Jag tror på fullt allvar att ansvariga i skolorna inte gått klart förskolan ännu.  Det kan tyckas petigt av mig som förälder att lägga så stor vikt vid en ordningsregel som detta med luva/keps/mössa. Men jag TYCKER det är en idiot-regel, och jag står för det. Men jag har inte haft anledning att fundera över denna regel som jag nu behöver då den drabbar min son med kraftig OCD. Dessutom är min son inte den sista i världen som fötts med dessa tvång, det kommer fler efter honom. Och jag tänker göra allt som står i min makt för att slå hål på argumenten för denna ordningsregel.

Här är alltså skolans svar på mitt förra mail (se föregående inlägg) och därefter mitt svar på det, som också kommer att bli det sista. Ja, det sista mailet till skolan alltså....

---

När det gäller skolans ordningsregler gäller dessa skolans samtliga elever. Det ligger bland annat i skolans uppdrag att förbereda inför ett kommande arbets- och vuxenliv. Att följa de på arbetsplatsen beslutade och gällande regler som finns där, är nödvändig kunskap för att ha framgång i ett framtida arbetsliv.

På Kapareskolan har vi som du skriver beslutat om att huvudbonad eller ytterkläder inte får förekomma under lektionstid eller i matsalen. Dessa regler har funnits på skolan sedan många år tillbaka och reviderades senast inför detta läsår i samråd med elevrådet och föräldragruppen. Klassföreståndare/mentorer går igenom skolans ordnings- och trivselregler i samband med skolstart varje år och reglerna skickas hem för genomläsning tillsammans med vårdnadshavare och returneras påskrivna tillbaka till skolan.

När det gäller M särskilda behov har skolans lilla matsal, vilken normalt är en personalmatsal, iordningställts och särskilt rengjorts och speciell utrustning anskaffats för att möta M behov. M har möjlihet att ta med sig en till två kamrater in i matsalen för att inte behöva vara ensam där. Några ytterligare undantag är inte möjliga göra eftersom detta inte finns förståelse för bland övriga elever och detta då skulle särskilja M vilket du som vårdnadshavare mycket tydligt påpekat att vi inte får göra.

Om M behov kan styrkas genom läkarintyg så skapar det en möjlighet att förklara för övriga elever varför skolans regler vad gäller huvudbonad inte skall gälla för M så lännge läkare bedömer att behovet kvarstår. Detta skulle då särskilja M från övriga elever vilket du då som vårdnadshavare måste ge skolan ditt medgivande till.

 Hälsningar J R och A C

Mitt svar:

---

Hej.

Mitt mail och det jag skrev var ett försök till att få er att tänka över ordningsreglerna, varför dom finns och vem dom är till för. Er förklaring till regeln är inte relevant, är förlegad och saknar helt grund. Skolan (läs ledningen) får försöka att släppa på stoltheten och se till verkligheten som den är, och inte fastna i gamla traditioner och regler som ungdomarna år 2009 inte kan förstå, därav alla konflikter.

Ska jag vara riktigt petig så står det keps och mössa i ordningsreglerna. Vilket M så fint påpekade för mig när vi gick igenom dom. Och eftersom han har autism och en del av problematiken ligger i att tolka saker bokstavligt, så är det för honom helt okej att använda luva.

När ni nu svarar att reglerna gäller huvudbonad, får det min mage att knyta sig av oro vad som skulle ske om ni fick en muslimsk elev till skolan.

 Om det nu ligger i skolans uppdrag att förbereda inför ett kommande arbets- och vuxenliv, så har ni misslyckats totalt med detta.
Hur många arbetsgivare tror ni skulle anställa någon som har byxorna hängande på halva häcken?
Hur många arbetsgivare skulle anställa någon som alltid har mörka solglasögon på sig?
Hur många arbetsgivare skulle anställa en tjej med 5 nummer för liten tröja där brösten riskerar hoppa ut?

Se er omkring i matsalen och ta sedan och fundera över vilka värdegrunder ni har på skolan. Är då keps/mössa/luva det viktigaste att lägga energi på?

 Här hemma tillåter vi inte att grabbarna ränner runt och visar kalsongerna, det anser VI är kränkande för omgivningen. Vi lägger energin på det som verkligen ÄR viktigt utifrån ett samhällsperspektiv, där det faktiskt inte är tillåtet att springa runt och visa intima kroppsdelar.

Det händer mycket bakom ryggen på er när ni är fullt upptagna med att jaga ungar med keps och mössor. Men det är kanske oviktigt.
Jag anser att det är en idiotregel, inte bara utifrån M perspektiv utan allmänt.
En keps/luva/mössa kan inte väcka anstöt, såsom synen av ett par skitiga kalsonger.

Men vi är ju alla olika.

Vad jag reagerar på när det gäller utifrån M, är det att han blir utestängd från en del av verksamheten trots att han har starka skäl till att ha sin luva på. Han har också blivit tillsagd att han inte får vistas i den lilla matsalen om han inte äter. DET kan jag däremot förstå eftersom det rummet gjordes iordning för att han skulle kunna äta. Och då han för tillfället inte gör det kan jag också tycka det är onödigt att han vistas där. Kontentan av detta är att han blir utestängd helt från matsalen.

Därmed jobbar skolan aktivt med exkludering och stigmatisering av en människa som redan från födseln är en utav alla barn som riskerar att marginaliseras i samhället.

Det är beklagansvärt att vuxna människor inom skolans profession kan ägna sig åt sånt här dravel i en tid då fokus borde ligga på annat. Barnens utbildning.

Vill också påminna om att hålla er uppdaterade på de styrdokument som läggs ut på skolverkets hemsida. Då hade ni kunnat läsa er till och jämföra med då en elev inte tillåts att bära slöja i skolan. Ett sådant förbud kan inte motiveras av att skolan inte kan fullgöra sitt uppdrag. Ett generellt förbud mot att bära slöja innebär därför att elever som av religiösa skäl bär slöja stängs ute från skolan, vilket strider mot skollagens krav om att skolan ska vara öppen för alla.

