Särskild undervisningsgrupp
Detta ansökte jag om redan för 2 år sedan, men någon!?!? tyckte han hörde hemma i särskolan.
Vilket ju visade sig var katastrof..... konstigt egentligen... tyckte precis jag sa till dom det då.....
Nu har det ju varit en långsam inskolning, då protesterna var vilka. Är ju inte så konstigt då det ÄR jobbigt med förändringar.
Sen är det ju en annan aspekt i det hela, och det är hans egen känsla av misslyckande. När han hela tiden får flytta på sig, och byta assistenter så sjunker ju hans självkänsla mer och mer. Han tror ju det är hans fel...
Vi har pratat MYCKET om det här, det är INTE hans fel, det är SKOLAN som inte kan lägga manken till. Lite mer förståelse, kunskap och ett annat förhållningssätt kunde lösa många bitar.
Men jag tror jag lyckats hålla honom uppe, och att lita på sig själv, att det inte är HAN det är fel på.
Nu får han visa att han kan mer än vad många tror.
Idag har vi dessutom varit i Halmstad, och han har dragit ut sin ena tand. Det gick över förväntan, och det är 2 veckor till nästa tand... phu...
Men nu var det inte tänder vi skulle prata om.... (har någon snott den röda tråden??)
Jag var på avstämningsmöte idag på gruppen han går i .
Det funkar SÅ BRA.
Han jobbar självständigt den mesta tiden!?!?!?
Han SKRIVER för hand, och han skriver SNYGGT!??!?!
Han slår i böckers register för att hitta information han söker?!?!!?
Han är jättelätt att arbeta med!??!?!
Han är inte det minsta trögstartad, han sätter direkt igång med sina uppgifter?!?!?!?
Jag måste ju ringa hemskolan och fråga om dom blandat ihop min son med nån annan.
För just ovanstående kan han absolut INTE förstår ni...
Såklart att tydlig struktur och rutiner underlättar enormt för honom. Han behöver inte fundera på vad som ska hända härnäst....
Men jag hävdar ju bestämt att tydlig struktur och rutiner SKA finnas på alla skolor, för det hjälper ALLA barn... och tänk ändå vad det också hjälper lärarna...... - tänkte inte på de - döööh
Han är i princip fortfarande i inskolningsfasen. Men eftersom han jobbar så bra, och det fungerar så kör dom igång nästa vecka och fyller på med fler ämnen. Dom anser att han mycket väl klarar att läsa alla ämnen redan nu, men vi tar det ändå lite lugnt.
Jag fick vara med och VÄLJA vilka ämnen han skulle börja fylla på med. Hörde ni???? JAG fick VÄLJA, det jag trodde kunde funka bäst för min son.
Egentligen är det ju inte så konstigt eftersom jag känner mitt eget barn bäst..... men oftast får man ju inte tycka så mycket alls....
Jag kände då i dagsläget att han skulle få ta ämnen där det inte är någon direkt teori. Han läser ju sv, eng, matte (som han för övrigt helt går efter ordinarie läroplan) och SO
Eftersom han är duktig i bild, gymnastik och slöjd så kände jag att han kunde få lyftas fram i detta.
Så tar vi resten efter hand ;)
Jag fick idag bara bekräftat det jag redan visste.... att han KAN, om han FÅR....
Här är det ingen som säger "det här klarar inte du", "det här är för svårt för dig"...
Här går dom åt sidan, och låter han få prova. Och överraskningen är HAN FIXAR DET, just för att dom TROR PÅ HONOM!!!....
Det är lite hemligheten av det hela, när man TROR på barnet, så LYCKAS dom!!!
För vem vill försöka när alla ändå bara säger att man inte klarar något????
Nu ska jag kika på idol ;)
MIN SON ÄR BÄÄÄÄST!!!
Dagens horoskop
I mitt horoskop idag stod det att jag skulle fråga ett barn i min närhet vilket nummer som var bäst att spela på, och Lotto var bäst.
Jag läser sällan horoskopen, för att jag inte särskilt ofta har en dagsfärsk tidning hemma. Men sonen säljer ju GT lördag och Söndag, och då läser jag alltid horoskopet.
Oftast så ler jag lite och tänker att : jaaviisst, så är det säkert.
Men det gjorde jag inte idag.
För VEM hade kunnat släppa såna rader???
