laddar inför skolmöte i morgon.
Fick samtal idag, från sonens mentor på skolan. Konstigt nog så ringde "fel" mentor. Eller fel och fel, han ÄR sonens mentor, men på sista utvecklingssamtalet så kom vi överens om att den andre klassföreståndaren skulle vara sonens mentor eftersom hon träffar honom mycket mer. Den klasslärarn ska ha klassen i svenska och engelska, och ja, jag måste nog säga att det vore bra om hon var hans mentor. Den andra klasslärarn är gympalärare, jättebra, jättemysig och helt underbar med sonen, MEN ja, ni förstår nog vad jag menar. Jag har inget emot honom alls,men han han känner inte sonen, och i gympan är det inga större problem ,förutom duschen efteråt som sonen vägrar.
Men jag ser inget större problem med det heller, för får vi honom inte att duscha så får vi helt enkelt stryka gymnastiken från schemat. Som jag ser det är det viktigt att han förstår vikten av hygien, och ju äldre han blir, ju mer svettas han. Jag vill för allt i världen inte att han ska bli påhoppad för detta, så då är det bättre att vi plockar gympan. Rör på sig gör han ändå, då han cyklar från det han slår upp ögona tills han går o lägger sig ;)
Men av nån anledning så finns inte detta "muntliga" beslut nedskrivet någonstans. Så i fortsättningen "erbjuder" jag 2 alternativ, 1. lägger en diktafon på bordet och spelar in alla samtal, som jag sedan skriver ner, naturligtvis först efter att jag frågat att det är okej. 2. plockar med mig datorn och skriver ner allt som sägs på den. Det blir inte så stor skillnad då jag kan skriva samtidigt som dom pratar, och få med allt som sägs. Problemet är väl bara att det i efterhand kan påstås att jag ändrat i dokumentet. Men jag har en plan för det med ;)
Ska man behöva hålla på så här??? Ska sånt behövas??
Nu ikväll har jag gått igenom min stooora pärm med dokument jag samlat på mig, och jag blev själv paff över alla papper jag hittade där ;), mycket användbart.
Mycket av det kan vara till hjälp för den nya assistenten, då hon förmodligen inte lär få någon utbildning av skolan i ämnet.... nåja, om jag får bestämma så får hon utbildning, och jag brukar ju få igenom saker bara jag har bra på fötterna ;)
Jag har ett kompendium med kurser som är intressanta, det är väl bara för rektorn att söka lite mer pengar, tänker jag. För så mycket har jag nu förstått, att pengar finns det att söka extra, det gäller bara att ta kål på latmasken på ledningen i skolan för att få det till stånd..
Jag skulle önska att rektorn är med på mötet i morgon, jag vet inte om han är det , för jag glömde faktiskt fråga. Men förmodligen så vill han slippa se mig, så han håller sig nog därifrån. Men det gör inget, vill jag honom något så ser jag till att få träffa honom ändå, på något sätt ;)
Jag ska först till ögonläkarn med lilltjejen i morgon bitti, sen är det möte med skolan.
Innan jag la på luren när jag pratade med mentorn, så frågade han mig en sak. Jag tolkar ibland saker på mitt eget sätt. Men, frågan kändes lite nervärderande, på nåt sätt. Han frågade: Ska jag ringa och påminna dig i morgon, följt av ett skratt..
Jag svarade: nä du, det behöver du inte, det kommer ja ihåg, jag lägger in det i min elektroniska almenacka nu med en gång.
Känslan jag fick, som har förföljt mig hela dan, är att jag inte tas på allvar. För att jag har diagnos. Hur många föräldrar får frågan från skolan om påminnelse???
Kankse lägger jag in mer än jag borde i detta. Men jag hade aldrig fått frågan om dom inte vetat om att jag har diagnos, det är det som jag hänger upp mig på.
Det är bra att dom frågar, men det beror på vilket sätt dom frågar. Jag har heller inte själv berättat om min diagnos....
Det gör jag bara när jag anser det viktigt och är till hjälp för mina barn.
Jag har ingen med mig på mötet i morgon, jag går själv, jag har tilräckligt på fötterna för att få igenom det jag vill. Jag har sagt nej till att ha med mig sonen. Ska han med så måste han veta vad det ska pratas om, och det vet vi inte nu. Det är ju konstigt att jag inte tar med mig sonen, då jag själv begärt att han ska få träffa nya assistenten och förberedas inför skolstart. Jo, jag vill han ska förberedas inför skolstart. Men dagen innan?? Det kan kvitta faktiskt. Han behöver längre tid än så på sig. Jag trodde faktiskt det hade gått fram.... men tydligen inte.
Om jag har ett arbete, och ställs inför en uppgift som jag inte behärskar, är det då inte min skyldighet att se till att få utbildning eller annat så jag kan göra ett bra jobb???
Jag bara ställer det i jämförelse med att en rektor bör skaffa sig kunskap om elever med särskilda behov, så denne vet vad som kan komma att behövas för insatser.