MJ

Men oj, jag skrev fel i rubriken ser jag nu, jag menade ju "I skolan jobbar vi hårt med exkludering"

Jag limmar här in det mail jag sände iväg till skolan för en stund sen, och låter det tala sitt eget tydliga språk om vad saken gäller. Jag är så JÄVLA trött på allt man måste tjafsa om.

Jag vill bemöta dom regler som gäller på skolan angående mössa/keps/luva.

Jag vill börja med att bemöta det utifrån ALLA elever, och lämnar därför M utanför till en början.

Så här står det i Kapareskolans ordningsregler:

 "Mössa eller keps skall vara avtagen i lektionssal. " "Mössa eller keps skall vara avtagen i Bamba. "

Anledningen till detta sägs vara för att få en trevlig atmosfär, matro respektive arbetsro.

Om man försöker se det utifrån elevernas perspektiv så tänker jag att dom har svårt att förstå hur en keps på huvudet kan störa matron i bamba. Det jag menar är att det finns ingen riktig förklaring på VARFÖR man inte får ha något på huvudet, utan detta har dom vuxna bestämt, punkt slut. Möter man då eleverna på ett respektfullt sätt?

På 20-talet visade man respekt genom att ta av sig hatten, och kanske är det detta som lever kvar än idag. Eleverna ska visa sin respekt för dom vuxna genom att ta av sig det dom har på huvudet? Om inte, vad handlar det om annars?

Jag tror säkert det inte undgått någon att se hur många av pensionärerna som lämnar hatten kvar på huvudet när dom fikar ute på stan. Det har säkert inte undgått någon att se att dom inte ens tar av sig hatten i kyrkan. Att be en gammal dam ta av sig hatten, det är respektlöst.

Det jag också kan notera är att detta gäller endast damer. Äldre herrar tar av sig hatten. Vem tar dom av sig hatten för, och varför gör inte damerna det?

Vilka elever är det på skolan som oftast har keps/luva/mössa? Jo, det är killarna, och man gör allt för att dom ska ta av sig på huvudet.
Tittar man nu på ovanstående när det gäller dom äldre, så ställer åtminstone JAG mig frågan: Vad är det vi håller på med?
Vi fortsätter i samma gamla hjulspår och gör som det alltid har varit. Det är därför tänker jag det inte finns någon vettig förklaring att ge eleverna. För vi HAR ingen vettig förklaring, vi gör bara som vi alltid gjort.

Jag har dock förstått att det kan få konsekvenser att vara instängd i en tjock mössa hela tiden, såsom huvudvärk och annat. Men då finns det en förklaring på VARFÖR man bör ta av sig mössan som eleven kan godta. Jag förstår också att det ibland kan vara svårt att höra vad som sägs i klassrummet om man är instängd i huva/mössa, och en sån förklaring kan eleven också godta¨.

Jag ber er därför att tänka över varför ni har den regeln på skolan utifrån ALLA elever.
Jag ber er också fundera över om det är värt att lägga så mycket energi på något som ändå ingen verkar förstå anledningen till.

Nu vill jag bemöta det utifrån M:s perspektiv. Att tvingas ta av sig sin huva skapar en fruktansvärd ångest för honom. Att sitta i matsalen medans kamraterna pratar med mat i munnen med risk för att det kan komma matbitar i huvudet på honom är mer eller mindre en nära-döden-upplevelse för honom.
Att ha känslan av att någon plötsligt kan stoppa ner något i nacken, eller ännu värre peta honom i nacken, är mer än vad han klarar av.

Att då tvinga honom att ta av luvan är fruktansvärt kränkande för honom. Jag har också fått veta att det finns lärare som utan förvarning dyker på M, tar tag i hans nacke och skäller ut honom för att han har luvan på. Det är också kränkande för M. Det är kränkande på flera sätt, dels för att han är oerhört känslig för beröring, det gör ONT i honom när någon gör sådär, och dels för att han helt enkelt inte klarar att vara utan luvan.

Jag är dock glad att ni kan tillmötesgå honom i klassrummet, för vad jag förstår så tillåts han ha luvan på där. Vad jag är mindre glad över, är att han utesluts från bamba av samma orsak. Han kommer INTE att gå in i matsalen framöver, för det klarar han inte. Vårt mål är att han tids nog ska klara av att äta i matsalen och vi är otroligt glada över att han ändå är med där, även om han i dagsläget inte äter. Dit kommer vi nu aldrig att nå, för han blir utestängd.

Jag vill att ni funderar över vad M kommer att göra istället. Han kommer då rakt inte att sätta sig i klassrummet och träna läsning i alla fall. Han är kränkt, och hur agerar en kränkt människa?

Han har svåra funktionsnedsättningar som gör att han BEHÖVER sin luva. Det vore lika illa att be någon som behöver sin rullstol att lämna matsalen för att den tar sån plats.

Jag vill också att ni funderar på hur ni gör den dagen ni får en muslimsk elev till skolan. Ska den eleven också stängas av från matsalen? En muslim behöver sin sjal på grund av sin religion, M behöver sin luva på grund av sitt funktionshinder.

Detta är inget jag ser med blida ögon på, och jag vill snarast ha svar på hur ni tänker åtgärda detta. För egen del anser jag det finns viktigare saker att lägga energi på. Vi har tillräckliga svårigheter som vi ska hantera i vår vardag. Då är en luvas vara eller icke vara, rent ut sagt en skitsak.

Nedan följer utdrag ur Kapareskolans egen Likabehandlingsplan. Texten är vad jag kan se ett utdrag från diskrimineringslagen.

Jag avslutar med att önska att energin istället kunde riktas på det M är i skolan för. Hans utbildning.

