Jag fick lov att luska lite när jag inte kom in på min sida, och det gjorde nog förmodligen ingen annan heller.

Sidan kan inte visas, åtgärden avbröts.

När jag sökte på internet upptäckte jag att fler hade dessa problem idag.
Jag la märke till adress som stod längst ner till vänster när sidan slutade att öppna sig.
Och det var en besöksräknare, sitemeter.com. Detta såg jag på andra sidor som inte heller gick att öppna.

Nu har jag tagit bort den koden och nu funkar det vad jag kan se.

Man kommer heller inte in på sitemeter.com, utan får samma meddelande där. Vi får väl se om dom hittar nån lösning.


Så ni som har den räknarn och inte kommer inpå era bloggar nu så vet ni vad det beror på.

Nu VRÅÅÅÅLAR min dotter... JAG VILL PEEEEEEEELA..... ååh, jag måste hitta en begagnad till ungarna innan jag får kramp....

hej hopp

Tror ni verkligen det är sant????
Jag gör det inte ialla fall.....
När vi kom hem efter att ha flängt runt i 5 olika affärer, och en hel del "små"utbrott från mamma *grymt* så sjönk jag ihop som en sten. All luft har runnit av mig, och jag inser så här nu efteråt hur jäkla mycket kraft det har tagit runt den här förbannade cykeln.

För många som har läst om denna historia så låter det nog allför otroligt, och att jag borde stampa ner foten.
Jag kan förstå att man tycker så. Men jag vet också att många som läser, förstår och vet, att det är allt annat än enkelt med våra speciella barn. HAR dom bestämt sig, och fastnat i något, då är det i princip kört.
Ska man överhuvudtaget orka överleva, så får man ibland ta beslut som egentligen går rakt emot ens egna principer.

Jag kände att jag inte orkade en enda dag till. Dessutom är det hans födelsedag idag, och då han inte får några andra presenter pga den v'äntande cykeln och soft-airgungeväret, så blev det ju en jäkla trist födelsedag.

Den sista affären vi hamnade på var just sportex. Det finns mängder av fräcka cyklar, men sonen har skygglappar, så är det bara. Och jag kunde visst ha stampat ner foten, och sagt att du får välja någon i "denna raden", punkt slut.
Vad tror ni hade skett då?? Hade jag haft en nöjd och trevlig son? Och cykelhistorien hade fortsatt, var så säker. För då skulle det behöva bytas framgaffel, plockas med växlar och fan o hans moster.
Jag orkar inte mer....
Cykeln vi hitta behöver inte göras något med, förutom att han monterade bort frambromsen när han kom hem, och skruva av alla reflexer, för guuud va töntigt....
Den kosta 7500:- GAAAAAAAAH...... fick ta en del kontant och fick upp ett kreditkort som jag precis lyckats få ner till noll.... grrrrr.... men nu är det åtminstone sluttjatat. Han ringde för en stund sen och var på ett strålande humör, så än så länge har ingen sagt att han köpt en kass cykel, det är min skräck nu.... hugha

När vi åkte hem i bilen så tittade jag på honom och gjorde noga klart att NU är det bra, jag vill inte höra ett enda ljud om att något inte duger på den cykeln och måste bytas, för nu är jag TRÖTT på allt vad cyklar heter. FÖRSTÅR DU!!

mmmmm...... det förstår han ;) minsann...
Eftersom han varit så knölig, och priset för den cykeln han egentligen ville ha stannar på samma summa om jag beställer hem den från england, så kändes det som det kvitta. Nu är det åtminstone inget krångel om det skulle vara nåt fel på den.
Jag kan ju bara säga att det blir ingen mer cykel för den ungen förrän han jobbar o tjänar egna pengar och kan köpa själv. Nu är det BRA....

Nu ser vi väl honom ännu mindre, han drog iväg som en avlöning, hade inte ens tid att äta prinsesstårta som han tjatat om hela förmiddan ;)
Cykla cykla cykla...


Här är den fantastiska cykeln


Nu ska jag spela nåt meningslöst dataspel... behöver rensa hjärnan känner jag.....

Idag blir min lille kille 14 år GRATTIS GRATTIS...

Sur som ätticka nu på morron, ....."jag vill ha en dirt, jag vill ha en dirt"

Nu har vi suttit en timme på nätet... IGEN, och nu är han på liiite bättre humör.

Denna dagen ska ägnas åt att köra runt i olika cykelbutiker, nu måste det hända något. Det bästa är att kika runt så han får känna och klämma så kaaaanske kaanske vi kan slå till på nån cykel snart.

