Jo jag andas fortfarande, och alltså lever jag väl då oxå antar jag ;)

Jag sliter med strukturen, ja åtminstone försöker jag skapa någon form av nåt man ska kunna kalla struktur ;)

Nu har jag tagit mig tid att få handdatorn att synka med outlook, vilket gjorde saker o ting bra mycke enklare. Då kan jag skriva ut schemat färdigt o klart o hänga upp på väggen.
Jag har en förmåga att krångla till saker o ting och överarbeta allt jag ska göra, såsom schema etc. Därför orkar jag sällan slutföra något.

Jag kämpar med att försöka komma åt vad som är grundploblemet i varje syssla jag ska göra.
Nu har jag tillsammans med boendestödet hittat den röda tråden. När förarbetet är för omfattande, ja helt enkelt planeringen så skiter det sig. Det är genomgående i allt jag ska göra.

Som tex med matplaneringen. Det tar alldeles för mycket kraft att gå igenom vad som ska handlas varje gång, kolla i lådor o skåp och skriva upp.
Nu har jag gjort en mall med basvaror, sånt som alltid ska finnas hemma, så stryker jag istället över det som inte behövs.
Jag försöker också tänka om när jag handlar, att det är bättre att köpa 10 liter mjölk på en gång, istället för att få gå o handla igen under veckan. Så gör jag med flera saker, juice, pålägg etc.
Det blir ju dyrare just när jag handlar, men i förlängningen sparar jag ju pengar på de, för jag behöver inte handla under veckan.

Jag försöker helt enkelt hitta lösningar för att bespara mig mer huvudkaos.

Jag har också satt upp på schema vilka dagar jag ska tvätta, handla, kolla igenom post, blanketter etc. Det har gjort underverk med min inre stress. Jag har nu tid att koppla av dom tider det är tomt på schemat.
Boendestödet har varit noga med att det måste finnas tomma ytor i mitt schema, då jag har en förmåga att fylla det till höger o vänster, o upp o ner.
Jag har också som anteckning till alla sysslor listat vad som ska göras o i vilken ordning.
Självklara saker, som att stoppa tvätten i maskinen, häng upp kläder på tork, vik ihop och lägg i garderoben.
Inte för att jag inte vet vad jag ska göra, men jag ödslar min energi på att gå igenom såna saker inför ALLT jag ska göra.
Nu kan jag spara den energin och bara läsa igenom.

Jag har tilldelat äldste sonen uppgifter och skrivit upp vad dom innebär, vilket har fått slut på tjatet ;)

Jag tar en bit i taget.....

Vi är ju mitt uppe i utredningen med min yngsta oxå, tror vi har en gång kvar denna veckan sen är den klar. Ska bli intressant att se vad som visas denna gången. Jag har suttit med och skrivit upp dom frågor han fått, och det han svarat. Jag har varit HELT slutkörd varje gång ;) , tror jag har varit tröttare än honom faktiskt.

Men jag är nyfiken på vad för svar dom vill ha, och hur dom bedömer intelligensen utifrån hur han svarar.

För dom svaren han har gett är helt lysande, logiska och helt rätt, beroende på hur man ser de ;)

ja, det är mer saker som händer här på olika plan, saker som jag av olika anledningar inte vill skriva om här.

Kanske öppnar jag upp min skyddade blogg igen och skriver mer i den, kanske inte. Vi får se....

Sen måste jag ju meddela att i fredags 7/11 så var det två månader som rökfri ;) så jag hänger i fortfarande
Det gäller att aldrig ge upp ;)

KRAAAAM till er. Jag vaknar nog upp nån dag och orkar uppdatera lite mer, och även läsa hos alla underbara vänner, men just nu vilar jag när jag kan....

Det märks om inte annat i min blogg, jag har inte riktigt orken att uppdatera som vanligt.
Det händer väldigt mycket, massa förändringar som ska gå i lås.

Jag har lite svårt att samla ihop allt, och bena ut vad som är vad. Allmänt snurrig med andra ord.

Vi hade nytt nätverksmöte idag, och något som sas på detta har gjort mig osäker på hur mycket/lite jag bidrar till kaoset som råder ibland. Om jag ställer mig själv vid sidan om, och tittar på hur jag är som person idag och tänker mig som helt ensamstående, utan barn och man, så kan jag se utifrån det jag lärt mig om struktur och ordning, haft minituös ordning hemma.

Det är ju självklart inte bara en person ensam i en familj som skapar oreda och kaos. Men det är lite den känslan jag haft, och trott om mig själv. Jag förstår mer och mer att jag måste bli snällare mot mig själv, och inte ta åt mig av indikationerna som kommer ibland om att jag är orsaken till mycket av vårt kaos.

Jag vill inte just nu närmare gå in på vad det var jag reagerade på idag. Men det har i alla fall gjort mig väldigt uppgiven, och jag ser att grundproblemet kanske är något helt annat än att jag behöver stöd och hjälp pga mina svårigheter.
Stödet och hjälpen behöver jag förstås ändå, men jag funderar nu hur man kommer åt grundproblemet, som faktiskt inte handlar om mig.

Känslan av att få ta alldeles för mycket ansvar för barn, hem och inköp, verkar ha varit en befogad känsla. Och jag har gått och bannat mig själv för att jag är egoistisk som känner så.