Så jag fick ju ta med sonen och kryssa i dom nummer han tyckte passade bra.
Eftersom jag aldrig tippar, så har jag heller ingen aning om när det sänds på tv, och om jag inte kan se det på tv, boll efter boll, kan det nästan kvitta faktiskt.
Sonen tycker likadant....... men NÄR är det dragning..... hmmm
Inte har vi något hopp om att vinna ... men lite kul är det ju ändå.
Jag fick frågan av gubben, vad jag skulle göra om jag vann högvinsten.
Jo DET ska jag berätta för dig, jag ska BETALA för att någon får färdig huset, och skapar en GRUND-ordning här, så jag kan LEVA!!!!!
Så är det..... får jag så mycket pengar, då KÖPER jag mig struktur.
Annars kan man för 100 miljoner köpa 11.4 miljoner liter mjölk.....
Eller så kan man jobba i 476 år med en bruttoinkomst på 25.000:-
Hujedamej... så mycke pengar...
Nu ska jag fortsätta leta lottonummer ;)
See yaaa
Mail från BO
Sent i eftermiddag kom ett mail från BO.
Dom tackar för vårt besök, och nu håller dom på med sina minnesanteckningar.
Dom vill ha sonens medgivande att få citera honom.
Det kommer att vara helt anonymt och det kommer att användas i deras remissvar till regeringen angående förslaget till ny skollag.
Dom kommer att maila exakt det citat dom använder. Självklart mina goa nätkamrater kommer jag att lägga upp det här. Det blir helt och hållet min sons ord om sin skolgång.
Dom ber också om att få vår anmälan mot skolan, skolans svar, och mina kommentarer på det, på mail.
Fredrik Malmberg fick ju dom papprena rätt i handen när vi var där, men dom vill även ha dom på mail.
Självklart fixar jag det, för jag har allt sparat och katagoliserat på ett usb-minne.
Ja, även om jag är en damp-kärring har jag faktiskt en JÄVLA ordning på sånt som är extra viktigt.
Det kanske är något för skolorna att ta till sig?!?
Barn, ungdomar och vuxna med npf har långt mycket mer kvaliteter än vad ni vill se.
Ni kanske inte ska vara så snabba med att döma ut dessa människor.
Betänk att någon av oss en dag sitter där uppe i riksdagshuset och bestämmer hur ni ska sköta ert arbete.
DET lär inte bli roligt ;) jo för den som sitter där möjligen....
Men envisa är vi, och vill vi något, så gör vi det.
Det enklaste vore självklart om alla berörda följer dom lagar som råder....
Det skulle bli så mycket lugnare faktiskt... för alla parter...
gonatt med er alla, ha en riktigt skön helg, för det ska jag ha ;)
Familjens projektledare säger upp sig
Hur många har inte känt för att säga upp sig, från det jobb vi aldrig ens sökt?
Plötsligt i boken får jag en hemsk tanke, men SHIT jag är en MAN.... eller.. så har alla män ADHD.
Jag kanske rentav inte har ADHD, jag kanske "bara" är en man?!?? Hemska tanke...
Så tror ni jag höll på och skratta ihjäl mig när jag senare i boken läser om hur författaren nu ska kliva ut ur garderoben, som MAN.
För den insikten kom hon också fram till.
Jag och en väninna har skrattat så vi tjuter under våra samtal när vi försökt reda ut begreppen man och kvinna. Och vi har ju för längesen kommit fram till att dom HAR funktionshinder, men´s syndrom.
Författaren i boken lider själv av SMIK, som hon kallar det, Syndrom Man I Kvinnokropp.
Det ÄR ett funktionshinder och då har man rätt att få hjälp med planering, matlistor och annat.
Men nu hörrni, nu behöver man inte längre utreda sig om man inte får ihop livspusslet, nu räcker det att man har Men´s syndrom, för det är sååå synd om dig om du samtidigt måste hålla ordning på allt i familjen. Det förkortar ju köerna avsevärt på våra psykmottagningar. En fördel med att ha SMIK är ju ändå att man inte är drabbad av pungsvett, för hur jävla kul kan det va egentligen? Eller tänk bara hur jobbigt det måste va att besluta sig för om pitten ska va till vänster eller till höger!?!? Du milde, ja DET kan inte va lätt.
