikväll har jag gått igenom min stooora pärm med dokument jag samlat på mig, och jag blev själv paff över alla papper jag hittade där ;), mycket användbart.
Mycket av det kan vara till hjälp för den nya assistenten, då hon förmodligen inte lär få någon utbildning av skolan i ämnet.... nåja, om jag får bestämma så får hon utbildning, och jag brukar ju få igenom saker bara jag har bra på fötterna ;)
Jag har ett kompendium med kurser som är intressanta, det är väl bara för rektorn att söka lite mer pengar, tänker jag. För så mycket har jag nu förstått, att pengar finns det att söka extra, det gäller bara att ta kål på latmasken på ledningen i skolan för att få det till stånd..
Jag skulle önska att rektorn är med på mötet i morgon, jag vet inte om han är det , för jag glömde faktiskt fråga. Men förmodligen så vill han slippa se mig, så han håller sig nog därifrån. Men det gör inget, vill jag honom något så ser jag till att få träffa honom ändå, på något sätt ;)
Jag ska först till ögonläkarn med lilltjejen i morgon bitti, sen är det möte med skolan.
Innan jag la på luren när jag pratade med mentorn, så frågade han mig en sak. Jag tolkar ibland saker på mitt eget sätt. Men, frågan kändes lite nervärderande, på nåt sätt. Han frågade: Ska jag ringa och påminna dig i morgon, följt av ett skratt..
Jag svarade: nä du, det behöver du inte, det kommer ja ihåg, jag lägger in det i min elektroniska almenacka nu med en gång.
Känslan jag fick, som har förföljt mig hela dan, är att jag inte tas på allvar. För att jag har diagnos. Hur många föräldrar får frågan från skolan om påminnelse???
Kankse lägger jag in mer än jag borde i detta. Men jag hade aldrig fått frågan om dom inte vetat om att jag har diagnos, det är det som jag hänger upp mig på.
Det är bra att dom frågar, men det beror på vilket sätt dom frågar. Jag har heller inte själv berättat om min diagnos....
Det gör jag bara när jag anser det viktigt och är till hjälp för mina barn.
Jag har ingen med mig på mötet i morgon, jag går själv, jag har tilräckligt på fötterna för att få igenom det jag vill. Jag har sagt nej till att ha med mig sonen. Ska han med så måste han veta vad det ska pratas om, och det vet vi inte nu. Det är ju konstigt att jag inte tar med mig sonen, då jag själv begärt att han ska få träffa nya assistenten och förberedas inför skolstart. Jo, jag vill han ska förberedas inför skolstart. Men dagen innan?? Det kan kvitta faktiskt. Han behöver längre tid än så på sig. Jag trodde faktiskt det hade gått fram.... men tydligen inte.
Om jag har ett arbete, och ställs inför en uppgift som jag inte behärskar, är det då inte min skyldighet att se till att få utbildning eller annat så jag kan göra ett bra jobb???
Jag bara ställer det i jämförelse med att en rektor bör skaffa sig kunskap om elever med särskilda behov, så denne vet vad som kan komma att behövas för insatser.
Jag funderar på att göra ett IQ-test....... har jag otur så får jag ett lågt resultat, då har jag inte så mycket jobb att välja mellan, jag måste tyvärr bli rektor.....
(ber om ursäkt till de rektorer som läser den sista meningen och har ett högt IQ. för modligen så skulle varenda rektor som finns protestera mot den meningen..... )
det finns ett intelligenstest till... EQ , vilket står för emotionell intelligens....
I dom flesta fall är ett högt värde av EQ mer värt än högt IQ, åtminstone när du jobbar med människor...
Träna upp din EQ nu kära rektor, det är bråttom, för i morgon kommer jag....
zzzzzzzZZZZZzzzzz...
orken är inte på topp just nu. 3 dygn ensam med barnen känns i varenda fiber av kroppen. Gott, gubben kom hem en dag tidigare än han tänkt sig. Och självklart i samma stund han visade sig, så stod jag nästan o somna, för då släppte jag taget.
Idag började äldsta dotterns simskola. 9.30. Halvvägs till göteborg simmar hon.
Tiden kvittar eftersom dom ändå är uppe kl 7, så halva dan har ju gått vid 9.30 ;)
Stressade tillbaks hem igen, för o få i ungarna lite mat, för stora tjejen skulle va på kalas kl 12. Vi var hemma strax efter 11.
5 i 12 kastade vi oss iväg i bilen igen.
Jag ägnade dom 2 timmarna hon var på kalas med att leta efter en utdragssäng till yngsta dottern. Hon hjälpte till med glada tillrop och skulle ha varenda säng hon såg dyka upp på skärmen. Jag var dock inte lika förtjust i den från 1800-talet som vi hittade. Jo, den var fin, men hur vet jag om den är full med termiter eller annat vedervärdigt.
Store tösen har en säng från jysk som vi fått av grannen. I furu med en ristad nalle på gavlarna. Jag försökte få tag på en sån, den finns inte på jysk längre. Men begagnad har folk fräckheten att begära tusenlappen. Och jag hittade massa furusängar för 300 kr..h mmmm , det känns lite onödigt att betala dom pengarna då. Allra helst som dom gärna pryder sängarna med klistermärken o annat. Det kan jag tycka är okej om man bara gett 300 för en säng, eller ännu bättre fått en ;)
Jag har fått mail idag, från REKTORN?!?!? WOOOOW, criss cross on the floor.
Jag mailade honom den 4:e augusti, idag är det den 17:e.
Kan inte säga annat än att det är fördjävla dåligt.
Så här svarar han:
Hej! Våra elevasistenter börjar inte att tjänstgöra förrän nu på måndag den 18 augusti. Jag har för avsikt att diskutera med EF´s arbetslag om den totala arbetssituationen inom arbetslaget, om det assistentbehov som M har och särskilt med C som kommer att vara M´s elevassistent på måndag förmiddag. Jag/Vi återkommer snarast efter det att vi diskuterat igenom det kommande arbetet till dig och M med mer information och förslag på hur vi vill förberda M inför det nya skolåret.
TACK, kära rektor, du har förstått precis allt.
Gode gud ge mig styrka.
C kommer att vara sonens assistent på måndag förmiddag!??! Ja inte vet jag hur dom tänkt sig det, för skolan börjar på onsdag. Dom ska alltså återkomma till mig, och hur DOM tänkt sig det fortsatta arbetet, och hur DOM vill förbereda sonen????
Dom har ju redan visat prov på sina bristande kunskaper. Skulle det räcka att min son får en dag på sig att förbereda sig?? Möjlighen kan det ta MINST en dag för honom att fundera ut vad han undrar över, sen kan det ta ytterligare en vecka innan han kan landa och vara trygg i situationen.
För övrigt så förstår jag att rektorn förutom detta anser att det räcker med en vecka, så kommer allt att funka, med ny assistent och allt.
Strålande bra. Det var då själve fff......nnn....
Det planerade mötet vi ville ha med rektorn i morgon, blir inte av. Jag behöver nog inte förklara varför...
Jag är inte förvånad, hade inte förväntat mig att han skulle ta emot oss heller.
Men då ärendet inte gäller min son, så gör jag inte så mycket mer just nu.
Jag har sagt att jag ställer upp på att skriva under kraven, i egenskap av Attention, eftersom vi där försöker arbeta för att alla barn som behöver ska få stöd. Det kan ju möjligen stressa rektorn lite till, ;) jag dyker upp överallt som gubben i lådan.
ja, nu löser jag det på annat sätt, utan rektorns inblandning, för han gör just nu inte mycket för världen.
Jag återkommer i frågan.... nu är jag TRÖÖÖÖTTT!!
Idag började äldsta dotterns simskola. 9.30. Halvvägs till göteborg simmar hon.
Tiden kvittar eftersom dom ändå är uppe kl 7, så halva dan har ju gått vid 9.30 ;)
Stressade tillbaks hem igen, för o få i ungarna lite mat, för stora tjejen skulle va på kalas kl 12. Vi var hemma strax efter 11.
5 i 12 kastade vi oss iväg i bilen igen.
Jag ägnade dom 2 timmarna hon var på kalas med att leta efter en utdragssäng till yngsta dottern. Hon hjälpte till med glada tillrop och skulle ha varenda säng hon såg dyka upp på skärmen. Jag var dock inte lika förtjust i den från 1800-talet som vi hittade. Jo, den var fin, men hur vet jag om den är full med termiter eller annat vedervärdigt.
Store tösen har en säng från jysk som vi fått av grannen. I furu med en ristad nalle på gavlarna. Jag försökte få tag på en sån, den finns inte på jysk längre. Men begagnad har folk fräckheten att begära tusenlappen. Och jag hittade massa furusängar för 300 kr..h mmmm , det känns lite onödigt att betala dom pengarna då. Allra helst som dom gärna pryder sängarna med klistermärken o annat. Det kan jag tycka är okej om man bara gett 300 för en säng, eller ännu bättre fått en ;)
Jag har fått mail idag, från REKTORN?!?!? WOOOOW, criss cross on the floor.
Jag mailade honom den 4:e augusti, idag är det den 17:e.
Kan inte säga annat än att det är fördjävla dåligt.
Så här svarar han:
Hej! Våra elevasistenter börjar inte att tjänstgöra förrän nu på måndag den 18 augusti. Jag har för avsikt att diskutera med EF´s arbetslag om den totala arbetssituationen inom arbetslaget, om det assistentbehov som M har och särskilt med C som kommer att vara M´s elevassistent på måndag förmiddag. Jag/Vi återkommer snarast efter det att vi diskuterat igenom det kommande arbetet till dig och M med mer information och förslag på hur vi vill förberda M inför det nya skolåret.
TACK, kära rektor, du har förstått precis allt.
Gode gud ge mig styrka.
C kommer att vara sonens assistent på måndag förmiddag!??! Ja inte vet jag hur dom tänkt sig det, för skolan börjar på onsdag. Dom ska alltså återkomma till mig, och hur DOM tänkt sig det fortsatta arbetet, och hur DOM vill förbereda sonen????
Dom har ju redan visat prov på sina bristande kunskaper. Skulle det räcka att min son får en dag på sig att förbereda sig?? Möjlighen kan det ta MINST en dag för honom att fundera ut vad han undrar över, sen kan det ta ytterligare en vecka innan han kan landa och vara trygg i situationen.
För övrigt så förstår jag att rektorn förutom detta anser att det räcker med en vecka, så kommer allt att funka, med ny assistent och allt.
Strålande bra. Det var då själve fff......nnn....
Det planerade mötet vi ville ha med rektorn i morgon, blir inte av. Jag behöver nog inte förklara varför...
Jag är inte förvånad, hade inte förväntat mig att han skulle ta emot oss heller.
Men då ärendet inte gäller min son, så gör jag inte så mycket mer just nu.
Jag har sagt att jag ställer upp på att skriva under kraven, i egenskap av Attention, eftersom vi där försöker arbeta för att alla barn som behöver ska få stöd. Det kan ju möjligen stressa rektorn lite till, ;) jag dyker upp överallt som gubben i lådan.
ja, nu löser jag det på annat sätt, utan rektorns inblandning, för han gör just nu inte mycket för världen.
Jag återkommer i frågan.... nu är jag TRÖÖÖÖTTT!!
lyfter debatten om vårdnadsbidrag.
har fått en kommentar längre ner, utan namn, och någon förmodar i en kommentar att det är Larry Söder som skrivit, tänk va, det tror jag med ;)
Många kan ju kanske undra varför jag överhuvudtaget bryr mig om att engegera mig i frågan om vårdnadsbidrag, när jag faktiskt har annat att tänka på.. Ja, som barn med särskilda behov, som inte får det dom behöver i skolan.
Förklaringen till det, är enkel, att detta bidrag (vårdnadsbidraget) hade kunnat göra mer nytta någon annan stans, som tex, "behovsbidrag"... till skolelever, till familjer i kris, till arbetslösa, tja ni förstår.
Jag fick ett svar som sagt, och jag utgår från att det faktsikt kommer från Larry Söder, skulle jag ha fel, är jag tacksam om jag får veta det ;)
Så här löd kommentaren, och jag svarar med fet stil in i mellan, för jag måste nog säga, att det är intressant, och ännu intressantare är hur bidraget försvaras som något bra. Vore nog bra, om man hade starkare argument, som inte var så lätta att slå hål på ;)
Hej Majsan.
Vårdnadsbidraget är bra ur många aspekter. Till exempel ur aspekten att alla barn skall vara lika mycket värda och sedda.
Svar: Jättebra, det kämpar jag för oxå. Men på vilket sätt får du mer värde som barn om du "slipper" gå på dagis? Och, väldigt viktigt..... lyssna "läs" noga nu, vi står inför en kris, våra barn blir inte sedda. Dom går, gud förbjude på dagis!!!
Hur i farao ska jag kunna förklara för personalen på måndag, att dom inte SER barnen??? Vilket bakslag för dom, som utbildat sig för att kunna få förmånen att jobba på dagis.
Familjer som väljer att ordna barnomsorgen på annat sätt än genom kommunala försorgen får nu en uppmutran att samhället accepterar det. 3000 kr kan ingen leva på och då inbjuder jag Majsan till att vara med och argumentera för en höjning av beloppet.
