Var inne och läste ett inlägg hos damptanterna och blev så sabla upprörd så jag var tvungen att gnälla av mig lite här oxå.

Tant Vass skriver om frustrationen över att alla förståsigpåare vet precis hur man ska komma till bukt med sina svårigheter. RUTINER skaffa dig rutiner.
Ja, det ÄR bra med rutiner, men det är ju det som är det största problemet.
Hon är överlycklig över sina sakletarnyckelringar, men får då höra att det är väl bara att lära sig lägga dom på samma ställe, så är saken biff.

Bara?
Det tog mig två år innan min bilnyckel alltid befann sig på samma krok varje gång jag skulle ha den. I två år kämpade jag med att få in en rutin på att hänga upp nyckeln.
Så visst går det, men det tar TID , och det tar framförallt ENERGI.
För man kan inte jobba med att få in 20 olika rutiner samtidigt, 1 på sin höjd 2 st. Man hinner ju dö och begravas en sisådär 220 gånger innan man har jobbat in rutiner för alla sina svårigheter.

Varför ska nu Tant Vass kämpa med rutiner för nycklarna nu när hon löst problemet med bortsprungna nycklar?
Är det ändå inte bättre att lägga sin energi på sådant som faktiskt MÅSTE fungera, men som inte gör det?
Som att komma iväg till affären och köpa mat, och sen också laga mat, det är ju ändå en livsnödvändig sak, men långt ifrån självklart enkel för många av oss.

Varför finns det hjälpmedel om vi inte ska använda oss av dom?
Förresten så hjälper det inte alltid att ha en rutin att alltid lägga nyckeln på ett ställe. För många är dom gånger, då man kommer på att man glömt något EFTER man tagit ner nycklarna från sin krok, springer in och hämtar det man ska ha, kanske letar en stund först naturligtvis eftersom det man skulle ha inte självklart ligger på samma plats som alltid. På vägen efter letande lägger man ifrån sig nyckeln... nånstans,... och ja, så får vi börja om sakletar-rundan för då är nycklarna puts väck, för kom inte och tro att jag vet var nånstans jag la ifrån mig dom.

Vem är smartast då? Tant Vass som kommer ifrån problemet med sakletarnyckelringar, eller jag som kämpat i två år för att få in en rutin som krävt enormt med energi?
Svar kommer i nästa veckas rutinrunda..... ;)

Sen så hittade jag en länk hos samma inlägg till vegangeekgirl , och hon hade hittat en sida med metoder, på hur man hanterar explosiva barn (tänker inte själv länka dit, för det vill jag inte)
Där ska man straffas om man inte städar på sitt rum tex, då blir man av med någon ägodel.
Man ska bli hemskickad varje gång man stör i skolan osv (orkar inte läsa för det var på engelska, och så blir jag bara irriterad)

Hur många kan räcka upp en hand på att straff/konsekvensmetoder funkar på oss och våra barn?
Många räcker nog inte upp alla händer alls...

Om någon skulle slänga allt det som jag sprider omkring mig i huset i syftet att få mig att sluta med det, så skulle det få precis motsatt effekt. För det första så skulle det skapa en sån enorm stress, och stjäla så mycket kraft ifrån mig att ALL energi skulle gå åt till att inte försöka sprida mina grejer. Och OM någon skulle kasta mina saker, ja... jag behöver nog inte säga nåt om det. Det är ett övergrepp i allra högsta grad, mot någon som faktiskt inte förmår att bringa reda i kaoset när det blir för mycket.

Idag har jag o hemteamet stått i 1½ timme och sorterat alla barnkläder i storlek i påsar. (finns det så mycke kläder o köpa)
Jag behöver hjälp med att komma igång med såna jätteprojekt, jag behöver hjälp att stanna kvar när det blir tråkigt och jobbigt. Om nån skulle slänga alltihop bara för att jag inte kan ta tag i det, vem skulle det gynna då?
Ja inte mig, jag skulle fastna i detta trauma och förvandlas till en 3 meter hög grizzlybjörn med pungsvett....

Vi har inga rutiner, vi behöver rutiner. Vi behöver många gånger hjälp med att skaffa oss rutiner, om det är av en annan person, eller ett tekniskt hjälpmedel spelar inte så stor roll.

Det handlar ändå om att i slutändan få ett fungerande och bra liv. Vilken väg man tar för att komma dit, måste väl ändå vara upp till varje person...

Man MÅSTE hålla ordning ( får man så fint höra emellanåt)
Jag BEHÖVER hålla ordning för att må bra.
Men jag KAN inte, hur jag än kämpar och försöker.
Ni som inte förstår hur det kan bli sånt kaos för många av oss, som inte kan förstå varför det är så svårt.
Ställ er själva frågan "Skulle jag vilja ha det så kaotiskt i mitt liv, skulle jag vilja leva så"?
Ni svarar förstås "nej, det vill jag inte".

Nähä, va märkligt, det vill inte vi heller, varför gör vi det då?
Svara på den frågan om ni kan....