En annan sak som ofta diskutteras här är att man måste berömma varandra. Jaha, "GUUUUD va duktig du är, har du DAMMSUGIT!!!" Eller "ooooh, tänk att du kom ihåg att vi inte hade mjölk hemma, va DUKTIG du är!!"
Jag brukar säga såhär till gubben faktiskt, "om du säger att jag är duktig när jag har tvättat, får du en rak jävla höger" Det är INTE DUKTIGT att göra sånt som alla gör hela tiden, det ska bara göras.
Jag brukar få frågan varför mitt mått på berömmelse ska gälla, bara för att jag inte tycker det är på sin plats med beröm för triviala saker, så behöver ju inte det gälla för alla.
Nähä.... det är väl jag som är konstig då....
MEEEN, tänk va i boken jag läste så kommer avsnittet, "män är som femåringar" ;) ;) För dom vill ha beröm.
Hör här: Citat: "Titta, jag har lagat mat", "Titta, jag har lagt in i tvättmaskinen", som om det är något märkvärdigt. Typ, "är jag inte duktig". Hela tiden."
Som sagt, eftersom den här mannen då inte gör det så ofta, blir det ju såå speciellt, och visst var han väl duktig? Eller?
Och då kommer vi till det här förbannade "duktighetssyndromet" som vi påför våra barn från tidiga år, vilket leder till ökad ångest och stress hos våra barn och ungdomar. För dom måste va så sabla duktiga hela tiden.
Ta tex det här, när ditt barn säger att "mamma, jag har ätit upp all min mat".. Vad svarar vi oftast på det??
Du vinner en bulle om du svarar rätt.. (men du MÅSTE äta upp hela, annars är du inte duktig)
Jo, möjligen svarar du, att "åååh va duktig du är" Vad händer nästa dag, när ditt barn inte orkar äta upp sin mat? Ja, du säger ju självklart inte att "va dååålig du är" (hoppas jag då inte i alla fall)
MEN, vad tänker barnet?? Eftersom barnet då var så duktig dagen innan och åt upp sin mat, så känner med all sannolikhet barnet sig dålligt, och misslyckat.
Just det här med att utan att tänka säga till sina barn att dom är duktiga mest hela tiden, utan att hinna andas, har jag jobbat hårt med att minska på. Det handlar inte om att jag inte tycker dom är duktiga längre, utan att försöka minska risken för att dom inom sig ska känna krav på duktighet.
Självklart har jag väl inte slutat säga att dom är duktiga helt och hållet. Men i vardagssaker, som exemplet med maten räcker det med som svar "va bra"... för då kan svaret bli lika när dom inte ätit upp (vilket man faktiskt inte behöver göra om man inte orkar)....
Då undrar jag lite.... eftersom män har ett stort behov, att liksom barn bli bekräftade, BLIR inte pojkar bekräftade som barn?? Är det bara tjejer som får höra att dom är duktiga, och sen fortsätter att vara duktiga, som kvinnor, mammor och fruar?
Medans männen fortfarande längtar efter berömmelse och kändisskap när dom klarat av att BÅDE diska, tvätta och dammsuga?
Det verkligt intressanta med alltihop är att jag inte klarar just det som författaren skriver att männen inte klarar. Då återkommer ju frågan IGEN.... är jag en man, eller har alla män ADHD?
För eftersom jag då VET att jag har ADHD och per automatik har mycket svårare med planering, struktur osv, som männen verkar ha svårare med just för att dom är män, så GÖR det ju absolut ingenting att jag inte alltid fixar ihop livspusslet. Jag är ju som en man ;) ;)
Rådet i slutet av boken är fenomenalt:
Var lat, riktigt jävla lat.
Jag har faktiskt, för mitt eget välmåendes skull, och för att jag överhuvudtaget ska orka finnas, släppt mer och mer. Jag har ju reda på så mycket runtomkring, som inte syns, samtidigt som jag dessutom måste kämpa dubbelt upp för att få ihop det, pga att det inte går automatiskt. Så det är inte rimligt att tro att jag orkar så mycket mer.
För det är ju också så att min energinivå sjunker mycket fortare, och oftare, och tar helt slut dessutom om det vill sig illa. Och det är ju sabla onödigt, för då orkar jag ju inte det jag redan gör heller. Logik....
Jag är dock inte lat, jag har bara släppt för att jag inte ska koka över.