Nu blir det extra intressant ;) japp.... "tilt", får ta en liten paus, för den meningen, har jag hackat sönder innan, är strax tillbaks med svaret ;)
Tillbaks... behövde lite mat .... ;)
Är det något fel på den kommunala förskolan? Ja, förutom för stora barngrupper och brist på resurser då kan tilläggas? Familjer som väljer annan omsorg ska uppmuntras????????? Genom att håva in 3000:- bara sådär??
Samhället accepterar alltså att familjer som har förmånen att ha mor/farföräldrar i livet, och som bor inpå knuten ska kunna håva in extra skattepengar? Hur många har den möjligheten idag, Larry Söder`? Hur många har tillgång till mor/farföräldrar, som man hade förr i tiden, som gick hemma? Har ni inte följt med i utvecklingen alls? Majoriteten av dom "äldre" gör fortfarande karriär, och håller som bäst på att "förverkliga sig själva".
Jag måste våga ställa frågan, är DU en utav dom 11 som sökt vårdnadsbidrag? Eller förlåt, jag menar, är din FRU en utav dom som sökt??
Var någonstans i detta finner ni valfriheten? Jag har inga mor och farföräldrar som kan ta hand om mina barn på dagarna. Jag önskar ju nu att jag hade haft det, ja faktiskt, det hade varit en fantastisk möjlighet för oss att bättra på vår ekonomi med 3000/månad. Jag KAN inte se någon vinst med detta, för det gynnar bara dom som redan HAR möjlighet till omsorg privat. Ska man plötsligen få betalt för det??? Ursäkta, men den ekvationen får jag inte ihop.
Du bjuder in mig, att vara med att argumentera för en höjning av vårdnadsbidraget. Jag måste nog tyvärr avstå, som du nog redan förstår så är jag emot ytterligare bidrag, som inte är ett bidrag, utan automatiskt förvandlas till en förmån för bättre belevade, och som ännu mer ökar klyftorna i vårt samhälle. Nej, jag kan inte komma in med några förslag till ökat bidrag, men däremot, har jag en del förslag på vad bidraget skulle kunna användas till i stället ;)
När det gäller statliga bidrag så söks det så mycket som det är möjligt och givetvis så skall det användas på rätt sätt.
Angående barn i behov av särskilt stöd. Vi har ett problem att vi ger samma peng till alla elver oavsett hur deras förutsättningar är från början...
Helt rätt, DET är ett stort problem. Men vet du vad som är ett ännu större problem`? Ledningen på skolorna använder skolpengen precis som det behagar. Pengarna hamnar inte där dom borde. Och *viskar*, ingen annan får veta detta, ssschhh, *ser mig omkring*, vet du att skolorna tar den enorma skolpeng som dom får för en särskoleelev, till helt andra saker än till den eleven dom är tänkt att gå till, i form av hjälpmedel och resurser? Och tänk, dom går inte ens till andra elever med behov som inte är inskrivna i särskolan. *Dom pengarna går till att täcka dålig ekonomisk planering från föregående år, där ledningen har dabbat sig, och satsat på helt fel saker ;). Rätt intressant ;) och vill du veta hur jag vet det, så fråga bara, men svaret lämnar jag inte här på bloggen.
Det vill jag ändra på, så att man får den mer differentierad utofrån de förutsättningar man har från början och därmed får den skolan som har sämre förutsättningar mer pengar att hantera.....
Jag måste säga, att dina tankar är goda, och jag tror och vet, att du verkligen vill göra något åt detta. MEN, det handlar inte om en skolas förutsättningar, det handlar om BARNETS förutsättningar, vilken skola man sen råkar hamna i är helt ointressant. Finns det 20 elever med svårigheter på en skola, och 2 elever på en annan, så ska resurser tillsättas utefter dessa elevers behov, inte utefter skolans. Hade ledningen på skolorna förstått vinsten av kompetens och kunskapshöjande, så hade det inte sett ut som det gör idag. Det är alldeles för mycket fokus på att våra barn är DYRA. Därför irfågasätter jag ett bidrag, som inte är ett bidrag, utan en FÖRMÅN. Dom pengarna kunde användas till helt andra saker, än att försöka hindra barn från att gå i kommunal förskola....
Kul att läsa din blogg som vanligt Majsan
TAck du, jag hoppas att jag har något att säga.
Och nu som avslut, så bollar jag tillbaks en inbjudan till dig. Vad kan du göra akut i detta NU, AKUT, för de elever i Kapareskolan som står helt utan stöd inför sitt sista år i grundskolan?
Vårdnadsbidrag i all ära, den diskussionen kan vi fortsätta med, men situationen i denna skola är KATASTROF. Jag vill att DU, i den position du sitter i, agerar och ser till att det under kommande vecka, finns lösningar för ett gäng vilsna elever med förtvivlade föräldrar. Du uttrycker ju, att det behövs göras något, och om du sedan läser vidare på ert parti´s hemsida, så borde du skynda dig ;) För *harkel* ni lever inte direkt upp till det ni säger ;)
TAck för idag, på återseende ;)
Många kan ju kanske undra varför jag överhuvudtaget bryr mig om att engegera mig i frågan om vårdnadsbidrag, när jag faktiskt har annat att tänka på.. Ja, som barn med särskilda behov, som inte får det dom behöver i skolan.
Förklaringen till det, är enkel, att detta bidrag (vårdnadsbidraget) hade kunnat göra mer nytta någon annan stans, som tex, "behovsbidrag"... till skolelever, till familjer i kris, till arbetslösa, tja ni förstår.
Jag fick ett svar som sagt, och jag utgår från att det faktsikt kommer från Larry Söder, skulle jag ha fel, är jag tacksam om jag får veta det ;)
Så här löd kommentaren, och jag svarar med fet stil in i mellan, för jag måste nog säga, att det är intressant, och ännu intressantare är hur bidraget försvaras som något bra. Vore nog bra, om man hade starkare argument, som inte var så lätta att slå hål på ;)
Hej Majsan.
Vårdnadsbidraget är bra ur många aspekter. Till exempel ur aspekten att alla barn skall vara lika mycket värda och sedda.
Svar: Jättebra, det kämpar jag för oxå. Men på vilket sätt får du mer värde som barn om du "slipper" gå på dagis? Och, väldigt viktigt..... lyssna "läs" noga nu, vi står inför en kris, våra barn blir inte sedda. Dom går, gud förbjude på dagis!!!
Hur i farao ska jag kunna förklara för personalen på måndag, att dom inte SER barnen??? Vilket bakslag för dom, som utbildat sig för att kunna få förmånen att jobba på dagis.
Familjer som väljer att ordna barnomsorgen på annat sätt än genom kommunala försorgen får nu en uppmutran att samhället accepterar det. 3000 kr kan ingen leva på och då inbjuder jag Majsan till att vara med och argumentera för en höjning av beloppet.
Nu blir det extra intressant ;) japp.... "tilt", får ta en liten paus, för den meningen, har jag hackat sönder innan, är strax tillbaks med svaret ;)
Tillbaks... behövde lite mat .... ;)
Är det något fel på den kommunala förskolan? Ja, förutom för stora barngrupper och brist på resurser då kan tilläggas? Familjer som väljer annan omsorg ska uppmuntras????????? Genom att håva in 3000:- bara sådär??
Samhället accepterar alltså att familjer som har förmånen att ha mor/farföräldrar i livet, och som bor inpå knuten ska kunna håva in extra skattepengar? Hur många har den möjligheten idag, Larry Söder`? Hur många har tillgång till mor/farföräldrar, som man hade förr i tiden, som gick hemma? Har ni inte följt med i utvecklingen alls? Majoriteten av dom "äldre" gör fortfarande karriär, och håller som bäst på att "förverkliga sig själva".
Jag måste våga ställa frågan, är DU en utav dom 11 som sökt vårdnadsbidrag? Eller förlåt, jag menar, är din FRU en utav dom som sökt??
Var någonstans i detta finner ni valfriheten? Jag har inga mor och farföräldrar som kan ta hand om mina barn på dagarna. Jag önskar ju nu att jag hade haft det, ja faktiskt, det hade varit en fantastisk möjlighet för oss att bättra på vår ekonomi med 3000/månad. Jag KAN inte se någon vinst med detta, för det gynnar bara dom som redan HAR möjlighet till omsorg privat. Ska man plötsligen få betalt för det??? Ursäkta, men den ekvationen får jag inte ihop.
Du bjuder in mig, att vara med att argumentera för en höjning av vårdnadsbidraget. Jag måste nog tyvärr avstå, som du nog redan förstår så är jag emot ytterligare bidrag, som inte är ett bidrag, utan automatiskt förvandlas till en förmån för bättre belevade, och som ännu mer ökar klyftorna i vårt samhälle. Nej, jag kan inte komma in med några förslag till ökat bidrag, men däremot, har jag en del förslag på vad bidraget skulle kunna användas till i stället ;)
När det gäller statliga bidrag så söks det så mycket som det är möjligt och givetvis så skall det användas på rätt sätt.
Angående barn i behov av särskilt stöd. Vi har ett problem att vi ger samma peng till alla elver oavsett hur deras förutsättningar är från början...
Helt rätt, DET är ett stort problem. Men vet du vad som är ett ännu större problem`? Ledningen på skolorna använder skolpengen precis som det behagar. Pengarna hamnar inte där dom borde. Och *viskar*, ingen annan får veta detta, ssschhh, *ser mig omkring*, vet du att skolorna tar den enorma skolpeng som dom får för en särskoleelev, till helt andra saker än till den eleven dom är tänkt att gå till, i form av hjälpmedel och resurser? Och tänk, dom går inte ens till andra elever med behov som inte är inskrivna i särskolan. *Dom pengarna går till att täcka dålig ekonomisk planering från föregående år, där ledningen har dabbat sig, och satsat på helt fel saker ;). Rätt intressant ;) och vill du veta hur jag vet det, så fråga bara, men svaret lämnar jag inte här på bloggen.
Det vill jag ändra på, så att man får den mer differentierad utofrån de förutsättningar man har från början och därmed får den skolan som har sämre förutsättningar mer pengar att hantera.....
Jag måste säga, att dina tankar är goda, och jag tror och vet, att du verkligen vill göra något åt detta. MEN, det handlar inte om en skolas förutsättningar, det handlar om BARNETS förutsättningar, vilken skola man sen råkar hamna i är helt ointressant. Finns det 20 elever med svårigheter på en skola, och 2 elever på en annan, så ska resurser tillsättas utefter dessa elevers behov, inte utefter skolans. Hade ledningen på skolorna förstått vinsten av kompetens och kunskapshöjande, så hade det inte sett ut som det gör idag. Det är alldeles för mycket fokus på att våra barn är DYRA. Därför irfågasätter jag ett bidrag, som inte är ett bidrag, utan en FÖRMÅN. Dom pengarna kunde användas till helt andra saker, än att försöka hindra barn från att gå i kommunal förskola....
Kul att läsa din blogg som vanligt Majsan
TAck du, jag hoppas att jag har något att säga.
Och nu som avslut, så bollar jag tillbaks en inbjudan till dig. Vad kan du göra akut i detta NU, AKUT, för de elever i Kapareskolan som står helt utan stöd inför sitt sista år i grundskolan?
Vårdnadsbidrag i all ära, den diskussionen kan vi fortsätta med, men situationen i denna skola är KATASTROF. Jag vill att DU, i den position du sitter i, agerar och ser till att det under kommande vecka, finns lösningar för ett gäng vilsna elever med förtvivlade föräldrar. Du uttrycker ju, att det behövs göras något, och om du sedan läser vidare på ert parti´s hemsida, så borde du skynda dig ;) För *harkel* ni lever inte direkt upp till det ni säger ;)
TAck för idag, på återseende ;)
Kristdemokraterna om npf
http://www.familjen.nu/Skolaldern/Elevermedfunktionshinder.aspx
ja, jag tror inte jag ska skriva så mycke mer egentligen, mer än att barn med damp, ADHD, etc anses som mindre intellektuella... eller??? Läs och begrunda.
Om man nu ska ordna det så fint för dessa barn, då kan åtminstone jag undra både en och två gånger varför så många barn i den här sabla kommunen lider sig igenom skolan.....
Länken letade goa nitiska Miccan fram ;)
ja, jag tror inte jag ska skriva så mycke mer egentligen, mer än att barn med damp, ADHD, etc anses som mindre intellektuella... eller??? Läs och begrunda.
Om man nu ska ordna det så fint för dessa barn, då kan åtminstone jag undra både en och två gånger varför så många barn i den här sabla kommunen lider sig igenom skolan.....
Länken letade goa nitiska Miccan fram ;)
liseberg igen ;)
efter förra lisebergs-turen, då jag hade med mig alla fyra, så förstod jag att äldste sonen ville ha tid.
Med mig...
Trots att jag klargjorde att han inte alls behövde vara med mig och småsyskonen utan kunde dra iväg med brorsan, så ägnade han större delen av tiden, med just mig och småsyskonen.
Jag förstod det under dan, och löste det så att min sambo hämtade upp tjejerna och jag stannade kvar med grabbarna.
Det gjorde gott..
Men mammahjärtat kände att det inte räckte.
Lillbrorsan har varit på liseberg 3 gånger i år. Vi har alltid begränsat besök dit med EN gång per år, för vi har inte råd med mer.
