eller nerver av järn, koppar, eller vilket nu som är hårdast..

Min yngste son har plötsligt helt glömt av att höra av sig om han åker någon annanstans efter skolan.
Han har alltid varit otroligt duktig med detta, och har till och med ringt mig för att fråga om han kan ta ett äpple när han varit hemma själv en stund.

Men den egenskapen är som bortblåst.
Idag fick jag jaga runt efter honom... (hans mobil har låst sig, och tja, vad ska jag säga jag hittar inte koden, får leta i morron)
Hans kompis han brukar vara med hade varit hemma hela eftermiddan, men han visste vart han kunde va.
5 min efter ringer en kille, och säger att vi måste komma för han har ramlat med cykeln och slått i hakan. Ta med vatten också säger han.

Jag ringer gubben direkt som nästan va hemma, så han fick vända.
herreguuud vad han såg ut i ansiktet... :(
Vi försöker tvätta rent helt hysterisk unge, och jag gör bedömningen att det behöver ses över av läkare.
Han hade ett rejält jack i hakan och det behöver antingen tejpas eller sys. Dessutom var läppen som en fotboll, och jag kunde inte se om han bitit hål eller inte.

Idag fick gubben åka med honom, jag kände att jag inte pallade det just nu.
Alla dessa turer till akuten med två barn som har svårt för att hålla sig upprätt på benen tar snart kål på mig.

Fick ett sms för en stund sedan, då hade han fått smärtstillande innan dom skulle göra rent.
Jag sa till gubben att tala om vad han har för diagnoser, så dom kan få komma in fortare, för idag lär sonen inte alls klara av att sitta och vänta. Han har nog förbannat ont, och väntan och oron över om han behöver sy eller inte blir för jobbigt för honom.

Jag brukar inte berätta om hans funktionshinder, har bara gjort det en gång förut, och det var också en gång då han hade fruktansvärt ont. Vi fick komma in väldigt snabbt, och snart märkte dom också att det blev jobbigt så vi fick snabbt remiss vidare ;)

Jag är helt slut nu känner jag.
Har städat från 9 till halv 3, för jag fick ett bryt. Någon hade släppt 14 bomber här hemma.
Och när allt är rörigt runt mig, får jag absolut ingenting gjort överhuvudtaget. Jag lägger allting på hög.
Men trots att jag var så dödstrött vid halv 3 så orkade jag ändå göra sånt jag skjutit på, som samtal att ringa, mail att skicka.

För då kunde jag fokuser utan att bli störd av annat.

Store sonen är fortfarande inte klar med sin hemkunskap, och just nu orkar jag inte tjata på honom.
Ibland blir bara allting för mycket...