De va i alla fall nån som lyssnade på mig.....
Det svarade min son, när jag frågade honom om han tyckte det var värt att åka ända till Stockholm för att berätta om skolan för Barnombudsmannen.
"de va i alla fall nån som lyssnade på mig"
En stor lättnad för honom, men samtidigt så fruktansvärt tragiskt.
Ska man behöva åka flera mil för att få någon att lyssna?
Jag har denna helgen sorgligt nog insett, att det inte räcker hela vägen att jag som förälder lyssnat, och agerat.
Klart att det räcker långt, men just den meningen "de va i alla fall nån som lyssnade på mig"... fick mig att inse att denna "nån" måste vara någon annan.
Mötet med BO stärkte honom otroligt mycket. Det syntes på hela ungen efteråt. Han var LÄTTAD, glad, upprymd. Jag kan inte med ord beskriva vad detta betydde för honom.
Han tömde ur sig allt, från tidiga skolår fram tills nu. Han har berättat lite om vad han sagt. Det var ju inte direkt så att BO tyckte det var en rolig berättelse. Men finns det egentligen några roliga berättelser om elever med funktionshinder i skolan???
Hans humör har varit på topp i helgen, även om vi bägge varit enormt trötta. Han har pratat massor om precis allting, och för en gångs skull inte bara om dataspel, utan om människor, livet, viktiga saker.
Vi har haft det sååå mysigt, igår var vi på Gröna Lund och på kvällen åt vi middag hos min kusin. Idag bär det hemåt igen, mot nya skolutmaningar ;)
Men nu går han rak i ryggen min pojk, BO har ju berättat för honom hur skolan bryter mot lagen i många avseenden. Det har ju jag redan berättat som sagt, men det räcker ju inte ända fram....
I fredags förresten så hamnade vi mitt i en folksamling, och kom varken fram eller tillbaka. Vi var på väg till livrustkammaren i slottet.
Men där stod vi, och allihop hade kameran beredd. Men shit tänkte jag, bäst jag tar fram min också, här händer det nog nåt snart.
Och visst det gjorde de ju. Fast sonen fortfarande inte kan fatta vad det var för märkvärdigt med det, som o kolla på tv faktiskt ;) Ändå tryckte han sig in framför mig, för o få se ordentligt ;)
"Oooooooh it´s the KING"!!!
Och det var JAG som tog kortet, alldeles själv *mallig*
Även om sonen tycker att det inte är nåt märkvärdigare än o se honom på tv, så tror jag ändå nånstans att detta var en liten höjdpunkt ;)
Nu får jag börja fundera på bussar och packning, så vi inte missar planet hem ;)
"de va i alla fall nån som lyssnade på mig"
En stor lättnad för honom, men samtidigt så fruktansvärt tragiskt.
Ska man behöva åka flera mil för att få någon att lyssna?
Jag har denna helgen sorgligt nog insett, att det inte räcker hela vägen att jag som förälder lyssnat, och agerat.
Klart att det räcker långt, men just den meningen "de va i alla fall nån som lyssnade på mig"... fick mig att inse att denna "nån" måste vara någon annan.
Mötet med BO stärkte honom otroligt mycket. Det syntes på hela ungen efteråt. Han var LÄTTAD, glad, upprymd. Jag kan inte med ord beskriva vad detta betydde för honom.
Han tömde ur sig allt, från tidiga skolår fram tills nu. Han har berättat lite om vad han sagt. Det var ju inte direkt så att BO tyckte det var en rolig berättelse. Men finns det egentligen några roliga berättelser om elever med funktionshinder i skolan???
Hans humör har varit på topp i helgen, även om vi bägge varit enormt trötta. Han har pratat massor om precis allting, och för en gångs skull inte bara om dataspel, utan om människor, livet, viktiga saker.
Vi har haft det sååå mysigt, igår var vi på Gröna Lund och på kvällen åt vi middag hos min kusin. Idag bär det hemåt igen, mot nya skolutmaningar ;)
Men nu går han rak i ryggen min pojk, BO har ju berättat för honom hur skolan bryter mot lagen i många avseenden. Det har ju jag redan berättat som sagt, men det räcker ju inte ända fram....
I fredags förresten så hamnade vi mitt i en folksamling, och kom varken fram eller tillbaka. Vi var på väg till livrustkammaren i slottet.
Men där stod vi, och allihop hade kameran beredd. Men shit tänkte jag, bäst jag tar fram min också, här händer det nog nåt snart.
Och visst det gjorde de ju. Fast sonen fortfarande inte kan fatta vad det var för märkvärdigt med det, som o kolla på tv faktiskt ;) Ändå tryckte han sig in framför mig, för o få se ordentligt ;)
"Oooooooh it´s the KING"!!!
Och det var JAG som tog kortet, alldeles själv *mallig*Även om sonen tycker att det inte är nåt märkvärdigare än o se honom på tv, så tror jag ändå nånstans att detta var en liten höjdpunkt ;)
Nu får jag börja fundera på bussar och packning, så vi inte missar planet hem ;)
Mötet med barnombudsmannen 11/9 2009
Men nu var det ju barnombudsmannen vi skulle till, och han vill ju lyssna till barnens röst ;)
Och det var ju faktiskt också den främsta anledningen till att jag var så envis med att få en tid till honom när vi väl fick chansen.
Att min son ÄNTLIGEN skulle få berätta om sin skoltid, och att någon skulle lyssna på HONOM.
Så jag fick snopet sitta på utsidan… trum trum .. tadam tadam…. Damp damp….
Hrmm nåja…
På ett sätt var det nog bäst så, för då fick sonen släppa allt. Han berättade för mig för en stund sen att han kände ”oooj, hur ska detta gå nu, ska jag in själv”
Ja, jag var ju inte direkt beredd på det, så därför hade jag ju inte någon möjlighet att förbereda honom på det.
Säkerligen finns det dom som läser här som tänker , YEEES, han kan ju inte få fram någonting, så nu kan vi vara lugna. Ledsen att göra er besvikna ;) Han kan långt mycket mer än vi nånsin kan ana …
Han satt därinne i 55 minuter, tiden var avsatt till en timme. Det var STARKT jobbat av honom, att orka så länge.
MEEEN, det gav morsan HELA 5 minuter att få säga ALLT det jag hade skrivit upp. Ja, med för mycke energi så är det faktiskt fullt möjligt ;) ;) ;)
När dom kom ut från rummet så var både barnombudsmannen och hon som skrev anteckningar rätt så sammanbitna. Han sa att det finns mycket vi behöver tänka om på i hans berättelse, han har berättat en hel del.
YEEEEES”!! Han jobbade bra därinne.
Sonen berättade för mig att det var en massa saker dom tyckte var jättekonstiga, som skolan gjort. Sonen hade också fått veta om alla lagbrott skolan gjort. Det har ju iof jag redan berättat, men när barnombudsmannen talade om det, så förstod han nog allvaret.
Ja, och mina 5 minuter då ;)
Jag fick ju prioritera. Jag sa, att vi kan ha hur mycket lagar och paragrafer som helst, men dom är verkningslösa så länge skolorna har fel förhållningssätt och bemötande mot elever med funktionshinder. Och rätt förhållningssätt och bemötande kan endast fås genom kunskap och utbildning.
Jag föreslog att det i lagen borde stå att personalen SKA ha utbildning på dom funktionshinder dom möter, likväl som det är LAG på att ha behöriga lärare!!!!!!
Och inte ens det lever skolorna idag upp till, att ha behöriga lärare. Det vet vi ju….
Jag berättade att jag hade ett ärende hos skolinspektionen, och då tändes gnistan i ögonen hos barnombudsmannen. Du kan få dom papprena om du vill läsa sa jag, och jag behöver nog inte berätta att han GÄRNA ville läsa mer, för att få hela bilden.
Jag frågade om han ville ha beslutet när det kom, och det ville han ÄNNU mer gärna ;)
Så jag fick hans direktmail, så jag kan skicka dom sen. Och det är ju bra, för det finns ju mer jag skulle vilja få fram. Så det tänker jag skicka.
Och tänk, vi kom ÄNDA från Kungsbacka. Dom hade frågat sonen, om vi kom till stockholm ENDAST för detta mötet. Och han svarade ärligt, JA, det gjorde vi.
Dom frågade mig också efteråt om det var så, och jag svarade likadant. ”då måste det varit enormt viktigt för er”
JA, det var enormt viktigt för oss, men framförallt för sonen. Jag ska inte säga att han är flera kilo lättare efter detta, som man brukar säga när man är lättad, för han är ju så liten. Men han är ändå flera kilo lättare, på ett annat sätt. En tyngd som han burit på, är som bortblåst. Han har fått upprättelse. Barnombudsmannen kommer att ta med hans historia rätt in i regeringen. Då lättar man från marken ;)
Och det märks på honom kan jag säga.
Han har berättat massor för mig i eftermiddag om mötet som jag just nu inte kan återberätta, och själv är han för trött för att komma ihåg. Jag gör ett nytt försök i morgon förmiddag, innan vi invaderar Gröna Lund ;)
Han VILL gärna berätta, han är GLAD. Sen har det också bidragit till att han berättat en hel del annat för mig, som JAG då kanske inte är lika glad för *muttrar*… Men å andra sidan, allt som barnen berättar får man faktiskt vara glad för, även om man inte blir direkt lycklig över vetskapen egentligen. Men man kan ju ändå ha en dialog, även om man inte direkt gillar det man får höra.
Jag nöjer mig för idag. Nu ska jag kolla tv med sonen innan vi stupar i säng. Det har varit en lång dag, och jag är DÖDSTRÖTT, och han med vill jag lova.
Det hände mer grejer efter mötet med BO.. .som tex det här: OOooooh it´s the KING!!!!...
