Vi kom hem vid halv elva. Behöver jag berätta vem av mina barn jag varit där med??

Nä, tänkte väl de.

Fick samtal från skolan strax innan tolv. Jag var dödstrött när samtalet kom, satt i soffan o häckade. När jag såg att det var från skolan hade jag först ingen lust att svara.

För jag orkade bara inte mer kände jag.
Men jag svarade...

Min son hade körts till vårdcentralen av sjuksköterskorna på skolan.
Han hade fått en pinne i huvet... eller halsen sa lärarn.
Eeeeh... okej
I halsen? Över huvet? eller vad?

Jag svarade att jag åker dit. Jag vet inte om du skulle de sa han, men dom bad mig ringa o säga att dom kört dit.

Men allvarligt, självklart åker jag till vårdcentralen och tar reda på vad som hänt.

Jag möter min store son på vägen väg hem med moppe. Vet inte om han såg mig.
Jag möts av skolsköterskan som berättar.... det ser väldigt otäckt ut säger hon, han har fått en pinne i halsen.
och nu orkar jag inte meeeer....
tårarna sprutar..

När jag kommer in ligger sonen där med ett hål i halsen... gooode guuuud.

Han är hysterisk, hyperventilar. Han har ju SVIN-ont.
Men han måste ju undra varför jag är ledsen, lille gubben.

Mitt i allt frågar han om han kan få en dirt (en cykel)
Och jag fick skratta lite mellan tårarna, och skolsyster säger: Always on the bright side, han e underbar :)

Ingen får komma i närheten av honom, RÖR MIG INTE!!!! PILLA INTE PÅ MIG, GÅ BOOOORT!
Ingen får titta, så dom bestämmer sig för att skicka oss till varberg, för han behöver sövas för att kunna få kolla.

Plötsligt går han upp i falsett igen, "jag vill inte att han ska få skäll, han får inte få skäll".
vA, vEM, vem ska inte få skäll??

Storebror...

Dom hade skojbråkat, och så hade lillkillen ramlat in i en buske.
Men herregud...

Rusade ut för att ringa efter storebror. Jag ringer o ringer, och ungen svarar inte.
Jag fick nästan panik, och blev förbannad för att dom hade släppt iväg honom. Hur mådde han nu??

Han hade burit sin lillebror till skolsyster, kompisen hade ringt ambulans, det blev ett jädra ståhej på skolan.

Till slut fick jag ringa grannen och be dom gå och se till storebror. Han öppnar inte när dom knackar på hans fönster, inte förräns dom säger att dom har goda nyheter.
Han är alldeles rödgråten pojken, och när grannen kramar om honom storgråter han igen.

På väg i taxin till varberg fick jag äntligen pratat med storebror, han var skärrad men ok. Dom fick prata med varandra oxå, så lillbrorsan kände sig lugnare med ;)

Sen har vi väntat, och väntat och väntat. Det måste gå 6 timmar sen senaste matintaget innan dom kan söva. Han kunde inte svälja så nån värktablett den vägen gick inte.
Han illvrålade när dom nämnde stolpiller, han gallskrek när dom nämnde ett stick i benet.
Nehepp då får du ha ont då... jaaaa det har jag hellre. suuuck

kl 5 körde dom upp till operation. sen väntade vi, väntade o väntade.
sonen konstaterade att ordet snart är en timme på det här jävla stället ;)
En rak höger låg nog nära till hands så fort nån sa "vi kommer snart" *asg*

innan operationen pratade han mat, han va sååå hungri. Tacos, vingummi, bullar, ahlgrens bilar. Jag höll på o få spader på honom.

inte förrän kvart över 6 körde dom in honom. Det enda han var intresserad av då var om han skulle hinna räkna till tio.. hahaha
Vet inte hur många gånger han började räkna för han trodde det var dags.
"kommer jag ihåg hur långt jag räknar"???
Om du räknar högt sa jag så kan jag berätta för dig sen..

Han kom till eeelv....
så han hann räkna klart ;)
när han vakna upp så fortsatte han räkna där han sluta hihi...

Sen sluddra han i en halvtimme att han ville åka hem.. för han skulle hem och ÄÄÄÄTAA!!!

Dom erbjöd han mackor, och det tog han med glädje emot. Problemet var bara att han inte kunde tugga för det gjorde så fruktansvärt ont, han var så hungrig och så kunde han inte äta stackarn.

Jag sprang ut efter en panodil. Den första han fick som han inte kunde få ner hade han nämligen haft som navel-accessoar och då kunde han ju inte ta den i munnen ;)

Han fick i sig mackorna till slut..

Vi var hemma halv elva, en halvtimme senare sov han som en gris. Han ligger i soffan och snusar gott.

Vilken dag!!!

