skolan svarar och slingrar..
Rektorn har svarat, jag kommenterar lite själv med fetstil in i mellan. Vad säger ni andra??
Hej M!
När det gäller ditt mail så har jag för avsikt att kommentera det delvis nu och i sin helhet senare.
Först och främst vill jag informera dig om att C (assistenten) kommer vara ledig nästa vecka. Vi har en vikarie, A -C, för C (assistenten) under stora delar av veckan och täcker upp de timmar som A-C inte kan under måndagen genom att M (gympalärarn) finns med den tiden. När det gäller M:s medicinering på måndagen så tar B (skolsköterskan) hand om det.
Sorgligt att se att dom inte tror sonen klarar sig själv överhuvudtaget. Nedvärderande och kränkande!!
Vidare vill jag informera om att vi kommer att diskutera vilka insatser som vi vill föreslå för att förbättra M:s studiesituation på skolans Elevhälsoteamsmöte på måndag klockan 15.00 där bl a skolans specialpedagoger deltar.
Där deltar jag också. Vem ska annars föra sonens talan, eftersom assistenten som känner honom bäst på skolan inte är med??
Efter detta kommer jag att träffa M (gympalärarn) och C (sv/eng-lärarn) under onsdagen för att förbereda en Elevvårdkonferens (EVK) dit du kommer att bli inbjuden/kallad för att besluta om de förändringar vi tillsammans med dig kommer fram till. Beslut av den art ni diskuterade på M:s utvecklingssamtal måste föregås av en EVK.
Vad jag förstått krävs det ingen EVK, för dessa små förändringar vi gjorde. Vi bytte i princip bara lärare på 2 lektioner. Och varför krävdes ingen EVK när skolan själva beslutade om att byta ut onsdagens sv/eng, mot undervisning av den engelsspråkige assistenten?
Min bedömning är den att vi bör försöka förtäta M:s skoldag så att han inte behöver ha så långa dagar och att vi bör försöka få in kortare individuella pass under flera tillfällen under veckan. Detta kommer vi bland annat att diskutera på måndagens möte.
Det är just detta som gör det extra viktigt att jag är med och för sonens talan. Han går nu på samma schema som sina kamrater, det fungerar, så VARFÖR ändra på det? Detta skulle i så fall gjorts från start, nu är det försent. Den sociala samvaron och att få vara en del i den, är många fall viktigare än vilket schema man läser efter. En sån förändring skulle innebära att dom plötsligt får stora problem. Sonen vill ABSOLUT inte ha ett annorlunda schema.
Vad gäller våra pedagogers möjlighet att kunna bedöma en elevs förutsättningar att klara kunskapsmålen för år 9 så är det ett uppdrag som de har och som nu förtydligats av regeringen genom de sk. Skriftliga omdömen. Vad vi gör är att vi utirfrån de nationella målen bedömer om eleven har förutsättningar att nå målen efter det nionde skolåret. Vårt uppdrag är att redan från skolår 1 bedöma om eleven har förutsättningar att nå de nationella målen. Min bestämda uppfattning är att skolans pedagoger mycket väl klarar detta och har en lång erfarenhet av att göra dessa bedömningar redan från skolår 6.
Eh, kan någon tala om för mig var det står att man redan i år 1 ska göra den bedömningen???
Och vi är ju många som vet, att en sån bedömning på våra barn i dom allra flesta fall är helt felaktig.
Läs själva:
Jag skall göra mitt bästa för att kunna träffa dig på måndag (jag skall försöka flytta ett antal redan inbokade möten) för att ge dig ytterligare svar på dina frågor och också för att diskutera dina övriga synpunkter på våra ambitioner runt M.
Tack snälla rektor för att du tar dig tid, trots att du har massa möten samtidigt under den halvtimme det gäller ;)
Med vänlig hälsning
J. R
Rektor
skolan
EFTERLYSNING!!! Jag behöver ER hjälp!!
Jag har fått svar från rektorn idag, ska försöka lägga in det svaret i morgon. Jag kan inte kopiera det rakt av utan måste noga kolla igenom och ta bort synliga namn på personer. Jag vill inte på något sätt bidra till att människor som jobbar FÖR barnen råkar illa ut.
I morse bad jag sonen att sno med sig "sin" pärm hem, pärmen där all information om vad han gjort under terminen finns dokumenterat.
Det gjorde han, men han hade glömt att han gjorde det, kom på det vid halv åtta, studsade upp och ropade, MAAMMA jag har något till dig ;)
UNDERBARA unge.