Men av olika skäl som dykt upp på vägen, och för att stärka yngste sonen, så har vi fått trolla med knäna, och låta han följa med kompisar och fritids till liseberg.
Det är ju inte rättvist, så därför kände jag att det vore på sin plats att min äldste fick gå en gång till, men MIG.
;)
Vi var där igår. Dom senaste 2 åren, har han varit väldigt svår att tina upp, så oxå igår. Vi kom dit vid 3, och först efter en BLÖÖÖT tur i flumride, så blev vi tvungna att söka oss till spelhuset, då våra byxor gick att vrida ur. ;)
Det första han då föreslår är dansmatta?!??!?!?!??
?????? eeeehhh ?????
Ska DU och JAG dansa dansmatta??? Han har aldrig visat intresse för sånt...
Men fine, det gjorde vi, och varma blev vi, och jag kan säga att såååå långt efter poäng var han inte. SKITkul ;)
sen spela vi trummor, det fanns ett trumspel. Där åkte han på däng ;) hehe, och han höll på o få anfall, då jag samla in så mycke poäng o fick trumma i all oändlighet.
Vi körde bilspel, och jag kan väl säga som så, att jag då rakt inte tänker övningsköra med honom, för han riktade in sig på att krocka ut mig i terängen hela tiden ;)
Där slog han mig med nöd o näppe ;)
Sen gav vi oss på hästar, jockey ni vet, jag trodde jag skulle gå av på mitten, man skulle stå på en häst och studsa i mål. SÅÅÅÅ jobbigt, och mina ben vek sig. Sonen klagade bara på att han blev diskad för att han sprang för fort med sin häst?!?!? Eeeeh, ska man inte ta sig i mål först???
Efter dessa mamma-son-kamper blev det fart på honom, och han ropade och stojade i attraktioner så som jag känner honom ;)
Det torde vara en påminnelse till oss alla, att var och en av ens barn behöver sin egna tid, hur mycket man än upplever dom klarar sig själva. Ofta glömmer man bort det.
Jag är oerhört tacksam för att man blir påmind ganska smärtsamt emellanåt. Både av förra besöket på liseberg, och av en väninna med barn, som extra gav mig en påminnelse om detsamma ;)
TACK ni båda. Trots en tjurig dag idag, så lever åtminstone jag på gårdagen länge, och det tror jag han oxå gör.
Mer om denna fredag, kommer senare ;)
Med mig...
Trots att jag klargjorde att han inte alls behövde vara med mig och småsyskonen utan kunde dra iväg med brorsan, så ägnade han större delen av tiden, med just mig och småsyskonen.
Jag förstod det under dan, och löste det så att min sambo hämtade upp tjejerna och jag stannade kvar med grabbarna.
Det gjorde gott..
Men mammahjärtat kände att det inte räckte.
Lillbrorsan har varit på liseberg 3 gånger i år. Vi har alltid begränsat besök dit med EN gång per år, för vi har inte råd med mer.
Men av olika skäl som dykt upp på vägen, och för att stärka yngste sonen, så har vi fått trolla med knäna, och låta han följa med kompisar och fritids till liseberg.
Det är ju inte rättvist, så därför kände jag att det vore på sin plats att min äldste fick gå en gång till, men MIG.
;)
Vi var där igår. Dom senaste 2 åren, har han varit väldigt svår att tina upp, så oxå igår. Vi kom dit vid 3, och först efter en BLÖÖÖT tur i flumride, så blev vi tvungna att söka oss till spelhuset, då våra byxor gick att vrida ur. ;)
Det första han då föreslår är dansmatta?!??!?!?!??
?????? eeeehhh ?????
Ska DU och JAG dansa dansmatta??? Han har aldrig visat intresse för sånt...
Men fine, det gjorde vi, och varma blev vi, och jag kan säga att såååå långt efter poäng var han inte. SKITkul ;)
sen spela vi trummor, det fanns ett trumspel. Där åkte han på däng ;) hehe, och han höll på o få anfall, då jag samla in så mycke poäng o fick trumma i all oändlighet.
Vi körde bilspel, och jag kan väl säga som så, att jag då rakt inte tänker övningsköra med honom, för han riktade in sig på att krocka ut mig i terängen hela tiden ;)
Där slog han mig med nöd o näppe ;)
Sen gav vi oss på hästar, jockey ni vet, jag trodde jag skulle gå av på mitten, man skulle stå på en häst och studsa i mål. SÅÅÅÅ jobbigt, och mina ben vek sig. Sonen klagade bara på att han blev diskad för att han sprang för fort med sin häst?!?!? Eeeeh, ska man inte ta sig i mål först???
Efter dessa mamma-son-kamper blev det fart på honom, och han ropade och stojade i attraktioner så som jag känner honom ;)
Det torde vara en påminnelse till oss alla, att var och en av ens barn behöver sin egna tid, hur mycket man än upplever dom klarar sig själva. Ofta glömmer man bort det.
Jag är oerhört tacksam för att man blir påmind ganska smärtsamt emellanåt. Både av förra besöket på liseberg, och av en väninna med barn, som extra gav mig en påminnelse om detsamma ;)
TACK ni båda. Trots en tjurig dag idag, så lever åtminstone jag på gårdagen länge, och det tror jag han oxå gör.
Mer om denna fredag, kommer senare ;)
politik i kungsbacka kommun..
ja, jag går ju emellanåt in på en blogg, som ägs utav ordf i förskole/grundskoleförvaltningen, Larry Söder.
Jag måste ju självklart emellanåt kommentera oxå, när jag behöver protestera, men å andra sidan kan jag kommentera när jag klappar händerna med.... emellanåt ;)
Så här skrivs det idag:
Och så här svarar jag:
jahaaapp, dags att sova kanske???
Jag måste ju självklart emellanåt kommentera oxå, när jag behöver protestera, men å andra sidan kan jag kommentera när jag klappar händerna med.... emellanåt ;)
Så här skrivs det idag:
Hurra- Vårdnadsbidrag i Kungsbacka
Igår kväll så beslutade Kungsbacka Kommunfullmäktige att införa vårdnadsbidraget. Socialdemokrater och Vänsterpartister var emot,men det var väl väntat. Vi övriga ser vinsten i att familjerna faktiskt själva får bestämma vad som är bäst för deras barn.
Idag har hittils 11 ansökningar om vårdnadsbidrag kommit in, alltså första dagen det har varit möjligt att lämna in blanketter...
Ett stort framsteg för Kristdemokraterna i Kungsbacka...
Och så här svarar jag:
ni kollar väl noga allt fusket som kommer med detta ;)
För ingen kan va hemma för 3000:-/månad....
11 ansökningar i hela kommunen.. hmm.. ja jippie, inte särskilt stort intresse enligt mitt tycke.
Jag undrar när du ska ta upp hur man ska lösa kriserna i skolan, och inte bara inrikta dig på förskolorna? Dom barnen börjar ju tids nog skolan oxå...
Det är bra att köerna är borta. Det är dock inte bra att föräldrar väljer förskola efter standard. Hur jobbar ni för att förbättra standard på dom äldre förskolorna?
Föräldrar verkar anse det viktigare med nya spisar och möbler än en väl fungerande avdelning med dunderbra personal.
Är det meningen att föräldrarna ska rusta upp förskolorna? Jag gör det så gärna, för jag tycker det är roligt, men är det rätt?
Det behövs mer resurser och pengar till skolorna NU, det finns en mängd statsbidrag att söka, varför görs inte det? Kanske ska föräldrarna ombesörja det oxå?
Det är bra att man inom nämnden arbetar för förbättringar, men faktiskt skulle jag bli jätteglad om man någon gång frågade invånarna vad dom tycker är viktigast och vad som behöver prioriteras.
Tycker kristdemokraterna verkligen att det är meningen att en mamma ska vara hemma med sina barn för skit och ingenting? För det är mammorna som kommer att vara hemma, så länge löneskillnaderna är så stora.
Nu vill jag se kristdemokraterna i kungsbacka kommun vaska fram pengar och förslag till åtgärder, så barn i behov av extra stöd i förskola/skola får ett liv på lika villkor som andra.
När ni lyckas med det, ska jag klappa er på axeln ;)... kanske.. ;)
jahaaapp, dags att sova kanske???
Man måste tänka på allt ;)
Jag hade ju visst fler barn.... ja jösses.
Kom idag på att store pojken faktiskt börjar gymnasiet på måndag. vi har ett överlämningsdokument härhemma från gamla skolan, med hans styrkor o svagheter.
Jag ringde till gymnasiet idag, och sa att det vore bra att vi fick träffas och gå igenom vilket stöd sonen kan komma att behöva.
Ja, jo, gymnasiet är ju frivilligt och man förväntas ta eget ansvar.
Visst, men det är just det han inte klarar. Det finns faktiskt lagar för gymnasiet oxå minsann ;)
Det där lyssnade jag inte särskilt på heller, för den diskussionen tar vi när vi träffas.
Jag sa att han inte har några större problem med inlärning precis, han fick ju faktiskt 210 poäng.
Då, blev det lite tyst en stund i luren, men ooj, ja då är han ju duktig.
Precis, och det vore bra om han kunde få förutsättningar att vara det fortsättningsvis oxå ;)
Vi ska träffa dom på fredag. Jag kan känna att det är bra om sånt blir klart innan. Sonen själv, har inte direkt tänkt på de, eller brytt sig enligt honom själv. Det löser sig väl. Men han har ju ändå sina svårigheter, och dom ska han också ha hjälp med, han får inte glömmas bort.
Nu har jag suttit i ett par timmar, och gått igenom lagar om underhåll och kostnader, bla bla bla...
Är helt slut i hjärnan. Jag har inte haft ork eller tid innan med detta, men vi har ett annat möte på fredag, där jag kan tänka dessa saker kommer att tas upp, och då vill jag att sonen är medveten om verkligheten innan.
Med dom beräkningarna jag gjort, utefter mina eftersforskningar om inkomst och kostnader, och att man kan kräva underhåll retroaktivt 3 år tillbaks, så får väl då pappan ta ett lån eller två.....
Jag hade låtit det vara, om det inte vore för en enda sak. Jag vill mina barn alltid väl, dom får det dom behöver, och mer därtill, men vi har ett stundande problem framför oss.
Sonen har tjatat om att han kan flytta hemifrån nu när han börjar gymnasiet, jag är HELT emot det då jag för det första anser att han inte har visat att han är mogen att klara detta. Han tar inte ansvar för att få i sig mat, duscha, städa sitt rum, komma i säng i tid osv.
Dessutom är han faktiskt bara 16½, och det anser jag är alldeles för tidigt, med eller utan funktionshinder.
Men denna diskussion har tydligen varit uppe hos faderskapet, och därifrån får han okej, självklart ska han väl få det.
Men vem får stå för dom kostnaderna tror ni?? Jo självklart är det jag. Och det har vi ingen som helst möjlighet till.
En studentlägenhet går lös på mellan 3-4000/mån. Avståndet mellan bostad och studentbostad är såpass lite så det skulle ge max 1400 i inackorderingstillägg.
Vem ska då stå för resten??
Enligt alla lagar o paragrafer ska en sådan kostnad delas mellan föräldrarna. Men eftersom pappan då redan tycker att han går på knäna med dom två underhåll han betalar, så lär han ju inte skjuta till något där.
och jag blir tvungen, att dra det här vidare... det oxå ;) hahaha... *skrattar nästan ihjäl mig* *IRONI*
Med vetskapen att man i Norge i snitt har 44% högre löner än i Sverige, och att han är utbildad civilingenjör, med arbete i grottor, oljeplattformar, fartyg etc, och säkerligen då ett fett tillägg för detta, plus 25% i skatt dom 3 första åren i landet, så behöver man inte vara något mattesnille för att räkna ut, att underhållet borde vara högre.
Jag vet oxå att kostnaderna i Norge är högre, men dom är inte 44% högre, och har man råd att klä sig själv, sin sambo med barn i märkeskläder så har man det nog rätt så bra ändå tänker jag.
Inte fan flyttar man iväg om det inte betalar sig.. om man inte är dum vill säga .. hmmm...
Dessutom har jag ingen inkomst att skryta med. Hans sambo arbetar, det gör min oxå, men nästa vecka har han inget jobb längre. Vi har två barn till, dom har ett.
Sånt tas oxå hänsyn till.
Lågt räknat har han en inkomst på 30000:- mer än mig i månaden. Och han gnäller över en tågbiljett på 500 spänn???
Hennes ínkomst ligger inte långt efter min sambos nuvarande (innan han förlorar jobbet).....
Tillåt mig le.
Jag ska visa pojkarna dom papper jag har tagit fram, och dom siffror jag har. Jag har medvetet dragit ner inkomster, och ökat utgifter för att det inte ska bli orimligt, då jag inte vet exakt. Men hur jag än drar ner för att vara "snäll", så får jag fram att underhållet ska ökas dubbelt upp..
Jag är inte snål, jag är inte sniken. Men jag vill inte att någon annan som skriker när han skiter, vänder mina barn emot mig, och skapar osämja i vår familj för att man inte vill göra rätt för sig.
Sonens delar till moppen ligger o väntar på att jag ska hämta ut dom.... 3000:- kostar det. Dom ringde i fredags, men jag KAN inte, jag HAR inte pengarna just nu. Jag får vänta till barnbidraget, men bägge pojkarnas barndbidrag täcker inte. Då får jag ta av tjejernas oxå.