Nu har jag förklarat för honom att det är han själv som får detta cykelköp att dröja, då han har skygglappar och vägrar titta på nåt annat än 2 märken, allt annat är skit enligt honom själv.

Så nu har han fått ett val, sitt där på internet och leta och tjura, eller så blir det begagnat, eller nåt annat märke som vi kan åka och köpa nu.

Det brukar ta nån timme.... så svänger han sen ;)

Nu vill han ha en rosa cykel oxå.... NS bitch heter den, jiiiises..... kostar 10.000 begagnad.
Jo då, GRATTIS på födelsedagen min lille kille, det blir inget me de ;)

Tyvärr får han inga andra presenter idag, då han tidigare köpt ett softairgun, och fick en del av det i födelsedagspresent, + att vi var beredda att gå upp lite i pris när det gäller cykel, då får det liksom räcka sen.

En ny spännande dag med cykelletande har börjat.... TJOHOOOO!!!

Jag kan ju inte avsluta den där boken hur många gånger som helst. Det finns väl bara ett slut. Så jag får helt enkelt börja på en ny.... *suuuck*

Jag har idag hävt cykelköpet pga det sista mailet jag fick från leverantören.
Dom har full rätt att ändra priset på frakten som det behagar. Det är heller inte möjligt att skicka tillbaks cykeln då dom inte tar emot returer. Vad händer då om det är något större fel på cykeln?? Då står vi där....

Jag brukar alltid säga att man ska lita på sin magkänsla, men är ofta dålig på att göra det, då huvet säger något annat.
Men jag tror bestämt att magen har mer rätt än huvet många gånger.

Någon konstig molande känsla i magtrakten sa mig att detta inte skulle bli bra, det kändes olustigt, då det inte fanns någon returrätt. Väldigt osäkert.
Det hade blivit katastrof om något blivit fel med cykeln och den inte gick att använda, sonen hade ju dött.

Så vad mitt huvud än sa, att det nog inte är nån fara, så lyssnade jag på olustkänslan i magen, den tog över, och jag annulerade köpet.

Nu får jag vänta 1-5 dagar på att "få tillbaks" pengarna som reserverats från mitt konto.... blir sååå trött.

Så ja, då börjar vi på nästa bok, Del 2 - kapitel 1..
Börja om från början.... börja om på nytt... tra la lal a......

åh ge mig styrkan att berätta detta för sonen när han kommer hem efter en hel dags cykling..... *andas andas*

gjorde oss väldans sena hem. har kanske 45 min kvar, me hemskt trötta ungar, o en sur tonåring på station i gbg efter visit hos sin pappa. vi får plocka upp honom på stn hemmavid, vi kan inte åka så långt me alla, säkerheten går före. jag får besöka alla bloggar när ja har en dator, de går för segt på denna.. see you sen...

fy fanken va de har regnat idag, o inte lite heller, himlen har varit helt öppen större delen av dan. vi är blöta!!! nähädå majsan trotsar o säger nej till att släpa på regnkläder. fick jag minsann äta upp då gubben fick köpa poncho för 150 spänn. nåja dethar varit kanonkul ändå. pippi fick vi träffa hos lotta på bråkmakargatan, då dom fick ha showen inne. madicken har vi träffat. ronja o birk hann vi oxå me. tjejerna har dock inte sett filmen, dom tycker den e lite läskig. emil missade vi tyvärr, då det inte gick att va ute i ösregnet. men nu hörrni, när vi skulle åka kom sommarvädret. så nu far vi till stugan o badar sjön. tillbaks till isoleringen :( så nu kan ja Inte blogga mer idag. ska försöka ge mig ut me kameran sen o se om ja kan fånga in nåt vildsvin eller nån megaälg. kraaam till alla

allvarligt, stackars domm som bor här. INGEN täckning på mobilerna. möjligen telia om man nu har de. vi bor i horn, utanför kisa. nästan framme i vimmerby kunde ja koppla upp mig. vi får börja me att utfodra tjejerna som inte ville ha frukost. i morse fråga min lilla, mamma var e lampan.. haha ja, de e konstigt utan ström minsann. tur att mamma kan få en liiiten möjlighet att kontakta omvärlden :) nu e vi framme hos pippi långstrump. hej så länge

