Eric vinner idol....

klockan är nu 20:15, idol har knappt börjat, just nu är det reklampaus.


Jag vill därför passa på att berätta att Eric vinner idol.

Hur kan jag veta det??? Jo, för det har min 4-åring berättat för mig.

Dom små har sett ytterst lite av idol, eftersom det är försent för dom den tiden det sänds.

Ungen har trots det järnkoll, på vilka som sjunger bra, dansar bra osv.

Hur GÖR hon???

Alldeles nyss sa hon "jag vet en sak, jag vet att Calle kommer att komma sist, han kommer att förlora"

Jag frågade hur hon kunde veta det... svar: jag bara vet det...

eeeh... okej, fan va praktiskt att bara veta saker sådär... tja..

jag skriver ner det nu, så alla kan se, så kan ingen komma och säga sen att jag hittar på... så de så...

Eric vinner idol...

klockan är nu 20:19, och det är fortfarande reklam...

tjaaooo'



Uppdatering:

Tjejerna fick se första delen idag, en låt av Calle och en av Erik.

 

När Erik hade avverkat sin vänder hon sig mot mig och säger "mamma, det var mer rock ´n roll än Calle"

Jaså minsann, okej... tja hon vet säkert bäst ändå.

Nu ligger dom, efter ett antal konflikter.
Jag får verkligen hoppas för hennes skull att Erik vinner, vilket bryt har jag annars att vänta i morgon.... *tar mig för pannan*

natti natti

 


sa jag natti natti förut`???

äsch sånt trams...

Klockan är nu 22:38 och NU presenteras vinnaren av idol..... *biter på naglarna*

MEEEEEEN.... jävla tv4 lägger in en paus mitt i allt.... precis som nån skulle tycka det va roligt... suuck

 


gaaah nu börjar det igen, 22:46

(om nån nu tycker det är viktigt att veta exakta tider)

varför tar dom så lång tid på sig???

vilket trams.... *gäääsp*

näää nu svor Erik i tv, tur inte min dotter hörde de, man får inte säga jääävlar...

YEEEEEEEEES..... min morrondag är räddad..... EEEEERIIIIIKK

 

PHUUU..... min 4-åring kommer att bli sååå glad... TACK... o förresten visste hon ju redan detta.... ;)

 

NU är det gonatt ;) ;)

 


Rektor prejar förälder och elev i diket!

GT Lördag 09-12-05

Lördag 5 december 2009

Onsala: Under lördagsförmiddagen blev en förälder med sin son brutalt nerprejad i diket av en rektor på en skola.
- Det var tur vi inte hamnade på sidan med bilen, säger modern skärrat efter händelsen.
Sonen som säljer GT varje Lördag/Söndag skjutsades som vanligt av sin mor den drygt 2 mil långa rundan.

De var precis klara med rundan när de får möte i en kurva på den trånga vägen. På ena sidan finns det längs vägen mötesplatser.  Modern och hennes son, som åkte på den sida utan mötesplatser hade inte en chans när mötet uppstod.

Modern fick göra en kraftig inbromsning, och dessutom styra långt ut mot dikeskanten för att förhindra en krock.
Det var då marken försvann under bilen. Med full kraft sugs i det närmaste bilen ner i det leriga diket.

- Jag hade ingen möjlighet att förhindra det, bilen bara gled ner, säger modern till GT. Jag var också orolig att bilen skulle välta över, eftersom min son satt på den sidan.

Efter flera nästintill fruktlösa försök lyckades till slut modern få upp bilen på vägen igen.
- Det var tur ändå att ingen kom till skada , menar modern som under sina försök att få upp bilen på vägen, undrade varför hon inte fick någon hjälp.

Föraren i den mötande bilen visade inte som modern uppfattade det några tecken på att komma till deras undsättning.

- Jag försöker lära mina barn att man ska ställa upp för varandra och hjälpa andra i kris, säger modern. Tyvärr är det ju inte alla som resonerar så.
Modern har ägnat flera timmar under dagen med att försöka ge sonen en förklaring på varför de inte fick någon hjälp.