M.J

"Kränkande behandling används som ett samlingsbegrepp för olika former av kränkningar inklusive trakasserier som har samband med etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, funktionshinder, kön eller av sexuell natur. Gemensamt för all kränkande behandling är att någon eller några kränker principen om alla människors lika värde"

"Diskriminering är en handling eller struktur som utestänger eller kränker en person eller en grupp människor utifrån vissa grunder; kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller funktionshinder. Diskrimineringen behöver inte vara medveten eller aktiv."

Jag förstår nu precis varför protokollet från EVK:n lyst med sin frånvaro.

Skolinspektionen kommer ju i april till kommunen, och dessutom är ju sparkraven på tapeten. Kan det finnas något som kan ligga skolan i fatet i det protokollet möjligen, och därav anledningen till att man håller på det.

Jag begärde i alla fall i mail förra veckan att jag vill ha protokollet.

Idag kom det med posten.

Det finns för övrigt en del att anmärka på, men det ska jag ta tag i allteftersom.

Men i slutet på protokollet står att läsa:

"Skolan uttrycker sin starka oro för att M inte kommer att uppnå godkända betyg för behörighet till gymnasiet"

Och nu kära vänner så förstår ni ju att jag måste ställa mig frågan: Om man nu är så starkt oroade för detta, hur försvarar man då att man tar bort hans stöd, som är det enda som i så fall kan hjälpa honom att nå målen???
Om man i dagsläget gör den bedömningen MED stöd, hur har man då tänkt lösa det UTAN stöd??

Snacka om att bita sig själv i den berömda rumpan.
Nu har jag ju ännu mer på fötterna i frågan om assistentens vara eller icke vara, oavsett vad budgeten för skolan säger.
Smart jobbat ;)

Något som jag blir vansinnigt förbannad på är att INGEN tar något ansvar!!!
Det är precis därför det kan uppstå situationer som denna vi står inför nu med besparingskraven.
Man anser sig kunna bryta mot alla lagar och paragrafer som nånsin blivit skrivna, för man kan alltid försvara sig med att man inte ensam tar beslut, eller sätter upp lagarna.

Just därför är det fritt fram att bryta mot lagen.
Kan jämföras i mål när 2 personer skyller på varandra, kontentan blir att ingen kan dömas för brottet.
Har jag rätt att råna en bank för att jag har dåligt med pengar?

Självklart har jag inte det, varför har då regering, kommun och skolor rätten att bryta mot lagen för att ekonomin tryter?
På nyheterna igår visades hur merpartern av föräldrar till barn på Sjumilaskolan i Biskopsgården höll sina barn hemma i protest mot nerdragningarna.
Skolchefen gör då det fantastiska uttalandet, "det är olyckligt , det är inte bra att eleverna stannar hemma" "man ska vara medveten om skolplikten"
Sådärja, aja baja nu alla föräldrar för ni BRYTER MOT LAGENS LÅNGA ARM!
Jävla märkligt att den där lagens arm verkar ha amputerats när det gäller åt andra hållet.

Men eftersom föräldrarna är personligt ansvariga, så kan man genast påpeka lagbrott.
I ett företag så finns det ju en VD, och den personen är ansvarig för om något går snett. Kanske måste det vara en fysisk person som är ansvarig både på riks- kommun- och skolnivå?
Då kanske det är mer angeläget att se till att följa dom lagar som i många fall är till för att skydda och trygga medborgarna i samhället.

Då skulle det inte vara så enkelt att skylla på varandra och sedan med gott samvete leva vidare, trots att man förstört livet för mängder av oskyldiga människor.

Klistrar här in vårt brev till ansvariga i kommunen.
Brevet har även sänts till, BO, DO, skolinspektionen, lokaltidningar, GT, GP Svd, DN, GP, Expressen osv. Skolfront Utbildningsradion.


Kungsbacka 2009-03-20

KUNGSBACKA SVIKER SINA BARN

På Kungsbacka.se kan man läsa kommunens vision. ”Kungsbacka är bra för invånarna såväl unga som gamla. Våra skolor skall vara bland de bästa i landet vad gäller studieresultat, funktionalitet, modernitet och miljö”.

Om man söker på grundskola kan man läsa ”I en skola för alla deltar alla barn med lust och glädje i verksamheten. Funktionshinder av olika slag utgör inte någon begränsning.”

Vi som har barn med lite större behov vet att det inte är så det fungerar. Som förälder måste man kämpa för att ens barn ska få det stöd de har laglig rätt till och ett rättvist bemötande. Man kämpar ofta i motvind, dels eftersom kompetensen kring olika funktionshinder ofta brister i skolorna, dels eftersom resurserna är långtifrån tillräckliga.

Och nu ska de otillräckliga resurserna minskas ytterligare. Att spara in på specialpedagoger och elevassistenter kommer att få katastrofala följder. Det är de som har kunskapen om barn med funktionshinder och utan dem är det många som inte kommer att kunna klara av sin skolsituation. Vad ska hända med dessa barn?

Självklart kommer detta även att påverka alla barn, arbetsmiljön kommer att försämras för alla.

Fega kommunpolitiker lägger över ansvaret på enskilda skolor. ”Det är skolans sak att lösa sitt uppdrag på bästa sätt” (Larry Söder, GT 18/3). Först bakbinder man skolorna genom att ge dem minskade resurser och sedan är ansvaret helt och hållet skolans. Är inte kommunen fortfarande huvudman och ansvarig för de kommunala skolorna?

Hur försvarar kommunen att man som huvudman tvingar skolorna att bryta mot skollagens 1a kapitel §2 samt 4e kapitel §1?

Vi undrar hur någon politiker ärligt kan försvara och motivera detta?

Kungsbacka har skrivit på och påstår sig följa FNs barnkonvention. På vilket sätt anser ni politiker att Kungsbacka lever upp till dessa principer?
- Principen att alla barn har samma rättigheter?
 - Principen om att barns bästa ska sättas i första rummet?
 - Principen om rätten till liv och utveckling?