Jag slog upp en sida, slog upp en annan sida, och BANKADE igen pärmen, och beslöt att inte titta mer i den idag. Jag orkar inte vara arg på en fredag faktiskt ;)
Jag har varit på kurs idag, i Vedic art. Den kursen satt som en smäck just nu. Att hämta styrka inifrån, att inte tänka så mycket, följa hjärtat, följa sig själv, inte bry sig om vad andra gör, att vara DU, vara i sig själv. Det kunde inte passa bättre än så ;)
Jag behöver er hjälp.
Jag vill ha exempel från ER där ditt barn har blivit utdömt från skolan, men nått höjder ingen trodde var möjligt.
Jag vill ha det KORT, max en halvsida. Jayne har gjort det kanon i en kommentar efter mitt förra inlägg. Dom raderna säger allt.
Ewa, du behöver inte, jag kan sammanfatta dina rader i sömnen ;)
Men Miccan, om du har något att tillägga, så vill jag mer än gärna höra.
Jag vet vilken väg du vandrat. Nä inte vandrat, du har kampat dig fram.
Vill du hjälpa mig med några rader blir jag jätteglad.
Jag har några frågor.
Det behövs en EVK för att ändra tiderna på schemat. Det vet jag.
Men behövs det en EVK när man behåller schemat, men i princip bara byter lärare??
Det behövdes tydligen ingen EVK när man bytte ut onsdagens extra-SV/ENG mot en lektion med en annan assistent. Men nu plötsligt krävs det, utifrån det vi kom överens om på utvecklingssamtalet.
Kan jag kräva att få vara med på elevhälso-teamets möte, där dom ska diskuttera vad dom anser är bäst för min son?
Är det verkligen så, att en pedagog redan i år 1 kan avgöra om en elev kommer att nå målen i grundskolan`? Är det verkligen så att en pedgog ska kunna göra den bedömningen enligt regeringens nya riktlinjer genom de skriftliga omdömen?
Det hävdar åtminstone rektorn.
Jag behöver er hjälp. Jag vet att det är helg, och inte så många är inne på helgerna, men ni som läser, hjälp mig.
på måndag har rektorn minsann avbokat en massa möten för att kunna svara på mina frågor på den tiden jag gav honom. Inte för att jag kan begripa hur man kan ha en MASSA möten på samma gång, men det gör inte så mycket. Jag förstår PRECIS hur han känner sig ;)... NOOOT...
Nu körde jag tilt känner jag. Jag kompletterar mer, om det dyker upp mer saker....
Nu hejar jag på JOHAN i idol.....
se ya
FAAAAN oxå, han åkte ut......
en sak till, med tanke på pärmen. Jag skulle önska att någon av er som känner mig, kunde ge mig nån timme i helgen att tillsammans med mig gå igenom den, live. Jag vill ha lite utomstående input, om du/ni reagerar på samma saker som mig. (vill påpeka att jag bara ögnat genom två sidor, och jag häpnar)
Mina tankar går till Ewa och dampmamma i den frågan.
TACK dampmamma för ditt senaste svar i mailen, det gav mig OTROLIGT mycket.
återkommer säkert, det sprutar tankar just nu...
TACK Ewa för din underbara länk....
Lärarnas IQ sjunker
Får vem som helst bli lärare??
Nu har det gått för långt, och snabbt går det också.
Idag gick informationen fram till sonen om vad som beslutats bakom vår rygg. Dessutom har det tagits fler beslut. Fredagens engelska med den engelskspråkige assistenten togs också bort, av den ofelbare pedagogen som anser sig ha bättre undervisning. Självklart får hon stöd av den godtrogne rektorn.
Tyvärr är jag också snabb. Så här behandlar man inte mitt barn, och inget annat barn heller för den delen.
Därför har jag nu sänt ut mail till bägge rektorerna, berörda lärare och assistenter.
För att riktigt vara på den säkra sidan på att informationen når fram, gick det en kopia till verksamhetschefen i kommunen, och ordförande i för- och grundskoleförvaltningen.
Nu har dom lekt färdigt på den skolan.
Här är mailet jag sände för en stund sedan:
/
Jag vet inte vad som pågår i skolan bakom min rygg, men idag kom M hem och var fruktansvärt ledsen.
På utvecklingssamtalet i Måndags tog vi upp att lektionerna med M.H - SV/ENG inte fungerar.
Med en alldeles för stor grupp där merparten av eleverna har svårigheter/diagnoser behöver man inte vara ett geni för att förstå att det inte kan fungera.
M vägrar gå på dessa lektioner då det är ostrukturerat och stökigt och man kastar suddgummi på varandra.
I dom allra flesta fall är det omgivningen som framkallar elevernas oönskade beteende. Något att lägga på minnet.
