ja, i hudiksvall är man glad, ja i alla fall fick jag för mig de, eftersom det kallas för glada hudik.
Men jag fattar då inte, va inte mycke folk här i rörelse, förutom någon som ramla ihop på gatan av magsmärtor allt medan kompisarna stod och tonårsfyllevrålade runtom "jag får paniiiiik"

Vi fick undan dom och bad dom dämpa sig, la på jackor, och lugna killen som hyperventilerade. Han kunde inte andas pga smärtorna i magen. Ambulansen kom snabbt, och då lämnade vi platsen.

Nu har jag lagt mig på kudden, dödstrött.
Det var en lång tågdag, dessutom så satt vi i tyst avdelning. Eller tyst och tyst. En tyst vagn borde ligga antingen allra längst fram i tåget, eller längst bak, för sånt jävla spring det va fram o tillbaka till den där satans restaurangvagnen. Sånt blir jag galen på, detta rännande.
Men jag trodde väl åtminstone att man fick andas i en tyst avdelning på tåget, men det var knappt.
Vi satt lutade över bordet och VISKADE i princip (ja, jag KAN viska oxå, jag KAN va tyst oxå, men det är kanske inte så vanligt förekommande haha), men då vänder sig kärringen bredvid min medresenär och säger att det är väääldigt svårt att läsa när vi pratar. Hon blir irriterad (alltså min medresenär) och sa att hon aldrig varit med om att man inte får lov att prata alls i en tyst vagn.
Jo, snäser kärringen, men inte heeeela tiden!??!?

Kanske skulle vi varit snabba att värva henne till attention, för har hon så stora problem med att läsa när någon pratar så har hon uppenbarligen problem med att sålla ljud, och då borde hon vara medlem hos oss minsann.
När hon gick av i stockholm så läste vi på hennes ryggsäck, -  - - - - lärarförbundet - - - -  ja, om hon inte klarar av ljud så ska hon banne mig inte jobba som lärare heller. Eller oxå har hon förbrukat sin tid som lärare och fått tinnitus på köpet av alla gapande ungar ;)

---

och här skulle fortsättningen vara på kvällen vilket innehöll mycket gapskratt som vanligt, men då jag aldrig lär mig att spara INNAN jag trycker på skicka, och internet gick ner, så försvann den delen (förundrad över att ett stycke ändå fanns kvar).
Jag orkar minsann inte försöka återskriva de, för de orkar jag inte.

Nu ska jag lösa lite japanesiska bildpussel innan ögona trillar igen.
nattiii nattiii