det kom ett mail...
det fick mina ögon att tåras..... men det fick oxå tigern i mig att vakna.... IGEN....
min äldste gör sina nationella prov nu, i nionde årskursen...
i tisdags var det svenska, läsförståelse.... svenska som han var farligt nära att stupa på VT-07...
Han skrev MVG på provet i Tisdags....
Han fick göra sitt prov i ett särskilt rum, i liten grupp och på dator då hans skrivsvårigheter gör det omöjligt för honom annars...
Mailet från lärarn utstrålade stolthet och glädje för min son som hämtat igen så mycket, tack vare att han fått den "lilla" extra hjälpen.
En annan lärare hade stött på honom i veckan och imponerats av den energi och målmedvetenhet han utstrålade, till motsats från förra läsåret, då han inte orkade någonting...
Smolket i bägarn, som fick min tiger att vakna, var att han blev anklagad för fusk pga resultatet..
Hans MVG förvånar mig inte ett dugg, egentligen, för den kapaciteten har han. Han har förutsättningar för MVG rakt igenom egentligen om han blir lyssnad på, och får lite extra stöd....
Men lyssna på denna mening...
"några av klasskamraterna undrade varför han fick skriva provet i G-O när han fick så bra resultat!"
Lärarn fick bita ifrån med att svårigheter med att skriva för hand absolut inte har något att göra med hur man fungerar i huvudet..
Vidare tycker läraren att det är tråkigt att eleverna har denna attityden..
Men vem har skapat den attityden då?
Varför tror eleverna att dom som sitter i G-O är mindre smarta???
Varför reagerar dom som dom gjorde när en elev plötsligt får MVG??
Är det kanske så, att det är lärarna som skapat detta?
Dom flesta elever som får extra stöd i detta rummet har det jättesvårt..... men är det då jämställt med att vara dum i huvet??
För är det inte precis det det handlar om här, en elev får plötsligt MVG.... då måste han ha fuskat, för man får inte MVG om man får sitta i det rummet.....?
Jag är glad att jag krävde att min son skulle få möjlighet till lugnare miljö vid provskrivningar i tid... för hade det dröjt så hade han gett fanken i vilket... precis som dom andra barnen som sitter där....
Jag vågar påstå att många av dom barnen har förmågor långt över vår förståelse.... tragiskt nog, har varken deras föräldrar eller pedagoger förstått det än... om dom nånsin gör de...
Sånt där väcker min tiger inom mig..... vilket slöseri med människors förmågor..
Jag är dock OERHÖRT glad och lycklig för min son´s skull... äntligen får han plats att komma fram med hela sin förmåga och kapacitet....
Jag visste det hela tiden.... att han befann sig på den nivån....
VARFÖR ska det då vara så svårt för skolorna att lyssna på föräldrarnas vetskap om sina barn??
Eller är det på fullt allvar så, att alla föräldrar tror mer om sina barn än dom förmår??
Vad tror ni andra?
Tror vi mer om våra barn än dom förmår?
världens bästa assistent..
det har vi fått....
Utan tvekan...
Hon borde ha dubbel lön för det jobbet hon gör...
Hon är inte bara en ovärdelig tillgång för min son, utan för hela lärarlaget, som plötsligt blivit tvungna att se på lärande med nya ögon ;).... sen att det inte uppskattas av alla, ja det är ju deras problem *s*
Utvecklingssamtalet i Måndags gick över förväntan.... 1½ satt vi, (och sonen fick spader efter 15 min.. haha)
Vi upprättade ett åtgärdsprogram, och jag blev imponerad för det var första gången som jag kände att det här ska vi JOBBA efter, och jag kände att det också kommer att följas...
Mot bakgrund av den informationen dom fått av sonen från tidigare skolor så har det gått FANTASTISKT bra...
Den infon dom har fått av honom..... känner dom inte igen hos sonen....
Han bedömdes inte nå målen för särskolans läroplan i kärnämnena.... han är redan godkänd i ett av dom..
efter 2 månader!!!!!?!?!
Hur är det då möjligt?
JO, för man har använt sig av undantagsreglerna.... han kan inte skriva sina redovisningar, han kan inte läsa långa texter, men han kan PRATA.....
Han kan sitta och prata oavbrutet i 10 minuter inför hela klassen och redovisa ett arbete han gjort, eller recensera en film han sett.... och dom häpnar över hur detaljerat och ingående han gör sina redovisningar....
Han har inte lärt sig vissa grunder som man lär sig i 1:an... men kunskapsmässigt ligger han i nivå med 6:ans läroplan...
ÄNTLIGEN har han fått hjälp av någon som ser detta, som ser HONOM och hans förmågor...
Ni kan ju bara ana hur detta lyfter honom, och ni kan ju bara ana vilken bekräftelse detta är för mig, att jag hade rätt om honom hela tiden... (och varför skulle jag inte ha det, han är ju mitt barn, jag känner ju honom bäst)
Jag är så glaaaad att jag var stark nog att hålla ut och kämpa vidare... hur skulle det annars gått för honom?
Efter sportlovet ändrar vi lite i hans schema, flyttar om och drar bort.
Vi tar tillfälligt bort slöjden då det inte funkar alls just nu, och lägger istället fokus på dom ämnen han behöver mycket hjälp i..
Bilden ville dom också ta bort, men jag ville vänta lite. Han är enormt duktigt på att rita.... varför visar han inte det då? Något är fel...
Dom börjar med lite omplaceringar på bilden så får vi se vad det gör...
Sen är tydligen bildsalen allt annat än gemytlig.... det är ingen trevlig miljö.... det KAN va det han reagerar på, han är precis som sin mamma väldigt känslig för just miljön runt sig... (vem är inte det egentligen)
Jag känner mig helt lugn... och allt stök som varit, alla tråkigheter där sonen burit sig åt, har lagt sig "nästan" tvärt.
Efter lite prat både hemma och i skolan så har han lugnat sig...
assistenten har hittat ordet som biter på sonen.... "det är FÖRBJUDET"....säger hon till honom att det är förbjudet att svära i skolan så tittar han på henne..... och säger.... "ääär de.... jahaa" *s*
Och det som är förbjudet gör man ju inte ;)
Nä... nu ska jag göra frukost till en hoper med ungar....
Hopp om livet......
Ha det gott ni därute...
Utan tvekan...
Hon borde ha dubbel lön för det jobbet hon gör...
Hon är inte bara en ovärdelig tillgång för min son, utan för hela lärarlaget, som plötsligt blivit tvungna att se på lärande med nya ögon ;).... sen att det inte uppskattas av alla, ja det är ju deras problem *s*
Utvecklingssamtalet i Måndags gick över förväntan.... 1½ satt vi, (och sonen fick spader efter 15 min.. haha)
Vi upprättade ett åtgärdsprogram, och jag blev imponerad för det var första gången som jag kände att det här ska vi JOBBA efter, och jag kände att det också kommer att följas...
Mot bakgrund av den informationen dom fått av sonen från tidigare skolor så har det gått FANTASTISKT bra...
Den infon dom har fått av honom..... känner dom inte igen hos sonen....
Han bedömdes inte nå målen för särskolans läroplan i kärnämnena.... han är redan godkänd i ett av dom..
efter 2 månader!!!!!?!?!
Hur är det då möjligt?
JO, för man har använt sig av undantagsreglerna.... han kan inte skriva sina redovisningar, han kan inte läsa långa texter, men han kan PRATA.....
Han kan sitta och prata oavbrutet i 10 minuter inför hela klassen och redovisa ett arbete han gjort, eller recensera en film han sett.... och dom häpnar över hur detaljerat och ingående han gör sina redovisningar....
Han har inte lärt sig vissa grunder som man lär sig i 1:an... men kunskapsmässigt ligger han i nivå med 6:ans läroplan...
ÄNTLIGEN har han fått hjälp av någon som ser detta, som ser HONOM och hans förmågor...
Ni kan ju bara ana hur detta lyfter honom, och ni kan ju bara ana vilken bekräftelse detta är för mig, att jag hade rätt om honom hela tiden... (och varför skulle jag inte ha det, han är ju mitt barn, jag känner ju honom bäst)
Jag är så glaaaad att jag var stark nog att hålla ut och kämpa vidare... hur skulle det annars gått för honom?
Efter sportlovet ändrar vi lite i hans schema, flyttar om och drar bort.
Vi tar tillfälligt bort slöjden då det inte funkar alls just nu, och lägger istället fokus på dom ämnen han behöver mycket hjälp i..
Bilden ville dom också ta bort, men jag ville vänta lite. Han är enormt duktigt på att rita.... varför visar han inte det då? Något är fel...
Dom börjar med lite omplaceringar på bilden så får vi se vad det gör...
Sen är tydligen bildsalen allt annat än gemytlig.... det är ingen trevlig miljö.... det KAN va det han reagerar på, han är precis som sin mamma väldigt känslig för just miljön runt sig... (vem är inte det egentligen)
Jag känner mig helt lugn... och allt stök som varit, alla tråkigheter där sonen burit sig åt, har lagt sig "nästan" tvärt.
Efter lite prat både hemma och i skolan så har han lugnat sig...
assistenten har hittat ordet som biter på sonen.... "det är FÖRBJUDET"....säger hon till honom att det är förbjudet att svära i skolan så tittar han på henne..... och säger.... "ääär de.... jahaa" *s*
Och det som är förbjudet gör man ju inte ;)
Nä... nu ska jag göra frukost till en hoper med ungar....
Hopp om livet......
Ha det gott ni därute...
Kampen för barnen...
den tar aldrig slut, och den FÅR heller aldrig ta slut.
Det sorgliga är att det ska behöva vara en kamp, det torde vara en självklarhet att alla barn ska få det dom lagligen har rätt till.
Nu ser det dock inte ut så..... där för måste man vara stark...
Jag läser på Ewa`s blogg om hennes kamp för sin dotter, och väljer att bemöta det hon skriver i min egen (hoppas det är okej Ewa?.... bra tack *s*)
Min son har mycket likheter med hennes dotter.....
Att inte ha ett språk och kunna göra sig förstådd, är tydligen det som avgör om man överhuvudtaget kan lära sig något, eller om man ens en gång har någon kunskap...
Två gånger i sonens liv har jag skrivit in honom i särskolan, och två gånger har jag också skrivit ut honom.
Senaste gången starkt påhejad av just Ewa och hennes döttrar.
Ewa´s yngsta dotter fanns VARENDA dag i mina tankar och var den som var min ledstjärna inför dom valen jag stod inför.
För varje gång jag vacklade, för varje gång någon försökte prata "vett" med mig.... så stängde jag av allt, manade fram bilden på Ewa´s dotter inom mig och det hjälpte mig att fokusera på det som var viktigast.
Min son´s framtid och framförallt hans självförtroende.... som faktiskt nästintill försvann under tiden i särskolan.
Min son kunde också tala om vad som var fel, "dom tror man är dum i huvet" "jag har inga kompisar där" "jag har ingen att prata med" osv....
Han mådde inte bra i en miljö och med en pedagogik där man dras tillbaka. Han mådde inte bra av att sitta och räkna tal som han gjorde i tvåan, för han visste själv att han kunde mer.... men fick han försöka?? Nä, det hjälpte inte att han sa att han hade lärt sig mer på förra skolan....
Följden blev, att han istället inte gjorde någonting..... och följden av det blev att "jamen då kan han ju inte"...
Lika många gånger som våra barn blir sittande utan att göra något på lektionen pga att dom inte förstår eller kan, lika många gånger blir dom sittande för att det är för enkelt och för tråkigt....
I bägge fallen görs bedömningen att dom inte kan...
Det är att göra det enkelt för sig.... och barnen stannar i utvecklingen, dom kommer inte vidare.
Jag fick tårar i ögonen när jag läste Ewa´s blogg idag, och jag vill tacka för att ni stått bakom mig i kampen att få ur sonen ur särskolan.
Jag tänker ofta på Ewa´s dotter som bedömdes inte klara grundskolan med godkända betyg.....
När jag sedan tänker på dom betygen hon har kämpat sig till idag, så kan jag inte annat än undra.... VEM i hela fridens namn, hade den rätten att döma ut en människa på det viset, på ett så tidigt stadium??
Det borde vara straffbart....
Likadant är det för min son, han bedöms inte heller klara grundskolans mål.... nähä.... om han nu inte gör det, så är det faktiskt ingen katastrof, det går att ta igen senare. Huvudsaken är att han ges en chans, att någon tror på honom....
Assistenten förundras varenda dag över denna pojk..... vid ett telesamtal med henne sa hon att näääeee, det är omöjligt, han KAN inte ha autism..... men så in i mellan... så jooo, det har han nog... *s*
Och så är det hela tiden, dom följer inget givet mönster.... man ÄR inte på ett särskilt sätt för att man har en diagnos, man är en människa med egen personlighet... också...
Om man inte lär sig veckans dagar, månaderna på året, klockan, eller ens sin egen födelsedag..... ja... ja då kan man ju inte mycket här i världen... .eller...
När assistenten gick igenom månaderna med sonen, fick hon en chock.... han kan dom inte... och jag lovar att vi har tränat, men det GÅR INTE IN....
Och varför ska man kunna de undrar sonen "det finns ju almenackor ju"... *asg* så rätt så rätt.. meningslöst vetande...