- Det är svårt, eftersom jag inte förstår det själv, säger modern uppgivet.
- Nu måste jag lämna in bilen på en biltvätt för att få den ren och vad kostar inte det?, suckar modern.

Offrets leriga bil

Av Soor Nahoj

Glamourkoll - Beatrice Birkeldh

Skaffa självinsikt, skrivker Beatrice i dagens GT - Glamourkoll...

O jösses....

I hennes genomtänkta, välformulerade artikel kan man läsa att hon VET att dyslexi är en sjukdom, och hör på nu go vänner, Kishti Tomita (jurymedlem i idol) LIDER av denna fruktansvärda "sjukdom". Ja det är fruktansvärt för Kishti, kan (enligt Beatrice) inte skriva blogg.

HON KAN INTE STAVA!!!! Världen går UNDER!!!  Nu DÖÖÖÖR vi allihop inom en snar framtid. Kishti Tomita KAN INTE STAVA!!!!.....

Hon är SJUUUK!! Snyft..... snyft......  vilken sorg...

Beatrice... jorden kallar.....!!!

Jag omformulerar din rubrik: (Lyd ditt eget råd Kishhti - skaffa självinsikt) Lyd ditt råd Beatrice - Skaffa självinsikt!!!

Det finns annat än mode, kläder, slingor i håret.
Det finns VERKLIGHET.....

Dyslexi är INGEN sjukdom. Det är inte ens ett funktionshinder. Det är omgivningen som gör det till ett problem, till ett funktionshinder.

Kamma håret, låt klänningen växa, sluta raka benen, så ska du se satt du också lär dig självinsikt.

Jag har en son som har dyslexi. Är han sjuk???
Nä, knappast.
 Han räknar nog ut hur mycket stygn du har i klänningen fortare än du kan stava till blondin....

[email protected]


Michael Jackson

Jag är inte det något fan av hans pappa direkt.....

Sorgligt och tragiskt liv... Synd bara att Michael själv valde att leva kvar i skuggan av sin pappa.

Hoppas han äntligen fått frid nu...


Ingen assistent - slå världsrekord!

I veckan kunde man läsa i lokaltidningen om en pojke som vägras personlig assistens, trots svårt neurologiskt handikapp.
Nu är det ju försäkringskassan i detta fall som vägrar ge sig, men ändå.
Om inte ens ett barn med svårt handikapp kan få det stödet, kan då någon räkna med att få det?

Hur illa ställt ska det vara innan man får hjälp? Men det är väl så enkelt som att man får skylla sig själv som förälder. Det måste man väl förstå att man inte kan få hjälp bara för att man fått ett funktionshindrat barn...

Vid sidan om denna artikeln, kan man läsa om flera politiker som är med och slår världsrekord i skedliggning.
Klart, man ska ju ha roligt oxå...
Undrar just bara hur roligt mamman har i artikeln bredvid.

Räkna inte med något

Skedar på rad

Lägg dig ner och lek

Det går  att förstora texten i din webbläsare om det är svårt att läsa. CTRL+ och minska med CTRL-

Hur känner man igen en psykopat?

Det är mycket svårt att känna igen en psykopat. Ofta upplevs psykopaten som charmerande och trevlig vid de första kontakterna.

Psykopaten är en mästare att spela rollen "normal". Det finns dock några varningssignaler som man kan lära sig känna igen. Dessa är:

1. Personen försöker sätta sig över dig vid första mötet. Personen vill markera sitt "större" värde jämfört med dig. Personen kan göra detta genom att poängtera vilka skolor, vilket lön, vilken roll eller uppdrag som personen påstår sig ha.

2. Psykopatens ständiga följeslagare är mytomanen. Se om du hittar direkta sakfel i det som personen berättar. Verkar något för otroligt för att vara sant så är det ofta det.

3. Kall, tom och stirrande blick. Många beskriver psykopatens blick som mer "stirrande" än normal personens. Psykopaten stirrar på sin omgivning utan att han själv tänker på det.

4. Förtäckta eller direkta hot. Psykopaten använder ofta hot i någon form för att få igenom sin vilja. Hoten kan ofta verka oskyldiga och var på formen. Om vi inte gör så "här" så kommer följande att hända.

