Sen sonen fick börja i skolan där hans kamrater gått så har det varit såååå lugnt. Han har mått bra, humöret har varit på topp och jag fick tillbaks min pratglade son :) (det kan ju dock bli lite vääääl tjatigt förstås)

Jag har flera gånger undrat om det är möjligt, att det funkar så bra..... för det är väl klart att det funkar bra, om jag inget hör..... eller???

Näpp.... där hade jag fel.
Självklart så förstår jag ju att det tidvis kommer att vara jobbigt, han behöver ju mycket extra stöd och hjälp.

Men nu är det så att han inte orkar hela dagar, i helklass. Är jag förvånad?? Iof så går han ifrån ofta med assistenten då han behöver lugn o ro.... men nu kommer vi återigen till frågan...... en liten grupp....
VARFÖR är det ett så stort problem att genomföra, när det finns andra barn som också behöver detta???

Det konstiga är att det är dom praktiska ämnena som inte funkar, vilket är förvånande då det är där han är starkast. Bilden tex, är fullständig katastrof och assistenten vill ta bort det ämnet....
Men något är ju kollossalt fel med bildlektionen som gör att det blir kaos. Vad händer på bilden? Hur bemöter lärarn? VAD gör dom på bilden?
KAN det möjligen vara så att alla ska rita en viss sak, och sonen inte har förstått varför, så då gör han hellre ingenting?
Det sistnämnda är det troligaste.....
Och då undrar jag.... är det verkligen ett stort problem? Är det inte väldigt enkelt att lösa?
Huvudsaken är väl ändå ATT han gör något?

Dom bilder han har målat här hemma är helt otroliga, så rita kan han, ingen tvekan om det...
Men han tror inte det själv, drar ner sig själv genom att säga att han inte kan, ritar fult etc...
Om man då tar bort bilden för honom, ja, då fick han ju bekräftat det han redan trodde.... jag kan inte rita....

Suck....

Jag fick också veta att han vissa dagar, och vissa e-middagar har ett beteende som jag inte trodde att han någonsin skulle kunna ha...... hans språkbruk vissa dagar får öronen på vem som helst att krulla sig...
Och jag är chockad!!!!!... ALDRIG nånsin att han skulle bete sig så hemma, och grejen är den.... jag känner inte igen min son i detta... det är inte han...
Vad är det då som händer runt honom när det blir sådär??? Man måste ju försöka luska ut vad det är som stör honom och som får honom att bära sig åt.....
Han gör ju inte så för att han tycker det är roligt..... det är ju ett försvar då han inte kan hantera situationen...

Detta har pågått hela terminen..... igår först får jag veta detta....
Varför? För att rektorn vill lösa det på skolan först.... för mig ska man inte störa, jag kan ju gå igång på detta....
Självklart går jag igång på detta, är det så konstigt??
Tror ni att jag går igång mindre när jag får veta att detta har pågått under en tid och ingen larmat???

Det är under all jävla kritik. HUR ska jag kunna hjälpa mitt barn att reda ut såna här situationer om jag inget får veta??
Vill inte alla föräldrar veta om deras barn är ohyfsade i skolan??
Det enda som ligger till grunden för en bra skolgång är en bra kommunikation och relation mellan föräldrar och pedagoger.... Hur ska vi kunna nå målen med en bra skola för våra barn, om ena parten ska lösa alla problem själv?? Är det inte samarbetet som ligger till grund för en bra skola??

Eller..... är det så att man inte vill ha majsan på halsen..... att det kan bli lite obekvämt???
hmmm..... kanske är det så...

I vilket fall som helst, är det helt oacceptabelt att det ska gå flera veckor innan man får veta sånt här...
Jag tackar någon däruppe i skyarna, om det finns nån, för den otroliga assistent sonen fått.... för hon säger ifrån när hon tycker nåt är fel... och nu tröttna hon på o vänta på agerande från skolan, NU ska vi ha ett EVK,...

Hon ringde förut idag.... nu har jag tagit lärarna i ett samtal, kan vi ha utvecklingssamtal på MÅndag.... ?? Vi börjar där så det händer nåt nån gång...... *s*
Hon är frustrerad, hon ser vad sonen behöver, hon ser vad som går snett..... tyvärr lyssnar man inte tillräckligt på henne.....


Jag är helt slut idag, har funderat fram o tebax..... men jag hoppas ändå att det inte behöver bli en så stor grej av det.... att det lugnar sig efter lite åtgärder....
Jag har hopp om de, tack vare assistenten....

Ha de så länge....
nu blev jag trött......