Är det rättvist? Ska våra gemensamma barn lida för att deras storebröders pappa är snål??
Kom idag på att store pojken faktiskt börjar gymnasiet på måndag. vi har ett överlämningsdokument härhemma från gamla skolan, med hans styrkor o svagheter.
Jag ringde till gymnasiet idag, och sa att det vore bra att vi fick träffas och gå igenom vilket stöd sonen kan komma att behöva.
Ja, jo, gymnasiet är ju frivilligt och man förväntas ta eget ansvar.
Visst, men det är just det han inte klarar. Det finns faktiskt lagar för gymnasiet oxå minsann ;)
Det där lyssnade jag inte särskilt på heller, för den diskussionen tar vi när vi träffas.
Jag sa att han inte har några större problem med inlärning precis, han fick ju faktiskt 210 poäng.
Då, blev det lite tyst en stund i luren, men ooj, ja då är han ju duktig.
Precis, och det vore bra om han kunde få förutsättningar att vara det fortsättningsvis oxå ;)
Vi ska träffa dom på fredag. Jag kan känna att det är bra om sånt blir klart innan. Sonen själv, har inte direkt tänkt på de, eller brytt sig enligt honom själv. Det löser sig väl. Men han har ju ändå sina svårigheter, och dom ska han också ha hjälp med, han får inte glömmas bort.
Nu har jag suttit i ett par timmar, och gått igenom lagar om underhåll och kostnader, bla bla bla...
Är helt slut i hjärnan. Jag har inte haft ork eller tid innan med detta, men vi har ett annat möte på fredag, där jag kan tänka dessa saker kommer att tas upp, och då vill jag att sonen är medveten om verkligheten innan.
Med dom beräkningarna jag gjort, utefter mina eftersforskningar om inkomst och kostnader, och att man kan kräva underhåll retroaktivt 3 år tillbaks, så får väl då pappan ta ett lån eller två.....
Jag hade låtit det vara, om det inte vore för en enda sak. Jag vill mina barn alltid väl, dom får det dom behöver, och mer därtill, men vi har ett stundande problem framför oss.
Sonen har tjatat om att han kan flytta hemifrån nu när han börjar gymnasiet, jag är HELT emot det då jag för det första anser att han inte har visat att han är mogen att klara detta. Han tar inte ansvar för att få i sig mat, duscha, städa sitt rum, komma i säng i tid osv.
Dessutom är han faktiskt bara 16½, och det anser jag är alldeles för tidigt, med eller utan funktionshinder.
Men denna diskussion har tydligen varit uppe hos faderskapet, och därifrån får han okej, självklart ska han väl få det.
Men vem får stå för dom kostnaderna tror ni?? Jo självklart är det jag. Och det har vi ingen som helst möjlighet till.
En studentlägenhet går lös på mellan 3-4000/mån. Avståndet mellan bostad och studentbostad är såpass lite så det skulle ge max 1400 i inackorderingstillägg.
Vem ska då stå för resten??
Enligt alla lagar o paragrafer ska en sådan kostnad delas mellan föräldrarna. Men eftersom pappan då redan tycker att han går på knäna med dom två underhåll han betalar, så lär han ju inte skjuta till något där.
och jag blir tvungen, att dra det här vidare... det oxå ;) hahaha... *skrattar nästan ihjäl mig* *IRONI*
Med vetskapen att man i Norge i snitt har 44% högre löner än i Sverige, och att han är utbildad civilingenjör, med arbete i grottor, oljeplattformar, fartyg etc, och säkerligen då ett fett tillägg för detta, plus 25% i skatt dom 3 första åren i landet, så behöver man inte vara något mattesnille för att räkna ut, att underhållet borde vara högre.
Jag vet oxå att kostnaderna i Norge är högre, men dom är inte 44% högre, och har man råd att klä sig själv, sin sambo med barn i märkeskläder så har man det nog rätt så bra ändå tänker jag.
Inte fan flyttar man iväg om det inte betalar sig.. om man inte är dum vill säga .. hmmm...
Dessutom har jag ingen inkomst att skryta med. Hans sambo arbetar, det gör min oxå, men nästa vecka har han inget jobb längre. Vi har två barn till, dom har ett.
Sånt tas oxå hänsyn till.
Lågt räknat har han en inkomst på 30000:- mer än mig i månaden. Och han gnäller över en tågbiljett på 500 spänn???
Hennes ínkomst ligger inte långt efter min sambos nuvarande (innan han förlorar jobbet).....
Tillåt mig le.
Jag ska visa pojkarna dom papper jag har tagit fram, och dom siffror jag har. Jag har medvetet dragit ner inkomster, och ökat utgifter för att det inte ska bli orimligt, då jag inte vet exakt. Men hur jag än drar ner för att vara "snäll", så får jag fram att underhållet ska ökas dubbelt upp..
Jag är inte snål, jag är inte sniken. Men jag vill inte att någon annan som skriker när han skiter, vänder mina barn emot mig, och skapar osämja i vår familj för att man inte vill göra rätt för sig.
Sonens delar till moppen ligger o väntar på att jag ska hämta ut dom.... 3000:- kostar det. Dom ringde i fredags, men jag KAN inte, jag HAR inte pengarna just nu. Jag får vänta till barnbidraget, men bägge pojkarnas barndbidrag täcker inte. Då får jag ta av tjejernas oxå.
Är det rättvist? Ska våra gemensamma barn lida för att deras storebröders pappa är snål??
6 timmars möte ;)
japp, kl 5 anlände jag då vi skulle ha styrelsemöte i föreningen.
Halv 6 anlände gänget upprörda föräldrar från skolan.Japp, vi hade samlat ihop oss för att med gemensamma krafter komma på strategier.
Nu hade jag sagt fel tid till dom, medlemsmötet började ju egentligen halv 7. Men det blev ändå väldigt bra, då det hann avhandlas en del innan, för fokus låg ju på en specifik skola och rektor.
Vi blev 3 st kvar från kl 7 cirka. Vi satt kvar till kvart över 11?!?!? ;)
Jo, vi hade MASSOR att prata om. Och vi återkommer hela tiden till samma sak, VARFÖR ska vi behöva kämpa ensamma på varsitt håll. NU får det räcka.
Vi ska försöka hitta en väg att gå för att skapa förändringar i kommunen, och få olika berörda instanser att släppa på prestigen och börja samarbeta.
Men om jag återgår till föräldrarna p åskolan. Vi har nu skrivit en handlingsplan med frågor, som ska presenteras för rektorn på MÅndag (om rektorn anser sig kunna då vill säga)
Han får sedan 2 dagar på sig, att komma med ett svar på hur han tänkt lösa situationen. Annars så går vi vidare. Steg för steg, i rätt ordning, tills vi får gehör, och hjälper inte de, så finns det ju som sagt en hel del andra vägar också ;)
Ledningen gör vad dom måste göra, och vi gör vad vi måste göra ;)
Jag har idag också träffat den nya assistenten. Det blir KANON, det kommer att funka. Vad jag inte förstår är att dom sätter en assistent med en jävla massa skinn på näsan gentemot ledningen, ihop med mig???
Fast det kanske är av hänsyn till assistenten ;) Sätta någon som inte kan ta för sig med min son, vore kanske dömt att misslyckas. Men det blir ju satans jobbigt för skolan, då jag kommer bättre överens med någon det är lite fart på, och som får saker att hända. Och det gagnar väl knappast skolan... *harkel*
Jag förstår att föräldrarna är upprörda över att förlora detta stöd. Jag har inte hunnit prata så mycket med henne, men det behövde jag inte heller. Jag kände att hon kommer att fixa det här, och hon kommer framförallt att vilja lära sig utav både mig och sonen, om hans svårigheter. Det finns intresse och vilja över att det ska bli bra.
Det måste ju bli så, att dom andra föräldrarna får strida för sina barn och kräva stöd för dom. Jag kan finnas med där i egenskap av föreningen, och bistå med dom kunskaper och info som jag har samlat på mig.
Min son har ju fått en assistent, även om det inte täcker hans skoldagar helt. Och DET får bli min strid.
Det måste ju liksom bara finnas nåt att strida om, för varför skulle man nån gång få det bra helt o hållet??
Jag kommer att följa dom andra föräldrarna och hjälpa så gott det går.
För hanteringen av eleverna är katastrof, så här får det fan inte vara.
Här är ett nytt remissyttrande för funktionshindrade
Hade en till länk på viktiga saker... men nu hittar jag den inte.... suuck, o nu somnar jag ;)
Halv 6 anlände gänget upprörda föräldrar från skolan.Japp, vi hade samlat ihop oss för att med gemensamma krafter komma på strategier.
Nu hade jag sagt fel tid till dom, medlemsmötet började ju egentligen halv 7. Men det blev ändå väldigt bra, då det hann avhandlas en del innan, för fokus låg ju på en specifik skola och rektor.
Vi blev 3 st kvar från kl 7 cirka. Vi satt kvar till kvart över 11?!?!? ;)
Jo, vi hade MASSOR att prata om. Och vi återkommer hela tiden till samma sak, VARFÖR ska vi behöva kämpa ensamma på varsitt håll. NU får det räcka.
Vi ska försöka hitta en väg att gå för att skapa förändringar i kommunen, och få olika berörda instanser att släppa på prestigen och börja samarbeta.
Men om jag återgår till föräldrarna p åskolan. Vi har nu skrivit en handlingsplan med frågor, som ska presenteras för rektorn på MÅndag (om rektorn anser sig kunna då vill säga)
Han får sedan 2 dagar på sig, att komma med ett svar på hur han tänkt lösa situationen. Annars så går vi vidare. Steg för steg, i rätt ordning, tills vi får gehör, och hjälper inte de, så finns det ju som sagt en hel del andra vägar också ;)
Ledningen gör vad dom måste göra, och vi gör vad vi måste göra ;)
Jag har idag också träffat den nya assistenten. Det blir KANON, det kommer att funka. Vad jag inte förstår är att dom sätter en assistent med en jävla massa skinn på näsan gentemot ledningen, ihop med mig???
Fast det kanske är av hänsyn till assistenten ;) Sätta någon som inte kan ta för sig med min son, vore kanske dömt att misslyckas. Men det blir ju satans jobbigt för skolan, då jag kommer bättre överens med någon det är lite fart på, och som får saker att hända. Och det gagnar väl knappast skolan... *harkel*
Jag förstår att föräldrarna är upprörda över att förlora detta stöd. Jag har inte hunnit prata så mycket med henne, men det behövde jag inte heller. Jag kände att hon kommer att fixa det här, och hon kommer framförallt att vilja lära sig utav både mig och sonen, om hans svårigheter. Det finns intresse och vilja över att det ska bli bra.
Det måste ju bli så, att dom andra föräldrarna får strida för sina barn och kräva stöd för dom. Jag kan finnas med där i egenskap av föreningen, och bistå med dom kunskaper och info som jag har samlat på mig.
Min son har ju fått en assistent, även om det inte täcker hans skoldagar helt. Och DET får bli min strid.
Det måste ju liksom bara finnas nåt att strida om, för varför skulle man nån gång få det bra helt o hållet??
Jag kommer att följa dom andra föräldrarna och hjälpa så gott det går.
För hanteringen av eleverna är katastrof, så här får det fan inte vara.
Här är ett nytt remissyttrande för funktionshindrade
Hade en till länk på viktiga saker... men nu hittar jag den inte.... suuck, o nu somnar jag ;)
Skolstarten är jobbig, men SÅ jobbig??
Jag mailade ju rektorn för en vecka sen, och krävde att få träffa nya assistenten. Begärde schema inför höstterminen etc.
Inget svar..... knäpptyst.
Jag bestämde mig för att han ska få sina fiskar varma sedan (på tal om sedan Jayne ;) )
Tänkte mig ta kontakt med förra assistenten , och via henne be att få kontakt med den nya, så jag åtminstone får något att hända. Jag löser föreberedelsen själv, SEN *haha* kan jag ta tag i rektorn.
Hela scenariot fick en helt annan vändning idag. Jag fick ett samtal, från en annan förälder....
Jag har väldigt nära till tårarna, kan jag säga... men jag vet inte än om det är ilsketårar eller om det är sorgtårar. Har inte riktigt bestämt mig än.... eller bestämt, tror väl mer att chocken över samtalet inte riktigt har lagt sig....
Det är jobbigt att ha barn med särskilda behov, vi är många som faktiskt har det, och man får kämpa och kriga i hemmiljö, att man sedan oxå måste strida och ta över 90% av skolgången, blir i dom flesta fall det som får bägaren att rinna över.
Mamman som ringde, har sökt med ljus och lykta efter den förälder vars barn har "tagit" hennes barns assistent.
För så är det, den assistenten som har blivit BEORDRAD till tjänsten, lämnar 5-7 st andra elever som hon har stöttat och hjälpt, vind för våg. För ni kan väl inte tro, att det tillsätts någon annan för dessa barn.
Mamman, som ringde blev så GLAD, när hon till slut får reda på att jag var mamman, GLAD för att hon kände mig sen innan, vet vem jag är, och hur mycket jag kämpat/kämpar för mina barns skolgång. Det gjorde det enklare för henne.