5. Personen har ofta en grandios uppfattning om sig själv. När personen berättar om vad han/hon gjort i livet så blir det ofta överdrivet.

6. Personen behandlar människor i sin omgivning olika beroende på deras roll. Tex "trampar" på underlydande och "fjäskar" för överordnade.

Naturligtvis så kan en person uppvisa ovanstående kännetecken utan att vara en psykopat. Stöter man på dessa ska man dock vara extra försiktig och se dessa som varingsklockor. När dessa ringer så kan det betyda att allt inte stå rätt till.

Låt dig inte luras av psykopatens insmickrande sätt. Psykopaten är en mästare i att dupera sin omgivning.

Kännetecken på en psykopat enligt Hares checklista:
1. Munvig och charmig
2. Ständigt behov av spänning och nya impulser
3. Bristande ansvar för egna handlingar
4. Mytomani, ljuger lätt och trovärdigt
5. Svekfull och manipulativ
6. Egocentrisk och grandios
7. Saknar helt ånger och skuldkänslor
8. Empatistörning (dålig inlevelseförmåga)
9. Parasiterande livsstil/lever genom andra
10. Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet
11. Promiskuöst och egoistiskt sexualliv
12. Tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder)
13. Kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering
14. Impulsivitet
15. Flackt känsloliv
16. Frekventa äktenskap och samboförhållanden
17. Ansvarslöst föräldraskap
18. Ungdomskriminalitet (före 15 års ålder)
19. Nya kriminella handlingar under permission
20. Flera typer av lagbrott bland de följande tio: inbrott, rån, narkotika, olaga frihetsberövande, mord eller mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt.

Psykopaten gör allt för att nå en maktposition.
Detta medför att personer mer psykopatiska drag är överrepresenterade i chefs och ledarbefattningar.

Enligt vissa beräkningar är 2-4% av befolkningen psykopater. För personer i ledande ställning är den siffran högre.
Enligt viss litteratur kan siffran vara så hög som 5%.

Dvs fem procent av alla chefer kan vara psykopater, kanske har du haft oturen att få en sådan till chef?

Hur hanterar man en chef som är psykopat? Det man ska göra är att direkt börja söka ett nytt jobb. Dokumentera allt som sker, tex i en dagbok. Räkna med att ingen i företaget kommer att ta din sida vid en konflikt med chefen. Vägra delta i olagligheter som initieras av chefen.

Se till att du alltid utför dina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt, dokumentera detta. Bered dig på att alla svagheter hos dig som din chef hittar kommer att användas emot dig.

Chefen kommer att ta åt sig äran av allt som lyckas på jobbet. Det som misslyckas kommer han/hon se till att du får skulden för.

Var beredd på att din chef mycket snabbt kan slå om från att vara en insmickrande person till att ge dig en rejäl utskällning. Skaffa mer kunskap i ämnet så att du förstår vad som händer.


Texten hämtad från
Psykopaten

Jag måste gå och kräkas....


Nobelpriset i amatör-medicin

Visst finns det väl en sån kategori? Ja, för jag tänkte jag skulle anmäla mig dit.
Jag ska maila nån fil dr, och universitetslektor som forskar på hjärnan och hur den påverkar våra beteende. Jag måste ju liksom gå till botten med detta revolutionerande.

Det är ju tur alltså att jag skriver upp allting här, så ingen sen kan komma och säga att det var just deras upptäckt. Det kan ju gott hända annars. Fast dom har väl sån makt dom däringa, vilka dom nu är så dom får för sig o radera varenda bokstav här och sen göra upptäckten till sin egen... haaaaa radera varenda bokstav, fattar ni.... försvinner ADHD:n då?? *asg*


Se framför er nu, hur jag sitter där, mitt namn ropas upp "Och nobelpriset 2009 i amatör-medicin, går till....... *låång tystnad*..... MAAAAAAJSAN" *applåder* tackar tackar, bockar o bugar.....

Jäklar, vilken besserwisser jag har blivit då. Ja, men ni måste ju förstå ändå, att jag är på väg mot andra mål i livet nu, siktar på andra höjder... just de....



