Hm om du skrivit den själv? Är väl enklare än att googla fram en dikt i så fall som handlar om just er situation.....



Att situationen är käpprakt åt helvete hos er kan man konstatera. Men reagerar någon annan än du? För om man bara accepterar och låter bli att ta strid så blir det ju aldrig någon förändring. Men för att få en förändring måste man ju klart ha en person som lyssnar.



Synd vi inte bor i USA för då kunde vi ha tillkallat dr Phil eller någon pratshowgubbe till din ände av landet. Då hade det börjat hända saker.....Sedan hade det blivit dryga skadestånd. men nu bor vi i landet lagom och då skall vi inte reagerar eller något är fel. Stöööön

men vadå... vem hindrar mig att ta kontakt med dr Phil, bara för att vi bor i Sverige???



Jag har en dator, jag har en telefon....

Jag ringer väl doktor Phil.... o engelskan har jag ju just övat upp mig på, så det blir väl inga problem



Bra ide ;) tack för den. Jag ser fram emot dr Phil´s nästa talkshow med Johan Roos i heta stolen, mohahahaha

Nu har jag inte läst vad saker handlar om Linda vad du inte skall anmäla men jag vill berätta två händelser för dig som jag vill att du läser och funderar på om inte du skall ompröva hur du tänker. Om Majsan vill att du skall anmäla brukar hon ha fog.



När jag jobbade för tjugo år sen på en låg/mellanstadieskola i närheten här så fanns en kille som aldrig fick annat än skäll och skit från allt och alla. Jag bestämde mig för att ta mig an honom då det ingick i den tjänsten att vi skulle gå in som resurser i vissa klasser. Jag fick lärarens tillåtelse att jobba med honom. Det fanns en stor sorg och saknad på insidan av denna frustrerade kille och när jag kom underfund med efter halvårs kämpande vad det var så visste jag exakt hur jag skulle ta honom. De tre åren med honom var jättekul.Han lärde mig massor och vi hade det trivsamt ihop. Slumpen gjorde att jag började på den skola som han gick i högstadiet på och även där behöll vi kontakten även om den var mer sporadisk.



Tre år efter han hade gått ut nian (jag hade inte träffat honom på hela tiden) så knackar mig någon på axeln när jag står vid bankomaten. Innnan jag hinner reagera så får jag en stor björnkram av en tvåmeterskille. Du min hjältinna sade han det här är du delaktig i. Utan dig hade jag aldrig klarat grundskolan. Snacka om att jag bölade. Inte för att han kallade mig hjältinna utan helt enkelt för förmånen att få vara delaktig i processen som gjorde att han fixade det.Min lilla del var betydelsefull för honom.



För tre år sen utbröt ett stort slagsmål på skolan där jag jobbar nu. Läraren valde att vända ryggen till först med tanke på att det va obekvämt. Jag rusade då fram och hon försökte då sära på dem men där var det försent. En av killarna var så in i märgen kränkt. Jag sprang då efter och han försökte knuffa undan mig. Jag sade bara att jag vill upp och prata med din vanliga fröken. Varför då undrade han för att tala om hur kass jag var. Nej svarade jag för att berätta hur illa den läraren burit sig åt. Jag kan inte se det. Förra veckan berättade han för mig att han tänkt gå hem den dagen och aldrig mer komma tillbaka. Eftersom jag trodde på honom valde han att stanna. Han går ut nian om två dagar med toppbetyg.



Två killar som gett mig feedback att jag har gjort rätt när jag brytt mig. Jag har brytt mig många många gånger utan feedback men för mig är detta ett bevis på att jag gjort rätt. Det räcker med dessa två.



Glöm aldrig Linda att det krävs en hel by att uppfostra ett barn. I detta ingår att man tar av sin energi att bry sig om andras barn också när saker går snett. Inte för att det faktiskt kan vara ens egna nästa gång utan för att visa att vi är vuxna nog att ta vårt ansvar - som just vuxna.

Ewa S: Tänk om det ändå hade funnnit fler som du.



