Särskild undervisningsgrupp
Detta ansökte jag om redan för 2 år sedan, men någon!?!? tyckte han hörde hemma i särskolan.
Vilket ju visade sig var katastrof..... konstigt egentligen... tyckte precis jag sa till dom det då.....
Nu har det ju varit en långsam inskolning, då protesterna var vilka. Är ju inte så konstigt då det ÄR jobbigt med förändringar.
Sen är det ju en annan aspekt i det hela, och det är hans egen känsla av misslyckande. När han hela tiden får flytta på sig, och byta assistenter så sjunker ju hans självkänsla mer och mer. Han tror ju det är hans fel...
Vi har pratat MYCKET om det här, det är INTE hans fel, det är SKOLAN som inte kan lägga manken till. Lite mer förståelse, kunskap och ett annat förhållningssätt kunde lösa många bitar.
Men jag tror jag lyckats hålla honom uppe, och att lita på sig själv, att det inte är HAN det är fel på.
Nu får han visa att han kan mer än vad många tror.
Idag har vi dessutom varit i Halmstad, och han har dragit ut sin ena tand. Det gick över förväntan, och det är 2 veckor till nästa tand... phu...
Men nu var det inte tänder vi skulle prata om.... (har någon snott den röda tråden??)
Jag var på avstämningsmöte idag på gruppen han går i .
Det funkar SÅ BRA.
Han jobbar självständigt den mesta tiden!?!?!?
Han SKRIVER för hand, och han skriver SNYGGT!??!?!
Han slår i böckers register för att hitta information han söker?!?!!?
Han är jättelätt att arbeta med!??!?!
Han är inte det minsta trögstartad, han sätter direkt igång med sina uppgifter?!?!?!?
Jag måste ju ringa hemskolan och fråga om dom blandat ihop min son med nån annan.
För just ovanstående kan han absolut INTE förstår ni...
Såklart att tydlig struktur och rutiner underlättar enormt för honom. Han behöver inte fundera på vad som ska hända härnäst....
Men jag hävdar ju bestämt att tydlig struktur och rutiner SKA finnas på alla skolor, för det hjälper ALLA barn... och tänk ändå vad det också hjälper lärarna...... - tänkte inte på de - döööh
Han är i princip fortfarande i inskolningsfasen. Men eftersom han jobbar så bra, och det fungerar så kör dom igång nästa vecka och fyller på med fler ämnen. Dom anser att han mycket väl klarar att läsa alla ämnen redan nu, men vi tar det ändå lite lugnt.
Jag fick vara med och VÄLJA vilka ämnen han skulle börja fylla på med. Hörde ni???? JAG fick VÄLJA, det jag trodde kunde funka bäst för min son.
Egentligen är det ju inte så konstigt eftersom jag känner mitt eget barn bäst..... men oftast får man ju inte tycka så mycket alls....
Jag kände då i dagsläget att han skulle få ta ämnen där det inte är någon direkt teori. Han läser ju sv, eng, matte (som han för övrigt helt går efter ordinarie läroplan) och SO
Eftersom han är duktig i bild, gymnastik och slöjd så kände jag att han kunde få lyftas fram i detta.
Så tar vi resten efter hand ;)
Jag fick idag bara bekräftat det jag redan visste.... att han KAN, om han FÅR....
Här är det ingen som säger "det här klarar inte du", "det här är för svårt för dig"...
Här går dom åt sidan, och låter han få prova. Och överraskningen är HAN FIXAR DET, just för att dom TROR PÅ HONOM!!!....
Det är lite hemligheten av det hela, när man TROR på barnet, så LYCKAS dom!!!
För vem vill försöka när alla ändå bara säger att man inte klarar något????
Nu ska jag kika på idol ;)
MIN SON ÄR BÄÄÄÄST!!!
mmm.. detta vet ju tom en förskolärare som jag! Klart man måste uppmuntra och bygga på det som funkar. gå tillbaka ett steg för att höja dem..öka succesivt.
Struktur är också viktigt och borde absolut ingå i hela skolgrejen...tycker jag! Eleverna borde få ha det med sig fårn start från lärarna som också skulle vara kunniga i detta. Men..ehhh
Klart det går bra för sonen när han får rätt stöd och rätt utmaningar och när han känner att man tror på honom!!! Detta borde han fått känt för länge sedan.
Samma sa jag om sonens matte, han skulle ju tvunget in i klassens mattegrupp, fast jag sa nej.. vi måste prova hette det.
Gick det...?? nepp..sonen kämpade men hann inte med och hamnade flera sidor back (15-16)...jag skrek och stod på mig.. in i liten mattegrupp och nu är HAN före klassen i boken. VA VAR DET JAG SA!!!!
Lita på att vi föräldrar känner våra barn, snälla.. bara lita på oss.
Klockan..ingår inte som hjälpmedel har jag fått höra, men får kolla upp det.. var ringer man då?? Arbetsterapeut har jag ingen... är det habilitering, landstinget...??????
Klockan är underbar...helt enkelt bara så bra!!!!
Kram på dej
Va i .....någonting. jayne du har kvar min mailadress förhoppningsvis kommer inte in i mina mailar ikväll. Skriv så skall jag hjälpa dig vidare känner att Majsan har mycket just nu och jag har något mindre.