 Är dessa besparingar värda att fler elever i varje årskull riskerar att falla in i missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa? Det måste vara mer värt att investera i barnen nu än att skjuta kostnaderna framför sig. Kostnaderna kommer med all sannolikhet överstiga de besparingar som planeras nu.

Attention Kungsbacka kräver att barn och skola ska komma i första hand. Ge skolan ökade anslag för att kunna bedriva ”en skola för alla”.

 Attention Kungsbacka / genom

MJ / SN / JW

Ja , det kan va svårt för många som har autismspektradiagnoser att förstå.

Men det är inga problem, om man bara bekräftar sina barn, lyssnar på dom, ställer öppna frågor osv, så kommer dom till slut att lära sig det. När dom har lärt sig förstå sina egna känslor, så kommer det automatiskt.

Eller?

Var på en föreläsning igår, på förskolan. Den var verkligen JÄTTEbra, men som vanligt så utgår det från att alla barn är stöpta i samma form, och fungerar ungefär på samma sätt.

Jag satt o tänkte vid just det tillfället när hon pratade om att lära sig känna känslor, att det här är ett bra sätt att ge vissa föräldrar dåligt samvete. Varför förstår inte MITT barn det där med känslor? Varför tittar MITT barn med frågande blick när någon blir ledsen? Har jag inte bekräftat mitt barn ordentligt? Har jag inte sett det? Vad har jag gjort för fel?

För det ÄR faktiskt så, att alla barn inte har den förmågan gratis. Mycket kan man öva upp, men det svåra är att ta med kunskapen i nya situationer.
Om man ska titta på statistik, så finns det ju i snitt 2 barn/grupp som har någon form av npf-problematik. Det innebär att det kanske satt 6 st föräldrar o lyssnade och undrade vad dom gör för fel.
Det kanske är svårt att väva in sån information i en föreläsning då det kan väcka frågor som helt plötsligt leder till en helt annan föreläsning ;)
Men borde man ändå inte nämna det?

Jag var dock den enda som hade hört talas om A, B och C-korgar.
I A-korgen ligger sånt som ICKE är förhandlingsbart, B-korgen är förhandlingsbart, och C-korgen är struntkorgen.
*harkel* jag har mycket i C-korgen, och jag tror att i speciella familjer måste det ligga mer saker i C-korgen än hos andra. För vi måste mer än andra välja våra konflikter för att inte ständigt hamna i klinsch med våra barn.

Vi fick säga vad vi kunde tycka ska ligga i A-korgen.... många förslag... som tex tandborstning. njaa, det får ligga i min B-korg, för ibland är det bara inte läge. Men min son var det SÄLLAN läge att borsta, det fick man göra på andra tider när man fick en chans.
Mitt bidrag till förslagen är: SÄKERHET och HÄLSA i A-korgen.
Det är dom två enda saker som inte är förhandlingsbara för mig. Det som är en direkt fara för liv eller hälsa.

Men jag förundras ändå över många upplägg på föreläsningar, där det inte med ett endaste ord nämns att det finns särskilda barn, som dessa traditionella metoder inte biter på.
Jag kan skaka det av mig, och sålla bort mycket, men jag tycker synd om dom föräldrar som krymper inombords av dåligt samvete för att dom inte lyckas med dessa metoder på sina speciella barn. Kanske utan att veta att dom är just speciella.
Och inte vågar dom säga nåt heller, för ingen vill väl känna sig som en dålig förälder.
För metoderna som presenteras är sååå enkla, dom framställs som självklara, gör såhär så får vi fina och trygga barn.

Tänk om det ändå vore så enkelt!

Uppror är väl kanske inte rätt ord. Upplopp borde passa bättre. För det lär det bli snart i den här kommunen.

Är det bara den här kommunen som har ekonomisk kris?
Vi hör nämligen inte mycket från andra håll. Eller är det kanske så att denna kommunen har valt att prioritera helt annorlunda än andra kommuner? Det vore ju i så fall inte särskilt smart.

Idag har jag träffat en journalist på en lokaltidning. Förra veckan så jagade han rätt på en assistent på sonens skola för en intervju. Och kan ni tänka er, utan att veta något så lyckades han träffa just sonens assistent ;)

Denna veckan kommer en artikel utifrån mitt perspektiv. Och det lär nog fortsätta varje vecka tills någon tar sitt förnuft till fånga och använder hjärnan lite.

Vi håller på att samla ihop oss och det kommer att låta ordentligt från Kungsbacka framöver. Jag undrar när bomben ska brisera? Det är KNÄPPTYST från kommun och skolor. Va fanken håller dom på med? Har dom låst in sig i nån jävla bunker?

Och ja just de, eftersom kommunen begår lagbrott ur alla vinklar så har jag sett till att dom även får påtryckningar från advokat. Det finns ju inte i min värld att sonen ska bli utan sitt stöd. ALDRIG!!

Det är rätt märkligt ändå, för 1½ år sedan gjorde en lärare bedömningen att han inte nådde målen i särskolan. Nu ska han helt plötsligt förväntas klara sig själv. Ja nog för att han är fantastisk min kille, men det finns ingen som helst logik i detta.

Jag fick idag reda på av en g(k)rävande mamma ;) att det SKA finnas en resursansvarig i varje kommun. Någon som rektorerna kan vända sig till när det finns behov av en assistent.
Var finns den, och vem är det? Det kan ingen svara på.
Det är ju fan inte konstigt att det inte fungerar med stödet då ingen har ansvar. Som det ser ut kan alla skylla på alla, och ingen behöver ta konsekvenserna.

