Mitt huvud är en torktumlare
Det var ett bra program. Dom fick med väldigt mycket. Jag är extra glad för att dom tryckte så mycket på skolans del i det hela. Att skolan har ett stort ansvar för att hjälpa dessa barnen.
Vad jag däremot saknade var lite mer fokus på dessa barn som faktiskt inte är bråkiga och stökiga, utan dom tysta barnen. Det var bara en liten snutt som belyste detta.
Yngste sonen lämnade soffan efter halva tiden, och gick och la sig. Jag blev förvånad, för han brukar va jätteintresserad. Det var precis när dom pratade om utanförskap och att inte passa in.
Men han har ju alltid haft kompisar och fått vara med.
Men allt är ju inte alltid som det ser ut på ytan. Jag vet ju inte hur han känner och tänker.
Han kan ju känna ett enormt utanförskap även om det inte ser så ut.
Just det avsnittet berörde mig oxå djupt, för så var det för mig. Jag kände mig enormt utanför och annorlunda, och jag förstod aldrig heller varför det var så. Det sociala tempot gick alldeles för snabbt för mig.
Jag tyckte emellanåt att det var jobbigt att se filmen, det gjorde ont i hela mig. Sorg över att ha behövt leva i sånt kaos hela livet utan att förstå varför eller få någon hjälp.
Men samtidigt var det underbart bekräftande. Att få känna, det här är JAG.
Speciellt när Annika Sundbaum-Melin berättade om sig.
Med tårar i ögonen lyssnade jag till när hon beskrev mitt liv, samtidigt med en stor lättnad.
Sorgligt är också att majoriteten har gått ut med låga betyg från grundskolan och inte har någon utbildning.
Jag hoppas för guds skull att det sker en förändring i detta. Kan skolan bara ge rätt hjälp och stöd från början så har barn med ADHD alla förutsättningar i världen att kunna skaffa sig en bra utbildning.
Det härliga ändå är att många har lyckats och är framgångsrika utan utbildning.
Men alltför många hamnar ändå snett i livet och det gör mig sorgsen. Återigen spelar skolan en viktig roll för att hjälpa och förhindra att barnen senare hamnar i kriminalitet och missbruk.
Det var intressant att dom också tog upp detta med fördomar, att man inte kan ha ADHD om man är duktig på saker. Det skrev jag ju om häromdan, det är en jätteviktig bit att lyfta fram mer.
Jag är oerhört tacksam för att mina barn får rätt förutsättningar att klara skola och få ett bra liv.
För er som missade den kommer den i repris på lördag kl 12.00 på tv1.
Det går också att titta på webben http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=34858&lid=lista_1236681&lpos=0
skriv per fosshaug i sökfältet. Det är den andra länken "mitt huvud är en torktumlare" i listan som är dokumentären.
Kram till alla kämpande NPF:are därute ;)
Jag spelade in den, men har inte hunnit se den. Ser fram emot att se den ikväll dock.
Kram
Kikar in en snabbsväng och läser, håller med dig en väldigt bra dokumentär...Min dotter har ju Aspergers Syndrom med viss ADHD problematik.
Jag tycker det borde bli en dokumentär serie om just dessa funktionshinder från barn, ungdom till vuxen. Håller också med dig att det var så bra att dom visade på att skolan inte gör det dom ska...
Ha en bra dag!
Tycker dom skulle ha delat upp dokumentären i två delar så dom kunnat gå in mer på alla sidor av adhd.
Saknade också den delen av dom tysta barnen med adhd.
Du har en väldigt intressant och bra blogg. Den kommer jag besöka mer.
Mvh/Sandra
Tyckte programmet var ganska bra, men saknade oxå d tysta barnen. Synd att man visade stereotyper och gav en bild som människor redan har, den fördomsfulla.Alla med adhd är inte lika.. Ha d gott och läs gärna min blogg :-) J
Jag grät när jag såg det.... Dat var som om det var mitt liv. Framförallt om utanförskapet.... Oj, vad jag var utanför, fast med ett par kompisar. Samma som idag =/. Jag kände också igen mig i Annika... Röran.....
