härliga morgon :)
Nån mer än jag som upptäckt tjusningen med en stunds ensamhet på morron??
Det är himmelriket, sitta här i mörkret med endast skärmen som lyser upp, i total tystnad..... aaaaahhhh
Jag gjorde en intressant upptäckt i förrgår morse, jag gick nämligen ner med grabbarnas mediciner en kvart tidigare, just för att jag ändå va uppe och tyckte de va lika så bra....
50 min senare, står bägge i köket o gör frukost!!!!!!!
Då var kl 7.10....
Jag hade inte sagt till den minste EN enda gång att komma upp, jag hade inte heller bankat i köksgolvet (ja... så väcker vi den äldste).... dom kom upp HELT själva...
Hmmm..... om vi skulle tidigarelägga medicineringen möjligen....
En kvart extra på morron är förbannat bra....
Så japp, programmerade om min Handi.... ställde den på 5.15.... (jo... alltså jag behöver också ta min medicin nån timme innan jag behöver upp.... vaknar liksom inte heller annars)
Försov mig......
Vaknade 6.42....... ?????????
Varför ringde inte skiten??
O jag lovar, jag vaknar bara nån droppar en knappnål.... problem med att vakna av klockan har jag inte, men att sen komma ur sängen är nåt helt annat.... hmmm
Jag fick ställa ett annat larm oxå inför denna morron för säkerhets skull....
Nä inte ringde den..... men nu kom jag på varför... på nåt sätt har den vid mina ändringar bestämt sig för att bocka väckningarna på morron som redan avklarade.... och tja... har man redan gått upp, så varför ska den då ringa???
Så nu har jag suttit o ändrat om igen.... *mutter*
Men jag sitter här o väntar nu, ska bli väääldigt intressant om det funkar igen, eller om det råkade va tillfälligt..... spännande....
I senaste numret av Föräldrakraft kan man läsa om Prinsessan Victoria som delar ut Bertil Hults pris till en skola som aktivt arbetar för att hjälpa barn med läs o skrivsvårigheter.... Den skola som fick pris sist har 100% läskunnighet!??!?!
Inte för att ingen har svårigheter.... utan för att skolan har en bra rektor.....
Kan en rektor lyckas... så borde väl i rimlighetens namn ALLA kunna????
Kanske skulle man bjuda in denna rektorn att hålla en föreläsning... och bjuda in hela kommunens rektorer... dom kanske skulle lära sig ett o annat... hmmmm bra idé....
Här kan man se lite mer....
Ha en häärlig dag :O)
När arbete ger resultat...
Jag jobbar ju på föreningens egna hemsida, och under tiden ligger den ju tillfälligt på annat webhotell.
Tack vare att det FINNS en hemsida kom det igår ett mail från kommunen med en inbjudan till information om lägenheter till funktionshindrade i kommunen, är det inte helt otroligt.
Dom har bjudit in Attention och FUB i kommunen. Hoppas att någon i föreningen kan gå på detta...
Samtidigt kom det ett mail från Spc (specialpedagogiskt centrum) med inbjudan till 2 föreläsningar.
Tyvärr var den ena samma dag som den i kommunen.....
Temat:....... Åååh jag blir alldeles lyrisk..
"i vårt arbete med att öka vår kunskap om barn med autism bjuder vi nu in till föreläsning"
Den ena handlar om flickor med autism, och den andra om ungdomar med Asperger...
Tänk va..... vi har ju klagat på spc att dom inte har smågrupper som passar för barn med autismspektrumstörningar.... och det har dom nu tagit till sig. Dom KAN helt enkelt för lite om detta. Och vill nu visa att dom jobbar på det.
Jag blir alldeles varm å min son´s och alla andra barns vägnar, all vår kamp som föräldrar är inte fruktlös, (även om det känns så ibland)
Det händer något..... och allt som händer till följd av allt kämpande är som en trisslotts-vinst.....
Man blir så glaaaaaad....
kraaaaam till alla
DVD från UR....
Nu har jag sett den 3 gånger ;), och det var BRA!!!
5 st 16-åringar satt klistrade framför tv:n inför 3:dje visningen *asg*
Men.... då plötsligt kände jag..... det var lite lamt.... jag var ju otroligt rädd att jag skulle framställas som ett monster... men... tvärtom, ÄR jag för snäll???
Men vilket som.... jag lyckas ju komma fram till det jag vill... så sååå snäll kan jag ju inte va ;)
Vi skrek dock högt vid en frekvens, när jag öppnade ett skåp för att ta fram ett durkslag.... jag kommer ihåg att precis när jag öppnade skåpet där och då, med kameran i näsan, så ångrade jag mig djupt..... just det skåpet... (eller det skåpet oxå) har någon, fråga mig inte vem släppt en atombomb och allt ligger i en enda röra.... men jag fick ju pröva mina skådespelartalanger, och låtsas som om allt alltid är som de ska ;) gooode gud....
Jag behövde ju faktiskt ett durkslag... *försvarar mig*
Men summa summarum, det var otroligt bra gjort, och jag hoppas det inte kommer till några överraskningar.... med tanke på slutet, ett PANG, mitt i en händelse så bröts filmen... ska det komma nåt mer efter de??? nåja.... överraskningar är ju alltid kul...... tror jag.... ;)
Kul va det i alle fall, och sonen... tja.... han gillade ju inte alls scenerna med dansen på gympan... men men men... han hade faktiskt filmat detta själv, eller just då var det assistenten som filmade....
Jag tror han överlever.... jag är sååå stolt, och sååå imponerad av denna kille, han lyckas förmedla så otroligt mycke under så kort tid... så man bara häpnar....