Jag förstår vad som hänt här. Rektorn vet att om han inte löser min son´s skolgång, så jag blir nöjd, så får han problem. Han kör en fuling, och tänker sig väl att dom andra föräldrarna är "peace of cake".
Jävla otur,, en av dom känner mig.
Och den mamman är VANSINNIG!!!!
Den assistenten är den enda på skolan som hennes son känner förtroende för, och som förstår honom. Den tryggheten rycks tvärt bort. Och mamman är förstörd, hon ORKAR inte mer. Hon kommer inte att få iväg sitt barn till skolan.
Hon mäktar inte en termin till. Jag hörde på henne, hon är helt SLUT!!!
Hennes son går sitt sista år på grundskolan, hälften av betygen är IG. Hur ska det gå för honom sista året? Hans livlina rycks ifrån honom.
Jag vurmar självklart för mitt barn först och främst, att han ska ha det bra. Men det innebär inte att jag kan strunta i vad som sker med andra.
Jag får ju problem i vilket fall nu, eftersom föräldrarna till eleverna som mister sitt stöd, inte accepterar situationen, och vad som kommer ske är att dom tar tid från min son, för att lugna situationen, och vad händer då, då kommer ju majsan!!!
Hur man än vänder o vrider, så sitter röven bak. Ansvariga på skolan måste ha en satans stor röv, för dom har lyckats bita sig i den alldeles för många gånger nu.
Dom spelar ut oss föräldrar mot varandra. Dom skjuter problemet framför sig. Vad dom kanske inte räknat med, är att föräldrarna till slut kontaktar varandra, och protesterar tillsammans.
Det kan lika gärna vara min son, som inför sista året i skolan blir lämnad åt sitt öde, att klara sig bäst han vill. Det spelar ingen roll vilket barn jag kämpar för, all kamp kommer alltid mig själv och de mina till godo tids nog.
Vi orkar inte längre som föräldrar till barn i den här förbannade kommunen. Vi är FÖRÄLDRAR, och det vore skönt om vi nån gång kunde slippa vara mentorer, lärare, läkare, advokater etc etc etc.
Jag hade en plan under eftermiddan, då rektorn fortfarande inte hört av sig. Jag fick istället detta samtal från en förälder. Världen började gunga, jag kände att jag tappade fotfästet fullständigt under en stund, och blir tvungen att sätta mig rakt upp o ner på trappan. Benen bara vek sig.
Jag vet att när jag vaknar i morgon, har kraften och energin återvänt.
Ingen är arg på mig, ingen är arg på den nya assistenten. Vi står bägge utanför dom beslut som tagits utav ledningen. Jag kunde vara så egoistisk, ryckt på axlarna och skitit i vilket. Bara min son får det bra.
Men det ligger inte för mig, jag ÄR inte sådan. Jag blir lika lessen för dom andra elevernas skull.
Har jag lyckats skrämma slag på ledningen ensam, så hur blir det nu då om jag ställer mig i spetsen med ett helt koppel föräldrar?
Jag tar som bekant inte längre några genvägar. Vill jag få en förändring så låter jag mycket, på olika sätt ;)
Jag har aldrig nånsin höjt rösten på något enda möte med skolan, det har aldrig behövts.
Men nu är jag ARG. Nu har dom gått för långt.
Dom försvarar sig med att behoven är större hos min son. Vem har rätten att bedöma vem som har störst behov? Alla barn har väl behov i olika utsträckning, och allas ska tillgodoses efter bästa förmåga.
Att säga en sådan sak till en förtvivlad mamma som kämpar för sitt barn, att det finns dom som har större behov, är så jävla korkat så jag finner inga ord.
Hennes barn är väl lika mycket värd hjälpen som mitt. Vem har rätten att avgöra att någon måste offras för någon annan???
FYY FAAN säger jag.
Om du läser det här rektor J, vilket jag just nu önskar att du gjorde, så ställ in dig på att det kommer att driva in en orkan över skolan inom det närmaste. För NU, har du skitit i det blå skåpet!!!
Föreningspapper ivägskickade...
pust säger jag bara så mycket onödigt arbete.
Jag fick lov o återskapa alla papper, för originalen är ju som sagt försvunna ..hmmm..
Som tur är, så hade den förra kassören kvar revisionsberättelse o ekonomisk rapport i sin dator.
Jag fick hämta dom, åka till revisorn för påskrift. Nu ligger dom på lådan, på väg till Attention Riks. Jag har oxå mailat allt så dom kan börja kolla på dom.
Nu har jag sparat alla papper i ORIGINAL, dom ligger oxå i säkert förvar på ett usb-minne. Hoppas allt slippa problem med papper som plötsligt inte finns i fortsättningen.
Idag har jag och en väninna (TACK för din hjälp) varit på auktionsverket och lämpat av lite grejer, det dom inte kunde sälja dumpade vi av på Emmaus. NU ska här rensas ut. Gubben e helt knäckt o ska minsann aldrig lämna grejer på auktionsverket igen, för tavlorna jag lämnade va ju värda såååå mycke pengar...
Yeah right.... bara för att det är en känd konstnär, behöver det faktiskt inte innebära att det är värt så mycket.
I detta fallet så fanns det alldeles för mycket tavlor i omlopp av den konstnären, och därför är dom således inte värda så mycke heller.
Just nu är det viktigast för mig, att få ut skiten ur huset, så det inte står i vägen, och drar energin ur oss. För det gör det, saker som bara står, tar kål på en. Bättre nån annan får användning för de.
I förra veckan körde jag iväg 2 sopsäckar leksaker och gosedjur, en bärkasse med böcker, Det körde jag till tjejernas förskola. Dom får ju inte köpa in alltför mycke grejer, så likväl som lämnar till insamling kan jag skänka det dit.
Nu är jag dödstrött, men det är för att jag har flängt lite för mycke idag ;) Jag känner mig 3 kilo lättare efter allt jag burit ut från huset.
Jag har också varit o scannat på en förskola och en skola i annan kommun. Tänkte göra en jämförelse med vår kommun, då mycket funkar bra mycket bättre i den andra kommunen. Kan ju bli intressant
Det gäller maten främst på förskolan, och skolan ska jag undersöka hur dom jobbar med barn behov av stöd.
All info man kan skaffa sig är bra att ha i bakfickan.... eller i tidningen oxå för den delen *s*
Nu ska jag surfa runt o vila lite innan hämtning på dagis. Snart är det full rulle igen ;)
Jag fick lov o återskapa alla papper, för originalen är ju som sagt försvunna ..hmmm..
Som tur är, så hade den förra kassören kvar revisionsberättelse o ekonomisk rapport i sin dator.
Jag fick hämta dom, åka till revisorn för påskrift. Nu ligger dom på lådan, på väg till Attention Riks. Jag har oxå mailat allt så dom kan börja kolla på dom.
Nu har jag sparat alla papper i ORIGINAL, dom ligger oxå i säkert förvar på ett usb-minne. Hoppas allt slippa problem med papper som plötsligt inte finns i fortsättningen.
Idag har jag och en väninna (TACK för din hjälp) varit på auktionsverket och lämpat av lite grejer, det dom inte kunde sälja dumpade vi av på Emmaus. NU ska här rensas ut. Gubben e helt knäckt o ska minsann aldrig lämna grejer på auktionsverket igen, för tavlorna jag lämnade va ju värda såååå mycke pengar...
Yeah right.... bara för att det är en känd konstnär, behöver det faktiskt inte innebära att det är värt så mycket.
I detta fallet så fanns det alldeles för mycket tavlor i omlopp av den konstnären, och därför är dom således inte värda så mycke heller.
Just nu är det viktigast för mig, att få ut skiten ur huset, så det inte står i vägen, och drar energin ur oss. För det gör det, saker som bara står, tar kål på en. Bättre nån annan får användning för de.
I förra veckan körde jag iväg 2 sopsäckar leksaker och gosedjur, en bärkasse med böcker, Det körde jag till tjejernas förskola. Dom får ju inte köpa in alltför mycke grejer, så likväl som lämnar till insamling kan jag skänka det dit.
Nu är jag dödstrött, men det är för att jag har flängt lite för mycke idag ;) Jag känner mig 3 kilo lättare efter allt jag burit ut från huset.
Jag har också varit o scannat på en förskola och en skola i annan kommun. Tänkte göra en jämförelse med vår kommun, då mycket funkar bra mycket bättre i den andra kommunen. Kan ju bli intressant
Det gäller maten främst på förskolan, och skolan ska jag undersöka hur dom jobbar med barn behov av stöd.
All info man kan skaffa sig är bra att ha i bakfickan.... eller i tidningen oxå för den delen *s*
Nu ska jag surfa runt o vila lite innan hämtning på dagis. Snart är det full rulle igen ;)
omhändertagande av barn
Hur funkar våra sociala myndigheter i detta land?
Fungerar det överhuvudtaget?
Hur går hanteringen av omhändertagna barn till? Och finns det några regler för hur det SKA gå till?
Är det alltid bäst att bli placerad långt ifrån sin familj? Ja, ibland är det nog så. Men hur är det med skola, vänner och andra kontakter för barnet? Är det bra att flytta ett barn med någorlunda fungerande skolgång och fosterhem, till något helt nytt långt ifrån alla kontakter barnet har`?
Och varför gör man så?
Jag kikar emellanåt in på en blogg som berör mig mycket, och idag hittade jag en berättelse om ett barn som just blivit placerad i ett fosterhem på ett sätt som får håren på ryggen att resa sig.
Jag beundrar bloggskrivaren, som vill engegera sig så mycket för detta barn, trots att hon egentligen inte har någon nära relation.
Det är människor som henne, som får en att känna hopp, om ett välvilligt inställt samhälle. Och jag hoppas och tror att detta barn alltid kommer att minnas, att någon såg, någon förstod, och någon gjorde något. Det kan rädda detta barn i sitt framtida vuxenliv.
STor eloge till dig, denvardagligamamman
Fungerar det överhuvudtaget?
Hur går hanteringen av omhändertagna barn till? Och finns det några regler för hur det SKA gå till?
Är det alltid bäst att bli placerad långt ifrån sin familj? Ja, ibland är det nog så. Men hur är det med skola, vänner och andra kontakter för barnet? Är det bra att flytta ett barn med någorlunda fungerande skolgång och fosterhem, till något helt nytt långt ifrån alla kontakter barnet har`?
Och varför gör man så?
Jag kikar emellanåt in på en blogg som berör mig mycket, och idag hittade jag en berättelse om ett barn som just blivit placerad i ett fosterhem på ett sätt som får håren på ryggen att resa sig.
Jag beundrar bloggskrivaren, som vill engegera sig så mycket för detta barn, trots att hon egentligen inte har någon nära relation.
Det är människor som henne, som får en att känna hopp, om ett välvilligt inställt samhälle. Och jag hoppas och tror att detta barn alltid kommer att minnas, att någon såg, någon förstod, och någon gjorde något. Det kan rädda detta barn i sitt framtida vuxenliv.
STor eloge till dig, denvardagligamamman
poolrengöring
det är inte "bara" att ha en pool, nä minsann.
En gång i veckan måste filtret rengöras, vid behov behöver poolen dammsugas.
Ett filter klarar sig ca en månad med rengöring, sen behövs ett nytt. Inga stora pengar, det kostar 69:- ;)
Denna veckan har det BLÅST och REGNAT, och då blir det lite mer poolgöra än annars.
Hur mycket frömjöl finns det???
Inget farligt att bada i, för jag har haft i klor hela veckan för o hålla den fri från bakterier o alger.
Men idag fick jag göra en insats, för solen kikar ju fram, och barnen badar för fullt. Temperaturen sköt upp till hela 22 grader idag.... ;) i poolen alltså....
Så här såg filtret ut innan rengöring (och det var inte tillnärmelsevis så skitet som det brukar va efter en vecka)
Efter lite jobb med vattenslangen kunde jag lugnt stoppa tillbaks det igen ;)
Dags för dammsugning, såg det ut så här ;)
Och påsen fylldes med detta:
Men fint blev det ;) vecken på botten är för att frigoliten under har delat på sig. Frigoliten har vi lagt dit för att ingen ska skada sig, för jag kan lova vi har tokiga ungar som älskar vatten, dom landar i alle fall mjukt ;)
Intresseklubben antecknar, hur intressant är det på en skala att kolla in min rena eller skitiga pool?
Men alltid retar det nån ;)
Sen skulle jag önska att nån ville förklara för mig, hur jag kan komma ihåg, och sköta om poolen, när så mycket annat i vardagen inte funkar???
Men sköter jag inte poolen blir det en hälsofara och sånt som är fara för liv o hälsa har jag inga som helst problem med att hålla koll på.... men ändå??
En gång i veckan måste filtret rengöras, vid behov behöver poolen dammsugas.
Ett filter klarar sig ca en månad med rengöring, sen behövs ett nytt. Inga stora pengar, det kostar 69:- ;)
Denna veckan har det BLÅST och REGNAT, och då blir det lite mer poolgöra än annars.
Hur mycket frömjöl finns det???
Inget farligt att bada i, för jag har haft i klor hela veckan för o hålla den fri från bakterier o alger.
Men idag fick jag göra en insats, för solen kikar ju fram, och barnen badar för fullt. Temperaturen sköt upp till hela 22 grader idag.... ;) i poolen alltså....