Är allt tillåtet när man har npf??

Ibland blir jag så jädra matt, eller nej, jag blir förbannad.

Ingen vet fortfarande hur bråket igår startade. Men spelar det nån roll? Faktum kvarstår, att flera stycken blev nerslagna av 1 person!!!

En blev sönderslagen i ansiktet så blodet sprutade, en blev sänkt till golvet och landar på en flaska och skär upp benet, en får flera sparkar i bröstet och hamnar på akuten hela natten.
Vilka mer som fick sparkar och slag vet jag inte, men personen vevade friskt under en bra stund. Det verkade räcka med att någon bara tittade på honom.

Vi vet att personen har diagnos ADHD. Beter sig personer med ADHD på detta viset i största allmänhet?
NEJ, det gör dom INTE!!!

Han äter inte "traditionella" mediciner som Ritalin eller Concerta. Han har tyngre mediciner, för vad vet jag inte, men jag vet att han har strikta order om att alkohol är absolut förbjudet, för dessa i kombination är livsfarligt.

Jo tack det vet vi ju nu.

Min gubbe hade pratat med honom strax efter att jag o tjejerna åkt hem, vid halv 9. Det enda svar han får är en kolsvart blick, då bestämmer sig gubben att inte prata mer med honom.

Mamman och lillasyster var förtvivlade igår, och tyckte det var orättvist för alla gav sig på killen. Merparten av gästerna var över 40 år, killen är 22-23. Det enda övriga gäster försökte var att få undan honom så ingen skulle bli skadad, inklusive kusinen, som senare hamnade på akuten pga sin välvilja. Men hade han inte gjort det han gjorde, kanske han hunnit slå ihjäl den mannen som låg och blödde på golvet.

Idag hade killen varit i festlokalen när dom städade där, och han säger: jaja, olycksfall i arbetet!??!?!
Men URSÄKTA!!
Ingen ånger, ingenting. Då vill jag påstå, att man har mycket mer än ADHD, och med tanke på de tyngre medicinerna han tydligen tar så är det troligen så.

2 saker undrar jag:

1. VARFÖR låter man som läkare någon gå på sådana mediciner som inte kan hålla sig ifrån spriten???

2. VARFÖR låter man som förälder sådant här hända? Hade det varit jag, hade jag gjort klart för mitt barn, att om du ska vara på mitt bröllop dricker du vatten, eller också åker du härifrån.

Det är ju inte första gången killen är i blåsväder, och många polisturer har det varit. Och alltid försvarar familjen, intill döden.

För så kommer det att sluta en vacker dag, någon dör pga att killen aldrig behöver ta ansvar, utan alltid får veta att någon annan bär skulden. Han slog ner 3 st pga att alla gav sig på honom??????

OM det nu ändå hade varit så, gör det någon skillnad? FÅR man lov att slå ner folk hur som helst?
Aldrig, det finns inga ursäkter. Vare sig du har ADHD, äter tunga mediciner eller har en extremt förlåtande mamma, så bär du ansvar för dina egna handlingar. NU och FÖR ALLTID!!

Jag är än gladare nu, att jag inte var med på festen. Eller jag kanske ska säga att killen med familj ska vara glada för det.
För JAG hade inte låtit en sån här sak bero. Nu är det svårt för mig att gå vidare, då jag faktiskt inte var där, jag har ju bara hört.
Jag har frågat min gubbe, om han tycker det är okej, att det bara rinner ut i sanden. Att killen ska gå där och tycka det är okej, att det var ett "olycksfall", när han slagit ner flera personer???
Nä, det tycker han ju inte.
men göra nåt, nä det vågar man inte.

Bra, då fortsätter vi att läsa i tidningarna om folk som slår ihjäl, våldtar och misshandlar folk.
För det är precis där vi är, hur många är det inte som egentligen sett ett livsfarligt beteende hos någon, men som inget sagt/gjort förrän det är för sent?