vi kom iväg till slut :) o blogga kan ja oxå... hehe får passa på innan vi landar i urskogen, då tappar vi kontakt me världen :( vi ska ta matpaus i jkp, är HUNGRIIII cykelköp.... trodde ni boken va klar? ja Bara skoja.. fick ett mail från företaget idag, där dom sa att den frakten som kom upp vid beställningen inte gäller cyklar, o frågar om de e ok att bet 120 pund i frakt ist för 25... det är för fan tusen spänn, o inte så lite fräckt att göra så. på knagglig engelska svarar jag inte alltför vänligt va jag tyckte om detta, o att dom får se över sina rutiner så inte folk tvingas betala summor dom inte har råd me. jag Bad dom skicka cykeln då jag inte har hjärta att säga nej till sonen nu o som dessutom fyller år nästa vecka. jag skrev att jag kände mig väldigt lurad då det var en stor kostnad ja inte hade räknat me. det är åtminstone sista gången ja handlar där.. fan va sne jag är. näe nu vill jag ha rast, ja e röksugen :) seee yaa

det är nåt allvarligt fel på mig. Ja, jo, jag har ju ADHD och AS, det förstås, men det är ju inga fel, snarare en tillgång ;) *blink blink*

Men vad får man för diagnos när man har internetberoende ???
Eller ingår det som ett utav kriterierna vid ADHD och AS???

Jag ska ju åka bort, och stugjäveln har ingen STRÖM. Hör ni de, ingen ströööm...

Batteriet på datorn räcker max 20 minuter... gaaaaaah...... hjälp
Jo jag kunde ju surfa på min handi, som har windows. Men gaaaaah, mitt i skogen finns ingen täckning... gaaah...

Då måste jag ju självklart förstår ni väl, pumpa in så mycke inlägg så jag överlever i 3 dagar ;)

Nu måste jag nog fundera lite, på vad nästa inlägg ska handla om... hmm. hmm..

jaja, jag är nog rätt störd hörrni ;)

vi har hastigt bestämt oss för att åka till Astrid Lindgrens värld i morgon.
Vi lånar en stuga, de där jaktstugan som gubben brukar åka till. Mitt i skogen, ingen jävla ström = ingen dator .. muuuhäääää
Mörkt är det, kallt åh åh åh..... nääääeeee... ville nog hellst hyrt en stuga i vimmerby jag.

Men åter till poolen, den ska ju stå oanvänd tills på söndag. Grannarna kollar efter huset i o f.

Poolen består nu av en skimmer, som är sååå förbannat bra. Köpte den i ett paket med pooldammsugare och hela kittet för 299:- i leksaksaffärn faktiskt ;)

Den drar in vartendaste litet djur eller löv som tänkas kan smyga sig ner på ytan. Så jag behöver aldrig nånsin gå med håven minsann.
Filtret spolade jag rent igår, så det klarar sig. Fullt med insekter o annan skit var det dessutom.
Jag gör rent det en gång per vecka. Det är ju livsfarligt att låta alger växa i poolen, sånt kan man bli döds-sjuk av.

Mitt enda problem är då poolduken, som jag skulle vilja dra på. Men det kan jag inte göra, för jag har en katt som älskar vatten. Den enda gång jag la på duken, så fann jag honom skuttandes ovanpå och plaskade.
Vill ju inte att han ska gå igenom, för då kommer han inte upp igen.

Jag tror jag kastar i dubbelt klor, så den säkert klarar sig till på söndag. Det borde räcka. Jag tillsätter klor varje dag, så det blir väl ungefär samma sak.

Jag hoppar i MINST en gång i veckan, trots att det ibland är sviinkallt, och känner runt i hela poolen efter glatta ytor =tecken på alger. Hittintills har det varit såå strävt o fint...

Nu ska jag ta in tvätten från linan innan den blir blöt igen ;)

Ibland undrar jag om människor vet det, förstår det, tänker på det.
Faktum är att en människa, är ALLTID en människa. Oavsett var du kommer ifrån.
Känslor bär vi alla på, vi reagerar på samma saker... i själen, i hjärtat är vi någonstans lika. Sedan att hjärnan kanske inte alltid är funktionell hos alla, det må så vara, men på något sätt, är jag övertygad om, att själen, hjärtat är oförstört från allra första början.

Sedan kan vi bli tvingade att stänga av vår själ, vårt hjärta av olika anledningar, för att det kan bli för jobbigt att känna, uppleva.