Vi beslutade på mötet att M skulle få gå hos G även på fredagar, då M har gjort stora framsteg hos honom.
På måndagar skulle han få vara på Tyskan då B hade lovat honom att få prova några gånger.
Lovar man ett barn något, så håller man det, och allra helst när det handlar om ett barn med autism.
Jag fick senare på eftermiddagen ett samtal från M (gympaläraren) med bekräftelse på att denna lösning var okej.
Varför kommer M hem idag och säger att han inte får gå hos G på fredagar, ej heller tyskan på måndagar?
VEM anser sig ha rätten att ändra ett beslut som redan tagits? VEM anser sig ha rätten att sparka undan benen på mitt barn?
M är en människa, med känslor och tankar som oss andra, inget avfall som man slänger runt med för att själv framställa sig i bättre dager.
Hur tror ni att han ska klara något överhuvudtaget i skolan om ni behandlar honom som något hunden släpat in?
Hela tiden dubbla budskap, massor förändringar. Är ni ute efter att sänka honom, så är ni på god väg att lyckas.
Jag har begärt av C att få titta på vad M arbetat med på hennes lektioner under terminen, och vad hon grundar sin "varning" på.
Jag har ännu inte fått se något av detta. M var godkänd i svenska i våras, och jag har därför ställt frågan till C vad som hänt som gör att han plötsligt inte når målen.
Inget svar där heller.
Jag har frågat M vad han får göra på engelskan och svenskan. Han svarar: Jag får mest titta på....
Varför upplever han att det är så? Och hur ska han kunna komma vidare, om han känner att han inget gör?
M behöver specialutbildade pedagoger som stöd i sin undervisning.
Vad har C för specialpedagogisk utbildning som gör att hon anser sig ha kompetensen att ensam undervisa M i Svenska och Engelska?
På devtalk står det att läsa (trots att inget negativt skulle stå där) att C gör bedömningen att M inte når målen i år 9.
Hur kan man som lärare 2,5 år innan elevens examen spekulera i om han når målen eller inte?
Då är det ju inte eleven som är problemet utan en lärare som redan har gett upp. Då ska man fråga sig om den läraren ska fortsätta undervisa den eleven?
Har man valt att arbeta i skolan för barnens skull, eller sin egen? Jag upplever att man kör över M och hans önskemål, och så behandlar man inte ett barn.
Vill därför påminna om FN:s barnkonvention....
Jag accepterar inte att man ändrar på beslut som tagits, och därmed skapar ett kaos för M som påverkar hela hans skoldagar.
På måndagar går han hos B, onsdagar och fredagar hos G, så som vi bestämde.
(Tyskan är inget permanent utan denna terminen ut)
Jag är på kurs hela dagen i morgon, (fredag) och därför inte anträffbar.
Är det någon som har frågor så finns jag utanför expeditionen på skolan Måndag 1/11 kl 09.10 - 09.45
M.J
/
Utvecklingssamtal - Hur går det för sonen?
I det stora hela så går det BRA!!! Bättre än man nånsin kunde ana.
I matematik ligger han på nivå för årskursen (7:an), men han tar inte samma väg som sina klasskamrater dit, utan jobbat sig fram på andra sätt.
Jag minns att någon sa för ett år sedan att han inte nådde upp till särskolans läroplan.
Jisses han måste vara världens snille min son, som på ett år plötsligt klarar grundskolans läroplan.
Eller KAN det möjligen vara så att han aldrig fick chans att visa att han faktiskt kunde?
KAN det vara pedagogerna som brustit i sin förmåga att plocka fram den kunskap han hade??
Tja.... välj själv...
Jag väljer både och... ;)
Idrott funkar kanon, NO funkar, teknik funkar, han ligger lite efter i SO, men det är inte konstigt med tanke hur jobbigt han haft det.
Vi har valt bort språkval då han istället behöver extra Svensk/engelska.
Det har han haft 3 ggr/vecka, utöver dom ordinarie lektionerna.
BORDE han då inte tagit igen en hel del???
Det är den frågan jag bett att få svar på, men tydligen är den obekväm den frågan.
För en månad sedan bytte dom ut en extra SV/EN, mot engelska med en engelskspråkig assistent. På dessa 4 veckor har han plötsligt börjat läsa böcker på engelska, han börjar få koll på vad kläder heter, osv.
Är det inte märkligt? KAN det bero på att den assistenten har en helt annan pedagogik, och dessutom förstår sig på dessa barnen, och vet hur han ska nå deras kunskap??
Trots detta så hävdar hans ordinarie engelskalärare (tillika klassföreståndare) att han inte alls kan läsa en engelsk bok, för han har inte läst engelska innan han kom till den skolan?!?!?!?