Min son, den jag kämpat för i så många år...... har börjat att tro på sig själv, att han KAN, att han FINNS, att han ÄR.... och han lyckas också förmedla att inte många trott på att han KAN, FINNS och ÄR...
Vilket fantastiskt jobb han har gjort min kille,...
Jag har kämpat, jag har gråtit, jag har slitit mitt hår..... men först efter att ha sett inslaget förstår jag.... att han också har kämpat livets kamp, med andan i halsen....
Jag hoppas för hans skull att kampen nu är över, och ska man tro assistenten så ska vi nu få lugn och ro.... och återigen, hon skulle då bara våga lämna skeppet nu, när det äntligen flyter, och alla segel är släta och vinden fyller varje kvadratcentimeter av tygen....
Vinden får inte vända nu och göra bucklor i seglen, för det har vi varken tid eller ork med. DVD:n tog fullständigt musten ur mig, och gjorde mig påmind om vilken kamp jag fört under flera år. Jag hoppas att glöden efter den kampen aldrig slocknar, åtminstone inte så länge han går i grundskolan.
Ps...... artikeln i tidningen, fick ett svar, från en specialpedagog på gymnasiet, som jobbar med "våra" barn, våra barn som aldrig fick det dom behövde, som har hamnat helt snett. Det har resulterat i att ansvarig på den skolan blivit kallad till kommunen för att diskuttera hur man ska förhindra, att våra barn hamnar där....
Trots att jag med hjärtat i halsgropen valde att gå ut med våra namn och ansikten, så ser jag nu att effekten av det är större än skräcken.... jag ångrar mig INTE....
nu ska jag gå o röka...
Egen tid.....
Vet ni hur underbart det är att slita sig från kudden på morron?? Inte...... nähä..... tänkte väl de, tycker inte jag heller...
Men.... numer går det sååå mycke lättare o kliva upp och tänka att NU har jag en halvtimme helt för mig själv, innan alla ska väckas.
Att sitta här i ett kolsvart rum med bara datorskärmen som ljus utan krav, utan måste...(en stund i alle fall) det är helt ljuvligt.....
Jag har så smått.... eller lite.... börjat vänja mig vid att det är lugnt, för första gången på ..tja.... 3 år.... Lugnt är det väl aldrig, men det är först nu jag inte behöver slåss o kämpa för något av barnen.
Det flyter på bra, min yngre upplaga son stormtrivs i skolan-
Det är mycket för honom och långa dagar, men vi får utvärdera efter hand som tiden går.
Min äldre son kommer upp på mornarna nu, vilket han inte gjort dom senaste 2 åren..... ADHD-medicin är bra :)
Vi ska ha en skolkonferens med Bup och skola nästa vecka för att gå igenom utredningen och vad han behöver för stöd nu sista terminen för att kunna tillgodogöra sig skolan.
Jag har äntligen fått tummen ur att programmera lillsonens komihåg-klocka.
Varför har jag inte gjort det tidigare????
Det är semester på kvällarna....... den talar om hur mycket klockan är, och min inspelade röst talar sedan om vad som ska hända....
Pling plong... det är torsdag, klockan är kvart i åtta..... "om en kvart ska du stänga av datorn"...
efter en kvart piper det igen.... "stäng av datorn"
Och han GÖR de??!?!?! Och jag slipper tjata ihjäl mig....
Det varar väl förstås inte för evigt..... men man får ta till vara på varendaste dag som fungerar, väl medveten om att det kan ändra s fort ;)
Lite morgontankar från mig...... nu ska jag kolla mail...
Ha en bra dag i regnrusket :)
kungsbacka vaknar...
1..... jag hoppar INTE i soffan.... FAKTISKT.... *SURAR*
2...... när jag var liten så hoppade jag inte alls..... för det orkade jag inte.. men jag fick en jädra massa utbrott.. men det är faktiskt helt normalt... det har min mamma sagt.... så deee såååå...
Jag är nämligen för trött för att hoppa i soffor.... o min äldste goe son oxå... han har ADD... och det har jag me.... nåja
idag kom det ett mail till attention.... från spc (specialpedagogiskt centrum) kritik har riktats mot dom från medlemmar i föreningen ang deras hantering av barn med särskilda behov...
jodå... det har det minsann ;) och inte bara från medlemmar i föreningen.. utan oxå från Bup...
dom kommer gärna på ett medlemsmöte och informerar om deras arbete.... osv.. osv..
men.. hrmmm... självklart måste det ju till lite debatt... så då måste ju självklart Bup och kommunen oxå inbjudas... och lokal??? jamen .... kommunfullmäktige-salen ... det ordnar väl kommunen????
Nu har det börjat låta här .... och då ska det låta så örona blöder *blink*
Jag har o göra.. hela tiden.. och nu blev det mera.... men oooiiii vad jag ser fram emot detta....
Vi måste ha debatt-...--- hmmmm undra varför jag älskar debattprogram..... ;)
natti natti
muskulös...
zappade fram rapsody in rock på tv tidigare ikväll...
Vi satt där sonen o jag.... o spela hööögt....
får syn på trummisen... o wooow kolla va han va muskulös säger jag...... så stark blir man när man spelar trummor.... (kämpar hårt för att få sonen att köra en termin till på fmt, då det gjort underverk....)
när gubben kommer in säger sonen.... kolla va svaaag han eee!!!
queee??? mamma förstår inget....
Försöker va en pedagogisk mamma så gott jag kan... nä... det är ju sant... man behöver ju inte va stark för att man har mycke muskler--- ??!?! eller...
nä.... muskulös..... muskel-lös... klart man inte är stark, när man har lösa muskler *asg*
Jag är helt fascinerad.... vilka tolkningar dessa goa ungar gör. För han var det solklart... trummisen är svaag, han har lösa muskler....
