Alltså jag kan inte sluta tjata om detta, med hjälpmedel. Varför i h-----te använder man inte dessa istället när traditionell undervisning inte funkar???

Nu har jag varit på spc och plockat.... vi får låna och testa. Oturligt nog var en skiva kass, så jag fick lämna tebax o får väl en ny förhoppningsvis...

Det var den sonen tyckte såg mest intressant ut, matte från 1-9 och gymnasie A-matte.
Man kunde ställa in programmet efter viss årskurs, och så kan man direkt se vilken nivå man ligger på...

Kanon... sen fick vi ett med både svenska, engelska, so och no.
Kanonbra, utformat för dyslektiker, där man får möjlighet att träna på just ä eller e, o eller å...
såna typiska grejer man kan ha svårt för.

Men jag häpnar.... vad DUKTIG ungen är!!!! Han överraskar mig jämt o ständigt.
Han HAR kunskapen i huvudet, men han förmår inte förmedla den.
När han får sitta vid datorn så kan han plötsligt plocka ur kunskapen.

Han har alltid haft svårt för veckodagarna, frågar jämt vilken dag de är osv. Och det sa lärarn senast denna terminen, han KAN inte veckodagarna...
Man kunde träna på just dessa ..... det gjorde han.... han visste precis vilken dag som kom före, efter, övermorgon o så vidare....
Och vad som va än mer knepigt.... DET VAR PÅ ENGELSKA!!!!
Uppgiften med veckodagar var alltså på engelska....

Nä... jag blir fan inte klok på ungen..... hur mycke kan och vet han egentligen.... han kan svara på varenda fråga i NO och SO- kategorin i alla fall.... saker som jag själv aaaldrig hört talas om ens


Tänk om "våra" barn kunde få större möjlighet att visa sin kunskap via datorprogram... alla kan ju liksom inte bli världsmästare i välskrivning.... eller huvudräkning.... eller läsning....
Det här är saker som pedagogerna måste vara uppmärksamma på...  så det inte blir som för min son.... han kan inte bara för han inte gör som andra....

Han kan hur mycke engelska som helst i alla fall.... bara han slipper skriva, läsa och prata. Men förstår det gör han minsann.....
Precis som sin mamma

Det finns ju bolltäcke för att kunna komma ner i varv i kroppen o sova gott.... e de nån som vet om det finns bomullstäcke att stoppa runt huvet, så att oxå hjärnan kommer ner i varv???

Det är ju stört jävla omöjligt att sova när den aldrig kan hålla tjattran.....

Och hjärtat hamrar.... börjar undra om det är nåt allvarligt fel på mig...

Kanske är det helt enkelt bara semester jag behöver...

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte bara godta detta med att JAG ska undervisa min son. Dom gör det jäkligt enkelt för sig, helt gratis blir det då dessutom....
Och så kan dom inte ens va lite humana och ge mig lite mer timmar på fritids....

Skolverket skriver i "rätten till utbildning för skolpliktiga elever"... alla barn med skolplikt ska få tillgång till utbildning, därför måste kommunen ha tillfredställande rutiner för hur man skall agera då elever är frånvarande från undervisningen....
(undra om det kan kallas tillfredställande att be föräldern ta hand om detta)

10 kap. 3§ Om en elev som på grund av sjukdom eller liknande skäl under längre tid inte kan delta i skolarbetet skall särskild undervisning anordnas i elevens hem eller annan lämplig plats.

5 kap. 7 § Särskild undervisning skall så långt det är möjligt motsvara den undervisning eleven inte kan delta i.

3 kap. 1§ Skolplikten motsvaras av en rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.

Skollagen anger en ovillkorlig rätt för alla barn med vanlig skolplikt att få tillgång till utbildning.

Vad är det i detta som är svårt att förstå???
Ja inte vet jag... och ja, barnets vårdnadshavare ska se till att barnet fullgör sin skolgång.... så står det också.
Och jag har kämpat för just detta.... och tvingat mitt barn till skolan.
Men jag har också en skyldighet enligt lagen att se till att mina barn har det bra.
För mig är det barnmisshandel att tvinga min son till en miljö han mår så dåligt i.....