Majsan: du gör ett kanonarbete. Undrar varifrån du får all kraft och ork. Men någonstans kommer den väl ifrån. Mycket kommer väl från pojken själv skulle jag tro. Alltså att han ger dig kraften just därför att han behöver den, fast med dig som mellanhand. Är den tanken begriplig? :-s



Ger ändå en varm kram med lite stärkande i.

kram

Svar till Eva S: Det finns inte fog för någon anmälan. Därmot ett samtal med föreståndaren om vad jag upplevt. Det du beskriver är en helt annan grej. Majsan upplever att hon hade velat göra en anmälan utifrån vad jag skrivit på min blogg. Att göra anmälan utifrån känslor tycker jag är fel. Då måste man ha något konkret att gå på.

Jag har nu varit inne och läst vad du skrivit och det är absolut ingen skillnad. Någon form av stark reaktion borde uppvisas i alla fall. Minst till de högre cheferna. Men du gör ju såklart som du vill. men undvik då i så fall att skriv det på bloggen nästa gång så slipper du få sådana här reaktioner det är nog lugnast för dig själv kanske.

nu fattar inte jag Linda.... Var kommentaren riktad till mig?? Vad är det jag ska undvika skriva i så fall? Bloggen använder jag till att ösa ur mig, ska jag dämpa det för att slippa få reaktioner?



Då faller ju helt vitsen med att skriva, om det inte blir nån respons, kan det ju kvitta.



Men jag förstår dock fortfarande inte vad du syftar på... är trött kanske ;)

Förstår jag att du inte fattar för min kära dator med mig skämta aprilo. Hur namnet Linda kunde hamna i namnfältet hos mig hade sin egen förklaring men det hjälper ju inte din förvirring. Alltså kommentaren ovan var från mig dvs Linda nummer två kommentar. Men namnet satte sig där eftersom jag inte hade suddat min äldsta dotters tredjenamn ordentligt från en annan sak. Du får ta bort kommentaren om du vill:-D

aaaaah, men nuuuu fattar jag ;)

Du kan ju tro jag kliade mig i huvet, VAD ska jag inte skriva i bloggen?!?!?



Men då har vi rett ut det. Bra när man kan lösa saker ;)

Det känns ärligt talat lite dumt att ha diskussioner här i Majsans kommentarsfält, men Eva S du skriver ovan (under Linda) att att jag borde undvika att skriva på min blogg för att slippa "få sådana här reaktioner". Jag är nyfiken på vad för reaktioner du pratar om? Det enda jag har gjort är att svara på en fråga ställd av Majsan inne på min blogg, jag svarade på hennes blogg här ovan, fick svar från dig, där jag ville förtydliga och ge dig ett svar.

Självklart tar jag tag i detta, men inte genom att anmäla till skolverket då jag inte vet vem personalen som genomförde det jag upplevde som kränkning av barn, vilket barn det rörde sig om eller såg händelsen. Därmot pratar jag naturligtvis med deras chef om hur JAG upplevt.



För att förtydliga så har jag inte tagit illa vid mig vid varken din eller Majsans kommentar, utan bara velat förtydliga att jag inte kommer amnäla något till skolverket.



Jag ber om ursäkt Majsan för att jag använder ditt kommentarsfält för att svara på Eva S kommentar.



Ha det bra

Ursäkta mig Linda, jag har bett mamma lägga ner att förklara vad hon menar eftersom du inte förstår vad det är vad hon menar.



Men det var precis sådana saker som hände när jag var i särskolan. Det var vuxna som vände ryggen till när min lärare misshandlade mig verbalt. Detta för att de inte vågade säga till, och idag kan de knappt titta mig i ögonen. Jag mår väl bättre idag, men det är inte deras förtjänst. Absolut inte deras förtjänst.

"Självklart tar jag tag i detta, men inte genom att anmäla till skolverket då jag inte vet vem personalen som genomförde det jag upplevde som kränkning av barn, " <--- Skall bara tillägga att dessa vuxna sa precis samma sak!

Här skriver du din goa kommentar ;)

Ditt vackraste namn ;)
Jag ser dig ;)

Din hemliga adress ;)

Din hemadress? ;)

Din dunderkommentar skriver du här ;)