jag behöver DIN hjälp!!
Jag är lite sent ute (som vanligt), men jag gör ett upprop och ber om er hjälp.Ni föräldrar som har barn med npf, hela spektrat, autism, dyslexi, dyskalkyli, ADHD, Aspergers?.. etc etc.
Jag har en önskan om att ni skickar mig ett mail, och beskriver ert barns skolsituation, hur har det varit?
Vad har ni fått för hjälp?
Har ni fått rätt hjälp? (enligt lagen)
Hur ser ert barns situation ut idag?
Hur skulle ni vilja (det optimala) att man i er kommun löser ert speciella barns skolgång?
Jag skulle vilja veta hur ert barns skolgång har sett ut? Hur mycket tid och kraft har ni varit tvungna att lägga ner på er kamp för ert barns ?liv??
Är ni nöjda med den lösningen som ER kommun har erbjudit?
Det är av största vikt för mig att samla in så mycket information som jag någonsin kan.Jag har kontaktat en del föräldrar som jag vet kämpar i motvind i min kommun, kungsbacka kommun.
Här erbjuds inget mellanalternativ, ?vanlig? skola, eller särskola?. Och om du har tur några specialgrupper. Men jag och många med mig saknar klasser för barn som befinner sig mitt i mellan dessa.
Jag söker information från ALLA kommuner. Från er som kämpar förgäves, från er som kämpat och nått fram till en bra lösning för just ERT barn. Från er som inte behöver kämpa, utan som erbjuds alternativ som redan finns.
Alla erfarenheter från er föräldrar till barn med npf (och närliggande) är viktigt.
Jag vill ha max en A4-sida.
Du får vara HELT och hållet anonym. Men jag skulle vilja veta vilken kommun ni bor i, hur er kommun har löst er situation. Vad har er kommun att erbjuda till barnen som befinner sig mitt emellan?
Anledningen lite kort: Min son´s skolgång är allt annat än bra. Man har tillsatt resurser, assistent, specialpedagog etc. När man sen upptäcker att man inte ?kan? mer, är det enda alternativet särskola.
Man ?kan? inte mer, pga att man inte har kunskap.
Jag erbjuds alltså att sätta honom i särskola. En termin har han gått där, VT-07. Och han håller på att dö. Han dör i själen. Han äter inget i skolan, han pratar knappt längre, han börjar gråta så fort man pratar med honom.
Han säger att han inte har någon att prata med, han säger att dom är ?mongolida?.Inget bra uttryck kanske, det vet jag, men så upplever mitt barn det.
Min son befinner sig mitt i mellan. Han klarar inte att gå i ?vanlig? klass, men är för ?bra? för särskolan.Var ska mitt barn ta vägen?
Nu har jag nått en gräns för vad jag kan tolerera i hanteringen av mitt barn. Jag har lyssnat på guld o gröna skogar allt för länge?. Jag ser varken guld eller skog?. Kommer förmodligen aldrig att göra heller, om jag inte stampar ner foten.Mitt barn har dömts ut, har placerats i särskolan, får bara söka särskolegymnasium, osv osv?
INGEN, lyssnar till mitt barn, ingen ser hans kapacitet, ingen ser vilka möjligheter han har.Nej, nu går han där, där får han gå? thats it?.
Jag har fått nog. Mitt barns liv är ingen lek, mitt barn är en människa. Människor har rättigheter, människor har rätt att göra egna val. INGEN har rätt att döma ut en människa, skilja det från ?övriga? samhället, klappa människan på ryggen och säga, ?det kommer att bli såå bra?.
Ett par citat från min son:Första skoldagen HT-07:Han går ner på knä framför mig, knäpper händerna (nej han är inte religiös) ber på sina bara knän: ?snääällla snäälla mamma, jag lovar att jag ska klara allt i skolan, bara jag får gå tillbaka till min gamla klass?
"mamma, du kan bara glömma att jag tänker gå i särskolegymnasium, jag bara VÄGRAR"
Han är tapper, han kämpar. Men han rasar ihop när han kommer hem. Vi kan knappt prata med honom utan att han bryter ihop. Han visar upp en god min i skolan, god min på fritids. Ingen ser det vi ser?. Ingen hör det vi hör?.. Det är här hemma han släpper taget och slänger av sig masken.