Så här såg filtret ut innan rengöring (och det var inte tillnärmelsevis så skitet som det brukar va efter en vecka)
Efter lite jobb med vattenslangen kunde jag lugnt stoppa tillbaks det igen ;)
Dags för dammsugning, såg det ut så här ;)
Och påsen fylldes med detta:
Men fint blev det ;) vecken på botten är för att frigoliten under har delat på sig. Frigoliten har vi lagt dit för att ingen ska skada sig, för jag kan lova vi har tokiga ungar som älskar vatten, dom landar i alle fall mjukt ;)
Intresseklubben antecknar, hur intressant är det på en skala att kolla in min rena eller skitiga pool?
Men alltid retar det nån ;)
Sen skulle jag önska att nån ville förklara för mig, hur jag kan komma ihåg, och sköta om poolen, när så mycket annat i vardagen inte funkar???
Men sköter jag inte poolen blir det en hälsofara och sånt som är fara för liv o hälsa har jag inga som helst problem med att hålla koll på.... men ändå??
Nu har mina tårar sprutat
dom tog inte slut.... men inga less-tårar, jag kunde inte sluta skratta... det är nog minst lika hemskt som att inte kunna sluta gråta... ja faktiskt tror jag bestämt, för hämta luft behöver man ju.
Säkert är jag nog ganska ensam om att skratta åt just det som jag skrattade åt, men det skiter ju jag i (på tal om skit), jag har nog rätt kass humor faktiskt ;)...
Men en sak är jag säker på, jag är nog knappast ensam om att känna igen dom olika skit-faserna, det var det som fick mig att vika mig dubbel...
Kanske kan jag bjuda på ett skratt åt någon..... och glöm aldrig, det är bara idioter som spar på luften (om du nu blir tvungen o fisa lite lätt olämpligt nånstans)
Spökskiten
Du vet att du har skitit. Det finns skit på papperet men inget i muggen. Ibland kallas det för "Torpedskiten" av de som hör plasket.
Teflonskiten
Glider ut så snabbt och lätt att du inte ens märker det. Det finns inte spår på papperet, utan du måste kolla i muggen för att vara säker på att du skitit överhuvudtaget.
Kletskiten
Samma konsistens som tjära. Lämnar permanenta märken i muggen och du torkar dig 18 gånger utan att bli ren. Det slutar med att du ger upp och stoppar papper i kalsongerna för att inte skita ner dem.
Den tveksamma skiten
Du är klar, torkar dig och är precis på väg att ställa dig upp när du inser att det kommer mer!
Spräck-en-ven-i-pannan-skiten
Skiten som fick Elvis att kasta in handduken. Den kommer inte förrän när du är svettig, skakande och alldeles blå av all ansträngning.
Dietskiten
Du skriker så mycket att du tappar 10 kilo.
Nu direkt skiten
Du får minsann vara inom 10 sekunders radie av muggen. Normalt så inträffar den innan du hinner få ner byxorna.
King Kong skiten
Den är STOR, så stor att det är tveksamt om den kommer att kunna spolas ner utan att bli delad (normalt går det men en klädhängare). Vanligtvis skiter man en sån här när man är hos någon annan.
Blöta skinkor skiten
Skiten som alltid gör magplask och skvätter ner hela häcken.
Önskeskiten
Du som sitter där, jäkligt skitnödig, fiser ett par gånger men skiter ändå inte.
Cementskiten
När du väl börjar skita önskar du att du fått en ryggmärgsbedövning.
Ormskiten
Rätt mjuk. Ungefär lika stor som tummen, men minst en meter lång. Den har potentialen att bli en "Torpedskit".
Korkskiten, även kallad "Flytaren"
Du spolar tre gånger och den är fortfarande kvar. Herregud, hur blir man av med den? Den är ju fanimej osänkbar. Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.
Den Mexikanska skiten, eller "Vulkanskiten"
Det är som att skita sulfa. Låt absolut ingen svett rinna mellan skinkorna de närmaste dagarna. Det är inte riktigt säkert att börja äta förrän häcken slutar svida. (Det är så mexikanerna vet att de är hungriga).
Ölskiten
Den absolut värsta, naturligtvis också den mest vanliga. Inträffar dagen efter, kvällen före. Normalt brukar det ju inte lukta så illa, men den här skiten luktar verkligen faan!
Du sprejar muggen så mycket att det ser ut som den blivit dränkt med tallbarr och fattar inte hur din häck kan sprida så mycket skit genom ett sånt litet hål.
Sen upptäcker du att det inte finns ett spår av toapapper, ingen doftspray, ingen toalett borste och naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.
Blyskiten.
Lägger sig som en klump cement med klister i toan, och ligger kvar, som en ondskefull ubåt, oavsett antal spolningar. Väljer oftast att ploppa ut hos blivande svärföräldrar, eller liknande.
Touchdown-skiten.
Är så lång att den slår ner i vattnet och samtidigt hänger kvar mellan skinkorna
Säkert är jag nog ganska ensam om att skratta åt just det som jag skrattade åt, men det skiter ju jag i (på tal om skit), jag har nog rätt kass humor faktiskt ;)...
Men en sak är jag säker på, jag är nog knappast ensam om att känna igen dom olika skit-faserna, det var det som fick mig att vika mig dubbel...
Kanske kan jag bjuda på ett skratt åt någon..... och glöm aldrig, det är bara idioter som spar på luften (om du nu blir tvungen o fisa lite lätt olämpligt nånstans)
Spökskiten
Du vet att du har skitit. Det finns skit på papperet men inget i muggen. Ibland kallas det för "Torpedskiten" av de som hör plasket.
Teflonskiten
Glider ut så snabbt och lätt att du inte ens märker det. Det finns inte spår på papperet, utan du måste kolla i muggen för att vara säker på att du skitit överhuvudtaget.
Kletskiten
Samma konsistens som tjära. Lämnar permanenta märken i muggen och du torkar dig 18 gånger utan att bli ren. Det slutar med att du ger upp och stoppar papper i kalsongerna för att inte skita ner dem.
Den tveksamma skiten
Du är klar, torkar dig och är precis på väg att ställa dig upp när du inser att det kommer mer!
Spräck-en-ven-i-pannan-skiten
Skiten som fick Elvis att kasta in handduken. Den kommer inte förrän när du är svettig, skakande och alldeles blå av all ansträngning.
Dietskiten
Du skriker så mycket att du tappar 10 kilo.
Nu direkt skiten
Du får minsann vara inom 10 sekunders radie av muggen. Normalt så inträffar den innan du hinner få ner byxorna.
King Kong skiten
Den är STOR, så stor att det är tveksamt om den kommer att kunna spolas ner utan att bli delad (normalt går det men en klädhängare). Vanligtvis skiter man en sån här när man är hos någon annan.
Blöta skinkor skiten
Skiten som alltid gör magplask och skvätter ner hela häcken.
Önskeskiten
Du som sitter där, jäkligt skitnödig, fiser ett par gånger men skiter ändå inte.
Cementskiten
När du väl börjar skita önskar du att du fått en ryggmärgsbedövning.
Ormskiten
Rätt mjuk. Ungefär lika stor som tummen, men minst en meter lång. Den har potentialen att bli en "Torpedskit".
Korkskiten, även kallad "Flytaren"
Du spolar tre gånger och den är fortfarande kvar. Herregud, hur blir man av med den? Den är ju fanimej osänkbar. Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.
Den Mexikanska skiten, eller "Vulkanskiten"
Det är som att skita sulfa. Låt absolut ingen svett rinna mellan skinkorna de närmaste dagarna. Det är inte riktigt säkert att börja äta förrän häcken slutar svida. (Det är så mexikanerna vet att de är hungriga).
Ölskiten
Den absolut värsta, naturligtvis också den mest vanliga. Inträffar dagen efter, kvällen före. Normalt brukar det ju inte lukta så illa, men den här skiten luktar verkligen faan!
Du sprejar muggen så mycket att det ser ut som den blivit dränkt med tallbarr och fattar inte hur din häck kan sprida så mycket skit genom ett sånt litet hål.
Sen upptäcker du att det inte finns ett spår av toapapper, ingen doftspray, ingen toalett borste och naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.
Blyskiten.
Lägger sig som en klump cement med klister i toan, och ligger kvar, som en ondskefull ubåt, oavsett antal spolningar. Väljer oftast att ploppa ut hos blivande svärföräldrar, eller liknande.
Touchdown-skiten.
Är så lång att den slår ner i vattnet och samtidigt hänger kvar mellan skinkorna
Att sitta i en styrelse
Jag har suttit i flera styrelser i mitt liv, men inget styrelsearbete har varit så intressant och totalt kaotiskt som denna jag sitter i nu ;)
Haha,... jo jag är med i styrelsen Attention, lokalt. Ja, jo det är ju en förening för människor med npf, det såklart, o många gånger kommer styrelsen att bestå av just människor med olika neuropsykiatriska funktionshinder.... ordning o reda, pengar på freda...
Ny styrelse tillsattes på årsmötet inför 2008. Jag har tjatat under våren om en skriftlig arbetsfördelning, om vad var och en i styrelsen ska göra, och har oxå åtagit mig att skriva en sådan.
Kanske är det bara jag som behöver veta vad som ska åligga mig, och vad jag har för uppgifter för att kunna fungera, tydligen är det så, för dom flesta anser det inte nödvändigt, utan vi jobbar för en god sak och vi ska ju ha roligt.
Jo, visst ska vi ha roligt, men man får inte roligt förrän man har ordning. Är det inte så med hela livet?
Har du ordning och reda runtomkring dig, så kan du slappna av och ha roligt och njuta.
Papper ska skickas till riksförbundet i stockholm, protokoll, revisionsberättelse etc etc...
Men.. vet ni, dom är BORTA....
Hmm.. hade vi haft en skriven arbetsfördelning, där det klart och tydligt stod vem som ska ansvara för dom olika papprena så hade vi sluppit detta kaos.
men jag kanske bara är tråkig? Jo, jag är nog tråkig, som tjatar om detta, för det är AP-tråkigt, jag tycker det själv. Men det är något man gör EN gång, sen är det bra.
Skickar vi inte in dessa papper NU, så blir vi uteslutna ur föreningen.
Det är väldigt tråkigt om det skulle bli så. Jag kämpade enormt i höstas/vintras för att sparka igång föreningen, så det skulle kännas ledsamt om vi inte kunde fortsätta. Medlemsantalet har ökat massor under detta året.
Jag har under 2 dagar, suttit och tagit fram kopior på en del papper, som jag hade i datorn, dom ska bara skrivas under, IGEN.
Men det saknas en del livsviktiga papper för att föreningen ska kunna leva vidare, men ingen har dom???
Konstigt, nånstans finns dom ju.
I morgon förmiddag åker jag med dom papper jag har, ser till att få den underskrift jag behöver för just det pappret, sen åker jag till en annan i styrelsen, och tillsammans ser vi till att få iväg dom papper vi har just nu. Så vi vinner lite tid.
Jag hoppas vid min gud att den gamla revisorn kanske möjligen har en kopia på revisionsberättelsen kvar, annars är vi körda som lokalföreningen till Attention Riks.
Jag som kontaktperson, mår redan illa, om jag ska behöva skicka ut ett mail och tala om att föreningen inte längre finns.
Det vore jävligt tråkigt.
Nästa vecka har vi styrelsemöte. Tills dess ska jag ha skrivit färdigt ett utkast om var och ens ansvarsuppgifter, det ska skrivas på av alla när det är klart, så det i fortsättningen inte behöver uppstå några oklarheter.
Visst ska vi ha kul, men hur kul har man det när man har ADHD och allt snurrar och papprena åker tornado`?
Någon måste lägga papprena på plats, och då kanske vi tillsammans måste sortera upp det, så vi sedan kan ha riktigt kul ;)
Hur brukar det normalt se ut i en styrelse? Vem har ansvar för styrelseprotokoll, årsmötesprotokoll osv?
Vem har ansvar för att kalla till möten?
Jag förstår ju, att det bestäms i styrelsen, och att det inte finns några klara regler för detta egentligen.
Men inga regler, ingen ordning.
hur många barn hade kommit till skolan klockan åtta om ingen sagt att det SKA vara så???
På rasten kan man ha roligt ;) *s*
Ni som läser här, och som har lite kunskap om styrelse"arbete", kan ni ge lite tips om hur det "brukar" se ut...
Jag personligen vill veta vad JAG ska göra, för att JAG ska fungera. När det blir rörigt, så skiter jag i alltihop. Så fungerar jag till vardags oxå....
Varför är det så jobbigt med en arbetsfördelning och klara regler/uppgifter för var och en??
Haha,... jo jag är med i styrelsen Attention, lokalt. Ja, jo det är ju en förening för människor med npf, det såklart, o många gånger kommer styrelsen att bestå av just människor med olika neuropsykiatriska funktionshinder.... ordning o reda, pengar på freda...
Ny styrelse tillsattes på årsmötet inför 2008. Jag har tjatat under våren om en skriftlig arbetsfördelning, om vad var och en i styrelsen ska göra, och har oxå åtagit mig att skriva en sådan.
Kanske är det bara jag som behöver veta vad som ska åligga mig, och vad jag har för uppgifter för att kunna fungera, tydligen är det så, för dom flesta anser det inte nödvändigt, utan vi jobbar för en god sak och vi ska ju ha roligt.