Men jag ska nog luska reda på det oxå, som allt annat. Ja, men hörrni, mamma kan jag väl va i himlen då jag möts där med mina änglar om sisådär 100 år, Vem har tid att vara mamma, den rollen blir man ifråntagen så fort man får ett barn med särskilda behov. Man har fullt upp med annat, som att vara samordnare, pedagog, psykolog, advokat... o fan o hans moster.

Till läxor då.
Idag fick vi hem en hel LUNTA med läxor. Musikläxa tills i morgon, matteläxa tills i morgon har han redan sen innan, So-läxa tills i morgon, fysikläxa till torsdag, kemi-prov tills på fredag.

HALLÅÅÅÅÅ, eeeh vad är det som inte går in??
INGA läxor bestämde vi. Och det här är ju helt orimligt. Just nu fungerar han inte i skolan. Han tar inte till sig något på lektionerna, han får ingenting gjort. Är det då rimligt att förvänta sig att han ska mäkta med så mycket läxor också??
Ja men shit jag glömde bort en sak, han ska ju klara sig själv numer. Jamen då tar han säkert eget ansvar för läxorna också. Så löste vi det problemet ;)

Jag försökte förut att sätta mig med honom. Han rörde ihop allting. Kemiprovet handlar om syror och kemikalier, men det läser vi inte nu säger han vi läser om el. Ska vi ha prov på en sak men läsa om en annan???
Eeehhh, men ja, nu tillhör ju elen faktiskt fysiken...

Det är så rörigt för honom just nu, han kan inte hålla isär allt. Måste han verkligen göra allt på en gång? Det måste gå att bygga upp det annorlunda på nåt sätt.
Det som försvårar det hela är dock att han vill göra som dom andra, och han har fått lov till det, för att han inte ska känna sig överkörd. Men samtidigt ser vi nu konsekvenserna av det, han fixar det inte.

Gode gud hur ska det sluta.

Nu ska jag maila mentorn och fråga vem fan som bestämt att han ska ha alla dessa läxor trots att vi bestämt något annat.

suck, ingen ro ingen vila...

Ja, jo ni vet jag tar ju hjälp av dom där stålpinnarna, som både glöder och ryker. Men jag skäms inte för de, för dom FUNKAR ju faktiskt ;)

Jag fick ju lov att beställa nya, för dom gamla batterierna har på nåt vis dött.
Ett utav dom nya batterierna lyste blått när man "rökte".
Jag fick lite noja och tänkte att det är nåt allvarligt fel på den, och den är säkert dödens giftig allra minst.
Jag mailade supporten och frågade, och fick svaret:

* Inget fel eller farligt med "BLÅ" lampan! Nya batterier lyser blått för att skilja sig visuellt från vanliga cigaretter och därmed få mindre motstånd när Smartcig röks i områden som röknngen är förbjuden!

japp.. allt lugnt då...

Tills idag, då sonen får syn på den där helt aviga pinnen som lyser BLÅTT, varför lyser den blått undrar han???

Jag förklarar varför, enligt svaret jag fått...

Han säger då...
Jamen varför lyser den då över huvudtaget, det är ju helt meningslöst!!

Först blir jag alldeles stum, sen viker jag mig dubbel o gapskrattar.

Såååå logiskt, han har ju helt rätt. Varför lyser den??? För vems skull? Jag bryr mig ju inte alls om den där lampan, jag är ju bara ute efter "nappen", som ersättning för det jag har förlorat.

Om nu folk blir upprörda över att nån "röker" på olämpliga platser för att det ser ut som en cigarett, varför tar man inte då helt enkelt bort lampan helt, precis som sonen säger?? Nä, vi byter ut den mot blått...
Varför frågade dom inte mig först, jag hade hellre velat ha en gul lampa, jag tycker det är snyggare...

Varför krångla till det, vem bryr sig??

Det är vad ansvariga vill. Då löser det sig självt, då slipper dom ju problemet, det får någon annan ta.

Då sonen vet vad som händer, att hans stöd inte ska få stanna kvar, blir han naturligtvis orolig och rädd.
Vad händer med ett barn med sonens problematik när tillvaron rämnar, när barnet känner sig otrygg, när barnet inte förstår?

Självklart så reagerar inte alla likadant, men en vanlig reaktion är att agera ut det.
Sonen har ALDRIG gett sig på någon annan.
Idag så har dock han och 3 andra killar jagat en annan kille för att kasta snö på honom, och slänga ner honom i snön.
Killen blir livrädd naturligtvis, och föräldrar får hämta en helt förtvivlad son.

Jag får ett samtal från rektorn på eftermiddan. (ja, inte sonens rektor, om nu nån trodde det, utan den andra rektorn, men det gör absolut ingenting för han går åtminstone att prata med) Kan tillägga att den drabbade killen iof, har denna rektor, så det KAN ju va därför han ringde. Han ber mig också ringa föräldrarna för dom var riktigt upprörda.

Sonen har kastat in killens väska i buskarna får jag höra, och har tillsammans med dom andra jagat killen. Det har ju snöat idag, och det är ju den största sysselsättning att kasta snöbollar på varandra.

När jag hämtar sonen så talar han direkt om att han har gjort någon lessen idag.
Så långt är han med. Men sen förstår han inte. Varför fick bara jag gå till rektorn och inte dom andra? Varför får jag skulden för allting? Väskan som blev inslängd i buskarna har han inget svar på. Jag är då inte säker på om han talar sanning eller inte. När jag säger att jag fått veta att han slängt väskan i buskarna så svär han och fräser att det har han inte alls. Det kan va vem som helst. Varför tror dom att det är jag?

Han säger att dom fick gå och leta upp killens väska och hittade den i en buske. Jag var ju inte där, så jag har faktiskt ingen aning vad som stämmer.
Han förstår inte varför han blev så lessen killen. Vi hade ju roligt, så gör ju alla.
Och här kommer vi till det stora problemet, en svårighet som många av våra barn har.
Han säger att han ju inte blir lessen när han blir jagad med snöbollar, det är ju roligt.