Just det….. mer om det i morgon, med bilder och allt ;)
Tänk att det fanns bredband här, i min snälla moster´s lägenhet ;)
Här är min MODIGA kille med Fredrik Malmberg, BO
Natti på er alla ;)
kraaaam
Inför mötet med Fredrik Malmberg
Nu börjar det dra ihop sig, imorgon åker vi till stockholm för att träffa barnombudsmannen ;)
Vi har fått lite frågor på mailen som barnombudsmannen vill ha svar på.
Jag har försökt i flera dagar att sätta mig med sonen, men först idag funkade det. Jag vill ju inte att han ska komma helt oförberedd. Det var flera saker jag var tvungen att förklara för honom också.
Vad betyder tex Pedagogiska utmaningar? Det kan ju va bra om vi slipper ta det under intervjun, det har vi inte tid med ;)
Han svarade jättebra på frågorna till en början, men sen tyckte han det räckte. Vi fick ta resten i rasande tempo.
Men jag har fattat vad det är för frågor, vi tar det i morrn när vi är där, fräste han.
Jag förstod då att det var jobbigt för honom. Många av dom frågorna BO vill ha svar på är just sådant som inte har fungerat alls, både vad gäller stöd/hjälp, kränkningar etc.
Det gör ont i mig att se den plåga han har utsatts för under många års tid.
Men jag ska peppa honom inför morgondagen, så han verkligen berättar PRECIS hur han känner och upplever sin skolgång.
Kan vi påverka på något sätt så ingen annan behöver uppleva samma sak, så har vi vunnit ;)
Jag hoppas kunna avlägga rapport i morgon kväll, direkt på plats i den stora staden....
kraaaam
Vi har fått lite frågor på mailen som barnombudsmannen vill ha svar på.
Jag har försökt i flera dagar att sätta mig med sonen, men först idag funkade det. Jag vill ju inte att han ska komma helt oförberedd. Det var flera saker jag var tvungen att förklara för honom också.
Vad betyder tex Pedagogiska utmaningar? Det kan ju va bra om vi slipper ta det under intervjun, det har vi inte tid med ;)
Han svarade jättebra på frågorna till en början, men sen tyckte han det räckte. Vi fick ta resten i rasande tempo.
Men jag har fattat vad det är för frågor, vi tar det i morrn när vi är där, fräste han.
Jag förstod då att det var jobbigt för honom. Många av dom frågorna BO vill ha svar på är just sådant som inte har fungerat alls, både vad gäller stöd/hjälp, kränkningar etc.
Det gör ont i mig att se den plåga han har utsatts för under många års tid.
Men jag ska peppa honom inför morgondagen, så han verkligen berättar PRECIS hur han känner och upplever sin skolgång.
Kan vi påverka på något sätt så ingen annan behöver uppleva samma sak, så har vi vunnit ;)
Jag hoppas kunna avlägga rapport i morgon kväll, direkt på plats i den stora staden....
kraaaam
Anmälan till skolinspektionen
Den 25 maj 2009 skickade jag in en anmälan till skolinspektionen. Två sidor, kortfattat, i ren frustration.
Efter ungefär en månad fick jag tillbaks svar från skolinspektionen då skolan hade kommenterat min anmälan.
Jag fick då två veckor på mig, att ge synpunkter på skolans svar.
Jag skrev 11 sidor, och la till 37 bilagor.
Jag åkte själv in till Göteborg den 7 juli 2009, och fick efter MYCKET om och men kontakt ner vid porten så jag kunde komma in. Och det var INTE skolinspektionen som släppte in mig. Det fanns endast en person där, som tog emot mitt smockfulla kuvert, som inte gick att stänga.
Anledningen till att jag inte skickade det på posten var att jag inte ville riskera att det kom bort på vägen.
I onsdags låg det ett kuvert från skolinspektionen i lådan. FATTAR ni hur spännande det var att öppna det????
Mitt illtjut, var lika mycket av besvikelse, som av glädje.
Jag trodde det var ett beslut. Men när jag läst en stund, och fattat att det är LÅNGT ifrån ett beslut, så blev jag ÖVERLYCKLIG!!!...
Det är långt ifrån ett beslut. Brevet jag fick var en kopia på det dom skickat till huvudmannen, alltså kommunen.
Eftersom jag vet att det inte nått fram till skolan ännu, tänker jag inte skriva något mer om innehållet. Det har dessutom heller inte nått fram till alla berörda i nämnden. Ni vet det tar ju sin tid innan allt är diariefört, och etc etc etc....
Men så fort jag vet att det nått fram till skolan, så kommer jag att lägga ut vad som stod i brevet ;)
Ja.... jag vet ju att skolan läser här, och jag vill ju inte riskera att dom hinner förbereda sig ALLT för mycket inför skolinspektionens besök om två veckor ;)
Hur dom nu skulle hinna lösa det som skolinspektionen vill ha svar på, inom två veckor..... om dom nu nånsin kan göra det....
Jag är hemskt ledsen.... (eller inte) Men brevet är en bekräftelse på, att det inte är JAG som har fel.
Jag återkommer ;) ;) smiiiiile
Jag är inte ute efter att jävlas, jag är bara ute efter att rädda min son.... vad är fel med det??
Rektorn kanske kan svara på det... eftersom du läser här??
Efter ungefär en månad fick jag tillbaks svar från skolinspektionen då skolan hade kommenterat min anmälan.
Jag fick då två veckor på mig, att ge synpunkter på skolans svar.
Jag skrev 11 sidor, och la till 37 bilagor.
Jag åkte själv in till Göteborg den 7 juli 2009, och fick efter MYCKET om och men kontakt ner vid porten så jag kunde komma in. Och det var INTE skolinspektionen som släppte in mig. Det fanns endast en person där, som tog emot mitt smockfulla kuvert, som inte gick att stänga.
Anledningen till att jag inte skickade det på posten var att jag inte ville riskera att det kom bort på vägen.
I onsdags låg det ett kuvert från skolinspektionen i lådan. FATTAR ni hur spännande det var att öppna det????
Mitt illtjut, var lika mycket av besvikelse, som av glädje.
Jag trodde det var ett beslut. Men när jag läst en stund, och fattat att det är LÅNGT ifrån ett beslut, så blev jag ÖVERLYCKLIG!!!...
Det är långt ifrån ett beslut. Brevet jag fick var en kopia på det dom skickat till huvudmannen, alltså kommunen.
Eftersom jag vet att det inte nått fram till skolan ännu, tänker jag inte skriva något mer om innehållet. Det har dessutom heller inte nått fram till alla berörda i nämnden. Ni vet det tar ju sin tid innan allt är diariefört, och etc etc etc....
Men så fort jag vet att det nått fram till skolan, så kommer jag att lägga ut vad som stod i brevet ;)
Ja.... jag vet ju att skolan läser här, och jag vill ju inte riskera att dom hinner förbereda sig ALLT för mycket inför skolinspektionens besök om två veckor ;)
Hur dom nu skulle hinna lösa det som skolinspektionen vill ha svar på, inom två veckor..... om dom nu nånsin kan göra det....
Jag är hemskt ledsen.... (eller inte) Men brevet är en bekräftelse på, att det inte är JAG som har fel.
Jag återkommer ;) ;) smiiiiile
Jag är inte ute efter att jävlas, jag är bara ute efter att rädda min son.... vad är fel med det??
Rektorn kanske kan svara på det... eftersom du läser här??
Ge dig på RÄTT politiker!!!
Idag har vi haft möte med vår ordförande i förskole- och grundskoleförvaltningen Larry Söder
Han är en person med mycket värme, medkänsla och förståelse.
Vi hade ett mycket bra möte, där vi kände att våra synpunkter togs på största allvar.
Diskussionen som fördes var hur dom extra 8 miljoner förvaltningen fått för att säkra stödet för elever i behov av särskilt stöd, lämpligast kan användas, och var dom bäst borde placeras.
Vi har stort förtroende för Larry och att han nu framför våra synpunkter i arbetsutskottet nästa vecka.
Det vi satsar på idag, kommer tillbaks i besparingar längre fram.
Mycket handlar om förhållningssättet ute på skolorna. Allt handlar inte om pengar, mycket kan göras i form av förändringar som inte kostar en krona, men som ändå underlättar arbetet både med elever i behov av stöd, och övriga elever.
Ökad kunskap och ett förändrat förhållningssätt, kommer på sikt att innebära stora besparingar för kommunen.
Därför tryckte vi extra mycket på behovet att få in specialkompetens utifrån.
Olyckligt nog så hamnar mycket av klagomålen endast på Larry Söder. Detta beror på att han inte "gömmer" sig inne på kommunhuset, utan möter medborgarna både i media och i olika sammankomster. I de flesta fall tyvärr i mindre roliga former.
Men, det är ju inte han som fördelar pengarna, och inte heller han som tar beslut om besparingar.
Dom som gör det, sitter och trycker någonstans, och ingen vet vilka dom är.
Men det är ju inte så svårt att ta reda på ;)
Här är dom 3 politiker i kommunstyrelsen som planerar, leder och samordnar kommunens verksamhet och ekonomi. Det är dessa ni ska ge er på, om ni har något att säga om den stränga budgetram som tilldelats förvaltningen för förskola- och grundskola.
Han är en person med mycket värme, medkänsla och förståelse.
Vi hade ett mycket bra möte, där vi kände att våra synpunkter togs på största allvar.
Diskussionen som fördes var hur dom extra 8 miljoner förvaltningen fått för att säkra stödet för elever i behov av särskilt stöd, lämpligast kan användas, och var dom bäst borde placeras.
Vi har stort förtroende för Larry och att han nu framför våra synpunkter i arbetsutskottet nästa vecka.
Det vi satsar på idag, kommer tillbaks i besparingar längre fram.
Mycket handlar om förhållningssättet ute på skolorna. Allt handlar inte om pengar, mycket kan göras i form av förändringar som inte kostar en krona, men som ändå underlättar arbetet både med elever i behov av stöd, och övriga elever.
Ökad kunskap och ett förändrat förhållningssätt, kommer på sikt att innebära stora besparingar för kommunen.