Och som hon skriver i slutet, är det jobbigt, och inte alls trivsamt. För det jag inte håller reda på, håller ingen annan reda på heller. (och här skulle min sambo ALDRIG hålla med mig... men inbillning är också en sjuka har jag hört)
Men jag kan ändå vara nöjd för jag räddar nästa generations kvinnor, nämligen min små töser. Så avslutar hon boken - Gode Gud, låt mig inte ha fostrat en duktig flicka -
Och jag tänker inte fostra en duktig man heller. Familjelogistiken ska fungera, och jag är inte per automatik bättre på det bara för jag är kvinna.
Vilket osökt fick mig att undra hur logistiken fungerar hos Jonas Gardell och Mark Levengood?????? Fundera på det ni ;)
Köp boken, den bjuder på många goa skratt. Och den kostar bara 39:- som pocket ;)
Familjens projektledare säger upp sig
Skolinspektionen på spaning ;)
Det ska bli sååå spännande att höra vad dom kommer fram till. Av nån anledning som jag inte har nån aning om har dom en hel del att se över *himlar me ögona*
Jag skrev ju att jag skulle lägga ut frågorna som skolinspektionen vill ha svar på i vårt ärende. Och visst passar det väl alldeles utmärkt så här just nu ;)
Anmälan angående skolsituation för grundskoleelev vid Kapareskolan i Kungsbacka kommun
Skolinspektionen har den 22 juni 2009 tagit emot huvudmannens yttrande i ovan rubricerat ärende. Med anledning av vad som hittills framkommit anmodas huvudmannen att komplettera det tidigare yttrandet genom att inkomma med svar på de numrerade frågorna nedan. Observera att svar ska ges på varje enskild fråga.
Huvudmannens yttrande kommer tillsammans med uppgifterna från anmälaren att ligga till grund för Skolinspektionens ställningstagande i ärendet.
Skolinspektionens utredning avser läsåret 2008/09.
Rätten till utbildning/rätten till stöd
1. Har skolan reflekterat över att elevens behov att bära luva har koppling till elevens stödbehov?
2. Hur har skolan utrett uppgifterna om att elevens behov att bära luva i skolan härstammar från elevens funktionshinder? Vilka åtgärder har vidtagits med anledning av resultatet av utredningen?
3. Av det material som Kungsbacka komrnun tidigare har skickat in i ärendet framgår att elevens frånvaro har ökat under vårterminen 2009. När fick skolan först kännedom om elevens frånvaro? Vilka uppgifter framkom då?
4. Hur och när har skolan utrett frånvaron? Vad visade utredningen och vilka slutsatser har skolan dragit?
5. Vilka åtgärder har vidtagits med anledning av resultatet av utredningen (vad, när, hur etc.)? Redovisa i kronologisk ordning.
6. Vilken uppföljning och utvdärdering av vidtagna åtgärder har skett och vad visade den (när, hur etc.)? Redovisa vad som framkommit vid uppföljningen och utvärderingen och vilka slutsatser skolan dragit.
7. Bifoga dokumentation över elevens frånvaro där hela Ht 2008 och Vt 2009 framgår.
Kränkade behandling
8. När och hur har huvudmannen eller någon personal fått kännedom om att eleven/barnet känt sig eller blivit utsatt for kränkande behandling?
9. Hur och när har skolan utrett uppgifterna om kränkande behandling? Vad visade utredningen?
10. Har skolan vid uppgifter om upprepade kränkningar vid något tillfälle mer samlat och allsidigt utrett orsakerna till situationen? Om ja, bifoga dokumentation som styrker detta.
11. Vilka åtgärder har vidtagits med anledning av uppgifterna och utredningen?
12. Har åtgärderna följts upp och utvärderats? Redovisa vad som framkommit vid uppföljningen och utvärderingen och vilka slutsatser skolan dragit.
13. Redovisa huvudrnannens inställning till uppgifterna om kränkande behandling.
14. Redovisa berörd elevs nuvarande skolsituation.
Anmälaren av ärendet har skickat in synpunkter på Kungsbacka kommuns tidigare yttrande. Valda delar av dessa synpunkter bifogas. Kommunen uppmanas att bemöta anmälarens synpunkter avseende de styckena som markerats med svarta i marginalen (Skolinspektionens markering).
Dokumentation som styrker uppgifterna i yttrandet eller på annat sätt har betydelse för ärendet ska bifogas yttrandet (ifall det finns dokumentation utöver det som redan skickats in till Skolinspektionen.)
