De va i alla fall nån som lyssnade på mig.....
"de va i alla fall nån som lyssnade på mig"
En stor lättnad för honom, men samtidigt så fruktansvärt tragiskt.
Ska man behöva åka flera mil för att få någon att lyssna?
Jag har denna helgen sorgligt nog insett, att det inte räcker hela vägen att jag som förälder lyssnat, och agerat.
Klart att det räcker långt, men just den meningen "de va i alla fall nån som lyssnade på mig"... fick mig att inse att denna "nån" måste vara någon annan.
Mötet med BO stärkte honom otroligt mycket. Det syntes på hela ungen efteråt. Han var LÄTTAD, glad, upprymd. Jag kan inte med ord beskriva vad detta betydde för honom.
Han tömde ur sig allt, från tidiga skolår fram tills nu. Han har berättat lite om vad han sagt. Det var ju inte direkt så att BO tyckte det var en rolig berättelse. Men finns det egentligen några roliga berättelser om elever med funktionshinder i skolan???
Hans humör har varit på topp i helgen, även om vi bägge varit enormt trötta. Han har pratat massor om precis allting, och för en gångs skull inte bara om dataspel, utan om människor, livet, viktiga saker.
Vi har haft det sååå mysigt, igår var vi på Gröna Lund och på kvällen åt vi middag hos min kusin. Idag bär det hemåt igen, mot nya skolutmaningar ;)
Men nu går han rak i ryggen min pojk, BO har ju berättat för honom hur skolan bryter mot lagen i många avseenden. Det har ju jag redan berättat som sagt, men det räcker ju inte ända fram....
I fredags förresten så hamnade vi mitt i en folksamling, och kom varken fram eller tillbaka. Vi var på väg till livrustkammaren i slottet.
Men där stod vi, och allihop hade kameran beredd. Men shit tänkte jag, bäst jag tar fram min också, här händer det nog nåt snart.
Och visst det gjorde de ju. Fast sonen fortfarande inte kan fatta vad det var för märkvärdigt med det, som o kolla på tv faktiskt ;) Ändå tryckte han sig in framför mig, för o få se ordentligt ;)
"Oooooooh it´s the KING"!!!
Och det var JAG som tog kortet, alldeles själv *mallig*Även om sonen tycker att det inte är nåt märkvärdigare än o se honom på tv, så tror jag ändå nånstans att detta var en liten höjdpunkt ;)
Nu får jag börja fundera på bussar och packning, så vi inte missar planet hem ;)
:-D. KRAM
Låter som ni har haft en härlig weekend och egentid tillsammans bara du och han - är nog så viktigt!
Och att sonen har velat prata, berätta och att bli bekräftad och lyssnad till. Mötet med BO verkar ha stärkt honom otroligt mycket och vad bra att du hakade på när chansen till samtal med BO gavs - jag misstänkte att du skulle nappa på det!
Ha en skön resa hem!
Japp...på väg hem är vi nu. Hem till en vanlig skolvecka..japp...
Men vi har fått kontakt med skolläkaren som nu begärt hjälp från en specialpedagog som är "expert" på neurospykiatriska funktionshinder, hon ska läsa igenom sonens papper , besöka skolan och sedan göra en bedöming kring vilket stöd skolan SKA ge sonen. Hon ska också handleda skolan så de får mer kunskap.
Hoppas kan man ju att detta "fixar biffen"... men du vet... hoppet är en sak,verkligheten en annan.
Jag förstår att din son mår bra av att blivit lyssnad på.... tänk att det skulle behövas BO besök för det...
Hoppas detta nu ger er massor tillsammans med skolinspektionens kommande åtgärder.
Kram
Du är fantastisk Maryanne, som orkar kämpa och stå på dig, för era rättigheter. Hoppas verkligen detta sätter "lite" fart på skolorna...
Vilken upplevelse! Lycka till på hemresan!
Vilket lyft för sonen !!!
Du är fantastisk Majsan, som orkar kämpa och stå på dig, för era rättigheter. Hoppas verkligen detta sätter "lite" fart på skolorna...
har "gjort om" en kommentar, där mitt "riktiga namn" uppgavs ;) Jag tror jag vet vem som skrivit den. Jag drar dig i örat vid tillfälle....
Jodå Fredetta, klart jag nappar på sånt. TACK för det!!! Det var tack vare dig vi fick den möjligheten, förstår du det??? Utan din insats hade vi inget vetat ;)
Jayne, jag svarar inne hos dig ;)
Jag sitter här och följer allt via bloggen och genom Sara och JUBLAR åt allt du gör! Är du medveten om att du banar vägen för en hel generation? Är du medveten om hur fantastisk du är?! Som sagt; jag jublar!