Därför tryckte vi extra mycket på behovet att få in specialkompetens utifrån.
Olyckligt nog så hamnar mycket av klagomålen endast på Larry Söder. Detta beror på att han inte "gömmer" sig inne på kommunhuset, utan möter medborgarna både i media och i olika sammankomster. I de flesta fall tyvärr i mindre roliga former.
Men, det är ju inte han som fördelar pengarna, och inte heller han som tar beslut om besparingar.
Dom som gör det, sitter och trycker någonstans, och ingen vet vilka dom är.
Men det är ju inte så svårt att ta reda på ;)
Här är dom 3 politiker i kommunstyrelsen som planerar, leder och samordnar kommunens verksamhet och ekonomi. Det är dessa ni ska ge er på, om ni har något att säga om den stränga budgetram som tilldelats förvaltningen för förskola- och grundskola.
Ordförande: Per Ödman (M)
1:e vice ordförande: Kenneth Nilsson (FP)
2:e vice ordförande: Eva Borg (S)
Som ni bäddar får ni ligga ;)
Maila nu alla era åsikter till dessa 3. Rätt man/kvinna får väl ändå ta ansvar, eller hur?
Sluta mörda våra barn!!!
Jag vill att ni tittar på Skolfront special. Titta på programmet om hur skolor nekar att ta emot barn som har någon form av funktionshinder.
Skolor säger nej till funktionshindrade
Titta också på en föreläsning (på engelska) "Do schools kill creativity"
Att ta död på kreativiteten, är likställt med att ta död på en människa´s själ och förmågor.
När ni tittar på detta så betänk konsekvenserna av ett sådant bemötande.
Skänk samtidigt en tanke, till den familj som i helgen förlorade en familjemedlem.
En kille som likt många av våra barn, blivit missförstådd och känt sig utanför under hela sin skoltid.
Han orkade inte längre. Han hittade ingen plats i den här världen, för ingen ville ge honom den platsen.
Han efterlämnade föräldrar, syskon, flickvän och två små barn.
Är rubriken hård tycker ni?
Bra, välkommen till verkligheten. VÅR verklighet, med barn som inte får finnas.
Skolor säger nej till funktionshindrade
Titta också på en föreläsning (på engelska) "Do schools kill creativity"
Att ta död på kreativiteten, är likställt med att ta död på en människa´s själ och förmågor.
När ni tittar på detta så betänk konsekvenserna av ett sådant bemötande.
Skänk samtidigt en tanke, till den familj som i helgen förlorade en familjemedlem.
En kille som likt många av våra barn, blivit missförstådd och känt sig utanför under hela sin skoltid.
Han orkade inte längre. Han hittade ingen plats i den här världen, för ingen ville ge honom den platsen.
Han efterlämnade föräldrar, syskon, flickvän och två små barn.
Är rubriken hård tycker ni?
Bra, välkommen till verkligheten. VÅR verklighet, med barn som inte får finnas.
Sonen ska träffa barnombudsmannen ;)
Den 11 september (ett jäkla datum sa damen som ringde) åker sonen och jag till Stockholm.
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg, vill träffa barn/ungdomar med Autism och Asperger, och deras föräldrar.
Han vill höra vad vi tycker om förslaget till ny skollag. Han vill också veta vad barnen tycker om sin skolgång och vilket stöd och hjälp dom fått. (Eller inte fått för den delen)
Damen som ringde frågade var vi bodde. Tyvärr bor vi som vanligt inte i stockholm, och dom sökte människor i närområdet som kunde intervjuas. Men allt händer inte i Stockholm, det ser inte ut likadant i hela landet. Jag känner att det är viktigt att man lyssnar in vad som sker utanför stockholm också.
Dom kan inte stå för resekostnader och dylikt. Jag sa att vi åker till stockholm, vi kommer, vilken tid, vilken dag`?
Hon blev alldeles tyst i telefonen. Meen, då får ni stå för resan själva.
Ja, det gör vi. Det här är så viktigt för min son, att han äntligen får träffa någon som LYSSNAR på HONOM. Han får möjligheten att göra sin röst hörd. Det finns inga pengar i världen som kan ersätta den möjligheten.
Vi har inte dom pengarna, men vi får skrapa, dra in på något, vad som helst. För till stockholm ska vi.
Flygbiljett är redan bokad. Sonens högsta önskan är att få flyga, då ska han göra det också.
Boende???
Tja... jag har ju släkt i stockholm, så det måste ordna sig.
Sonen förstår inte vilken möjlighet detta är att kunna påverka. Han blev överlycklig över denna resa. Dom har ju en stooor skatehall där man kan cykla. Kan man ta med cykeln??
Njeee, tyvärr inte då... ;)
Nästa vecka ska vi träffa vår ordförande i förskole- och grundskoleförvaltningen Larry Söder . I arbetsutskottet veckan därpå tas beslut om dom slutgiltiga besparingarna. Vi ska titta på förslaget dom har tagit fram om hur stödet till barn i behov av särskilt stöd ska se ut. Vi får möjlighet att lämna synpunkter på detta. Beslut om besparingar är redan taget. 50 miljoner ska sparas 2010. Förslag till besparingar....
Utformningen när det gäller barn i behov av särskilt stöd får vi chans att ge synpunkter på.
Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att vi medborgare får en möjlighet att få göra våra röster hörda.
Jag väljer att åka till stockholm för inga pengar alls, just för att det är viktigt.
Det är väl som man brukar säga..... blunda, tuta, och kör... det ordnar sig väl alltid till slut
natti natti
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg, vill träffa barn/ungdomar med Autism och Asperger, och deras föräldrar.
Han vill höra vad vi tycker om förslaget till ny skollag. Han vill också veta vad barnen tycker om sin skolgång och vilket stöd och hjälp dom fått. (Eller inte fått för den delen)
Damen som ringde frågade var vi bodde. Tyvärr bor vi som vanligt inte i stockholm, och dom sökte människor i närområdet som kunde intervjuas. Men allt händer inte i Stockholm, det ser inte ut likadant i hela landet. Jag känner att det är viktigt att man lyssnar in vad som sker utanför stockholm också.
Dom kan inte stå för resekostnader och dylikt. Jag sa att vi åker till stockholm, vi kommer, vilken tid, vilken dag`?
Hon blev alldeles tyst i telefonen. Meen, då får ni stå för resan själva.
Ja, det gör vi. Det här är så viktigt för min son, att han äntligen får träffa någon som LYSSNAR på HONOM. Han får möjligheten att göra sin röst hörd. Det finns inga pengar i världen som kan ersätta den möjligheten.
Vi har inte dom pengarna, men vi får skrapa, dra in på något, vad som helst. För till stockholm ska vi.
Flygbiljett är redan bokad. Sonens högsta önskan är att få flyga, då ska han göra det också.
Boende???
Tja... jag har ju släkt i stockholm, så det måste ordna sig.
Sonen förstår inte vilken möjlighet detta är att kunna påverka. Han blev överlycklig över denna resa. Dom har ju en stooor skatehall där man kan cykla. Kan man ta med cykeln??
Njeee, tyvärr inte då... ;)
Nästa vecka ska vi träffa vår ordförande i förskole- och grundskoleförvaltningen Larry Söder . I arbetsutskottet veckan därpå tas beslut om dom slutgiltiga besparingarna. Vi ska titta på förslaget dom har tagit fram om hur stödet till barn i behov av särskilt stöd ska se ut. Vi får möjlighet att lämna synpunkter på detta. Beslut om besparingar är redan taget. 50 miljoner ska sparas 2010. Förslag till besparingar....
Utformningen när det gäller barn i behov av särskilt stöd får vi chans att ge synpunkter på.
Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att vi medborgare får en möjlighet att få göra våra röster hörda.
Jag väljer att åka till stockholm för inga pengar alls, just för att det är viktigt.
Det är väl som man brukar säga..... blunda, tuta, och kör... det ordnar sig väl alltid till slut
natti natti
Ta bort alla elevassistenter
Ja, det där behöver vi ju inte dra en gång till, det vet vi redan.
Det finns 3 assistenter kvar på skolan säger rektor Johan Roos. (Vilket ju är hemskt konstigt då det var 3 av 5 som fick gå)
Men som sagt så kommer det en ny assistent till skolan, som följer med en elev upp i 6:an. Vissa elever har förmånen att få behålla sin assistent. Missförstå mig inte nu, självklart är jag glad för varenda barn som får behålla sin trygghet. Men hur stora svårigheter, eller skäl måste man ha för att få ha kvar sin assistent?
Johan Roos säger också att eleverna kommer att få samma stöd som förut. HUR i hela fridens namn är det möjligt när man tagit bort 3 assistenter??? HUR ska min son kunna få samma stöd som innan då hans assistent fanns med honom i stort sett jämt? Jag är inget mattesnille och det behöver man nog inte va heller för att förstå att den ekvationen är omöjlig.
Men så klart, min son är ju inte i skolan så vi behöver ju inte bekymra oss om hans stöd. Hans tänkta assistent hade redan fått andra arbetsuppgifter inför denna första skoldag. Så jag inser ju att planeringen redan var att min son inte skulle komma till skolan. Jag är MÅLLÖS!!
För Sebastian är det lika illa. Han började skolan idag med en klump i magen, utan sin assistent som var hans största trygghet.
Nu ska han få betyg denna terminen, och då löser man det bra genom att plocka bort tryggheten.
Läs om Sebastian här
Jag ska åtminstone trösta er med att när gymnasiet börjar träffar man på rektorer och personal som BRYR SIG!! Synd bara att ungarna ska lida sig igenom 9 år i grundskolan först innan dom träffar på människor med hjärta.
Berättar mer om det i morgon
Det finns 3 assistenter kvar på skolan säger rektor Johan Roos. (Vilket ju är hemskt konstigt då det var 3 av 5 som fick gå)
Men som sagt så kommer det en ny assistent till skolan, som följer med en elev upp i 6:an. Vissa elever har förmånen att få behålla sin assistent. Missförstå mig inte nu, självklart är jag glad för varenda barn som får behålla sin trygghet. Men hur stora svårigheter, eller skäl måste man ha för att få ha kvar sin assistent?