Av sekretesskäl bör namn och personuppgifter på andra elever än de aktuella inte utlämnas till Skolinspektionen.
Ett yttrande från en kommun ska lämnas av berörd nämnd, utskott eller tjänsteman uttryckligen på nämndens vägnar.
Ja, jag får be att få önska skolan lycka till ;) Natti natti
Lagar och paragrafer...
Ja, som man brukar säga.... paragraf-ryttare...
Dom få minuter jag fick till övers med barnombudsmannen räckte för att få fram det jag ville säga..
"vi kan ha hur mycket lagar och paragrafer som helst, men dom är verkningslösa och mister sin mening, om vi inte samtidigt förändrar förhållningssättet och bemötandet gentemot våra speciella barn"
"ett förändrat förhållningssätt och bemötande får vi endast genom kunskap och utbildning"
"det är lag på att skolan måste anställa behöriga pedagoger"
"det borde också stå i skollagen att pedagogerna ska ha utbildning på de funktionshinder dom möter i sitt arbete"
"om skolan får en elev med epilepsi, så är det livsviktigt att pedagogerna som arbetar kring den eleven har kunskap nog att agera vid ett epileptiskt anfall"
" om skolan får en elev med autism, ADHD, Tourettes, dyslexi osv... är det minst lika livsviktigt för den eleven att pedagogerna har kunskap om elevens behov"
"när det blir lagstadgat att den kunskapen måste finnas, kan dessa barn komma närmare en skolgång, lika för alla"
En skola för alla, den når vi först när vi har kunskap om alla....
Sen är alla olika som personer, men en grundkunskap, torde vi ha rätt att kräva....
När man söker en assistent med sjuksköterskeutbildning till en elev med epilepsi tex.... borde det vara lika naturligt att söka en assistent med ADHD-utbildning till en elev med ADHD.....
Precis lika naturligt som att man söker en utbildad svenskalärare att utbilda eleverna i svenska...
Skillnaden är dock bara, att det står i lagen att ämneslärare SKA vara utbildad i ämnet....
Men eftersom skolorna inte ens rättar sig efter den lagen.... så kan man ju undra, om vi nånsin får en lag som tvingar skolorna att anställa människor med kunskap om våra speciella, underbara barn...
För underbara är dom.... tråkigt att det bara är dom som lever med dom som ser det.....
natti....
De va i alla fall nån som lyssnade på mig.....
"de va i alla fall nån som lyssnade på mig"
En stor lättnad för honom, men samtidigt så fruktansvärt tragiskt.
Ska man behöva åka flera mil för att få någon att lyssna?
Jag har denna helgen sorgligt nog insett, att det inte räcker hela vägen att jag som förälder lyssnat, och agerat.
Klart att det räcker långt, men just den meningen "de va i alla fall nån som lyssnade på mig"... fick mig att inse att denna "nån" måste vara någon annan.
Mötet med BO stärkte honom otroligt mycket. Det syntes på hela ungen efteråt. Han var LÄTTAD, glad, upprymd. Jag kan inte med ord beskriva vad detta betydde för honom.
Han tömde ur sig allt, från tidiga skolår fram tills nu. Han har berättat lite om vad han sagt. Det var ju inte direkt så att BO tyckte det var en rolig berättelse. Men finns det egentligen några roliga berättelser om elever med funktionshinder i skolan???
Hans humör har varit på topp i helgen, även om vi bägge varit enormt trötta. Han har pratat massor om precis allting, och för en gångs skull inte bara om dataspel, utan om människor, livet, viktiga saker.
Vi har haft det sååå mysigt, igår var vi på Gröna Lund och på kvällen åt vi middag hos min kusin. Idag bär det hemåt igen, mot nya skolutmaningar ;)
Men nu går han rak i ryggen min pojk, BO har ju berättat för honom hur skolan bryter mot lagen i många avseenden. Det har ju jag redan berättat som sagt, men det räcker ju inte ända fram....
I fredags förresten så hamnade vi mitt i en folksamling, och kom varken fram eller tillbaka. Vi var på väg till livrustkammaren i slottet.
Men där stod vi, och allihop hade kameran beredd. Men shit tänkte jag, bäst jag tar fram min också, här händer det nog nåt snart.
