Men oj, jag skrev fel i rubriken ser jag nu, jag menade ju "I skolan jobbar vi hårt med exkludering"

Jag limmar här in det mail jag sände iväg till skolan för en stund sen, och låter det tala sitt eget tydliga språk om vad saken gäller. Jag är så JÄVLA trött på allt man måste tjafsa om.

Jag vill bemöta dom regler som gäller på skolan angående mössa/keps/luva.

Jag vill börja med att bemöta det utifrån ALLA elever, och lämnar därför M utanför till en början.

Så här står det i Kapareskolans ordningsregler:

 "Mössa eller keps skall vara avtagen i lektionssal. " "Mössa eller keps skall vara avtagen i Bamba. "

Anledningen till detta sägs vara för att få en trevlig atmosfär, matro respektive arbetsro.

Om man försöker se det utifrån elevernas perspektiv så tänker jag att dom har svårt att förstå hur en keps på huvudet kan störa matron i bamba. Det jag menar är att det finns ingen riktig förklaring på VARFÖR man inte får ha något på huvudet, utan detta har dom vuxna bestämt, punkt slut. Möter man då eleverna på ett respektfullt sätt?

På 20-talet visade man respekt genom att ta av sig hatten, och kanske är det detta som lever kvar än idag. Eleverna ska visa sin respekt för dom vuxna genom att ta av sig det dom har på huvudet? Om inte, vad handlar det om annars?

Jag tror säkert det inte undgått någon att se hur många av pensionärerna som lämnar hatten kvar på huvudet när dom fikar ute på stan. Det har säkert inte undgått någon att se att dom inte ens tar av sig hatten i kyrkan. Att be en gammal dam ta av sig hatten, det är respektlöst.

Det jag också kan notera är att detta gäller endast damer. Äldre herrar tar av sig hatten. Vem tar dom av sig hatten för, och varför gör inte damerna det?

Vilka elever är det på skolan som oftast har keps/luva/mössa? Jo, det är killarna, och man gör allt för att dom ska ta av sig på huvudet.
Tittar man nu på ovanstående när det gäller dom äldre, så ställer åtminstone JAG mig frågan: Vad är det vi håller på med?
Vi fortsätter i samma gamla hjulspår och gör som det alltid har varit. Det är därför tänker jag det inte finns någon vettig förklaring att ge eleverna. För vi HAR ingen vettig förklaring, vi gör bara som vi alltid gjort.

Jag har dock förstått att det kan få konsekvenser att vara instängd i en tjock mössa hela tiden, såsom huvudvärk och annat. Men då finns det en förklaring på VARFÖR man bör ta av sig mössan som eleven kan godta. Jag förstår också att det ibland kan vara svårt att höra vad som sägs i klassrummet om man är instängd i huva/mössa, och en sån förklaring kan eleven också godta¨.

Jag ber er därför att tänka över varför ni har den regeln på skolan utifrån ALLA elever.
Jag ber er också fundera över om det är värt att lägga så mycket energi på något som ändå ingen verkar förstå anledningen till.

Nu vill jag bemöta det utifrån M:s perspektiv. Att tvingas ta av sig sin huva skapar en fruktansvärd ångest för honom. Att sitta i matsalen medans kamraterna pratar med mat i munnen med risk för att det kan komma matbitar i huvudet på honom är mer eller mindre en nära-döden-upplevelse för honom.
Att ha känslan av att någon plötsligt kan stoppa ner något i nacken, eller ännu värre peta honom i nacken, är mer än vad han klarar av.

Att då tvinga honom att ta av luvan är fruktansvärt kränkande för honom. Jag har också fått veta att det finns lärare som utan förvarning dyker på M, tar tag i hans nacke och skäller ut honom för att han har luvan på. Det är också kränkande för M. Det är kränkande på flera sätt, dels för att han är oerhört känslig för beröring, det gör ONT i honom när någon gör sådär, och dels för att han helt enkelt inte klarar att vara utan luvan.

Jag är dock glad att ni kan tillmötesgå honom i klassrummet, för vad jag förstår så tillåts han ha luvan på där. Vad jag är mindre glad över, är att han utesluts från bamba av samma orsak. Han kommer INTE att gå in i matsalen framöver, för det klarar han inte. Vårt mål är att han tids nog ska klara av att äta i matsalen och vi är otroligt glada över att han ändå är med där, även om han i dagsläget inte äter. Dit kommer vi nu aldrig att nå, för han blir utestängd.

Jag vill att ni funderar över vad M kommer att göra istället. Han kommer då rakt inte att sätta sig i klassrummet och träna läsning i alla fall. Han är kränkt, och hur agerar en kränkt människa?

Han har svåra funktionsnedsättningar som gör att han BEHÖVER sin luva. Det vore lika illa att be någon som behöver sin rullstol att lämna matsalen för att den tar sån plats.

Jag vill också att ni funderar på hur ni gör den dagen ni får en muslimsk elev till skolan. Ska den eleven också stängas av från matsalen? En muslim behöver sin sjal på grund av sin religion, M behöver sin luva på grund av sitt funktionshinder.

Detta är inget jag ser med blida ögon på, och jag vill snarast ha svar på hur ni tänker åtgärda detta. För egen del anser jag det finns viktigare saker att lägga energi på. Vi har tillräckliga svårigheter som vi ska hantera i vår vardag. Då är en luvas vara eller icke vara, rent ut sagt en skitsak.

Nedan följer utdrag ur Kapareskolans egen Likabehandlingsplan. Texten är vad jag kan se ett utdrag från diskrimineringslagen.

Jag avslutar med att önska att energin istället kunde riktas på det M är i skolan för. Hans utbildning.

M.J

"Kränkande behandling används som ett samlingsbegrepp för olika former av kränkningar inklusive trakasserier som har samband med etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, funktionshinder, kön eller av sexuell natur. Gemensamt för all kränkande behandling är att någon eller några kränker principen om alla människors lika värde"

"Diskriminering är en handling eller struktur som utestänger eller kränker en person eller en grupp människor utifrån vissa grunder; kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller funktionshinder. Diskrimineringen behöver inte vara medveten eller aktiv."