Hos vår granne har det i 2 veckor bott en familj från litauen. Dom jobbar på en bekants företag. Det är 2 st män, en mamma och ett barn. Barnet är ca 4,5 år.
Dom bor i ett rum, med tillhörande toa och dusch på ca 30 kvm. Männen åker till arbetet vid 6-7 på morron, och kommer hem 7-8 på kvällen.

Mamman och pojken är kvar. INNE i detta rum. Dom sticker inte ut näsan på HELA dagarna. När pappan kommer hem, RUSAR pojken ut, dada... dada... han springer som en tok, helt sjövild. Tro fanken det, vem hade inte gjort det om man suttit instängd en hel dag.

Vi har lidit här, vi har pratat. Vi har KRÄVT att ansvarig på företaget på något försöker få familjen att förstå att det här är ohållbart. Grannen har försökt få ut pojken, oftast helt utan resultat.

Jag har varit på väg att ringa sociala myndigheten, men blev lugnad med att det inte var nån fara. Mamman sägs inte klara av pojken... "he is a 4 year old huligan"
Okej, men..... ja, jag hade oxå varit en huligan om jag tvingats sitta inlåst sådär.

I eftermiddags satt vi hos grannen, när jag plötsligt ser gardinen dras åt sidan, och en liten pojk stack fram huvet.
Jag sken upp som en sol, ropade på honom, vinkade att han skulle komma ut.
Jag lova, det tog 1 sekund så kom han utfarande. Vi sparka boll, han skrek, och vrålade, sprang som en tok, helt hysterisk.
Med ögon som tefat, helt tomma, vild blick.

När min store dotter sprang hem vid halv 6 for han efter som ett jehu. Jag lika snabbt efter. JO, han behövde punktmarkeras så mycket hade jag insett.
Hjälp, jag är helt slut. Han har aldrig byggt med lego, det är ett som är säkert. Han hittade en leksaksmobil, som han blev kär i. Han ropade hallå, jag ropade hallå, han hittade ett litet elektroniskt spel från mcdonalds med bilar, men inte såg han vad det var, han tryckte frenetiskt, och pang pang, krasch bom....
Mycket våld i pojken, det märktes. Varje gång han gjorde så, tog jag spelet, tittade på honom "no no, bruuum bruuum"
Till slut kom han farande med det, bruuum bruuum. ;) goa unge

Jag visade han alla bilar som tjejerna har, jo, dom har massor av bilar faktiskt.
Inte intresserad. Pippihuset, med hästen lilla gubben, pippi, prusiluskan osv... det var sååå roligt. Och leksaks-spisen, som man kunde sätta på en batteridriven platta, så den brusa. Där lagade han mat, ja när han inte prata i telefon då förstås ;)

Sen när tjejerna lagt sig, så var vi ute han och jag. Jag tog fram en trehjuling. Jag trodde han skulle dö. Vilka ögon. Han satte sig på den, och förstod inte vad han skulle göra. Då kom mina tårar. Han hade aldrig suttit på en sån, han kunde inte.
Men vi hjälptes åt, jag visade, han provade, jag klappade händer, gjorde tummen upp. Han var sååå lycklig.
Sen hittade han dotterns tvåhjuling, ooo hjälp, hur ska detta gå.
Jag klappade han på huvet, no no, hjälm, hjälm, kom kom... och jag hämtade en rosablommig hjälm och vilken lycka. Så stolt så stolt.

Mitt i allt kom hans pappa hem, butter, sträng, inte ett leende.
Majsan satte upp sin allra bestämdaste min, hälsade glatt och vänligt. Inte ett ord engelska kan dom.
Dada... dada... och så prata han, han ville visa hur han kunde cykla ;)
Jag stod rak i ryggen, stolt över grabbens nya kunskap, och klappade händer och ropade bra L, braaaa....
Pappa sa några ord till honom, och jag trodde ju, att nu måste pojken gå hem. Men nä, det gjorde han inte, vi fortsatte cykla.

Till slut fick jag ryggskott och satte mig på gatan, no no... vila, aj aj aj aj...
Så var det bra. Då hittade vi lillapolen, där vi lekte med fiskar och krokodiler. Han spruta vatten på mig, jag sprutade tillbaka. Han skrattade så han tjöt.

Han kom hit kl halv 6, kl halv 9 först kom det ett livstecken från föräldrarna.
Hans mamma, mager som en skrika, kritblek då hon inte sett dagens ljus på veckor närmade sig sakta.
Hon ropade, men han ville inte lyssna. Så till slut fick hon lov att komma närmare. Jag satt kvar tills hon faktiskt behagade komma fram
Jag reste mig upp, och hälsade. VArje gång hon ropade på pojken, satte han upp två fingrar, och drog en harang som bara mamma kunde begripa ;)
Jag förstod dock, 2 minuter, en liiiten stund till.