Johan Roos säger också att eleverna kommer att få samma stöd som förut. HUR i hela fridens namn är det möjligt när man tagit bort 3 assistenter??? HUR ska min son kunna få samma stöd som innan då hans assistent fanns med honom i stort sett jämt? Jag är inget mattesnille och det behöver man nog inte va heller för att förstå att den ekvationen är omöjlig.
Men så klart, min son är ju inte i skolan så vi behöver ju inte bekymra oss om hans stöd. Hans tänkta assistent hade redan fått andra arbetsuppgifter inför denna första skoldag. Så jag inser ju att planeringen redan var att min son inte skulle komma till skolan. Jag är MÅLLÖS!!
För Sebastian är det lika illa. Han började skolan idag med en klump i magen, utan sin assistent som var hans största trygghet.
Nu ska han få betyg denna terminen, och då löser man det bra genom att plocka bort tryggheten.
Läs om Sebastian här
Jag ska åtminstone trösta er med att när gymnasiet börjar träffar man på rektorer och personal som BRYR SIG!! Synd bara att ungarna ska lida sig igenom 9 år i grundskolan först innan dom träffar på människor med hjärta.
Berättar mer om det i morgon
Autism, problem med förändringar?? Nääää....
Det måste vara fel att människor med autism inte klarar förändringar. Det står helt klart fel i diagnoskriterierna också.
Har man autism så fullkomligt ÄÄÄÄLSKAR man förändringar, helst när det svänger från en minut till en annan. Absolut.
I morgon börjar skolan, men vi fortsätter som vi slutade vårterminen. Med en son hemma.
I Torsdags läste jag ett mail från rektorn, som sändes till mig sent på onsdag eftermiddag.
3 rader. Sonen har fått plats på särskild undervisningsgrupp, och om vi skyndade oss att kontakta dom skulle han kunna börja där redan till skolstart.
Inga problem rektorn, sonen hoppar högt av glädje vid denna underbara förändring. Det är väl inte svårare än att vi flyttar honom, jag menar han klarade ju av att ha en vikarie en gång, så förändringar är väl inga problem alls.
Synd att inte rektorn får se reaktionerna. Jag kanske skulle filma min son just nu?? Och skicka på mail?
Först igår kunde jag träffa personalen som jobbar i SU-gruppen. Jag kunde inte prata med min son förrän jag varit där och tittat. Jag måste ju rimligen kunna berätta för sonen vad det innebär, hur det ser ut osv.
När jag kom hem var han inte hemma, och han sov sen över hos en kompis. Idag kom kompisen hit, och åkte hem först för en halvtimme sen.
Så först nu kunde jag berätta för sonen....
Behöver jag berätta hur reaktionen blev?
Han VÄGRAR!!!! Han VÄGRAR!!! Han VÄGRAR!!!
Han är helt vansinnig, uppriven, ledsen. Återigen så tror han det är han som misslyckats. Och TÄNK, jag förstår det. Är det så konstigt?? Byte av elevassistent varenda läsår, än hit och än dit. Hur mycket mer klarar han??
Det är då SJÄLVE FAAAN att det alltid är JAG som ska behöva berätta dessa tråkigheter för honom.
För att han inte ska hata mig alltför mycket, talade jag om för honom att rektorn inte vill ha honom på skolan. För det ligger en hel del i det också. Framförallt vill han inte ha denna föräldern på skolan.
Jag har inget emot placeringen som sådan. Men var det ett stort problem att låta ungen få lite tid på sig!??!?!?!?
Han skulle behövt ett par månader MINST, med långsam inskolning med en TRYGG person. Men den trygga personen finns ju inte kvar längre, hon fick ju sluta.
Dock förstår jag inte besparingen, då skolan fortsätter att betala 25% av hennes lön terminen ut.
Dom betalar dessutom hela lönen för den andra assistenten.
Vem är viktigast? Ja inte fan är det eleverna i alla fall.
TACK så JÄVLA mycket för att vi blev utsatta för det här. Om någon nån gång kunde förstå vilken FRUKTANSVÄRD smärta det innebär att behöva ge sitt barn ett sånt här besked. Och med en så kort varsel.
Är det NÅGON som skulle klara av ett sånt snabbt byte? Tror inte ens ett barn utan autism skulle fixa det.
Skulle du rektorn vilja få besked att nästa vecka ska du byta arbete? Tjoff, bara sådär.
Kanske bäst du förbereder dig.... det kan hända fortare än du är förberedd på. Då kan det vara bra om du hunnit vänja dig vid tanken.
Jag visste att skolan skulle ansöka till en SU-grupp, men fick innan sommarn besked om att det inte fanns några platser till hösten. Varför skulle jag då ta upp det med sonen innan sommarn, och låta han gå hela sommarlovet och ha ångest?
Så då är vi alltså i läget att sonen inte kommer att gå till skolan alls.
TACK SÅ JÄÄÄVLA MYCKET!!!
Har man autism så fullkomligt ÄÄÄÄLSKAR man förändringar, helst när det svänger från en minut till en annan. Absolut.
I morgon börjar skolan, men vi fortsätter som vi slutade vårterminen. Med en son hemma.
I Torsdags läste jag ett mail från rektorn, som sändes till mig sent på onsdag eftermiddag.
3 rader. Sonen har fått plats på särskild undervisningsgrupp, och om vi skyndade oss att kontakta dom skulle han kunna börja där redan till skolstart.
Inga problem rektorn, sonen hoppar högt av glädje vid denna underbara förändring. Det är väl inte svårare än att vi flyttar honom, jag menar han klarade ju av att ha en vikarie en gång, så förändringar är väl inga problem alls.
Synd att inte rektorn får se reaktionerna. Jag kanske skulle filma min son just nu?? Och skicka på mail?
Först igår kunde jag träffa personalen som jobbar i SU-gruppen. Jag kunde inte prata med min son förrän jag varit där och tittat. Jag måste ju rimligen kunna berätta för sonen vad det innebär, hur det ser ut osv.
När jag kom hem var han inte hemma, och han sov sen över hos en kompis. Idag kom kompisen hit, och åkte hem först för en halvtimme sen.
Så först nu kunde jag berätta för sonen....
Behöver jag berätta hur reaktionen blev?
Han VÄGRAR!!!! Han VÄGRAR!!! Han VÄGRAR!!!
Han är helt vansinnig, uppriven, ledsen. Återigen så tror han det är han som misslyckats. Och TÄNK, jag förstår det. Är det så konstigt?? Byte av elevassistent varenda läsår, än hit och än dit. Hur mycket mer klarar han??
Det är då SJÄLVE FAAAN att det alltid är JAG som ska behöva berätta dessa tråkigheter för honom.
För att han inte ska hata mig alltför mycket, talade jag om för honom att rektorn inte vill ha honom på skolan. För det ligger en hel del i det också. Framförallt vill han inte ha denna föräldern på skolan.
Jag har inget emot placeringen som sådan. Men var det ett stort problem att låta ungen få lite tid på sig!??!?!?!?
Han skulle behövt ett par månader MINST, med långsam inskolning med en TRYGG person. Men den trygga personen finns ju inte kvar längre, hon fick ju sluta.
Dock förstår jag inte besparingen, då skolan fortsätter att betala 25% av hennes lön terminen ut.
Dom betalar dessutom hela lönen för den andra assistenten.
Vem är viktigast? Ja inte fan är det eleverna i alla fall.
TACK så JÄVLA mycket för att vi blev utsatta för det här. Om någon nån gång kunde förstå vilken FRUKTANSVÄRD smärta det innebär att behöva ge sitt barn ett sånt här besked. Och med en så kort varsel.
Är det NÅGON som skulle klara av ett sånt snabbt byte? Tror inte ens ett barn utan autism skulle fixa det.
Skulle du rektorn vilja få besked att nästa vecka ska du byta arbete? Tjoff, bara sådär.
Kanske bäst du förbereder dig.... det kan hända fortare än du är förberedd på. Då kan det vara bra om du hunnit vänja dig vid tanken.
Jag visste att skolan skulle ansöka till en SU-grupp, men fick innan sommarn besked om att det inte fanns några platser till hösten. Varför skulle jag då ta upp det med sonen innan sommarn, och låta han gå hela sommarlovet och ha ångest?
Så då är vi alltså i läget att sonen inte kommer att gå till skolan alls.
TACK SÅ JÄÄÄVLA MYCKET!!!
Gubben i lådan på internet ;)
Ja.. gubben i lådan kan ni väl...
*sjunger* gubben i lådan, va har du för dig, sover du*
tja, eller nåt...
Precis så som det varit här ett bra tag... fast gumman i lådan kanske snarare ;)
Och när gumman i lådan tittar ut, och hittar tillbaks till nätet igen... WIIIOOOOOOW...
Länkarna härunder har jag dock haft några månader i datorn *ser oskyldig ut*
Men ingen vet vad för info som döljer sig bakom länkarna *blink*.
Jag kan inte skryta med att ha hittat dom själv, för då ljuger jag. Men visst är det väl underbart att känna folk lite varstans i landet
Gymnasiechefer i Kina
Meeeer Kina ;)
Sen var det ju nåt om Trollhättan oxå.... men det tar jag annan da....
Snart börjar skolan go vänner. Vill önska er alla en lugn och fridfull hösttermin
natti natt
*sjunger* gubben i lådan, va har du för dig, sover du*
tja, eller nåt...
Precis så som det varit här ett bra tag... fast gumman i lådan kanske snarare ;)
Och när gumman i lådan tittar ut, och hittar tillbaks till nätet igen... WIIIOOOOOOW...
Länkarna härunder har jag dock haft några månader i datorn *ser oskyldig ut*
Men ingen vet vad för info som döljer sig bakom länkarna *blink*.