Så jag anser att jag fullgjort min plikt enligt skollagen så gott jag kunnat... mitt barns hälsa går nämligen före just den paragrafen i den berömda lagen....

Ska det nånsin bli riktigt bra??

Man blir inte speciellt pigg av alla möten.....
Åkte raka vägen hem o la mig raklång.... kl 22 snarkade jag högt

Man lär sig en del på vägen...
Vi satt och pratade ihop oss i bilen innan mötet.....
Vad VILL vi med mötet? VAD ska det leda till? Vad är vårt MÅL?

 Pojken måste få må bra... HUR ska vi ordna det?
Han vill till sina kompisar, det är det enda viktiga för honom just nu.
Han SKA mötas i sina önskemål. Det blir inte bra förrän det är ordnat.
Klart.
Vi bestämde oss då, vårt mål är att han får komma till skolan där hans kamrater går.
Vi har ett krav till, att dom på den skolan ordnar en liten undervisningsgrupp så han får det stöd han behöver.

Bra, med detta gick vi in... stolta och stridslystna

Dom hade många olika förslag på lösningar... integreras i en klass på nuvarande skola..... annan liten undervisningsgrupp i stan o få åka o ha vissa lektioner med sina kompisar... osv osv....
Avslag, avslag, avslag

Vi måste ha i tanken att en sån lösning blir otroligt jobbig för pojken, då ska han åka fram och tillbaka i taxi, och tänk alla frågor han ska få då från kamrater. Nä, det ska han inte utsättas för.
Jag bad också om att skriva ut honom ur särskolan
Men men men... han kanske inte klarar grundskolemålen, det blir jobbigt för honom då....
Inga problem, det löser vi den dagen, det finns massa möjligheter att ta igen det sen, möjligheterna är åtminstone långt fler än att gå ut med särskolebetyg.

Specialpedagogen på spc ville veta hur han låg till, hur långt han hade kommit....
Det var svårt att få ur lärarn detta.... av nån underlig anledning...
Hon gick igenom ämne för ämne..... SO... hur går det där... NO.... hur går det där... matte..... svenska....
Lärarn börja nästan stamma...
SO och NO.... ligger han över särskole-läroplanen.... sisådärja....
Matte, svenska, engelska.... bedömer hon att han inte klarar särskolans läroplan.....

DÅ..... tar Majsan fram o visar vad vi gjort dessa 2 veckor....
Innan säger jag att pojken har klagat på att han inte får komma vidare, utan får sitta med saker han gjorde i ettan.. som längd då... mäta med linjal...
Jag lägger fram alla tal han räknat och hur snabbt han fattade när han fick ett annat sätt att räkna på......
Min sambo ser hur lärarn rycker till.... ooops.... kan han sånt.... plötsligt kan han räkna enligt grundskolans läroplan...
Hur gick det till...
Det är då jag får frågan vad jag gör på dagarna... om jag kunde... kanske ..... med handledning undervisa sonen under tiden vi väntar på lösning......
Jag fann mig inte där o då, men efteråt blev jag vansinnig.... dom lägger över det på MIG... när DOM är skyldiga att se till att barnet får en utbildning likvärdig den i skolan..... (kanske ska jag ta detta som en komplimang... att jag faktiskt är kompetent nog att undervisa min son)

Vi pratade om detta hemma sen, och sambon tycker vi ska spara krutet åt rektorn på nya skolan, för vi lär nog behöva det då.....
Sen bad jag om utökat fritids under tiden så han fick lite mer meningsfull tillvaro...
Näpp... det går inte.... man kan inte få fritids på skoltid... och skoltid är då det schemat han har enligt särskoleklassen... det går inte ser ni.... enligt LAGEN!!!!
Och enligt LAGEN så har man också skolplikt.... vet sonen de?????

Ja sonen vet de, men jag svarade att DET är inte hans ansvar, för JAG har valt att ha honom hemma, det är helt o hållet mitt ansvar.....

Är det inte fantastiskt go vänner...... va snabbt man blir upplyst om vilka skyldigheter man har.....
Är det någon som talar om vilka rättigheter man har enligt LAGEN??? nähädååå.....

Men, hur länge kan det dröja då..... det tar ju MINST en vecka till. Och jag är TRÖTT.... jag vet inte om jag orkar.
Som det ser ut nu så åker han till fritids kl halv 3 varje dag.... och halv 4 ska jag iväg o hämta tjejerna...
Jag måste ha mer tid för mig själv annars klappar jag ihop....