Var har hon fått det ifrån??
Sonen har skolkat från extra SV/ENG dom sista 2 veckorna, för han säger att han inte lär sig något, och alla kastar suddgummi där.
I denna grupp har dom satt 20 st elever med svårigheter och diagnoser med EN pedagog?!?!?!?
Och det förstår ni väl ändå att det inte är så lätt för henne att hantera dessa barnen. Barnen måste faktiskt skärpa sig...
Ska barnen skärpa sig???
Om hon nu inte klarar av det, så får dom väl ta in nån annan, eller minska gruppen, eller sätta in fler pedagoger.
Men istället blir det enklast att skylla eleverna, trots att det är ganska uppenbart var problemet ligger.
Förra veckan så skolkade faktiskt inte sonen, nä minsann, han gick med kompisar till tyskan istället. God job! ;)
Han kommer hem o minsann talar om att nu kan han tyska.
Och tyskalärarn ger honom en bok, o säger att han kan komma några gånger o se hur det går.
Men HALLLÅÅÅÅ... Har dom noll koll eller? Kan vem som helst bara byta lektioner utan att nån reagerar.
Ja, så på utvecklingssamtalet i måndags, bestämde vi att extra SV/ENG är meningslös, då det inte funkar. Vi bytte ut en lektion till med den engelskspråkiga assistenten vilket är kanonbra.
Men på måndagar kunde dom inte hitta nån vettig lösning. Så då sa vi att eftersom nu tyskalärarn så fin lovat honom att få prova några gånger, så låter vi honom göra det. Inte för att han ska börja med tyska, utan det är bättre han går där o lär sig några tyskaglosor än att han skolkar den lektionen.
I måndags eftermiddag ringer mentorn o bekräftar att det är okej att vi gör så.
Men igår får jag veta att det inte passade klassföreståndarn. För han ligger minsann så långt efter i svenska, och då ska han inte ha mer lektioner med den andra assistenten i engelska.
Så hon slickar rektorn i örat så hon får ändra sitt schema till att undervisa min son tillsammans med några andra på måndagar.
VAD ger henne rätten att ändra något som vi tog beslut om på utv.samtalet??
Och ändrar man saker såhär för ett barn med autism???
Ska hon fortsätta undervisa min son i svenska och engelska så kommer han inte att klara målen, för hon är inte ens utbildad lärare i dom ämnena, och för att hon redan har satt prognosen att han inte klarar sig till godkänt i år 9, och för att hon ger honom dubbla budskap HELA tiden.
En lärare som tror hon är gud fader själv, och minsann ska visa alla att HON ensam kan hjälpa min son genom grundskolan, utan att se att hon förstör hans chanser att verkligen klara det, ska inte vara lärare. PUNKT SLUT!
Tror ni jag tänker låta henne sitta med min son på måndagseftermiddagar????
Skulle inte tro det. Ska bli intressant att höra om hon informerat sonen om detta idag.
Nä, förresten det vågar hon väl inte, för då kommer sonen hem till mamma majsan i upplösningstillstånd, och vad händer DÅ tror ni?
Om man nu är så rädd för att jag ska protestera, varför gör man då saker som man säkert VET gör mig upprörd?
Dom slipper ha mig rännande på skolan om dom gör det dom ska och sköter sitt arbete.
Ska det va så svårt att förstå??
Troligtvis så får sonen en otrevlig överraskning på måndag, då hon plötsligt kläcker att han ska ha svenska med henne.
Tyvärr måste jag låta det ske, för att hon själv ska se konsekvenserna av sitt agerande.
Jag tror det är dags att hon börjar fundera på i vilka ämnen hon ska undervisa nästa termin, för det blir inte i svenska och engelska i den klassen i alla fall.
Hon kanske skulle undervisa i något hon är utbildad för....
Sanningen kan vi aldrig springa ifrån
Om man bara litar på, försöker lita på, att sanningen alltid hinner i kapp oss, och låter det vara med det, så kryper det fram.... till slut.
Jag fick ett samtal idag, som fullständigt golvade mig. Hjärtat stod 2 meter ut från bröstet, hela jag blev som gele, jag blev tvungen att sätta mig ner.
Jag vill inte just nu gå in på detaljer, för att främst skydda personen som ringde.
Jag har heller inte skrivit så mycket innan vad det handlar om. Men en liten hint finns att hämta här : Tryckfrihetslagen
Efter denna händelse (som står att läsa i länken) så gjorde jag ett val. Jag valde att knipa igen, jag valde att låta tiden utvisa resultatet.
Med mycket smärta i hjärtat, främst för mina barn, så har jag bitit ihop, och väntat....