Varför hon blev så chockad över detta var att han innan suttit o pratat om arabies (sonens uttall för rabies) och redogjort för inkubationstid och hur lång den är, och vad det är... vidare har han också räknat ut att kometen kommer att ramla i huvet på oss om si och så många dagar och han kommer att bli si och så många år...?!?!?
Kan han då fortfarande ingenting?
I det här läget, kan han räkna både gånger och division utan problem.... jo och jag anser, han besitter såå mycket kunskap och kapacitet, och det är just detta som man som förälder måste nöta in hos pedagogerna, för om inte jag som förälder tror mitt barn om något..... vem ska göra det då??
Nu är det dags för utvecklingssamtal idag, akut.... det är jobbigt i skolan, det är helt enkelt för stökigt och för mycket. Men då får vi hitta anpassningar som gör det lugnare för sonen, för han KAN, och han LÄR.... det kan ingen nånsin ta ifrån honom...
Jag tänker att 70-80% av tiden i skolan är social träning... resten är skola...
Och under den sociala träningen, så kan man med lite flinkhet lägga in skolarbetet :)
Sonen kan behöva avhandla kometens färd genom rymden 30 min av en mattelektion, då är det väldigt viktigt för honom.... då finns det kanske 10 min kvar att räkna på....
Men tänk ändå vad han lär sig på att bara prata, och diskuttera saker.... och med tanke på att han fortfarande inte har rätt uttall i mångt och mycket, så är det guld värt för honom att ha en assistent som förstår hur viktigt det är att han får prata färdigt om sitt...... för han kan ändå inte ta in något annat från lektionen om han har "fastnat" i ett annat ämne....
Fortsätt kämpa ni alla därute oavsett vilka val ni än gör.....
Det kanske är lätt att råda någon annan om särskolans vara eller icke vara.... men har man varit i den svängen själv.... så vill man inte att något enda barn ska behöva gå igenom detta....
Nu har jag sölat bort min morgontid vid datan... iiiiiihhh.... nu blir det stressigt må jag säga....
Det sorgliga är att det ska behöva vara en kamp, det torde vara en självklarhet att alla barn ska få det dom lagligen har rätt till.
Nu ser det dock inte ut så..... där för måste man vara stark...
Jag läser på Ewa`s blogg om hennes kamp för sin dotter, och väljer att bemöta det hon skriver i min egen (hoppas det är okej Ewa?.... bra tack *s*)
Min son har mycket likheter med hennes dotter.....
Att inte ha ett språk och kunna göra sig förstådd, är tydligen det som avgör om man överhuvudtaget kan lära sig något, eller om man ens en gång har någon kunskap...
Två gånger i sonens liv har jag skrivit in honom i särskolan, och två gånger har jag också skrivit ut honom.
Senaste gången starkt påhejad av just Ewa och hennes döttrar.
Ewa´s yngsta dotter fanns VARENDA dag i mina tankar och var den som var min ledstjärna inför dom valen jag stod inför.
För varje gång jag vacklade, för varje gång någon försökte prata "vett" med mig.... så stängde jag av allt, manade fram bilden på Ewa´s dotter inom mig och det hjälpte mig att fokusera på det som var viktigast.
Min son´s framtid och framförallt hans självförtroende.... som faktiskt nästintill försvann under tiden i särskolan.
Min son kunde också tala om vad som var fel, "dom tror man är dum i huvet" "jag har inga kompisar där" "jag har ingen att prata med" osv....
Han mådde inte bra i en miljö och med en pedagogik där man dras tillbaka. Han mådde inte bra av att sitta och räkna tal som han gjorde i tvåan, för han visste själv att han kunde mer.... men fick han försöka?? Nä, det hjälpte inte att han sa att han hade lärt sig mer på förra skolan....
Följden blev, att han istället inte gjorde någonting..... och följden av det blev att "jamen då kan han ju inte"...
Lika många gånger som våra barn blir sittande utan att göra något på lektionen pga att dom inte förstår eller kan, lika många gånger blir dom sittande för att det är för enkelt och för tråkigt....
I bägge fallen görs bedömningen att dom inte kan...
Det är att göra det enkelt för sig.... och barnen stannar i utvecklingen, dom kommer inte vidare.
Jag fick tårar i ögonen när jag läste Ewa´s blogg idag, och jag vill tacka för att ni stått bakom mig i kampen att få ur sonen ur särskolan.
Jag tänker ofta på Ewa´s dotter som bedömdes inte klara grundskolan med godkända betyg.....
När jag sedan tänker på dom betygen hon har kämpat sig till idag, så kan jag inte annat än undra.... VEM i hela fridens namn, hade den rätten att döma ut en människa på det viset, på ett så tidigt stadium??
Det borde vara straffbart....
Likadant är det för min son, han bedöms inte heller klara grundskolans mål.... nähä.... om han nu inte gör det, så är det faktiskt ingen katastrof, det går att ta igen senare. Huvudsaken är att han ges en chans, att någon tror på honom....
Assistenten förundras varenda dag över denna pojk..... vid ett telesamtal med henne sa hon att näääeee, det är omöjligt, han KAN inte ha autism..... men så in i mellan... så jooo, det har han nog... *s*
Och så är det hela tiden, dom följer inget givet mönster.... man ÄR inte på ett särskilt sätt för att man har en diagnos, man är en människa med egen personlighet... också...
Om man inte lär sig veckans dagar, månaderna på året, klockan, eller ens sin egen födelsedag..... ja... ja då kan man ju inte mycket här i världen... .eller...
När assistenten gick igenom månaderna med sonen, fick hon en chock.... han kan dom inte... och jag lovar att vi har tränat, men det GÅR INTE IN....
Och varför ska man kunna de undrar sonen "det finns ju almenackor ju"... *asg* så rätt så rätt.. meningslöst vetande...
Varför hon blev så chockad över detta var att han innan suttit o pratat om arabies (sonens uttall för rabies) och redogjort för inkubationstid och hur lång den är, och vad det är... vidare har han också räknat ut att kometen kommer att ramla i huvet på oss om si och så många dagar och han kommer att bli si och så många år...?!?!?
Kan han då fortfarande ingenting?
I det här läget, kan han räkna både gånger och division utan problem.... jo och jag anser, han besitter såå mycket kunskap och kapacitet, och det är just detta som man som förälder måste nöta in hos pedagogerna, för om inte jag som förälder tror mitt barn om något..... vem ska göra det då??
Nu är det dags för utvecklingssamtal idag, akut.... det är jobbigt i skolan, det är helt enkelt för stökigt och för mycket. Men då får vi hitta anpassningar som gör det lugnare för sonen, för han KAN, och han LÄR.... det kan ingen nånsin ta ifrån honom...
Jag tänker att 70-80% av tiden i skolan är social träning... resten är skola...
Och under den sociala träningen, så kan man med lite flinkhet lägga in skolarbetet :)
Sonen kan behöva avhandla kometens färd genom rymden 30 min av en mattelektion, då är det väldigt viktigt för honom.... då finns det kanske 10 min kvar att räkna på....
Men tänk ändå vad han lär sig på att bara prata, och diskuttera saker.... och med tanke på att han fortfarande inte har rätt uttall i mångt och mycket, så är det guld värt för honom att ha en assistent som förstår hur viktigt det är att han får prata färdigt om sitt...... för han kan ändå inte ta in något annat från lektionen om han har "fastnat" i ett annat ämne....
Fortsätt kämpa ni alla därute oavsett vilka val ni än gör.....
Det kanske är lätt att råda någon annan om särskolans vara eller icke vara.... men har man varit i den svängen själv.... så vill man inte att något enda barn ska behöva gå igenom detta....
Nu har jag sölat bort min morgontid vid datan... iiiiiihhh.... nu blir det stressigt må jag säga....
är semestern slut??
Sen sonen fick börja i skolan där hans kamrater gått så har det varit såååå lugnt. Han har mått bra, humöret har varit på topp och jag fick tillbaks min pratglade son :) (det kan ju dock bli lite vääääl tjatigt förstås)
Jag har flera gånger undrat om det är möjligt, att det funkar så bra..... för det är väl klart att det funkar bra, om jag inget hör..... eller???
Näpp.... där hade jag fel.
Självklart så förstår jag ju att det tidvis kommer att vara jobbigt, han behöver ju mycket extra stöd och hjälp.
Men nu är det så att han inte orkar hela dagar, i helklass. Är jag förvånad?? Iof så går han ifrån ofta med assistenten då han behöver lugn o ro.... men nu kommer vi återigen till frågan...... en liten grupp....
VARFÖR är det ett så stort problem att genomföra, när det finns andra barn som också behöver detta???
Det konstiga är att det är dom praktiska ämnena som inte funkar, vilket är förvånande då det är där han är starkast. Bilden tex, är fullständig katastrof och assistenten vill ta bort det ämnet....
Men något är ju kollossalt fel med bildlektionen som gör att det blir kaos. Vad händer på bilden? Hur bemöter lärarn? VAD gör dom på bilden?
KAN det möjligen vara så att alla ska rita en viss sak, och sonen inte har förstått varför, så då gör han hellre ingenting?
Det sistnämnda är det troligaste.....
Och då undrar jag.... är det verkligen ett stort problem? Är det inte väldigt enkelt att lösa?
Huvudsaken är väl ändå ATT han gör något?
Dom bilder han har målat här hemma är helt otroliga, så rita kan han, ingen tvekan om det...
Men han tror inte det själv, drar ner sig själv genom att säga att han inte kan, ritar fult etc...
Om man då tar bort bilden för honom, ja, då fick han ju bekräftat det han redan trodde.... jag kan inte rita....
Suck....
Jag fick också veta att han vissa dagar, och vissa e-middagar har ett beteende som jag inte trodde att han någonsin skulle kunna ha...... hans språkbruk vissa dagar får öronen på vem som helst att krulla sig...
Och jag är chockad!!!!!... ALDRIG nånsin att han skulle bete sig så hemma, och grejen är den.... jag känner inte igen min son i detta... det är inte han...
Vad är det då som händer runt honom när det blir sådär??? Man måste ju försöka luska ut vad det är som stör honom och som får honom att bära sig åt.....
Han gör ju inte så för att han tycker det är roligt..... det är ju ett försvar då han inte kan hantera situationen...
Detta har pågått hela terminen..... igår först får jag veta detta....
Varför? För att rektorn vill lösa det på skolan först.... för mig ska man inte störa, jag kan ju gå igång på detta....
Självklart går jag igång på detta, är det så konstigt??
Tror ni att jag går igång mindre när jag får veta att detta har pågått under en tid och ingen larmat???
Det är under all jävla kritik. HUR ska jag kunna hjälpa mitt barn att reda ut såna här situationer om jag inget får veta??
Vill inte alla föräldrar veta om deras barn är ohyfsade i skolan??
Det enda som ligger till grunden för en bra skolgång är en bra kommunikation och relation mellan föräldrar och pedagoger.... Hur ska vi kunna nå målen med en bra skola för våra barn, om ena parten ska lösa alla problem själv?? Är det inte samarbetet som ligger till grund för en bra skola??
Eller..... är det så att man inte vill ha majsan på halsen..... att det kan bli lite obekvämt???
hmmm..... kanske är det så...
I vilket fall som helst, är det helt oacceptabelt att det ska gå flera veckor innan man får veta sånt här...
Jag tackar någon däruppe i skyarna, om det finns nån, för den otroliga assistent sonen fått.... för hon säger ifrån när hon tycker nåt är fel... och nu tröttna hon på o vänta på agerande från skolan, NU ska vi ha ett EVK,...
Hon ringde förut idag.... nu har jag tagit lärarna i ett samtal, kan vi ha utvecklingssamtal på MÅndag.... ?? Vi börjar där så det händer nåt nån gång...... *s*
Hon är frustrerad, hon ser vad sonen behöver, hon ser vad som går snett..... tyvärr lyssnar man inte tillräckligt på henne.....
Jag är helt slut idag, har funderat fram o tebax..... men jag hoppas ändå att det inte behöver bli en så stor grej av det.... att det lugnar sig efter lite åtgärder....
Jag har hopp om de, tack vare assistenten....
Ha de så länge....
nu blev jag trött......
Jag har flera gånger undrat om det är möjligt, att det funkar så bra..... för det är väl klart att det funkar bra, om jag inget hör..... eller???
Näpp.... där hade jag fel.
Självklart så förstår jag ju att det tidvis kommer att vara jobbigt, han behöver ju mycket extra stöd och hjälp.
Men nu är det så att han inte orkar hela dagar, i helklass. Är jag förvånad?? Iof så går han ifrån ofta med assistenten då han behöver lugn o ro.... men nu kommer vi återigen till frågan...... en liten grupp....
VARFÖR är det ett så stort problem att genomföra, när det finns andra barn som också behöver detta???
Det konstiga är att det är dom praktiska ämnena som inte funkar, vilket är förvånande då det är där han är starkast. Bilden tex, är fullständig katastrof och assistenten vill ta bort det ämnet....
Men något är ju kollossalt fel med bildlektionen som gör att det blir kaos. Vad händer på bilden? Hur bemöter lärarn? VAD gör dom på bilden?