På måndag ska jag träffa den ansvarige i kommunen på förskole- och grundskoleförvaltningen. Till dess är jag jätteglad om ni ?därute? kan ge mig så mycket info ni kan, både bra och dåligt.Ingen kommun vill väl vara sämre än någon annan ;) , så info om lyckade satsningar är av största vikt.
Jag har som sagt fått nog, och ger ALLT jag har för min son och hans framtid. Just nu har han inte ens något liv?.. och inget liv, ingen framtid.
Jag tackar på förhand för din hjälp?
Maila din situation till mackan.majsan snabela telia.com
Jag kämpar för mitt eget barn och hans akuta situation, men det finns fler barn som behöver höras. Jag vill gärna ta med mig deras röster också J
Tack ni alla?..
För cirka tio år sedan lanserades ADHD och DAMP som nya folkhälsoproblem. Sedan dess har allt forskningsmaterial avseende DAMP förstörts. DAMP avskaffades och folkhälsoproblemet halverades - från att tidigare ha berört 10 procent av befolkningen till att nu beröra 5 procent av befolkningen. Svenska experter menar att den återstående diagnosen (ADHD) uttrycker ett funktionshinder - en åsikt som avvisats av USA: s hälsoinstitut .
En psykisk avvikelse definieras som ett socialt avvikande beteende som man inte kan kontrollera. Ett funktionshinder definieras som en obotlig medfödd/ärftlig defekt. En neuropsykiatrisk diagnos uttrycker både en psykisk avvikelse och ett funktionshinder.
Den vanligaste diagnosen - ADHD - ställs med ledning av en amerikansk diagnosmanual: Diagnostic Statistical Manual (DSM). Manualen listar ett antal vardagsförseelser som ouppmärksamhet, glömskhet, olydnad, slarv, pratighet, ovilja att sitta still, ovilja att göra läxor med flera. (Se Google: ADHD, Kriterier). Om sex (6) av dessa noterats under mer än ett halvår kan läkaren dela ut diagnosen.
Barnet kan vid läkarundersökningen uppträda helt normalt och ändå få diagnosen. Diagnostiken - enligt DSM - innefattar ingen undersökning av barnet. Den bygger helt på uppgifter lämnade av andra personer. I teorin kan diagnosen sättas på telefon. (Detta sker i USA).
Forskarna är snabba med att försäkra att det inte är förseelserna i sig utan symptomens intensitet som är det betydelsefulla. Men gränsdragningen är godtycklig. Kompletterande bedömningar av psykolog, logoped sjukgymnast med flera kan användas för att utesluta diagnoser som en utvecklingstörning, en primär språkstörning respektive en CP-skada. Men ingen psykologtest, språktest eller undersökningsfynd vid kroppsundersökningar kan användas för att bekräfta ADHD. Ingen oberoende laboratorietest eller hjärnundersökning kan verifiera diagnosen.
I slutändan är det läkaren som ställer diagnosen på basis av de muntliga upplysningar omgivningen (vanligen en förälder och en lärare) förmedlat. Observera att man inte mäter barnets symtom utan att diagnostiken helt grundas på omgivningens upplevelser. Utifrån DSM - manualen tolkar sedan läkaren dessa upplevelser och avgör om de kvalificerar för en diagnos.
ADHD diagnosen förutsätter ett underförstått samförstånd. Föräldrarna får skuldbefrielse. Läkaren vinner uppskattning för att han tagit problemen på allvar. Ekonomiska, sociala och personliga svårigheter bagatelliseras. Det ligger inte i läkarens intresse att utmana denna uppfattning i situationer då denne saknar tid, kunskap och resurser att hjälpa föräldrarna.
Men diagnostiken är inte giltig (validerad) vare sig för en psykisk avvikelse eller för ett funktionshinder. Psykisk oförmåga kan inte skapas genom addition av vardagsproblem. En psykiatrisk etikett som bygger på andras upplevelser - i synnerhet svårigheter som förekommer hos varje familj - är inte trovärdig.
För det andra är det orimligt att anta att svårigheter som uttrycker en relationsproblematik mellan två parter kan bilda underlag för ett funktionshinder hos endast den ena parten. Slutligen blir allt tal om ärftlighet meningslöst då experterna är oense om såväl definition, avgränsning (normalt/onormalt) som tillämpning. Bland experter varierar den angivna ADHD förekomsten mellan 0,5- 26 procent. Vilken bråkdel är då ärftlig?