Jag är förbannad idag, efter allt som kommit fram under dan. Med all rätt anser jag. Killens systrar 14 och 16 år gamla var kvar och såg alltihop. 2 otroligt vackra brunbrända tjejer som var tärnor i gula klänningar.
Vilket minne, vilken kväll, när mamma gifte sig....

Jag är så jävla (ursäkta) trött på människor som beter sig som det behagar, och senare bara rycker på axlarna och tycker det var inget, eller någon annans fel, dom får skylla sig själva.

Det värsta är att dom får fortsätta på samma sätt, för ingen stoppar dom....

Josef Fritzl




Det går lite mode i att blogga om vedervärdiga händelser, antingen för att man just behöver skriva av sig sin frustration, eller oxå, för att få fler läsare till sin blogg.


Vilken anledning man än nu har, att skriva om vidriga människor (som verkar ploppa upp som svampar ur jorden för tillfället), så finns det just en orsak.


Anledningen till att jag väljer, att skriva om just Josef på Dammstrasse i Amstetten , är av helt andra orsaker än dessa bägge jag nämner här ovan.


Skulle ni veta anledningen, så skulle ni förmodligen hålla med mig om vartenda ord jag skriver här under.

Men eftersom ni inte vet det, så kommer dom flesta av er som läser detta, reagera starkt, mot det jag skriver.


Jag ska inte skriva om Josef. Jag väljer att fokusera på hans fru, Rosemarie.


Josef, ja, han är ondskan personifierad. Det han gjort, den människa han är/varit, kan vi ta avstånd ifrån. Vi väljer genast att rikta vårt hat mot honom, för det han har gjort, det kan vi "ta på", vi kan direkt ta ställning och bestämma oss för att detta är helt oacceptabelt och fruktansvärt vidrigt och sjukt, (förhoppningsvis så tycker 100% av befolkningen det, även om jag inser, att det finns allt för många som strax kommer att ta efter hans sjuka handlingar.... tyvärr)


Rosemarie,

Mamman till Elisabeth, vem är hon? Vad står hon för? Vad såg hon hos denne man, när hon träffade honom?

Åh, han var så vacker, så självsäker, så kunnig, så omtänksam, så, så såååå fantastisk. Tror ni inte det?

Jag kan lova er, att det var just det hon tyckte.


Är han fantastisk?


Vad anser Elisabeth om det idag?

Jag ser bilder på henne i tidningen, jag läser om henne, jag hör hur det berättas om henne, den stackars mamman, som under alla år har blivit fullständigt lurad av sin man, som nu blir omhändertagen av ett kristeam, för att bearbeta detta fruktansvärda, som hennes egen man gjort mot hennes egen dotter, och barnbarn.


Jag är hemskt ledsen, men jag kan inte tycka synd om henne.


Det hon nu behöver krishjälp för är mot sitt dåliga samvete, och gastkramande ångest, för att hon låtit sin dotter och barnbarn genomlida detta helvete under alla dessa år.


Varför försvarar vi alltid den "ovetande" parten, som i detta fallet är mamman?


Varför utreder vi inte dennes delaktighet i det hela?

För delaktig är hon, i allra högsta grad.

Hon har låtit detta ske, hon har medvetet blundat för sanningen. För kom inte och inbilla mig, att man inte har en aning, om att ens barn sitter gömd i källaren under den egna bostaden.


Kanske man kan undgå det under några månader, men 24 (TJUGOFYRA ÅR)!!!!!!

nä, aldrig att jag köper det.


Rosemarie har med all sannolikhet varit lika kuvad, manipulerad, duperad som hennes dotter varit, och av rädsla och skräck för sin man inte vågat agera. MEN, och det är ett stort MEN


Hur kan rädslan för en annan människa, vara så stor, så att den överbryggar kärleken till dina egna barn, så att du offrar densamma för att "skydda" ditt eget liv?


Hur kan du välja bort dina barns och barnbarns bästa, för att själv kunna leva vidare?

KAN du leva vidare, och hur mår du?


Ja, tillräckligt bra vill jag påstå, för att helt enkelt "strunta" i ditt eget barn.


