Yngste sonen gjorde ju om sin utredning i höstas. Och resultaten blev ju nåt helt annat. Han fick mycket bättre resultat denna gången, även om han har en ojämn begåvning.
Verbalt ligger han under normalspannet, visuellt ligger han över.

Men i alla fall, vi hade skolkonferens idag. Det var inte så mycket fokus på skolarbete eftersom han inte är mottaglig. Han totalvägrar ju äta i skolan, och tar inte heller näringsdryckerna där, så vi är tillbaks på ruta noll.
Hans tvång har dessutom förvärrats och jag går på knäna. Jag klarar inte detta.

Psykologen som gjorde utredningen säger att hans tvång ligger i hans autistiska drag, ja, för autism har han ju inte?!?!?
Nä, den diagnosen fick han ju för bara 2,5 år sen.

Senare ringer läkarn från tvångsenheten, och säger att han inte har nån autism överhuvudtaget. Han har OCD, punkt slut.
Och jag fattar ingenting, nu får dom bestämma sig. Det vore ju också bra om dom håller sig till samma diagnoser, det blir liksom lättare då allting.

Så nu har vi botat autismen, den är plötsligt borta???
Jag vet inte vad jag ska tycka. Hans sätt att tolka sin omgivning  faller inom autismspektrat, tycker åtminstone jag. Men jag är ju bara mamma... hmpf

Han kan inte genomgå tvångsbehandling som det ser ut nu, han är inte mottaglig. Han måste gå upp i vikt.
Dom har vid flera tillfällen pratat om medicin för att dämpa tvången, men jag har vägrat. Jag tycker inte att det är lösningen på problemet.

Men jag får nog ge mig nu. Jag klarar inte upp det här. Jag kan inte säga att jag inte orkar, och sen vägra lösningar.
Dom vill ge han zoloft. Det var väl inte första valet. Dom ville ge han något som ökar hungern drastiskt. Men jag tror inte han skulle äta i skolan för det. Det skulle bara bli fruktansvärt plågsamt för honom och gå omkring och vara vrålhungrig.
Att han inte är det redan förstår jag inte, men men...

När jag läser om zoloft och biverkningar, mår jag då inte bättre. Och sånt ska man ge till barn??

Jag vet inte.... men vad ska jag göra...