Nu vill jag ha en förklaring.... varför säger man muskulös om någon som har stora muskler????
Har faktiskt inte tänkt på de förut... men nu fick jag ju fundera lite :)
Jag förklarar, för sonen.... tja.. försöker i alle fall...
Inte varför det heter muskulös när någon har mycke muskler, utan varför han tolkar det som han gör...
Jag förklarar att man hör saker precis som dom låter när man har autism...
Men ... jag fick ge mig på en punkt... jag kan fortfarande inte förklara, eller förstå varför man är muskelös när man har mycke muskler......
Kan ni??
Phu... lite lugnare....
Men jag är såååå tröööött :).... men det är en skön trötthet samtidigt, det känns att jag "arbetat" ett tag... hahahaa
I morgon publiceras det i lokaltidningen Norra Halland..... på mittuppslaget.... hoho... och nån bild på första sidan vad jag fattade de som, du milde hur ska detta sluta....
Vi får hoppas att både jag o sonen överlever morgondagen när 40 000 hushåll tagit del av tidningen... *gulp*
Men det får gå, jag är trött på tystnaden och hyschandet .... det kan inte bli några förändringar så länge som ingen vågar stå upp för vad dessa funktionshinder innebär.... fortsätter tystnaden får vi aldrig slut på fördomarna....
Här är ett exempel på alla fördomar som barnen matas med:
Kamerakillen från tv har liknande problematik som sonen.... Jag berättade detta för honom...
"aaaaviiiisst ofta": svarade han...
Jag tittade på honom och frågade: Men varför skulle han inte kunna ha samma problem som dig?
Han svara: men han är ju filmare på tv ju.... är inte det svårt att lära sig att filma...
Jag: Det är inte svårare för någon med funktionshinder att lära sig det, man är inte dummare för att man har svårigheter, man kan komma hur långt som helst ändå....
Ett exempel på fördomar som råder.... Därför är det såååå viktigt att människor som har lyckats vågar stå upp och tala om detta....
Nu ska jag förpassa mig till soffan innan jag svimmar....
Lägger ut ett gäng missar igen :)
Jag har hittat hem åt första kullen..... nu är det nästa...
6 veckor gamla små hårbollar :)
Godingen längst till höger är min och bara min.... den ska bo kvar här :)
zzzzzzzzzzzzzzzz......
Lovade nämligen i ett svagt ögonblick att jag minsann kunde stryka på snygga tryck på de..... hmmppfff..
Det var ett par veckor sen jag lovade.... på onsdag ska boken va klar.... fick nån minut över i dag för att inhandla det förbannade bandet..... hade ju liksom glömt de...
I morgon kommer svt..... och vi är inte helt överens med vad som ska filmas och inte filmas.... :)
nåja... jag är bestämd som sagt så det ska nog gå vägen.....
Men jag var sååå duktig förut.... jag avbokade en träff kl 11 i morgon... Jag var tvungen att prioritera, vilket är viktigast just nu? Kan det vänta?
Och ja.... det kunde vänta.... Jag behöver andas, och samla ihop mig inför eftermiddan i morgon, det blir helfel om jag jag är helt uppstissad och har stressat hela dan....
Så nu får jag lugn och ro fram till kl 1... nåja... nästan.... bokade ett annat möte 9.30 istället... mohahaha...
Fast det var faktiskt därför jag avbokade 11-mötet.... för det andra klämdes in i efterhand.... och då fick jag välja.....
Har fått svaret på dyslexiutredningen idag.....
Lite av sammanfattningen:
M har tidigare gjort en noggrann utredning och hans problematik har kartlagts. I den sammantagna bilden av hans inlärningssituation ingår dyslexi som en ofta förekommande tilläggssvårighet. Av det skälet bör man betrakta läs- och skrivsvårigheterna som indikation på dyslexiproblematik.
Läsningen var okej, det största problemet för sonen är ljudning, stavning/skrivning. Talet är inte helt tillfredställande, och han behöver talpedagog.
Kan man inte ljuda orden rätt, så kan man heller inte stava :)
Jag undra sa flundra..... hur det hade sett ut om han fått talpedagog från början......
Jaja... vi lär väl inte få veta de... men nu ska det bli intressant att se hur utvecklingen framöver blir, när det finns svart på vitt precis vad hans problem är.
Inte läsning.... inte läsförståelse som alla påpekat varit största problemet... utan TALET.....
Han hör helt enkelt inte hur orden låter, hur sjutton ska han kunna läsa flytande då..Man har tränat på FEL saker....
Blir så trött.... men nu blir de andra bullar av..... here we go again...
och jaaaaaa Ewaskeeeewa.... jag skaaa ta det lugnt... jag måste bara bli färdig först..... på fredag minsann då är det såååååå ingenting... jag ska ligga raklång i soffan hela dan o glo på såpor, det lovar jag.... fast när jag tänker efter behöver jag nog handla då kanske för de är enda dan jag skulle kunna hinna de..... njeeeeee.... oooordna sig..... alltid ;)
pantermorsan....
Jag får ofta frågan nu för tiden.... "men är du HÄR oxå??".... eeeh... jag har ju fått fundera många gånger... jaaaa, det är jag tydligen då.... :) Lite överallt och ingenstans... på samma gång....