Jag kan inte skryta med att ha hittat dom själv, för då ljuger jag. Men visst är det väl underbart att känna folk lite varstans i landet
Gymnasiechefer i Kina
Meeeer Kina ;)
Sen var det ju nåt om Trollhättan oxå.... men det tar jag annan da....
Snart börjar skolan go vänner. Vill önska er alla en lugn och fridfull hösttermin
natti natt
svaret till skolinspektionen KLAAAART!!
Äntligen, är jag färdig. Sista svarsdag är i morgon. Jag har mailat mitt svar idag, och åker och lämnar bilagorna i Göteborg i morgon.
Vill inte riskera att dom kommer bort på posten.
Det slutade med 15 sidor svar och 37 bilagor ;) ;)
Nu har dom lite att bita i .... ja, vem som nu har lite att bita i, återstår att se...
Jag hittade ytterligare knepigheter med åtgärdsprogrammen sent igår kväll....
Får man ändra dom från det att föräldern fått kopia tills dess att man skriver på???
Tja.... det är ju inte upp till mig att bedöma det , eller hur ;)
NU ska jag ha semester....
kraaaam till er alla
Vill inte riskera att dom kommer bort på posten.
Det slutade med 15 sidor svar och 37 bilagor ;) ;)
Nu har dom lite att bita i .... ja, vem som nu har lite att bita i, återstår att se...
Jag hittade ytterligare knepigheter med åtgärdsprogrammen sent igår kväll....
Får man ändra dom från det att föräldern fått kopia tills dess att man skriver på???
Tja.... det är ju inte upp till mig att bedöma det , eller hur ;)
NU ska jag ha semester....
kraaaam till er alla
Gräver mig upp från pappershögen....
Kikar in en snabbis bland alla papper, mail och bilagor.
Nu har jag suttit ett par timmar, och har ÄNTLIGEN fått börja skriva på mitt svar till skolinspektionen.
uppe i 8 sidor, och 15 bilagor... och jag kan väl säga som så... jag är INTE färdig *puust*
Det roligaste är nog ändå när man in i mellan hittar uppgifter som strider mot varandra... ja, och då menar jag förstås när en o samma person har skrivit olika saker på olika ställen ;) ;)
Då tjoar jag högt här i mitt lilla rum som jag stängt in mig i. Det är rätt korkat att tjoa sådär, för plötsligt kommer folk farande o undrar hur det står still... och jag VILL INTE BLI AVBRUTEN!!!
Men nu ska jag ge mig för idag, har ju tills på tisdag också på mig. Det lär bli billigare att åka in och lämna papprena i göteborg än att betala porto ;)
Dessutom vill jag inte riskera att dom kommer bort på posten heller.
Fast jag sitter noga och lägger in alla bilagor jag skickar med i en mapp, och märker dom med nummer och namn, så jag har allt noga sparat ;)
Bjuder på en sommarbild där jag ÄNTLIGEN fick ut sonen att bada. Jisses vad han kom igång sen, han har bott i poolen. Även i havet lyckades jag få med honom, ut till en flotte som vi sen va strandsatta på i en timme, i väntan på att en stege skulle sättas dit ;)
gonatti
Nu har jag suttit ett par timmar, och har ÄNTLIGEN fått börja skriva på mitt svar till skolinspektionen.
uppe i 8 sidor, och 15 bilagor... och jag kan väl säga som så... jag är INTE färdig *puust*
Det roligaste är nog ändå när man in i mellan hittar uppgifter som strider mot varandra... ja, och då menar jag förstås när en o samma person har skrivit olika saker på olika ställen ;) ;)
Då tjoar jag högt här i mitt lilla rum som jag stängt in mig i. Det är rätt korkat att tjoa sådär, för plötsligt kommer folk farande o undrar hur det står still... och jag VILL INTE BLI AVBRUTEN!!!
Men nu ska jag ge mig för idag, har ju tills på tisdag också på mig. Det lär bli billigare att åka in och lämna papprena i göteborg än att betala porto ;)
Dessutom vill jag inte riskera att dom kommer bort på posten heller.
Fast jag sitter noga och lägger in alla bilagor jag skickar med i en mapp, och märker dom med nummer och namn, så jag har allt noga sparat ;)
Bjuder på en sommarbild där jag ÄNTLIGEN fick ut sonen att bada. Jisses vad han kom igång sen, han har bott i poolen. Även i havet lyckades jag få med honom, ut till en flotte som vi sen va strandsatta på i en timme, i väntan på att en stege skulle sättas dit ;)
gonatti
anmälan till skolinspektionen.....
Den blev plötsligt väldigt stor.
Anledningen till det är att skolan har skickat med bilagor (självklart för att visa hur duktiga dom är), men som jag blev tvungen att gå igenom.
Efter att ha letat igenom mina papper, kan jag bara konstatera, att mina kopior innehåller andra saker än skolans...
Andra saker så till vida att skolan "glömt" skicka med vissa sidor.
Dom kan ju möjligtvis ha käkats upp av kopieringsmaskinen, man vet ju aldrig, sånt KAN ju hända.
Runt 1-tiden i natt efter många timmars letande (vem har sagt det är en synd att vara envis) hittade jag vad jag sökte i datorn.
Efter en om installation i vintras, så fanns ju inte filerna jag sparat där dom brukar vara.
Meeeen, jag hittade dom till slut.
Nu återstår arbetet med att gå igenom detta.
men det gör jag SÅ gärna.
Det är ju viktigt, det handlar ju ändå om min sons skola och framtid.
Ja, det är ju faktiskt DÄRFÖR jag har anmält ;)
tjaooo
Anledningen till det är att skolan har skickat med bilagor (självklart för att visa hur duktiga dom är), men som jag blev tvungen att gå igenom.
Efter att ha letat igenom mina papper, kan jag bara konstatera, att mina kopior innehåller andra saker än skolans...
Andra saker så till vida att skolan "glömt" skicka med vissa sidor.
Dom kan ju möjligtvis ha käkats upp av kopieringsmaskinen, man vet ju aldrig, sånt KAN ju hända.
Runt 1-tiden i natt efter många timmars letande (vem har sagt det är en synd att vara envis) hittade jag vad jag sökte i datorn.
Efter en om installation i vintras, så fanns ju inte filerna jag sparat där dom brukar vara.
Meeeen, jag hittade dom till slut.
Nu återstår arbetet med att gå igenom detta.
men det gör jag SÅ gärna.
Det är ju viktigt, det handlar ju ändå om min sons skola och framtid.
Ja, det är ju faktiskt DÄRFÖR jag har anmält ;)
tjaooo
skolan svarar skolinspektionen....
Idag kom skolans svar på min anmälan.
Jag är chockad över hur dom bemöter anmälan. Eller dom, det är ju bara en som uttalar sig, Rektor Johan Roos egna ord är tydligen det som gäller i alla lägen.
Ja, det kunde ju gå... kanske... om han höll sig till samma historia hela tiden.
Och den historien torde vara sanningen. Vecklar man in sig i lögner, som man ändrar efter humör och person man talar med, så har man snart vecklat in sig alldeles förfärligt ;)
Jag har 2 veckor på mig att svara, men har ikväll plockat fram dom flesta underlag som ska gå som bilagor i mitt svar tillbaka.
Håhåjaja, det gäller att ha papper på allt, eller vad säger ni ;)
Jag kan verka rörig emellanåt, men jag har allt dokumenterat, och jag hittar det när jag behöver ;)
Jag tycker nog skolan kan se fram emot en nervös sommar, för VAD är det för papper jag har ;)
nä, nu har jag gjort mig förtjänt av vila...
natti natt
Lagen är till för idioter, vi andra lever efter sunt förnuft....
Jag kollade på revyn precis på tv 4, och min överskrift snodde jag fräckt därifrån.
Jag läste i lokaltidningen i onsdags att man klubbade igenom att barn kan få starta i lek och lär tidigare, redan det år dom fyller 5.
Fullständigt idiotiskt, vad har så små barn att göra i skolan???
dom är för små när dom är 6 år oxå egentligen, men vi nickar, accepterar och gör som vi blir tillsagda.
Jag skrev en kommentar till Larry Söder, som röstade emot det förslaget. Min kommentar till honom ser ni härunder:
Va nu inte så negativ, klart du kom först i mål, för att du ju snabbast ;)
Kikar in för att ge dig en eloge för att du röstade emot att sätta barn i skolan det året dom fyller fem. Ditt argument att barn måste få vara barn ÄR ett hållbart argument oavsett vad Maria Andersson säger.
Hon har kanske inte varit på besök i en 0-9 skola, hur ska en 4,5 åring kunna leka och vara barn där? Jag blir mörkrädd över denna utveckling, snart har vi väl avskaffat förskolan helt och sätter barnen i lek- och lär direkt vid 1 års ålder. Oavsett när du börjar i lek- och lär, så sitter du i skolbänken precis som du gör i senare årskurser.
Kan vi se en 4,5 åring sitta på en skolbänk och försöka traggla in siffror och bokstäver? Det är ingen lek, det är ett måste.
Precis som när det blev frivilligt att sätta barn i skolan vid 6 års ålder, som senare blev mer eller mindre obligatoriskt, kommer det säkert oxå att bli med att alla "måste" sätta sina barn i skolan det år dom fyller 5.
Detta kommer leda till att dom barn som redan är hårt pressade av sina föräldrar att bli något, blir ännu mer pressade.
Sorgligt...
Kanske sparar det en slant på förskola.... men vi kanske skulle räkna på vad dessa barn kommer kosta efter grundskolan, när dom "tack vare" kraven kraschar i söndersliten självkänsla, att aldrig ha fått vara den dom är.
Jag förstår verkligen inte hur du orkar och står ut i den positionen du sitter i, det är beundransvärt.
Och jag bidrar ju inte direkt heller till att göra ditt jobb enklare ;)
Men jag hoppas ändå, och tror att du förstår att jag kämpar för mina barn och deras framtid.