Och visst det gjorde de ju. Fast sonen fortfarande inte kan fatta vad det var för märkvärdigt med det, som o kolla på tv faktiskt ;) Ändå tryckte han sig in framför mig, för o få se ordentligt ;)
"Oooooooh it´s the KING"!!!
Och det var JAG som tog kortet, alldeles själv *mallig*Även om sonen tycker att det inte är nåt märkvärdigare än o se honom på tv, så tror jag ändå nånstans att detta var en liten höjdpunkt ;)
Nu får jag börja fundera på bussar och packning, så vi inte missar planet hem ;)
Mötet med barnombudsmannen 11/9 2009
Men nu var det ju barnombudsmannen vi skulle till, och han vill ju lyssna till barnens röst ;)
Och det var ju faktiskt också den främsta anledningen till att jag var så envis med att få en tid till honom när vi väl fick chansen.
Att min son ÄNTLIGEN skulle få berätta om sin skoltid, och att någon skulle lyssna på HONOM.
Så jag fick snopet sitta på utsidan… trum trum .. tadam tadam…. Damp damp….
Hrmm nåja…
På ett sätt var det nog bäst så, för då fick sonen släppa allt. Han berättade för mig för en stund sen att han kände ”oooj, hur ska detta gå nu, ska jag in själv”
Ja, jag var ju inte direkt beredd på det, så därför hade jag ju inte någon möjlighet att förbereda honom på det.
Säkerligen finns det dom som läser här som tänker , YEEES, han kan ju inte få fram någonting, så nu kan vi vara lugna. Ledsen att göra er besvikna ;) Han kan långt mycket mer än vi nånsin kan ana …
Han satt därinne i 55 minuter, tiden var avsatt till en timme. Det var STARKT jobbat av honom, att orka så länge.
MEEEN, det gav morsan HELA 5 minuter att få säga ALLT det jag hade skrivit upp. Ja, med för mycke energi så är det faktiskt fullt möjligt ;) ;) ;)
När dom kom ut från rummet så var både barnombudsmannen och hon som skrev anteckningar rätt så sammanbitna. Han sa att det finns mycket vi behöver tänka om på i hans berättelse, han har berättat en hel del.
YEEEEES”!! Han jobbade bra därinne.
Sonen berättade för mig att det var en massa saker dom tyckte var jättekonstiga, som skolan gjort. Sonen hade också fått veta om alla lagbrott skolan gjort. Det har ju iof jag redan berättat, men när barnombudsmannen talade om det, så förstod han nog allvaret.
Ja, och mina 5 minuter då ;)
Jag fick ju prioritera. Jag sa, att vi kan ha hur mycket lagar och paragrafer som helst, men dom är verkningslösa så länge skolorna har fel förhållningssätt och bemötande mot elever med funktionshinder. Och rätt förhållningssätt och bemötande kan endast fås genom kunskap och utbildning.
Jag föreslog att det i lagen borde stå att personalen SKA ha utbildning på dom funktionshinder dom möter, likväl som det är LAG på att ha behöriga lärare!!!!!!
Och inte ens det lever skolorna idag upp till, att ha behöriga lärare. Det vet vi ju….
Jag berättade att jag hade ett ärende hos skolinspektionen, och då tändes gnistan i ögonen hos barnombudsmannen. Du kan få dom papprena om du vill läsa sa jag, och jag behöver nog inte berätta att han GÄRNA ville läsa mer, för att få hela bilden.
Jag frågade om han ville ha beslutet när det kom, och det ville han ÄNNU mer gärna ;)
Så jag fick hans direktmail, så jag kan skicka dom sen. Och det är ju bra, för det finns ju mer jag skulle vilja få fram. Så det tänker jag skicka.
Och tänk, vi kom ÄNDA från Kungsbacka. Dom hade frågat sonen, om vi kom till stockholm ENDAST för detta mötet. Och han svarade ärligt, JA, det gjorde vi.
Dom frågade mig också efteråt om det var så, och jag svarade likadant. ”då måste det varit enormt viktigt för er”
JA, det var enormt viktigt för oss, men framförallt för sonen. Jag ska inte säga att han är flera kilo lättare efter detta, som man brukar säga när man är lättad, för han är ju så liten. Men han är ändå flera kilo lättare, på ett annat sätt. En tyngd som han burit på, är som bortblåst. Han har fått upprättelse. Barnombudsmannen kommer att ta med hans historia rätt in i regeringen. Då lättar man från marken ;)
Och det märks på honom kan jag säga.
