Akut-besök på Bup
kl 3 i natt slutade tårarna att rinna, sen låg jag ytterligare en timme, jag vågade inte somna.
vid 4 kände jag ändå att jag kunde slappna av. Då kom värsta åskovädret, och då kan jag definitivt inte sova.
Måste ändå ha slumrat till, men plötsligt väcks jag av att hjärtat hoppar 3 varv, och jag lyfter från soffan.
Det small nåt så djävulskt, hela huset vibrerade.
1,5 timme på sin höjd har jag sovit. Jag lovar att jag inte ser särskilt frack ut idag. Det gjorde inte sonen heller för den delen.
När vi kommer till Bup ber jag sonen gå och sätta sig i väntrummet, och jag vinkar till mig sekreterarn till luckan, tårarna rinner och jag får nästan ingen luft, men lyckas få fram vad som hänt och att vi måste få prata med någon.
Ibland har man någon högre makt med sig. Sjuksköterskan som vi trättat under några år jobbade idag. Hon satt i möte, så vi fick vänta en stund. Hon hade också fått ett återbud vilket gjorde att hon hade tid med oss en stund.
Jag hade redan bytt ut hans medicin, faktiskt redan igår. Mest för att det var så sent på dan för concertan. Jag är glad att jag gjorde det, för jag tror att det lättade fortare för honom nu.
Jag är så tacksam för den inre radarn man har ibland, som gjorde att jag gick ner på hans rum i natt. Jag brukar inte gå ner när han lagt sig, men "något" fick mig ändå att göra det. Rummet bara pyrde av någon obestämbar känsla, som inte gick att ta på, mer än att det var fel.
Jag är glad för det idag, så han inte behövde somna med detta hemska själv, och ve och fasa han kanske hade fortsatt skada sig.
Nu fick han ur sig en del igår, och idag sa han till sjuksköterskan att han mått såhär sen han fick den nya medicinen.
Det finns barn som reagerar på det sättet på concertan, även om det inte är vanligt. Det är i alla fall sista gången jag ens tänker tanken att prova den på mina barn igen. Min store mår inte heller bra av den.
När vi kom hem, så var han på mycket bättre humör, han gick och duschade och jag packade hans väska inför lägret. Han verkade glad över att få åka iväg, och jag tror det kom lägligt för oss alla just nu.
Sjuksköterskan sa att barn som mår så fruktansvärt dåligt behöver göra saker dom normalt brukar tycka är roligt, väldigt snabbt dessutom. För vuxna funkar det inte riktigt likadant, men det är viktigt för barn att få flytta fokus.
Det är väl nånstans tur i oturen, att jag har erfarenhet av självskadebeteende på nära håll, så jag visste ju en del om varför man gör så.
Det underlättade när jag pratade med sonen inatt. Även om jag trots det inte kunde hålla fattningen. Men samtidigt så finns det väl inget rätt eller fel sätt att reagera på. Man rår ju inte för sina känslor som dyker upp, och man kan inte va så jädra duktig jämt.
Och nånstans kanske det ändå är bra, att barnet får se en sån reaktion, för att kunna förstå allvaret.
Sista veckan innan dagis stänger, så jag ska VILA. Jag har bara mig själv att ta ansvar för på dagarna, (förutom äldste då, men han behöver jag inte passa direkt)
Han pratade på om allt möjligt på väg till lägret, och jag kände att det verkligen hade lättat jättemycket.
Det är nog viktigt att ta tag i sånt här direkt, och be att få prata med någon utomstående så man slipper bära allt själv.
Besöket på Bup kände jag var lika mycket för min skull som för sonens, jag behövde också ösa ur mig.
Nu ska jag blunda en stund innan jag hämtar tjejerna.
Tack ni alla goa som kommenterat, ni är ett ovärdeligt stöd..
KRAAAAM
Vad skönt att han kom iväg till lägret och vad skönt att han kände sig bättre....
Sov gott vännen =)
Jag tycker att du gjorde rätt. Rätt eller fel reaktion - man är ju inget proffs, bara mamma, jag tror att din starka reaktion kan ha gjort det lättare för din son. Hur det än är så kände han ju att han betydde så mycket för sin mamma att hon reagerade som hon gjorde. Och så skönt att turen var på er sida hos BUP!
Försök att vila nurå!
kram
du har det inte lätt hoppas att det fungerar nu
Tjing igen. Jag håller på att samla ihop hjälp med att sätta press på läkare, organisationer och läkemedels industrin i sverige för att stoppa, begränsa utskrivningen av Concerta. Jag har kontakt just nu med en journalist som ska hjälpa mig samt en läkare. Om du mailar till min adress så kan jag skicka tillbaka mitt tele så kan vi höras på telefon så kan jag förklara lite bättre. Det är inte så att jag vill hänga ut någon, allra minst mig själv pga min familjs skull. Men idag så omsätter läkemedels industrin som sagt en stor summa pengar (1.5miljarder per år minst) vilket är ett stort skäl till att det tystas ner med nackdelar med medicinering.