KAN det möjligen vara så att alla ska rita en viss sak, och sonen inte har förstått varför, så då gör han hellre ingenting?
Det sistnämnda är det troligaste.....
Och då undrar jag.... är det verkligen ett stort problem? Är det inte väldigt enkelt att lösa?
Huvudsaken är väl ändå ATT han gör något?
Dom bilder han har målat här hemma är helt otroliga, så rita kan han, ingen tvekan om det...
Men han tror inte det själv, drar ner sig själv genom att säga att han inte kan, ritar fult etc...
Om man då tar bort bilden för honom, ja, då fick han ju bekräftat det han redan trodde.... jag kan inte rita....
Suck....
Jag fick också veta att han vissa dagar, och vissa e-middagar har ett beteende som jag inte trodde att han någonsin skulle kunna ha...... hans språkbruk vissa dagar får öronen på vem som helst att krulla sig...
Och jag är chockad!!!!!... ALDRIG nånsin att han skulle bete sig så hemma, och grejen är den.... jag känner inte igen min son i detta... det är inte han...
Vad är det då som händer runt honom när det blir sådär??? Man måste ju försöka luska ut vad det är som stör honom och som får honom att bära sig åt.....
Han gör ju inte så för att han tycker det är roligt..... det är ju ett försvar då han inte kan hantera situationen...
Detta har pågått hela terminen..... igår först får jag veta detta....
Varför? För att rektorn vill lösa det på skolan först.... för mig ska man inte störa, jag kan ju gå igång på detta....
Självklart går jag igång på detta, är det så konstigt??
Tror ni att jag går igång mindre när jag får veta att detta har pågått under en tid och ingen larmat???
Det är under all jävla kritik. HUR ska jag kunna hjälpa mitt barn att reda ut såna här situationer om jag inget får veta??
Vill inte alla föräldrar veta om deras barn är ohyfsade i skolan??
Det enda som ligger till grunden för en bra skolgång är en bra kommunikation och relation mellan föräldrar och pedagoger.... Hur ska vi kunna nå målen med en bra skola för våra barn, om ena parten ska lösa alla problem själv?? Är det inte samarbetet som ligger till grund för en bra skola??
Eller..... är det så att man inte vill ha majsan på halsen..... att det kan bli lite obekvämt???
hmmm..... kanske är det så...
I vilket fall som helst, är det helt oacceptabelt att det ska gå flera veckor innan man får veta sånt här...
Jag tackar någon däruppe i skyarna, om det finns nån, för den otroliga assistent sonen fått.... för hon säger ifrån när hon tycker nåt är fel... och nu tröttna hon på o vänta på agerande från skolan, NU ska vi ha ett EVK,...
Hon ringde förut idag.... nu har jag tagit lärarna i ett samtal, kan vi ha utvecklingssamtal på MÅndag.... ?? Vi börjar där så det händer nåt nån gång...... *s*
Hon är frustrerad, hon ser vad sonen behöver, hon ser vad som går snett..... tyvärr lyssnar man inte tillräckligt på henne.....
Jag är helt slut idag, har funderat fram o tebax..... men jag hoppas ändå att det inte behöver bli en så stor grej av det.... att det lugnar sig efter lite åtgärder....
Jag har hopp om de, tack vare assistenten....
Ha de så länge....
nu blev jag trött......
Skolkonferens...
Igår var det skolkonferens för äldste sonen. Bup hade sammkankallat, för att ge info om utredningen osv...
2 rektorer (en annan rektor ska ta över ansvaret för just sonens klass), skolsköterska, kurator, specialpedagog, mentorn och jag o sonen.
Alltså jag undrar vad som har hänt..... efter alla dessa år med bråk, tjafs, blod, svett och tårar..... så.... "inga problem, det löser vi enkelt, det ordnar vi, är det nåt annat du behöver så säg bara till" ?!?!?!?!?!??!
Hmmmm..... KAN det möjligen vara så, att det är bäst att göra som mamma majsan önskar..... för man kan ju aldrig säkert veta vad hon kan hitta på....*hihihi*
I alle fall, sonen önskade att få placeras längst bak till höger , ENSAM i klassrummen, då han ska jobba teoretiskt.
Någon käck lärare tyckte nämligen att i mitten var ett bra ställe för honom.... han står inte ut och ha folk runt om sig från alla håll.
Inga problem... det är enkelt...
Böcker... dom kommer antingen inte hem, eller också så ligger dom hemma och kommer inte till skolan.
Skulle dubbla böcker hjälpa??? Absolut, självklart det skulle underlätta enormt...
Inga problem, det är småsaker, det ordnar vi....
Läxor?? Har ni inga läxor på denna konstiga skolan??
jooo det har dom ju :) men det är tydligen ett stort problem, många föräldrar anmärker på denna konstiga skola som aldrig har läxor ;)
Sonen ska nu få en bok, där VARJE lärare ska skriva upp vad han har för läxor..... boken ska sedan läggas i hans Alphasmart-väska, för DEN får han med sig hela tiden...
Vid prov och läxförhör, ska dom titta på hur dom ställer frågorna.... en fråga som tex "kan du berätta något om kristendomen" gör att sonen får tilt i huvet, han kan inte få ner ett enda ord.
Här har vi då skillnaden på ett G och ett VG.... han får på sin höjd ner en mening på en sån fråga...
Nu ska han få ett tillägg inom parentes....."vem, vad, hur, när, varför"
Han säger själv att det skulle hjälpa jättemycke för då har han något att utgå ifrån....
Han har som tilläggsdiagnos, specifika skrivsvårigheter, och den har lagts till för att belysa att han har STORA skrivsvårigheter, han skriver som en tioåring, dock inga problem med stavning och formulering, men oerhört svårt med att kordinera öga/hand....
Mattelärarn är frustrerad..... han har aldrig träffat på någon som kan räkna ut tal så snabbt i huvet som sonen... och när han räknat ut de, ja men varför ska han då skriva??? ;)
Mattelärarn säger att han inte kommer att klara det så länge till....
Det är bara de, att så har han sagt sen i 6:an..... hmmm..... och nu går han i nian.... makalöst... önskar jag hade hälften av den förmågan.... det skulle ju underlätta... *s*
Jag uttryckte oro inför dom nationella proven just när det gäller matte..... hur ska han kunna få poäng om han inte skriver ner talen..... han erbjöds längre tid... men det ville han inte.... han räknar ju ut snabbt...
Han blev erbjuden liten grupp under provtillfällena... och DET nappade han på.... KANOOOOn ;)
Han blev oxå erbjuden skärmvägg runt sin bänk när han ville... men näääää då ser han ju inte vad som händer.... haha.... ja man måste ju ändå ha koll ;)
Vi ska också söka på Fri kvot till gymnasiet.... Han har i o f, inte dåliga betyg.... 5 VG får man ju va nöjd med.... MEN, eftersom han begåvningsmässigt ligger över genomsnittet så hade han med rätt insatser på ett tidigare stadium haft helt andra betyg, och kunnat söka vilket program som helst.
Vi väljer Fri kvot trots att han egentligen har betyg som räcker, MEN hans kapacitet och förmågor som han egentligen har syns inte på dessa betygen, dom behöver komma fram.....
Vi får ju aldrig glömma bort att dessa våra underbara barn, har MÄNGDER av speciella förmågor som ofta ligger över genomsnittet.... så kan det hjälpa honom något att lyfta fram detta genom att söka Fri kvot, så ska vi självklart göra det.... )
Jag känner mig nästan lam...... jag stöter just nu inte på några problem alls från skolan.....
Kanske ska ringa en o annan tidning o tv-kanal till... bara för o va säker på att dom inte glömmer bort att jag är skiiiitjobbi :)
Så nu äntligen, så känner jag, att JAG kan få lite utrymme själv.... Jag har anmält mig till en porträtt-målningskurs... ;) Jag målar lite ibland när andan faller på... men jag vill gärna lära mig riktigt från grunden...
Funderar oxå på att anmäla mig till en keramik-kurs.... inte för att jag egentligen är jätteintresserad, utan mest för att göra nåt för MIG, nåt kreativt... dessutom så finns den kursen på förmiddagar...... bara att få komma ut o göra nåt träffa lite folk osv....
Japp.... det ska jag minsann göra ;)
2 rektorer (en annan rektor ska ta över ansvaret för just sonens klass), skolsköterska, kurator, specialpedagog, mentorn och jag o sonen.
Alltså jag undrar vad som har hänt..... efter alla dessa år med bråk, tjafs, blod, svett och tårar..... så.... "inga problem, det löser vi enkelt, det ordnar vi, är det nåt annat du behöver så säg bara till" ?!?!?!?!?!??!
Hmmmm..... KAN det möjligen vara så, att det är bäst att göra som mamma majsan önskar..... för man kan ju aldrig säkert veta vad hon kan hitta på....*hihihi*
I alle fall, sonen önskade att få placeras längst bak till höger , ENSAM i klassrummen, då han ska jobba teoretiskt.
Någon käck lärare tyckte nämligen att i mitten var ett bra ställe för honom.... han står inte ut och ha folk runt om sig från alla håll.
Inga problem... det är enkelt...
Böcker... dom kommer antingen inte hem, eller också så ligger dom hemma och kommer inte till skolan.
Skulle dubbla böcker hjälpa??? Absolut, självklart det skulle underlätta enormt...
Inga problem, det är småsaker, det ordnar vi....
Läxor?? Har ni inga läxor på denna konstiga skolan??
jooo det har dom ju :) men det är tydligen ett stort problem, många föräldrar anmärker på denna konstiga skola som aldrig har läxor ;)
Sonen ska nu få en bok, där VARJE lärare ska skriva upp vad han har för läxor..... boken ska sedan läggas i hans Alphasmart-väska, för DEN får han med sig hela tiden...
Vid prov och läxförhör, ska dom titta på hur dom ställer frågorna.... en fråga som tex "kan du berätta något om kristendomen" gör att sonen får tilt i huvet, han kan inte få ner ett enda ord.
Här har vi då skillnaden på ett G och ett VG.... han får på sin höjd ner en mening på en sån fråga...
Nu ska han få ett tillägg inom parentes....."vem, vad, hur, när, varför"
Han säger själv att det skulle hjälpa jättemycke för då har han något att utgå ifrån....
Han har som tilläggsdiagnos, specifika skrivsvårigheter, och den har lagts till för att belysa att han har STORA skrivsvårigheter, han skriver som en tioåring, dock inga problem med stavning och formulering, men oerhört svårt med att kordinera öga/hand....
Mattelärarn är frustrerad..... han har aldrig träffat på någon som kan räkna ut tal så snabbt i huvet som sonen... och när han räknat ut de, ja men varför ska han då skriva??? ;)
Mattelärarn säger att han inte kommer att klara det så länge till....
Det är bara de, att så har han sagt sen i 6:an..... hmmm..... och nu går han i nian.... makalöst... önskar jag hade hälften av den förmågan.... det skulle ju underlätta... *s*
Jag uttryckte oro inför dom nationella proven just när det gäller matte..... hur ska han kunna få poäng om han inte skriver ner talen..... han erbjöds längre tid... men det ville han inte.... han räknar ju ut snabbt...
Han blev erbjuden liten grupp under provtillfällena... och DET nappade han på.... KANOOOOn ;)
Han blev oxå erbjuden skärmvägg runt sin bänk när han ville... men näääää då ser han ju inte vad som händer.... haha.... ja man måste ju ändå ha koll ;)
Vi ska också söka på Fri kvot till gymnasiet.... Han har i o f, inte dåliga betyg.... 5 VG får man ju va nöjd med.... MEN, eftersom han begåvningsmässigt ligger över genomsnittet så hade han med rätt insatser på ett tidigare stadium haft helt andra betyg, och kunnat söka vilket program som helst.
Vi väljer Fri kvot trots att han egentligen har betyg som räcker, MEN hans kapacitet och förmågor som han egentligen har syns inte på dessa betygen, dom behöver komma fram.....
Vi får ju aldrig glömma bort att dessa våra underbara barn, har MÄNGDER av speciella förmågor som ofta ligger över genomsnittet.... så kan det hjälpa honom något att lyfta fram detta genom att söka Fri kvot, så ska vi självklart göra det.... )
Jag känner mig nästan lam...... jag stöter just nu inte på några problem alls från skolan.....
Kanske ska ringa en o annan tidning o tv-kanal till... bara för o va säker på att dom inte glömmer bort att jag är skiiiitjobbi :)
Så nu äntligen, så känner jag, att JAG kan få lite utrymme själv.... Jag har anmält mig till en porträtt-målningskurs... ;) Jag målar lite ibland när andan faller på... men jag vill gärna lära mig riktigt från grunden...
Funderar oxå på att anmäla mig till en keramik-kurs.... inte för att jag egentligen är jätteintresserad, utan mest för att göra nåt för MIG, nåt kreativt... dessutom så finns den kursen på förmiddagar...... bara att få komma ut o göra nåt träffa lite folk osv....
Japp.... det ska jag minsann göra ;)
svar på tal....
jo det fick jag.... efter artikeln i tidningen... svarar... kommunen... jomen... fortsättning följer på denna.... var så säker... hur segt kan det bli....
Gör ett försök att lägga ut hela artikeln här, i form av bilder.... kanske går det att förstora såpass att man kan läsa dom?????
