Familjens projektledare säger upp sig
Hur många har inte känt för att säga upp sig, från det jobb vi aldrig ens sökt?
Plötsligt i boken får jag en hemsk tanke, men SHIT jag är en MAN.... eller.. så har alla män ADHD.
Jag kanske rentav inte har ADHD, jag kanske "bara" är en man?!?? Hemska tanke...
Så tror ni jag höll på och skratta ihjäl mig när jag senare i boken läser om hur författaren nu ska kliva ut ur garderoben, som MAN.
För den insikten kom hon också fram till.
Jag och en väninna har skrattat så vi tjuter under våra samtal när vi försökt reda ut begreppen man och kvinna. Och vi har ju för längesen kommit fram till att dom HAR funktionshinder, men´s syndrom.
Författaren i boken lider själv av SMIK, som hon kallar det, Syndrom Man I Kvinnokropp.
Det ÄR ett funktionshinder och då har man rätt att få hjälp med planering, matlistor och annat.
Men nu hörrni, nu behöver man inte längre utreda sig om man inte får ihop livspusslet, nu räcker det att man har Men´s syndrom, för det är sååå synd om dig om du samtidigt måste hålla ordning på allt i familjen. Det förkortar ju köerna avsevärt på våra psykmottagningar. En fördel med att ha SMIK är ju ändå att man inte är drabbad av pungsvett, för hur jävla kul kan det va egentligen? Eller tänk bara hur jobbigt det måste va att besluta sig för om pitten ska va till vänster eller till höger!?!? Du milde, ja DET kan inte va lätt.
En annan sak som ofta diskutteras här är att man måste berömma varandra. Jaha, "GUUUUD va duktig du är, har du DAMMSUGIT!!!" Eller "ooooh, tänk att du kom ihåg att vi inte hade mjölk hemma, va DUKTIG du är!!"
Jag brukar säga såhär till gubben faktiskt, "om du säger att jag är duktig när jag har tvättat, får du en rak jävla höger" Det är INTE DUKTIGT att göra sånt som alla gör hela tiden, det ska bara göras.
Jag brukar få frågan varför mitt mått på berömmelse ska gälla, bara för att jag inte tycker det är på sin plats med beröm för triviala saker, så behöver ju inte det gälla för alla.
Nähä.... det är väl jag som är konstig då....
MEEEN, tänk va i boken jag läste så kommer avsnittet, "män är som femåringar" ;) ;) För dom vill ha beröm.
Hör här: Citat: "Titta, jag har lagat mat", "Titta, jag har lagt in i tvättmaskinen", som om det är något märkvärdigt. Typ, "är jag inte duktig". Hela tiden."
Som sagt, eftersom den här mannen då inte gör det så ofta, blir det ju såå speciellt, och visst var han väl duktig? Eller?
Och då kommer vi till det här förbannade "duktighetssyndromet" som vi påför våra barn från tidiga år, vilket leder till ökad ångest och stress hos våra barn och ungdomar. För dom måste va så sabla duktiga hela tiden.
Ta tex det här, när ditt barn säger att "mamma, jag har ätit upp all min mat".. Vad svarar vi oftast på det??
Du vinner en bulle om du svarar rätt.. (men du MÅSTE äta upp hela, annars är du inte duktig)
Jo, möjligen svarar du, att "åååh va duktig du är" Vad händer nästa dag, när ditt barn inte orkar äta upp sin mat? Ja, du säger ju självklart inte att "va dååålig du är" (hoppas jag då inte i alla fall)
MEN, vad tänker barnet?? Eftersom barnet då var så duktig dagen innan och åt upp sin mat, så känner med all sannolikhet barnet sig dålligt, och misslyckat.
Just det här med att utan att tänka säga till sina barn att dom är duktiga mest hela tiden, utan att hinna andas, har jag jobbat hårt med att minska på. Det handlar inte om att jag inte tycker dom är duktiga längre, utan att försöka minska risken för att dom inom sig ska känna krav på duktighet.
Självklart har jag väl inte slutat säga att dom är duktiga helt och hållet. Men i vardagssaker, som exemplet med maten räcker det med som svar "va bra"... för då kan svaret bli lika när dom inte ätit upp (vilket man faktiskt inte behöver göra om man inte orkar)....
