Innan sommarn la jag ut ett brev som jag läste upp på ett närverksmöte.

Jag klistrar in ett stycke därifrån, något som jag haft svårast att hantera känslomässigt. Det är alltid en sak att VETA hur saker ska vara, men att få det GJORT är något annat.

Det värsta jag varit med om på länge, är när jag kommer till ena sonens bmx, och ALLA barnen har integralhjälm, och skydd. Alla utom min son. Han har vanlig cykelhjälm, jeans och tröja. Egentligen får han inte cykla då. Kan någon föreställa sig hur det känns som förälder, att se detta? Att känna blickarna? Den där mamman är ju helt oansvarig, som inte bryr sig om att hennes barn inte har rätt skydd. Veckan därpå hade vi fått fatt på hjälmen som glömts hos en kompis, men veckan gick så fort, så ytterligare utrustning fanns inte. Det har gått 4 veckor sedan den gången. Han cyklar fortfarande endast i integralhjälm, och vanlig klädsel.

Jag kommer på det, inför varje träning, men då är det så dags. (om jag nu råkar komma ihåg att det ÄR träning)

När man läser så kan man gott tro att jag faktiskt är just oansvarig. Dom som känner mig vet att jag är allt annat än just det. Jag vrider mig ut och in för att få det att bli bra.

Jag jobbar just nu stenhårt, för att lösa EN sak i taget. Inte som förut, när jag försökte få ihop allt på en gång, med resultatet att inget blev gjort för att jag helt enkelt inte hade nån energi kvar.
Nu har jag lagt in BMX-träningen i min handi, så jag säkert ska komma ihåg den.
Jag har bett gubben att komma hem lite tidigare på onsdagar så jag kan åka dit med sonen, och vara med där under träningen och var delaktig.
Lite lättad är jag nog dock då jag ser att det inte alls är många föräldrar där under träningen, vilket faktiskt behövs ibland då tränan behöver hjälp ute på banan av olika anledningar. Dom kör ju faktiskt vält emellanåt oxå ;)

Efter mycket letande på nätet så fick jag igår e-middag ÄNTLIGEN tag på det han behövde. Det är inga billiga saker vi pratar om så jag har letat begagnat.
Förut hade jag inte ordnat detta direkt, utan åkt hem efter träningen. Jag är INTE pigg på kvällarna ;)
Men trots att jag var svimfärdig, så körde jag 5 mil en väg för att köpa utrustningen.
Crosströja, skyddsväst och knäskydd i ett paket. Allt för 700:-
Bara skyddsvästen kostar från 1000:- och uppåt.

Ni kan ju bara ana hur bra jag mådde efteråt, trots att jag var helt slut.
Sakta men säkert betar jag av en sak i taget, och min stress minskar för varje gång.

Kanske det någon gång blir lättare att vara en damp-tant...