Men okej... så här tänker jag, man skulle väl kunna säga att detta blir en form av anpassad studiegång.. .eller.... och då så har han ju enligt LAGEN rätt till fritids efter undervisningen.....
Om jag prioriterar vad jag ska bråka om för att inte bränna ut mig, så ska jag klämma åt dom på fritidsfrågan...
Då känner jag att jag kan hänga i, får han åka halv ett i stället, så får jag några timmar att pusta på....
Då kan jag hjälpa honom med skolarbetet på förmiddan...

Nu får jag ju alla hjälpmedel som jag möjligen kan hitta på

På måndag ska jag o pojken till spc och titta ut datorprogram som kan va till hjälp....

Nu är vi en bit på väg.... nu är det då rektorn på nya skolan som ska göra som vi säger... ytterligare en o bråka med... men jag kan LAGEN!!!! Det ni..... det visste dom inte.....

Lyssna på detta: Det särskilda stödet kan för barn med npf bestå av en individuellt utformad och anpassad undervisningssituation, anpassning av klassrumsmiljön, särskilda läromedel eller anställning av en elevassistent. Det kan också handla om specialpedagogiskt stöd i form av handledning till lärare eller insatser från psykolog och annan elevvårdspersonal. För vissa barn kan undervisning i liten grupp - helt eller delvis - vara ett alternativ till den vanliga klassen. Det är rektor som är ansvarig för att elever i behov av särskilt stöd får den hjälp de behöver och som i samråd med övrig berörd personal i skolan bedömer behovet av särskilt stöd.

Jamen då va det väl klart då....

Först den dagen rektorn säger NEJ... det här kan vi inte hjälpa till med..... då SMÄLLER de.... då är det dags för en anmälan.... lagbrott.....

Vi får hoppas rektorn är på gott humör..... annnars så känner han ju min sambo sen en gång förut.... hrmm *harkel* min sambo hade ingen röst den gången när han kom från ett möte..... med rektorn......

Hysteriskt.... hjärtat hamrar.... magen knorrar... hjärnan har åkt virvelvinden allt för många gånger nu...

Vi har möte kl 13 i skolan.
Vad är det för lösning dom tänker komma med? Kommer det att kännas bra?

En sak vet jag i alla fall, blir det inte den lösning vi vill ha, så får DOM komma hem till min son och berätta för honom vad dom har bestämt. Jag gör det INTE.

Jag vägrar köra över honom en enda gång till i skolfrågan.

Hans högsta önskan är att få komma till skolan där hans gamla kompisar går, han kommer inte att må bra förrän det blir så.
Det är något vi bara måste inse. MEN han klarar inte sin skolgång i en stor klass, så mycket vet vi också.
En lösning är att dom på den skolan ordnar med en liten undervisningsgrupp, (det finns fler barn på skolan i akut behov av en sådan).
Dom går i den gruppen och får den extra hjälp dom behöver, och ämnen som dom är duktiga på och klarar själva går dom i sin klass med sina kamrater.

Den sociala biten får man inte glömma bort, den är det viktigaste av alltihop. Funkar inte den så funkar inte inlärningen heller.

Jag märkte i helgen hur otroligt mycke han tappat socialt också under halvåret i särskolan. Hela helgen har han umgåtts med sina gamla klasskamrater, och han har stråååålat pojken. Hans kompisar är underbara, tar honom för den han är, hjälper honom mer än gärna med saker han inte förstår eller klarar.... utan att dom får det o låta som dom är bättre.... Superkompisar....
Jag märkte på deras konversationer hur mycket han tappat, och också hur viktigt det är att han får ha dessa relationer dagligdags för sin sociala träning.

Tex om sonen sa något, han slänger ju ur sig mycke utan närmare eftertanke :)... så får han frågan av sin kompis: Vad menar du me de M??
Då blev han plötsligt tvungen att tänka efter, ja vad mena jag med det, och fick förklara igen....
Sånt har han inte fått träna på i särskolan då klasskamraterna där har en sämre social förmåga än honom....