Då undrar jag lite.... eftersom män har ett stort behov, att liksom barn bli bekräftade, BLIR inte pojkar bekräftade som barn?? Är det bara tjejer som får höra att dom är duktiga, och sen fortsätter att vara duktiga, som kvinnor, mammor och fruar?
Medans männen fortfarande längtar efter berömmelse och kändisskap när dom klarat av att BÅDE diska, tvätta och dammsuga?
Det verkligt intressanta med alltihop är att jag inte klarar just det som författaren skriver att männen inte klarar. Då återkommer ju frågan IGEN.... är jag en man, eller har alla män ADHD?
För eftersom jag då VET att jag har ADHD och per automatik har mycket svårare med planering, struktur osv, som männen verkar ha svårare med just för att dom är män, så GÖR det ju absolut ingenting att jag inte alltid fixar ihop livspusslet. Jag är ju som en man ;) ;)
Rådet i slutet av boken är fenomenalt:
Var lat, riktigt jävla lat.
Jag har faktiskt, för mitt eget välmåendes skull, och för att jag överhuvudtaget ska orka finnas, släppt mer och mer. Jag har ju reda på så mycket runtomkring, som inte syns, samtidigt som jag dessutom måste kämpa dubbelt upp för att få ihop det, pga att det inte går automatiskt. Så det är inte rimligt att tro att jag orkar så mycket mer.
För det är ju också så att min energinivå sjunker mycket fortare, och oftare, och tar helt slut dessutom om det vill sig illa. Och det är ju sabla onödigt, för då orkar jag ju inte det jag redan gör heller. Logik....
Jag är dock inte lat, jag har bara släppt för att jag inte ska koka över.
Och som hon skriver i slutet, är det jobbigt, och inte alls trivsamt. För det jag inte håller reda på, håller ingen annan reda på heller. (och här skulle min sambo ALDRIG hålla med mig... men inbillning är också en sjuka har jag hört)
Men jag kan ändå vara nöjd för jag räddar nästa generations kvinnor, nämligen min små töser. Så avslutar hon boken - Gode Gud, låt mig inte ha fostrat en duktig flicka -
Och jag tänker inte fostra en duktig man heller. Familjelogistiken ska fungera, och jag är inte per automatik bättre på det bara för jag är kvinna.
Vilket osökt fick mig att undra hur logistiken fungerar hos Jonas Gardell och Mark Levengood?????? Fundera på det ni ;)
Köp boken, den bjuder på många goa skratt. Och den kostar bara 39:- som pocket ;)
Familjens projektledare säger upp sig
Ingen berömmer kvinnan som har fixat allt själv hela veckan. Har gubben slått i en spik skall det berömmas av alla. Väldigt jobbigt.
Jag skall genast in och beställa den boken:-D
Jag läste den för något år sedan. Kände igen allt. Jag har därmot inga teorier, om varför det är så. Jag tror det är så att kvinnan förväntas göra hushållsarbete, laga mat, städa och så, pga den traditionella kvinnorollen. Kvinnan har av tradition inte varit värderade eller uppskattade för vad de gör eller är, medan männen står på pedistal.
Det är dock hög igenkänningsfaktor på boken, och jag gillade den skarpt.
Måste genast se om den finns på bibblan
!!
Kul att du gillade boken! ;) Alltid svårt att rekommendera en bok men efter vårt samtal stod det ganska klart att du skulle uppskatta den här LoL Gunilla Bergensten har skrivit fler...
Håller med dig i Duktighets hetsen!!!!
Bättre då att säga ngt annat tex Va bra att du upp åt maten så du inte blir hungrig sen. Ah, du har tvättat.. va bra så slapp ju jag. (ha ha ha då kanske mannen uppmuntras).
Nej men jag tror mer på att man "berömmer" barn på andra saker än händelser som är ett måste. Då är det bättre att lyfta dem när de tex ritat ngt. Vilken glad pappa du ritat, man blir glad av att titta på den,Vilket stort slott du byggt, var det inte svårt.... osv.
Vem vill inte vara duktig jämt om man bara får höra det? Typiskt flickor ....
Kram på dej (Har beställt boken du borde få provision)
Hm. Jag har just skrivit om samma bok och googlade lite för att se vad andra skrivit. Då hittade jag dig. Majsan67. Och visst hittade jag dig - igen? Visst är det så att jag följde dig ett tag ages ago?
Jag ska läsa vidare på din blogg nu.
//JOhanna