Men vännen, du kanske tycker det är roligt, men det betyder inte att alla tycker det. För andra kan känna på ett annat sätt.
Han tittar bara på mig, helt oförstående. KAN dom?
Jag förklarar för honom att dom som väljer att inte vara med att kasta snöboll, gör det för att dom inte tycker det är roligt. Och då så ska du inte kasta på dom.
Men det är ju roligt ju...... blir svaret.
Men lilla hjärtat, inte för DOM.
Han KAN inte förstå att det som han tycker är roligt, inte är roligt för alla.

Till saken hör att assistenten hade gått för dagen när detta hände. Eftersom assistenter bara anställs på 75% här oavsett behovet så täcker inte hennes arbetstid sonens schema.
Så detta är en försmak vad som kommer att hända om stödet försvinner.

Ingen har heller förklarat för honom VARFÖR han gjorde fel, utan bara ATT han gjorde fel. Det är just detta assistenten hjälper honom med. Att förstå det sociala samspelet och att få förklarat för sig VAD och VARFÖR som händer.
Nu har jag förklarat för honom i just denna situationen. Men det är inte säkert att han kan ta med sig det i en annan situation och förstå det då.

Men det är ju så man vill ha det, låt dom straffa ut sig själva. Dom blir flerfaldigt bestraffade dessa barn. Oönskade beteenden då strukturen och tryggheten försvinner leder till konflikter och skulbeläggning. Skulbeläggning uppepå allt annat dom redan bär på.

Barnmisshandel.... är vad det är.

Det hände en annan sak precis. Han kommer upp från rummet, och in i badrummet och börjar rota i min låda, där jag har hårfön, smink etc etc.
Jag frågar vad han gör i min låda. Han svarar : inget...
Inget??
Vad skulle du ha däri? En grej.....
En grej?? Vad för grej??

Alltså jag får det inte ur honom, och jag börjar bli irriterad. Eftersom inte han vill svara tror jag han har nåt fuffens på gång.

Jag drar med honom till badrummet och ber honom visa mig vad han ska ha i min låda.
Han tar fram en topz....

Men snälla rara, varför sa du inte det, det var väl inget konstigt med att tala om det.

Men vad heter det då???

Snälla rara gubben, du kunde väl sagt att du inte visste vad det hette, istället för att svara en grej....

Jag kunde ju valt, att gå upp i atomer då han inte ville säga nåt. Men det hade ju inte löst något. Just såna här saker, när han inte hittar ord, och inte kan förklara kommer att ställa till det enormt för honom om han inte har någon till stöd som kan hjälpa honom på vägen.

Men självklart är det bättre att fortsätta putta ner honom i diket, för han kommer ju inte bli nåt ändå...
Är det så ni tänker ni ansvariga som säger att vi har en skola för alla???

Ja, det upptäcker man förstår ni om man inte har så mycke o göra.
Och det har jag ju aldrig ;)

Nu har jag fått tag i åtminstone en utav personerna som jag ska ha till hjälp att klämma åt kommunen.
Därför kan jag roa mig med att rensa naveln en stund ;)

Jag kan lova, att det inte är vilka personer som helst jag har kontaktat. Det är ju bäst att se till att det är personer som har makt nog att ändra på redan tagna beslut. Eller hur? ;)

Nu ska jag åka till elgiganten och slå en tvättmaskin i huvet på dom. För jag SKA ha den reklamerad, och jag har konsumentverket bakom mig i det oxå. Jamen det FINNS ju folk som är till för oss vanliga stackare, då måste man ju använda dom juu ;)

hej svejs så länge

Av alla jävligheter som kan hända samtidigt så gör dom också det.

Min syster som jag inte haft kontakt med på över 2 år efter en otrevlig händelse, med lögner, svek etc, ringde idag.
Det är INTE ett bra tillfälle att jävlas med mig just nu.

Hon började med att fråga vad jag höll på med. Och med huvet fullt av skolproblem och undervikt förstod jag först ingenting.
Men jo, vi har bjudit hennes son, min dotters kusin till kalaset hon ska ha till helgen. För det är min dotters högsta önskan.
Jag valde att backa tillbaka då för 2 år sen, och var tvungen att bryta för att jag behövde ha min energi till mina barn och min familj.
Dock försökte man då att få någon form av kontakt genom att se till att barnen lite fult fick träffas. Man försökte nå fram till mig genom barnen.
Det var helt okej att göra så då, tycktes det som.
Men då styrde min syster. Nu när min dotter vill träffa sin kusin, så stoppas då detta.

Min sambo ringde hans pappa igår eftersom pojken är hos honom på helgerna. Det mest naturliga i världen är då att ringa den förälder som det berör just då.

Men det går inte, för eftersom inte vi har någon kontakt, så ska inte barnen heller ha det enligt min syster.
Fine för mig, då talar jag om för min dotter att hennes kusin inte kan komma på kalaset för han får inte för sin mamma.

Då är jag barnslig??!?!? Är JAG barnslig?
Vem är det som är barnslig här? Ja inte är det jag.
Jag blir anklagad för att gå bakom ryggen på henne.

Och här god vänner, så exploderar jag FULLSTÄNDIGT. Stubinen är jävligt kort just nu, och så kommer det ytterligare en grej.

JAG ÄR VUXEN, JAG PRATAR OCH TRÄFFAR VEM FAN JAG VILL!!!
Men kära syster klarar inte av att tappa kontrollen, hon måste vara med överallt, ingen får träffas eller prata utan att hon har inblick.
Det finns terapi för sånt också har jag hört....

Men jag behöver ju inte bli så arg, blev jag upplyst om.
Jag VRÅÅÅÅLAR i örat på henne, hur fan hon kan ifrågasätta att jag blir arg, så mycket som hon förstörde den dan för 2 år sen, efter allt jag ställt upp på henne för.