Det känns lite fisigt att jag har tagit på mig så mycket skuld för att jag känt så, när jag kanske inte hade behövt de.....

Därför är jag lite låg just nu....

Nu räcker de faktiskt
Har varit kass hela veckan, och tyckte faktiskt det kunde va bra nu.
Nähädå, vaknar i morse och känner mig faktiskt  rätt pigg. Men det gick ju uppenbarligen över i samma stund som någon drog ett hårt band över ögonen och pannan.
Jag hatar verkligen huvudvärk, man kan ju inte röra sig, och för att inte prata om alla ljud som ännu mer skär i hela hjärnan.

Ögonen har värkt nåt så fruktansvärt, och självklart så kom ju illamåendet som ett brev på posten oxå.

Har legat hela dan. Gubben hade bestämt igår att han skulle jobba idag, och plötsligt så skulle han ge sig iväg. Jaja, det löser sig väl alltid tänkte jag.
Men han såg att jag var likblek i ansiktet, orkade knappt andas heller. Så han blev hemma vilket jag är oerhört tacksam för. Jag kan va utan mat en vecka som kompensation ;)

Nu känns det något bättre, efter tredje bamylen för idag, så släppte det lite. Men jag är dödstrött så det lär bli tidigt i säng ikväll. Det är ju simskola tidigt i morron, och då vill jag minsann va me.

Måste bara då få skryta lite på tal om simskola. Min 4,5-åring tog silver-pingvinen förra helgen.
För att få det märket ska man simma 10 meter på valfritt sätt på grunt vatten. flyta 10 sek på grunt vatten, hoppa från kanten, och dyka en meter ner och hämta föremål på botten.
Jag är såååå stolt.
Hon är halvvägs till pingvinen gul oxå, då dom utförde provet på djupt vatten. Vad som ska till för att få den är 10 meter bröstsim oxå. Hon simmar 10 meter på rygg.
För detta fick hon hoppa över pingvin-kursen till våren och gå direkt på fisken, där målet är 25 meter.

Det är otroligt att se dessa små ta sig fram i bassängen helt på egen hand.

Hoppas jag mår bättre i morrn, hatar o va så här utslagen.

Kram till er alla...

Så måste det vara... tror jag har smittat mig själv med min asperger eller nåt ..

Jag funkar bra fram till 2-tiden, känner mig helt okej, lite ont i halsen, trött, men annars inget alarmerande.

Sen trycker nån på off-knappen, ja det måste vara en nödbroms allra minst, för jag blir plötsligt dödstrött, får feber och känner mig urdassig.

Jag orkar med nöd o näppe laga till lite mat, sen sjunker jag ihop som en disktrasa...

Fast idag så har jag skrivit matlista för inhandling på måndag. Lagt i ordning lite papper jag MÅSTE fixa inom en vecka. Postat en blankett oxå faktiskt. Och köpt en soda-stream på superrea då coop öppnade här i byhålan idag.
Förresten måste folk va helt knäppa i *harkel*, sååå sabla billigt va det inte bara för det var premiär idag. Men där stod folk och köa, och det var kö i varenda kassa igenom HEEELA affärn, eller affär, det är ju för fanken ett varuhus. Hur orkar folk??? Jag skulle tro att det var en kötid på MINST 1 timma, möjligen 1½.

Varför använder man inte scanner när det finns såna??
Jag plockade till mig det jag skulle, trängde mig förbi köerna, fram till shop-express. Helt folktomt var det där, tog 10 min sammanlagt.

Ja, jag hade aldrig ställt mig i dom köerna överhuvudtaget , även om jag inte haft en scanner.

Så jag har gjort en del i dag ändå, men infektionen eller va fanken det är för smitta i kroppen gör mig inte direkt piggare.

Nu ska jag faktiskt va så trökig o besöka kudden, jag orkar inte hålla mig vaken...

sööta ni alla som kikar in här o kommenterar. När jag får energin tillbaka ska jag hälsa på er allihop ;)

NAAAAJTI

zzzzzz.....

En liten kort notis blir det, jag kom hem tryggt o lugnt.
Internet funkade inte på vägen hem, och majsan var NÅÅÅGOT frustrerad över detta kan jag säga. Efter upprepade försök att få kontakt med omvärlden, fick jag helt enkelt ge upp, ja jag gav minsann inte upp förrens vi rullade in på stationen i göteborg, haha...

Men nu är jag hemma, och väntar på att folk ska vakna, och jag riktigt kan känna att jag är hemma i verkligheten ;)

Det är alltid lika kul att kastas in i stöket... *ironi* och helst när man finner barnens skor dränkta i saltvatten stående på badkarskanten halv 11 på kvällen......

En liten försiktig fråga var på sin plats, vad det var tänkt att dom skulle ha på fötterna idag...
Jo, det hade rotats fram andra, lite trånga men det funkar... blev svaret.

Skulle det funka för MIG att gå i trånga skor???
Nä, det skulle det inte, och det gör det inte för någon.

Va det är för problem med att använda skotorken vi har förstod jag aldrig, men nu är skorna nääästan torra i alla fall. Dom får stå en timme till, så kan dom ha dom idag.

Inte blev jag gladare av att vakna och höra lillfisan som smugit upp i vår säng i natt, alldeles bombtät i näsan av snor.
Jag trodde inte att någon hade missat att det inte är så lämpligt att vada till knäna i vatten vid den här årstiden....

I will be back ;)