Hepp...
tjoff...
Svaret på detta har oxå dykt upp... på kommunens hemsida... ska jag skratta... eller torka en tår...
Måste ju bemöta detta påfund.... hrmmppfff...
Kanonkul....
fin julhälsning med granar o dyligt kommer i morgon... efter besök på akuten med misstänkt urinvägsinfektion...
Alltså inte jag då... sånt har inte jag då tid me... utan en av töserna....
Jag bara älskaar detta...... pojkarnas första 4 jular.... tillbringades på akuten med diverse åkommor... är det inte för märkligt... here we go again.....
Nähä.... får väl gå och ordna julklappsletning inför morgondagen..... min äldste.. snart 16 år var den som väldigt gärna ville klura ut var tomten gömt första julklappen.... är dom inte för goa.....
natti natti.... har nån timme kvar att göra med detta innan jag får landa kudden.... och ändå gör jag INGENTING.....
skumt....
Gör ett försök att lägga ut hela artikeln här, i form av bilder.... kanske går det att förstora såpass att man kan läsa dom?????
Hepp...
tjoff...Svaret på detta har oxå dykt upp... på kommunens hemsida... ska jag skratta... eller torka en tår...
Måste ju bemöta detta påfund.... hrmmppfff...
Kanonkul....
fin julhälsning med granar o dyligt kommer i morgon... efter besök på akuten med misstänkt urinvägsinfektion...
Alltså inte jag då... sånt har inte jag då tid me... utan en av töserna....
Jag bara älskaar detta...... pojkarnas första 4 jular.... tillbringades på akuten med diverse åkommor... är det inte för märkligt... here we go again.....
Nähä.... får väl gå och ordna julklappsletning inför morgondagen..... min äldste.. snart 16 år var den som väldigt gärna ville klura ut var tomten gömt första julklappen.... är dom inte för goa.....
natti natti.... har nån timme kvar att göra med detta innan jag får landa kudden.... och ändå gör jag INGENTING.....
skumt....
ont i magen....
..eller... ont i hjärtat... vet inte riktigt.
Magkänsla??? Läste om det precis, att våga lita på den.... det är då själva fanken att jag trampar ner såna känslor i lersörja varje gång dom ger sig tillkänna....
När sonen börja på den nya skolan, och han fick en ny assistent.... som visade sig vara ett GULDKORN.... så borde allt vara bra.... eller hur???
Det är det oxå.... allt utom min magkänsla.... jag har sagt till flera, att hon bara skulle VÅGA lämna skolan innan sonen går ut 9:an......
Jag har fått frågan om hon har antytt det nån gång...... njeee... det har hon juu inte....
Men ändå..... min magkänsla säger att hon kommer att göra de....
varför skulle jag annars bekymra mig...??? Eller är jag bara nattsvart negativ och tror att allt alltid ska gå fel?? Nää... sån är jag inte....
Min mage är bra.... (utom när den inte får mat, eller när den får för mycke laktos,.... då är vi inge kompisar... men annars) ja den är bra min mage..
Den berättar en del.... och den visar vägen, och jag önskar att jag kunde lyssna mer på vad den säger.....
Vad vill jag ha sagt?? Jo..... att någon drar i sonens assistent.... och jag hör hur intressant det kunde b li... och att asistenten vill ha med min son dit.....
Men jag kan inte flytta på honom mer.... han måste få landa nu... det viktiga är att han får känna gemenskap, tillhörighet osv..... vad han lär sig på vägen... får komma i andra hand....
Jag ställer mitt hopp, min tro till att hon faktiskt har fäst sig så vid sonen så hon inte klarar att lämna sin post :)
Men varför.... varför... har denna känsla som jag känt från start inte velat vika undan....
Därför... därför.... att den var otäckt verklig..... och påtagligt sann......
Därför ber jag nu till högre makter..... snälla snälla stanna kvar och hjälp min son genom högstadiet, så att han åtminstone går ut med tron på sig själv att han är bra som han är.... hur sen betygen ser ut... är i dagsläget helt ointressant....
Magkänsla??? Läste om det precis, att våga lita på den.... det är då själva fanken att jag trampar ner såna känslor i lersörja varje gång dom ger sig tillkänna....
När sonen börja på den nya skolan, och han fick en ny assistent.... som visade sig vara ett GULDKORN.... så borde allt vara bra.... eller hur???
Det är det oxå.... allt utom min magkänsla.... jag har sagt till flera, att hon bara skulle VÅGA lämna skolan innan sonen går ut 9:an......
Jag har fått frågan om hon har antytt det nån gång...... njeee... det har hon juu inte....
Men ändå..... min magkänsla säger att hon kommer att göra de....
varför skulle jag annars bekymra mig...??? Eller är jag bara nattsvart negativ och tror att allt alltid ska gå fel?? Nää... sån är jag inte....
Min mage är bra.... (utom när den inte får mat, eller när den får för mycke laktos,.... då är vi inge kompisar... men annars) ja den är bra min mage..
Den berättar en del.... och den visar vägen, och jag önskar att jag kunde lyssna mer på vad den säger.....
Vad vill jag ha sagt?? Jo..... att någon drar i sonens assistent.... och jag hör hur intressant det kunde b li... och att asistenten vill ha med min son dit.....
Men jag kan inte flytta på honom mer.... han måste få landa nu... det viktiga är att han får känna gemenskap, tillhörighet osv..... vad han lär sig på vägen... får komma i andra hand....
Jag ställer mitt hopp, min tro till att hon faktiskt har fäst sig så vid sonen så hon inte klarar att lämna sin post :)
Men varför.... varför... har denna känsla som jag känt från start inte velat vika undan....
Därför... därför.... att den var otäckt verklig..... och påtagligt sann......
Därför ber jag nu till högre makter..... snälla snälla stanna kvar och hjälp min son genom högstadiet, så att han åtminstone går ut med tron på sig själv att han är bra som han är.... hur sen betygen ser ut... är i dagsläget helt ointressant....
mardrömmar....
det hade sonens assistent efter några dagar i skolan med sonen....
Varför???
Hon och lärare har upptäckt att han är otroligt lättlärd.... om han bara får lära sig på sitt eget sätt!!!
TACK!!! TACK TAAAACK!!!!!
Vad är det jag försökt säga under alla år????
Det har ju bara gått en vecka, men hittills kan inte hon se nån markant skillnad på sonens kunskaper i jämförelse med övriga klassen??!?!
När hon sa detta fick jag ont i magen...... varför gick jag med på att sätta honom i särskolan??
Såklart för att jag inte gavs nåt annat val..... men ändå.....
Får väl trots allt vara glad att det inte blev så länge, och att jag lyssnade på sonen och litade på magkänslan när jag tog honom därifrån.....
Jag fick veta att han under en lektion med assistenten hade lärt sig att skriva 1-20 på engelska......
När dom gått igenom alla så fick han skriva några tal..... inga problem.... stavade rätt gjorde han oxå....
Jag frågade sonen vad som var annorlunda nu..... hur han lärde sig det så fort...
"för jag har ju aldrig fått försöka förut"...... blev svaret....
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.....
Får väl gråta över det som varit då..... och skratta åt att han äntligen fått hjälp av någon som förstår vad han behöver.... jag har definitivt hopp om framtiden.....
Får jag sova nu???
En lång kamp och väntan verkar ha nått sitt slut.....
Jag kan väl bara säga att det känns bättre än det någonsin gjort....
Advokatens brev hade nog gett bra resultat, för på EVK så fanns det inga bekymmer med vare sig inlästa läromedel, talpedagog, utbildning av personal etc....
Han skrev och skrev rektorn, allt som vi sa :)
Igår var vi och träffade hela lärarlaget, 12 st lärare, rektorn, specialpedagog på spc, kurator på skolan, skolsköterskan, skolpsykolog, och nya assistenten...
Jag var liiiiiite trött efter 1½ timme.....
Rektorn är väldigt engegerad och försöker göra allt för att det ska komma att bli bra, dom har tex redan ordnat med maten i matsalen, då sonen inte klarar av att ta mat i kantinerna som alla andra.... nån KAN ju ha hostat, spottat, petat där i :)
Han får hämta sin mat där specialkosten står, den delar personalen alltid ut. Storebror hämtar sin laktorsfria kost där, så det blir inga konstigheter....
Och assistenten då.... rektorn ville haft någon med bredare kompetens.... men hon var den som var vassast...
men hallåååååå..... han skulle ha frågat mig om dom förra assistenterna.... För mig är denna nya assistent det bästa vi kunde få....
Hon har jobbat med autistiska barn och vuxna i 7 år, hon har varit med att starta en verksamhet i skåne för barn med autism... OCH, hon är TEAACH-utbildad!!!!!!
Hon hade redan gjort i ordning schema Mån-Fred, med tydliga bilder för varje ämne, rader där det ska stå vad som ska göras på lektionen.
Inte en enda gång hon uttryckte... men oooj då... oooj ja det kan ju bli jobbigt....osv...
Istället "ååå va roligt, jag kommer slippa o få stryk denna gången".... *s*
Den sista hon hade jobbat med kunde hon få en lavett av ibland....
Hon log hela tiden, vad vi än sa, och det ÄR ju bara jobbiga saker man lägger fram vid en sån träff.....
Hon vet precis hur ett barn som min son fungerar..... som jag ser det kommer hon inte hamna i några större konflikter med honom... för hon har såpass kunskap att ligga steget före, hon har för jösse namn redan planerat hans dagar.... Han har inga möjligheter att sätta sig på tvären...
Det känns sååååå skönt....
Han ska träffa henne i morgon, vi ska äta en bit mat.... prata lite.
På måndag morgon ska han till skolan en timme innan alla 550 elever dönar in, gå runt på skolan och kolla var allt finns och så....
På Torsdag i nästa vecka börjar han skolan fullt ut.....
Förstååååår ni va skönt det känns just nu.
Jag pratade med assistenten idag, vet ni vad hon säger.
Hörrudu... nu ska du få slippa kämpa med skolan, nu ska vi få ordning på detta...... *snyyyyyyft* är det saaaant????
Är hon så bra som jag känner att hon är..... så ska hon bara veta en sak..... hon skulle bara våga sluta innan han gått ur grundskolan... för då.. för dåå.... ja dååå....hrmmmm tjaaa.... då blir jag suuuuur :(
Nu kan jag lägga lite krut på storgrabbens oförstående lärarlag... har bokat tid med skolpsykologen som är förbannat bra, så han kan sätta lite press på personalen. Trots mina påtryckningar om att han främst behöver hjälp med att strukturera större arbeten..... så skickas han hem med 6 st A4-sidor uppgifter.....
Och vad händer..... INGENTING...... han fixar det inte...
Jag har lovat att hjälpa honom denna gången, men det är för fanken pedagogernas ansvar att ta den biten, sen ser vi till att det blir gjort....
Och hur lätt är det för mig på en skala.... att strukturera ett sånt arbete.... pppfffffffffff...... trodde dom på allvar att jag kunde sånt... hahahahahahaaaa :)
Nu kommer tröttheten... efter dessa månader i 200 knyck.... så sjunker jag längre o längre ihop.... jag får väl sova fram till jul....
Det som hände idag när jag kunde flytta fokus från barnen lite..... jag snubblade på mig själv..... jisses.... jahaaa... fanns jag oxå????
Vad det handlade om.... får bli till nästa inlägg... nu orkar jag inte mer....
nattiii nattiiiiii
(och håll snälla alla tummar ni kan för att pojken äntligen kan få en någorlunda fungerande skola)
Jag kan väl bara säga att det känns bättre än det någonsin gjort....
Advokatens brev hade nog gett bra resultat, för på EVK så fanns det inga bekymmer med vare sig inlästa läromedel, talpedagog, utbildning av personal etc....
Han skrev och skrev rektorn, allt som vi sa :)
Igår var vi och träffade hela lärarlaget, 12 st lärare, rektorn, specialpedagog på spc, kurator på skolan, skolsköterskan, skolpsykolog, och nya assistenten...
Jag var liiiiiite trött efter 1½ timme.....
Rektorn är väldigt engegerad och försöker göra allt för att det ska komma att bli bra, dom har tex redan ordnat med maten i matsalen, då sonen inte klarar av att ta mat i kantinerna som alla andra.... nån KAN ju ha hostat, spottat, petat där i :)
Han får hämta sin mat där specialkosten står, den delar personalen alltid ut. Storebror hämtar sin laktorsfria kost där, så det blir inga konstigheter....
Och assistenten då.... rektorn ville haft någon med bredare kompetens.... men hon var den som var vassast...
men hallåååååå..... han skulle ha frågat mig om dom förra assistenterna.... För mig är denna nya assistent det bästa vi kunde få....
Hon har jobbat med autistiska barn och vuxna i 7 år, hon har varit med att starta en verksamhet i skåne för barn med autism... OCH, hon är TEAACH-utbildad!!!!!!
Hon hade redan gjort i ordning schema Mån-Fred, med tydliga bilder för varje ämne, rader där det ska stå vad som ska göras på lektionen.
Inte en enda gång hon uttryckte... men oooj då... oooj ja det kan ju bli jobbigt....osv...