Storebror skulle ut och tälta med sin klass. Japp, och ryktena har gått att dom köpt en jädra massa öl. Skolan ringde runt till föräldrarna i veckan och upplyste om detta.
Så jag har suttit i Varberg och haft ont i magen för detta. Meningen var att gubben skulle låna en vespa och kolla till dom under kvällen o natten, men han kom ju ingenstans, för han kunde inte lämna tjejerna.

Fick ett samtal från en annan förälder som varit vid deras moppar och kollat, för dom vågar inte gå dit o störa dom... (ursäkta men varför då?)
Det var sååå lugnt, dom hörde inte ett ljud så det var så lugnt o fint så.
Då frågade jag om det inte fanns anledning till oro om det var helt tyst??? 30 ungdomar låter, oavsett om dom druckit eller ej.
Neeejdå, det är så bra så. Lever dom då??? och hur vet ni de???

Jag är ju bara fånig tydligen som undrar såna elementära saker...

Från det stället där mopparna står, till stället där dom tältar, är det en halv kilometer...  bra jobbat ni föräldrar, inte konstigt att ni inget hör med träd och berg emellan då...

Jag sparkade ut gubben, så han och grannen tar båten och åker bort o kollar. Där dom är har varit en populär festplats för ungdomar sen jesus gick i sandaler.
Med båten kommer dom nästan ända fram, så jag sitter som på nålar nu...phuuu

Dessutom... så fyllde minstingen 3 år idag.... födelsedagsfirandet uteblev med tårta och allt, och jag är ledsen för det oxå.
Som tur är så märkte hon inte av de, hon var hos grannen och fick lite presenter så hon va rätt nöjd ändå ;)

Ja, the npf-family, allting är möjligt.. inget blir som man tänkt...

Som ni förstår blir det inga kort på denna händelse idag.. tror ni klarar er utan det faktiskt...

Pinnen var 1,5 cm i diameter, och hade tryckt in 1,5 centimeter i kinden, töjt ut skinnet ordentligt så dom hade problem med att dra igen hålet.
Precis under kindbenet gick den in, så han hade tur att den inte hamnade 1 cm längre ner. Troligtvis skyddade benet en del.

Hur kan man ha sån här otur hela tiden???
Hur ska mamma-hjärtat klara livet med detta barn??

Jag är trött...

Vi har ju hamnat i en situation som inte är tillfredställande för någon av dom inblandade. Allra minst för M och hans framtid på K-skolan.

Jag sökte dig idag på förmiddagen, men då du inte var på skolan väljer jag att maila dig istället.

Vi hade aldrig stått där vi står idag, om K fått besked om fortsatt anställning tidigare som hon önskade. (här menar rektorn att jag har fel, hon har vetat att hon blivit lovad fast anställning. Vad hon ville ha var skriftligt på det, för att känna sig säker. Och ja, är det så svårt att få fram?? Sen när gäller muntliga anställningsavtal??)

Som det nu blev kände hon sig nödgad att söka sig ett annat arbete för att kunna trygga sin framtid, vilket jag har full förståelse för.

Kontentan av detta ser vi ju facit på nu.

Vad jag förstår är K anställd på 80%, men arbetar 90% och tar ut dessa 10% i kompledigt på lov.

Det handlar då om 10% utöver detta för att K ska komma upp i heltid som hon önskar.

Som jag ser det, arbetar hon redan heltid och många gånger mer därtill.

K kan sällan eller aldrig ta någon rast. Vem ersätter henne för den tiden? (anställningen innefattar arbete även på sonens raster, facket har varit inkopplat och det ska tydligen vara ok)???

All schemaläggning, planering etc, när ska det hinna göras om inte efter M har slutat för dagen? Rymmer den idag 90%-tjänsten detta arbete?

K har samtal med mig 1-2 timmar/vecka angående M och hur vi ska hjälpa honom på bästa sätt. Får hon någon ersättning för detta? Det kanske bör utgå retroaktiv lön för allt det arbete K lagt ner under terminen?

Dessutom vet jag att K många gånger vikarierar för ordinarie lärare, det bör väl således ge en högre ersättning?

Det finns många fler barn på skolan som skulle behöva långt mer mycket stöd än vad dom idag har. Det torde därför inte vara några problem för K att vara fullt sysselsatt på 100%.

Läxläsning i mindre grupper för dom barn som behöver det är något som K skulle kunna arbeta med dom eftermiddagar som M inte behöver henne.

Det skulle underlätta enormt för många elever, deras pedagoger och inte minst för föräldrarna. En sådan lösning skapar på sikt lugn och ro både i skolan och hemmet, och leder till framförallt mer nöjda föräldrar.