Jo, visst ska vi ha roligt, men man får inte roligt förrän man har ordning. Är det inte så med hela livet?
Har du ordning och reda runtomkring dig, så kan du slappna av och ha roligt och njuta.
Papper ska skickas till riksförbundet i stockholm, protokoll, revisionsberättelse etc etc...
Men.. vet ni, dom är BORTA....
Hmm.. hade vi haft en skriven arbetsfördelning, där det klart och tydligt stod vem som ska ansvara för dom olika papprena så hade vi sluppit detta kaos.
men jag kanske bara är tråkig? Jo, jag är nog tråkig, som tjatar om detta, för det är AP-tråkigt, jag tycker det själv. Men det är något man gör EN gång, sen är det bra.
Skickar vi inte in dessa papper NU, så blir vi uteslutna ur föreningen.
Det är väldigt tråkigt om det skulle bli så. Jag kämpade enormt i höstas/vintras för att sparka igång föreningen, så det skulle kännas ledsamt om vi inte kunde fortsätta. Medlemsantalet har ökat massor under detta året.
Jag har under 2 dagar, suttit och tagit fram kopior på en del papper, som jag hade i datorn, dom ska bara skrivas under, IGEN.
Men det saknas en del livsviktiga papper för att föreningen ska kunna leva vidare, men ingen har dom???
Konstigt, nånstans finns dom ju.
I morgon förmiddag åker jag med dom papper jag har, ser till att få den underskrift jag behöver för just det pappret, sen åker jag till en annan i styrelsen, och tillsammans ser vi till att få iväg dom papper vi har just nu. Så vi vinner lite tid.
Jag hoppas vid min gud att den gamla revisorn kanske möjligen har en kopia på revisionsberättelsen kvar, annars är vi körda som lokalföreningen till Attention Riks.
Jag som kontaktperson, mår redan illa, om jag ska behöva skicka ut ett mail och tala om att föreningen inte längre finns.
Det vore jävligt tråkigt.
Nästa vecka har vi styrelsemöte. Tills dess ska jag ha skrivit färdigt ett utkast om var och ens ansvarsuppgifter, det ska skrivas på av alla när det är klart, så det i fortsättningen inte behöver uppstå några oklarheter.
Visst ska vi ha kul, men hur kul har man det när man har ADHD och allt snurrar och papprena åker tornado`?
Någon måste lägga papprena på plats, och då kanske vi tillsammans måste sortera upp det, så vi sedan kan ha riktigt kul ;)
Hur brukar det normalt se ut i en styrelse? Vem har ansvar för styrelseprotokoll, årsmötesprotokoll osv?
Vem har ansvar för att kalla till möten?
Jag förstår ju, att det bestäms i styrelsen, och att det inte finns några klara regler för detta egentligen.
Men inga regler, ingen ordning.
hur många barn hade kommit till skolan klockan åtta om ingen sagt att det SKA vara så???
På rasten kan man ha roligt ;) *s*
Ni som läser här, och som har lite kunskap om styrelse"arbete", kan ni ge lite tips om hur det "brukar" se ut...
Jag personligen vill veta vad JAG ska göra, för att JAG ska fungera. När det blir rörigt, så skiter jag i alltihop. Så fungerar jag till vardags oxå....
Varför är det så jobbigt med en arbetsfördelning och klara regler/uppgifter för var och en??
Djur-tävling ;)
Jag hittade en tävling på Jayne´s blogg.
Alla som har husdjur kan vara med och tävla och vinna en hemlis ;)
Här är tävlingen: http://izzah.blogg.se/2008/august/izzahs-andra-tavling-del-1.html
Och denna blev mitt bidrag, badkatten skalman.
Alla som har husdjur kan vara med och tävla och vinna en hemlis ;)
Här är tävlingen: http://izzah.blogg.se/2008/august/izzahs-andra-tavling-del-1.html
Och denna blev mitt bidrag, badkatten skalman.
2008-08-08 @ 21:26:04
Jag blir glad för en kommentar:)(4)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Jag blir glad för en kommentar:)(4)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Ur barnamun ;)
man borde skriva ner mer än vad man gör, vad som kommer ur ungarnas "små" ordförråd..
Sitter på altan, o ungarna kollar barnprogram, ja faktiskt, bolipompa...
plötsligt kommer en 3-åring utfarande.... "va i HELVETE pelle"...?!??!!??
Sen va hon tvungen att upprepa denna fras ett ANTAL gånger till, tills mamma majsan faktiskt tyckte det kunde vara bra..
4-åringen kommer plötsligt halv-åtta på att hon kände för att bada i poolen.
Jo, det skulle hon få I MORRON...
näheee, blev svaret, i morron får vi inte bada, för då snöar det ?!?!?!?
jupp, så nu vet vi det, "va i HELVETE pelle, i morron snöar det"
Sitter på altan, o ungarna kollar barnprogram, ja faktiskt, bolipompa...
plötsligt kommer en 3-åring utfarande.... "va i HELVETE pelle"...?!??!!??
Sen va hon tvungen att upprepa denna fras ett ANTAL gånger till, tills mamma majsan faktiskt tyckte det kunde vara bra..
4-åringen kommer plötsligt halv-åtta på att hon kände för att bada i poolen.
Jo, det skulle hon få I MORRON...
näheee, blev svaret, i morron får vi inte bada, för då snöar det ?!?!?!?
jupp, så nu vet vi det, "va i HELVETE pelle, i morron snöar det"
Liseberg och camp active
Igår tog jag mod till mig och släpade med mig alla 4 ensam till Liseberg... phuuu....
Vad jag inte förstår är varför ALLA , precis ALLA måste vara på samma ställe samtidigt som mig!??!?
Guuuud va folk. Det var kö IN till Liseberg kl 12.
Men trots lååånga köer så gick det superduper, väninna med 2 barn slöt upp, (ja, bäst är att skriva att ena "barnet" är vuxen, så jag inte får på moppo sen) ;) ;)
Min äldste son är helt fantastisk, han ville vara på Liseberg med sin mamma, och åka karusell med mamma självklart. Men det var ju svårt för mig då jag hade dom minsta. Men han ägnade i stort sett hela dan på liseberg vid sidan om mig o tjejerna. Yngste sonen dök upp som gubben i lådan nån gång ibland, enbart i syfte att vaska mer pengar till att spela för *grymt*
Gubben jobbade sent som vanligt, så jag kom på den strålande ideén att han skulle ställa sin bil, ta min och hämta upp tjejerna och köra hem med dom, så jag kunde stanna en stund med killarna.
Så blev det, kl 21 hämtades tjejerna och vi for runt som skållade troll i 2 timmar, och mamma som har höjdskräck och spyr om jag är en halvmeter över marken lurades upp 3 ggr i nån ny uppsvinget, ett par-trehundra meter över marken, där man hängde nästintill upp oner. Jag fick lov o blunda mest hela tiden, och om ni bor i närheten av göteborg och hörde nån som vrålade mellan 22-23 så var det bara jag--- *harkel*
Vi fick ett par timmar ihop jag o grabbsen, trots regnskurar, men vad gör det när man har roligt.
Idag har vi haft boendestödet här, och tja.. hrrmm, vi skulle ju ha röjt fram sånt som skulle köras till tippen. Hade vi väl gjort väl... NOOOOT...
Gubben har jobbat dubbelt sista veckan, och då det varit dålig uppslutning på dagis denna veckan, har tjejerna inte varit där så mycket. Är inte så sjysst att lämna dom där när dom är ensamma på 3 avdelningar.
Fast OM jag hade behövt det, få lite tid för mig själv.
Men nästa vecka är det full barngrupp igen, så jag kan få andas lite innan skolstart.
Idag har yngste sonen surat hela dan. Och jag menar SURAT!!
Han vill åka till camp active och cykla dirt.
Jag har ingen som helst möjlighet till detta, då tjejerna är hemma i morgon. Jag får inte in 3 ungar plus cykel i bilen, helt omöjligt. Sen ligger det i lidköping, det är minst 2 timmars resa en väg.
Jag har försökt prata med honom att man behöver planera sånt här, att vi är många i familjen och det ska fungera för oss alla om man ska på aktiviteter.
Men inte hjälper väl de, HAN vill ju cykla, och vad bryr han sig med vad vi andra ska göra. *suuuuuuck*
Nu har jag i alla fall mailat dom, och väntar svar om öppettider etc. Vad jag kan läsa mig till behöver man föranmäla att man kommer, bara en sån sak.
Jaja, vad gör man i familjen npf, när ingen kan planera... det blir som det blir ändå ;)
För er som undrar, jag har INTE fått svar från rektorn. Han skulle vara tillbaks från semester 6/8, det var igår de.
Han gör det ju inte lättare för sig precis.....
Nu ska jag svara på kommentarer ;)
Har knappt haft på datorn på 2 dygn... gaaaaah, hemska trauma ;)
Vad jag inte förstår är varför ALLA , precis ALLA måste vara på samma ställe samtidigt som mig!??!?
Guuuud va folk. Det var kö IN till Liseberg kl 12.
Men trots lååånga köer så gick det superduper, väninna med 2 barn slöt upp, (ja, bäst är att skriva att ena "barnet" är vuxen, så jag inte får på moppo sen) ;) ;)
Min äldste son är helt fantastisk, han ville vara på Liseberg med sin mamma, och åka karusell med mamma självklart. Men det var ju svårt för mig då jag hade dom minsta. Men han ägnade i stort sett hela dan på liseberg vid sidan om mig o tjejerna. Yngste sonen dök upp som gubben i lådan nån gång ibland, enbart i syfte att vaska mer pengar till att spela för *grymt*
Gubben jobbade sent som vanligt, så jag kom på den strålande ideén att han skulle ställa sin bil, ta min och hämta upp tjejerna och köra hem med dom, så jag kunde stanna en stund med killarna.
Så blev det, kl 21 hämtades tjejerna och vi for runt som skållade troll i 2 timmar, och mamma som har höjdskräck och spyr om jag är en halvmeter över marken lurades upp 3 ggr i nån ny uppsvinget, ett par-trehundra meter över marken, där man hängde nästintill upp oner. Jag fick lov o blunda mest hela tiden, och om ni bor i närheten av göteborg och hörde nån som vrålade mellan 22-23 så var det bara jag--- *harkel*
Vi fick ett par timmar ihop jag o grabbsen, trots regnskurar, men vad gör det när man har roligt.
Idag har vi haft boendestödet här, och tja.. hrrmm, vi skulle ju ha röjt fram sånt som skulle köras till tippen. Hade vi väl gjort väl... NOOOOT...
Gubben har jobbat dubbelt sista veckan, och då det varit dålig uppslutning på dagis denna veckan, har tjejerna inte varit där så mycket. Är inte så sjysst att lämna dom där när dom är ensamma på 3 avdelningar.
Fast OM jag hade behövt det, få lite tid för mig själv.
Men nästa vecka är det full barngrupp igen, så jag kan få andas lite innan skolstart.
Idag har yngste sonen surat hela dan. Och jag menar SURAT!!
Han vill åka till camp active och cykla dirt.
Jag har ingen som helst möjlighet till detta, då tjejerna är hemma i morgon. Jag får inte in 3 ungar plus cykel i bilen, helt omöjligt. Sen ligger det i lidköping, det är minst 2 timmars resa en väg.
Jag har försökt prata med honom att man behöver planera sånt här, att vi är många i familjen och det ska fungera för oss alla om man ska på aktiviteter.
Men inte hjälper väl de, HAN vill ju cykla, och vad bryr han sig med vad vi andra ska göra. *suuuuuuck*
Nu har jag i alla fall mailat dom, och väntar svar om öppettider etc. Vad jag kan läsa mig till behöver man föranmäla att man kommer, bara en sån sak.
Jaja, vad gör man i familjen npf, när ingen kan planera... det blir som det blir ändå ;)
För er som undrar, jag har INTE fått svar från rektorn. Han skulle vara tillbaks från semester 6/8, det var igår de.
Han gör det ju inte lättare för sig precis.....
Nu ska jag svara på kommentarer ;)
Har knappt haft på datorn på 2 dygn... gaaaaah, hemska trauma ;)
VM i snedsegling ;)
Det är otroligt häftigt när det är segeltävlingar. Idag var dom både på väg att smälla ihop me varandra och upp på land, självklart står majsan redo med kameran... ;)
Det här är liiiite av det gytter av båtar, synd man inte kan få me alla på en bild ;)
Här går det nääästan illa, jag trodde ett tag att NU smäller de, men dom är otroligt skickliga..
Ibland kan det vara skönt att sträcka på benen eller va säger ni ;)
Och vad gör då föräldrarna.. VA?!? lajar runt i sina gummibåtar i godan ro minsann, att dom inte skäms *haha* ;)
Det här är liiiite av det gytter av båtar, synd man inte kan få me alla på en bild ;)
Här går det nääästan illa, jag trodde ett tag att NU smäller de, men dom är otroligt skickliga..
Ibland kan det vara skönt att sträcka på benen eller va säger ni ;)
Och vad gör då föräldrarna.. VA?!? lajar runt i sina gummibåtar i godan ro minsann, att dom inte skäms *haha* ;)
Jaha.. då vässar vi klorna igen
Jag har varit rätt tyst på bloggen i helgen känner jag, och jag har definitivt varit tyst med att kommentera er andra. Fööörlåååt ;)
Men jag har haft huvudet tjockt med tankar inför den stundande skolstarten.
jag är säker på att vi är många som nu går med molande mage, tankar på hur det kommer att bli, och hur mycket vila eller kamp hösten för med sig.