VAd jag väntat på, det visste jag först idag.
Sanningen!!!
Nu är den här. Nu återstår bara att vila i den, och bestämma mig för hur jag ska hantera den, för att sanningen ska bli verklighet för alla inblandade.
Jag är inte ute efter att säga " va var det jag sa", för jag löser inget på det viset.
Jag måste vara vaksam, försiktig. Den som stack kniven i ryggen på mig, och fick omgivningen att vrida om den lite extra, har gjort bort sig å det grövsta, och fått omgivningen att släppa taget om kniven i min rygg.
Jag vill inte ta över kniven, och sticka tillbaks. Jag vill bara försöka rädda dom som oskyldigt drogs in i något, skapat av en sjuk människa och själ.
Många har fått lida onödigt mycket under dessa 2 år, och jag hoppas att vi kan skrapa ihop och bygga upp det vi en gång hade.
Samtalet jag fick idag, är åtminstone en början. Jag behöver lite tid att fundera över vem jag kan lita på, och hur jag ska kunna få tillbaks det förtroende jag en gång hade. Ett förtroende som stals ifrån mig, en dag i januari 2007.
Jag hoppas att den sjuka själen, kan få stöd och hjälp någon gång, så att nära och kära kan få lugn och ro. I synnerhet dom barn som befinner sig runtomkring detta.
Jag önskar att detta kan leda till att min ena dotters längtan efter sin bästa kompis kan få ett slut, och dom kan få mötas igen, utan rädsla för att mista varandra igen, pga någons sjuka egensinne.
Jag önskar att jag nu en gång för alla, kan bli lyssnad på, att jag faktiskt inte alls i ilska sa saker för att jävlas. Jag sa bara sanningen.
Och nu är den här.... sanningen. Jag ljög inte hörrni, jag sa det jag såg, jag sa det jag visste. Jag skulle ju inte säga det... men, va var det jag sa???
I morgon är det utvecklingssamtal med sonens lärare, utan sonen. Jag fick uppbringa alla dom sista krafter jag hade för att förbereda mig inför detta, utan att tänka på det andra som hänt.
Det finns en mening med allt tror jag bestämt. NU jävlar, vissa lärare, är det dags att stå till svars för era uttalande om sonen.
Händelsen idag, fick tigern i mig att klösa än lite mer...... (finns det vassare klor än dom jag redan har)
Tydligen...
Jag återkommer, när jag varit på samtal. Nu måste jag sova....
37.8-graderssjukan
Igår kväll kom sonen o fråga om han hade feber, o jo det hade han faktiskt.
I morse så segna 4-åringen plötsligt ihop vid frukosten, och senare på förmiddan så kände jag en oroväckande kokande känsla sprida sig i kroppen.
Va faaaan, jag tog tempen på oss alla 3.
37.8 grader exakt allihop.
Hur är nu de möjligt??
Jag o sonen har inga andra symptom än feber, medans dottern hostar illa.
Jag behöver nog inte säga att jag inte varit jättepigg idag.
Men utvecklingssamtal måste man ju likväl gå på, så kl 4 var jag på plats på förskolan, för samtal först om ena dottern o sen om nästa.
Jaja, bara beröm o rosor fick dom så det var inga pix ;)
På måndag är det dags för sonens utvecklingssamtal, men mer om det senare.
På lördag rymmer jag igen ;) fast den här gången med allas medgivande *fniss*
Jag o en väninna ska iväg på spännande saker. Några timmars bilfärd en väg, gör att vi bara MÅÅÅÅSTE stanna på hotell, ja självklart måste vi ;)
Nu måste jag minsann bädda ner mig, är varm som en tryckkokare...
(självklart hindrar inte lite feber mig från att åka på resa på lördag, jag får väl sätta på autopiloten, man har väl crouse-controll i bilen hahahaaa)
natti natti...
o kraaam alla goa vänner, min energi börjar så sakteliga återvända, och då kommer jag som ett skållat troll o terrorisserar alla bloggar igen ;)
alla får bidra till brödfödan, i hårda tider
Se bara vad han duktigt kom hem med o la på mattan....
yääääärk. Hur fanken fick han tag på den??? En sak har jag konstaterat för länge sen, han är INTE som han ska den katten. Och nu står det helt fast, han är galen det djuret.
Grannen sa att det var en mulk och att den var giftig. Fanns väl för jösse inget som hette så när jag googla, men så ringde vänninan och kunde upplysa mig om att det var ULK, eller så kallad rötsimpa.
Den skulle tydligen vara giftig så jag fick lite panik, då katten kan ha blivit stucken.