Jag läser artiklar, jag tittar på nyhetssändningar, och allt fokus ligger på pappan, och hans vidrigheter, som han utsatt sitt barn , sina barn, barnbarn för, (vilket man nu väljer att säga)


Mamman, är det så synd om, hon har ju inget gjort, hon förstod ingenting.


Ärligt, jag kräks.


Nej, hon har inget gjort, och det ska och bör hon straffas för, just för att hon INGET gjort.


Sätt henne i samma isoleringscell som pappan, låt henne sitta bredvid honom resten av livet, och kanske, ja kanske, kan hon då någon gång "vakna" och inse vilken jävla skitstövel hon gift sig med.


I mina ögon, är hennes brott värre än det pappan har gjort. Som mamma ska du skämmas, om du låter dina barn utstå sådan tortyr. Skämmas, ja, det är väl långt ifrån tillräckligt, egentligen.


Du har alltid ett val. Du har ansvar för ditt liv, dina barns liv. Rosemarie valde bort sin dotter för sin man.


Jag har läst någon artikel, av någon enstaka journalist, som antyder just det jag skriver. Men av rädsla för sitt jobb, kanske, eller av rädsla för sanningen, av rädsla för att sticka ut, så är budskapet förtäckt, mesigt, och fullständigt meningslöst i sammanhanget, så man vill bara kräkas.


Tala klarspråk.

Det gör jag nu. Våga säga sanningen, våga stå för det du tänker.


Jag vågar lova en sak. Väldigt väldigt många, har tänkt dom tankar jag nu skriver. Men det stannar just vid bara tanken, för man får inte lov att anklaga en MAMMA för något alls. För en mamma, är alltid en mamma, och anses i dom flesta fall som helt oskyldig.


Vad är det som säger, att det är pappor i första hand som misshandlar sina barn? Jo, media förstås, är snabba på att döma papporna.


Liknande mammor, finns också. Men mörkertalet är stort. För en mamma, nej, hon gör ju inte så mot sina egna barn. Därför kan hon "agera" i tysthet.


Vilket får mig att undra vad som gör en mamma, till mer kärleksfull förälder än en pappa?


Det är väl ändå dags, att vi vågar säga det vi tänker. Är det så farligt? Tja, sanningen, den kan vara farlig, och framförallt gör den jävligt ont många gånger. Men gör det mindre ont att ljuga om den?


Jag kan satsa mitt vänsterben på, att dottern, Elisabeth, inom det snaraste, kommer att fullständigt hata sin mamma, för att hon inte har skyddat henne, och hjälpt henne och barnen ifrån sitt fängelse?


Hur mycket sätter du på det?


Förhoppningsvis lägger sig hatet och ilskan tids nog, men hålet i hjärtat, som hennes mamma långsamt grävt upp, kommer alltid för all framtid att vara , just ett hål.


Anders Eklund har inga mer brott på sitt samvete...

Åtminstone är det vad han säger....

Men ska vi tro honom, KAN vi tro honom?

Han hävdar att det inte finns några mer brott att erkänna.
Ändå fortsätter det att hagla in anklagelser mot honom.

Är dom sanna? Eller är det människor som har råkat ut för fruktansvärda saker som nu ser en chans att ge någon skulden, för att lätta lite på den smärta dom burit på tidigare?

Jag har själv lite svårt just nu, att tro att Anders Eklund inte är skyldig till mer brott.
Med tanke på, det fruktansvärt vidriga han gjort, har åtminstone jag svårt att tänka mig att det stannar vid detta.

Eller hur funkar en sådan sjuk hjärna? Kan det vara fullt möjligt att hjärnan slår över 2 gånger i en sådan människas liv, och så mördar du, men det skulle inte hänt förr?

Jag kan ju omöjligt veta detta, mina spekulationer ska ju inte tas som någon sanning, för dom är varken sanning , eller lögn heller för den delen.

Men får det dig inte att fundera en hel del, om hur denna människa fungerar och tänker, och tror du verkligen att han inte är skyldig till något mer?

Han är oskyldig till sanningen bevisats..... Går det någonsin att bevisa???


Läs mer här!!! OBS, OBS, OBS!!!

knivman överfaller 10-åring

Räcker det inte nu???