Och det lustiga är... jag funkar bäst när det är fullspäckat i schemat.... kanske inte på alla plan då... som vardagsstrukturen som jag alltid försöker träna på.... men i det jag gör är jag 100%. Så länge jag slipper dötid så är allt bra.... det är när det blir lugnt jag får problem... då tappar jag helt fokus och kan inte ta mig för nåt alls....
Så det är ju positivt att ha dagar som denna då.... 9.30-11.40, möte hemma..... sen som attan körde jag o hämta en tjej från UR vid stationen, var 10 min sen.... 12.10 åkte vi hemåt, hämta upp sonen vid skolan 12.30...
Vi fikade och pratade.... och sonens största problem just nu är om alla kommer tycka han är dum i huvet när dom får veta att han har funktionshinder.... alla som kommer att titta på programmet då, alla i skolan....
Detta får vi jobba med och prata om innan det sänds. Det är ingen som tycker han är dum i huvet nu.... och han blir ju inte dummare för att andra får veta...
Han vill absolut inte berätta för någon att han har ADHD.... för ADHD används som skällsord "jävla ADHD-unge" heter det. Men att han har autism och dyslexi har han inga problem med att berätta.
Idag fick jag veta något från hans nya, helt underbara assistent. Han har i grupprummet tillsammans med henne och en klasskamrat pratat om sin ADHD?!?!?
Han jobbar frenetiskt just nu med detta. Hans kompis hade undrat om han kunde få följa med på sonens fritids nån da. Men näää det går ju inte svarar sonen, man måste faktiskt ha funktionshinder för att gå där. (otroligt mallig och stolt över sitt fritids)
Jag vill oxå ha funktionshinder säger kompisen.... jag vill oxå gå på det fritidset..... Jamen, säger sonen, du kanske faktiskt har ADHD... man kan nämligen ha det utan att veta om det..... *asg*
Min lilla goa pojk, så snusförnuftig. Men vilket steg han ändå har tagit på bara några dagar.... nu börjar han berätta, han förekommer tv-inslaget genom att berätta innan om sig själv. Jag är mäkta stolt och imponerad.
Nästa vecka kommer tv och filmar... dom ska även filma hemma... och hiiiiiiiiiiiaaaaaaa.... *paaanik*...
o shit säger jag till sonen då måste vi städa... nähä säger han, vi ska stöka ner, så dom ser hur vi har de!!!....
Förbannade unge..... ;)
Men okej.... halv 3 fick jag köra tillbaks till tåget... för kl 3 skulle jag på infomöte på bup.... hå hej....
kl 5 var jag hemma med två mycke trötta småtjejer...
På måndag har jag dubbelbokat mig som vanligt... suuuck... men det få gå o lösa... får försöka flytta ett möte...
På tisdag hade jag inbokat en träff för att diskuttera nytt projekt som jag hamnat i...
Vi ska tillsammans försöka utforma en verksamhet för vuxna med npf.... det är svårt att hjälpa sina barn när hjälpen till föräldrarna lyser med sin frånvaro....
kl 11 var de inbokat.... nu bokade vi in Svt på tisdag e-midda till onsdag för filmning.... på onsdag förmidda har jag ju ett möte hemma kl 9.30 till 11.30... och tja... men det funkar ju, dom kan ju filma i skolan på förmiddan.. .eller hur... där ska ju inte jag va med o lägga mig i....
sen ringde lokaltidningen och vill träffas på tisdag...... GAAAAAAAAAH....... jomen... det funkar ju.... 9.30 då.... så hinner jag ju faktiskt..... han har skrivit klart artikeln "äntligen".... och tanken är att den ska komma ut nästa fredag.... puh....
Det är mycke nu.... japp..... men fan så mycke jag får gjort när det är mycke.... ?!??!?
Varför??
För jag slipper tänka..... jag hinner inte tänka... och alla tankar som far som pingpongbollar i huvet jämt o ständigt hinner inte få fäste då jag har fullt upp med annat...
Det är när tankarna får fäste.... som energinivån går ner... och jag blir TRÖTT......
Så summa av kardemumma.... finns inga mediciner i världen som kan hålla uppe min vakenhet på samma sätt som ett fullspäckat schema....
Som min sambo sa idag..... du gumman... det här du håller på med ger livsenergi.... och han har rätt.... jag är som gladast när jag har som mest att göra......
Jag LEVER...... :) :)
Så här kommer pantermorsan......
(en demo bara... därav texten över hela alltet... men kanske måste jag väl ha detta program... hur kul som helst :)
trevligt med kommentarer i bloggen :)
Jag kan ju inte låta bli att undra om dessa 2 långa kommentarer är inlagda av samma person??
Fast det förstås är ju ganska lätt att ta reda på *blinkar sött*
Men jag låter det vara....
Man kan bara förstå vidden av dessa funktionshinder om man lever nära inpå, eller i det.
Det får mig att undra..... dessa två inlägg.... är det av någon som vägrar inse att livet faktiskt inte alltid är som man tror det borde vara... som alla andra????
Det gör mig orolig, och sorgsen. Jag var på en föreläsning igår, av Kenneth Gärdestad (bror till Ted Gärdestad).
Han ville inte ta till sig, att han hade ett funktionshinder. Och vi vet ju hur det slutade.
Jag skriver funktionshinder med "fetstil".... jag gillar inte ordet handikapp som återkommer med jämna mellanrum i dessa två kommentarer.
Jag är inte handikappad...... jag är som dom flesta andra..... jag har "bara" en del svårigheter att klara vardagen....
Gör det mig till bidragsparasit? Bad jag om en utredning för att få bli sjukskriven? Är det verkligen så enkelt?
En viss bitterhet kan jag skönja i den första av dessa långa kommentarer.....
