Ja, då har vi landat liiiite. Mötet med rektor o lärare i Måndags gav väl inget speciellt som ledde till sensation.
Precis som en vän till mig trodde så försökte dom allt för att få ha honom kvar där :)
Det var också vännens röst som ekade i ett tomt huvud...."lyssna inte på dom, lyssna inte på dom"
(Tack snälla vän för den rösten :) )

Det gjorde jag inte..... om vännens röst ekade i ett tomt huvud, så nådde mig inte deras röster pga ludd i hela huvet :)

"men vi försöker i ett par veckor till, det kommer att bli bättre"...osv osv...

Sonen själv hade avslutat sin dag, glad som en speleman.... sagt hej då allihop nu slutar jag i denna skolan, detta var min sista dag... *asg*
Trodde jag skulle sjunka under bordet o bryta ut i gapflabb när jag hörde detta....

Då sträckte jag på mig ytterligare..... tack min son, för din envishet.
Han hjälpte mig ännu mer på traven.... Jag måste ju självklart stå för vad jag lovat honom... att jag ska ta honom därifrån.

Man får ju böter om man inte infinner sig i skolan. Det var liksom det sista jag kände för just nu..... dom pengarna finns inte. Lösningen kom oväntat.... arbetsterapeuten från hab ringer sådär bara för att kolla läget...... Och lösningen var väl enkel..." kan du inte få honom sjukskriven då"...
JAAAAPP..... mailade bup ögonabums i måndags.... orkar ju inte vänta på svar, tog ungen med mig o åkte dit igår...
Ibland ska man ha lite tur oxå :) både psykologen o läkarn var där. Vi fick tid till läkarn nästa vecka, han vill kolla hur det står till med pojken så han inte är allt för långt in i en depression. Sen sjukskriver han honom :)))
Så vi slipper "skolka"

Men hemma ska han bli, för annars är det ju ingen som behöver göra något, nu MÅSTE ju ansvariga agera.... Det går ju inte an att ett barn inte har nån skola ;)

Nu är jag lärare också..... självklart kan han ju inte vara hemma o göra ingenting, då tappar han ju snart allt och det blir svårare för honom att komma igång igen.

Jag koncentrerar mig på att han får lära sig tangenterna så han får flyt på dataanvändningen. Datan kommer att bli hans bästa vän.... så varför har han inte fått jobba mer med just detta????
Igår hittade jag ett helt otroligt program, M+ där det fanns oändliga möjligheter att skapa matteuppgifter. Det är gratis till väldigt stor del, vill man ha hela kostar det 290:-/år !?!?

Jag frågade sonen igår kväll vad han ville börja träna på..... GÅNGER sa han..... Han är såååå intresserad av gånger och var på god väg förra hösten, om än långsamt, men han löste det på sitt eget sätt.
Han tittade på lite uppgifter, han fick själv välja storlek på talen..... och ville börja genast trots att kl var halv tio o han gäspade mest ;)
Han kom inte ihåg hur man ställde upp!!!!!..... Men..... nä, precis, han har inte fått räkna gånger alls på särskolan under VT, för dom trodde inte han kunde..... säger han med tårar i ögonen.
Så bra, hans kunskaper har alltså försämrats inom vissa områden då... strålande.....

Ska jag skratta eller gråta.....?!?! Eller bägge och....???

Vi pratade på mötet om engelskan, då han är arg för att han bara får träna på 1-10 på engelska.
Kan ni förstå hur han kan va sur för de???? tredje året med engelska och han får träna på o räkna upp till tio.... Nä varför ska han tycka det är tråkigt??? *fnyyys*

Då har dom två grupper, och den andra gruppen är för svår bedömmer lärarn. Han befinner sig nånstans mitt emellan dessa grupper..... näääääää.... mitt i mellan??? igen...... *suuuuck*
Hon satte honom istället med ett spel på engelska.
Hon sa att det var alldeles för svår engelska för honom.....
Min fråga: Jamen hur går det med spelet då?
Svar: jooooo, han gör ju uppgifterna, han tar sig fram, men det var ju bara för att de var data då....
Jag: jaaaa??? Och?? Då KAN han både läsa och skriva engelska.... eller?
Svar: Njaaaeeee......

Nä... självklart inte, han visar inte sina kunskaper så som dom vill, alltså kan han inte.....
Är det inte fantastiskt med pedagogiken i dagens skola??? Alla ska göra på det sätt som är bestämt, gör man inte det så kan man inte.....

Nu har jag i ren frustration och ilska, efter mycket sökande på internet, beställt ett paket med talsyntes och scannerprogram. Med scannerprogrammet kan vi scanna in böckerna, få dom upplästa, och övningsuppgifterna kan han göra direkt i datorn.
Talsyntesprogrammet är det första som ljudar bokstäverna när man skriver. Man kan välja att få orden färgade när den läser upp, så man lätt kan följa med i texten....... 2.500:-
Jo tack.... men den penningen kan komma att kännas som ingenting längre fram......
Han behöver "läsa" med öronen också...... varför har han inte fått göra det innan?? Trots att jag TJATAT om en talsyntes i skolan.....

Ska bli intressant att se om detta kan vara till hjälp.... då slipper han åtminstone att slösa all energi på att läsa texterna och kan koncentrera sig på att verkligen lära sig nåt......

Varför är en sån enkel sak så svår för skolan att förstå????
Är det inte dags att dom tar av sig skygglapparna och öppnar upp för nya möjligheter??