Nog för att det finns farliga människor i vår värld... men dom farligaste vi har, är media...

Varje gång det händer något allvarligt, att någon människa ger sig på någon annan, så blåser media upp det  MEGA-stort.
Vad händer??? Efter en fruktansvärd händelse, sker snabbt nästa.....

Jag tänker ofta på hur media påverkar oss, hur media "framkallar" fler sjuka människors handlingar.
Ta bara knivmordet på dom två små barnen i Arboga, som snabbt blev till fler mordförsök, med just kniv.

Vi kan titta på alla dessa ungdomar runt om i världen som bestämmer sig för att gå in med skjutvapen i skolan, och meja ner allt dom ser. Ett sånt vansinnesdåd blir ofta till fler påföljande vansinnesdåd.
Man vet ju nu, att dessa handlingar triggas över internet, via särskilda sajter....

Hur många mord och överfall hade kunnat förhindras om media kunde "dämpa" sig en liten aning kanske???


Alla dessa sjuka tankar, hos dessa människor som sen gör verklighet av dom, hade dom kunnat förhindras om dom inte hade fått läsa om andra med sjuka tankar i tidningar och se rekonstruktioner av mord och överfall på tv??
Hur mycket mer sjuka ideér väcks till liv, och blir verklighet, som kanske hade fortsatt legat kvar som hemliga tankar och fantasier hos förövarna, om ingen hade lagt mer ved på elden??


En jävligt fånig jämförelse... hur påverkas vi av reklam via media och tv? Hur många gånger har du kommit på dig själv med att stå och hålla i en vara du sett på tv-reklamen tidigare?

Det är väl inte samma sak, tänker du säkert nu? Nä, självklart inte.... ingen dör av att du köper en tandkräm du sett på tv....
Men ditt undermedvetna leder dig till den där tandkrämen..

Någon som har sjuka tankar, läser i en tidning om någon som precis gjort ett vansinnesdåd..... kan då dennes undermedvetna lockas till att göra samma sak???

Skulle vi får mindre överfall och jävels-mord om media dämpade sig?

Det tror jag ...

knivman överföll 10-åring:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2292665.ab


Anders Eklund

Så på efterlyst på Tv3 igår.

Jag tänker på alla dom som funnit runt honom genom åren, familj, släkt och nära vänner.

HUR är det möjligt att någon kan dölja dessa mörka jävliga sidor, utan att dom närmaste har haft en aning?

Jag tror säkert att det är fullt möjligt.

Vad är det som gör att Anders inte gett sig på bästa vännens barn, under alla dom gånger han har kört dom i sin buss? Är det så att han låter dom vara som han känner?  Och hur klarar han det? Då KAN han ju i så fall styra sina impulser, på något sätt.

Min mage knyter sig, när jag tänker på Anders vänner och familj. Vad vet vi om dom vi har runtomkring oss? Vad vet vi om dom har några svarta, mörka sidor?
Det gör mig rädd och orolig, att människor som Anders kan leva ett till synes normalt liv, där alla upplever en snäll, sympatisk och hjälpsam person, för att plötsligt röva bort och mörda någon.

Min mage knyter sig än mer, när jag tänker på att dessa människor faktiskt FINNS, även om dom som tur är inte är så många. Men 1 sådan person, är fanimej 1 person för mycket.
Jag har alltid varit nojig när mina barn är ute på egen hand, jag kan väl inte direkt påstå att jag är mindre nojig efter det som hänt med lilla Engla.
Men man kan ju inte gå omkring och vara orolig jämt, det orkar man inte.

Dessutom så är det ju så att dom flesta övergrepp begås av någon man känner.

"känner" jag dom jag känner?
Faktum är att jag ofta tänker på vilka som finns runt omkring mig, och vilka dom egentligen är. Kan jag lita på dom?

Hemska morgontankar.... men tänkvärda.

Mina djupaste tankar till lilla Engla, och hennes familj.


Magnus Uggla

Vi kollade på Magnus Uggla´s program "var fan är mitt band"...
Han är ju helt underbar :)

Vi låg dubbla i soffan jag o gubben.