Det skapar en osäkerhet både för oss och barnen att aldrig riktigt veta. Jag skulle önska att vi någon gång når dit hän, där vi inte behöver vara osäkra på våra barns skolgång utan i lugn och ro kan luta oss tillbaka, och veta, att skolan ALLTID utan undantag är skyldiga att ge våra barn det dom behöver och att dom också FÅR det, utan att vi föräldrar ska behöva strida hela tiden.
Undrade just i min skalle, om man kan stämma alla skolor i ett enda svep?
Stämma dom för psykisk misshandel...hmmm.. för tänk, vad vi föräldrar kämpar med att bygga upp våra barns självförtroende, som redan innan ofta är lägre hos våra barn. Och tänk hur skolan hela tiden kämpar för att hålla det tillbaks!
För det är ju precis det som händer, när dom sällan eller aldrig får en chans till enbra skolgång för att kunna lyckas.
Det tål väl att tänkas på hörrni ;)
Assistenten slutade ju som sagt, och det har då tillsatts en ny. Och det vet jag, pga den gamla assistenten. Men är det hennes uppgift att informera mig om detta?
Inte ett ljud från skolledningen har jag hört.
Faktum är att jag fick veta, att rektorn väntar på att JAG ska höra av mig??!?!
Hur mycket ska vi föräldrar egentligen ansvara för?
Om du ska få en ny arbetskamrat efter semestern som ska bistå dig i ditt jobb, är det då inte rimligt att din chef talar om det för dig INNAN du går på semester? Eller är det helt okej, att det plötsligt bara står en ny medarbetare där när du kommer efter semestern?
Egentligen skulle jag ha is i magen, och väntat ut rektorn. Men det kan jag tyvärr inte göra, för jag har en son att tänka på, och han behöver VETA, och det väldigt snart. Har inte rektorn begripit det ännu, så lär han bli varse när han läser mitt mail.
Jag mailade honom idag:
Hej J.
M behöver förberedas inför skolstarten och hur det kommer att se ut för honom med assistent och skolschema.
Jag är förundrad över att skolledningen fortfarande inte har hört av sig angående ny assistent inför höstterminen.
Det borde inte åligga andra att bistå med den informationen. Det är väl ändå skolledningens uppgift att informera om en sådan här stor förändring, även om jag redan "vet" vad som händer?
Jag behöver träffa assistenten innan skolan startar, och det behöver M också få göra. Som det är nu växer hans osäkerhet inför skolstarten varje dag, då han inte vet hur det kommer att bli, eller vem som ska bli hans assistent. Jag kan inte ge honom information som jag hört ifrån andra, då det finns risk att det blir fel och ställer till det ännu mer.
Har assistenten någon kunskap/utbildning för att kunna hjälpa M? Om inte, vad planerar ni för utbildning för henne i så fall?
Kunskap om elevens funktionshinder är en förutsättning för att få det att fungera.
Hur ser schemat ut första veckan? Det är viktigt att kunna förbereda Mattias för att skapa trygghet, då osäkerhet gärna skapar oönskade beteenden.
Jag behöver en tid/dag då jag och M kan få träffa den nya assistenten. Detta ska ske innan skolan startar, och senast i mitten på nästa vecka, så han hinner få landa i det nya i lugn och ro hemma.
Det är viktigt för oss alla att M är noga förberedd hela tiden, i annat fall slår det tillbaks på oss med tråkigheter då M inte hanterar situationen.
Det borde vi ju undvika.
Hälsningar
M
Men jag har haft huvudet tjockt med tankar inför den stundande skolstarten.
jag är säker på att vi är många som nu går med molande mage, tankar på hur det kommer att bli, och hur mycket vila eller kamp hösten för med sig.
Det skapar en osäkerhet både för oss och barnen att aldrig riktigt veta. Jag skulle önska att vi någon gång når dit hän, där vi inte behöver vara osäkra på våra barns skolgång utan i lugn och ro kan luta oss tillbaka, och veta, att skolan ALLTID utan undantag är skyldiga att ge våra barn det dom behöver och att dom också FÅR det, utan att vi föräldrar ska behöva strida hela tiden.
Undrade just i min skalle, om man kan stämma alla skolor i ett enda svep?
Stämma dom för psykisk misshandel...hmmm.. för tänk, vad vi föräldrar kämpar med att bygga upp våra barns självförtroende, som redan innan ofta är lägre hos våra barn. Och tänk hur skolan hela tiden kämpar för att hålla det tillbaks!
För det är ju precis det som händer, när dom sällan eller aldrig får en chans till enbra skolgång för att kunna lyckas.
Det tål väl att tänkas på hörrni ;)
Assistenten slutade ju som sagt, och det har då tillsatts en ny. Och det vet jag, pga den gamla assistenten. Men är det hennes uppgift att informera mig om detta?
Inte ett ljud från skolledningen har jag hört.
Faktum är att jag fick veta, att rektorn väntar på att JAG ska höra av mig??!?!
Hur mycket ska vi föräldrar egentligen ansvara för?
Om du ska få en ny arbetskamrat efter semestern som ska bistå dig i ditt jobb, är det då inte rimligt att din chef talar om det för dig INNAN du går på semester? Eller är det helt okej, att det plötsligt bara står en ny medarbetare där när du kommer efter semestern?
Egentligen skulle jag ha is i magen, och väntat ut rektorn. Men det kan jag tyvärr inte göra, för jag har en son att tänka på, och han behöver VETA, och det väldigt snart. Har inte rektorn begripit det ännu, så lär han bli varse när han läser mitt mail.
Jag mailade honom idag:
Hej J.
M behöver förberedas inför skolstarten och hur det kommer att se ut för honom med assistent och skolschema.
Jag är förundrad över att skolledningen fortfarande inte har hört av sig angående ny assistent inför höstterminen.
Det borde inte åligga andra att bistå med den informationen. Det är väl ändå skolledningens uppgift att informera om en sådan här stor förändring, även om jag redan "vet" vad som händer?
Jag behöver träffa assistenten innan skolan startar, och det behöver M också få göra. Som det är nu växer hans osäkerhet inför skolstarten varje dag, då han inte vet hur det kommer att bli, eller vem som ska bli hans assistent. Jag kan inte ge honom information som jag hört ifrån andra, då det finns risk att det blir fel och ställer till det ännu mer.
Har assistenten någon kunskap/utbildning för att kunna hjälpa M? Om inte, vad planerar ni för utbildning för henne i så fall?
Kunskap om elevens funktionshinder är en förutsättning för att få det att fungera.
Hur ser schemat ut första veckan? Det är viktigt att kunna förbereda Mattias för att skapa trygghet, då osäkerhet gärna skapar oönskade beteenden.
Jag behöver en tid/dag då jag och M kan få träffa den nya assistenten. Detta ska ske innan skolan startar, och senast i mitten på nästa vecka, så han hinner få landa i det nya i lugn och ro hemma.
Det är viktigt för oss alla att M är noga förberedd hela tiden, i annat fall slår det tillbaks på oss med tråkigheter då M inte hanterar situationen.
Det borde vi ju undvika.
Hälsningar
M
Välkommen hem skalman ;)
Gubben var som sagt iväg och bad en gång för alla, att dom skulle slänga ut vår katt så fort han visade sig där.
Han får inte äta där, inte sova där, inte kela där.
Kela med honom får dom, men på utsidan deras hus.
Första natten fick vi fatt i honom och låste helt enkelt in honom.
I natt var han också inlåst. Och han blir utslängd så fort han visar sig hos grannen. Så det var ju inte så svårt ändå ;)
Det har gjort resultat. Han måste numer gå hem när han är hungrig ;) Han måste också komma hem när han vill leka och gosa.
Ungarna är överlyckliga, våran gosekatt är tillbaks.
Nu kan vi till och med ha dörrarna öppna, han sticker inte ändå. För han har ju ingen annanstans att ta vägen ;)
Han bor ju hos oss ju ;)
Så nu badar han varje morgon, som vanligt i badkaret, som ni kan se här.
Han var efterlängtad, välkommen hem skalman.
Nu fick jag laddat upp bägge bilderna oxå. Var nog fel på internet på stället jag va hos förut...
Han får inte äta där, inte sova där, inte kela där.
Kela med honom får dom, men på utsidan deras hus.
Första natten fick vi fatt i honom och låste helt enkelt in honom.
I natt var han också inlåst. Och han blir utslängd så fort han visar sig hos grannen. Så det var ju inte så svårt ändå ;)
Det har gjort resultat. Han måste numer gå hem när han är hungrig ;) Han måste också komma hem när han vill leka och gosa.
Ungarna är överlyckliga, våran gosekatt är tillbaks.
Nu kan vi till och med ha dörrarna öppna, han sticker inte ändå. För han har ju ingen annanstans att ta vägen ;)
Han bor ju hos oss ju ;)
Så nu badar han varje morgon, som vanligt i badkaret, som ni kan se här.
Han var efterlängtad, välkommen hem skalman.
Nu fick jag laddat upp bägge bilderna oxå. Var nog fel på internet på stället jag va hos förut...
vinn en digitalkamera ;)
Jag älskar ju att ta kort, och jag älskar teknik, nog ännu mer.
Vad jag saknar med min nya kamera är videoinspelning. och många gånger när jag ser barnen framförallt, skulle jag vilja ha en videoinspelnings-knapp.
Därför är jag med och tävlar här:
Vad jag saknar med min nya kamera är videoinspelning. och många gånger när jag ser barnen framförallt, skulle jag vilja ha en videoinspelnings-knapp.
Därför är jag med och tävlar här:
2008-08-03 @ 00:13:55
Jag blir glad för en kommentar:)(3)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
Jag blir glad för en kommentar:)(3)
Permalink Länkar till bloggar
Trackbacks ()
fel på sitemeter.com??...
Jag fick lov att luska lite när jag inte kom in på min sida, och det gjorde nog förmodligen ingen annan heller.
Sidan kan inte visas, åtgärden avbröts.
När jag sökte på internet upptäckte jag att fler hade dessa problem idag.
Jag la märke till adress som stod längst ner till vänster när sidan slutade att öppna sig.
Och det var en besöksräknare, sitemeter.com. Detta såg jag på andra sidor som inte heller gick att öppna.
Nu har jag tagit bort den koden och nu funkar det vad jag kan se.
Man kommer heller inte in på sitemeter.com, utan får samma meddelande där. Vi får väl se om dom hittar nån lösning.
Så ni som har den räknarn och inte kommer inpå era bloggar nu så vet ni vad det beror på.
Nu VRÅÅÅÅLAR min dotter... JAG VILL PEEEEEEEELA..... ååh, jag måste hitta en begagnad till ungarna innan jag får kramp....
hej hopp
Sidan kan inte visas, åtgärden avbröts.
När jag sökte på internet upptäckte jag att fler hade dessa problem idag.
Jag la märke till adress som stod längst ner till vänster när sidan slutade att öppna sig.
Och det var en besöksräknare, sitemeter.com. Detta såg jag på andra sidor som inte heller gick att öppna.
Nu har jag tagit bort den koden och nu funkar det vad jag kan se.
Man kommer heller inte in på sitemeter.com, utan får samma meddelande där. Vi får väl se om dom hittar nån lösning.
Så ni som har den räknarn och inte kommer inpå era bloggar nu så vet ni vad det beror på.
Nu VRÅÅÅÅLAR min dotter... JAG VILL PEEEEEEEELA..... ååh, jag måste hitta en begagnad till ungarna innan jag får kramp....
hej hopp
min dator är ockuperad :(
min lilla dotter brukar spela på nickelodeon.se, och där hittade hon igår ett fantastiskt roligt spel... *fnys*
Minsann, 4,5 och hittade en barbiedocka typ, med en tillhörande garderob, hon kan också ändra hår och färg, ögon, läppar och kropp.
Fantastiskt roligt uppenbarligen, och jag kommer inte åt min dator alls *grymtar*
Titta så kul man kan ha....
http://nickelodeon.se/nick/games/se/wc_bambola_se.html
wc bambola???? joojo
Jag har fått höra att det inte går att komma in på min blogg, och det gör inte jag heller. Men jag kunde logga in o skriva, fast det känns ju rätt meningslöst om inte folk ändå kommer in.. hahaha
Nu ska jag kontrollera vad detta kan bero på.
Om jag hinner innan dottern ska byta kläder på wc-bambolan ;)
Minsann, 4,5 och hittade en barbiedocka typ, med en tillhörande garderob, hon kan också ändra hår och färg, ögon, läppar och kropp.
Fantastiskt roligt uppenbarligen, och jag kommer inte åt min dator alls *grymtar*
Titta så kul man kan ha....
http://nickelodeon.se/nick/games/se/wc_bambola_se.html
wc bambola???? joojo
Jag har fått höra att det inte går att komma in på min blogg, och det gör inte jag heller. Men jag kunde logga in o skriva, fast det känns ju rätt meningslöst om inte folk ändå kommer in.. hahaha
Nu ska jag kontrollera vad detta kan bero på.
Om jag hinner innan dottern ska byta kläder på wc-bambolan ;)
