Jag har följt dig ett tag på din blogg och har 1000 frågor i huvudet.På min sons skola så finns det ett sk barn och elevombud som skall föra barnets talan i just sådana kränkningsärende.Har skolan något ombud?Om skolan har ett ombud så koppla in denna personen.

Nu till fråga 2.Finns det ingen på skolan som har frågat din son vad han tycker,tänker och känner?

.Jag trodde att Onsala var ett "fint"ställe att bo på,har tyvärr ändrat åsikt.Hoppas att rekorerna/ledningen inte söker sig till Kullavik där jag bor.Det räcker med ett Cirkus Scott besök om året.

Ett gott råd till dig Majsan är att ta reda på vem skolans ombud är.Här måste ligga en hund begraven.

Hoppas att du har kraft att fortsätta kämpa.KRAM

Jag tror (som resten av oss NPF-föräldrar) att förståelsen för barn med funktionshinder har minskat. I takt med att stressen ökar minskar utrymmet för dem och de "syns mer" när omgivningen har triggat i gång dem pga dålig utbildning och taskig förståelse.



Ett funktionshinder blir ett handikapp i en felaktig miljö.



När vi var små (i alla fall jag och ja det var när dinousarierna levde) var rektorerna konsekventa stränga män som man visste var man hade. De skulle aldrig svänga sig, köra genvägar eller något sådant. Visserligen var skolan en mer stängd plats då och kanske fanns det många elever som mådde dåligt då med. Men ärligt tror jag det är sämre nu och det är många gånger en ren "ledningsfråga" att det blir så vimsigt och snurrigt på många skolor!

jag har undersökt detta, och barn och elevombud verkar vara en eller flera elever. Men det är ju inte lätt att vara ombud för elever när skolan inte tycker en kränkning är något allvarligt.



Jag har dock fått veta att det även finns en vuxen, en lärare som är ombud..... men jag får ont i magen, det är rena maffian.... behöver jag säga nåt mer?



Som svar på din andra fråga, NEJ, INGEN har frågat min son vad han tycker och tänker, känner.

Men det är klart, skolan tycker ju inte att dom kränkt honom..... så varför besvära sig?



Det är dessa värderingar vi skickar med våra barn in i vuxenlivet. Ingen bryr sig om vad jag tänker/känner eller tycker. Det visar vi ju tydligt....

Ändå kan man med att säga att skolans uppdrag är att förbereda för vuxenlivet, med värdegrunder, moral och etik osv....



lita på att jag kämpar på.... nån måste ju visa sonen att han också har ett värde....

Citat från min älsklingslärare här som idag var frustrerad över frånvaron av personal samt okvalificerade vikarier. "Skolan av idag skiter i ungarna. Bara de har idkat barnpassning verkar de vara nöjda"



Behöver jag nämna att det är samma person som myntat uttrycket "föräldratabbar" och "på varje tillsägelse måste det gå minst fem beröm".



JAG ÄLSKAR denna fantastiska människa:-D

Kommentaren vart för lång då.



Men...



http://mirhepo.bloggagratis.se/2009/10/31/2137236-kommentar-till/

Här skriver du din goa kommentar ;)

Ditt vackraste namn ;)
Jag ser dig ;)

Din hemliga adress ;)

Din hemadress? ;)

Din dunderkommentar skriver du här ;)