Kanske "lyckades" personen inte så väl under utredningen.... diagnosen uteblev.... oooh shit... ingen sjukskrivning....
Det vore roligt och intressant om man kunde lura sig till en diagnos....
Jag önskar den som vill försöka ett hjärtligt lycka till.....
Lyckas man lura sig förbi testerna, enbart i syfte att få en diagnos... så skulle jag vilja påstå att man är ganska dum....
Varför skulle man vilja göra sig omaket att stå i kö för utredning i 2 år, utredas under ca 20 timmar sammanlagt, grillas med frågor från när spermien blev till foster till att man nästan dog????
Skulle det vara ett nöje??? Något man gjorde i brist på annat?? I så fall borde man kanske skaffa sig ett trevligare intresse.....
Jag lägger ingen energi på att förklara varför jag ville göra en utredning......
Det räcker för mig att veta varför JAG tog det initiativet.-......
Jag önskar bara jag gjort det mycket tidigare i livet.......
Svar på dom två långa kommentarer på mitt senaste inlägg...
Skaffa er ett liv!!!!
jodå.... det tar på krafterna...
Nickan: JA svarar jag på din fråga, man KAN bli tröttare som vuxen. Ett barn med hyperaktivitet slår väldigt ofta över till att bli hypoaktivt som vuxen. Sen är det oxå beroende på vad man befinner sig i för fas..... jag ser inget konstigt med att du är trött just nu. Skulle vara förvånad om du vore pigg...
Man kan kanske likna det vid att symptomen förvärras vid utvecklingsfaserna, och visst är du i en utvecklingsfas just nu?
Linda:
Japp.... man kan vara smart.... faktiskt, lika smart som vem som helst. Spannet mellan att vara smart, eller hmm *harkel* dum, är nog lika stort bland "oss" som hos "andra" skulle jag tro *s*
Hur det känns för mig? Vet inte just nu, tyckte ju precis att jag hade nog tillräckligt. Men samtidigt är det ju inte värre nu än igår ;) Allt är ju som förut......
Spåret är väl inte fel.... eftersom man inte kan ljuga sig igenom testerna... MEN.... likheterna mellan AS och hypoaktiv ADHD är såååå lika... men man kan ju ha både och, det vet vi ju *ler*
Det känns rätt gör det. Något stämmer inte, och det ska vi ju förhoppningsvis få reda på.
Vi har tillsammans jag o sambon fyllt i formuläret idag, jag lämnar in det i morgon. Vi var väldigt samstämmiga.
Sambon sa till mig att det måste vara jobbigt att veta vilka avsnitt som behandlar dom olika funktionshindrena,.... och ja, det är det. Jag ser ju på frågeställningarna vilket som är ADHD, AS, Tourettes osv....
Utifrån det.... så blir det väldigt många "stämmer-alltid-kryss" på AS-frågorna.
Utifrån mina kunskaper och erfarenhet så skulle det förvåna mig mycket, om han inte får den diagnosen.
Men som sagt, han har oxå en ADHD-problematik som inte går att bortse ifrån...
Usch.... jag kan nog inte sova i natt..... vem står näst på tur i denna familjen... är just nu mina tankegångar. Och vi vet ju att det man fått i huvet, det sitter och vägrar lämna plats för annat ;)
Perlen:
Särskola erbjuds friskt i denna kommun när dom inte längre kan hantera situationen. Faktum är att denna lösning tas till i hela vårt län. Det måste få bli slut på detta.
Advokaten jag träffade sa till mig att särskola ENDAST är för barn med utvecklingsstörning. I skollagen kan man uttyda att även barn med autismliknande tillstånd har rätt att höra dit.
Men det är lite luddigt, man kan tolka detta som man själv känner, och så gör oxå kommunerna.
Nu är det dags att kommunerna ser över sin verksamhet, och utbildar sina pedagoger så att dom kan hjälpa dessa barn att förmedla ut sin kunskap på sitt sätt. Vi kommer ingenstans innan dess.
Sen skulle det väl ändå inte skada att dom börjar lyssna på föräldrarna lite mer, som ändå är dom som känner sina barn bäst.
Nu måste jag nog försöka lägga mig raklång.... o tänk vad mycke hjärnan ska avhandla innan jag kan somna... natti natti...
tonåringar med ADHD....
Jag är inte så säker på att han ska få en diagnos, han är så förbannat duktig och snabb. Det bra med utredningen är att han inte förstått detta själv. Nu får han det på pränt och kanske kan lyfta sig lite.
När vi kom idag sa psykologen att hon inte blir klok på honom *s*
nä, inte jag heller....
Begåvningsmässigt ligger han långt över sin ålder.... lite förvånad var hon dock att allmänbildningen inte var större..
men så klart, datorn tar ifrån barn idag mycket av den kunskapen. Man ser inte så mycket av världen när man spelar dataspel :)
Sen blev hon förvånad över den megadipp på kurvan som infann sig när han fick en penna i handen... (jag blev inte alls förvånad, tvärtom, skönt att det märktes på testerna)
Trots att han var snabbare än dom flesta hon testar, så var han oerhört långsam i jämförelse med dom andra resultaten.
Tyckte det var kanonbra att det syntes så tydligt, det kan användas som ytterligare påtryckning mot skolan. Han MÅSTE ha datorhjälp vid större skrivarbeten.
Hon blev fly förbannad när hon fick veta att skolan inte fångat upp problemet utan lät honom få 3 st IG i våras.
Så det blir nog bra det här... hoppas jag.
Idag gjorde vi en ADHD-screening, först fick han svara, sen jag. Mycke fniss blev de...
Vi var otroligt eniga om svaren i alla fall......