Han har berättat massor för mig i eftermiddag om mötet som jag just nu inte kan återberätta, och själv är han för trött för att komma ihåg. Jag gör ett nytt försök i morgon förmiddag, innan vi invaderar Gröna Lund ;)
Han VILL gärna berätta, han är GLAD. Sen har det också bidragit till att han berättat en hel del annat för mig, som JAG då kanske inte är lika glad för *muttrar*… Men å andra sidan, allt som barnen berättar får man faktiskt vara glad för, även om man inte blir direkt lycklig över vetskapen egentligen. Men man kan ju ändå ha en dialog, även om man inte direkt gillar det man får höra.
Jag nöjer mig för idag. Nu ska jag kolla tv med sonen innan vi stupar i säng. Det har varit en lång dag, och jag är DÖDSTRÖTT, och han med vill jag lova.
Det hände mer grejer efter mötet med BO.. .som tex det här: OOooooh it´s the KING!!!!...
Just det….. mer om det i morgon, med bilder och allt ;)
Tänk att det fanns bredband här, i min snälla moster´s lägenhet ;)
Här är min MODIGA kille med Fredrik Malmberg, BO
Natti på er alla ;)
kraaaam
Inför mötet med Fredrik Malmberg
Vi har fått lite frågor på mailen som barnombudsmannen vill ha svar på.
Jag har försökt i flera dagar att sätta mig med sonen, men först idag funkade det. Jag vill ju inte att han ska komma helt oförberedd. Det var flera saker jag var tvungen att förklara för honom också.
Vad betyder tex Pedagogiska utmaningar? Det kan ju va bra om vi slipper ta det under intervjun, det har vi inte tid med ;)
Han svarade jättebra på frågorna till en början, men sen tyckte han det räckte. Vi fick ta resten i rasande tempo.
Men jag har fattat vad det är för frågor, vi tar det i morrn när vi är där, fräste han.
Jag förstod då att det var jobbigt för honom. Många av dom frågorna BO vill ha svar på är just sådant som inte har fungerat alls, både vad gäller stöd/hjälp, kränkningar etc.
Det gör ont i mig att se den plåga han har utsatts för under många års tid.
Men jag ska peppa honom inför morgondagen, så han verkligen berättar PRECIS hur han känner och upplever sin skolgång.
Kan vi påverka på något sätt så ingen annan behöver uppleva samma sak, så har vi vunnit ;)
Jag hoppas kunna avlägga rapport i morgon kväll, direkt på plats i den stora staden....
kraaaam
1 år som rökfri och 5 kilo mindre ;)
Igår var det ett år sen jag slutade röka. JIPPIIIEEEE!!!
Och så var det drygt en månad sedan jag började träna. Och jag har tappat FEM KILO på den månaden.
Det känns KANOOON!!!
Jag tror jag firar det ihop med min son i stockholm, med Gröna Lund på Lördag ;)
Han kan också behöva fira efter allt som varit. Klart han måste fira att han får en intervju med barnombudsmannen ;)
HEJA OSS!!!!
Det känns som det finns mycket att fira just nu. Vi har lite "flow" nu.
Idag pratade jag med en MYCKET viktig person i skolsammanhang. Ja, det var ju inte barnombudsmannen, han är ju klart också viktig, utan en annan som är viktig mer lokalt.
Nyfiken???
Va jobbigt.....
Anmälan till skolinspektionen
Efter ungefär en månad fick jag tillbaks svar från skolinspektionen då skolan hade kommenterat min anmälan.
Jag fick då två veckor på mig, att ge synpunkter på skolans svar.
Jag skrev 11 sidor, och la till 37 bilagor.
Jag åkte själv in till Göteborg den 7 juli 2009, och fick efter MYCKET om och men kontakt ner vid porten så jag kunde komma in. Och det var INTE skolinspektionen som släppte in mig. Det fanns endast en person där, som tog emot mitt smockfulla kuvert, som inte gick att stänga.
Anledningen till att jag inte skickade det på posten var att jag inte ville riskera att det kom bort på vägen.
I onsdags låg det ett kuvert från skolinspektionen i lådan. FATTAR ni hur spännande det var att öppna det????