Istället "ååå va roligt, jag kommer slippa o få stryk denna gången".... *s*
Den sista hon hade jobbat med kunde hon få en lavett av ibland....
Hon log hela tiden, vad vi än sa, och det ÄR ju bara jobbiga saker man lägger fram vid en sån träff.....
Hon vet precis hur ett barn som min son fungerar..... som jag ser det kommer hon inte hamna i några större konflikter med honom... för hon har såpass kunskap att ligga steget före, hon har för jösse namn redan planerat hans dagar.... Han har inga möjligheter att sätta sig på tvären...
Det känns sååååå skönt....
Han ska träffa henne i morgon, vi ska äta en bit mat.... prata lite.
På måndag morgon ska han till skolan en timme innan alla 550 elever dönar in, gå runt på skolan och kolla var allt finns och så....
På Torsdag i nästa vecka börjar han skolan fullt ut.....
Förstååååår ni va skönt det känns just nu.
Jag pratade med assistenten idag, vet ni vad hon säger.
Hörrudu... nu ska du få slippa kämpa med skolan, nu ska vi få ordning på detta...... *snyyyyyyft* är det saaaant????
Är hon så bra som jag känner att hon är..... så ska hon bara veta en sak..... hon skulle bara våga sluta innan han gått ur grundskolan... för då.. för dåå.... ja dååå....hrmmmm tjaaa.... då blir jag suuuuur :(
Nu kan jag lägga lite krut på storgrabbens oförstående lärarlag... har bokat tid med skolpsykologen som är förbannat bra, så han kan sätta lite press på personalen. Trots mina påtryckningar om att han främst behöver hjälp med att strukturera större arbeten..... så skickas han hem med 6 st A4-sidor uppgifter.....
Och vad händer..... INGENTING...... han fixar det inte...
Jag har lovat att hjälpa honom denna gången, men det är för fanken pedagogernas ansvar att ta den biten, sen ser vi till att det blir gjort....
Och hur lätt är det för mig på en skala.... att strukturera ett sånt arbete.... pppfffffffffff...... trodde dom på allvar att jag kunde sånt... hahahahahahaaaa :)
Nu kommer tröttheten... efter dessa månader i 200 knyck.... så sjunker jag längre o längre ihop.... jag får väl sova fram till jul....
Det som hände idag när jag kunde flytta fokus från barnen lite..... jag snubblade på mig själv..... jisses.... jahaaa... fanns jag oxå????
Vad det handlade om.... får bli till nästa inlägg... nu orkar jag inte mer....
nattiii nattiiiiii
(och håll snälla alla tummar ni kan för att pojken äntligen kan få en någorlunda fungerande skola)
Nu har snöbollen satts i rullning....
Och den kommer att bli STOOOR och det fort.
Ska ner till advokaten nästa vecka, hon har redan börjat...
Har mailat henne mina uppgifter så hon kan utfärda en fullmakt att hon får lov att "ta över" kampen...
Fullmakt från sonens pappa har jag bifogat....
Info om vilka kontakter vi har idag osv...
Det måste gå fort nu säger hon, det har gått alldeles för lång tid.
Men det brukar snabbt bli förändring när hon väl visar sig och börjar ställa krav :)
Det känns SÅÅÅÅÅ skönt, en stor lättnad. Nu kanske jag äntligen kan koppla av lite.
Jag behöver det nu.
Jag vill att sonen ska få det han behöver och har rätt till från start, annars så fortsätter ju detta i all evighet.....
Han har ju trots allt fyra år kvar i grundskolan, och ska han få förutsättningar att fixa detta så måste det bli bra NU....
Så nu har vi tagit i med storsläggan...... släggan kanske bli dyr.... men.... det handlar om mitt barns liv, välmående, framtid, självförtroende...... och det är värt alla kostnader i världen....
Ska ner till advokaten nästa vecka, hon har redan börjat...
Har mailat henne mina uppgifter så hon kan utfärda en fullmakt att hon får lov att "ta över" kampen...
Fullmakt från sonens pappa har jag bifogat....
Info om vilka kontakter vi har idag osv...
Det måste gå fort nu säger hon, det har gått alldeles för lång tid.
Men det brukar snabbt bli förändring när hon väl visar sig och börjar ställa krav :)
Det känns SÅÅÅÅÅ skönt, en stor lättnad. Nu kanske jag äntligen kan koppla av lite.
Jag behöver det nu.
Jag vill att sonen ska få det han behöver och har rätt till från start, annars så fortsätter ju detta i all evighet.....
Han har ju trots allt fyra år kvar i grundskolan, och ska han få förutsättningar att fixa detta så måste det bli bra NU....
Så nu har vi tagit i med storsläggan...... släggan kanske bli dyr.... men.... det handlar om mitt barns liv, välmående, framtid, självförtroende...... och det är värt alla kostnader i världen....
kapitulation....
så heter det väl.... eller jag kapitulerar..... eller nåt...
Är så jädra in i h.......te trött nu så det är ett under att jag inte somnar i varje gathörn.....
Var på föreläsning ikväll i göteborg, en kvinna, mamma till flicka med ADD, före detta lärare, numer journalist.
Hon föreläste om sin dotters skolsituation. Ååååååh vad man kände igen sig.... i första halvan....... ååååhh vad man INTE kände igen sig i andra halvan....
Kan ett barn få det så bra som hennes dotter fått? En rektor som pratar samma språk..... som ordnat det suveränt för dessa barn.
Jo, om man får en rektor som tidigare jobbat som lärare på särskolan, så kan det bli så bra..... ...
Jag ska ta och skicka dit "min" journalist och be han intervjua den rektorn hur det kommer sig att hon kan lösa det till det bästa när inte andra kan, hur har hon gjort, och blev det så fasansfullt dyrt???
Idag ringde rektorn, stressad och ville bara tala om att han har annons ute på assistent... jo så vi inte tror han glömt bort oss. Assistenten söker dom på 75%, vikariat t.om Dec-07 med möjlighet till förlängning.....
Han tror väl ändå inte han kan byta assistent hur som helst, bara för att dom inte kan ha vikarier för länge, utan att behöva anställa dom....
Sen fick jag svar ang utskrivningen från särskolan. Hur kan jag va så dum, att jag tror på fullt allvar att det skulle lösa sig kvickt och käckt?? Får nog ta och undersöka hjärnan....
Nä, det måste ju förstås till en EVK..... där man lämnar över ansvaret till nya skolan, och skriver på på plats.... gode gud.... vi hade ju EVK för 3 veckor sen... räcker det inte nu???
Ja ja, gör ni så, det blir bra, det låter kanon, det kommer att bli såååå bra såååå...
Majsan bockar och bugar..... Majsan orkar inte ta kampen längre.....
Men tror ni Majsan ger upp?????
NEEEEEEEEHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ....... I morgon ska jag ringa advokaten, fick svar från henne idag. Hon åtar sig gärna att biträda oss. Så i morgon ringer jag, och så får vi bestämma nån dag när jag åker till Lund, för där befinner hon sig.
Jag känner att även om sonen får en bra assistent, så måste det till mycket andra lösningar oxå i skolan för att det ska funka..... och det kommer inte att kosta gratis i tid och energi....
Det får faktiskt hellre kosta lite pengar.... för min tid och energi har runnit ut nu.....
Och nu är det på tiden att vi får bara vara....... rå om varandra, va en familj, göra sånt som familjer SKA och borde kunna göra, saker tillsammans..... inte fanken har man tid med det när man skall slåss mot kommunen 24 timmar om dygnet......
Därför nickar jag, bockar och bugar och tycker allt är sååå toppen när någon ringer..... för jag skickar snart en advokat på dom som kan läsa upp lagarna i tur och ordning... så får vi se hur dom ska krångla sig ur detta....
natten nu alla... är såååå trött.... måste sussa....
Är så jädra in i h.......te trött nu så det är ett under att jag inte somnar i varje gathörn.....
Var på föreläsning ikväll i göteborg, en kvinna, mamma till flicka med ADD, före detta lärare, numer journalist.
Hon föreläste om sin dotters skolsituation. Ååååååh vad man kände igen sig.... i första halvan....... ååååhh vad man INTE kände igen sig i andra halvan....
Kan ett barn få det så bra som hennes dotter fått? En rektor som pratar samma språk..... som ordnat det suveränt för dessa barn.
Jo, om man får en rektor som tidigare jobbat som lärare på särskolan, så kan det bli så bra..... ...
Jag ska ta och skicka dit "min" journalist och be han intervjua den rektorn hur det kommer sig att hon kan lösa det till det bästa när inte andra kan, hur har hon gjort, och blev det så fasansfullt dyrt???
Idag ringde rektorn, stressad och ville bara tala om att han har annons ute på assistent... jo så vi inte tror han glömt bort oss. Assistenten söker dom på 75%, vikariat t.om Dec-07 med möjlighet till förlängning.....
Han tror väl ändå inte han kan byta assistent hur som helst, bara för att dom inte kan ha vikarier för länge, utan att behöva anställa dom....
Sen fick jag svar ang utskrivningen från särskolan. Hur kan jag va så dum, att jag tror på fullt allvar att det skulle lösa sig kvickt och käckt?? Får nog ta och undersöka hjärnan....
Nä, det måste ju förstås till en EVK..... där man lämnar över ansvaret till nya skolan, och skriver på på plats.... gode gud.... vi hade ju EVK för 3 veckor sen... räcker det inte nu???
Ja ja, gör ni så, det blir bra, det låter kanon, det kommer att bli såååå bra såååå...
Majsan bockar och bugar..... Majsan orkar inte ta kampen längre.....
Men tror ni Majsan ger upp?????
NEEEEEEEEHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ....... I morgon ska jag ringa advokaten, fick svar från henne idag. Hon åtar sig gärna att biträda oss. Så i morgon ringer jag, och så får vi bestämma nån dag när jag åker till Lund, för där befinner hon sig.
Jag känner att även om sonen får en bra assistent, så måste det till mycket andra lösningar oxå i skolan för att det ska funka..... och det kommer inte att kosta gratis i tid och energi....
Det får faktiskt hellre kosta lite pengar.... för min tid och energi har runnit ut nu.....
Och nu är det på tiden att vi får bara vara....... rå om varandra, va en familj, göra sånt som familjer SKA och borde kunna göra, saker tillsammans..... inte fanken har man tid med det när man skall slåss mot kommunen 24 timmar om dygnet......
Därför nickar jag, bockar och bugar och tycker allt är sååå toppen när någon ringer..... för jag skickar snart en advokat på dom som kan läsa upp lagarna i tur och ordning... så får vi se hur dom ska krångla sig ur detta....
natten nu alla... är såååå trött.... måste sussa....
5 veckor lär bli minst 7 :(
Jag börjar bli riktigt jävla ap-trött på detta.
Verksamhetschefen ringde sent igår eftermiddag.
O nej, inte menade rektorn såå att han inte skulle få plats om han skrivs ut ur särskolan. Det handlade bara om att vi inte har tillgång till samma kompetent personal som i särskolan. Nåja... det där kunde vi nog diskuttera vidare om.....
Men självklart måste han ju försvara sina anställda.... suck...
Men i alla fall, en annons på en assistent ligger ute, ansökan går ut sista oktober. Därför lär det då dröja minst 2 veckor till.
Sen kom då det som jag väntat på..... och jaaa, under tiden då, han är ju inskriven i särskolan och då är det den rektorn som ansvarar för undervisning under tiden.....
Men sisådärja..... lämna alltid alltid över ansvaret på någon annan....
Då berättade Majsan att ett mail hade gått iväg tidigare under dan med begäran om utskrivning, så därför har inte särskolerektorn längre nåt ansvar...
Tyst i luren...
Stammande, men men men jag kan inte ordna någon hemundervisning nu, det är omöjligt.......
Plötsligt så blev det då hans ansvar.... ingen fanns det att skyffla över det på....
Ska man skratta eller gråta?
Jag sa i alla fall till att jag som förälder inte ska behöva ta hand om undervisningen och tänker inte göra det heller.
Ansvaret för detta ligger på kommunen....... hur ni löser det är upp till er....
Ja inte har han några direkta lösningar inte.....
Och jag orkar inte tjafsa med folk längre..... pojken mår åtminstone hur bra som helst, glad som en spelevink... men saknar förstås ändå sina kompisar och någon skola att gå till.
Dessutom har han undervisning.... den som vi går till privat för att utreda dyslexi, lägger in lite undervisning också när vi är där, bara för att jag lättare ska kunna fakturera kommunen för den kostnaden sen.
Nu har jag också sänt i väg ett långt långt mail till en jurist jag fått tag i. Det krävs lite hårdare krut nu.
Kanske behöver det inte bli så himla dyrt, kanske räcker det med att en jurist visar sig i skolan ett par gånger och talar om var skåpet ska stå.....
Juristbyrån är inriktad på just skolfrågor och omsorg, vård för barn med funktionshinder/handikapp.
Att hon dessutom har ett eget barn med högfungerande autism gör inte alls saken sämre.
Då har hon kunnigheten i form av jurist och erfarenheten som förälder..... kan ju inte bli bättre.
Så nu väntar jag svar från henne, och får hoppas på att hon tar sig an oss.....
