Anmälan till skolinspektionen
Efter ungefär en månad fick jag tillbaks svar från skolinspektionen då skolan hade kommenterat min anmälan.
Jag fick då två veckor på mig, att ge synpunkter på skolans svar.
Jag skrev 11 sidor, och la till 37 bilagor.
Jag åkte själv in till Göteborg den 7 juli 2009, och fick efter MYCKET om och men kontakt ner vid porten så jag kunde komma in. Och det var INTE skolinspektionen som släppte in mig. Det fanns endast en person där, som tog emot mitt smockfulla kuvert, som inte gick att stänga.
Anledningen till att jag inte skickade det på posten var att jag inte ville riskera att det kom bort på vägen.
I onsdags låg det ett kuvert från skolinspektionen i lådan. FATTAR ni hur spännande det var att öppna det????
Mitt illtjut, var lika mycket av besvikelse, som av glädje.
Jag trodde det var ett beslut. Men när jag läst en stund, och fattat att det är LÅNGT ifrån ett beslut, så blev jag ÖVERLYCKLIG!!!...
Det är långt ifrån ett beslut. Brevet jag fick var en kopia på det dom skickat till huvudmannen, alltså kommunen.
Eftersom jag vet att det inte nått fram till skolan ännu, tänker jag inte skriva något mer om innehållet. Det har dessutom heller inte nått fram till alla berörda i nämnden. Ni vet det tar ju sin tid innan allt är diariefört, och etc etc etc....
Men så fort jag vet att det nått fram till skolan, så kommer jag att lägga ut vad som stod i brevet ;)
Ja.... jag vet ju att skolan läser här, och jag vill ju inte riskera att dom hinner förbereda sig ALLT för mycket inför skolinspektionens besök om två veckor ;)
Hur dom nu skulle hinna lösa det som skolinspektionen vill ha svar på, inom två veckor..... om dom nu nånsin kan göra det....
Jag är hemskt ledsen.... (eller inte) Men brevet är en bekräftelse på, att det inte är JAG som har fel.
Jag återkommer ;) ;) smiiiiile
Jag är inte ute efter att jävlas, jag är bara ute efter att rädda min son.... vad är fel med det??
Rektorn kanske kan svara på det... eftersom du läser här??
Är det på fredag du dyker upp i Stockholm? Har du lyckats ordna med övernattning än? Bålsta ligger ju en timme bort, men slå en pling om det kniper, för någon extra liggplats kan vi ordna om vi inte är sjuka. Jag har samma mobilnummer som tidigare.
Kram
YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES
HEJAAAAAAAAAAA HEJJJAAAAAAAAA
Längtar efter att få läsa svaret.
:-D
Det är viktigt det du skriver Majsan, att du inte är ute för att jävlas utan för att rädda din son.
Ja, vi är säkert lite besvärligare än föräldrar till "vanliga" barn. Men vi är inte besvärliga bara för att kritisera och jävlas, vilket vissa skolor tycks tro.
Vi engagerar oss för att våra barn ska få en dräglig tillvaro i skolan, något som borde vara självklart för alla.
Och en anmälan är ingenting man gör i första taget, det gör man när det ingenting annat har hjälp och man stångat pannan blodig för att få skolan att lyssna.
Så jag undrar hur skolan tänker... vad tror ni händer med de npf-barn som inte har föräldrar som inte har möjlighet att kämpa som tigrar för sina barn?
Hur många av dem klarar sig?
Så trots att skolan upplever det som att vi kritiserar, jävlas och är besvärliga... vad har vi egentligen för val? Det är våra barn det handlar om.
http://www.skolinspektionen.se/sv/Kvalitetsgranskning/Skolinspektionen-granskar-kvaliteten/Skolsituationen-for-elever-med-funktionsnedsattning/
Tack för den länken dampmamma skall ta ner den till skolan där jag städar. Där finns kanske inte så mycket organisation och struktur precis men från tiden när min son gick där så vet jag att det finns mycket stort hjärta och engagemang för våra barn:-D inte minst från rektorerna.