Mitt illtjut, var lika mycket av besvikelse, som av glädje.
Jag trodde det var ett beslut. Men när jag läst en stund, och fattat att det är LÅNGT ifrån ett beslut, så blev jag ÖVERLYCKLIG!!!...
Det är långt ifrån ett beslut. Brevet jag fick var en kopia på det dom skickat till huvudmannen, alltså kommunen.
Eftersom jag vet att det inte nått fram till skolan ännu, tänker jag inte skriva något mer om innehållet. Det har dessutom heller inte nått fram till alla berörda i nämnden. Ni vet det tar ju sin tid innan allt är diariefört, och etc etc etc....
Men så fort jag vet att det nått fram till skolan, så kommer jag att lägga ut vad som stod i brevet ;)
Ja.... jag vet ju att skolan läser här, och jag vill ju inte riskera att dom hinner förbereda sig ALLT för mycket inför skolinspektionens besök om två veckor ;)
Hur dom nu skulle hinna lösa det som skolinspektionen vill ha svar på, inom två veckor..... om dom nu nånsin kan göra det....
Jag är hemskt ledsen.... (eller inte) Men brevet är en bekräftelse på, att det inte är JAG som har fel.
Jag återkommer ;) ;) smiiiiile
Jag är inte ute efter att jävlas, jag är bara ute efter att rädda min son.... vad är fel med det??
Rektorn kanske kan svara på det... eftersom du läser här??
Ge dig på RÄTT politiker!!!
Han är en person med mycket värme, medkänsla och förståelse.
Vi hade ett mycket bra möte, där vi kände att våra synpunkter togs på största allvar.
Diskussionen som fördes var hur dom extra 8 miljoner förvaltningen fått för att säkra stödet för elever i behov av särskilt stöd, lämpligast kan användas, och var dom bäst borde placeras.
Vi har stort förtroende för Larry och att han nu framför våra synpunkter i arbetsutskottet nästa vecka.
Det vi satsar på idag, kommer tillbaks i besparingar längre fram.
Mycket handlar om förhållningssättet ute på skolorna. Allt handlar inte om pengar, mycket kan göras i form av förändringar som inte kostar en krona, men som ändå underlättar arbetet både med elever i behov av stöd, och övriga elever.
Ökad kunskap och ett förändrat förhållningssätt, kommer på sikt att innebära stora besparingar för kommunen.
Därför tryckte vi extra mycket på behovet att få in specialkompetens utifrån.
Olyckligt nog så hamnar mycket av klagomålen endast på Larry Söder. Detta beror på att han inte "gömmer" sig inne på kommunhuset, utan möter medborgarna både i media och i olika sammankomster. I de flesta fall tyvärr i mindre roliga former.
Men, det är ju inte han som fördelar pengarna, och inte heller han som tar beslut om besparingar.
Dom som gör det, sitter och trycker någonstans, och ingen vet vilka dom är.
Men det är ju inte så svårt att ta reda på ;)
Här är dom 3 politiker i kommunstyrelsen som planerar, leder och samordnar kommunens verksamhet och ekonomi. Det är dessa ni ska ge er på, om ni har något att säga om den stränga budgetram som tilldelats förvaltningen för förskola- och grundskola.
Ordförande: Per Ödman (M)
1:e vice ordförande: Kenneth Nilsson (FP)
2:e vice ordförande: Eva Borg (S)
Som ni bäddar får ni ligga ;)
Maila nu alla era åsikter till dessa 3. Rätt man/kvinna får väl ändå ta ansvar, eller hur?
Sluta mörda våra barn!!!
Skolor säger nej till funktionshindrade
Titta också på en föreläsning (på engelska) "Do schools kill creativity"
Att ta död på kreativiteten, är likställt med att ta död på en människa´s själ och förmågor.
När ni tittar på detta så betänk konsekvenserna av ett sådant bemötande.
Skänk samtidigt en tanke, till den familj som i helgen förlorade en familjemedlem.
En kille som likt många av våra barn, blivit missförstådd och känt sig utanför under hela sin skoltid.
Han orkade inte längre. Han hittade ingen plats i den här världen, för ingen ville ge honom den platsen.
Han efterlämnade föräldrar, syskon, flickvän och två små barn.
Är rubriken hård tycker ni?
Bra, välkommen till verkligheten. VÅR verklighet, med barn som inte får finnas.