Jag kan säga som så, att han hade flytit in rätt väl i Västerås ;)

Samma skämt om o om igen, sånt förekom mest hela tiden  på npf-forumet ;)
"har du pool hemma... näää men jag har damm under sängen"

Detta skämt drog Magnus, ja, jag vet inte hur många gånger, vi vek oss av skratt varenda gång... (hur normalt är nu de)

Så höll vi på i Västerås oxå.... samma skämt drogs flera gånger om dan, och vi tjöt av skratt varenda gång :/

Det var nån som bytte hotellrum 3 ggr oxå *blink*, Magnus Uggla byter oxå hotellrum av olika anledningar ;)

Det får mig då att undra.. har Magnus Uggla npf av något slag ?

Jag ska defintivt kolla nästa fredag oxå, han är helt enkelt störtskön ;)

Lugna favoriter

Jag lyssnade på lugna favoriter igår.

Dom pratade om hur man agerar när man hittar ett barn, som står ensamt och ledset.

Hur ska man göra, hur reagerar man, och framförallt, vad säger man?


Jag fick mig en tankeställare faktiskt. Om du hittar ett barn som kommit bort i ett stort köpcentra, vad gör du då?

Dom flesta skulle nog svara att dom tar med barnet till kundtjänst, för att be dom ropa ut i högtalarna.

Men vad du då gjort, är att visa barnet att det är helt okej att följa med en främmande människa.

Jag har inte tänkt så förut, för man vill ju barnet väl. Men tänk om det händer samma barn igen? Och nästa gång kommer det någon som INTE vill barnet väl.
Och eftersom det gick bra förra gången, så lär ju barnet följa med även nästa gång.

Nästa gång jag stöter på ett barn som kommit bort, så ska jag inte flytta barnet från den platsen där jag hittar det.
Är det ute nånstans, så ring polisen, och vänta kvar på platsen. Är det i ett köpcentra, hugg tag i någon annan, och be den gå till kundtjänst, och stå kvar med barnet.

Där kan vi alla hjälpa till i kampen att få stopp på dom här grymheterna som sker, genom att ALDRIG gå iväg med barnet även om du vill det allt gott i världen.
Alla föräldrar präntar i sina barn att aldrig följa med en främling. Men vad gör vi främlingar när vi hittar ett vilset barn, jo vi går iväg med det, antingen för att leta efter föräldrarna, eller för att ringa eller annat.
Det kan få förödande konsekvenser att handla så.

Jag fick mig en riktig tankeställare.

Läs mer här på lugna favoriterbloggen
http://www.lugnafavoriter.com/?underpage=96.69429

Hur gör du när du hittar ett ledset och vilset barn? Stannar du kvar på platsen, eller går du iväg med barnet?

Vad är detta för jävelskap???

Hörde om detta dårskap att någon slängde en 6 kg tung stubbe ner från en bro i Tyskland.

Stubben gick rakt genom rutan, mamman träffades hennes liv gick inte att rädda...
Med i bilen fanns hennes man, och deras 2 barn...

Vad är detta får dårskap?
Det ligger väl nära till hands att det är ett bus-streck av några barn...
Men ändå...

Ett barn borde också förstå, att en sån fullständigt, idiotisk idé kan sluta med katastrof....

När jag hörde det på radion i morse, satt jag i bilen, på väg till dagis och fritids, med 3 barn i bilen.
Jag blev alldeles iskall, och insåg att vad som helst kan hända, när som helst, och vilken sekund/minut som helst...
Vi har ingen aning.... o tur är väl kanske de, annars hade man blivit tokig...

Men sånt här är så fruktansvärt, onödigt och totalt meningslöst... sånt här får inte hända, ska inte hända..
Ändå gör de det..... varför???

Ibland känns det som man inte ska våga sig ut, av rädsla för vad man ska råka ut för....

Det gör ont i mig, när jag tänker på dessa barn och deras pappa, som förlorat sin livskamrat på detta fruktansvärt meningslösa sätt.....

Läs mer här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2123996.ab


Dagens namn:

Bloggens startsida

Sök i bloggen