Kom inte ihåg skalorna där.... men mellan 30-59 tror jag så kunde det vara ADHD, men troligen inte...
60 poäng och upp..... Troligtvis *ADHD..
Han hamnade på precis 60....
Jaha.... jamen det är väl lika så gott att vi alla får diagnos, så ingen behöver känna sig utanför minsann :)
Nu var ju detta bara en screening så diagnos är ännu inte satt.
Jag fick svar på en fråga i alla fall som jag grunnat på länge. Om man har ADHD, och som i mitt och min stora son´s fall är väääldigt trötta, så förvärras detta under tonåren. Alla utvecklingsfaser innebär en förvärring av funktionshindret.
Skönt att få höra detta, för så trött som min son varit dom senaste 2 åren så har jag trott att han allra minst är dödligt sjuk. Man blir ju skitnojig. Har tagit honom till läkaren ett par gånger och tagit prover. Men dom har varit kanonbra. Nu vet vi vad det förmodligen beror på.... Han har en stor släng av hypoaktiv ADHD.
När jag frågat andra föräldrar om denna orimliga trötthet får jag alltid till svar att såna är ALLA, alla tonåringar är trötta. Vanliga svar när man undrar... så är det för alla, det går över....
Skräcken inför den minstes tonårsperiod blev i alla fall inte mindre.. hujedamej... han är ju i alle fall INTE trött... får nog åka på vilohem några månader och samla krafter innan... *s*
Nu ska jag sätta mig o svara på frågeformuläret vi fick med oss.....
I morgon ska vi dit för fler tester...
Jag blir inte piggare av detta, det kan jag inte påstå....
Allt måste saaaakta sjunka in....
Han blir SKIIIIIT-förbannad för han tycker vi tjatar och tvingar honom att äta. Förhoppningen är att vi ska slippa detta tjat, och dessa konflikter för att klockan säger åt honom när det är dags. Eller att han ska duscha, eller att nu är det läggdags... osv...
Han är inte alls välvilligt inställd till denna klocka. Dom brukar ju inte vara det våra speciella barn, och speciellt inte när man har kommit lite längre upp i åldrarna.
Jag är ju själv väldigt impulsiv *harkel* och har en förmåga att liksom tjoohooo... kolla här, det här blir kanonbra...
Nu tog jag mig tid att tänka till lite "woooooow"
Jag har visat honom den, alltså bara visat hur den ser ut inget annat. Sen ställde jag den vid hans plats på köksbordet, så han ser den varje gång han äter (när man nu får honom till att äta då)
Där får den stå, ett bra tag.....
Problemet är ju att han inte själv ser det som ett problem/funktionshinder att han behöver hjälp med att komma ihåg att äta, duscha osv..... Jag måste först finna ut ett sätt att få honom att förstå detta. Innan dess är klockan värdelös. Men jag måste ändå ha hem den för att kunna visa sakta men säkert hur den funkar. Den funkar ju inte sämre om vi väntar ett par veckor så han får tid att vänja sig vid tanken, kanske har vi större chans att lyckas.....
Pedagogen var så gullig o beställde extra högtalare, så man kan höra larmen på fler ställen... jojo... jag loooovar dom kan väcka döda... "hehehe".
Det första ungen gör är att vända o vrida på dessa o fråga, är dom trådlösa?? Näää...
"va bra, då drar jag bara ut sladdarna"
Åååkej..... japp..... måste genast ge mig i jakt efter trådlösa högtalare.
Varför gör dom det så enkelt att stänga av ljudet på såna här hjälpmedel??? Jo, för att dom flesta av dom är utvecklade för vuxna... tex så är det natt mellan 23-07... men det är lite sent för ett barn tycker jag...
Konstigt blir det ju eftersom vuxna har svårt för att få tillgång till denna hjälp...... ???? *kliar mig i huvet*
Nu fyller han år på Måndag. Vi tänkte ge honom en bra bmx-cykel, för det har han börjat med, och så kanske han kan släppa tanken på motor-crossen lite.... (va lite mycke olyckor som kunde slutat illa)
Eftersom det är viktigt att en sån cykel känns bra så måste han va med och köpa så han får känna på den...
Så jag nämner lite försiktigt att jag tänkte vi kunde åka och titta på en cykel....
"bmx?????.... ska jag få en sååån??.... jag vill ha en soft-air-gun!".... suuuuuck.
Brorsan köpte en sån för egna pengar för ett par veckor sen, så självklart vill han me....
Men nu är brorsan 15,5 och har lite bättre impulskontroll, så det är en viss skillnad.
Och jag var inte alls förtjust i det köpet, men lämnade över ansvaret till gubben som är jägare och kan det här med vapen...
skit i samma... eeh... tappade röda tråden tror jag *s*
På tal om o sjunka in, nu får han ett par dar o tänka på cykeln, så kanske det smälter in.
Va jobbigt när allt måste ta sån tid...... det har ju inte jag tid o vänta på!!! *smajl*
Det är svårt att bortse från vissa beteenden....
Man kan inte blunda för det uppenbara.....
Kan det aldrig ta slut??? Nån gång???
Jag har tidigt uppmärksammat min minsta, tidigt haft funderingar kring npf....
Inte minst av hennes enormt tidiga tal och utveckling.... vilket man ju inte borde oroa sig för, för då är väl allt bra?? Eller???
Hon är bara 2 år, och mycket av dom beteende som är vanliga vid tex ADHD, kan oxå vara helt normala beteenden hos en helt normal 2-åring.....
