Jag hade en underbar helg där jag fick måla måla måla måla. Jag var "euforisk" när jag kom hem. Jag blev överlycklig när gubben sprang o plockade ner en tavla med en känd konstnär och bad mig hänga upp en av mina där. Och jag blev ännu överlyckligare när han såg saker i mina bilder som jag inte själv såg, och ville plocka ner ännu en tavla och göra om den till mitt eget galleri. Så jag har börjat att hänga upp mina tavlor på den väggen, och det blir ganska häftigt faktiskt ;)

Detta var på måndan, och på onsdag så dog jag.... på eftermiddan dog jag.
På förmiddan var mitt boendestöd här, och hon försökte "bestämma" lite, att NU, är det dags att skicka in papprena till försäkringsbolaget, så vi får ersättning för den stulna moppen som försvann i oktober *harkel*.... (jaaa, jag HATAR blanketter, och jag står för det oxå)
Jag postade dom idag *skrapar med foten*
Hon ger mig så mycket energi och power, så när hon gått så gick jag o tvättade ikapp lite som kommit efter, och likaså när det gäller mitt schema som jag inte ens kolla på under jullovet, så bestämde jag mig för att NU ska jag minsann få ordning på det.
Jag hade ju dataproblem, och blåst datorn, o sen har jag inte orkat installera alla nödvändiga program, så jag kunde synka telefonen med datorn. Men jag bestämde mig för att ordna det på eftermiddan...
jovisst...
Jag synkade, error ... error .....ERRRORR!!!...
Jag försökte flera gånger, och så kom det en ruta på skärmen, "dina kontakter är nu raderade"...
HAHAHAHAHAAA, JÄTTEROLIGT!!!.... fniss fniss....

Alltså datorer kan faktiskt skämta ibland oxå, det vet ni väl!!!
Jag slet upp telefonen, bläddrade..... eeeh TOOOMT!!...
Migränattack, ja det kan man få sådär bara vooops, alldeles säkert.
Hyperventilera är oxå väldigt vanligt förekommande vid dylika händelser.
Jag klickar mig snabbt fram till min almenacka och tänkta struktur.... TOOOOMT!!!...

GAAAAAAH!...
*andas* *andas* *andas*.... majsan, andas.......
Men vet ni, det hjälper inte att andas i en sån situation.
Miljoner miljarder bokade möten och träffar är som bortblåsta... och jag DOOOG!!, ja nästintill.
Jo, Linda, jag lever.... men jag har fortfarande ångest över allt som fanns där, som jag inte har en aning om.
Jag har redan lyckats dubbelboka mig på måndag, då ett tidigare bokat möte försvann, så bokade jag in ett nytt, utan att ha en aning om att det inte funkade.... stööön...

Men jag kan inte göra så mycke, faktiskt.
MEN.... kanske, möjligen går det att hitta infon. För idag så frågade jag sonen varför i helvete jag har mindre plats på hårddisken nu än innan formateringen. Svaret jag fick var att jag kanske inte hade formaterat.
Nä.... och den tanken slog mig idag när jag var i halmstad för träff i länsföreningen, för jag hittade mappar och filer som inte borde finnas där?!?!?!?

Jag har säkerligen "bara" installerat om operativsystemet. Och jag har ett svagt minne om att jag kanske valde att göra så. Sen att jag hade ägnat timmar åt att säkerhetskopiera alla viktiga filer o info, är ju en helt annan historia *gäääslp*

Men då borde det logiskt ligga nån fil på disken med outlook-kontakter och almenacka?? Jag har letat lite, men hade liksom inget tålamod. Men om nån kanske vet var jag kan finna dom filerna så SKRIIIK gärna, för det skulle betyda sååå mycke.

Min arbetsterapeut ringde i onsdags för att bekräfta ett möte nästa vecka, och då fick hon veta att detta hade hänt. Idag fick jag ett mail från henne, och TACK, för det mailet. Jag har försökt att tänka i dom banorna som hon skriver, men inte riktigt kunna landa i det. Det mailet hjälpte MYCKET. Jag klistrar in det här, för det är så fenomenalt, och kan förhoppningsvis hjälpa någon annan.

Jag lever som sagt, men jag tappade fullständigt fotfästet i onsdags, när, som det kändes som, hela mitt liv gick upp i rök ;)

När schemastrukturen ruckas av "oväntad händelse", hur gör man då för att inte hamna i hopplöshetens klor?
Som personer är vi olika och därför finns det säkert många sätt som kan ta oss tillbaka på spåret.

Det som fungerar bäst för mig och många andra är att kunna 1) ACCEPTERA att situationen har uppstått. "Ok nu har detta hänt." Jag kan välja att svära ve och förbannelse över det och slita mitt hår eller effektivt försöka lösa situationen med hjälp av fakta.

Nästa steg kan vara att 2) BESKRIVA SITUATIONEN UTAN ATT VÄRDERA = Du ska inte tala om hur bra eller dåligt  något är utan sakligt tala om hur det är. Det hjälper dig att hålla fokus på fakta.

Nästa steg är att 3) TÄNKA PÅ EN SAK I TAGET. Man kan inte göra mera än det man gör för stunden = i nuet!

Steg 4) är att PRIORITERA. Fundera på vilka aktiviteter som behöver göras först och främst - och vilka aktiviteter du kan vänta med. Om jag upptäcker att ett vattenrör i källaren sprutar ut vatten precis när jag ska hämta mitt barn på dagis... Jag ringer dagis och ordnar att någon tar hand om barnet tills jag kan hämta det och tar själv itu med vattenläckan. När jag har den under kontroll eller maken/makan kommit hem kan barnet hämtas på dagis o s v
Detta scenario betyder att något på mitt schema blir förskjutet OCH SÅ FÅR DET BLI!

R A D I K A L   A C C E P T A N S
Jag tycker inte om att jag har för mycket att göra och att saker blir fördröjda, men jag måste ACCEPTERA att så är fallet. Att acceptera betyder alltså inte att man behöver tycka om situationen som har uppstått.
Acceptans gör livet lättare.


Jag låter mitt inlägg avslutas här....
Jag accepterar att "livet försvann".... så va de bra me de ;)