Men efter lite letande så kunde jag konstatera att det inte va nån fara me det.
Nåja, är det inte råttor, fåglar och möss han släpar hem, så är det tång eller fiskar.
Det är tur man har lite galenskap i familjen som livar upp ;) allt blir så mycke enklare då...
gomorron
Nu drar jag....
Hör av mig när jag kommer hem, jag lämnar faktiskt datorn hemma..
kram till alla goa underbara människor som förstår vad jag går igenom utan att jag egentligen sagt vad....
DRA ÅT HELVETE!!!!!
Jag ska i alle fall göra de, ja inte åt helvete, men annars så..
Jag känner mig som Jim Carrey,(hur stavas det).... i den där filmen, med den gröna alltigenom leende masken..... ja, jag tänker att den där gröna masken säkert gick sönder så småningom..... dom flesta masker gör ju det.
Man kan bära dom med stolthet ett bra tag.... men nånstans krackelerar dom, och sorgligt nog (eller glatt nog kanske), så går dom inte att reparera.
För varje mask som faller..... är det en mindre mask att bära...
Min undran är..... tar maskerna nånsin någon gång.... SLUT!?!??!?!?
För jag orkar inte bära bär på fler.....
utredningar, tvång, struktur - kaos
Jo jag andas fortfarande, och alltså lever jag väl då oxå antar jag ;)
Jag sliter med strukturen, ja åtminstone försöker jag skapa någon form av nåt man ska kunna kalla struktur ;)
Nu har jag tagit mig tid att få handdatorn att synka med outlook, vilket gjorde saker o ting bra mycke enklare. Då kan jag skriva ut schemat färdigt o klart o hänga upp på väggen.
Jag har en förmåga att krångla till saker o ting och överarbeta allt jag ska göra, såsom schema etc. Därför orkar jag sällan slutföra något.
Jag kämpar med att försöka komma åt vad som är grundploblemet i varje syssla jag ska göra.
Nu har jag tillsammans med boendestödet hittat den röda tråden. När förarbetet är för omfattande, ja helt enkelt planeringen så skiter det sig. Det är genomgående i allt jag ska göra.
Som tex med matplaneringen. Det tar alldeles för mycket kraft att gå igenom vad som ska handlas varje gång, kolla i lådor o skåp och skriva upp.
Nu har jag gjort en mall med basvaror, sånt som alltid ska finnas hemma, så stryker jag istället över det som inte behövs.
Jag försöker också tänka om när jag handlar, att det är bättre att köpa 10 liter mjölk på en gång, istället för att få gå o handla igen under veckan. Så gör jag med flera saker, juice, pålägg etc.
Det blir ju dyrare just när jag handlar, men i förlängningen sparar jag ju pengar på de, för jag behöver inte handla under veckan.
Jag försöker helt enkelt hitta lösningar för att bespara mig mer huvudkaos.
Jag har också satt upp på schema vilka dagar jag ska tvätta, handla, kolla igenom post, blanketter etc. Det har gjort underverk med min inre stress. Jag har nu tid att koppla av dom tider det är tomt på schemat.
Boendestödet har varit noga med att det måste finnas tomma ytor i mitt schema, då jag har en förmåga att fylla det till höger o vänster, o upp o ner.
Jag har också som anteckning till alla sysslor listat vad som ska göras o i vilken ordning.
Självklara saker, som att stoppa tvätten i maskinen, häng upp kläder på tork, vik ihop och lägg i garderoben.
Inte för att jag inte vet vad jag ska göra, men jag ödslar min energi på att gå igenom såna saker inför ALLT jag ska göra.
Nu kan jag spara den energin och bara läsa igenom.
Jag har tilldelat äldste sonen uppgifter och skrivit upp vad dom innebär, vilket har fått slut på tjatet ;)
Jag tar en bit i taget.....
Vi är ju mitt uppe i utredningen med min yngsta oxå, tror vi har en gång kvar denna veckan sen är den klar. Ska bli intressant att se vad som visas denna gången. Jag har suttit med och skrivit upp dom frågor han fått, och det han svarat. Jag har varit HELT slutkörd varje gång ;) , tror jag har varit tröttare än honom faktiskt.
Men jag är nyfiken på vad för svar dom vill ha, och hur dom bedömer intelligensen utifrån hur han svarar.
För dom svaren han har gett är helt lysande, logiska och helt rätt, beroende på hur man ser de ;)
ja, det är mer saker som händer här på olika plan, saker som jag av olika anledningar inte vill skriva om här.
Kanske öppnar jag upp min skyddade blogg igen och skriver mer i den, kanske inte. Vi får se....