Men..... dom utbrott hon har börjat få dom sista veckorna har jag nu svårt att se som ett normalt beteende. Just pga intensiteten, låsningen och att utbrotten kan komma när man minst anar det, för saker som man bara inte kan begripa sig på....
Som tex.... hysterisk för att hon inte fick ta upp en nästintill kolsvart banan från soporna som hon fått för sig hon skulle äta. Inget hjälpte, hur jag än försökte förklara att bananen är gammal och smakar illa så ILLVRÅLADE hon, samtidigt som hon upprepade "jag vill ha den, jag vill ha den, jag vill ha den" om och om igen.....
Det här rimmar fel med tanke på hennes enorma förståelse i övrigt, i vanliga fall har hon inga problem med att förstå och ta in information.
Så det är just vid dessa tillfällen som jag faktiskt konstaterar..... och ser, att det finns något bakom.
Idag så var jag tvungen att få henne sova middag, hon missa sin dagsömn igår så det var viktigt för henne idag.
Men hon hade bestämt sig för att inte alls gå med på detta..... Återigen totallåsning, ILLVRÅÅL, upprepande "jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte"
Alltmedan hon sparkade, slog, slängde nappar, försökte slita ner gardinen och böjde sig bakåt stel som en pinne.
I 40 min låg jag med henne och väntade.... väntade.... för det går över nån gång.
I 30 av dom minuterna så rann mina tårar konstant.....
Minnet utav alla affektutbrott sonen haft gjorde sig ilsket påminda..... många många och långa stunder har jag suttit på precis samma sätt. Man kan ju inget annat göra heller.... du når ändå inte fram... .det är bara att vänta...
Till slut så satte jag mig upp, la henne på armen, strök henne sakt över håret som var dyblött av svett...... "lilla lilla gumman, titta på mamma, min älskade lilla stumpa, jag älskar dig vännen"
Hon tystnar sakta , tittar på mig, skakar på huvet "vill inte"... med ögon som är någon annanstans.... suck....
Hon stänger sakta ögonen..... kippar efter andan och somnar. Jag sitter kvar i en kvart till, tills andhämtningen lugnat sig. Lägger ner henne sakta.... går ut med tårarna strömmande.
Jag VILL inte ..... jag VILL verkligen inte..... men såna utbrott duggar tätt här just nu....
Sen sitter hon inte still 3 sekunder nånsin... kan inte sitta vid matbordet utan att fara upp o ner, snurra runt i stolen... kanske störta med huvet före i klinkersen osv...
Slå huvet i alla bord som finns.... JÄMT...... komma springade o plötsligt befinna sig på rygg ?!??! Tjooff.... va hände....
Igår for hon rätt ut från studsmattan i full fart o landar på magen 2 meter bort.... gooode guud...
Hur är det då möjligt, vi har ju nät? Jo storasyster gick ut, jag ropar till henne att stänga, men nej. Jag ropar till storebror, STÄNG nätet..... Alltså är man 15 så behöver man diverse minuter på sig innan klistret i röven släpper....
Så vad gör ungen.... springer allt vad hon orkar från ena sidan av studsmattan, i avsikt att slänga sig i nätet på motsatt sida, jättekul förstår ni..... men va hon tvungen att pricka in öppningen i nätet?????
Så hon flyger ju handlöst.....
Tystnaden efter skär i luften.... efter 15 sekunder gallskrik..... efter ytterligare 1 min skriiiker hon till brorsan som håller henne "SLÄPP NER MIG".... ner igen... upp i studsmattan och så FULL FRÄS.....
Tur man inte har dåligt hjärta..... för såhär är det heeela tiden.....
Det skiljer ju bara 16 månader mellan tjejerna så jag ser ju skillnaderna i beteende. Den stora får oxå utbrott, det SKA man ju få när man är 3.. *Fnys*
MEN.... det går ALLTID att härleda hennes utbrott till saker runtikring.... ofta kommer dom när hon är trött, eller hungrig. Dom kommer sällan som nån överraskning... och hon går 9 av 10 ggr att prata med under tiden....
Ja, man ska ju inte leta problem.... men ibland blir det svårt när dom blir så tydliga.....
Ska se om jag kan få väckt henne nu, och hoppas inte ett nytt bryt startar.... inte helt ovanligt efter middagsluren
*drar djupt efter andan och räknar till 10*
Jag älskar dig min underbara lilla tjej..... vi ska göra det bästa av det vi har..... oavsett vad som händer....
En tid efter diagnos....
nu har det gått några månader sen jag fick diagnos... och jag undrar??? skulle det inte bli bättre då? Eller nåt?
På nåt konstigt vis känns allt fan så mycke jobbigare...
Innan jag gjorde utredningen så VISSTE jag att något inte stämde, jag undrade ständigt varför inte min vardag funkade, varför det aldrig blev som jag ville och hade tänkt.
Nu vet jag..... men hjälper det då? näää.... inget blir som jag tänkt nu heller....
Men förut, innan diagnos kunde jag hoppas på den dagen att "tillståndet" skulle gå över, och jag plötsligt en dag skulle klara min vardag som jag ville...
Nu vet jag att den dagen aldrig kommer, jag ÄR sån här, och kommer alltid att vara... och det är jävligt frustrerande.
Frustrerande just för att jag står och stampar, jag vet i mitt huvud hur jag ska göra för att försöka komma tillrätta med allt, men jag klarar det inte, det är för mycket.
Jag ser varenda dag hur mycket som skulle behöva struktureras här hemma, men det är för mycket att ta tag i. Istället går jag och är irriterad på allt. Och så förbannat TRÖÖÖÖÖTTT!!!!