Jag var också ett stilla barn.... Gjorde inte mycket väsen av mig och gjorde ofta som jag blev tillsagd... Fast jag satt ofta i ett hörn och tjurade =)
Jag hoppas jag får till en utredning snart. Sonens psykolog på habiliteringen ska remittera mig till vuxenpsyk.
Hej
Jag sakande också biten om de tystare barnen... Min son (o jag) har aldrig varit bråkig... eller stökig. Vi har pratat mycket och fort... men inte kommit i konflikter så där. Skulle varit me rkring detta.
Tänkte nu ... struktur.. vad är det? Min struktur, som jag uppfattar, är ju utifrån MITT perspektiv. Dvs i hans dator finns fina mappar... ser fint ut.. men jag kan inte säga att jag är kontinuerlig... jag är en sån där periodare i allt jag gör.
Kan samla på hög..sen tar jag liksom tag i det.
Sonens läxor glämemr jag dock inte... de sitter på print i hjärnan, jag har liksom bestämt mig för att han ska fixa detta... har blivit ett djävlar anamma.
MEN jag kan ha planering som inte går ihop... som nu har jag bestämt mig för att vi SKA börja plugga so o svenska i helgen... men oftast så rinner det liksom ut i sanden...
Så... ja... du...struktur... för mig..oftast.
Jag är slarvig... men har liksom därför en del ritualer för att undvika saker. Noga med att lägga nycklar, mobil o plånbok i väskan direkt...så vet jag var de är. Däremot andra saker... lägegr jag lite överallt. Jag älskar lådor...fina lådor att fylla med saker... försöker intala mig själv att nu ska jag lägga alla sytrådar här.. alla pennor här... men.. blir aldrig så. Tar det, använder det..lägegr dte på närmsta ställe... så j'mt får man ju leta... hi hi hi
Jag är ingen pedant...nepp.
Tack för tipset om Falköping... ska kolla upp det absolut!!!!
TACK
Hårfärg på Willy´s är toppen =)
Ska kolla reprisen i morgon, började kolla på webben men jag har en sån futtig skärm så det vart bara tröttsamt i huvudet.
Visst är det knas med elbolag, men nej det är inte fortum, och ja, jag får dela upp det =)
Dom var lite skamsna när jag ringde upp och sa att det var ju en fin present dom postat åt mig, (fast å andra sidan så kan jag ju se det som att dom lånat ut pengar till mig utan ränta sen i mars)
Utanförskap är nog det som mest känns smärtsamt för barn och även en del vuxna med ADHD och andra typer av NPF, att se hur lätt saker funkar för andra utan att kunna förstå varför i hela världen det det inte flyter på samma sätt hur mycket energi och möda som än läggs in... Du vet ju vad jag jobbar med.. och jag kan säga av alla de människor jag mött så har ingen ångrat utredning och diagnos, det har i alla fall jag stött på varit en stor lättnad att få en förklaring något som man lägga ut sina svårigheter på, avigheter och svårigheter som sedan kan vändas till möjligheter med rätt insatser.
Just ADHD kan man ju inte sätta in i en mall och säga att alla är si eller så... min dotter har garanterat en torktumlare i huvudet tankarna mal och det går i 180, och när hon försöker förmedla sig i samma takt så blir det inte alltid rätt... för när munnen har påbörjat en mening så har tankarna redan hoppat till ett helt annat ämne!Men tack vare mediciner nu så fungerar det sociala livet så mycket bättre och utanförkänslan har minskat avsevärt. Att det sedan blir missar i relationer missförstånd och feltolkningar, vissa svårigheter att läsa av andra är ju saker man med stöd kan träna in... och med bra vänner omkring sig som kan stå ut med små grodor som hoppar ur min dotters mun så har hon det nu bra. (enligt pappren från bup har hon både svår ADHD & "aspergerliknande svårigheter) Skolsidan alltomskolan.se kan jag rekomendera dig att skriva på.. eller stopp, du kanske redan gör det? =) Jag har gjort några inlägg där om just skolsituationen, och man kan få tips och idéer om allt möjligt där!
Ha det toppen //
mycket bra program men jag tyckte de kunde haft med lite fakta om vad exakt adhd är för det vet man ju ej om man ej är insatt i det.
Kadesjö har jobbat i Karlstad i många år.
när jag läste specialpedagogik fick vi mycket faktya från Gillberger.
ha en bra kväll
