skolan har börjat... TJOOOHOOOO!!!!
Mötet idag gick bra. Jag "slapp" dock träffa rektorn, eller vi kan vända på det, han slapp träffa mig .. höhö..
Men bägge klassföreståndarna var med, och nya assistenten. Hon blir kanon, hon är en klippa, enormt intresserad. Vi gör det bästa utifrån dom förutsättningar vi har. Det kommer att funka.
Vi gick igenom schemat... lite väääl sent, nu får jag sitta med det ikväll och knappa in det i hans klocka. Var ju liksom därför jag bad att få det tidigare, oxå för att kunna förbereda sonen lite bättre.
Vi ändrade genast på schemat då dagar till kl 4 inte fungerar för honom. Så vi flyttade tunga lektioner som matte och svensk/engelska som låg mellan 3-4 två utav dagarna. Det orkar han inte.
Han blir väl inte överlycklig då ett par håltimmar får stryka på foten, men håltimmar är ett fördärv, då kommer han helt av sig, det är bättre det kör på.
Nästa fredag ska två st klasser ut och paddla. Assistenten är ledig den dan, och genast så får jag frågan hur vi ska göra då?!?!?!
Eeeeh va? Jo, dom menar förstås om sonen ska vara hemma den dan. Varför ska han va hemma, för att dom blir livrädda för hur det ska gå. Har dom inte lärt sig alls hur han fungerar, han är inget problem, han startar inte igång saker, det är andra som gör det och han hakar på. Dessutom är det väldigt roligt att trigga igång sonen tycker en del, och DET skapar problem.
Men, ja, jag funderar en stund och säger att jag får väl åka med då, för sonen ska inte missa detta.
Jag hoppas bara att jag kan lösa barnvakt för tjejerna på nåt sätt på morronen och eftermiddan.
Kan väl bli rätt intressant o se lärarna in action en hel dag ;)
Vi har fikat med assistenten idag jag och sonen, och det gick kanon. Sonen sa väl inte så mycket, tittade mest snett under lugg. Men nu slipper han gå o fundera resten av dan och natten hur det ska bli i morron. Nu kommer han till skolan som alla andra, och han vet vem hon är och varför hon är där. Det blir bra.
Dock grumlades hoppet inför yngste sonens skoldag, när den store kom hem efter andra dan på gymnasiet.
Han är helt knäckt. Jag fick ett par sms från honom på dan idag, då jag förstod redan då, att det här blir trubbel.
Ja, han och två kamrater från gamla klassen, sedan består ena halvan av klassen av "araber" (hans egna ord) och den andra halvan av skinheads.
Den förstnämda gruppen har han inga som helst problem med, däremot så kände han stort obehag inför den andra gruppen. Jag förstår honom, det har varit problem med skinheads och nazister på förra skolan och han vet vad dom kan ställa till med. Stämningen och kamratskapen i den klassen kan aldrig bli bra, och sonen som behöver lugn och ro allra mest av allt.
Men som han själv sa, vad kan man förvänta sig när den elev med lägst poäng har 85.
Jag tycker iof att det är bra att alla får en chans att söka till ett gymnasium, men det blir nog lätt stökigt i klasser där merparten saknar betyg i hälften utav ämnena.
Men det är bara att leta vidare, det lutar väl åt andrahandsvalet. Där kommer man inte in om man har betyg under 185. Men det valde sonen bort för att det bara var "nördar" där. Det hjälpte liksom inte att mamma förklarade att han är likadan själv. Där är det åtminstone lugn o ro, för där sitter dom och glor in i en skärm.
Det här är så jädra typiskt, så glad som han var igår när han åkte iväg, och så kommer han hem helt knäckt. Han är jättebesviken. Jag har försökt få upp honom att äta, jag vill prata lite med honom om hur han tänker. Men jag låter det vara idag, så får vi lösa det i morron. Jag ringer dom samtal som behövs för att fixa det här.
