Mötet med barnombudsmannen 11/9 2009
Men nu var det ju barnombudsmannen vi skulle till, och han vill ju lyssna till barnens röst ;)
Och det var ju faktiskt också den främsta anledningen till att jag var så envis med att få en tid till honom när vi väl fick chansen.
Att min son ÄNTLIGEN skulle få berätta om sin skoltid, och att någon skulle lyssna på HONOM.
Så jag fick snopet sitta på utsidan… trum trum .. tadam tadam…. Damp damp….
Hrmm nåja…
På ett sätt var det nog bäst så, för då fick sonen släppa allt. Han berättade för mig för en stund sen att han kände ”oooj, hur ska detta gå nu, ska jag in själv”
Ja, jag var ju inte direkt beredd på det, så därför hade jag ju inte någon möjlighet att förbereda honom på det.
Säkerligen finns det dom som läser här som tänker , YEEES, han kan ju inte få fram någonting, så nu kan vi vara lugna. Ledsen att göra er besvikna ;) Han kan långt mycket mer än vi nånsin kan ana …
Han satt därinne i 55 minuter, tiden var avsatt till en timme. Det var STARKT jobbat av honom, att orka så länge.
MEEEN, det gav morsan HELA 5 minuter att få säga ALLT det jag hade skrivit upp. Ja, med för mycke energi så är det faktiskt fullt möjligt ;) ;) ;)
När dom kom ut från rummet så var både barnombudsmannen och hon som skrev anteckningar rätt så sammanbitna. Han sa att det finns mycket vi behöver tänka om på i hans berättelse, han har berättat en hel del.
YEEEEES”!! Han jobbade bra därinne.
Sonen berättade för mig att det var en massa saker dom tyckte var jättekonstiga, som skolan gjort. Sonen hade också fått veta om alla lagbrott skolan gjort. Det har ju iof jag redan berättat, men när barnombudsmannen talade om det, så förstod han nog allvaret.
Ja, och mina 5 minuter då ;)
Jag fick ju prioritera. Jag sa, att vi kan ha hur mycket lagar och paragrafer som helst, men dom är verkningslösa så länge skolorna har fel förhållningssätt och bemötande mot elever med funktionshinder. Och rätt förhållningssätt och bemötande kan endast fås genom kunskap och utbildning.
Jag föreslog att det i lagen borde stå att personalen SKA ha utbildning på dom funktionshinder dom möter, likväl som det är LAG på att ha behöriga lärare!!!!!!
Och inte ens det lever skolorna idag upp till, att ha behöriga lärare. Det vet vi ju….
Jag berättade att jag hade ett ärende hos skolinspektionen, och då tändes gnistan i ögonen hos barnombudsmannen. Du kan få dom papprena om du vill läsa sa jag, och jag behöver nog inte berätta att han GÄRNA ville läsa mer, för att få hela bilden.
Jag frågade om han ville ha beslutet när det kom, och det ville han ÄNNU mer gärna ;)
Så jag fick hans direktmail, så jag kan skicka dom sen. Och det är ju bra, för det finns ju mer jag skulle vilja få fram. Så det tänker jag skicka.
Och tänk, vi kom ÄNDA från Kungsbacka. Dom hade frågat sonen, om vi kom till stockholm ENDAST för detta mötet. Och han svarade ärligt, JA, det gjorde vi.
Dom frågade mig också efteråt om det var så, och jag svarade likadant. ”då måste det varit enormt viktigt för er”
JA, det var enormt viktigt för oss, men framförallt för sonen. Jag ska inte säga att han är flera kilo lättare efter detta, som man brukar säga när man är lättad, för han är ju så liten. Men han är ändå flera kilo lättare, på ett annat sätt. En tyngd som han burit på, är som bortblåst. Han har fått upprättelse. Barnombudsmannen kommer att ta med hans historia rätt in i regeringen. Då lättar man från marken ;)
Och det märks på honom kan jag säga.
Han har berättat massor för mig i eftermiddag om mötet som jag just nu inte kan återberätta, och själv är han för trött för att komma ihåg. Jag gör ett nytt försök i morgon förmiddag, innan vi invaderar Gröna Lund ;)
Han VILL gärna berätta, han är GLAD. Sen har det också bidragit till att han berättat en hel del annat för mig, som JAG då kanske inte är lika glad för *muttrar*… Men å andra sidan, allt som barnen berättar får man faktiskt vara glad för, även om man inte blir direkt lycklig över vetskapen egentligen. Men man kan ju ändå ha en dialog, även om man inte direkt gillar det man får höra.
Jag nöjer mig för idag. Nu ska jag kolla tv med sonen innan vi stupar i säng. Det har varit en lång dag, och jag är DÖDSTRÖTT, och han med vill jag lova.
Det hände mer grejer efter mötet med BO.. .som tex det här: OOooooh it´s the KING!!!!...
Just det….. mer om det i morgon, med bilder och allt ;)
Tänk att det fanns bredband här, i min snälla moster´s lägenhet ;)
Här är min MODIGA kille med Fredrik Malmberg, BO
Natti på er alla ;)
kraaaam
Åh vad jag sitter här och myser:-D. Gött vilken upprättelse inte bara för honom utan även för många andra. Han har varit ambassadör idag på att han fått upprättelse själv.
Åh..Vad härligt att läsa det du skriver. Hoppas, hoppas att många, många fler får ta del av det här.
Kram
Det går rysningar genom kroppen! Underbart!
Hoppas verkligen att det kommer något bra ut av detta.
Många kramar till er!
Men herregud han har ju LUVA på sig på bilden???
Ville beo verkligen träffa honom då?
Det är ju upprörande, då kanske skolan har missuppfattat det här med huvudbonad iaf...
Skoja bara, ärligt talat, vilken kille du har som fixade detta så bra!!!
Kanonbra jobbat!!!
Kan vi inte göra en gemensam luvaktion? Alla mammor till dessa barn går runt med luva under en bestämd timme en bestämd datum. Den timmen tillägnar vi majsans son:-D.Det kan väl vara något? Shit vilken uppmärksamhet det skulle fått:-D
Härligt att läsa att deet blev så lyckat !!!
Ryser i hela kroppen av att läsa :) Vilken toppenkille du har och vilken otrolig känsla det måste ha varit för honom!
Hoppas nu verkligen detta leder till något positivt, både för Er samt för alla andra elever som har det så här!
Ni är bäst!!!