Sen måste jag ju meddela att i fredags 7/11 så var det två månader som rökfri ;) så jag hänger i fortfarande
Det gäller att aldrig ge upp ;)
KRAAAAM till er. Jag vaknar nog upp nån dag och orkar uppdatera lite mer, och även läsa hos alla underbara vänner, men just nu vilar jag när jag kan....
Jag lever och andas....
I min värld så gör man antingen allt samtidigt, eller också gör man absolut ingenting.
Nu är det en "göra-allt-på-en-gång" -period.
Det har hänt väldigt mycket samtidigt sista tiden.
Jag sliter just nu väldigt mycket med att få till en vardagsstruktur som fungerar. Jag är som en häst med skygglappar, jag har ett bestämt mål, och det är att få en fungerande vardag, så jag nån gång kan slippa känna mig så stressad.
Många av er som läser här vet att vardagsstruktur inte är någon självklarhet, och något som kan va jäävligt svårt att få till.
För dom flesta flyter saker och ting på, man handlar, lagar mat, tvättar, städar osv, utan att tänka så mycket på vad man egentligen gör.
Men jag måste tänka på ALLT jag gör, inget går per automatik. Ska jag göra matlista har jag gått igenom i huvet innan vad som kan behöva handlas, så när jag väl ska göra den där förbannade matlistan så orkar jag inte, för jag har ju redan gjort den.... i huvet. Allt som ska göras gör jag egentligen dubbelt upp, eftersom jag måste tänka på hur/var/när jag ska göra det, innan jag sen gör det. (konstig mening)
Därför jobbar jag just nu stenhårt med att finna strategier för att slippa göra allt "dubbeljobb". Jag har med hjälp utav boendestöd funnit ett sätt att få matplaneringen att funka, jag ligger till och med 2 veckor före med middagsplanering och matlista för att det plötsligt blev så enkelt ;) Det har ju aldrig hänt att jag planerat så i förväg nån gång.
För jag behöver inte planera längre, jag har en färdig mall för basvaror som ska handlas, sen stryker jag bara det som jag inte behöver handla.
Jag har också gjort inköpslistan så den följer vägen i affären så jag slipper springa fram o tillbaka, sånt gör mig skogstokig.
Nu ska vi ge oss på att strukturera upp min tid, för när jag inte har koll på den, så blir allt som ska göras stora massiva berg omöjliga att klättra över.
Samtidigt med detta jobbar jag mycket med hur jag kan påverka relationerna i familjen genom mitt sätt att agera. Och det tar på krafterna. Tidigare har jag tagit på mig andras känslor, andras sysslor, andras allt, och det har gjort mig grinig, trött, irriterad för jämnan. Jag kan inte beskylla någon för att jag får ta så stort ansvar som jag gjort/gör. För jag har tillåtit det att bli så.
Nu går mycket kraft till att se hur jag kan göra annorlunda, och inte ta på mig andras saker och känslor.
Det går BRA ;) Jag är inte lika irriterad, för jag lägger tillbaks det på den det hör hemma, direkt.
"nej, det där kan du göra lika bra själv" eller "nej, det där är inte mitt problem/ansvar"
Det är en lättnad som inte går att beskriva varje gång jag lyckas, men skapar förstås en enorm frustration från omgivningen. Plötsligt måste andra ta eget ansvar, och göra saker själva, som jag förut tagit på mig.
Jag måste jobba med detta nu, för jag vill inte vara hemma resten av livet, jag vill ut och göra nåt meningsfullt. Det kommer aldrig funka om det inte sker en förändring, för då kommer jag få ta det mesta ansvaret hemma samtidigt som jag jobbar, och det klarar jag aldrig. Vem gör det förresten?
Som om detta inte räcker så har sonens förnyade utredning precis startat, samtidigt som vi ska börja jobba med sonens tvång och bacillskräck.
Så när jag behöver vila så sätter jag mig vid datorn och löser japanska bildpussel. Då vilar jag min hjärna från all vardagsstress, då det krävs rätt bra med koncentration för att lösa pussel. Det låter ju konstigt hur man kan säga att man vilar genom att koncentrera sig ännu mer. Men ni som vet, förstår nog vad jag menar ;)
Jag skulle ju kunna försöka ge mig på en förklaring för alla som inte vet, men jag orkar bara inte nu.
Nu sitter jag i ABF:s lokaler, då vi precis haft medlemsmöte, jag är ensam kvar, bara en klocka som tickar. Det är skönt, och jag fick äntligen ro att skriva något i min blogg.
Jag lever och andas och finns, mer orkar jag inte just nu.
Men jag läser alla underbara kommentarer ni skriver. Ni är så goa allihop som kikar in och ger cyberkramar. Det värmer och ger mig kraft på vägen.