Han MÅSTE vara bland "normala" barn för att öva sig på kommunikation, sociala regler och koder....
Utan detta får han det svårt i livet......
Om han sen inte blir mästare på huvudräkning, aldrig kommer att skriva noveller... kanske aldrig läser en hel bok... så gör det ingenting.... det är hans sociala kompetens som ska lyftas fram i fokus nu, det är senare den han kommer att klara sig på.....

Håll några tummar snälla för att jag blir nöjd efter mötet....

Mamma är vid gott mod idag ;)



Hur är det med sonen tro ......

Jag funderar mycke på hur jag hade klarat mig igenom detta med skolan utan internet....
Tror inte jag hade orkat i samma utsträckning då.....
Nu kan jag sitta i lugn och ro och söka mig fram, metodiskt.... och VAD jag hittar mycke :)

Många tips kommer från lärare jag har kontakt med, jag har fått en hel del material från hans gamla skola.
Ett tips därifrån..... "lämna INTE in anmälan om utskrivning ur särskolan än"
Så länge han är inskriven där har jag all rätt att begära hem material från skolan ;)
Och det spelar ju egentligen ingen roll om jag håller på det lite..... han är ju ändå "befriad" därifrån :)

Lägger in lite länkar på bra sidor...
Tack Mia för din länk i kommentaren på mitt förra inlägg :)

www.ferde.se
www.glosboken.se
www.lektion.se
www.burkar.nu
www.skapligtenkelt.se

En lärare jag pratat med skulle ta fram föregående års nationella prov från år 5.
Vill checka av med sonen hur han ligger till, och vad vi behöver träna på för att han ska klara dom.
Han har ju inte gjort dom..... ingen trodde han kunde.... (inklusive jag då *skäms nu*)
Men det var då de.... nu är jag bombsäker på att han med stöd fixar de.
Samma lärare ska också ta fram vilka kriterier som gäller för barn med särskilda behov.
Vilken hjälp och stöd dom har rätt till under proven.
Jag vill rekrytera denna läraren ;) Hon har ingen specialpedagogutbildning.... men hon har DET!!

Hon har mängder utav barn med olika svårigheter, och jag häpnar över dom anpassningar hon lyckas göra i en klass med 25 elever.... och INGEN gnäller över orättvisor eller annat.
Kan berätta att hon jobbar på en skola med väääldigt mycke stökiga barn..... men hon trixar ihop det ändå....

Vad lär vi oss av de?
Jo, helt enkelt att vidsynthet, engegemang, intresse, flexibilitet...... öppnar världen till en skola för alla....
Tror ni inte hon kunde göra karriär som konsult.... åka runt till skolorna och "väcka upp" lite nytänk hos pedagogerna???

Ska banemej föreslå det för henne ;)

Fick ett samtal igår..... från en helt förtvivlad mamma..... Med stressad röst ville hon veta om det hänt något, om jag hört något... vaaad som helst....
Vad har hänt???..... Hennes barn har gett upp, han vill inte mer..... orkar inte.....  kan lika gärna dö.....
Läget är akut.....

Då kände jag att nu jäääävlar räcker det på riktigt......

På fredag kommer Norra Halland hit... (vår lokaltidning)
Nu är det dags att ta hjälp av media.... innan det slutar illa för något stackars barn.....

Det är dags att kommunen får ögonen på sig, att folk får se hur man behandlar dessa barn "barnen som inte får finnas"

Jag behöver DIN hjälp!! 

Jag är lite sent ute (som vanligt), men jag gör ett upprop och ber om er hjälp.Ni föräldrar som har barn med npf, hela spektrat, autism, dyslexi, dyskalkyli, ADHD, Aspergers?.. etc etc. 

Jag har en önskan om att ni skickar mig ett mail, och beskriver ert barns skolsituation, hur har det varit? 

Vad har ni fått för hjälp?

 Har ni fått rätt hjälp? (enligt lagen) 
Hur ser ert barns situation ut idag? 

Hur skulle ni vilja (det optimala) att man i er kommun löser ert speciella barns skolgång? 

Jag skulle vilja veta hur ert barns skolgång har sett ut? Hur mycket tid och kraft har ni varit tvungna att lägga ner på er kamp för ert barns ?liv?? 

Är ni nöjda med den lösningen som ER kommun har erbjudit?  