Utöver det skulle K kunna arbeta som bollplank åt lärare på skolan som behöver råd och stöd i sin undervisning av elever med särskilda behov (svaret blir att anställer dom en assistent på heltid, så måste dom ge alla heltid. Men det jag föreslår är ju något annat än assisten för ett barn, utan rådgivare och stödundervisning för flera elever, en sådan anställning kan ju inte alla få ändå, så det bör inte vara svårt att motivera)

Den elev som börjar till hösten och är särskoleinskriven får ju ingen assistent av ekonomiska skäl. (finns inte pengar till en assistent för hela skoldagen)

För en grundskole-elev i årskurs 6 får skolan 32.808:-/termin i elevpeng, för en särskole-elev är summan 123.773:-/termin!!!!

Dessa extra pengar ska ju användas till den eleven som ofta behöver mycket mer stöd, såsom assistent eller extra utrustning och hjälpmedel. (dom extra pengarna för en särskole-elev ska gå till att täcka skolans underskott - vilket inte är okej, dessutom hävdas det att siffrorna inte stämmer då det bara är 20.000 extra för en särskoleelev enligt rektorn. Siffrorna fick jag av kommunen 5 minuter innan jag mailade)

Eftersom dessa pengar inte kommer denna elev tillgodo som det sig bör, kan dom extra 10% som K vill upp i finansieras med en del av dessa.

Med sin fantastiska pedagogik och enorma organiseringsförmåga är jag helt övertygad om att K kan pyssla ihop så även denna elev får det stöd och hjälp den enligt lagen har rätt till.

Det finns fler assistenter på skolan. Vad gör dessa när eleven dom arbetar med inte är i skolan? Eller när eleven har lektioner som inte kräver extra resurs? (dom flesta assistenter backar upp något annat barn i dessa situationer, men det finns dom som inte gör ett skvatt)

Med lite pyssel och hjälp av K kan denna särskole-inskrivna elev få ett fullgott stöd med hjälp av hela assistentkåren på skolan.

Det kostar inte en heltid, det kostar 10% av en heltid.

Det är både organisatoriskt och ekonomiskt gångbart, och ger stora vinster på sikt.

Har ni tur, så är mamman till denna elev inte lika påläst som jag på skollagen ;)

På Fredag ska K lämna besked till det andra arbetet. (hon har alltså fått arbetet till en mycket högre lön dessutom. enheterna inom kommunerna får inte konkurrera om personal med hjälp av löner, så det har blivit ett jädra rabalder pga detta)

Ska vi släppa en assistent som ger skolan så stora vinster med nöjda lärare och elever?

Har vi råd att låta K gå?

Vi får aldrig tag i en assistent som K igen, med den kunskapen, engegemanget och glädjen för sitt arbete.

Jag hoppas och tror att ni fattar rätt beslut. Jag vill inte tänka på vilka konsekvenserna blir om K försvinner.

Jag fick alltså ett samtal från rektorn efter detta mail. Dom står fast och kan inte ge en heltidsanställning. Det enda jag kan göra nu är att vädja till assistenten, men det känns inte bra. Hon tycker detta är tillräckligt jobbigt ändå. Jag ska undersöka en annan möjlighet oxå, få se om jag kan hitta ett kryphål, eller en pengaburk nånstans i kommunen som kan täcka upp för heltid ;)

Jag har ont i magen, och är nästintill skräckslagen. Idag skulle assistenten ta ett nytt samtal med rektorn, jag kan bara hålla mina tummar och tår för att dom kommer överens om något. Jag orkar inte ta en assistentvända till.....

Det skulle kunna vara min tonåring som sa detta..

Men det är et inte, det är jag...

Och jag står för det också.

Vad ‘r det för system vi har, när elever riskerar IG, utan att någon larmar???

Är det lärarna, eleverna..... Eller.. Kanske politikerna som missat nåt väsentligt??

Vi kan fortsätta skrapa med foten.... Putta undan åsnebajs, tills vi kräks om vi så vill.

Men finns åsnebajs på riktigt???

Ja... eftersom det finns åsnor... så lär det finnas åsnebajs...

Ganska logiskt... ;)

Jag bara råka.... Lyfta en lur...

Behövde lite hjälp...

Min son behövde hjälp....

Han fick hjälp..... MYCKE hjälp...

Jag ringde hans lärare igår, för jag klarar inte att hjälpa honom. Inte om vi i fortsättningen ska kunna vara vänner.

Idag får han hjälp av yngste sonens assistent med en svenskauppgift (som skulle varit inne i februari)

Timmen efter får han hjälp med en annan svenska uppgift av sin lärare.

En lärare som nyligen utbildat sig till specialpedagog, och som dessutom är hemkunskapslärare i botten har redan försett honom med material till uppgiften ;) Hon hjälper honom att få klart detta.