Specialpedagogen på skolan ringde förut, och hon skulle kolla klasslistan i morgon, vad det nu ska göra för skillnad och vad hon ska göra åt de. Han har redan bestämt sig, han går inte dit mer. Han tycker det är tråkigt då han tyckte om skolan och personalen. Men han fixar inte den klasskonstelationen. Och ja, kanske inte så smart att sätta dessa motpoler i samma klass, vad tror man det ska bidra till?? Det är väl svårt att veta innan, men jag har en känsla av att det inte är första gången det händer heller.
Nåja, vi får se, hans två kompisar lutar nog åt den lokala skolan här. Dom har 9 platser kvar hörde jag idag, och vet ni, den som har lägst poäng där..... har FEMTIO??!?!?
Betyg i fem ämnen. Om dom har 9 platser kvar, så verkar dom ha svårt att få in folk, för det är rätt många platser. Får nog ta ett snack med sonen i morrn.
Egentligen ska vi prata med SYON på skolan, och få en tid dit, men det har vi inte tid med. Jag vill att han snabbt ska komma in i en skola och en klass. Det får inte gå en vecka, för då tappar han sugen.
Nu ska jag få in yngste sonen i duschen, och sen i säng, och då ska jag minsann själv krypa in i täcket. Jag är helt över.
Så nu vet ni, om ni trodde kampen skulle va över när grundskolan är slut så tog ni fel ;)
Men det är bara att kavla upp ärmisarna, och ta nya tag... va annat kan man göra ????
zzzzzzzzzzzzzzz
Jättetråkigt för store sonen tycker jag men det är som du skriver bara att kavla upp ärmarna. kram
Majsan, att du bara orkar! Jag hade nog gått in i väggen för länge sen med det tempot du håller.
Men det är som det är - man orkar för att man måste. Hoppas det löser sig till det bästa för store sonen.
Jag vill bara gråta,,,,kan man dra täcket över huvudet och stänga ute världen?
Orkar inte,,,just nu,,,sova lite,,gråta lite,,,
Ja annars är det som vanligt.Puckad som man är och idiot...
Skönt att vara älskad;-)
Skönt att mötet på skolan gick bra idag! Visst kan man få undra ibland vart styrkan att kämpa kommer ifrån, för ibland känns det som man bara stångar in i samma vägg om och om igen.. då är det bra att byta anfallsvinkel, eller ska det kanske vara infallsvinkel...? Nåväl, du verkar vara en toppen-mamma som har koll på läget :-) alltid lika spännande att läsa dina inlägg och kommentarer hihi, ha det gott!
Jag blir helt utmattad av ditt tempo jag med. Låt inte FK läsa den här bloggen då kanske de tror att du har så mycket energi att du måste ut och jobba.
Jag både avvundas och inte avvundas dig. Jag avvundas inte din kamp, men jag avvundas din ork och din energi. Att du orkar gång på gång. Tänk på dig själv bara så väggen inte dyker upp helt plötsligt.
man orkar för att man måste orka. Vem ska hjälpa barnen om inte föräldrarna gör det? Man är bara så tvungen ;)
Linda:
Det handlar inte så mycket om energi, jag är DÖDStrött hela tiden pga allt som strular. På eftermiddagarna sittar jag bara och stirrar framför mig, då är jag över. Skulle jag jobba i dagsläget samtidigt med den kamp jag har för barnen, DÅ hade väggen kommit snabbare än en fis.
Efter en sån här period som är nu, så kan det ta ett par veckor innan jag orkar stå på benen igen. Hade jag varit tvungen att arbeta oxå, så hade jag inte orkat med barnen... och det vore ju katastrof..
Majsan..jag vet det. Du behöver inte förklara någonting, det jag menar är att om man inte känner dig och bara läser bloggen så kan man lätt få uppfattningen om att du är väldigt energisk. Du lägger ner ett heltidsarbete för dina barn och att skolan ska fungera, det säjer sig självt att det inte finns tid och ork till ett riktigt heltidsjobb. Men eftersom det är en öppen blogg och alla kanske inte har samma förståelse så kanske andra uppfattar på annat sätt.
Ta hand om dig bara. Du kanske har tid för fika någon gång med mig och Nickan?
