joho minsann, det kan ju hända. Och det hände.
På det gymnasiet som sonen valde att lämna.

Jag har sedan dom varit små, präntat i dom, att "känna ja, känna nej"
Inte tänka ja, eller nej, utan KÄNNA. Det är stor skillnad på det.
Känns det NEJ i magen, så ÄR det nej. Lyssna på det och följ den känslan. (eller för den delen, om det känns JA följ då den)

Sonen gjorde det efter sin andra dag på gymnasiet. Han kom hem, och ville inte dit mer. Aldrig någonsin att jag skulle försöka övertala honom att stå ut ett tag, det blir nog bättre. Jag förstod, och jag slet mitt hår för att ordna något annat.

Nu vill jag veta, i vilken klass som det blev tumult. Gubben frågar mig varför jag bryr mig om det, när sonen har lämnat skolan. Nej, jag kanske inte bryr mig om det egentligen.
Men eftersom rektorn från skolan ringde mig dagen efter min son och två andra killar valt att byta, och var förtvivlad över att hans skola skulle få dåligt rykte, och att dom faktiskt kunde ge det en chans, och att dom inte behövde ha så bråttom, så känns det rätt angeläget att få veta om det kanske verkligen var så att killarnas magkänsla var rätt och riktig.
Rektorn bedyrade bestämt att dom inte har haft några problem tidigare, och att dom brukar lösa sådant här, och dom som inte sköter sig åker ut illa kvickt.

Jag tror honom, ja det gör jag. Men det hjälper inte, när min son sparkar bakut och känner att det var helt fel. Jag har ju lärt honom att KÄNNA, och nu gjorde han det, och då ska han oxå lita på den känslan.
Jag är så stolt över sonen, att han lyssnade på sin mage, och satte sig på tvären.  Och nu när jag får höra om slagsmål på skolan, med misstanken om att det var just i den klassen, så inser jag, att han kände alldeles rätt. Nu vet jag ju inte om bråket var i den klassen, så jag ska inte säga så mycket mer om det.
Självklart uppstår det slagsmål i många klasser, på både grundskolan och gymnasiet, det går inte att förhindra. Men nu fick sonen ändå en känsla av att något är "fel", och det var nog inte så fel... hmmm

Det blev ju en del rabalder på skolan, då 3 föräldrar från samma klass ringer samma dag och säger samma sak, och dessutom så tar Miccan tag i saken och skäller lite på dom ;) ;)
Dom skulle ha extra koll på eleverna..... japp. Ja som sagt, sånt händer överallt, men det blev extra intressant med tanke på att 3 elever lämnar skolan enbart på magkänslan.

Sonen har det jättebra där han är nu. Jag ringde han halv 6 o undrade om han blivit kidnappad av skolan. Dom har varit i Ulricehamn hela dan, med massa aktiviteter. Men det var inte så intressant att prata om, det mest intressanta var då slagsmålet på förra skolan.

Sen fick jag så mycket kärleksförklaringar, då han rotade fram en rulle efter hushållspappret, och gick lös på sin stackars mamma ;), jag var inte sen att hänga på, fick tag på en hopviken kartong och gick bärsärkagång  tillbaks..
Förbannade ungar, är det tacken man får efter allt man gör??? Ett kok stryk med en pappersrulle????

nä gonatt för nu...