Jag såg på nummerpresentatören när jag kom hem idag att rektorn har ringt..... varför använder han inte mobilnumret som han fått??? eller jagar han min store pojk som inte lämnat in lappen om prao inför denna veckan....?? va vet jag.....
Jag vet bara att jag nog är världens jobbigaste förälder just nu, och måste börja ringa från skyddat nummer.... för det verkar inte va nån som svarar annars... ?!?!?
Nu ska jag lägga alla småttingar.... alla 2
Sen ska vi spela Buzz.... sååå roligt, frågor inom mängder av områden, perfekt för lillkillen som får träna hjärnan lite i alla fall. Där förvånar han mig åter med sina kunskaper... o så jädra snabbt han svarar emellanåt..... det är ju ett tv-spel och 4 alternativ till varje fråga... Hur hinner han läsa igenom dom så blixtsnabbt som han gör???
Sen köpte jag ett sällskapsspel igår, med DVD-skivor. Wild Life heter det, och i det lär man sig allt om vilda djur.
Man får se en liten filmsnutt om något djur och sen får man svara på en fråga som kommer efter.....
Behöver han kunna nåt mer om han ska jobba på djurpark :)
(jo självklart behöver han de.... men det räcker fasen så långt med dom kunskaperna)
Fast han kanske borde träna ap-språk...... oxå....
ses igeen....
Verksamhetschefen ringde sent igår eftermiddag.
O nej, inte menade rektorn såå att han inte skulle få plats om han skrivs ut ur särskolan. Det handlade bara om att vi inte har tillgång till samma kompetent personal som i särskolan. Nåja... det där kunde vi nog diskuttera vidare om.....
Men självklart måste han ju försvara sina anställda.... suck...
Men i alla fall, en annons på en assistent ligger ute, ansökan går ut sista oktober. Därför lär det då dröja minst 2 veckor till.
Sen kom då det som jag väntat på..... och jaaa, under tiden då, han är ju inskriven i särskolan och då är det den rektorn som ansvarar för undervisning under tiden.....
Men sisådärja..... lämna alltid alltid över ansvaret på någon annan....
Då berättade Majsan att ett mail hade gått iväg tidigare under dan med begäran om utskrivning, så därför har inte särskolerektorn längre nåt ansvar...
Tyst i luren...
Stammande, men men men jag kan inte ordna någon hemundervisning nu, det är omöjligt.......
Plötsligt så blev det då hans ansvar.... ingen fanns det att skyffla över det på....
Ska man skratta eller gråta?
Jag sa i alla fall till att jag som förälder inte ska behöva ta hand om undervisningen och tänker inte göra det heller.
Ansvaret för detta ligger på kommunen....... hur ni löser det är upp till er....
Ja inte har han några direkta lösningar inte.....
Och jag orkar inte tjafsa med folk längre..... pojken mår åtminstone hur bra som helst, glad som en spelevink... men saknar förstås ändå sina kompisar och någon skola att gå till.
Dessutom har han undervisning.... den som vi går till privat för att utreda dyslexi, lägger in lite undervisning också när vi är där, bara för att jag lättare ska kunna fakturera kommunen för den kostnaden sen.
Nu har jag också sänt i väg ett långt långt mail till en jurist jag fått tag i. Det krävs lite hårdare krut nu.
Kanske behöver det inte bli så himla dyrt, kanske räcker det med att en jurist visar sig i skolan ett par gånger och talar om var skåpet ska stå.....
Juristbyrån är inriktad på just skolfrågor och omsorg, vård för barn med funktionshinder/handikapp.
Att hon dessutom har ett eget barn med högfungerande autism gör inte alls saken sämre.
Då har hon kunnigheten i form av jurist och erfarenheten som förälder..... kan ju inte bli bättre.
Så nu väntar jag svar från henne, och får hoppas på att hon tar sig an oss.....
Jag såg på nummerpresentatören när jag kom hem idag att rektorn har ringt..... varför använder han inte mobilnumret som han fått??? eller jagar han min store pojk som inte lämnat in lappen om prao inför denna veckan....?? va vet jag.....
Jag vet bara att jag nog är världens jobbigaste förälder just nu, och måste börja ringa från skyddat nummer.... för det verkar inte va nån som svarar annars... ?!?!?
Nu ska jag lägga alla småttingar.... alla 2
Sen ska vi spela Buzz.... sååå roligt, frågor inom mängder av områden, perfekt för lillkillen som får träna hjärnan lite i alla fall. Där förvånar han mig åter med sina kunskaper... o så jädra snabbt han svarar emellanåt..... det är ju ett tv-spel och 4 alternativ till varje fråga... Hur hinner han läsa igenom dom så blixtsnabbt som han gör???
Sen köpte jag ett sällskapsspel igår, med DVD-skivor. Wild Life heter det, och i det lär man sig allt om vilda djur.
Man får se en liten filmsnutt om något djur och sen får man svara på en fråga som kommer efter.....
Behöver han kunna nåt mer om han ska jobba på djurpark :)
(jo självklart behöver han de.... men det räcker fasen så långt med dom kunskaperna)
Fast han kanske borde träna ap-språk...... oxå....
ses igeen....
Nu är det gjort.....
Tryckte precis på skicka-knappen, och sände iväg ett mail med begäran om utskrivning ur särskolan.
Då det inte finns några färdiga blanketter att hitta, (vilket fler än mig fått erfara) så har jag skrivit av en gammal sådan i word, fyllt i uppgifterna och bifogade denna i mailet.....
Det gäller att ha lite fantasi....
I enlighet med Lag om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande begärde jag om utskrivning ur särskola.
Det är bra att kunna svänga sig med fina ord oxå....
Rektorn från särskolan ringde nämligen idag, och undrade vad som händer. Hon har ju fortfarande ansvaret, och känner sig enormt pressad. Rädd för att jag som förälder ska börja bråka med henne ang att Mattias inte fått någon undervisning under dessa 5 veckor han varit hemma kände hon väl lite panik.
Nu var det ju inte hon som föreslog att jag som förälder kunde ta hand om den biten, utan andra, så inte tänker jag bråka med henne om det.
Så därför gick jag genast efter samtalet och skickade iväg mailet, så får det bli någon annans ansvar :)
Det är ju oxå så att så länge som det finns någon att lägga just ansvaret på, så behöver ju ingen annan agera heller.
Så nu kanske det blir fart på folket ...
Nu ligger bollen hos kommunen....
Jag väntar på att verksamhetschefen ska höra av sig, så får vi se vad nästa steg ska bli....
trötta febriga hälsningar......
Då det inte finns några färdiga blanketter att hitta, (vilket fler än mig fått erfara) så har jag skrivit av en gammal sådan i word, fyllt i uppgifterna och bifogade denna i mailet.....
Det gäller att ha lite fantasi....
I enlighet med Lag om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande begärde jag om utskrivning ur särskola.
Det är bra att kunna svänga sig med fina ord oxå....
Rektorn från särskolan ringde nämligen idag, och undrade vad som händer. Hon har ju fortfarande ansvaret, och känner sig enormt pressad. Rädd för att jag som förälder ska börja bråka med henne ang att Mattias inte fått någon undervisning under dessa 5 veckor han varit hemma kände hon väl lite panik.
Nu var det ju inte hon som föreslog att jag som förälder kunde ta hand om den biten, utan andra, så inte tänker jag bråka med henne om det.
Så därför gick jag genast efter samtalet och skickade iväg mailet, så får det bli någon annans ansvar :)
Det är ju oxå så att så länge som det finns någon att lägga just ansvaret på, så behöver ju ingen annan agera heller.
Så nu kanske det blir fart på folket ...
Nu ligger bollen hos kommunen....
Jag väntar på att verksamhetschefen ska höra av sig, så får vi se vad nästa steg ska bli....
trötta febriga hälsningar......
vad lustigt....
en liten reflektion innan kudden....
På en annan sida blir jag lynchad över mina åsikter om sonens särskoleplacering....
HUR kan jag döma ut särskolan sådär? Det är faktiskt jättebra, för man har automatiskt rätt till en gymnasieplats..... eeeh..... *viskar* jo.... i SÄRGYMNASIET....
Det är ju just det allt det här handlar om.......
Fast tycker man det är okej att skicka sitt barn in i aktivitetsersättning för resten av livet och kanske för tidig pension, för att man aldrig kan söka ett vanligt arbete... så är det väl upp till var och en..... jag dömer väl ingen som gör det valet...
Då ska inte jag heller bli dömd för det valet jag gör.... man gör väl det som känns rätt eller????
Lite lustigt.... för på den här sidan är det ingen som lynchar mig för att jag dömer ut särskolan i min sons fall.....
Kanske har läsarna här lite större verklighetsanknytning..... va vet jag....
pöss o gonatt alla goa ...
På en annan sida blir jag lynchad över mina åsikter om sonens särskoleplacering....
HUR kan jag döma ut särskolan sådär? Det är faktiskt jättebra, för man har automatiskt rätt till en gymnasieplats..... eeeh..... *viskar* jo.... i SÄRGYMNASIET....
Det är ju just det allt det här handlar om.......
Fast tycker man det är okej att skicka sitt barn in i aktivitetsersättning för resten av livet och kanske för tidig pension, för att man aldrig kan söka ett vanligt arbete... så är det väl upp till var och en..... jag dömer väl ingen som gör det valet...
Då ska inte jag heller bli dömd för det valet jag gör.... man gör väl det som känns rätt eller????
Lite lustigt.... för på den här sidan är det ingen som lynchar mig för att jag dömer ut särskolan i min sons fall.....
Kanske har läsarna här lite större verklighetsanknytning..... va vet jag....
pöss o gonatt alla goa ...
och hon tar på sig handskarna....
ställer sig i ringhörnan..... och dabba dabba dabba..... jabba jabba jabba...... SMAAACCK!!!
Nu har jag haft ett långt samtal med verksamhetschefen.....
Berättade historien OOOOOOOM igen......
Sa att nu har jag fått nog, nu är jag förbannad, ska vi behandla ett barn på det här viset.
Uj uj...... naturligtvis kan vi inte neka ett barn placering i vårt upptagningsområde, det är ju inte rimligt.
Rektorer slänger ibland ur sig i frustration att det inte finns resurser, vi har ju vår budget att följa.....
Jomen.... det har dom, men tänk DET struntar jag högaktningsfullt i.
Men vad han också sa.... Ingen i kommunen ska behöva hamna i en sån sits som ni har gjort, att behöva ställas inför såna val.
TACK för den.....
Nu har jag sagt mitt, min son ska INTE vara inskriven i särskolan, hjälpen ska han ha ändå.
Det bad jag honom hälsa rektorn på fredag när han träffar honom...... kanske han får upp ögona på honom
Nu får dom akta sig..... Majsan har faktiskt läst lagboken.....
hmmm.... vem ska jag ringa nuuuuu
Nu har jag haft ett långt samtal med verksamhetschefen.....
Berättade historien OOOOOOOM igen......
Sa att nu har jag fått nog, nu är jag förbannad, ska vi behandla ett barn på det här viset.
Uj uj...... naturligtvis kan vi inte neka ett barn placering i vårt upptagningsområde, det är ju inte rimligt.
Rektorer slänger ibland ur sig i frustration att det inte finns resurser, vi har ju vår budget att följa.....
Jomen.... det har dom, men tänk DET struntar jag högaktningsfullt i.
Men vad han också sa.... Ingen i kommunen ska behöva hamna i en sån sits som ni har gjort, att behöva ställas inför såna val.
TACK för den.....
Nu har jag sagt mitt, min son ska INTE vara inskriven i särskolan, hjälpen ska han ha ändå.
Det bad jag honom hälsa rektorn på fredag när han träffar honom...... kanske han får upp ögona på honom
Nu får dom akta sig..... Majsan har faktiskt läst lagboken.....
hmmm.... vem ska jag ringa nuuuuu
man får väldigt ont i huvet...
mest ont i huvet får jag när ingen förbannade jädra människa svarar..... 
Jag börjar på allvar undra om det kan va så att dom bara tittar på telefonen när det ringer.... konstaterar... näää nu ringer hon igen... o sen så skiter dom i det..... jag tror faktiskt de ... på allvar...
Nåja... nu har jag i alla fall ringt en del samtal ändåååå, fått lite tips vart jag kan vända mig.
För helt klart är..... jag kan inte slåss mot kommunen ensam, jag måste få tag i en jurist som kan det här med lagar o paragrafer.
Det finns ju en jurist på autismföreningen, han ska jag ringa sen på telefontiden.
Sen väntar jag på mail med kontaktuppgifter till en jurist som specialiserat sig på frågor som rör barn med särskilda behov.... en sån jurist vore guld, som vet vad det handlar om.
Jag har ju funderat.... (kanske därför jag har skallebonk)
hahahahahaaaaa
Oavsett på vilket sätt sonen kommer in på den skolan, antingen som integrerad, eller som "vanlig" grundskole-elev, så kommer inget av det bli bra för honom i längden.
Jag kan inte tillmötesgå honom i hans önskan att få vara med sina kompisar till vilket pris som helst. Det KAN och FÅR inte kosta honom för mycket på sikt.
Går han som integrerad så finns det en vääääldigt stor risk att jag blir motarbetad när jag än väljer att skriva ut honom, och den dagen jag gör det, så ryker förmodligen mycke av den hjälpen han tills dess haft.
