Likabehandlingsplan
Ja, den är ju fin..... att titta på.....
Men jag sitter i alla fall och ska kommentera skolans senaste svar till skolinspektionen.
Jag behövde lite uppgifter från det stora internet... och hittar ju intressanta saker på vägen...
Det kom ju en ny diskrimineringslag 1 januari i år, och frågor om kränkningar har ju samtidigt flyttats över till skollagen.
"En konsekvens av de två lagarna är att skolorna ska ha en likabehandlingsplan enligt diskrimineringslagen och en årlig plan mot kränkande behandling enligt skollagen."
dööööh????
"- En gång om året måste en ny plan upprättas utifrån en kartläggning av situationen på skolan i nuläget. Den stora utmaningen är att ha nya fräscha glasögon och se på sin skola och de förändringar som ständigt sker där hela tiden, säger Elin Brunell."
tja..... ser man sämre MÅSTE man ju byta glasögon....
"- Det förebyggande arbetet utgår från hur situationen ser ut på just den här skolan, just nu, just i år. Har vi problem på den här skolan som på sikt kan leda till kränkningar?"
nääää...... sånt förekommer inte nånstans.... kränkningar alltså...
måste fortsätta skriva på svaret nu ;)
Läs mer!!
Japp... nya glasögon behövs emellanåt....
Men å andra sidan så kan ju saker och ting (olika beteende och behov) bero på att man inte har bra självkänsla...inte alls på att man har olika funktionshinder... så då kan man nog också bota synfel med bättre självkänsla...ehhh...
Allt enlig sonens nya skola.
Det var en gång en liten farbror rektor som hade som vana att inte räkna in funktionshinder som en del i att man inte följer den smala norm som samhället kallar normal. Detta gjorde att han alltid såg föräldrarna som den faktor som drog fram det citat lilla farbror rektorn "det s k funktionshindret" i eleverna. Skolan gjorde det inte och föräldrarna bara överdrev hela tiden....
En dag fick lilla farbror rektorn som var gift med lilla tant taxeringsintendenten ett litet barn.
När barnet växte upp så visade det tecken att - bete sig annorlunda. Lilla mamman förstod klokt nog att gå till doktorn och fick konstaterat autistiskt syndrom på sin lilla pojke. Men lilla pappan vägrade erkänna detta. Han hävdade att allt var mammans fel. Alla sådana saker berodde alltid på föräldrarna sade han och han hade inga fel gjort för han var rektor och förstod hur man skulle behandla barn.
En liten sannsaga om ett numer skilt par som endast fick ett barn. Detta hände visserligen i Finland men det kanhända här med.
Sensmoral: Rektorer KAn ha fel......
Läste en sådan fantastisk insändare idag i GP om mamman som missade bindestrecket.
Hon tyckte att hennes fantastiska dotter med Downs syndrom var en särskild dotter men övriga samhället tycker hon är sär-skild. det är stor skillnad det. Innan vi slänger bindestrecket kan vi glömma likabehandlingsplaner.....