Och trött är jag för att det är sååå mycke som behöver göras. All min energi går åt till att fundera hur jag ska lösa detta. Min energi kan gå från 100 till 0 på en hundradels sekund. Som när jag plötsligt upptäcker att tjejerna har vräkt ur alla sängkläder i alla sängar i vardagsrummet.... jag satte mig bara i köket o läste en tidning i 10 min, för soffan hade inte längre några kuddar.... dom låg på golvet *suuck* och när jag tittade till dom så låg sängarna oxå där ...
Idag har jag varit duktig, hängt 2 maskiner tvätt, lagt i 2 nya... städat vardagsrummet (va hade jag för de) städat mitt databord!!!!! och vet ni.... dåå kom jag på varför jag inte varit på internet på länge... jag har inte velat sitta här bland högar me papper, färg, penslar och fan o hans mormor....
Men varför gör jag inte iordning med en gång då?? Så jag slipper den här stressen hela tiden? Svar: JAG VET INTE!!!!!
Jag har inget svar....
Men jag har mått bättre idag än på många dagar... eh... veckor.... och det var så enkelt att röja lite...
Men det är inte så enkelt för mig.... det funkar helt enkelt inte... och jag går ständigt omkring o känner att jag inte duger, att jag inte klarar saker o ting....
Om jag satt i rullstol, halvförlamad, då skulle jag få hjälp med städning, handling, matlagning etc.....
Nu kan jag gå.... men jag är halvförlamad i hjärnan (om jag nu får uttrycka mig så) och den förlamningen gör att jag inte klarar dessa bitar.... men får jag nån sån hjälp?? ICKE!!
För mina svårigheter syns inte.. och syns dom inte, så finns dom inte....
Nu är jag sjukskriven tom september... och jag har panik för vad som händer sen, tror inte min läkare sjukskriver mig längre..... hur ska jag då klara vardagen med hem, barn o alla möten etc... och samtidigt ha sysselsättning???
Det slutar väl illa tänker jag....
Och nu undrar väl alla.... har jag ingen gubbe?? Jo det har jag faktiskt, men nån måste ju jobba för att vi ska överleva, och han kan ju inte både jobba och ta hand om hem och barn..... helt själv....
Jag vet bara en sak.... jag behöver mycket lång tid för att få styr på allt, och jag måste ha styr på det för min egen skull, jag vill känna att jag klarar mig själv och inte är beroende av någon annan... därför behöver jag hjälp med att lära mig ta hand om vardagen ensam.... vem ska hjälpa mig med det???
Vad är inlärningssvårigheter???
Varför måste det finnas ett papper på något som är uppenbart? Visst är det bra att göra en utredning.... men för att få tillgång till det specialmaterial som finns så måste det finnas dokumenterat... *suck*
I alla år när jag tjatat om detta så har man skyllt på inlärningsproblem pga hans autistiska drag (som var den enda diagnos han hade då)
Jaha... men dom kunde inte förklara hur han plötsligt var bäst i klassen på hajar... o valar.... osv...
Dom förstod inte heller hur han hämtade in sin kunskap, o det gjorde inte jag heller i ärlighetens namn. Men han hämtade en bok... bläddrade i den... och lärde sig... varenda ben i kroppen på en haj...
Dom var på universeum med klassen igår, och han pekade glatt ut alla hajar som simmade där och namngav dom allihop, talade om vad dom äter, hur dom lever osv... Han kan ALLT.
Ja, ett specialintresse är det ju, men jag anser inte att man kan säga att det rör sig om inlärningsproblem när man kan lära sig allt om något.
Hans nuvarande lärare håller nu inte med om att han har inlärningssvårigheter, han är SÅ allmänbildad, vet mycket om mängder av saker.... och igår var dom mäkta imponerade över hans kunskaper.
Så under alla år i skolan så har mängder av annan kunskap gått förlorad pga hans svåra läs o skrivproblem. När man behöver lägga så enormt med energi på att läsa en text så finns det ingen kraft kvar att lära sig den oxå.....
Jag tycker det är så jävla tragiskt....
Nu lyfte jag luren under tiden jag satt o skrev och ringde.... FEM logopeder har dom som utreder detta och INGEN svarar....
Nu ska jag väcka lillfisan som sover midda....
Inbrottstjuvar gör sig icke besvär...
Skrivet av majsan67 den 8 maj 07:17
Nä, för ni ska veta att sonen han sover med baseballträ i sängen!!!
Det var minsann flera hundra katter inne här inatt... jo visst vet ni, dom sprang upp o ner i trappan till hans rum och dom var helt livsfarliga..... minsann. Inte ens på nätterna slutar en fantasifull kille med ADHD att koka ihop historier :) Han är då för underbar.
Men håll med om att det är tryggt att veta att om nån kommer in så blir dom golvade direkt :)
Idag skulle han inte äta frukost heller tyckte han, jag är inte hungrig. Här är det inte han som bestämmer när han är hungrig.... han är kraftigt underviktig och måste således äta regelbundet...
Då sa jag (jättesmart) "du åker inte härifrån innan du ätit"
BRAAAA säger ungen "då åker jag inte härifrån"
När fan ska jag lära mig att allt tas bokstavligt???
Nåja... nu äter han i alla fall.... och jag måste kila och kolla så han blir färdig. Måste bevaka honom hela tiden annars blir han sittande och stirrar ut i ingenting och kommer aldrig till skolan..
Idag tog det bara 20 min och få upp honom ur sängen... tjooohoooo
Normalt tar det 30-45.... dagarna börjar alltid så kul här :(
Har försökt med allt... timstock... belöningssystem... nää... vill han inte upp så vill han inte...
jäklar måste rusa o kolla vad han gör....
