Nu har det gått 6 månader sen jag slutade röka.

Helt otroligt vad fort tiden gått egentligen.

Denna veckan har det dock varit jävligt tufft. Det har varit en skitvecka, jag har varit totalt uttömd både i kropp, knopp och själ.

Jag är faktiskt mäkta stolt över mig själv att jag ändå håller ut, för jag ska erkänna att tanken på röka har funnits lite väl ofta denna veckan.
Men istället för att göra verklighet av tanken så beställde jag igår nya stålcig då jag på nåt konstigt vis lyckats paja den gamla ;)

Jag har ju bestämt mig, jag HAR SLUTAT och det för all framtid. Det finns hjälpmedel när det blir jobbigt och dom använder jag friskt utan att skämmas ;) Undrar hur bra det är för tänderna med alla dessa tuggummin ;)

Ska skriva om denna helvetesvecka alldeles snart, nu njuter jag av helgen och tänkte sy lite leggins till tjejerna då pengarna lyser med sin frånvaro och tvättmaskinen är sönder...
Visst är det underbart att leva...

Tänk ändå att man inte slutar andas trots att allt går åt helvete runt omkring? Tur är väl de, för trots allt finns det väl hopp om livet och framtiden...

kramizar