Vad händer då med sonen? Han lär ju falla som en pannkaka.....
Kämpar jag mig till en "vanlig" skolplacering, vilket är helt möjligt eftersom jag har rätt till det, så kommer jag att få slita ihjäl i kampen om att få rätt hjälp under hela högstadiet, för det kommer aldrig att bli självklart.... det har jag svårt för att se.
Det alternativet kommer att kosta honom massor av förlorade kunskaper, det lär mest bli en förvaring... "gå-där-så-länge-i-brist-på-annat" Visst, han kommer att vara lycklig över att vara med sina kompisar, men hur länge då? Det kommer ju en dag när han är alltför långt efter och inte orkar mer.....
Just nu är det svårt att få honom och förstå det, för honom kommer det att ordna sig, bara han får komma till den skolan.
Men det kommer inte att ordna sig, om jag inte vinner en kamp med hjälp av ... nån högre makt....
Det vore förstås självklart att få en plats där med så mycket stöd som krävs för att han ska ha en möjlighet att fixa det. Men det är ju tyvärr inte självklart.
Min son är 13 år, och medveten om vem han är, vad han har för funktionshinder, vad han har svårigheter med, vad han då behöver för hjälp, och vad det innebär att gå ur 9:an som särskole-elev.....
Med en sån insikt så anser jag att han också har rätt att få veta vad rektorn ställer för villkor för att han ska få börja där.
Jag tror nämligen att han har ett bra svar på frågan vad vi ska göra härnäst.....
Sonen får bli vägledande inför vad nästa steg blir.......
Jag VET att han INTE vill vara särskole-elev....... Jag VET att han kommer att säga att han fixar det ändå, utan hjälp.
Men JAG vet, att det gör han INTE...... det blir den stora utmaningen att få honom att inse det....
åååh.... ge mig styrka.....
(fan de e lunchtid o ingen kan man ringa...... *suuuuur*)
Jag börjar på allvar undra om det kan va så att dom bara tittar på telefonen när det ringer.... konstaterar... näää nu ringer hon igen... o sen så skiter dom i det..... jag tror faktiskt de ... på allvar...
Nåja... nu har jag i alla fall ringt en del samtal ändåååå, fått lite tips vart jag kan vända mig.
För helt klart är..... jag kan inte slåss mot kommunen ensam, jag måste få tag i en jurist som kan det här med lagar o paragrafer.
Det finns ju en jurist på autismföreningen, han ska jag ringa sen på telefontiden.
Sen väntar jag på mail med kontaktuppgifter till en jurist som specialiserat sig på frågor som rör barn med särskilda behov.... en sån jurist vore guld, som vet vad det handlar om.
Jag har ju funderat.... (kanske därför jag har skallebonk)
hahahahahaaaaaOavsett på vilket sätt sonen kommer in på den skolan, antingen som integrerad, eller som "vanlig" grundskole-elev, så kommer inget av det bli bra för honom i längden.
Jag kan inte tillmötesgå honom i hans önskan att få vara med sina kompisar till vilket pris som helst. Det KAN och FÅR inte kosta honom för mycket på sikt.
Går han som integrerad så finns det en vääääldigt stor risk att jag blir motarbetad när jag än väljer att skriva ut honom, och den dagen jag gör det, så ryker förmodligen mycke av den hjälpen han tills dess haft.
Vad händer då med sonen? Han lär ju falla som en pannkaka.....
Kämpar jag mig till en "vanlig" skolplacering, vilket är helt möjligt eftersom jag har rätt till det, så kommer jag att få slita ihjäl i kampen om att få rätt hjälp under hela högstadiet, för det kommer aldrig att bli självklart.... det har jag svårt för att se.
Det alternativet kommer att kosta honom massor av förlorade kunskaper, det lär mest bli en förvaring... "gå-där-så-länge-i-brist-på-annat" Visst, han kommer att vara lycklig över att vara med sina kompisar, men hur länge då? Det kommer ju en dag när han är alltför långt efter och inte orkar mer.....
Just nu är det svårt att få honom och förstå det, för honom kommer det att ordna sig, bara han får komma till den skolan.
Men det kommer inte att ordna sig, om jag inte vinner en kamp med hjälp av ... nån högre makt....
Det vore förstås självklart att få en plats där med så mycket stöd som krävs för att han ska ha en möjlighet att fixa det. Men det är ju tyvärr inte självklart.
Min son är 13 år, och medveten om vem han är, vad han har för funktionshinder, vad han har svårigheter med, vad han då behöver för hjälp, och vad det innebär att gå ur 9:an som särskole-elev.....
Med en sån insikt så anser jag att han också har rätt att få veta vad rektorn ställer för villkor för att han ska få börja där.
Jag tror nämligen att han har ett bra svar på frågan vad vi ska göra härnäst.....
Sonen får bli vägledande inför vad nästa steg blir.......
Jag VET att han INTE vill vara särskole-elev....... Jag VET att han kommer att säga att han fixar det ändå, utan hjälp.
Men JAG vet, att det gör han INTE...... det blir den stora utmaningen att få honom att inse det....
åååh.... ge mig styrka.....
(fan de e lunchtid o ingen kan man ringa...... *suuuuur*)
sömnlös i (seattle) kungsbacka
Inte kan man ju sova när man har miljoner saker som ska avhandlas...
Jag har blivit en paragrafryttare.... va kan man annars göra...
Tack ni goa som svarat, och tack speciellt till dig som ringde mig i går *ler* Det är lätt att vackla i beslutet, lätt att ge upp och ta det som bjuds för att man helt enkelt inte orkar mer.
Självklart orkar jag än en stund.... och längre än så.
Sorgligt nog, trots det att man har lagen på sin sida, så har man ändå ingen uppbackning. Skolverket som ska vara tillsynsmyndighet konstaterar bara krasst att ja, verkligheten ser ju tyvärr annorlunda ut, trots det som står i styrdokumenten?!?!?
Jamen vem ska man då vända sig till, är det plötsligt tillåtet att bryta mot lagen, när det är myndigheter som gör det? Jag tänker då på pappan i Rödeby, som också bröt mot lagen, honom hämta dom i kvickt som satan....
Nämen det finns ju bara en sak att göra, bli politiker, för då kan jag göra som jag vill..... skita i lagar o paragrafer just bara för att jag känner för de.... och skita i vem det drabbar..... vem bryr sig, bara jag har det bra....
IDIOTER!!!!!
Och du Micaela, det är INGEN som tror att du är lat, om du hade varit lat så hade du inte kommit så långt som du gjort, eller hur??? Och ingen tror heller att du är bluff och båg, hur skulle nån kunna göra de? Du finns ju där som en högst levande och verklig person, då kan man minsann inte va nån bluff..... om du inte är från andevärlden då..... *fniss*
Tro på dig själv, och det vet jag att du gör, innerst inne. JAG tror på dig, det är ju du i egen hög person som får mig att tro på min son, att han KAN och kommer att klara detta.
Du är enormt viktig i sammanhanget.
Nu har jag kletat in lite paragrafer då.... som sagt..... kan nån snälla tala om för mig vad det är jag inte förstår i dessa texter??? Jag måste ju vara totalt korkad och missuppfatta allt..... eftersom allt görs tvärtemot vad som står.... kanske är dom skrivna med ironi????
12 § På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare
skall eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska
inslag i verksamheten, om det med hänsyn till särskilda omständigheter
inte är rimligt att eleven deltar.
10 kap. 3§ För sådana elever i grundskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan
som på grund av sjukdom eller liknande skäl under lngre tid inte kan delta i vanligt skolarbete
skall särskild undervisning anordnas på sjukhus eller motsvarande,
i elevens hem eller på annan lämplig plats.
Särskild undervisning anordnas av skolhuvudmannen.
4 § Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för
eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker,
skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel som behövs
för en tidsenlig utbildning.
Särskilt stöd med mera!
Elever i grundskolan, gymnasiet eller i specialskolan har rätt till stödundervisning
om skolans personal tror att eleven inte kommer att nå målen för utbildningen
eller om eleven behöver särskilt stöd av andra skäl.
Elever i grundskolan och särskolan ska få specialpedagogiska insatser
när de behöver det.
I första hand ska sådana insatser ges i den klass eller grupp eleven tillhör,
men om det finns särskilda skäl till det, i särskild undervisningsgrupp.
I grundskolan, specialskolan och i särskolan kan en elev vid behov få anpassad
studiegång. Detta kan exempelvis innebära att eleven inte följer all undervisning
enligt timplanen.
Elever som inte kan gå i skolan, exmpelvis på grund av sjukdom eller svårt funktionshinder,
kan få särskild undervisning. Det särskilda stödet kan för barn med neuropsykiatriska
funktionshinder bestå av en individuellt utformad och anpassad undervisningssituation,
anpassning av klassrumsmiljön, särskilda läromedel eller anställning av elevassistent.
Det kan också handla om specialpedagogiskt stöd i form av handledning till lärare eller
insatser från psykolog och annan elevvårdspersonal.
För vissa barn kan undervisning i liten grupp - helt eller delvis - vara ett alternativ
till den vanliga klassen.
Det är rektor som är ansvarig för att elever i behov av särskilt stöd får den hjälp
de behöver och som i samråd med övrig personal i skolan bedömer behovet av
särskilt stöd.
Rätten till stöd får inte göras beroende av om barnet har en diagnos eller ej.
Inte heller ska man kunna underlåta att ge stöd med hänvisning till bristande resurser.
VAD ÄR DET JAG HAR MISSAT???
Jag har blivit en paragrafryttare.... va kan man annars göra...
Tack ni goa som svarat, och tack speciellt till dig som ringde mig i går *ler* Det är lätt att vackla i beslutet, lätt att ge upp och ta det som bjuds för att man helt enkelt inte orkar mer.
Självklart orkar jag än en stund.... och längre än så.
Sorgligt nog, trots det att man har lagen på sin sida, så har man ändå ingen uppbackning. Skolverket som ska vara tillsynsmyndighet konstaterar bara krasst att ja, verkligheten ser ju tyvärr annorlunda ut, trots det som står i styrdokumenten?!?!?
Jamen vem ska man då vända sig till, är det plötsligt tillåtet att bryta mot lagen, när det är myndigheter som gör det? Jag tänker då på pappan i Rödeby, som också bröt mot lagen, honom hämta dom i kvickt som satan....
Nämen det finns ju bara en sak att göra, bli politiker, för då kan jag göra som jag vill..... skita i lagar o paragrafer just bara för att jag känner för de.... och skita i vem det drabbar..... vem bryr sig, bara jag har det bra....
IDIOTER!!!!!
Och du Micaela, det är INGEN som tror att du är lat, om du hade varit lat så hade du inte kommit så långt som du gjort, eller hur??? Och ingen tror heller att du är bluff och båg, hur skulle nån kunna göra de? Du finns ju där som en högst levande och verklig person, då kan man minsann inte va nån bluff..... om du inte är från andevärlden då..... *fniss*
Tro på dig själv, och det vet jag att du gör, innerst inne. JAG tror på dig, det är ju du i egen hög person som får mig att tro på min son, att han KAN och kommer att klara detta.
Du är enormt viktig i sammanhanget.
Nu har jag kletat in lite paragrafer då.... som sagt..... kan nån snälla tala om för mig vad det är jag inte förstår i dessa texter??? Jag måste ju vara totalt korkad och missuppfatta allt..... eftersom allt görs tvärtemot vad som står.... kanske är dom skrivna med ironi????
12 § På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare
skall eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska
inslag i verksamheten, om det med hänsyn till särskilda omständigheter
inte är rimligt att eleven deltar.
10 kap. 3§ För sådana elever i grundskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan
som på grund av sjukdom eller liknande skäl under lngre tid inte kan delta i vanligt skolarbete
skall särskild undervisning anordnas på sjukhus eller motsvarande,
i elevens hem eller på annan lämplig plats.
Särskild undervisning anordnas av skolhuvudmannen.
4 § Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för
eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker,
skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel som behövs
för en tidsenlig utbildning.
Särskilt stöd med mera!
Elever i grundskolan, gymnasiet eller i specialskolan har rätt till stödundervisning
om skolans personal tror att eleven inte kommer att nå målen för utbildningen
eller om eleven behöver särskilt stöd av andra skäl.
Elever i grundskolan och särskolan ska få specialpedagogiska insatser
när de behöver det.
I första hand ska sådana insatser ges i den klass eller grupp eleven tillhör,
men om det finns särskilda skäl till det, i särskild undervisningsgrupp.
I grundskolan, specialskolan och i särskolan kan en elev vid behov få anpassad
studiegång. Detta kan exempelvis innebära att eleven inte följer all undervisning
enligt timplanen.
Elever som inte kan gå i skolan, exmpelvis på grund av sjukdom eller svårt funktionshinder,
kan få särskild undervisning. Det särskilda stödet kan för barn med neuropsykiatriska
funktionshinder bestå av en individuellt utformad och anpassad undervisningssituation,
anpassning av klassrumsmiljön, särskilda läromedel eller anställning av elevassistent.
Det kan också handla om specialpedagogiskt stöd i form av handledning till lärare eller
insatser från psykolog och annan elevvårdspersonal.