Experterna är bekymrade över att nuvarande diagnoskriterier missgynnar flickor. Man föreslår till och med att kriterierna ska vidgas ytterligare. Man talar om "dolda handikapp", om "osynliga symtom", om "brister som kompenserats" - utsagor som inte går att ifrågasätta (falsifiera).
ADHD kriterierna är omfångsrika och kan innefatta problem alltifrån ouppmärksamhet till överdriven fokusering, från impulsivitet till överdrivet passivitet osv. Alla som misslyckas i skolan/livet kan få diagnosen. Experterna lämnar olika förklaringar. Från "hjärnskada" till - "hjärndysfunktion" - till "biologisk otillräcklighet" - till "kemisk obalans" - till "biologisk sårbarhet" - till "osynligt funktionshinder".
Socialstyrelsens första dokument om ADHD/DAMP sammanställdes år 2000. Dokumentet blev hårt kritiserat. Journalisten, Knut Rognerud skrev bland annat en kritisk artikel med rubriken "Bara förespråkare för amfetamin i gruppen" (Dagens Medicin 2000-11-21).
För att möta kritiken tillsatte Socialstyrelsen en oberoende expert - Tomas Ljungberg - som fick i uppdrag att göra en granskning av materialet. Även han dömde ut det.
Då gav Socialstyrelsen Björn Kadesjö - huvudförfattare till det ursprungliga dokumentet - uppdraget att jämka samman de motstridiga synpunkterna. Han kopplade helt enkelt bort Tomas Ljungbergs kritiska synpunkter och presenterade samma dokument igen fast i omredigerad form. Dokumentet (2002) fick namnet "Socialstyrelsens kunskapsdokument om ADHD för barn och vuxna".
Socialstyrelsens dokument domineras av experter som företräder åsikten att ADHD är ett medfött funktionshinder där medicin behövs för "optimal behandling". Alla som misslyckas i livet kan få diagnosen. Symptomen tillhör det normala livet. De kan hittas på nätet. Hundratusentals svenskar med "osynliga problem" väntar på upptäckt, utredning, diagnos och medicinska åtgärdsprogram. Samtidigt försummar vi att ge acceptabelt stöd till tiotusentals barn och vuxna med påtagliga och fullt synliga problem."
Sant som sagt. Sätt honom inte i särskola. Det leder bara till "social död". Din pojke vill inte gå där och det är tortyr för honom att hota med särskolan.
Mvh Återställ
Öh Återställ.....vet inte var i all sin dar det här dök upp ifrån. Jag tror inte du läst bloggen ordentligt. Att skrivar om ADHD här är inte relevant eftersom det inte är det funktionshinder som sonen till mamman i bloggen ovan har de flesta problemen med. Sedan har jag ingen aning om var du hittat alla dessa uppgifter.Hur vardagen ser ut för oss med dessa barn har du ingen aning om misstänker jag. Eftersom både mamman ovan och jag har "Vanliga" barn också så har man något att jämföra med.Då är inte mina "vanliga" barn särskilt perfekta heller.......Men kämpa på kära mamma du vet var du har mig i alla fall. Hoppas du får in någon annan som skriver uppgifter som hjälper dig i den kamp.
jadu återställ... jag har svarat dig på annan sida, det får räcka med det.
I min värld har man klara fakta innan man uttalar sig om något.
Din mening: Samtidigt försummar vi att ge acceptabelt stöd till tiotusentals barn och vuxna med påtagliga och fullt synliga problem."
Så sant så.... våra barn HAR synliga problem, men hjälpen uteblir tills dess man har en utredning klar, med diagnos.
Vi hade inte behövt kämpa om man satte in stödet så fort behovet uppmärksammas....
Nu har ju min son lite mer problematik :) precis som Ewa skriver... undrar vad för virus som smittat honom me de *funderar*
och hade du läst ordentligt innan du uttalat dig, så hade du oxå sett, att han redan sitter i särskolan....
Återställ, Hennes son går tyvärr redan i särskola på grund utav personal som trott på grund utav okunskap att det har varit det bästa att sätta honom i. Eller så har det varit att dom är lata nog att tro att skolan minsann bara kan ta hand om normala barn.
Kom ihåg en sak... Det finns mer saker att se än vad ögat kan se.