Efter att mamma försökt några gånger, gick jag fram och satte mig på huk, la handen på hans arm, sa: L, mama, NU! Släpp sakerna nu...

Han släppte dom snällt, tog mig i handen, och reste sig och vi gick till mamma.
Hon lyfte upp honom, och jääääädrar va mycket han hade att berätta.
Natti natti L sa jag, han vände sig tvärt, kastade sig runt halsen på mig, och gav mig världens kram.
Sen fick jag gå in, och tårarna rann.

Hur mycket man än vill göra för ett barn, så kan man inte alltid. Hur gör man, när dom inte bor här, dom har ett helt annat liv? Men det gör lika ont i mig trots det. Det är ett BARN, oavsett förhållande. Han behöver kärlek, omsorg, omtanke som alla andra barn.
Hans tomma, stirrande hysteriska ögon, hade under dessa timmar förvandlats till varma, lekfull, glada ögon. Fulla med liv....

Jag tittade på hans mamma, tomorrow sa jag, och pekade på pojken.
No no no no no, halvt hysteriskt.
Why....
Vad jag förstod så skulle dom åka iväg i morron.
Jag fick för en stund sen reda på att dom har ett annat boende dom ska byta till... på fredag först
Aldrig, att jag tänker låta pojken sitta instängd där en hel dag till. Jag går och hämtar honom i morgon.
Dom är vad jag förstår livrädda för att han ska göra nån skada, göra nån illa. Inget sånt finns att skönja i den pojken, han är hur go som helst.

Men får man aldrig vistas ute bland folk, leka med andra barn. Hur ska man då veta hur man uppför sig mot andra?

Vi har lyckats att förstå varandra, jag från sverige, han från litauen. Han pratar precis heeela tiden, men trots det har vi hittat vår särskilda kommunikation, med tecken och gester och enstaka ord.

I vår värld, är vi alla lika, alla är behövda, alla vill bli sedda.
Så lite som behövs, för att ett litet barn ska väckas till liv och blomma ut.
Jag vågar tro, att oavsett hur hans fortsatta uppväxt blir, så kommer han alltid att minnas dom personer som kom i hans väg, som såg honom, som brydde sig. Det kommer att hjälpa honom igenom hans allra mörkaste stunder.

Hur mycket jag än vill göra, så kan jag inte göra så mycket mer. Det gör ont, fruktansvärt ont, mer än vad jag egentligen klarar. Men jag måste ändå släppa taget, han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, och jag vet att han kommer att tänka på mig och på mina tjejer, och allt roligt han varit med om denna lilla stund. Jag hoppas att han kan hålla hoppet uppe vid tanken på detta.
För varje person som vågar se, som vågar tränga sig in i en persons liv och öppna upp lite av livsglädjen, kommer att hjälpa denna personen att orka ett litet tag till. Jag hoppas denna kille träffar på MÅNGA såna människor i sitt liv.

Han ska va kvar i Sverige till november. Känner jag mig själv rätt, så klarar jag nog inte av tanken på att han sitter inlåst tills dess.
Så länge han är kvar i landet, så har jag ju ändå en liten möjlighet att göra något.
Det kanske bara behövs att någon kan hjälpa dom att tänka på ett annat sätt, när det gäller deras lilla barn.

Vi behöver alla tänka om. Oavsett, land, ursprung, religion etc så är vi människor, med känslor.
Alla behöver en värmande tanke, en uppmuntrande kram, ett leende. lite omtanke.
I morgon när du går ut, så ge ett leende till någon du inte känner på gatan, det kan rädda den människan resten av dagen, och kanske längre.

Så lite som behövs... me ngör så mycket för någon annan.

Jag är i sorg, för detta lilla barn. Jag önskar att jag kunde göra mer..... men vet inte vad...

gonatt....

Var ska jag börja????

Vi delar upp det...

Okej...

Nu har han bestämt sig för cykel.
Fine...
Dom sidor som har cykeln på lager, skickar inte varor utanför UK.
Dom som skickar, och dessutom fraktfritt får in cykeln i september. Kan min son vänta till september?
Wild guess.... NOOOOOOTTT!!!

Nu har jag suttit i ett par timmar igen på nätet och letat, men skam den som ger sig, nån gång får jag väl napp.