Då kommer det:
Jag trodde faktiskt du hade mognat under dom här åren, men det har du tydligen inte.
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH
Klick..... tut tut tut.....
Ja, jag vet fler personer som väljer att avsluta samtal väldigt fort när dom inte har något vettigt att säga. Jag känner en sån rektor också faktiskt. (liten passus, hur kom den dit)??

Jag kastar telefonen över diskbänken, ser mig om efter något att kasta..... men, jag är inte mycket för att kasta, så jag flänger ut på altan och VRÅLAR, sen står jag där och hyperventilerar.
Boendestödet kliver in genom dörrn precis innan jag skickar iväg telefonen.

Hon säger sen att det var härligt att se mig så arg ;) Det var nog välbehövligt.

Nu är jag helt tom efter en del telefonsamtal. Jag var tvungen att lägga mig ner lite och hämta andan.
Jag har börjat dra i olika trådar, och jag väljer noga trådarna.
Nästa vecka blir det möte med journalist.
Min son SKA ha sin assistent kvar till hösten, punkt slut.

Trodde dom verkligen nåt annat???
Gu så dumt...

Jag undrar vad det här jävla samhället har målet inställt på egentligen.

Men jag kan svara på det, dom har siktet inställt på att ta död på alla föräldrar till barn med särskilda behov, och även deras barn.

Man får inte avvika, man får inte ha svårigheter, för INGEN vill ha med såna människor att göra, det står helt klart. Det görs allt för att försöka bli av med dessa personer. Vi drar in lite resurser, och vi sparar lite haha.... och SHIIIIT, ska alla dessa föräldrar vara sjukskrivna, ska alla dessa barn ha behandlingshem, men OJ, fan va dyrt det blev.

Ja GRATTIS kära sverige, kommuner och dess ansvariga. Så blir det förstår ni, när man behandlar människor som ren koskit.

Jag fick idag veta att sonen kommer att bli utan stöd till hösten. Ja och inte bara han förstås utan många många med honom. För nu ska här sparas pengar.

I den katastrofala situation han befinner sig i redan, kommer detta innebära att vi inom ett år har ett barn som behöver omhändertas för vård då han inte kommer att klara att förlora sin livhank i skolan.
Ja, en sån vård vet vi ju alla är alldeles gratis.

Det värsta är att assistenten fick denna informationen av en journalist som hade grävt fram att hon inte skulle ha något arbete till hösten?!?!??!
VAd är det för JÄVLA ledning dom har på den skolan som inte informerar sina anställda om läget?

Men det kommer så fint i tidningen i morgon, så får vi se hur kommun och skola svarar på det.

Nu är jag trött på det här, RIKTIGT less, och kommer ta till åtgärder som ingen tror kan va möjligt. Listan med instanster som ska kontaktas växer sakta men säkert. Ska det låta, ska det göra det ordentligt.

I will be back, och jag råder ansvariga i den här kommunen att ha handdukar med sig att torka svetten med. Förresten så råder jag ansvariga för hela landet att ha handduken i beredskap, för det finns faktiskt instanser högre än så också.

Även dom svaga i samhället kan slå tillbaka!

Nu har det gått 6 månader sen jag slutade röka.

Helt otroligt vad fort tiden gått egentligen.

Denna veckan har det dock varit jävligt tufft. Det har varit en skitvecka, jag har varit totalt uttömd både i kropp, knopp och själ.

Jag är faktiskt mäkta stolt över mig själv att jag ändå håller ut, för jag ska erkänna att tanken på röka har funnits lite väl ofta denna veckan.
Men istället för att göra verklighet av tanken så beställde jag igår nya stålcig då jag på nåt konstigt vis lyckats paja den gamla ;)

Jag har ju bestämt mig, jag HAR SLUTAT och det för all framtid. Det finns hjälpmedel när det blir jobbigt och dom använder jag friskt utan att skämmas ;) Undrar hur bra det är för tänderna med alla dessa tuggummin ;)

Ska skriva om denna helvetesvecka alldeles snart, nu njuter jag av helgen och tänkte sy lite leggins till tjejerna då pengarna lyser med sin frånvaro och tvättmaskinen är sönder...
Visst är det underbart att leva...

Tänk ändå att man inte slutar andas trots att allt går åt helvete runt omkring? Tur är väl de, för trots allt finns det väl hopp om livet och framtiden...

kramizar

Nog ska man orka mycket, mest hela tiden. Och man gör det också av nån outgrundlig anledning.
Man ställer sina barn främst i alla lägen, även om man kryper fram, så går barnen först.

Men när ska nån lite försiktigt undra "ORKAR du det här"??
Men den frågan kommer aldrig, för det är ju så, att du SKA bara orka som förälder, i alla jävla lägen.

Efter en hel dag hemma med sjuk dotter så är jag TOTALT utpumpad. Nja, sjuk och sjuk, det är ju en definitionsfråga.
Var på akuten med henne igår i 3 timmar som sagt, och blev tvungen att åka idag igen för att ta en ny sänka.
Hade jag inte med all säkerhet vetat att hon förmodligen har en bakterie och behöver penicillin så hade jag inte åkt till akuten igår. Jag åker inte i onödan det vill jag lova.

Men jag är ju BARA förälder, som ska orka allting hela tiden. Jag kan inte VETA något, åtminstone kan jag inte veta mer än proffisionen. Absolut inte.
Så 45 minuter till i väntrummet idag, TROTS dom lovade igår att hon skulle få komma in direkt för att ta provet.
45 minuter för att få det bekräftat som jag redan visste dagen innan. Sänkan hade skjutit i höjden så javisst klart hon ska ha penicillin lilla damen. MEN JAG SA JU DET IGÅR!!!!
Men vad vet jag .... jag är ju bara förälder.
Varför skriver man ut den vidrigaste penicillinen av alla??? Jag VET att kåvepenin är effektivast. Jomen, jag VET ibland... men såklart det har ju läkarna upplyst mig om, så då VET jag ju inte egentligen.... det var ju bara info...
Den är jättegod, fruktsmak... mmmmmmm kardemumma.
Har dom smakat själva nån gång? Troligen inte. Men jag smakade, och den smakar inte FRUKT, den smakar själva FAN.

