Idag var det dags för lite uppföljning, för att se hur starten gått denna terminen.
Jag är nog i lite chock tror jag. Va hände? Är tiden kommen nu, då mamma majsan får vila?
Det verkar inte bättre. Ja vila var väl att ta i, finns väl alltid nåt att ta tag i, men vila från skolan och kampen för rätt stöd som bara varit en dröm tidigare verkar kunna bli verklighet.

Mötet slutade jobbigt för sonen, då han blev jätteledsen när jag tog upp det här med att ha annat material att arbeta med, och att han ibland kan behöva göra prov muntligt etc. Det är inga problem längre från skolans sida, problemet är sonen, som vill göra som dom andra. Han visar inte hur jobbigt detta är för honom i skolan, men han säger det och blir obstinat och gör ingenting istället. Jag kände mig hemsk som tog upp detta då jag vet hur lessen han blir, men jag ville att dom skulle få se hur fruktansvärt jobbigt detta är för honom, för att dom ska kunna hitta andra vägar att nå honom i detta.
Det hjälper inte att tvinga honom, han blir bara arg.

Vad dom jobbar med nu, det är att komma ikapp. Jag är så oerhört tacksam för den hjälp han får nu äntligen, men fylls samtidigt med en sån enorm sorg över alla år som han inte fått chansen, och därav hamnat efter.

För ett år sedan bedömdes han inte nå målen i särskolan i kärnämnena. Idag är han på nivå i matten, och till och med före i vissa avseenden.
Mattelärarn har kommit på hur han tänker, och hon har sett att han använder ett eget system när han räknar som är fullständigt briljant. Han kan räkna ut i princip vad som helst. Det har han förmodligen alltid kunnat, men ingen har låtit honom försöka, så han har tröttnat (nu ska jag svära) FÖÖRDJÄÄVLIGT!!!
Det enda han behöver träna på är gångertabellen, och jag protesterar och undrar hur världsviktigt det är att lära sig den utantill då detta ofta är en omöjlig uppgift för dessa barnen.
Och det var inte heller viktigt för dom att han lär sig den, men då dom upptäckt att han har ett system i allt han gör, och det finns ett system i gångertabellen är dom helt bombsäkra på att han snart knäcker det systemet.
Ja, med den förklaringen är jag helt säker också, för nu har han lärare som låter honom göra på sitt sätt.

Svenskan behöver han ju mycket hjälp, men han läser numer jättebra, och läser också högt när dom har högläsning, vilket han själv finner helt meningslöst, va ska det vara bra för.
Han får extra svenska/engelska 3 dagar i veckan. 2 utav dom lektionerna funkar det överhuvudtaget inte, lärarn där tycker att det inte alls går och att sonen är stökig, och sonen tycker hon är helknäpp.
Då säger assistenten ifrån och säger att dom lektionerna är helt ostrukturerade, det är ingen ordning alls, så det är den lärarn som får ändra sig, det är inte M som ställer till det. TACK, för att det finns människor som förstår att dessa barnen inte stökar för att dom tycker det är kul, utan för att det finns en anledning.

En utav dessa lektioner sätter dom nu in en engelskspråkig som arbetar som assistent åt ett annat barn på skolan. Han är tydligen helt enastående, och har helt egna metoder för att lära ut engelska. Han gör det praktiskt, istället för att sitta och traggla i en bok i klassrummet tar han ut eleverna i vardagen och övar in vardagsengelska ute.
Mentorn säger att han är för överkvalificerad för sitt jobb, men jag protesterar direkt och säger att han är på precis rätt plats, det är dom bästa som ska jobba som assistenter.
Men lite mer lön kunde han ju få om han nu anses så kvalificerad (det sista sa jag inte, hoppas jag ;) )

I SO behöver han också extra stöd, nu läser dom geografi men det funkar förvånansvärt bra att hitta i kartor. Där har dom satt in en specialpedagog dessutom som extrastöd.
Dom jobbar järnet för att sonen ska kunna komma ikapp.
Dom sa att han får läsa lite lättare kurs nu, och att han då kanske inte når målen, men det viktigaste är ändå att han får tillbaks självförtroendet och att han får känna att han KAN.

Mentorn är för övrigt helt makalöst kanonbra, han tar sonen så bra, jag är imponerad. Han är gympalärare och har en hel termin kämpat med att få sonen att duscha efter gympan. Han har lyckats med den bedriften, dock vill inte sonen duscha samtidigt med dom andra, så han väntar och hinner då inte äta lunch.
Då skulle han nu undersöka om dom kan flytta fram lektionen lite för att det inte ska bli så stressigt, och dessutom får sonen lov att duscha i ett eget duschrum om han vill ;)

Jag fick lite bekräftelse, även om det inte sas till mig direkt utan till sonen. Mentorn försökte trösta sonen så gott han kunde och sa att det går jättebra för sonen, han är duktig, har kompisar etc. Det är för att din mamma varit så stark och kämpat för att du ska få all denna hjälp som du fått nu. *sträcker på mig*
Ja, det där kändes otroligt bra. Det var den bekräftelsen jag behövde, och att den kom från skolans sida. TACK ;)

Assistenten är en klippa, hon har gjort massor förändringar, alla ämnen har olika färger, och han har mappar i samma färger för varje ämne. (det började iof den förra assistenten oxå med) Hon kräver numer att alla lärare ska lämna en individuell plan för kommande vecka varje måndag, så hon vet vad dom ska jobba med.
Jag noterade idag, att det inte finns någon som helst osäkerhet från hennes sida, hon var ju så orolig då hon inte hade kunskapen som hon kände krävdes för att hantera sonens problematik. Man behöver inte ha någon kunskap eller utbildning om man är en naturbegåvning, hon kan det här bara av sig självt.

Efter sorgen och oron när den förra assistenten slutade, så har nu hoppet återvänt. Kanske var detta meningen ändå? Den förra assistenten kom in, jobbade halvt ihjäl sig och gjorde grovjobbet, så den nya nu bara kan finslipa lite ;)
Det har gjorts mycket förändringar för at det ska funka för sonen, jag har aldrig under hela hans skoltid sett på maken till engegemang. Då vet jag att det finns fler barn på skolan som långt därifrån får denna hjälp och möjlighet.... är det den starka envisa mamman som kan ligga bakom kanske ;) ;)
Sen bidrar hans eget sätt att vara också tänker jag till att viljan från skolan är så stor. Han är för det mesta glad, trevlig och gör som han blir tillsagd. Han är omtyckt av både lärare och elever.
Det är oxå sorgligt att skriva så, för jag vet att hade han varit stökig, otrevlig och aldrig gjort det han ska, hade han inte fått samma stöd. Och såna barn finns det mängder av oxå.

Sen skulle han skriva på, men si det gick inte ;)
Han skulle skriva på att han "skall äta i bamba varje dag"
Nepp... det går inte jag med på säger ungen, och jag var tvungen att vända bort huvet, för jag VISSTE att han inte skulle godta den meningen, hahahaa...
Nä, för tänk om det är skitäcklig mat kläcker han ur sig, då MÅSTE jag ju äta, nä jag tänker inte skriva på det.

hahaha, dom fick lov att ändra till "BÖR äta i bamba varje dag"
Då kletade han dit sitt namn...
Ja ingen ska väl anklaga honom för att vara dum inte ;)

Jag svävar på rosa moln, kampen för en rättvis skola är , ialla fall just nu i skrivande stund,, över och förbi.
Nu ska jag hämta tjejerna, och sen på föräldramöte på förskolan... tjohooooo möte möte möte möte...