Jag skulle aldrig vilja byta med honom, definitivt inte i dessa tider när det ska sparas miljoner på skolan, med en förbaskat massa vansinniga föräldrar hasande i baken.
Kan ändå inte låta bli att fundera?
Kan man göra annorlunda?
GLAD MIDSOMMAR till er alla.
Nu ska jag snusa... ska sälja GT med sonen i morgon ;)
Jag läste i lokaltidningen i onsdags att man klubbade igenom att barn kan få starta i lek och lär tidigare, redan det år dom fyller 5.
Fullständigt idiotiskt, vad har så små barn att göra i skolan???
dom är för små när dom är 6 år oxå egentligen, men vi nickar, accepterar och gör som vi blir tillsagda.
Jag skrev en kommentar till Larry Söder, som röstade emot det förslaget. Min kommentar till honom ser ni härunder:
Va nu inte så negativ, klart du kom först i mål, för att du ju snabbast ;)
Kikar in för att ge dig en eloge för att du röstade emot att sätta barn i skolan det året dom fyller fem. Ditt argument att barn måste få vara barn ÄR ett hållbart argument oavsett vad Maria Andersson säger.
Hon har kanske inte varit på besök i en 0-9 skola, hur ska en 4,5 åring kunna leka och vara barn där? Jag blir mörkrädd över denna utveckling, snart har vi väl avskaffat förskolan helt och sätter barnen i lek- och lär direkt vid 1 års ålder. Oavsett när du börjar i lek- och lär, så sitter du i skolbänken precis som du gör i senare årskurser.
Kan vi se en 4,5 åring sitta på en skolbänk och försöka traggla in siffror och bokstäver? Det är ingen lek, det är ett måste.
Precis som när det blev frivilligt att sätta barn i skolan vid 6 års ålder, som senare blev mer eller mindre obligatoriskt, kommer det säkert oxå att bli med att alla "måste" sätta sina barn i skolan det år dom fyller 5.
Detta kommer leda till att dom barn som redan är hårt pressade av sina föräldrar att bli något, blir ännu mer pressade.
Sorgligt...
Kanske sparar det en slant på förskola.... men vi kanske skulle räkna på vad dessa barn kommer kosta efter grundskolan, när dom "tack vare" kraven kraschar i söndersliten självkänsla, att aldrig ha fått vara den dom är.
Jag förstår verkligen inte hur du orkar och står ut i den positionen du sitter i, det är beundransvärt.
Och jag bidrar ju inte direkt heller till att göra ditt jobb enklare ;)
Men jag hoppas ändå, och tror att du förstår att jag kämpar för mina barn och deras framtid.
Jag skulle aldrig vilja byta med honom, definitivt inte i dessa tider när det ska sparas miljoner på skolan, med en förbaskat massa vansinniga föräldrar hasande i baken.
Kan ändå inte låta bli att fundera?
Kan man göra annorlunda?
GLAD MIDSOMMAR till er alla.
Nu ska jag snusa... ska sälja GT med sonen i morgon ;)
6:e kapitlet i skollagen - ordningsregler
Alla behöver vi uppdatera oss ibland, på vad som gäller. Det vore enklare om dom som är ålagda att följa lagen gjorde det, så slapp vi föräldrar undervisa i detta hela tiden.
Skolans uppdrag är att vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling – inte tvärtom.
6 kap.
Ordningsregler 8 b §
Rektorn ansvarar för att det finns ordningsregler för varje skola. Ordningsreglerna skall utarbetas och följas upp under medverkan av lärare och övrig personal samt företrädare för eleverna och deras vårdnadshavare. (SFS 2006:205)
Jodå, vi får vara med, så långt att vi får skriva på pappret när reglerna är klara.
Det är rektors ansvar att se till att det finns ordningsregler på skolan. Dessa ska vara anpassade efter varje skolas unika behov. Reglerna ska tas fram tillsammans med lärare och övrig personal samt företrädare för eleverna och, i grundskolan och motsvarande skolformer även deras vårdnadshavare. Det är viktigt att ordningsreglerna diskuteras regelbundet och att eleverna är med och formulerar vad som ska gälla på just deras skola och gör reglerna till sina egna. Detta innebär att reglerna inte är en gång för alla givna utan att de återkommande tas upp till diskussion. Det är även viktigt att vårdnadshavarna deltar, eftersom det bland annat underlättar de diskussioner som kan uppkomma om en elev inte följer de uppsatta reglerna.
Just det ja, dom ska vara anpassade efter varje skolas unika behov ;)
Det ska vara konkreta och lättförståliga.
Ordningsreglerna ska återspegla de grundläggande demokratiska värderingar som gäller i skolan och samhället i övrigt och får inte strida mot lag eller annan författning. Utformningen och tillämpningen av ordningsreglerna får inte vara sådana att elever, lärare eller övrig skolpersonal upplever att de blir diskriminerade eller kränkta på grund av dessa. Utformandet och tillämpningen av reglerna ska ske med hänsyn till elevernas självkänsla och integritet.
Konkreta? njeee, lättförståliga, nja knappast för då hade dom ju inte inneburit något problem.
Men det är ju mest spännande, att dom ska följa samhället i stort. På gymnasiet tex, är det någon som bryr sig om keps/mössa/luva då? Vad ger det för signaler, att det då plötsligt är tillåtet? Hur förvirrande är inte det`?
INTE strida mot annan lag eller författning - hmmm, har bestämt för mig att det finns en Diskrimineringslag - men jag har kanske fel?
Dom får inte upplevas diskriminerande eller kränkande - men oj då, det gjorde dom visst...
Det är viktigt att skolans lärare och övrig personal markerar gränserna om en elev bryter mot ordningsreglerna. Personalen på skolan måste ha ett gemensamt förhållningssätt till de situationer då en elev kan tänkas bryta mot dessa. Det är därför viktigt att reglerna diskuteras regelbundet inom lärargruppen. Ur ett elevperspektiv är det viktigt att skolans personal agerar konsekvent då eleverna inte följer ordningsreglerna. Ordningsreglerna ska utvärderas och följas upp av skolans personal tillsammans med eleverna och deras vårdnadshavare.
Gemensamt förhållningssätt?? Men varför då? Det är bättre om all personal tycker olika om saker, det gör det extra förvirrande för eleverna.
Det är viktigt att ordningsreglerna ses över så att de hela tiden återspeglar situationen på skolan.
Genom lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever har kraven på att skolan ska agera om en elev trakasseras skärpts. Klädsel är något som normalt bestäms av eleverna själva. I arbetet med ordningsreglerna kan man diskutera och komma överens om ett gemensamt förhållningssätt till klädsel, som till exempel vad som gäller med en alltför utmanande klädsel som av andra elever kan uppfattas som stötande. Det finns vissa speciella fall då skolledningen behöver fatta beslut om en enskild elevs klädsel.
Ska dom ses över hela tiden? Ja, kanske är det så att tiderna förändras, och vi kanske inte lever på 20-talet längre. Kanske är det så att modet förändras sådär in i mellan. Kanske blir det plötsligt fräckt att visa kalsongerna för omvärlden, men det är väl inte direkt stötande för omgivningen va?
Om klädseln i det enskilda fallet väsentlig skulle försvåra kontakten mellan lärare och elever eller medför särskilda risker vid laborationer eller liknande övningar kan man ha ett förbud mot den klädseln även om den har religiös bakgrund.
Detta kan jämföras med situationen då en elev inte tillåts att bära slöja i skolan. Ett sådant förbud kan inte motiveras av att skolan inte kan fullgöra sitt uppdrag. Ett generellt förbud mot att bära slöja innebär därför att elever som av religiösa skäl bär slöja stängs ute från skolan, vilket strider mot skollagens krav om att skolan ska vara öppen för alla. .
Det där har jag ju påpekat förut juuu. Skolan KAN ju fullgöra sitt uppdrag även om någon har nåt på huvet. Men varför sträva mot en skola för alla, fruktansvärt onödigt. Det är bättre vi trakasserar dom som av olika anledningar avviker. Det ger ju uppenbarligen en hel del tillfredställelse till de som själva lider inombords, och det är ju viktigt att dom får ur sig det ju...
Ja så är det.
Och när man ändå håller på så bryter man lite mot lagar och paragrafer så har man riktigt fått ur sig sitt lidande. Varför göra livet värt att leva för eleverna? Det är ju hemskt onödigt..... tänkte inte på de...
Skolans uppdrag är att vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling – inte tvärtom.
6 kap.
Ordningsregler 8 b §
Rektorn ansvarar för att det finns ordningsregler för varje skola. Ordningsreglerna skall utarbetas och följas upp under medverkan av lärare och övrig personal samt företrädare för eleverna och deras vårdnadshavare. (SFS 2006:205)
Jodå, vi får vara med, så långt att vi får skriva på pappret när reglerna är klara.
Det är rektors ansvar att se till att det finns ordningsregler på skolan. Dessa ska vara anpassade efter varje skolas unika behov. Reglerna ska tas fram tillsammans med lärare och övrig personal samt företrädare för eleverna och, i grundskolan och motsvarande skolformer även deras vårdnadshavare. Det är viktigt att ordningsreglerna diskuteras regelbundet och att eleverna är med och formulerar vad som ska gälla på just deras skola och gör reglerna till sina egna. Detta innebär att reglerna inte är en gång för alla givna utan att de återkommande tas upp till diskussion. Det är även viktigt att vårdnadshavarna deltar, eftersom det bland annat underlättar de diskussioner som kan uppkomma om en elev inte följer de uppsatta reglerna.
Just det ja, dom ska vara anpassade efter varje skolas unika behov ;)
Det ska vara konkreta och lättförståliga.