Det är av största vikt för mig att samla in så mycket information som jag någonsin kan.Jag har kontaktat en del föräldrar som jag vet kämpar i motvind i min kommun, kungsbacka kommun. 

Här erbjuds inget mellanalternativ, ?vanlig? skola, eller särskola?. Och om du har tur några specialgrupper. Men jag och många med mig saknar klasser för barn som befinner sig mitt i mellan dessa. 

Jag söker information från ALLA kommuner. Från er som kämpar förgäves, från er som kämpat och nått fram till en bra lösning för just ERT barn. Från er som inte behöver kämpa, utan som erbjuds alternativ som redan finns.  

Alla erfarenheter från er föräldrar till barn med npf (och närliggande) är viktigt. 

Jag vill ha max en A4-sida. 

Du får vara HELT och hållet anonym. Men jag skulle vilja veta vilken kommun ni bor i, hur er kommun har löst er situation. Vad har er kommun att erbjuda till barnen som befinner sig mitt emellan? 

Anledningen lite kort: Min son´s skolgång är allt annat än bra. Man har tillsatt resurser, assistent, specialpedagog etc. När man sen upptäcker att man inte ?kan? mer, är det enda alternativet särskola.

Man ?kan? inte mer, pga att man inte har kunskap. 

Jag erbjuds alltså att sätta honom i särskola. En termin har han gått där, VT-07. Och han håller på att dö. Han dör i själen. Han äter inget i skolan, han pratar knappt längre, han börjar gråta så fort man pratar med honom.
Han säger att han inte har någon att prata med, han säger att dom är ?mongolida?.Inget bra uttryck kanske, det vet jag, men så upplever mitt barn det. 

Min son befinner sig mitt i mellan. Han klarar inte att gå i ?vanlig? klass, men är för ?bra? för särskolan.Var ska mitt barn ta vägen? 

Nu har jag nått en gräns för vad jag kan tolerera i hanteringen av mitt barn. Jag har lyssnat på guld o gröna skogar allt för länge?. Jag ser varken guld eller skog?. Kommer förmodligen aldrig att göra heller, om jag inte stampar ner foten.Mitt barn har dömts ut, har placerats i särskolan, får bara söka särskolegymnasium, osv osv? 


INGEN, lyssnar till mitt barn, ingen ser hans kapacitet, ingen ser vilka möjligheter han har.Nej, nu går han där, där får han gå? thats it?. 

Jag har fått nog. Mitt barns liv är ingen lek, mitt barn är en människa. Människor har rättigheter, människor har rätt att göra egna val. INGEN har rätt att döma ut en människa, skilja det från ?övriga? samhället, klappa människan på ryggen och säga, ?det kommer att bli såå bra?. 

Ett par citat från min son:Första skoldagen HT-07:Han går ner på knä framför mig, knäpper händerna (nej han är inte religiös) ber på sina bara knän: ?snääällla snäälla mamma, jag lovar att jag ska klara allt i skolan, bara jag får gå tillbaka till min gamla klass? 

"mamma, du kan bara glömma att jag tänker gå i särskolegymnasium, jag bara VÄGRAR"

 Han är tapper, han kämpar. Men han rasar ihop när han kommer hem. Vi kan knappt prata med honom utan att han bryter ihop. Han visar upp en god min i skolan, god min på fritids. Ingen ser det vi ser?. Ingen hör det vi hör?.. Det är här hemma han släpper taget och slänger av sig masken. 

På måndag ska jag träffa den ansvarige i kommunen på förskole- och grundskoleförvaltningen. Till dess är jag jätteglad om ni ?därute? kan ge mig så mycket info ni kan, både bra och dåligt.Ingen kommun vill väl vara sämre än någon annan ;) , så info om lyckade satsningar är av största vikt. 

Jag har som sagt fått nog, och ger ALLT jag har för min son och hans framtid. Just nu har han inte ens något liv?.. och inget liv, ingen framtid. 

Jag tackar på förhand för din hjälp? 

Maila din situation till mackan.majsan snabela telia.com 

Jag kämpar för mitt eget barn och hans akuta situation, men det finns fler barn som behöver höras. Jag vill gärna ta med mig deras röster också J 

Tack ni alla?..