Majsan!!! Klart din son är bäst. Han är ju din son!
Underbar läsning! Heja din son och heja dig för att du står vid hans sida!
Kram!
Det är egentligen självklart det du skriver. Det är många, många som fungerar bättre i liten grupp. I en liten grupp får jag som lärare en helt annan relation till eleverna och kan anpassa på ett helt annat sätt än i en klass på kanske upp till 40 elever. Det säger sig själv att man tappar bort hälften av eleverna då.
Hejja din son!
Undrar när skolan ska börja lyssna på oss föräldrar ??
I nästa sekel eller ??
Heja Majsan ! O sonen !!
Förlåt ! Glömde skriva mitt namn!! Är lite trög idag. Dottern har fått kvarsittning för hon vägrade hämta tång på gympan !!!
(Vilket fasansfullt brott ! )
Jag är inte förvårnad att M klarar sig så bra.Jag har alltid trott på hans förmåga,synd att det inte funkade så bra på högstadieskolan.Han hade ju en bra assistent men en ursel rektor som förstörde allt.Allt handlar inte om skolans ekonomi utan om empati och förståelse hos vuxna.
20 elever som har NPF-diagnos av olika slag med stöd under 12 år. Har man stöd under alla grundskoleår samt gymnasium så finns en schablonsumma på 1 miljon. Det är säkert mer på vissa men mindre på andra så säg 20 miljoner på 20 elever under tolvårsperiod.
Hälften pluggade vidare på universitet, andra halvan jobbade.
2009 är alla självgående i pluggande eller jobb utom en som för närvarande är satt ur spel i väntan på en operation för diskbråck.
De drar in skattepengar, bidrar med kunnande samt är en del av kommunen, samhället och den sociala biten.
20 elever med liknande diagnoser fick inget stöd. Skolan sparade 20 miljoner. Då.
INGEN av dem har en sysselsättning idag. De kostar alla 8000 minst varje månad i aktivitetsersättning eller försörjningsstöd från sociala. På det kommer bostadstillägg för de tio som inte bor hemma.
Här skjuter kostnaderna snabbt i höjden i ett läge där den första gruppen inget kostar.
8 av dem har haft problem och vårdats på sjukhus och annat. 3 av dem har varit intagna under långa tider. Sjukhusplatser är inte gratis, instutiotionsplatser är ännu dyrare.
Återigen en kostnad.
Det finns ingen ljusning alls i fråga om sysselsättning för grupp nummer två. Det blir många år framåt med aktivitetsersättning och bostadstillägg samt konstgjorda sysselsättningar som kostar och inte genererar skattepengar eller ytterligare sysselsättning.
Kostnad för denna grupp är inte bara 2 miljoner per år för aktivitetsersättning och bostadstillägg. Det är även kostnader för vård på ca 2 miljoner per år om man tar det på hela gruppen. Det är kostnader på daglig verksamhet som inte är offentliga att få fram.
Det är ett psykiskt och omänskligt lidande för en stor grupp människor. Detta GÅR inte att mäta i pengar. Men de 20 miljonerna man schablonmässigt räknar med att de sparar in på resurserna gick nog ganska snabbt å de fyra fem första åren för att sedan bara fortsätta och fortsätta........
Hi hi hi hi...alltid BRA att internet finns...hmmmm... Ha en bra dag
Känner igen mig i det du skriver om sonen och känslan av att inte klara av saker just för att alla andra tror de. Har själv Adhd så vet hur de känns när INGEN tror man ska klara något och då gör man heller inte de, eller rättare sagt, man försöker inte för ingen tror endå på en.. Lite ledsamt men sant.
Ha de bra! (Kika gärna in på min blogg!)
Skönt att han ÄNTLIGEN får en skola som vet hur de ska jobba. Man måste faktiskt TILLÅTAS att lyckas.
"Likvärdigheten i fara för elever
med funktionsnedsättning
Det finns lärare som har elever med funktionsnedsättning i sin klass utan att känna till hur funktionsnedsättningen påverkar inlärningen. Dessa elevers rätt till en likvärdig utbildning är därmed inte säkrad. Det konstaterar Skolinspektionen i en granskning." (skolinspektionen)
Finns det verkligen någon som INTE råkat på en sådan lärare?
Klantmamma, får jag lägga ut din kommentar på facebook? självklart skriver jag att det var du som sa det.. Jag tycker att det är siffror som folk borde få upp ögonen för. Att det är satsningar i långa loppet som räknas... inte i det mer kortare loppet.
Bara för att du inte skall tro att jag är knäppgök så ger jag en kort förklaring på vem jag är. :)Efter många om och men med konstiga diagnoser och allt så fick jag i april en adhddiagnos. :) Min skolgång har sett ut så här:
Särskolan 7 och ½ år
Skolk ½ år
Grundskolan, en liten grupp med barn med npfdiagnoser 1 år.
Gymnasium 5 år
Nu håller jag på med att ta en bachelor i geografi.. Jag har gjort mitt första år på universitetet i Göteborg och via nordplus så har jag valt att plugga mitt andra år här i Bergen. Så just nu är jag i Bergen. Det går greit. Jag pluggar utvecklingsstudier häruppe. Jag tar en månad i taget. :)