KRAAAAAMAR till er allihop
relationer, delaktighet, orsak
Men en ännu större sak , att våga inse, erkänna att DU själv många gånger är orsaken till människors "oönskade" beteende, är en STÖRRE sak.
En så stor sak, så man väljer att fly, stänga av, gömma sig, försvinna.....
När man plötsligt är tvungen att möta "verkligheten", att plötsligt förstå, att JAG också kan påverka hur andra människor agerar och beter sig, då kan det bli jobbigt.
Vi har alla en roll, vi har alla en delaktighet. Ingen av oss är "oskyldiga" när vi får ett helt oväntat bemötande från en annan människa. än vad vi tänkt oss. Var och en av oss, är en del av den andres reaktion, och gensvar.
Det är tungt den dagen, man tvingas inse, att den "andre" inte är så "konstig" som man från början trodde, utan man själv hade "skapat" den andres beteende, genom sitt eget sätt att vara.
Nu kan det låta som att jag ger ALLA skulden, för ALLAS beteende! Ja, kanske är det så,... eller kanske är det inte så. Vet vi egentligen skillnaden?
Vem bär ansvaret för din medmänniskas beteende? Du själv? Eller din medmänniska?
En sak vet jag i alla fall. Att i bokstavsvärlden, (npf=neuropsykiatriska världen) så är vårt bemötande och miljön avgörande för hur välfungerande en person med npf kan vara.
Det skulle förvåna mig mycket om det var någon skillnad i ntv-världen. (ntv= normal tills vidare-världen)
Kan vi själva påverka hur andra människor är och beter sig???
Vad tror ni andra, är det möjligt, att vi alla kan hjälpas åt så att vi alla kan fungera fullt ut, på våra egna villkor??
Det är med stor sorg i mitt just nu stora blödande hjärta, jag inser hur mycket man kan skada en annan människa genom att vilja ge för mycket, servera för mycket, finnas till för mycket osv.......
Det är med ännu större sorg i hjärtat jag ser att denna människa som fått alldeles för mycket (eller i många fall oxå för litet) som senare kan sparka undan benen på dig, och peta ut ögonen på dig, utan att blinka.
Går det att hitta något lagom? Finns det något lagom? Vi i sverige är experter på lagom, men ingen kan svara på vad det ordet innebär.
En sak vet jag dock. I bokstavsvärlden så finns det inga lagom.
Antingen eller, svart eller vitt, liv eller död!
Det räcker väl med två val, för jösse namn, vem kan välja?
Men just dessa två "simpla" val, är vår värsta fiende. Det finns inget mitt i mellan.
Det är bara så. Antingen så ger man ALLT, eller INGET.
Har man "allt-eller-inget-barn", så får man hänga med på tåget. Man måste kasta sig handlöst, åt ena eller andra hållet, och hoppas av hela sitt hjärta, att man inte slår ihjäl sig.
Nu har jag tur, jag har "allt-eller-inget-barn", och jag är en "allt-eller-inget-förälder". Det gör inte lika ont att kasta sig, för jag vet redan hur det "känns".
Det svåra är, när en förälder inte vill förstå, hur det känns att vara antingen/eller. Eller inte vill inse, att man VET hur det är.
När man förnekar, när man döljer, då lider man, då har man ont.
Eller???
Om du har brutit benet, så har du ont. Skulle du klara av att dölja det???
Förmodligen inte.
Du skulle söka dig till en läkare.
Om du är allt eller inget, svart eller vit, ostrukturerad, okoncentrerad osv, skulle du söka dig till läkare då?
Förmodligen inte!!
Samma svar på olika frågor ;)
Fundera på skillnaden. Varför är det så "farligt" att söka hjälp för det sistnämnda?
Själv skulle jag föredra det, för det gör inte alls lika ont ;)
Tänk dig själv, att bryta ett ben är ju SMÄRTA... vem vill ha smärta??
;)
Att ha en neuropsykiatrisk diagnos gör inte ont, när man vet vad den innebär. Varför är den då så farlig att ta till sig ibland? Vad tror man ska hända, om man får en diagnos? Dör man då?
Jag klev in i ett rum, med massa frågor, massa papper. Jag var majsan, när jag klev in i det rummet. 10 timmar senare, så klev jag ut från det rummet. Jag var majsan, när jag klev ut från det rummet. En starkare majsan, med bekräftelse på att jag var JAG. Med rätten att få finnas, med rätten att få duga.
Jag önskar, av hela mitt hjärta, att alla får känna känslan, av att få duga och vara precis som dom är.
Godnatt på er alla.....
