Prioritera! Que?!?!?
Idag var vi på möte med vår samordnare. Ja tänka sig, vi har fått en sådan, som ska knyta ihop alla kontakter och insatser vi har och kontrollera att dom är rätt, och att dom leder till något.
Jag blev arg idag. Det är sällan jag blir riktigt arg och dessutom visar det så. Dumt kanske men så är det.
Vi prioriterar olika jag och gubben, och alla insatser just nu riktar in sig på att tömma, rensa, sälja, skänka, kasta etc etc.
Och självklart är det bra. Men hallååå, slutar livet att rulla på för de?
Då plötsligt faller ALLT i vardagen, för att fokus har flyttats. Det går liksom inte att göra bägge och... och så är det ju, är vi på ett ställe kan vi inte samtidigt fokusera på nåt annat.
Och jag blir GAAAALEN.
Om inte jag har en fungerande vardag, struktur med rutiner så har jag heller ingen energi att ta tag i något annat heller, som att rensa och kasta osv.
För all min energi går åt till att överleva i ett ständigt kaos.
Jag blev förbannad, "jag är TRÖTT på att allt handlar om rensning i källarn, jag SKIITER i den jävla källarn, jag vill att det funkar HÄR och NU, med planering, handling, mat, tvätt och städ".
Alltså det verkar inte vara någon som fattar hur frustrerad jag är över detta, att allt i vardagen faller medan alla är fokuserade på vad som ska göras i källarn. Och jag står och faller samtidigt.
Jag funkar inte överhuvudtaget just nu. När jag säger att jag vill också få ordning i skåp, lådor och utrymmen som jag använder dagligen, så får jag till svar att ja, det tar vi sen, nu är det källarn först.
Men NEEEEEJ, för mig är det inte källarn först, den kan jag stänga av, radera ur min hjärna. Men jag kan inte radera kaoset i det dagliga stöket, för det har jag runt omkring mig hela tiden, det kan jag inte sudda bort.
SEN när vardagen funkar, DÅ kan vi fortsätta i källarn.
Det har varit en oerhörd hjälp för mig när jag startade damptantsutmaningen, det får mig att bringa lite reda i det dagliga kaoset, och jag blir nöjd, pigg och glad.
Sen pratade vi om målen vi ska uppnå på sikt, att planera för födelsedagar (ja, folk fyller visst år oxå, vilket vi upptäcker typ dan innan), att det ska finnas kläder efter årstid i god tid innan det är 20 gr kallt o ingen har vinterkläder.
Just nu är vi i ekonomisk kris, men det hjälper ju inte, kläder behövs lik förbannat. Då säger samordnaren, att man faktiskt inte måste åka till Ullared och köpa en hel garderob till alla samtidigt. PRIORITERA!
VAd behövs? Stövlar JA, fodrade regnställ JA, vinterkängor JA... Behövs mer byxor NEJ...
Så va det bra me de.
Jasåååå, gubben o jag tittar på varandra under total tystnad.... jaaaa, säger gubben dit har vi inte kommit än... Tääänkte inte på de. Vilket fint uppvaknande, att man faktiskt KAN åka till ullared och "bara" handla det nödvändigaste, absolut nödvändigaste.
Jahaaa, det kändes mycke lättare och då ska jag nog kunna skrapa ihop till de oxå, haha...
Jodå, det är kul med galna npf-folk, men fanken så tungt det kan va ibland oxå, när man faktiskt inte alls får ihop det, eller förstår det allra väsentligaste, som att prioritera.
När jag prioriterar, så är antingen ALLT livsviktigt och måste lösas samtidigt, eller så är INGET viktigt, och allt lämnas ogjort.
Hur va det nu? Allt eller inget, svart eller vitt, liv eller död.....
Det är en npf-ares berg o dalbanevardag!
svoooooooooschhhhhh
Jag hade faktiskt också blivit vansinnig om inte vardagen funkade... Tycker inte det är viktigt med det man inte ser ;) Vinterkläder =O Ska man ha det med???? Hehehe. Jag är nog ganska lik där fast mina grabbar bryr sig inte sååå värst mycket. Förra vintern nöjde de sig med gympadojor så jag slapp tänka =)
Jag har aldrig lyckats förstå hur man kunnat spara ihop så mycket pengar att man kan handla allt på en gång uppe i Ullared som många gör... Här handlas det en sak per månad =)
Så har jag det också här. Ska det städas och sambon hjälper till så går han ut och plockar i trädgården. Han tycker att det ser illa ut när besökare kommer. Men vadå, det är väl ändå inne som man sitter med sina gäster.