Jag funderar på att göra ett IQ-test....... har jag otur så får jag ett lågt resultat, då har jag inte så mycket jobb att välja mellan, jag måste tyvärr bli rektor.....
(ber om ursäkt till de rektorer som läser den sista meningen och har ett högt IQ. för modligen så skulle varenda rektor som finns protestera mot den meningen..... )
det finns ett intelligenstest till... EQ , vilket står för emotionell intelligens....
I dom flesta fall är ett högt värde av EQ mer värt än högt IQ, åtminstone när du jobbar med människor...
Träna upp din EQ nu kära rektor, det är bråttom, för i morgon kommer jag....
Hallå! Hoppas att ditt möte går bra, jag ska på uppstartsmöte i morgon med min dotter på nya skolan. Jag tror det kommer bli bra nu, men du har nog lite rätt i det där om att inte bli tagen på allvar, jag möter mycket i mitt jobb som har med fördomar och okunskap att gör... Jobbar ju som coach för personer med NPF så jag har i mitt arbete och även privat för min dotters räkning sprungit på en hel del skumma byråkratnissar, skol och kommunfolk som inte fattar vad det handlar om! Skrämmande är att det en bit in på 2000-talet tillåts att så många inkompetenta och inskränkta människor får sitta på positioner där dom avgör hur en enskild människas liv formas!
Jag frågade på min dotters skola förra året om hon kunde få G i idrott om hon gjorde annat än skolans idrott t.ex. gick på gym, simmade, spelade någon lagsport etc... hon gillar nämligen inte idrotten i skolan. Svaret var Nej! hon måste uppfylla skolans kriterier för ett G vilket innebar bland annat att stå på händer suck hon har tillbringat en del timmar klättrande i träd som liten men stå på händer har hon aldrig ens försökt att göra... vad ska man säga! Lycka till kram!
Men.... guuud. Har du ngn gång missat ett möte??? Hur kan man fråga ngt sånt...???? Då kan du ju fråga just " Ska jag skriva upp det vi bestämt?".
Många saker slog mej när jag läste.
HUR kan det komma sig att man icke skriver ner beslut? Samma sak på min sons skola..inga dokument finns, bara mina egna som jag skrivit när vi kommit hem. Jag skickade med dem till skolverket. Skrev att jag är noga med att skriva ner vad vi beslutat, eftersom inte skolan gör det. ( de ska dokumentera).
Gympa... vi har tagit bort gympa. Min son vägrar också duscha där. Han duschar hemma, efter tjat.. Rektorn tycker att sonen borde vara med på gympan igen, alla barn mår bra av att röra sig.
jaså...men rör sig gör min son ändå. Han ÄR en sportskille i grunden.
Vår logoped och andra menar att gympan kan uplevas som rörig för sonen och även då duschningen. Han har svårt att hinna i tid, glömmer lätt saker osv...
Istället får han läxläsning under idrotten.
Pärmen.. ja... ha ha ha... DEN har jag med. ha ha ha... Jag intervjuade en tjej för mitt examensarbete, hennes mamma hade också en pärm. Tjejen , då 20 år, var så glad för den pärmen. DÄR fanns allt kring henne samlat.
STOR kram till dej.. ha det bra
Hahaha! Hemska tanke, tänk om du måste bli rektor..haha!
Innan min äldsta dotter började på särskolan så slapp hon vara med på själva gympan. Läraren lät henne gå ut och gå istället. Vilket gjorde att hon rörde sig mycket mera än om hon varit med på klassens gymnastik. Ska kanske tilläggas att den här läraren inte är utbildad lärare utan en människa med vanligt sunt förnuft.
Nu går hon i Bollnäs på gymnasiet. Hon har gympa med dom andra och hon tycker det kan vara rätt så kul ibland(nåt jag aldrig trodde var möjligt). Duscha gör hon och en annan tjej i ett eget omklädningsrum.
Nää. Dagen innan? Du skojar med mig? Snälla, säg att du skojar med mig?
Rektorer! tvi! tvi! tvi!
Lycka till på mötet. Själv är jag väldigt glad över att allt än så länge har fungerat över förväntan för C på fritids. Ge rektorn vad han tål!
Go girl!
Vad jag inte förstår är att det inte skrivs ett åtgärdsprogram när ni har möte.... Vår kontaktperson på skolan antecknar alltid ett sådant när vi har möten och sen får jag läsa genom det och om jag godkänner så skriver jag under.... Det är ju lag på detta och om inte skolan gör det tycker jag att du måste anmäla dem......
Kram och lycka till....
Jaaa du .....Man får inte var dum då kan man bli rektor är Ewas nya valspråk märker jag. Sedan har du säkert alldeles rätt i att du fick frågan för att du har diagnos. Han har troligen noll kunskap om bemötande men han har nog lika taskig koll för alla. Men ihop med dig blev han nervös och då blir det ännu värre. Som sonens gamla lärare sade idag: "Istället för att förvänta sig att vissa ungar inte kan, så skall man fundera över sitt bemötande och se vad man själv förorsakar hos barnet ifråga". Och ja jag grät när Jocke skiljdes från henne men det var ju tyvärr tvunget.
