Sanningen kan vi aldrig springa ifrån

Visste ni det?
Om man bara litar på, försöker lita på, att sanningen alltid hinner i kapp oss, och låter det vara med det, så kryper det fram.... till slut.

Jag fick ett samtal idag, som fullständigt golvade mig. Hjärtat stod 2 meter ut från bröstet, hela jag blev som gele, jag blev tvungen att sätta mig ner.

Jag vill inte just nu gå in på detaljer, för att främst skydda personen som ringde.
Jag har heller inte skrivit så mycket innan vad det handlar om. Men en liten hint finns att hämta här :
Tryckfrihetslagen

Efter denna händelse (som står att läsa i länken) så gjorde jag ett val. Jag valde att knipa igen, jag valde att låta tiden utvisa resultatet.

Med mycket smärta i hjärtat, främst för mina barn, så har jag bitit ihop, och väntat....
VAd jag väntat på, det visste jag först idag.
Sanningen!!!
Nu är den här. Nu återstår bara att vila i den, och bestämma mig för hur jag ska hantera den, för att sanningen ska bli verklighet för alla inblandade.
Jag är inte ute efter att säga " va var det jag sa", för jag löser inget på det viset.
Jag måste vara vaksam, försiktig. Den som stack kniven i ryggen på mig, och fick omgivningen att vrida om den lite extra, har gjort  bort sig å det grövsta, och fått omgivningen att släppa taget om kniven i min rygg.

Jag vill inte ta över kniven, och sticka tillbaks. Jag vill bara försöka rädda dom som oskyldigt drogs in i något, skapat av en sjuk människa och själ.
Många har fått lida onödigt mycket under dessa 2 år, och jag hoppas att vi kan skrapa ihop och bygga upp det vi en gång hade.
Samtalet jag fick idag, är åtminstone en början. Jag behöver lite tid att fundera över vem jag kan lita på, och hur jag ska kunna få tillbaks det förtroende jag en gång hade. Ett förtroende som stals ifrån mig, en dag i januari 2007.

Jag hoppas att den sjuka själen, kan få stöd och hjälp någon gång, så att nära och kära kan få lugn och ro. I synnerhet dom barn som befinner sig runtomkring detta.

Jag önskar att detta kan leda till att min ena dotters längtan efter sin bästa kompis kan få ett slut, och dom kan få mötas igen, utan rädsla för att mista varandra igen, pga någons sjuka egensinne.

Jag önskar att jag nu en gång för alla, kan bli lyssnad på, att jag faktiskt inte alls i ilska sa saker för att jävlas. Jag sa bara sanningen.
Och nu är den här.... sanningen. Jag ljög inte hörrni, jag sa det jag såg, jag sa det jag visste. Jag skulle ju inte säga det... men, va var det jag sa???

I morgon är det utvecklingssamtal med sonens lärare, utan sonen. Jag fick uppbringa alla dom sista krafter jag hade för att förbereda mig inför detta, utan att tänka på det andra som hänt.
Det finns en mening med allt tror jag bestämt. NU jävlar, vissa lärare, är det dags att stå till svars för era uttalande om sonen.
Händelsen idag, fick tigern i mig att klösa än lite mer...... (finns det vassare klor än dom jag redan har)
Tydligen...

Jag återkommer, när jag varit på samtal. Nu måste jag sova....

Alla dunderkommentarer
AtDeHyDi har skrivit detta:

Oj, vad nyfiken jag blev...låter allvarligt...hoppas allt slutar på bästa sätt!!

Ulla har skrivit detta:

Godmorgon! Det är väl så det är med sanningar...hur man än väljer att dölja dem så dyker de oftast upp på ett eller annat sätt. Hoppas det löser sig. /Kram

2008-11-24 @ 07:26:06
http://ulla67.blogg.se/ är min hemadress
adhdbrain har skrivit detta:

Oj, låter avancerat det här. Hoppas det reder ut sig utan allt för många tårar och hårda ord.