Dessa kläder ja... Alltid kommer man på det försent också. Misstänker att du har långt till Ullared och Gekås? Eftersom det gäller att spara massor.
Hmmm? Att jag inte alltid kan förstå hur sonen tänker och att han inte tänker som jag, det är väl en sak. Jag förstår att han tänker annorlunda, men även jag har svårt att få in i skallen emellanåt att det inte går in i skallen allt som jag tror.
Men - jag kan ju tycka att är man samordnare så borde man kanske ha ett annat sätt, ett pedagogiskt, än jag som mamma har när jag blir frustrerad över att sonen inte kan till exempel prioritera.
Du har all rätt att bli arg! Jag skulle blivit störtförbannad! Jag måste ha rutiner och struktur i min vardag, och jag räknas till de normalstörda! Men annars funkar ju ingenting!
Stå på dig!
Kramar i massor
Mjo, jag vet hur det känns. Det känns inte bättre när man hör alla hemskheter ifrån USA.
Hur kan man ta källare först?? som man knappt använder i vardagen???
men tänk jul, god mat, levande ljus och julmusik lixom :) helmysigt juh!
Men du, det låter ju helstressigt! Inte bra alls.. ta bara en rast från allt kaos och läs en bok en halvtimma mitt på dagen, det skulle nog göra dej gott! Tror du inte?
Jag hörde talas om det, min mamma sa det och hon gick teknik tror jag. Men du har rätt, idag är det ett måste att gå gymnasiet, annars är det kört för än :/
Tack! Och du får ha en bra dag i allt jobb och grejs, försök ta dig en stunds vila :)
Tjing
Angående prioritera så brukar jag för egen del prioritera att tänka över hur jag fungerar och har gjort saker tidigare då. Vilket leder till att jag prioriterar en ursäkt till vissa då. Så här i efter hand tycker jag att det är himla synd med röran som vart. Du fungerar förklarligt på liknande sätt som mig i grund, och fungerar som många andra personer som är familj och vänner till mig. Alla gånger kanske jag inte är så hajj på att sätta allt i rätt sammanhang direkt då.
Jag tycker att om man har chansen att försöka göra saker rätt som har blivit fel så ska man ta den då. Iom att jag tagit mig lite tid och funderat på våran soppa som vart. Jag hajjar ju i efterhand varför vissa missförstår det jag menat. Det har jag dragit på mig själv pga irritation och för lite ork att egentligen förklara mig, som ledde till att jag körde på i samma spår. Av det enkla skälet till att jag inte är bättre än någon annan.
För att jag ska kunna förmedla det jag menar så behöver jag säkert minst 200 a4 sidor om inte mer. I grund så är positiv och hjälpsam vilket kanske gör att jag går för fort fram, och inte förklarar mig tillräckligt så att folk förståligt missuppfattar pga det. Senaste året har varit turbulent för mig och lett till en rad av stress faktorer, och det vidare har färgat vissa saker jag skrivit negativt.
När det gäller Adhd så. Jag och neurologin/psykiatrin beskriver samma sak, fast på 2 helt skillda sätt. Frustration och irritation över att våran grupp framställs negativt i vissa fall, samt att dom struntar i att titta på vissa saker. Det här kan ju faktiskt vara så enkelt att dom inte ser samband som är lättare att upptäcka om man lever inom vår grupp. Just hur personer fungerar som får diagnosen Adhd/AS osv så vet dom flesta behöriga idag hur vi fungerar och varför. Med all bakom liggande kunskap och erfarenhet idag så upplever jag deras benämning som marginalisering av oss. Om det här stämmer eller inte, eller om det är bara jag som upplever det pga att jag är partiskt får väl tiden utvisa.
Eftersom människan kommunicerar till viss del med tal och skrift så namnger vi ju saker och ting självklart, så att ha namn på våran grupp är väl inte konstiga en andra namn, även om det är lite mer laddat med Adhd än Stina. Iom internet idag så sprids en mängd information, som inte alltid kanske stämmer överens med sanningen. Det här gör det problematiskt när man ska sålla i vad som är rätt och inte.