Dom har sprungit benen av sig efter mitt samtal, och på vägen dök det upp mer saker han inte är klar med.

VARFÖR har inte detta uppmärksammas tidigare???

Min son är inte den enda som ligger efter med IG-varning som följd 2 veckor innan avslutningen i år 9.

Vad håller dom på med?

Står det inte i lagen att alla ska få det stöd, och den hjälp dom behöver???

Nä, det står inte så...

Det står : "den bråkigaste föräldern är den som vinner kampen för sitt barn" "var alltid noga med att utreda om en förälder är beredd att strida eller inte"

"när det är utrett, var då noga med att sätta in alla tänkbara resurser till just det barnet, allt för att slippa problem med föräldern"

Just nu är jag ett trumfkort att ta till för någon på skolan.

Förhoppningsvis får jag reda på innan helgen om trumfkortet behöver användas.

Mer kan jag inte avslöja just nu ;)

Tillägg till skollagen:

"majsan, mamma till 4 barn ska ni inte bråka med"

Då kommer matsituationen med i tidningen.

Ansvariga skyller som vanligt ifrån sig, inte blir jag förvånad.
Att barnen får för lite mat beror på att leverantören har beräknat fel, och ska endast ha hänt vid 2 tillfällen.
Då anser jag att man borde erbjuda den leverantören en matteutbildning. För det är ju himla märkligt, hur man kan göra en sån felberäkning så 5-7 personer får dela på en laxbit....

Och det är INTE den enda gången, det kommer rapporter lite varstans ifrån att maten ofta inte räcker.

På kommunens hemsida som sagt, så står det att dom följer gällande lagar och regler, vad gäller tillagning, transport, mängden mat, näringsinnehåll osv.

När dom får frågan hur dom kan veta att dom följer detta när dom inte kontrollerar maten regelbundet kan dom självklart inte svara på.

Det stammas också en del, när frågan kommer upp varför man inte tagit föräldrars önskemål på allvar vad gäller kontrollen av maten.
Något är helfel, när man är så rädd för detta.

Det blir spännande och se, vart detta leder. Artikeln kommer att avslutas med en fråga, vad tycker ni om maten i förskola/skola...
Jag kan tänka mig att det kan bli reaktioner på detta.
Den andra mamman är guld värd i detta, då hon har stenkoll på näring, matvaror, kostcirkel etc....


Vill avsluta med att svara på en kommentar i inlägget under.
Brolle III

Jag håller helt och hållet med dig. Tycker det är stor skam att vi inte kan få hämta mat i affärn när vi vill som kommunen betalar, eller ännu bättre att önska vore ju om den blev hemkörd också. Och det optimala vore om någon stannade kvar och tillagade den.

Det är ju fruktansvärt att jag ska behöva ge mina barn frukt på eftermiddan, det ska ju faktiskt förskolorna  stå för. Att dom behöver frukt tyder ju på att dom inte fått tillräckligt att äta på dan.
Det är ju det alltihop handlar om här, det var ju därför jag ringde tidningen.
Jag vill ha mat gratis, det är ju självklart... vill inte du oxå de?

*kliar mig i huvet* jag måste undra hur man kan tolka mitt tidigare inlägg som att jag vill ha allt betalt av kommunen....  haha, jaja, läser man varannan rad så kanske det kan tolkas så...

Nu ska jag lacka stol nr 2 ;)

Det har jag hört i 2 år nu ;)
Men den elaka mamman har varit ståndaktig, och med bestämdhet hävdat att trehjulingen duger gott ;)

Alla kompisar har farit runt på tvåhjulingar med stödhjul innan dom ens fyllt 2, och min tjej har självklart också velat ha en sån.

Men vi har stått på oss.
Nu är hon närmare 4,5 så igår fick hon sin första tvåhjuling ;)
Lycka...

Men.. den ännu elakare mamman, och pappan med för den delen, vägrar sätta på några stödhjul.
Så det blir några krökta ryggar, och en hel del motion under cykelträningen ;) men det får det va värt.

Jag tror man lär sig cykla fortare utan stödhjul eftersom man tränar in rätt balans från början.
Med stödhjul lutar man sig åt "fel" håll när man svänger, och det blir en stor omställning den dagen man tar bort hjulen, då man plötsligt ska luta sig åt samma håll som man svänger.

Vi övade igår kväll, och det tog inte lång stund förrän hon hittade balansen, så det dröjer nog inte länge förrän hon cyklar ;)

Nu har hon tjatat sen halv 7 i morse... mamaaaaa jag vill cykla mamaaaa.....
mmmmmmmm zzzzzzzzz

Cykeln har bott i hennes rum i natt ;) och den kom hon ut med i ottan... gäääsp.

Nåja, nu ska vi snart ut o cykla minsann.
Återkommer om färdigheterna ;)