Ordningsreglerna ska återspegla de grundläggande demokratiska värderingar som gäller i skolan och samhället i övrigt och får inte strida mot lag eller annan författning. Utformningen och tillämpningen av ordningsreglerna får inte vara sådana att elever, lärare eller övrig skolpersonal upplever att de blir diskriminerade eller kränkta på grund av dessa. Utformandet och tillämpningen av reglerna ska ske med hänsyn till elevernas självkänsla och integritet.
Konkreta? njeee, lättförståliga, nja knappast för då hade dom ju inte inneburit något problem.
Men det är ju mest spännande, att dom ska följa samhället i stort. På gymnasiet tex, är det någon som bryr sig om keps/mössa/luva då? Vad ger det för signaler, att det då plötsligt är tillåtet? Hur förvirrande är inte det`?
INTE strida mot annan lag eller författning - hmmm, har bestämt för mig att det finns en Diskrimineringslag - men jag har kanske fel?
Dom får inte upplevas diskriminerande eller kränkande - men oj då, det gjorde dom visst...
Det är viktigt att skolans lärare och övrig personal markerar gränserna om en elev bryter mot ordningsreglerna. Personalen på skolan måste ha ett gemensamt förhållningssätt till de situationer då en elev kan tänkas bryta mot dessa. Det är därför viktigt att reglerna diskuteras regelbundet inom lärargruppen. Ur ett elevperspektiv är det viktigt att skolans personal agerar konsekvent då eleverna inte följer ordningsreglerna. Ordningsreglerna ska utvärderas och följas upp av skolans personal tillsammans med eleverna och deras vårdnadshavare.
Gemensamt förhållningssätt?? Men varför då? Det är bättre om all personal tycker olika om saker, det gör det extra förvirrande för eleverna.
Det är viktigt att ordningsreglerna ses över så att de hela tiden återspeglar situationen på skolan.
Genom lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever har kraven på att skolan ska agera om en elev trakasseras skärpts. Klädsel är något som normalt bestäms av eleverna själva. I arbetet med ordningsreglerna kan man diskutera och komma överens om ett gemensamt förhållningssätt till klädsel, som till exempel vad som gäller med en alltför utmanande klädsel som av andra elever kan uppfattas som stötande. Det finns vissa speciella fall då skolledningen behöver fatta beslut om en enskild elevs klädsel.
Ska dom ses över hela tiden? Ja, kanske är det så att tiderna förändras, och vi kanske inte lever på 20-talet längre. Kanske är det så att modet förändras sådär in i mellan. Kanske blir det plötsligt fräckt att visa kalsongerna för omvärlden, men det är väl inte direkt stötande för omgivningen va?
Om klädseln i det enskilda fallet väsentlig skulle försvåra kontakten mellan lärare och elever eller medför särskilda risker vid laborationer eller liknande övningar kan man ha ett förbud mot den klädseln även om den har religiös bakgrund.
Detta kan jämföras med situationen då en elev inte tillåts att bära slöja i skolan. Ett sådant förbud kan inte motiveras av att skolan inte kan fullgöra sitt uppdrag. Ett generellt förbud mot att bära slöja innebär därför att elever som av religiösa skäl bär slöja stängs ute från skolan, vilket strider mot skollagens krav om att skolan ska vara öppen för alla. .
Det där har jag ju påpekat förut juuu. Skolan KAN ju fullgöra sitt uppdrag även om någon har nåt på huvet. Men varför sträva mot en skola för alla, fruktansvärt onödigt. Det är bättre vi trakasserar dom som av olika anledningar avviker. Det ger ju uppenbarligen en hel del tillfredställelse till de som själva lider inombords, och det är ju viktigt att dom får ur sig det ju...
Ja så är det.
Och när man ändå håller på så bryter man lite mot lagar och paragrafer så har man riktigt fått ur sig sitt lidande. Varför göra livet värt att leva för eleverna? Det är ju hemskt onödigt..... tänkte inte på de...
Läser man 5 min pedagogik på lärarhögskolan??
Det kan omöjligen röra sig om mer.
Idag var det skolavslutning. EN TIMME skulle barnen vara i skolan, sitta i aulan en stund och lyssna på rektorn, för att sedan gå till klassrummet. Det rörde sig slutligen om 50 minuter.
Då kan jag kanske räkna ut att dom tillbringade ca 20-30 min i aulan kanske.
På sista skoldagen, under den lilla stunden, bestämmer man sig för att göra ett jättebra avslut på denna terminen för sonen. *NOOT*
Han blir påhoppad i aulan, och blir ombedd att ta av sig luvan.
Han svarar, jag gör det sen.
TA AV dig luvan.
Varför???
För vi är i en fin aula nu.......
eeeh....
Sonen svarar: Vadå fin aula, jag tycker inte den är fin...
Men allvarligt talat, VAD är det för förklaring???
Sen när tar vi av oss på huvet för att vi är i ett fint rum???
Som om jag skulle säga till barnen, att ta av sig strumporna, för det är så fint hemma?!?!?!
För det första, var det en förklaring som han inte förstod. För HAN tycker inte att aulan är fin, vilket han är i sin fulla rätt att tycka. Sen var det en fullständigt ologisk förklaring.
Jag tror säkert sonen svarade väldigt otrevligt, det betvivlar jag inte ett ögonblick.
Men vad förväntar man sig för reaktion när man gör såhär??
När man gör det så obegripligt för ett barn att förstå, så reagerar barnet med frustration, och blir obstinat, och svarar därför med samma mynt.
Det är väl bara att som vuxen gå till sig själv, hur man själv skulle reagera. Svårare än så är det inte.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det blir liksom så mycket enklare då.
Men kunde man inte låta det vara denna sista dag? Var det nödvändigt att göra en stor affär av detta nu?
Besynnerligt att man väljer det, när de tidigare händelserna med luvan finns med som komplettering i anmälan.
Nu blev det ju ytterligare en händelse till protokollet. Så onödigt.
Dessutom var det skolinspektionen själva som ringde mig och ville ha uppgifter om luvan, för det reagerade dom starkt på. Det var ingenting jag hade tagit upp från början. Det bad dom om efter att jag hade ett samtal dom, och då kom det upp med luvan.
Men något jag funderar på är om det hade kommit en order uppifrån (läs rektorn) att lärarn skulle säga till om luvan.
För jag känner inte riktigt igen den pedagogen i det sättet som hon bemötte sonen på.
Men oavsett, var det onödigt, att låta sonen få ett sånt avslut inför sommarn.
Vad tror ni att det föder hos min son??
Agressioner, frustration, ilska, besvikelse osv osv osv.....
Ring fan inte hem till mig, när sonen hittat på något och tagit ut sin frustration i skolan.
Det här problemet är helt och hållet skolans. Kom ihåg det.
Och är det nu så, att ni är förbannade för den här anmälan. Så är ni varmt välkomna att ta kontakt med mig direkt, istället för att ta ut det på sonen.
Fruktansvärt oproffissionellt och opedagogiskt.
Man häpnar!!!
Idag var det skolavslutning. EN TIMME skulle barnen vara i skolan, sitta i aulan en stund och lyssna på rektorn, för att sedan gå till klassrummet. Det rörde sig slutligen om 50 minuter.
Då kan jag kanske räkna ut att dom tillbringade ca 20-30 min i aulan kanske.
På sista skoldagen, under den lilla stunden, bestämmer man sig för att göra ett jättebra avslut på denna terminen för sonen. *NOOT*
Han blir påhoppad i aulan, och blir ombedd att ta av sig luvan.
Han svarar, jag gör det sen.
TA AV dig luvan.
Varför???
För vi är i en fin aula nu.......
eeeh....
Sonen svarar: Vadå fin aula, jag tycker inte den är fin...
Men allvarligt talat, VAD är det för förklaring???
Sen när tar vi av oss på huvet för att vi är i ett fint rum???
Som om jag skulle säga till barnen, att ta av sig strumporna, för det är så fint hemma?!?!?!
För det första, var det en förklaring som han inte förstod. För HAN tycker inte att aulan är fin, vilket han är i sin fulla rätt att tycka. Sen var det en fullständigt ologisk förklaring.
Jag tror säkert sonen svarade väldigt otrevligt, det betvivlar jag inte ett ögonblick.
Men vad förväntar man sig för reaktion när man gör såhär??
När man gör det så obegripligt för ett barn att förstå, så reagerar barnet med frustration, och blir obstinat, och svarar därför med samma mynt.
Det är väl bara att som vuxen gå till sig själv, hur man själv skulle reagera. Svårare än så är det inte.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det blir liksom så mycket enklare då.
Men kunde man inte låta det vara denna sista dag? Var det nödvändigt att göra en stor affär av detta nu?
Besynnerligt att man väljer det, när de tidigare händelserna med luvan finns med som komplettering i anmälan.
Nu blev det ju ytterligare en händelse till protokollet. Så onödigt.
Dessutom var det skolinspektionen själva som ringde mig och ville ha uppgifter om luvan, för det reagerade dom starkt på. Det var ingenting jag hade tagit upp från början. Det bad dom om efter att jag hade ett samtal dom, och då kom det upp med luvan.
Men något jag funderar på är om det hade kommit en order uppifrån (läs rektorn) att lärarn skulle säga till om luvan.
För jag känner inte riktigt igen den pedagogen i det sättet som hon bemötte sonen på.
Men oavsett, var det onödigt, att låta sonen få ett sånt avslut inför sommarn.
Vad tror ni att det föder hos min son??
Agressioner, frustration, ilska, besvikelse osv osv osv.....
Ring fan inte hem till mig, när sonen hittat på något och tagit ut sin frustration i skolan.
Det här problemet är helt och hållet skolans. Kom ihåg det.
Och är det nu så, att ni är förbannade för den här anmälan. Så är ni varmt välkomna att ta kontakt med mig direkt, istället för att ta ut det på sonen.
Fruktansvärt oproffissionellt och opedagogiskt.
Man häpnar!!!
Rätt bemötande ger trygga barn, fel bemötande får konsekvenser
På onsdag är det skolavslutning.
