Återhållen sorg???
Jag var en snabbis på biblioteket idag för att kopiera lite papper. Jag passade då på att ta en lunch efteråt i fiket.
När jag sitter där, så kommer klassen som min son gick i på särskolan in.
Jag undrar nu om jag förträngde och inte ville se, under tiden han var där. Det jag såg nu, fick maten att växa i munnen, ögonen att fyllas av tårar. Det var med nöd o näppe jag klarade av att sitta kvar.
Ja, jag har nog svaret, att jag förträngde, och blundade då.
Hade jag haft min son där och då bredvid mig, hade jag gett honom en bamsekram och bett honom förlåta mig för att jag satte honom där.
Jag gavs ju iof inget val då, men det var ändå jag som skrev under inskrivningspappret.
Hur kunde jag?
Jag tror dom flesta förstår vad jag reagerar på, behöver inte skriva så mycket mer. Ni som känner sonen vet än mer vad jag syftar på.
Det är ytterligare ett mål i min kamp för barns lika rättigheter, att se till att det ALDRIG någonsin skrivs in ett barn i särskolan med normalbegåvning. Det kan till och med vara så att även barn med endast lätt utvecklingsstörning ska gå i vanlig skola. Man måste se till individen, till helheten, inte bara stirra sig blind på det där förbannade IQ:et..
Nu går han ju åter i vanlig klass, han stormtrivs, han är GLAD, han har klasskamrater som han kan prata med.
Som han själv uttryckte det under särskoletiden "mamma, det går inte att prata med någon där"
Ja, den periodens verklighet drog över mig idag. Det var nog bra, för det gör min övertygelse om att jag gjorde rätt ännu starkare.
Jag sänder en varm tanke, till dom elever som jag vet går kvar där, som aldrig skulle hamnat där.
Jag är ledsen för deras skull, och jag är ledsen för att deras föräldrar blir lurade att tro att det blir bra för deras barns liv och framtid.
Dom fick inte ens en chans...
Inget barn med normalbegåvning skall gå på särskolan. Inte ens barn med sk lätta utvecklingstörningar, anser jag. När sk intelligenstester kan klassa högskolestuderande som "svagbegåvade" ger jag inte mycket för. Men nu när kommunen ska spara 19 miljoner på skolan, så är jag rädd att fler kommer skrivas in i särskolan för att dels spara pengar och dels för att fler elever kommer slås ut.
Min dotter har en väldigt lätt utvecklingsstörning. Och hade hon gått kvar i den sk vanliga skolan hade hon gått under. När hon gick där var hon ingen, hon syntes inte, hon fanns inte. Ingen var dum eller elak mot henne men hon var osynlig. Hon var "hon den tysta snälla tjejen". När hon hamnade på särskolan blev hon en som fanns. Hon var inte osynlig längre. Sen vet jag barn som klassas som typiska särskolebarn som vantrivs på särskolan och blommar upp när dom kommer till den sk vanliga skolan.
Så jag tror att det där är från individ till individ. Och från skola till skola.
Och från lärare till lärare. I vår kommun kan du vara normalbegåvad och till och med högbegåvad men inte synas ändå. Tysta snälla flickor brukar inte synas såvida inte läraren tillåter dem att synas. Funktionshindrad eller inte.
Här i vår kommun tycker jag att de för lättvindligt flyttar in barn i särskolan. Ett tag skrev de in struliga tonåringar där =O Fattar inte hur de tänker... Jag jobbar på kortis och ser flera som säkert hade klarat vanlig skola. Min stora kille skulle jag aldrig sätta i särskolan. Trodde ett tag att de skulle föreslå det. Hade han bara fått hjälp tidigare i skolan så hade han fått sina betyg. Han har haft "tur" och haft några kompisar och han har aldrig blivit mobbad.....
Särskolan är kanonbra för de som behöver den men jag tycker att den ibland missbrukas av kommunerna för att slippa problem....
Å va hemsk situation för dej,det är så fel att inte alla kommuner gör lika,alla individer är ju olika och har personen en bra assistent så borde alla ha rätt till skola,var det inte så det hette
rätten att välja skola!!!
hoppas du mår bra nu!!
Alltså värdet på en människa ligger ju i realiteten inte i om de gått på särskola eller inte. Ändå vet vi ju alla att vi alltid kommer att bedömas efter skolform och ev högre utbildning det är ju tyvärr fakta. Att vi trots -vill jag tro- ambitionen går in i ett mer sergregerat samhälle är ju tyvärr också fakta. Är man då Majsan medveten om skolformen på det sättet som min dotter och din son var så är det inte bara fel det är ett brott mot alla mänskliga rättigheter och värderingar som finns. Är inte det mest värdefulla vi kan stötta våra barn i -speciellt om de avviker i någon form - kampen om en självkänsla , ett jag duger som jag är? Då kan man vara trygg i sig själv även om allting inte kommer gå klockrent framåt. Om man däremot mår som Malins dotter förstår jag fullständigt att man flyttar sitt barn. Det borde inte vara en lösning men det är ju så jag själv hade gjort i samma situation.l Varför finns det inte resursklasser i skolan? 12 "vanliga" elever och kanske 4 med mer behov än de 12 samt en resurs. De 4 skulle inte känna sig ensamma och utpekade och de 12 skulle se det som en naturlig del. Där Malin skulle din dotter troligen kunnat må bra. Nu verkar hon haft tur och blommar ändå troligen beroende på engagerad personal. Det är jag glad för din skull. Dotterns fröken var väl också "engagerad" åtminstone i att ta knäcken på henne.....
Det du skriver vore det ideala. En blandad klass på ca 12 elever, en pedagog och möjligtvis en assistent. Då skulle nog hälften av alla bokstavsdiagnoser försvinna och alla skulle vara lika "normala" eller "ickenormala" beroende på hur man vill se det. Ur ett långsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv vore det det allra bästa också. Men tyvärr vet vi också att politiker inte tänker längre än vad näsan räcker:(
Min son går också i vanlig klass och stormtrivs - enda skillnaden är att han faktiskt HAR en utvecklingsstörning, och en som inte ens är lindrig.
Så bra att ni hittade rätt och att det funkar nu. Se att du faktiskt gjorde något!