Jag orkar inte truga i henne den 3 gånger om dan i 10 dagar, det går aldrig. Trots hon är tapper och verkligen försöker, så klarar hon det bara inte. Jag kan inte mamma, jag kan bara inte den e så stark....
Jag får åka i morron igen och be dom ge mig en annan, det är i alla fall bättre än ingenting.

Läkaren från tvångsenheten ringde för en stund sen. Läget är kritiskt. Vikten har stått still i 3 veckor. Det som började så bra, han gick upp 3 kilo dom första 2 veckorna.
Men nu strular han med näringsdryckerna i skolan, och vi måste lösa detta.

Det bästa förslaget just nu. Halvdagar i skolan och indragen medicin.
Det innebär att jag kommer att få be om en remiss till psyket inom den närmsta veckan. För eftersom det inte är någon som frågar mig om jag orkar, så jag uppriktigt kan svara och säga, att NEJ, det här funkar inte.
Självklart vill jag att mitt barn ska må bra och ha det bästa, men om det blir på bekostnad av mig i första hand, så får ungen ingenting. För vem tar hand om det då??

Vet ni hur kul det är med en hormonstinn tonåring med 32 st myrstackar á la skogsmyror i baken??
Förmodligen vet många som läser här, att DET är ett HELVETE!!!
Och vet ni, dom där 32 myrstackarna har han i baken MED medicin.... behöver inte säga mer.

Så utan medicin kommer det sluta med att han inte klarar att vara i skolan överhuvudtaget, om jag inte ska behöva åka och hämta honom stup i ett.
Jag har själv förmiddagar med KBT, boendestöd, arbetsterapeut etc etc...
Och jag brukar vara helt slutkörd efteråt och behöver få vila en stund innan alla barn ramlar in genom dörrn.
När ska jag hämta andan om jag ska ha en tonåring hemma, som jag kommer att hamna i krig med varenda gång jag ska få honom att komma och äta???

Han har inga problem med att äta hemma, men jag ska först och främst få honom till matbordet, och det är just det som är det stora problemet. Sen är det väl inga problem. Sen ska jag då dessutom sitta med honom så han inte halkar ännu mer efter i skolan, för det vill man ju inte. Och betänk då, att om det är ett mindre världskrig att få honom att göra läxor med medicin, hur är det då utan?

Man ska självklart inte måla fan på väggen innan. Men i det här fallet gör jag det, för det kommer inte att fungera. Inte utan att jag ramlar ihop i en urvattnad lortig hög nånstans. Men det kanske är så det måste bli, eftersom alla verkar tro att det är SÅÅÅÅ satans enkelt att leva hemma med barn med npf.

Det är så mycket fokus på skolan, och vad som inte funkar och hur man ska göra det bättre, det är så himla mycket fokus på mediciner och diagnoser och IQ-resultat inom sjukvården.
Men hemma då ska man lösa allt, det är ingen som pratar med en om vad olika lösningar kan få för konsekvenser på hemsituationen. För våra barn är rena rama änglarna hemma, dom gör precis som man säger mest hela tiden, dom kommer upp i tid på morron, dom äter snällt sin frukost, sen går dom utan tjat och borstar sina tänder...

Dom kommer alltid hem direkt efter skolan, och ger sin snälla energifyllda mamma en stor kram och säger att dom älskar en och frågar samtidigt om dom kan hjälpa till med disken, eller kanske dammsuga, eller jo och det händer alltför ofta att dom vill lära sig hur tvättmaskinen funkar också så dom kan tvätta in i mellan för att avlasta den där mamman som har all tid och energi i världen.

Dom gör läxorna långt i förväg, läser på inför prov som kommer längre fram, och gör klart alla sina projektarbeten direkt.
Dom går snällt och duschar utan att man behöver säga till, och dom hänger upp den blöta handduken efter sig på kroken i badrummet, kläderna lägger dom i rätt tvättkorg efter färg, tänderna borstas utan knog, och dom går snällt och lägger sig kl 21 och släcker genast lampan då dom förstår att dom behöver sin sömn för att orka med en ny skoldag dagen därpå.

Så här rullar det ju på så bra, så självklart kan jag förstå att det inte är någon som tycker det är några konstigheter att en förälder ska stå till pass när läkarn anser att ett barn bara ska gå halvdagar i skolan och klara sig utan medicin.

Men JAG då??? Om jag hade haft ett arbete nu, vad hade dom gjort då? Skulle jag ta semester halva dagarna då? och vilken arbetsgivare skulle ställa upp på de?
Jag är inte sjukskriven för att vara hemma med barnen, jag är sjukskriven för min egen skull, för att jag har väldigt mycket att jobba med innan jag kan klara av ett arbete.
Hur ska jag kunna jobba med detta samtidigt som jag ska ha barn hemma?
Det kommer ju bara ta längre tid för mig att komma ut i arbete, men såklart det gör ju ingenting. Det är alldeles gratis att ha slutkörda föräldrar hemma.

Jag kan inte gå med på detta, det måste finnas en annan lösning. Jag kommer inte att orka, det vet jag. Men vad fan ska jag göra? Vem lyssnar på en mamma, för hon vet ju aldrig bäst....
Gör nu som läkarn säger och bränn ut dig fullständigt samtidigt som du gör dig ovän med ditt barn.....

Det är inga problem, jag är ju bara förälder, och då ska man orka allt.....

ja, om jag inte kan säga gomorron så kan jag åtminstone säga gonatt ;)

alltid något....

någon väckte mig, och det återkommer jag med (men jag lovar inte när)

natti natti