När du var inne hos mig och ifrågasatte just vad jag menade med några saker så, mycket för att jag var uppe i det så missförstod jag vad du menade. Du har givetvis rätt i det du menade. Det är orättvist av mig att bara hoppa in mitt i, och säga att allt är fel. Det vart soppa när du klev in i min röra, och du halkade med i ett större samanhang som du inte hörde samman med. Hade du sagt det 2 mån tidigare, eller senare så hade jag säkert lyssnat och tagit till mig det på ett annat sätt.
Mycket att det vart pannkaka var för faktorer som inte hade med dig att göra eller Adhd. Utan en mer omfattande röra då. Lite komiskt med bloggen var att jag började så smått inse det här, samt hade tänkt att fimpa den för att det hade urartat sig. Ibland så ser jag inte på saker på det enkla vis dom är, missförstår också, och är insnöad i mitt. Att det ledde till att du hamnade i klämm är synd, och det är jag lessen för. Det är så att, ibland så kör jag på så att jag missar vissa saker och sätter inte dom i rätt sammanhang från start, det här är jag medveten om, så jag brukar trycka på bromsen ibland.
Min förklarings model som jag pular med, beskriver på ett liknande sett som neurologin, fast med vissa skillnader i tolkning. Även om jag har det klart i huvudet så kan jag inte begära att andra ska hajja helheten om dom inte har tillgång till all info.
Jag var redan irriterad och förbannad på vissa personer föreställningar som inte handlade om Adhd. Så när jag bakade ihop allt på ett bräde så vart det en riktig röra lol. Så här i efterhand så hajjar jag att det var klantigt och orättvist emot vissa. Även om jag kanske inte är så snabb att ta till mig vissa saker, och är besvärlig och tjurskallig ibland, så brukar jag ta till mig kritik som är befogad eftersom att jag tänkt till. Att det vart missförstånd beror nog på att vi talade om 2 olika saker båda två, så inte undra på att du inte hajjade vad jag menade. Lite som att 20 minuter in i samtalet -Är det verkligen Kalle vi pratar om? -Uhhm nä, jag pratar om Åke, vem är Kalle? Hehe, jag hoppas du hajjar, sen så att du förstår så är jag sorry att det vart en sån cirkus. Samt att det här rättar till sig lite. Jag brukar aldrig hoppa på folk orättvist medvetet. Men att det blir så indirekt beror väl pga att jag är inne i mitt, formulerar mig slarvigt, och räknar med att andra vet precis vad jag menar. Så brukar jag alltid försöka rätta till det och ta mitt ansvar om jag klantar mig.
Också hypoteser och teorier kan man göra av allt när man är uppe i det. Efter en hel rad av personangrepp från illvilliga privatpersoner, till läkare, direkta hot mot mina kids och en riksdagspolitiker otroligt nog, samt att f-kassa ställt till med ett helvete som vanligt tidigare och massa andra händelser så måste jag nog erkänna att jag blir ibland lite lättare paranoid. Det här med hot om mina kids, glöm det, och ursäkta att jag drog in dig i det. Allt kom på en gång så att det vart lite sortering problem då, jo jag är lite klantig då.
Du har ju rätt att vara irriterad och förbannad i överskådlig framtid, men jag hoppas du inte är och struntat i den här soppan. Ville bara förklara att jag är inte helt omöjlig, och be om ursäkt för dom grejjer som jag drog in dig i, som du inte hade något med.
Men oj... Micke...
Ja du... prioritera..lätt som en plätt... strukturera..lättare än plättar... wow... supe enkelt.
Jag känner igen mig så mycket...Kan bara le när jag läser... så är det.. nu vet jag att jag inte är helt onormal.. (hi hi hi)... jag har MIN sturktur..den som är struktur för mej..men som upplevs som rörig för andra.. jag gör mina prioriteringar..den som inte andra fattar sig på...
Så är livet..kram på dej
Majsaaaan,
kan du hjälpa mig photoshoppa en sak?? Jag suger på photoshop!
Majsaaaaaaan,
jag vill inte sova. Måste man sova?
Majsaaaaaaan,
jag har fått ett beslut ifrån försäkringskassan! :D
Jag vet inte om jag ska skriva mitt inlägg efter att ha läst Mickes låååånga. Jag ville bara skicka en energikram. Jag är som du...vardagen behöver fungera innan jag kan påbörja projekt, som kanske inte ens syns.