För vissa barn kan undervisning i liten grupp - helt eller delvis - vara ett alternativ
till den vanliga klassen.
Det är rektor som är ansvarig för att elever i behov av särskilt stöd får den hjälp
de behöver och som i samråd med övrig personal i skolan bedömer behovet av
särskilt stöd.
Rätten till stöd får inte göras beroende av om barnet har en diagnos eller ej.
Inte heller ska man kunna underlåta att ge stöd med hänvisning till bristande resurser.
VAD ÄR DET JAG HAR MISSAT???
En sorglig o tragisk värld :(
Det är bara att konstatera, samhället är inte till för alla.
Det fina pratet om en skola för alla, likvärdig utbildning, stöd vid behov etc etc.... det är bara ordklyveri...
Med sorg i hjärtat konstaterar jag att ingen vill ta ansvar för min son...
Han finns inte.... förväntas man inte nå målen i grundskolan är man inte önskvärd....
Så är det...
Liten grupp på skolan.... otänkbart.....
Varför....... det är bara så..... (bra svar)
Skriver jag ut honom ur särskolan tar dom inte emot honom alls......
Jag är inmålad i ett hörn....
Det finns inte resurser på skolan, det finns inga pengar... dom ligger 7000:- back...
Bryr jag mig?? Knappast...
Jag sa till rektorn att han enligt lag inte får lov att neka ett barn stöd med motivering bristande resurser, då är det bara se till att skaffa detta....
Men nä.... som någon viskade i mitt öra för ett tag sen, rektorerna är bakbundna, politikerna styr...
Så ja, får väl vända tillbaks.... dom har fått vila alltför länge nu....
Är det inte alldeles fördjävligt???? Går han som integrerad särskoleelev är det nåt helt annat, då får dom ju massa mer pengar, och då var det inga problem.... Det ska fan inte vara avhängt av om man är särskoleelev eller inte, för att få hjälp och stöd, den hjälpen ska tillsättas ändå.
Ska jag då gå bakom ryggen på min son, och lura honom?
Nej, det är inget alternativ för mig.
Jag sa till dom att jag totalvägrar låta honom gå ut grundskolan inskriven som särskoleelev, för han kommer hata mig för resten av livet.
Frågan är då... vad gör jag nu??
Ska jag vara taktisk, och gå med på detta, för att få all hjälp som är möjlig att få?
Och sen skriva ut honom ur särskolan, och riskera förlora all hjälp??
Specialpedagogiskt centrum är automatiskt inkopplade med hjälpmedel, specialpedagoger, och alltså ALLT stöd man kan tänka sig.... men baaara om han är inskriven i särskolan, annars uteblir ALL hjälp.
Eller ska jag köra den hårda vägen och hävda min sons rätt till likvärdig skolgång oavsett?
Vilket är bäst för min son? Om jag börjar tjafsa med skolan redan nu, ja då kanske alla chanser bränns att få gå där.....
En liten eloge kan han ju få rektorn då det var självklart att han ska beredas plats i den klass där han har anknytning till någon....
en liten till då han i val av assistent till sonen måste leta noga noga, då det inte kan komma på fråga om vem som helst, utan kunskap om autism måste finnas...
Det hör man ju inte ofta precis.... att det inte duger med vilken assistent som helst....
Fan fan fan.... jag känner mig bakbunden till händer o fötter....
Min son vill till den skolan, till sina kompisar.... om jag gör fel nu kanske det inte kan bli så....
Det kommer i vilket fall att bli fråga om anpassad studiegång, dagarna kommer att kortas då han omöjligt orkar en skoldag från 8-16.
Frågan är bara vilka ämnen som ska tas bort.... det är ju inte juste att ta ifrån honom dom ämnen där han är stark och kunnig... som SO och NO....
Praktiska ämnen som slöjd och bild är han ju jätteduktig på och ska inte tas ifrån....
Då finns det inte mycke tid kvar liksom.....
hjälp mig nu.... vad ska jag göra.....?
Det fina pratet om en skola för alla, likvärdig utbildning, stöd vid behov etc etc.... det är bara ordklyveri...
Med sorg i hjärtat konstaterar jag att ingen vill ta ansvar för min son...
Han finns inte.... förväntas man inte nå målen i grundskolan är man inte önskvärd....
Så är det...
Liten grupp på skolan.... otänkbart.....
Varför....... det är bara så..... (bra svar)
Skriver jag ut honom ur särskolan tar dom inte emot honom alls......
Jag är inmålad i ett hörn....
Det finns inte resurser på skolan, det finns inga pengar... dom ligger 7000:- back...
Bryr jag mig?? Knappast...
Jag sa till rektorn att han enligt lag inte får lov att neka ett barn stöd med motivering bristande resurser, då är det bara se till att skaffa detta....
Men nä.... som någon viskade i mitt öra för ett tag sen, rektorerna är bakbundna, politikerna styr...
Så ja, får väl vända tillbaks.... dom har fått vila alltför länge nu....
Är det inte alldeles fördjävligt???? Går han som integrerad särskoleelev är det nåt helt annat, då får dom ju massa mer pengar, och då var det inga problem.... Det ska fan inte vara avhängt av om man är särskoleelev eller inte, för att få hjälp och stöd, den hjälpen ska tillsättas ändå.
Ska jag då gå bakom ryggen på min son, och lura honom?
Nej, det är inget alternativ för mig.
Jag sa till dom att jag totalvägrar låta honom gå ut grundskolan inskriven som särskoleelev, för han kommer hata mig för resten av livet.
Frågan är då... vad gör jag nu??
Ska jag vara taktisk, och gå med på detta, för att få all hjälp som är möjlig att få?
Och sen skriva ut honom ur särskolan, och riskera förlora all hjälp??
Specialpedagogiskt centrum är automatiskt inkopplade med hjälpmedel, specialpedagoger, och alltså ALLT stöd man kan tänka sig.... men baaara om han är inskriven i särskolan, annars uteblir ALL hjälp.
Eller ska jag köra den hårda vägen och hävda min sons rätt till likvärdig skolgång oavsett?
Vilket är bäst för min son? Om jag börjar tjafsa med skolan redan nu, ja då kanske alla chanser bränns att få gå där.....
En liten eloge kan han ju få rektorn då det var självklart att han ska beredas plats i den klass där han har anknytning till någon....
en liten till då han i val av assistent till sonen måste leta noga noga, då det inte kan komma på fråga om vem som helst, utan kunskap om autism måste finnas...
Det hör man ju inte ofta precis.... att det inte duger med vilken assistent som helst....
Fan fan fan.... jag känner mig bakbunden till händer o fötter....
Min son vill till den skolan, till sina kompisar.... om jag gör fel nu kanske det inte kan bli så....
Det kommer i vilket fall att bli fråga om anpassad studiegång, dagarna kommer att kortas då han omöjligt orkar en skoldag från 8-16.
Frågan är bara vilka ämnen som ska tas bort.... det är ju inte juste att ta ifrån honom dom ämnen där han är stark och kunnig... som SO och NO....
Praktiska ämnen som slöjd och bild är han ju jätteduktig på och ska inte tas ifrån....
Då finns det inte mycke tid kvar liksom.....
hjälp mig nu.... vad ska jag göra.....?
Det ÄR ingen som bryr sig...
Det är bara att konstatera....
I fredags fick jag veta att jag skulle ta kontakt med rektorn på den tilltänkta skolan. Ansvaret har lämnats över till honom.....
Jag mailar honom i fredags angående min äldste son. Jag skrev att jag har fått ok från spc att hämta ut ett tangentbord för lån, tills skolan köpt in ett till sonen.
Vem ska jag skriva som ansvarig på skolan?
Har jag fått nåt svar????
Nope......
Idag har jag ringt ett ANTAL gånger, lämnat meddelande på telefonsvararn, ring upp mig.....
Icke.....
Min son frågade mig idag: Mamma, ´när får jag börja i skolan????
Jag har inga svar.... det är ju för fanken ingen som hör av sig.....
Och jag är TRÖTT TRÖTT TRÖTT........
Nu ger jag f*!??&%#n, jag åker och hämtar ut ett tangentbord och skriver mentorn som ansvarig. Passar det inte o höra av sig får dom skylla sig själva. Ungen ska väl inte behöva gå o vänta på ett hjälpmedel pga att dom segar i skolan..... NU RÄCKER DE!!!!!!
Nu ska jag ge rektorn en chans i morgon oxå, jag ska ringa o ringa i morgon o prata på telesvar.....
Får jag inte fatt på honom då, åker jag till skolan på onsdag o sätter mig på expeditionen o väntar tills han behagar infinna sig.....
En viskning i mitt öra: Vi har inga resurser till liten grupp på skolan...... ett svar från rektorn.... till en annan förälder.
Han skulle våga svara Majsan sådär....
I LAAAGEN står att skolledningen inte kan skylla på bristande resurser......
Men det är ingen som följer lagen alls längre.......
Jag väntar i alle fall på ett svar från rektorn.... blir det negativt... så får kommunen ett samtal... kommer jag inte vidare där.... blir det JO-anmälan... jag tänker ALDRIG ge mig denna gången....
I fredags fick jag veta att jag skulle ta kontakt med rektorn på den tilltänkta skolan. Ansvaret har lämnats över till honom.....
Jag mailar honom i fredags angående min äldste son. Jag skrev att jag har fått ok från spc att hämta ut ett tangentbord för lån, tills skolan köpt in ett till sonen.
Vem ska jag skriva som ansvarig på skolan?
Har jag fått nåt svar????
Nope......
Idag har jag ringt ett ANTAL gånger, lämnat meddelande på telefonsvararn, ring upp mig.....
Icke.....
Min son frågade mig idag: Mamma, ´när får jag börja i skolan????
Jag har inga svar.... det är ju för fanken ingen som hör av sig.....
Och jag är TRÖTT TRÖTT TRÖTT........
Nu ger jag f*!??&%#n, jag åker och hämtar ut ett tangentbord och skriver mentorn som ansvarig. Passar det inte o höra av sig får dom skylla sig själva. Ungen ska väl inte behöva gå o vänta på ett hjälpmedel pga att dom segar i skolan..... NU RÄCKER DE!!!!!!
Nu ska jag ge rektorn en chans i morgon oxå, jag ska ringa o ringa i morgon o prata på telesvar.....
Får jag inte fatt på honom då, åker jag till skolan på onsdag o sätter mig på expeditionen o väntar tills han behagar infinna sig.....
En viskning i mitt öra: Vi har inga resurser till liten grupp på skolan...... ett svar från rektorn.... till en annan förälder.
Han skulle våga svara Majsan sådär....
I LAAAGEN står att skolledningen inte kan skylla på bristande resurser......
Men det är ingen som följer lagen alls längre.......
Jag väntar i alle fall på ett svar från rektorn.... blir det negativt... så får kommunen ett samtal... kommer jag inte vidare där.... blir det JO-anmälan... jag tänker ALDRIG ge mig denna gången....
Vilken FANTASTISK kommun....
Sitter och surfar runt, och slås omkull av hur fantastiska insatserna är från kommunen. 
Men allvarligt talat.... är det JAG som är dum??.... Kolla här bara... http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/KBInformationPage____11611.aspx
Otroligt, fantastiskt, jag bara dånar.... Eller kolla här.... http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/KBInformationPage.aspx?id=6501 Oooooo.... utbildning har "nån" fått.... vem har sett effekten av den??? Det mest fantastiska av allt... jag blir så gråtmild...
http://www.kungsbacka.se/upload/Kommun/Dokument/2004%20Lokal%20handlingsplan.pdf
Snyft.... buuuuhuuuu... det är faktiskt bra med ambitioner... icke att förkasta.... Jag har också ambitioner, vilja, ideér.... heeela tiden faktiskt.... MEN... oftast kommer jag inte längre... för energin dog ut på vägen... jag har ADHD...
Och nu undrar jag.... har Kungsbacka kommun ADHD
För energin måste ha dött ut... jag har då inte sett något av alla dessa insatser/ambitioner...
Måste säga att jag inte kan tycka att kungsbacka kommun lever upp till kriterierna för Sveriges kvalitetskommun 2007...
Vad tycker ni??
Men allvarligt talat.... är det JAG som är dum??.... Kolla här bara... http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/KBInformationPage____11611.aspx
Otroligt, fantastiskt, jag bara dånar.... Eller kolla här.... http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/KBInformationPage.aspx?id=6501 Oooooo.... utbildning har "nån" fått.... vem har sett effekten av den??? Det mest fantastiska av allt... jag blir så gråtmild...
http://www.kungsbacka.se/upload/Kommun/Dokument/2004%20Lokal%20handlingsplan.pdf Snyft.... buuuuhuuuu... det är faktiskt bra med ambitioner... icke att förkasta.... Jag har också ambitioner, vilja, ideér.... heeela tiden faktiskt.... MEN... oftast kommer jag inte längre... för energin dog ut på vägen... jag har ADHD...
Och nu undrar jag.... har Kungsbacka kommun ADHD
För energin måste ha dött ut... jag har då inte sett något av alla dessa insatser/ambitioner...
Måste säga att jag inte kan tycka att kungsbacka kommun lever upp till kriterierna för Sveriges kvalitetskommun 2007...
Vad tycker ni??