åå vilken tur att ni fick träffa rätt personer,hoppas verkligen att han mår bättre nu!
må så gott du bara kan och att du orkar ta hand om dej själv trots allt runt dej!!
kram till dej!!!
Mmm det förnekar jag inte, därför blir det lättare om du läser igenom det mesta jag skrivit. Så innan du hunnit traglat igenom det, samt snackat med mig så dra inga förhastade slutsatser.
I huvudsak så bortses andra lösningar även om dom kan vara bättre för just den individen, eftersom concerta har företräde alla andra behandlings former.
Jag har själv slutat frivilligt med concerta samt har stor erfarenhet av amfetamin. Så jag vet att långsiktigt så är det definitivt inte hälsosamt med att ge det till kids. Men det fungerar på vuxna under vissa förutsättninar. Är mycket sånt här jag förklarar om.
Även då om jag inte är medicinerar så fungerar jag så pass bra så att jag hamnar utanför "dagens" diagnostisering av Adhd. Det är inte så att jag är "botad" Adhd är en genetisk utveckling av hjärnan som ger en fina fördelar i vissa saker, men på samma sätt så är priset att man är lättstörd av omgivningen.
En av mina bra förklaringar äro. Gämför med hörsel, så kan alla som hör styra vilka ljud dom vill lyssna på just nu och fokusera sig på det. Men en Adhd har svårt att skärma av alla intryck som vi tar in, vilket resulterar i visa reaktioner på omgivningen som är svårt att styra över om man inte är medveten om det. Alkohol och Amfetamin stänger av och gör en avskärmad för det massiva intrycks intag man har som Adhd person. Concerta, Amfetamin botar inte på något sätt Adhd, utan det ger en chansen att hantera en väldigt "oanpassad omgivning" för Adhd personer.
Det går att göra sig av med en hel mängd intryck som man inte vill ha i skolmiljöer och arbets miljöer. Men det kostar ju pengar, så intresset är svalt för det.
Majsan... Majsan..
Inte had ejag en aning om vad DU gått igenom när jag skrev mitt inlägg idag... att du gått genom just det som det ryktas att min son gör...
Jag har inga ord.. när jag läste igenom dina inlägg så rnn tårarna... de rann för din smärta , för er skull men också för min egen smärta. Jag vet att min son är i risksonen, men inte för hans klädsel.. utan just som du skrev beroend på hans hälsotillstånd.
Jag måste säga att jag beundrar dej..tycker du gjorde helt rätt... du kunde inte göra på annat sätt!!!
Du satt ner foten innan dte gått för långt, du sökte stöd och hjälp då du inte själv orkade.. HEÖT rätt.
Det som stör mig i min berättelse är att folk här omkrin gkan gotta sig åt att vår son ev skulle skära sig. Att folk som känner oss kan gå snacka bakom ryggen i stället för att ringa på dörren o berätta. DET hade jag uppskattat..
Jag lider emd dig... förstår att du gråter, förstår din oro... usch!!!
Jag önskar så att kag kunde ta bort din smärta....Massor av stora kramar... du är en udnerbar mamma!!!! Dina barn kunde inte haft en bättre...
Jättetack för din långa kommentar... Det värmer att du bryr dig och hur dumt det än låter så är det skönt att det finns andra som vet hur det är.... Nej, ingen av mina grabbar äter medicin. Lillkillen fick ingen ordentlig ADHD-diagnos... Bara att det kanske var det och stora killen har Högfungerande autism och då finns tydligen ingen medicin att ge.... Jag ska snart ta itu med det. Nästa vecka börjar stora sonen sitt sommarjobb och då måste han ju upp på morgnarna =). Tack än en gång.......
Oj vad jag känner för dig! Jag arbetar med ungdommar som har asberger och känner igen mycket som du skriver!Hoppas att han får det bra på lägret och att du framför allt kan koppla av!!
Kramar Millan
hoppas att du får en fin dag
Åh, drar en lättnadens suck! Starkt gjort av dig att söka hjälp och att förstå att medicinen låg bakom personlighetsförändringen. Skönt att sonen gladde sig åt lägret och kom iväg så att du får en andningspaus och att han får byta spår ett tag.
Kramar om!
Hade ni åska? Det hade inte vi. Jag känner att jag inte kan skriva så mycket utan att det låter fjantigt och konstigt. Nu ska jag äta frukost men jag kanske ringer dig när jag har tid.
Kram
