mamma....
Det sa min son ikväll.....
Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta.....
Sen tyckte han att jag kanske kunde bli lärare på högstadieskolan ... eller ännu bättre... rektor...
hmmm nåja.... men ett gott betyg fick jag ändå, o det kan jag leva på lääänge lääänge
Han har berättat en hel del nu ikväll..... ja, han har börjat prata igen
Jag har skrivit så pennan glöder.....
Nästa fredag har vi möte i skolan igen.... jag ska då börja det mötet med att få be o få se hans böcker och vad han gjort hittills..... När jag nu ser tillbaka, har man inte varit så noga med att visa vad barnen gör..... det gjorde dom alltid på hans gamla skola.... och jag har ju inte heller frågat.... dum som jag är har jag litat blint på att dom gör sitt jobb....
Men jag vet inte vad jag ska tro längre..... sonen sitter o berättar att han får böcker i matten, och får räkna 3+3, 6+6 och 10+10........
Får mattebok "matematik längd" och får mäta hur lång en kniv är.... eller en penna....
Jag frågar honom vad han har lärt sig av det..... svar: INGENTING.....
nä..... inte vet jag vad han ska med den kunskapen.... att veta hur lång en kniv är... det kan ju liksom hända att det skiljer i längd emellan olika knivar.... så även om kunskapen kanske kunde va bra, med tanke på att du behöver veta om kniven får plats i besticklådan, så hjälper det ju liksom inte den dan en kniv är ett par millimeter för lång....
Talen han nu räknar hemma .... 12x17,........ 13x18..... 16x19.... osv..... en viss skillnad från 3+3..... ohc dessa tal räknar han som ett rinnande vatten... hrmm.. nåja... nästan, han tar lite tid på sig... MEN.... han vet numer hur man ställer upp, och då går allt fortare....
Tja... kanske är det bättre o ha han hemma..... fast nu har jag stött på problem.... tror jag...
I samtalet med kommunen blev jag upplyst om skolplikt.... tack snälla....
när hon sen fick veta att han förmodligen blir sjukskriven.... hmmmm... ja men då gäller ju inte detta, då avgör ju läkarn hur mycke han orkar.....
alltså... summa summarum.... blir han sjukskriven, har han ingen skolplikt..... alltså behöver inga ansvariga heller lyfta arslet för att finna en lösning..... ingen skolplikt.... ingen skola.... inga krav.... kanon....
Vad kallar vi sånt.... moment 22.... eller nåt????
Vad jag kan hoppas nu är att någon från kommunen hör av sig innan läkarbesöket på tisdag.... så jag hinner ta ställning. Som jag känner just nu, är jag beredd att be läkarn att INTE sjukskriva honom..... förmodligen har jag inte ändrat mig till tisdag......
Har idag pratat med hans lärare, och talat om för henne att han inte kommer tillbaka.....
Har skickat mail till rektorn och begärt en EVK....
När jag ändå var igång skickade jag ett mail till storgrabbens rektor oxå... och bad om ett möte för att diskuttera hans svårigheter och behov av stöd och ev hjälpmedel..... och självklart ... ett åtgärdsprogam.... kan jag bestämt minnas att jag nånstans läst att man borde göra....
Jag avslutar med med min vädjan till kvinnan på kommunhuset idag...
Jag önskar att jag någon gång kunde få vara en mamma till mitt barn, att det kunde få räcka med dom problem och svårigheter man stöter på hemma...... och slippa lägga 24 timmar om dygnet i kampen för en bra skolgång.... är det för mycke begärt???
Nu ska jag snusa.... om jag inte måste jaga kattmamma som plötsligt fått för sig att bränna all världens väg med pälsbollarna... suck.... när ska det bli lugn i huset.....
Meeh, så får det ju inte gå till.
Fasiken att det aldrig kan bli som man planerat....
Det lät ju så bra med sjukskrivningen ju. men det är klart att behöver dom då inte anstränga sig för att hitta något annat så.........
Tja, vad ska man säga?
Den här kommunen börjar driva mig till vansinne.
Vi har ju redan pratat om att bilda en ny kommun. Kanske dags nu;)
Varför inte A-kommunen? A-gänget finns ju redan och är självskrivna som ledare i den nya kommunen. Skall kolla med Marie igen om hon kan fram exakt var det står att skolplikten inte gäller för barn med diagnos. De hotade mig också som sjutton när Miccan lade av. Men hon smällde fram alla papper som jag dängde upp under näsan på dem. HOn var varken sjukskriven eller hotad sen av någon underlig orsak......
Mitt i allt det här så måste jag ändå imponeras över din kompetens Majsan! Och driv! FAst jag önskar att du inte hade behövt använda den så mycket. Tur för dina barn att du är mamma till dem!!