Sanningen gillar ju vi ADHDhjärnor. Vi tror att alla andra också gillar den: vem kan ogilla en sanning? En av de få grejer jag har lärt mig är att sanningen är väldigt sällan uppskattad. Inte ens när andra ber mig säga en sanning idag gör jag det. Inte som förr i alla fall. Socialt smörjmedel tror jag någon psykolog kallade det. Så jag ljuger. Hatar det, men gör det.

Det jag skulle säga är att jag tycker du ska fortsätta säga sanningar. Inte ha dåligt samvete för att du säger det "like it is". Jag tror att adhd:n kom till av en anledning, nämligen för att genomskåda alla andras sketna lögner... ;-)

Än en gång, lycka till med denna situation!

2008-11-24 @ 07:47:51
http://adhdbrain.wordpress.com är min hemadress
Lillaviola har skrivit detta:

Sanningen kommer alltid i kapp en. Oavsett vad man tycker.

Jag för står dig till en viss del av vad som kan ha hänt.( känslan alltså)

SÅ du får kraft i från mig via datorn. HOppas den räcker en lite bir.

En klovässare kan du också få låna, min är i violläge ett par dagar...Kram

2008-11-24 @ 08:18:06
http://lillaviola.blogg.se/ är min hemadress
Linda har skrivit detta:

Du talar i liknelser jag inte förstår. Men det kanske är det som är meningen. Men jag hoppas du har haft en bra helg.

2008-11-24 @ 08:43:57
http://npf.blogg.se/npf är min hemadress
Jeanette har skrivit detta:

Förstår precis vad du menar... Väntar själv på att sanningen ska komma fram... Känns ju som den aldrig kommer göra det medan man väntar, men ditt inlägg gav mig förtröstan. Hoppas du orkar ta dig igenom detta!

En kram på vägen från mig

2008-11-24 @ 08:46:29
http://overhogdal.blogg.se/ är min hemadress
Nickan har skrivit detta:

Hej,

Vad glad jag blev när jag läste ditt inlägg!

Det låter som om det kanske löser sig till sist....

2008-11-24 @ 09:31:43
http://acinna.blogg.se/ är min hemadress
Linda har skrivit detta:

Nu förstår jag mer när jag läste din ledtråd.

Hejja!

2008-11-24 @ 10:11:50
http://npf.blogg.se/npf är min hemadress
Makulerat har skrivit detta:

Åh, tack för ditt svar. Känns skönt när någon förstår.

Ja, det är bra att man kan vara sjukskriven, även om det inte känns bra. Jag undrar också om jag kommer kunna jobba heltid i framtiden. Jag hade nog blivit mer stabil om jag bara behövt jobba 50%. Problemet är att fördela tiden. Att göra vad man ska när man är ledig, typ städa och att få lagom stimulans hela tiden. Det blir så lätt antingen ingenting eller jättemycket!

Hmm.. boendestöd. Det har jag inte kollat upp. Men jag ska träffa läkaren och en arbetsterapeut om 3 veckor. Arbetsterapeuten kan komma hem till dig och hjälpa dig med sådant. Ungefär som boendestöd antar jag.

Men jag har lite svårt med att någon ska hjälpa mig med sådant. Jag är rätt så obstinat och vill inte att någon säger åt mig vad jag ska göra. Sen vill jag inte ha någon som rotar i mina grejer! Jag vet att det bara är tramserier från min sida. Jag skulle verkligen behöva få hjälp med sådant, jag klarar det ju inte själv!

Det är de jag menar med masker. Du måste hitta en som är din mask och så tun som möjligt. Hmm.. Har du mask på dig hemma är det inte alls bra. Det tycker jag du ska sluta med. =) Har du funderat över varför du har behov av att ha masker på dig och vad som skulle hända om du bara tog av dem? Skulle det bli lika illa som man ofta föreställer sig? Vad är det du skyddar bakom maskerna och måste du verkligen skydda det?? (menar inte att du ska svara mig på frågorna =) bara svara dig själv!)

2008-11-24 @ 13:58:05
http://makulerat.blogg.se/ är min hemadress

Här skriver du din goa kommentar ;)

Ditt vackraste namn ;)
Jag ser dig ;)

Din hemliga adress ;)

Din hemadress? ;)

Din dunderkommentar skriver du här ;)

Trackback
Dagens namn:

Bloggens startsida

Sök i bloggen