---

Bup-besök idag med bägge pojkarna. Tusen frågor fick dom, som vad dom tänker på morgonen när dom vaknar?!?!? Vem fan vet det?? Tänker man alls? Och beror inte det lite på vad som händer runt om en för tillfället?
Suck...
Den äldste stod kvar på samma vikt..
Den lille, har tappat 1 kg.
Och han har inte råd med det.
Denna gången blir det hårda bud i mellerud, dom började prata om näringsdryck. Precis som jag skulle få i honom det.
Vi har inga lightprodukter hemma, har alltid matlagningsgrädde i såser etc (det syns inte annat på mig.. haha)

Men vad gör man, när han sticker iväg och cyklar, glömmer mobilen, och försvinner i 7 timmar, och inte ätit under dom timmarna???
Jag kan omöjligen köra runt och leta efter honom runt hela hålan...

---

Jag var på hab oxå, i 2 timmar. Vi gick igenom klockan. Det där ska nog bli bra. Det kom rätt lägligt då dom sa till honom på bup att han MÅSTE äta. Nu kan jag införa klockan i syftet att larma när han behöver äta. Till hösten kan jag lägga in hans schema med salnummer då han tycker det är jobbigt att hitta.

Han tyckte den var jättecool. Om det fanns hastighetsmätare i den *daaah*
Jo, mycket träningsfunktioner fanns det, så det är inte omöljigt, har inte hunnit kolla än. Kan man göra den lite roligt oxå, så blir det lättare tror jag.
Man kan oxå lägga in timers för olika saker, som koka makaroner, etc. Han använder timstocken till det väldigt mycke, så den funktionen är kanon.

---

Pojkarnas pappa kom överens med vår äldste son, att han skulle åka till farmor till helgen. För hans pappa med familj skulle oxå dit.
Jag blev så förbannat irriterad, då han inte frågade om yngste sonen också ville åka med.
Han kanske oxå vill träffa allihop.
Jag pratade med min äldste om detta, och han tyckte också det var jättekonstigt.

Jag pratar med den yngste. Näpp, han ska inte dit.
Jag tycker pappa är snål. Han bryr sig inte om mig, då bryr jag mig inte om honom heller. Så svarar han.
Han ringde sin pappa igår, och frågade om han kunde betala frakten på 1500:-. Vi betalar cykeln, 5500:-
Näpp... det är sååå tufft nu, vid semestertider.
Tja, va jobbigt för dom, tänk finns det någon familj som inte har det tufft ekonomiskt vid semestertider??

Visst betalar han underhåll. Men det täcker inte dom här större sakerna. Och tänk va, vi har det inte heller superkul ekonomiskt. Vare sig under semestern eller annars.
Tänk att man bryr sig så mycket om sitt barn. Det handlar inte om pengarna, men eftersom han aldrig hör av sig eller kommer och hälsar på dom, så kunde kanske ändå ett litet bidrag till en hett efterlängtad cykel vara en hjälp.

Det gör ont att se sitt barn bli så besviken. Men jag kan inte göra så mycket. Det drabbar deras far hårdast i slutändan, det är jag säker på.

Så nu åker den store själv, den lille vägrar. Han ger fan..

---

Idag hade gubben fått ett meddelande på telesvaret från vårdcentralen. Han var på hälsokontroll för nån månad sen.
Om det var nåt konstigt med proverna skulle dom höra av sig inom 3 dagar.
Det gjorde dom inte.
Idag kom det ett meddelande, att dom ville han skulle komma och ta kompletterande prover denna veckan.

Jag lovar, man kan dö för mindre.
Ni tror mig nog inte, men han var döende.
Han stod och lagade mat och lyssnade av telefonen. Han stängde ner allt. Blev yr, höll på att svimma, och livet tog slut.
Jag sa till honom att dom inte ringer o pratar in på en svarare om det är nåt allvarligt.
Men han var heeelt knäckt.

Ge mig telefonen väste jag, så får jag lyssna.
Jo, ett par prover, absolut inget att oroa sig för, det är ett B-12 prov...

GAAAAAAAAH...... ja guuud va döende man kan va.
Du har B-vitaminbrist människa. Det dör man inte av, du får äta vitaminer bara... HALLÅÅÅÅÅ....

Ge mig styrka att klara av denna familj, jag tror inte det är möjligt....

---

nu kommer gubben o yngste sonen hem från fisketuren, och jag har fortfarande inte lyckats hitta nån cykel... ooooiiiiiii

heeeej, måste dra...