Idag var de elever som kommer upp i sexan på besök i skolan.
Det firas med att kasta vattenfyllda plastpåsar på dom.
Sonen sa i morse att en klasskamrat skulle ha med sig ballonger. Jag gjorde NOGA klart för honom att jag INTE vill höra talas om att han kastar vatten på de nya eleverna.
Jag visste dock redan då, att han inte skulle komma ihåg det om han hamnade i den situationen med flera som hetsade varandra.
Det har varit en del händelser under våren. Oönskade beteenden föds som en konsekvens av nåt annat.
Jag försvarar inte min sons beteende, självklart inte. Men det är en förklaring och en konsekvens på den otrygghet och osäkerhet han känt under lång tid.
Ingen bryr sig ju om honom, så varför skulle han bry sig om någon annan då?
Jag säger som en bekant till mig brukar säga ;) Det är skolan som äger problemet, inte föräldrarna eller barnen.
Ändå är det barnet i första hand som får ta smällarna, och får bannor och skuld.
Det är sorgligt.
Än sorgligare är att sonens rektor inte ringer själv, det överlämnades till den andre rektorn. Likaså samtalet med sonen överlämnades till den andre rektorn. Men både jag och sonen var tacksamma för det, för han går ju att prata med.
Sonen sa, att han är jättebra, och förklarar på ett lugnt sätt. Och det stämmer det gör han.
Man skulle ju tänka sig att kommunikationen borde starta någon gång, för finns ingen kommunikation kan man aldrig komma fram till bra lösningar alls.
Men vi fortsätter som vi börjat, ingen kommunikation, inget samspel.
sonen har även slängt vattenpåsar efter rektorn, ja sin egen då.
Dock träffade han visst inte....
Väntar med spänning på vad skola/kommun svarar på skolinspektionens frågor....
natti natti...
Idag var de elever som kommer upp i sexan på besök i skolan.
Det firas med att kasta vattenfyllda plastpåsar på dom.
Sonen sa i morse att en klasskamrat skulle ha med sig ballonger. Jag gjorde NOGA klart för honom att jag INTE vill höra talas om att han kastar vatten på de nya eleverna.
Jag visste dock redan då, att han inte skulle komma ihåg det om han hamnade i den situationen med flera som hetsade varandra.
Det har varit en del händelser under våren. Oönskade beteenden föds som en konsekvens av nåt annat.
Jag försvarar inte min sons beteende, självklart inte. Men det är en förklaring och en konsekvens på den otrygghet och osäkerhet han känt under lång tid.
Ingen bryr sig ju om honom, så varför skulle han bry sig om någon annan då?
Jag säger som en bekant till mig brukar säga ;) Det är skolan som äger problemet, inte föräldrarna eller barnen.
Ändå är det barnet i första hand som får ta smällarna, och får bannor och skuld.
Det är sorgligt.
Än sorgligare är att sonens rektor inte ringer själv, det överlämnades till den andre rektorn. Likaså samtalet med sonen överlämnades till den andre rektorn. Men både jag och sonen var tacksamma för det, för han går ju att prata med.
Sonen sa, att han är jättebra, och förklarar på ett lugnt sätt. Och det stämmer det gör han.
Man skulle ju tänka sig att kommunikationen borde starta någon gång, för finns ingen kommunikation kan man aldrig komma fram till bra lösningar alls.
Men vi fortsätter som vi börjat, ingen kommunikation, inget samspel.
sonen har även slängt vattenpåsar efter rektorn, ja sin egen då.
Dock träffade han visst inte....
Väntar med spänning på vad skola/kommun svarar på skolinspektionens frågor....
natti natti...
Brev till Dr Phil....
I en kommentar på ett tidigare inlägg så skrev nåt tantskrälle, eller vad hon nu kallade sig att Dr Phil vore något att kontakta, om han funnits i Sverige. Nu gör han ju inte det, men som sagt vad hindrar mig från att kontakta honom ändå???
Absolut ingenting, så det gjorde jag väl ;)
Och om nu någon skulle tvivla en endaste sekund på att jag verkligen skrev till Dr Phil... sluta med det, för det gjorde jag ;)
Ni känner väl mig ... mohahahaha
Här är mitt brev ;) på knagglig engelska endast inhämtad från 9 års grundskola... men what the heck ;).... man får väl ha lite fantasi ;)
Hello.
Right now, I had wished that you had a talk show in Sweden. But as you do not have that, I choose to write anyway.
I have four children, two of them have a diagnos. My youngest son, soon 15 years old have diagnosis of autism, ADHD, OCD and dyslexia.
He is in great need of a good assistant in the school he can feel comfortable with. How does it work in the U.S. for these children? Now, they want to replace my son's assistant, because they need to save money.
The assistants who worked more years in municipality will take over, and my son has been offered an assistant who is not competent to help my son.
My son is underweight, refuses to eat at school because of his severe coercion, which is primarily concerned with bacteria. His compulsion became worse when he learned that his current assistant not may remain in the autumn.
He has been home from school for the last 3 weeks, when he refuses to meet with the new assistant.
I have fought, make a war to retain the current assistant. But the Principal does not want to listen, because he does not like the current assistant and want her to stop at the school.
My son love his own assistant, and think she is the best.
I am amazed at how a school can kick away the legs of a child, only for their own profit's sake.
I wish often that I lived in the U.S., so I could sue the State for their treatment of my child.
But in the small country of sufficient, Sweden, there are no laws that protect children. Here are the only laws that protect the rulers, the only laws.
Do you know if there are an equally good, and a strong program in Sweden that may highlight the situation of children in Sweden? Or, there may be an interest for you, Dr. Phil to have a program in the U.S. on these children's situation in Sweden?
There is still a lot of people around the world who look at your program, so I imagine that it is of great interest to many.
Sincerely, M-A
japp...booorn in the USA.... yeeeaaah ,) ;)
Absolut ingenting, så det gjorde jag väl ;)
Och om nu någon skulle tvivla en endaste sekund på att jag verkligen skrev till Dr Phil... sluta med det, för det gjorde jag ;)
Ni känner väl mig ... mohahahaha
Här är mitt brev ;) på knagglig engelska endast inhämtad från 9 års grundskola... men what the heck ;).... man får väl ha lite fantasi ;)
Hello.
Right now, I had wished that you had a talk show in Sweden. But as you do not have that, I choose to write anyway.
I have four children, two of them have a diagnos. My youngest son, soon 15 years old have diagnosis of autism, ADHD, OCD and dyslexia.
He is in great need of a good assistant in the school he can feel comfortable with. How does it work in the U.S. for these children? Now, they want to replace my son's assistant, because they need to save money.
The assistants who worked more years in municipality will take over, and my son has been offered an assistant who is not competent to help my son.
My son is underweight, refuses to eat at school because of his severe coercion, which is primarily concerned with bacteria. His compulsion became worse when he learned that his current assistant not may remain in the autumn.
He has been home from school for the last 3 weeks, when he refuses to meet with the new assistant.
I have fought, make a war to retain the current assistant. But the Principal does not want to listen, because he does not like the current assistant and want her to stop at the school.
My son love his own assistant, and think she is the best.
I am amazed at how a school can kick away the legs of a child, only for their own profit's sake.
I wish often that I lived in the U.S., so I could sue the State for their treatment of my child.
But in the small country of sufficient, Sweden, there are no laws that protect children. Here are the only laws that protect the rulers, the only laws.
Do you know if there are an equally good, and a strong program in Sweden that may highlight the situation of children in Sweden? Or, there may be an interest for you, Dr. Phil to have a program in the U.S. on these children's situation in Sweden?
There is still a lot of people around the world who look at your program, so I imagine that it is of great interest to many.
Sincerely, M-A
japp...booorn in the USA.... yeeeaaah ,) ;)
Läser ni mail VARJE dag???
Det gör faktiskt inte jag, fast man skulle kunna tro nåt annat.
Såg ett mail för en stund sen, från skolan då det är bestämt att jag ska ta sonen för en överlämningsträff i morgon 10.20
Men jag kan inte den tiden. Om nu nån trodde att jag sitter hemma och pillar mig i naveln, käkar praliner, och kollar på såpor, typ dr Phil, så trodde dom fel.
Jag är uppbokad på måndagar den tiden. Varför kom ingen på tanken att fråga mig om jag kunde den tiden? Eller räknar man kallt med att jag bara ska stå i givakt när det behagar andra?
Tja.... räkna på det... jag räknar mina minuter efter mitt schema. Men hade någon frågat mig, hade jag kanske kunnat boka om lite i schemat. Men jag behöver förbereda mig också, jag klarar inte av att ändra i mitt schema med hur kort varsel som helst.
Jag kan inte ändra om det jag har inbokat i morgon, så sonen får åka till skolan som vanligt.
Jag hoppas att skolan hinner meddela övriga berörda så dom inte åker i onödan till det tänkta mötet ....
nu ska jag sova tänkte jag ;9
Såg ett mail för en stund sen, från skolan då det är bestämt att jag ska ta sonen för en överlämningsträff i morgon 10.20
Men jag kan inte den tiden. Om nu nån trodde att jag sitter hemma och pillar mig i naveln, käkar praliner, och kollar på såpor, typ dr Phil, så trodde dom fel.
Jag är uppbokad på måndagar den tiden. Varför kom ingen på tanken att fråga mig om jag kunde den tiden? Eller räknar man kallt med att jag bara ska stå i givakt när det behagar andra?
Tja.... räkna på det... jag räknar mina minuter efter mitt schema. Men hade någon frågat mig, hade jag kanske kunnat boka om lite i schemat. Men jag behöver förbereda mig också, jag klarar inte av att ändra i mitt schema med hur kort varsel som helst.
Jag kan inte ändra om det jag har inbokat i morgon, så sonen får åka till skolan som vanligt.
Jag hoppas att skolan hinner meddela övriga berörda så dom inte åker i onödan till det tänkta mötet ....
nu ska jag sova tänkte jag ;9
